Snöat inne på änglar...
Här kanske jag lyckas få in en direktlänk till lampan. Jo, det funkade! Fast det är en bra lampförsäljningssida som helhet, väl värd att kolla på. Här finns allt.
Baldersnäs säljs på Blocket...
Han köpte gården för 4 miljoner 2005. Och han fick det billigt mot att förbinda sig att dela med sig av eventuell vinst till kommunen, om jag inte minns fel. Det fanns visst ett bud på 12 miljoner också, men Oldsberg vann på sitt kändisskap sägs det i artikel i DN. Detta med ett eventuellt avtal att dela med sig av vinst i driften kan ju ha lagt band på lusten att få det hela att gå med vinst och istället sälja anläggningen och håva in en god mellanskillnad.
Fast vid närmare eftertanke så var naturligtvis det här med att annonsera ut anläggningen på Blocket bara ett försäljningsknep. Detta udda förfarande gjorde ju att han fick massor av gratis "annonsering" genom artiklar i dagspressen, vilket han inte skulle ha fått om han endast gått till en mäklare. Detta är en smart affärsman med minst en räv bakom varje öra.
Sakligt om dilemmat att leva med varg...
http://www.youtube.com:80/watch?v=efNmAR8xqo8
Filmerna innehåller en stor del av sanningen om än inte hela. Men det är den del av sanningen som aldrig visas upp i vanliga media, därför är det viktigt att den finns tillgänglig åtminstone någonstans. I vanliga media får vi bara se den andra delen av sanningen om varg i Sverige och det är den lilla delen, den som är synlig från en utifrånperspektiv.
Här berättar två kvinnor i USA om hur de måste offra en av de hundar de var ute på promenad med till vargflocken för att klara den egna livhanken. Här finns filmen om hur det går till när en vargflock dödar älg och börjar äta på den levande. Här berättas om de människor och djur som får ta stryk av regeringens vargpolitik. Och viktigast av allt i filmen; man lägger inte skulden på vargen utan där den hör hemma = hos en orealistisk vargpolitik styrd från storstad.
Man tar upp begreppet NIMBY. Det betyder "Not in my backyard". Det dilemmat får ett ansikte i vargdebatten. Gärna varg men inte hos mig! Ungefär så är opinionen. De som väljer att ansluta sig till det här sättet att se på ett problem kallas alltså Nimbys. Någon annan ska ta konsekvenserna.
ETT GOTT NYTT ÅR 2009!
Jag brukar inte köra med någon nyårskrönika som en del gör. Är nog lite för lat för det, men jag läser gärna andras.
Mest omvälvande det år som gick är nog i alla fall att yngste sonen flyttade hem igen till Sverige från USA o LA. Det gladde oss mycket. Nu finns han inom räckhåll. Och så är vi förstås nöjda med den omgjorda hallen. Det var ju en revolution i vardagen.
Inför nästa år så hoppas jag förstås att alla ska få vara friska och må bra, tänker kanske mest på våra mammor som börjar bli till åren. Att barn och barnbarn ska ha det bra står högt på listan av önskningar inför nytt år. Vi ska så snart vi kan åka upp till Stockholm och kolla på äldste sonens nya lägenhet, den som han ska bo kvar i ett tag nu. Sen kanske den yngste får tag på något mer permanent hybble i huvudstaden också till slut och får hit flickvännen från LA. Det vore trevligt!
Vi hoppas också på att kunna åka till Tyskland, Rethem och se goda vännerna D och Gs nya hus. Nu slipper vi ju åka ända ner till Frankfurt för att hälsa på. I vårt eget hus får vi fortsätta lite till med förbättringar. Kanske målar vi taket inne till sommaren och byter ut olika spottar mot skenor och ledljus.
(För att göra en halsbrytande vändning i det allvarsamma nyårsfirandet så kan jag inte låta bli att länka till en god kladdkaka!)
Selma igen då...
Nu har jag precis sett Kejsaren av Portugallien i en utmärkt version. Det är dramatik på hög nivå med goda skådespelare och många bottnar. Vet inte vilken gång i ordningen jag ser den här berättelsen som film /teater men det är en story av hög klass. Den berörde då när hon skrev och den berör idag, den kommer alltid att beröra eftersom temat är klassiskt. Selma Lagerlöf var på många sätt genialisk i sitt berättarskap.
DÄRFÖR BLIR DET SÅ FÖROLÄMPANDE OCH LÅGT ATT SKILDRA SELMAS LIV SÅ DÅLIGT SOM TV GJORDE NU UNDER JULHELGEN!
Och det handlar inte om huruvida hon var lesbisk eller inte, det var bara så himla trist och lågt att inte ta vara på hennes fantastiska liv och minnet av henne när man nu fick så mycket resurser att spendera på henne till 150-årsjubiléet!
Årlig hockey; Färjestad Löfbergs Lila Arena!
Hockey blev det igår i Karlstad på Löfbergs Lila Arena. Det är en gammal tradition att vi går till restaurangen och ser hockey i mellandagarna. Det är en bra julklapp till sönerna och till de två killar som är anställda hos Roland och någon trogen kund. Jag är väl inte så där himla intresserad men brukar gå med och köra bilen fram och tillbaka.
Vi blev alltså sammanlagt 8 stycken och i år satt vi vid balkongborden i översta raden. Det var bra platser mitt över målet och vi fick bra mat också. Äldste sonen kom lite sent med taxi från tåget. Han hade ju varit på bröllop i Varbergs fästning.
Sen åkte sönerna lite innan matchen var slut eftersom de skulle fortsätta direkt med tåg till Stockholm och yngste sonen fortsatte sedan idag måndag med flyg till LA. Vi retar honom lite för att han har en lång "friarväg" som man säger här i Årjäng.
Hockeymatcher börjar lite pampigt med show och sång och nationalsång. 
Så här värmer de upp innan.
Här var en bra räddning av Färjestads målvakt.
Och så gjorde de nåt jag aldrig sett förut. De slängde hjälmar och handskar och började slåss. Det var alldeles på slutet och det var någon Goren, en amerikan i Färjestad som började. Och alla jublade och ingen ingrep.Läste i tidningen sedan att det var uppgjort att ingen ska ingripa längre när de slåss på hockey. De får vara matchstraff och det spelade nog ingen roll för det var baran 5 miuter kvar och Färjestads seger 4-1 var redan klar.
Jag är sipp när det gäller slagsmål och tycker förstås att det är fel. Och tänker på alla barn som ser det här. Och är där bland publiken. Jag undrar förstås om man måste göra så här för att vinna tillbaka publik. Det är lite färre på matcherna nu även om det just igår var välbesatt.
Till slut så drog domarna isär dem.
Äldste sonen, här till höger, fyllde år och vi sjöng och hurrade förstås. Han var rätt vissen, ont i halsen, och har gått på tabletter i flera dagar nu. Men är nu hemma i Stockholm och får ta det lugnt ett par dagar.
Vi hade en trevlig afton, med trevligt sällskap; förutom söner och Rolands systerdotter med man, så var det alltså Evert och Hasse B. Då blir det god stämning, både vid borden och i bilen på vägen.
Disco o hockey!
På den här länken finns mingelbilder från juldagsdiscot på hotell Norlandia i Åjäng.
I morgon måndag bloggar jag om hockeyn.
Trist Lagerlöf - underhållande Stjärnor!
Men det här med Stjärnorna på slottet är roligt. Det är både förutsägbart och oförutsägbart. När vi nu sett ett par avsnitt så börjar man kunna förvänta sig vissa saker av deltagarna, de finner sina roller på något sätt. Men det är samtidigt oförutsägbart, man vet aldrig vad de kan hitta på. Gardells utbrott när han glatt och öppet hämndlystet slog bort bollarna exempelvis eller när han får ett skrattanfall som är smittsamt (vi skrattade med så vi låg över bordet här!). Och visst är Jonas kryddan i denhär församlingen, hans totala uppriktighet och avväpnande humor. Janne Ks sorgsenhet, Christina S som allas morsa, Kjerstin D en fullkomligt odräglig primadonna som hela tiden avbryter, Staffan S. som den slutne mystikern. Den senare är nog mest spännande, för han har inte visat sig alls egentligen ännu.
Här satt vi hela tiden och väntade på att få höra om hur Janne K hade spelat med Hendrix och med Bo Hansson och allt annat om den tiden. Han var ju en alldeles utmärkt musiker innan filmandet tog över. När han så äntligen tar bladet från munne och börjar berätta om spelningar i LSD-rus och annat okänt, så avbryter Kjerstin D helt fräckt och börjar prata om något helt ovidkommande. Undrar om hon är lite mer berusad än vad som framgår, hennes dåliga tajming tyder på det.
Jag spenderade natten i alla fall med att läsa om "Jag ljuger inte om Rock`n`Roll" Det är en gammal bok (1997) om Tommy Ahléns upplevelser när han jobbade åt EMA-Telstar med att arrangera rockkonserter och turnéer under tiden 1978 till 1994. Den speglar mörka sanningar om en rätt cynisk bransch. Så fick jag mig min dosis av "informell information" (kändisskvaller!) i alla fall, när nu Janne K inte fick komma till tals ordenligt.
Idag lördag eftermiddag bäverfälle...
Vid båtplatsen så trivs inte bara människor utan också bävrarna. Ett tag byggde de hydda här. Nu nöjer de sig med att fälla jätteasparna runt omkring. Och vi kan väl bara vara glada att inte någon Buster låg där nu idag.
Det var bara att ta traktorn och dra bort. Men snart faller ett träd till, det är på ¨gång.
Just nu lider alltså dagen mot sitt slut. Den yngste sonen är kvar hemma och har besök av en god vän, Kent. Han kom hit efter 14 timmars skruvande på en bil idag.
Idag lördag 27:e dec
I morgon åker han hela vägen till Karlstad för att vara med på hockeyn från restaurangen i Löfbergs Lila Arena. Han kommer lite sent men bör hinna äta innan matchen börjar, eller åtminstone ta sig mat. Det blir taxi från centralstationen.
Sen direkt till Stockholm med båda sönerna därifrån och så är julen slut för vår del. Sen får vi leva på minnen och se på bilder och leka med julklapparna.
Gubben jagade hare idag men Jazz fick inte upp. De var 5 stycken ute och jagade hare på olika ställen men ingen av hundarna fick upp någon hare. Det var svåra förhållanden antagligen med mildväder på morgonen (tror jag!).
Det blir mycket eldande i väntan på upptag. Gubben påstår att han haft så många dåliga hundar att all töre är slut på flera kilometers omkrets. Men nu idag var han i Tokil tror jag och där fanns tydligen töre eftersom det brann bra.
Lite sol blev det också!
Lego
Eftersom kartongerna var lite svåra att ta med till Umeå på tåget så kommer bilderna här istället.
Nej till Lagerlöf!
Jag kanske helt enkelt är för pryd att se Selma skildrad så här??
Eller något grundläggande fel på dialogerna?
Man säger inte så där som dom sa, vare sig då eller nu! Och framför allt inte då. Storyn fanns i någons hjärna och så råkade det bli Selma som kom i vägen och fick bli huvudperson. Men det kunde lika gärna ha varit någon annan.
Eller också var det just att man blandade och gav när det gäller vad som var sant om Selma och vad som inte var sant. Ja, ungefär som hon Liza Ni vet. Det känns också irriterande att få veta så här i efterhand.
Asch, skit detsamma!
Forskning är viktigt, ja eller ???
Sedan dess har jag varit skeptisk till alla tankar om att låta forskning (= den för tillfället rådande sanningen, ibland medvetet konstruerad i bestämt syfte) ensam ha ett avgörande inflytande på samhällsutvecklingen. Ibland fyller forskning en viktig funktion, men den måste alltid hanteras med sunt förnuft och sättas in i mer långsiktiga tankegångar. Annars blir det en förfärlig slalomåkning hit och dit och ibland beslut utifrån väldigt snäva politiska intressen.
Med rätt korta intervaller får jag vatten på kvarn och nu kan jag återigen få lov att dra på smilbanden när jag läser om vad man kan bevisa med forskning:
Den som slarvar med frukosten, riskerar att förlora oskulden tidigare!
Det låter dels som en fantastisk slutsats att dra så där alldeles ensamt utan att sätta in resultatet i ett större socio-ekonomiskt sammanhang, dels som rätt oväsentligt. Men jag kan ha fel. Det har hänt förr :-)) Rätta mig i så fall!
Kanske är inte all forskning helt seriös utan görs mest för att vi ska få ha lite roligt.
Annandag jul 2008
Sönerna var på juldisco i Årjäng på hotellet igår kväll så de har sovit en hel del idag. Juldagen har blivit den stora hemvändarfestkvällen och inte bara här tror jag utan lite överallt.
Dotter och ett av barnbarnen har en accelererande halsinfektion och de har inte orkat göra allt som de ville göra de här dagarna hos oss. De vågar exempelvis inte träffa modren. Hon är i en ålder när såna här infektioner inte alls är bra. Det betyder att vi har inte velat ta hit henne heller efter julaftonen, det får anstå tills de värsta smittbärarna har lämnat huset. Äldste sonen hade också en ond hals med sig hit och den har inte blivit bättre.
Vi sa adjö till dotter och barnbarn idag och skjutsade dem till Åmål, Fengerfors konsthantverkskollektiv. De ska träffa några gamla goda vänner där en dag innan de åker vidare hem till Umeå med nattåg.
Äldste sonen åker i morgon bitti till Varberg på bröllop. Sedan på söndag kommer han direkt till Karlstad för hockeyn. Och efter hockeyn åker båda sönerna tillbaka till Stockholm.
På söndag kommer nästa familj goda vänner från Tyskland till ett av våra hus. För minnesgoda läsare så är det den familj som vi tillbringade Rolands 50-årsdag hos, alltså i Badow, en bit från Gadebusch. Det ska bli roligt att återse alla.
Långsamt återgår livet till det mer vanliga. Vi mojsar lite med julklappar, sover, läser och småpratar. Ja, gubben jagar förstås. Han var ute det mesta av den ljusa tiden idag.
25:e dec 08
Förmiddag grillutflykt ner till sjön med dotter och barnbarn + tyska gästerna och son Ingen snö men vackert väder.
Uppdaterat kl 22.30 med eftermiddagsbilder.
Några var lite halvsjuka så där.
Barnbarnet M upphäver tyngdlagen ser det ut som.
Eftermiddagen rådjursjakt bara jag o gubben med Oskar taxen och den nya pejlen. Fungerade jättebra. Bilder senare här nedan.
Uppdaterat kl 22.30 ungefär med resten av dagen:
Vi gick ut på en jakttur med taxen Oskar, jag och gubben. Mest för att det var så fint väder och för att testa den nya Garminpejlen på honom också. Den funkar på stövaren Jazz det vet vi.
Det är helt fantastiskt! Man får en karta och på den ser man precis var hunden har gått och var han för tillfället befinner sig. På en annan sidan kan man se exakt riktning åt honom till och exakt avstånd på metern när. Och vi behövde den verkligen idag. Han fick till slut upp ett rådjur och det drog iväg förbi Signebyn bortåt Signebytorpet och runt där. Vi kunde förhindra att han kom ut på stora vägen och blev påkörd.
Här är Oskar innan han fått upp. Han börjar söka lite vidare nu, det är helt ok när vi går och riktigt bra om vi sitter still. Han jagade en och en halv timma idag och hade gärna fortsatt längre om vi inte hade kopplat honom. Det var rådjur han jagade på. Vi såg ett men det var inte det han jagade på.
Kolla kotten som sitter inkilad här i grenklykan! Hackspettar har verkligen verktygstänkande, smarta pippin! Och på ett ställe till här nedan. Här har han till och med bemödat sig att hacka en smal ränna i barken som passar precis att klämma in en kotte i så att det ska gå att få tag på fröna.
Mellan varven den här dagen har vi bara umgåtts med barn och barnbarn och ätit rester från igår.
24th of December for Risako
Here are some more pictures with english text for Risako. And we hope You can join us here next year.
(New pictures added on the bottom of the entry!)
We're all preparing for the christmas lunch. The men are making the fruit salad (swedish style). They are making jokes all the time.
We greet our guests with glögg. This is a spicy and sweet red wine, rather strong. We drink it hot with almond and raisins. There is one with alcohol and one without.
Then we eat a lot of food, it is; herring of 4 kinds, prince-sausage, meatballs made of moose meat, Maj's homemade bread, home shot (by Roland) smoked deer meat.
Boiled ham, brown beans, special mustard, boiled potatoes, "Janssons temptation" (potatoes+ onions, herring), prince sausage, boiled eggs and meatballs. (This is my plate, with my favourites)
Here is Mattias with his favourites. The boys always fight about the meatballs.
My mother and my mother in law are also with us. And of course the grandchildren and children. We drink Christmas 'must', it tastes a bit like coke, but better. And also some schnaps; it is christmas-spiced alcohol with taste of cloudberries.
The dessert is fruit salad.
... And finally coffee and Maj's home made cookies...
Santa is coming! And he gives a lot of presents to everyone. The children love him.
There is a lot of lego for the children and Mattias is helping Moses assembling a dragster.
Modren ville hem rätt så tidigt, hon orkar inte så mycket. Sedan var det att gå i mätt koma (som Tessan uttryckte det så bra på sin blogg!) .
Julaftonen avslutades traditionsenligt på midnattsmässa i Missionskyrkan.
We ended our day going to church for a midnights mass, a mass with almost only beautiful Christmas music.
Den vackra belysningen är värd extra uppmärksamhet.
I stort sett hela den här gudstjänsten är en konsert. Årjäng och missionsförsamlingen har haft en oerhörd tur som har så många musikaliska begåvningar: familjen Jonehög med ingifta förmågor, Hanne Hermansson, för att nu nämna några. Det finns fler och ännu fler är på gång förstod vi av de fina musikaliska inslagen från barn och ungdomar. Jag tindrade förstås över att se mina f.d. elever Olivia och Elin i goda framträdanden.
23:rd of December for Risako!
This is a day of preparation for Christmas. We decorate the house everywhere. This is my favourite lazy angel. There should be an angry santa as well but I couldn´t find it.
This text is for You Risako. We all miss You and hope to have You here next year. Thank You very much for the christmas gifts. I am especially fond of the calender from Rome. There will be more for You in the coming days.
This is some of us preparing the last presents.
Some of the presents are really special.
I set the table to save time for the next day and prepare some of the food.
Meanwhile the children and Roland are decorating the Christmas tree. Roland cut the tree in his forest here, close to the house.
Finally it is ready! And we all admire it! And Roland is very proud!
GOD JUL!!
Eftersom vi inte har någon snö här ute just nu så får det bli ett riktigt snöigt julkort! Så här skulle vi vilja att det såg ut här på Liane.
GOD JUL önskar jag alla som läser bloggen under helgen!
Barnbarn på rådjursjakt!
Just nu fick jag den här bilden via mobilen till datorn. Roland o äldsta barnbarnet M är ute på rådjursjakt vid Murstenstjärn. De har släppt taxen och väntar på upptag. Under tiden har de gjort upp eld och äter nu frukost. De kan hela tiden ha kontakt hem via comradion.
I stugan sitter barnens mor och den yngste, I och äter sin frukost, jag har precis pratat med dem.
"Peters princip"!
Och där tar han upp det han kallar "Peters princip":
" Jag: Vad är du mest rädd skall hända?
Mig: Det är nog att vakna upp en dag och upptäcka att jag fallit offer för Peters princip.
Jag: När myntade du den principen, och vad innebär den?
Mig: Nejnej, det är inte min princip. Den är formulerad av den amerikanske sociologen Dr Laurence Peter, och säger att personer i var hierarkisk organisation tenderar att bli befodrade tills han eller hon når en nivå där han eller hon inte längre klarar av sin uppgift - man säger att man nått sin inkompetensnivå. Du fattar?"
Intressant aspekt av fenomenet karriär! :-))
Äntligen börjar barn och barnbarn komma!
Vi har väntat så på de små barnbarn-fröna, att de ska komma hit och stöka till lite för oss. Och idag kom dotter och de två dottersönerna från Umeå med natt-tåget. Vi hämtade i Karlstad idag och nu bara gottar vi oss. M, ska gå med Roland och jaga imorgon. Han fick välja hund. Det blev taxen Oskar och alltså rådjursjakt. De har spekulerat hela dagen om vad de ska ha med. Det blir ryggsäck med korv, tändstickor, senap, bröd, komradio (med en hemma så vi kan prata), kikare och en del annat förstås.
Idag har de varit ute en tur med traktorn och sladdat på vägen.
I, den yngste är hellre hemma och leker själv. Han kan leka i timmar ensam och hitta på med bilar och annat.
Värmländsk kaka är inte heller fel, morfarsmor har bakat.
Några små vattenkoppsmärken är kvar. De hann precis klaras av före julfirandet.
De beställde varsin bild av Roland, en ville ha en sportbil och en ville ha en motorcykel.
Rosengård och vilsna funderingar i kölvattnet...
på den senaste tidens kravaller. Jag printar ner mina tankar om detta med risk att trampa i klaveret förstås. Min enda erfarenhet av invandringsproblematik är ett par års jobb som lärare i förberedelseklass för nyanlända 7-9-åringar. I Årjäng har ju invandrarna inte precis klumpat ihop sig. De utlandsfödda människor som valt att bosätta sig här har smält in i vårt lilla samhälle utan bekymmer.
Det finns liksom bara plats för en åsikt åt gången i Sverige. Nu ska vi i princip alla ansluta oss till en gemensam förklaring till kravallerna i Rosengård: Det handlar om stackars invandrare; deras arbetslöshet, trångboddhet. och utanförskap.
Och det är sant allt det där, att invandrare som grupp löper större risk att hamna i fattigdom, fattigdom ur flera aspekter. Det är den övergripande bilden av dilemmat ur ett samhällsperspektiv, den är korrekt och ska hanteras med politisk klokhet.
Men om man ser på det en gång till så finns, parallellt med samhällsperspektivet, också ett indvidperspektiv med ett eget ansvar och egna val när det gäller boendeort och utbildning. Det är ingen som tvingas att bo kvar i det överbefolkade och språksegregerade Rosengård.
Men man kan tro det när man läser om en ung Rosengårdsboende i DN idag:
"Han har läst statskunskap på universitetet, uttrycker sig väl och har politiska meriter:
- Men jag får inga jobb, bara "tack för visat intresse". Jag har kanske fel namn. Det finns ingen arbetsmarknad för invandrare i Malmöområdet.
När välutbildade personer som Adrian Kaba inte får jobb så är det närmast omöjligt för andra ungdomar i Rosengård med sämre utbildning och sämre språkkunskaper. " slut citat.
Detta låter ju som exempel på klockren främlingsfientlighet. Men jag vet inte om någon helsvensk kille skulle få jobb heller i Malmö för att han har läst statskunskap och varit politiskt aktiv. Jag vet inte om det ens någonstans i Sverige går att få en jobb på det cv:t. Det blir liksom lätt att som individ skylla allt på att man är invandrare.
Det är min ena invändning mot vinklingen i artikeln. Min andra invändning är att detta att ha läst statskunskap ska betraktas som välutbildat och därmed självklart inkörsport till jobb. För mig är det också välutbildat att ha läst till rörmokare på gymnasiet. Och klokt att därefter komma till Värmland och söka jobb (och förmodligen få ett jobb!) .
Min slutsats alltså:
Om man nu inte vill sätta människor i "kommunarrest" som Reinfeldt och Sahlin säger, utan låta de invandrande bosätta sig var de vill (tydligen i Rosengård!), så måste det väl ändå vara klok politik att sätta in rejält med resurser på att stödja individernas egna goda val:
Ge extremt god information om olika möjligheter till vettiga utbildningar, utbildningar som kan ge jobb. Kanske ordna lärlingsutbildningar i bristyrken för dem som inte klarar / klarat gymnasiet pga språkbrister. Kanske uppmuntra både genom information och ekonomiska bidrag till flytt vidare upp i landet istället för att få alla i en klump i Malmös Rosengård. Och, för allas skull, både för invandrares och alldeles helsvenska ungdomars skull, sluta upp med att betrakta universitetsutbildningarna som något självklart mål för alla!
Det är lika välubildat att vara en bra rörmokare som att vara en bra statsvetare, fast det ena jobbet kräver mycket praktik för att nå målet och det andra kräver mycket teori. Det ena inte värt mer än det andra. Båda är lika nödvändiga. (Nja, kanske inte. För om jag får välja mellan att bo i ett land utan statsvetare och ett land utan rörmokare så vet jag ju vad jag väljer. Men det är liksom en annan diskussion) .
Lyckad harjakt idag...
Jazz jagade väldigt bra idag söndag. Det var en jakt som påminde om gamle Hambo, vår favorithund som vi måste ta bort alldeles för tidigt. Roland säger att så här bra jagade inte ens Hambo när han var två år gammal. Jazz kan bli en riktigt bra jakt hund om han fortsätter så här. Framför allt är han väldigt ihärdig och ger sig inte och rutinen att få tag på ett förlorat spår börjar komma.
Gubben har tindrat hela dagen. De började halv 9 i morse och kom hem halv 3.
Just nu påminde han mig om att jag stickade den där mössan åt honom för något halvt århundrade sedan, nej inte riktigt men 30 år i alla fall. Jag stickade på den tiden och sydde barnkläder för det vilda. Tänk vad det kan ändra sig! Vad människor kan ändra sig och det är alldeles tillåtet. Man måste inte fortsätta vara något eller fortsätta göra något som man inte vill. Det finns en frizon för eget bestämmande och den utnyttjar vi förstås alldeles för lite.
Helt överraskande dök min bror upp här idag med fru och önskade oss god jul. De hade hälsat på modren och hängt upp hennes julgardiner. Annars hade jag tänkt göra det i morgon. Men nu kan jag ägna mig åt att koka skinka istället. Och fixa rummen som gossarna ska sova i och förbereda huset som dotter och barnbarn ska bo i. Trevliga plikter!
Expressenskribent o bloggare tar över Svenska Akademien!
Så här skriver Björn Wiman 20/12 i Expressen:
"Däremot är Englund helt rätt person att ta Akademien ytterligare ett steg in i samtiden. Han är - precis som Engdahl - en av Sveriges mest briljanta skrivande stilister, uppskattad inte minst som medarbetare i Expressen under hela 90-talet. Dessutom kan det vara första gången Akademien får en genuint trevlig prick som ständig sekreterare. Kan han till och med locka tillbaka Kerstin Ekman till arbetsbordet? Eller låta henne löpa? Vi kan bara hoppas."
I samma tidning utbrister Gert Fylking:
"Äntligen!" Och uppmuntrar Englund att göra fest av tillkännagivandet av nobelpristagare, inte stå och huka i en dörröppning.
Och Horace sörjer inte jag heller. För mig känns hans flinande arrogans bara påklistrad och motbjudande. Om den vore äkta skulle den vara lättare att fördra, ungefär som hos Lef GW eller Aschberg. Men när det gäller Horace Engdahl så blir det så påtagligt att detta är en medial fasad, påhängd i samma ögonblick som kamerorna går igång. Hans tal består av stilistiska krumbukter utan ände, tillkomna enbart för att ge glans åt talaren, inte åt ämnet.
Det här bytet kan alltså bara bli till det bättre!
Jaktabstinens har gubben...
- Morgen jage Ich Hase, säger han på stapplande tyska till nyanlända vännerna som var här och åt lite älggryta till kvällsmat. Och så tittar han på mig och kollar om jag är med på noterna. Och det är jag förstås. Vi diskuterar aldrig hans jaktdagar någonsin. Jag insåg redan från starten av vår bekantskap (35 år sedan!) att det var inte ett ämne för förhandling ens. Och vi har aldrig diskuterat det, bara konstaterat. Samtidigt så gillar jag tystnaden och lugnet ensam i huset. Jag kan skriva och läsa utan att bli störd och det är guld. Mitt jobb är i en miljö med många människor och många kontakter och rätt så stressigt så jag märker att jag behöver den här andhämtningen av lugn. Och det blir allt viktigare med åren.
Brandförsäkringsverket!
Det här var Sveriges äldsta företag. Det skapades 1782 för att få till en försäkring som kunde täcka skador vid brand. Gustav den tredje var fadder till det hela. På den tiden var bränder förödande för människor. Mycket var byggt av trä och man använde massor av eld inomhus, både för värme och ljus. Bränder ödelade människors liv och städer och byar.
Till Brandförsäkringsverket kunde fastighetsägare betala in ett engångsbelopp, alternativt premier under en kort period och därmed försäkra sin egendom mot brand för evig tid. Jo, jag har skrivit rätt, det var verkligen för evig tid; allframtidsförsäkring. Det finns alltså fastigheter som försäkrades i slutet på 1700-talet med ett engångsbelopp och som därmed haft en gällande fullvärdes brandförsäkring fram till nu. Försäkringen följde fastigheten oavsett om den bytte ägare och det genom århundraden. Tills nu! Nu ska företaget avvecklas, gå i frivillig likvidation, vad nu det är. Historiens vingslag susar förbi oss!
Fastigheter som varit försäkrade i Brandförsäkringsverket är exempelvis, Stockholms stadshus, Mårbacka, Eriksbergs slott, Almby kyrka, Haganässkolan i Älmhult, Vallåsskolan i Halmstad. Almby kyrka i Örebro var den första fastighet som försäkrades i bolaget, den har alltså försäkringsnummer 1.
Carl Jonas Love Almqvist arbetade åt Brandförsäkringsverket under några år och hans ansökan finns bevarad. Den lyder så här:
"Högvälborne Herr Överintendent, Riddare av Kungl. Nordstjärneorden, så ock Högvälborna samt Högädla Herrar Direktionen uti Allmänna Brandförsäkringsverket. I djupaste ödmjukhet anhåller jag, att varda antagen till Extra Ordinarie Kanslist vid Ombudsmanskansliet" sen kom en kort meritförteckning och avslut med "Ödmjukaste Tjänare CJL Almqvist"
(Hämtat ur boken ovan liksom övriga fakta om verket)
Utan tvekan förväntades krypande underdånighet av de anställda på den tiden. Och jobbet var väldigt dåligt avlönat. CJL hade för övrigt ett par arbeten till som var helt oavlönade.
Företagets tillgångar, bl.a. fastigheter och konstsamling ska försäljas under en tid av 2 år. Så om någon är spekulant på Strandvägen 19 så är det läge att anmäla det nu.
Om dyslexi och ljudningsläsning...
Himla kul är det när man till slut får rätt! Ha ha! Lång näsa åt alla dogmatiska läsinlärningsexperter (skrivbordsanknutna forskare) som hävdat att ljudningsläsning är förkastlig läsning eftersom den inte tar med förståelse. Erfarna lärare har länge använt både ljudningsläsning och förståelseläsning för att få med alla elever. (Och kallt struntat i det som kallats aktuell gällande forskning som alla bör anamma för att få del av det indviduella lönepåslaget på sin skola!) Barn har ju ofta olika ingångar till läsning, för en del är det ljudningsläsning som funkar bäst, för andra helordsläsning / läsning på talets grund. Och att Wittings extrema ljudningsläsning är effektiv för ominlärning när någon fastnat i en felaktig läsinlärningsstrategi (exempelvis pga dyslexi) är inget nytt.
Som speciallärare har jag ofta fått lov att under perioder helt ta bort förståelseläsningen för barn med svår dyslexi, för att de ska automatisera språkljuden och sluta gissa. Sen kan man komma tillbaka till förståelseläsning igen. Jag använder språkljudsträningslappar för alla barn i början på läsinlärningen i min klass. De är inte så himla roliga tror jag, men rasande effektiva som grund för läsning. Parallellt med dem kör jag med dikteringsläsning modell Ulrika Leimar. De metoderna blir så olika varandra att de inte kolliderar och stör varandra. Ljudningen ligger i detaljhalvan av hjärnan och dikteringsläsning (helord) ligger i helhets / bildhalvan av hjärnan. Så småningom övar vi upp banorna i Corpus Callosum (stavningsfel?) mellan dem och barnen kan snabbt kasta sig mellan de två strategierna (hjärnhalvorna!). Det brukar hända ungefär på vårteminen i ettan om man tar en genomsnittlig nybörjarläsare och är en period som är väldigt tydlig när man sett den komma hos många barn.
I många andra sammanhang är gissningsläsning inte så tokig om den är kombinerad med att barnet också utnyttjar förståelse och bilder, men inte just för barn med dyslexi i starten på läsinlärningen. Bra artikel!
Texten är hämtad ur senaste numret av tidningen Specialpedagogen.
Agenda
I morgon fredag avslutning på skolan med dans i sporthallen. Julkramar och små paket till alla barn och godjulönskningar!
Lördag tyska goda vänner anländer till en av stugorna.
I övrigt under helgen: julförberedelser av alla de slag.
Måndag; dotter och barnbarn anländer till den andra stugan
Tisdag; sönerna kommer, förhoppningsvis med samma tåg på em.
Jag ser fram emot helgen med tillförsikt! Roligt att alla barn kommer hem! Och barnbarn!
Himla bra inlägg om flumpedagogik!
Jakt på varg blir det
Minister Carlgren ger Naturvårdsverket i uppdrag att utreda jakt på varg, vanlig förvaltningsjakt för att hålla nere stammen. Äntligen ett beslut i rätt riktning. Frågan är bara hur länge Naturvårdsverket väljer att utreda den frågan. Det kan bli den längsta långbänk vi skådat på länge.
Här är länk från presskonferensen med ministern idag. Jag får en känsla av att det här är nervöst för Carlgren. Titta på hans händer! Och frågan är vad som ligger bakom uttrycket "begränsad och strikt kontrollerad jakt"? 3 vargar per år?
Och utredníngstiden för denna jakt är fram till 15 februari, vilket torde utesluta jakt under innevarande säsong. Alltså kan man inte börja jaga förrän nästa vinter och då är vargstammen redan uppe i över 300 individer. Det låter inte så mycket, men det är mycket varg i vargreviren.
Fina blommor fick vi...
som undervisar i klass 1A. Och vi fick goda ord också och det värmde! Tack! Jobbet med barnen och föräldrar är himla mysigt.
Den här blomman var en ampel och den passade bra i min nyrenoverade hall, med smideskedja att hänga upp i.
Flyttcirkusen närmar sig...
för min del. Istället för att riva ner vår gamla slitna och omoderna skola så valde man att riva ut allt som fanns i taket och göra nytt, pga konstaterat mögel. Och lägga på ett nytt yttertak. Här sprutas isolering upp i klassrummen bredvid mig. Sedan är det min tur att dra iväg med min klass till ett provisorium medan man renoverar hos mig.
När allt detta är över och en dryg räkning ska betalas så sitter vi här i alla fall i en skola som inte är anpassad efter kraven i dagens undervisning rent lokalmässigt. Och fönstren där uppe i taket som skulle ge ett behagligt ljus i klassrummen är igensatta. Mörkret breder ut sig över oss, i flera bemärkelser.
Och organisationen ska ses över i januari. Förr tände det alltid förhoppningar hos mig för jag trodde att det kunde i alla fall inte bli sämre. Men jag har insett att organisationer kan alltid bli sämre så numera väcker såna rykten enbart skräck och oro. Hos mig och hos flera, ja kanske till och med hos många av oss. Frågan är som alltid, vilka ska vinna den här gången och vilka ska förlora?
Jag hoppas att barnen och barnperspektivet vinner den här gången.
Skoldebatt på min blogg har vi fortfarande ...
längre ner i tid på bloggen. Eftersom inlägget, om Flumpe-dagogik nu har försvunnit utom synhåll när man öppnar bloggen så länkar jag här för de läsare som eventuellt vill följa med.
http://inga.blogg.se/2008/december/om-skolans-undervisning-i-matte-och-flumpe-.html#comment
Vargläget just nu...
27 st föryngringar av varg i Skandinavien
Hela 27 st föryngringar är nu säkrade av vargforskarna på skandinaviska halvön m a o. ca 270 vargar enl. vedertagen beräkningsmodell. 22 st helsvenska, 2 st på gränsen (varav ett är Gräsmark) och 3 st helnorska.
Sverige: Skrälldalen, Siljansringen, Korsån, Äppelbo, Lövsjön, Aamäck, Ulriksberg, Kloten, Hasselfors, Bredfjället, Amungen, Loka, Galven, Sången, Fulufjället, Uttersberg, Ockelbo, Görsjön, Nyskoga, Acksjön, Forshyttan (= Sandsjön), , Kroppefjäll,
Gränsrevir: DalsEd-Halden, Gräsmark
Norge: Kynna, Julussa, Osdalen.
Med denna utveckling kommer vi ha klart över 30-35 föryngringar våren 2009 om ingen jakt inleds denna vinter. Detta blir alltså över 100 st vargar över etappmålet. (Vi är idag redan ca 70 st över etappmålet, ej räknat alla "strövargar")
Det är mycket viktigt att man börjar beskatta vargarna i kärnområdet t ex Värmland, och låter spridningen ske utöver landet. Vi har redan en ohållbar situation i Värmland och Dalarna. Hela revir bör tas bort - där det har funnits längst - för att få en återhämtning av klövviltet och fortsätta med våra över 100:åriga jakttraditioner och tamdjurshållning.
Man kan läsa här om Carlgrens interpellationssvar (idag onsdag?)när det gäller vargförvaltning: http://www.jagareforbundet.se:80/varmland/default.asp?pageid=6234
Det börjar ljusna om nu inte de rabiata tjänstemännen på Naturvårdsverket hittar på något.
Blommat i tre månader...
har den här fina orkidéen gjort! Det är helt fantastiskt! Modren fick den av våra söner till födelsedagen i slutet av september och nu tre månader senare lever den och frodas i högönsklig välmåga. Men min mamma har alltid haft gröna fingrar och fått alla växter att må bra och trivas. Tyvärr har inte gåvan varit ärftlig, i så fall har den hoppat över en generation och gått till dotterdottern, som också gillar att påta i jord.
Hos de små damerna på Udden...
var vi ikväll tisdag!
Här huserar tre små damer under 4 år och de två yngsta är tvillingar. Himla kul att träffa dem, de är verkligen små personligheter alla tre, var och en på sitt sätt. Lika fast olika! Charmiga busfrön! Och deras hem är just nu totalanpassat till klättraråldern.
Vi blev bjudna på kvällsmat och jag fick något väldigt gott som jag inte fått förut; tofuglass smaksatt med stark rom och fruktsallad. Kanongott! Det blir det nog här på julafton nu efter julmaten. Det blir lagom.
Kraven ökar på regeringen...
när det gäller att stoppa vargstammens ökning.
Nedanstående hämtat ur mail från Lennart Johannesson idag:
SR P4 Radio Värmland
Kennelklubben: "Det är dags att åtgärda saken"
Nu sällar sig Svenska Kennelklubben till de som kräver en reducering av antalet vargar. Detta sedan även Naturvårdsverket nu sagt att regeringens etappmål om minst 200 individer är uppnått. Kennelklubben, som har över 300.00 medlemmar i landet, vill, som man säger, se en "frysning" av vargstammen. Carina Olsson-Körsvik är ordförande för Kennelklubben i Värmland.
Reporter: Lennart Nordenstein.
Hör Carina Olsson-Körsvik:
http://www.sr.se/webbradio/include/player.asp?type=db&Id=1505662&MiniPlayer=&BroadcastDate=&IsBlock=&preview=---------------------------------------
Bodil Malmsten - en själsfrände!
Mitt första "möte" med författaren Bodil Malmsten ägde rum för rätt många år sedan. Det måste ha varit efter någon av hennes första böcker, om inte den allra första.
Jag satt i bilen och någon läste ur en bok som hon skrivit, kan ha varit hon själv. Jag lyssnade och det jag hörde gick direkt till mitt hjärta. Minns att jag fepplade med papper och penna medan jag körde för att skriva upp hennes namn och boktiteln så jag inte skulle glömma. Efter uppläsningen blev hon intervjuad och jag gillade det jag hörde där också.
Jag har självklart aldrig träffat henne på riktigt förstås, men hon känns genom det hon skriver som en själsfrände. Ibland kan man uppleva en författare så. Orden går rakt in utan bearbetning på något sätt och de stämmer.
Hennes språk är suveränt. Just nu har jag läst boken "Hör bara hur Ditt hjärta bultar i mig", gåva av dottern, Om just intervjuer skriver hon så här i boken:
"Det finns ingenting som tar fram det sämsta hos mig som en intervjusituation, jag blir en floskelfabrik, ett löpande band med klyschor, en plattitydautomat.
Jag lämnar ut mina hemligheter, mitt privatliv, jag hänger ut mig själv och jag gör det smaklöst och pretentiöst.
Chockad hör jag mig analysera mina böcker, formulera långsökta förklaringar vad gäller avsikt och form, idéer och uppbyggnad, jag filosoferar kring mitt litterära verk med en expertis som jag inte har någon täckning för.
Besserwisserdjävulen övermannar mig, jag har teorier om allt mellan kvantfysik och myskparfym, Albert Speer, Britney Spears.
Dagens popmusik.
Jag som inte ens vet om det heter popmusik längre.
Och plötsligt vet jag allt om Franz Ferdinand!
Och jag svär på ett sätt som jag aldrig gör i verkligheten.
Jag vet hur det blir och ändå säger jag ja.
Fram till idag. "
Osv.
Vilket språk! Det rör sig i gränslandet mellan poesi och prosa och får en direkthet som är oemotståndlig.
Här är boken:
Varg skjuten på skyddsjakt i Hasselforsreviret.
Den stora varghannen sköts strax nordväst om Laxå vid Grönsjön. Därmed är skyddsjakten avslutad. Länsstyrelsen har samarbetat med polisen för att få vargen skickad till SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt för obduktion.
De jägare som deltagit i skyddsjakten på Hasselforsvargen har valts ut i de jaktlag som har mark inom reviret. På måndagen var det den sjunde jaktdagen av de 14 skyddsjaktsdagar som Naturvårdsverket hade gett tillstånd till.
Detta är hämtat från mail från Lennart Johannesson, ordf i Jägerförbundet Värmland. Det kom i kväll måndag.
Gör bort oss med julkort igen...
Minnesgoda läsare av bloggen kommer ihåg att vi för tre år sedan (kan ju ingen komma ihåg! Men det står beskrivet på bloggen i december 2005 och januari 2006 tror jag) gjorde bort oss med julkortsskickningen. Ett kort som vi tyckte var väldigt anständigt och vackert, var inte alls särskilt rumsrent när man tittade noga efter och vi rodnade över hela kroppen kan jag säga, speciellt med tanke på de mer avlägsna bekanta som vi skickat till. Det var nästan exakt tre år sedan vi gjorde den här blundern, alldeles de första dagarna på den här bloggen. Bloggen är nästan på dagen tre år gammal nu, första inlägget var 10 december 2005.
I år är fadäsen inte så stor, men vi var i Töcksfors köpcenter idag för att handla julklappar och då passade jag på att köpa julkort i bok- och pappershandeln där. När vi kom hem så¨fick vi se att texten var på norska! Töcksfors ligger bevisligen i Sverige men det är handel riktad mot norska kunder så ibland är det väldigt norskt. Alltså kommer vi i år att skicka julkort på norska! Jag kan bara försäkra att vi fortfarande bor kvar i Sverige, vi har inte emigrerat, även om tanken ibland varit frestande med tanke på de svällande norska oljefonderna. Varje norrman lär vara miljonär flera gånger om.
Nu har vi i alla fall skrivit alla kort, fått på porto och i morgon skickas de. Det tar sig med julförberedelserna. Vi tog en titt in till Rolands systerdotter och hennes familj i Svensbyn på hemvägen. Och dessutom hälsade vi på hos modren en stund.
I morgon startar vi upp sista jobbveckan den här terminen. Det blir inte så mycket allvarsamt gjort så här på slutet. Mycket går i julens tecken och göra-färdigt-uppdrag. Det är i alla fall väldigt roligt att jobba. På kvällarna före jobbdag så tänker jag att det ska bli kul att komma till skolan och träffa klassen och kollegor nästa dag. Det är ett privilegium att känna så tror jag. Och det beror inte på att gubben är elak :-))
Bra julklappsbok för Sillerudsbor...
Den här köpte vi på Hembygdsgårdens julmarknad. Det är berättelser om människor som levde i Skomarka, hur de arbetade och hur de bodde, samt en hel del om hur de var som människor. Fascinerande bok att läsa om en helt annan värld i början på nittonhundratalet, ett tidsdokument. Man kan köpa den hos Allan Brunzell i Kålleboda tror jag. Och om det blir några pengar över på boken så ska de gå till att restaurera ett hus där uppe, en samlingslokal av något slags, kanske var det en IOGT - lokal eller något.
Fantastiskt Luciafirande...
På genrepet i onsdags hade kantor-Carina emellanåt blicken hos en drunknande och hon bad försynt om ett extra genrep igår. Det fick hon förstås.
Men sen hände det som kan hända ibland, barnen bara fixade detta när det nu gällde idag! Och det lät bra! Och söta var de! Fullkomligt hjärtknipande! Och A. H. sa att vi lärare såg kul ut när vi satt på en lång rad på första bänken och grimas-mimade alla texter samt gjorde alla möjliga och omöjliga uppmuntrande gester! Han var strategiskt gömd därframme bland barnen. Men han har tystnadsplikt på alla sina iakttagelser har vi beslutat i det informella kollegiet. Inget kunde dock hindra honom från att sitta med ett brett grin på läpparna hela lussefikat efteråt. (Tack för fikat bjudande arbetslag! Det var storslaget!)
Och vi hade minsann vår rektor närvarande. Hon sade trevliga ord till publiken = föräldrar /släktingar, vände sig sedan till barnen och talade om hur bra de sjungit. Och Du A-C, hon berömde oss som personal också!! Jag såg mig om bland kollegorna och kunde konstatera att fler än jag svalde något tjockt i halsen och blinkade lite extra några gånger när vi hörde det. Bara en sån sak! Det lever vi länge på! Vi tog åt oss som halvvissna plantor törstande efter livgivande regn uppifrån!
Hoppas Molkom, om det nu var Molkom, har förstånd på att uppskatta Dina talanger efter förtjänst, annars tar vi Dig tillbaka! Så det så!
God Jul önskar vi Dig från alla oss x-kollegor här på Silbodalsskolan!
Ps: Jag har skickat ett mail också med några bilder
En hare till idag... på Önnebyn!
Vilar efter väl förättat värv....! Jazz med favvokuddarna. Om han inte vore hund så skulle bilden vara lätt ekivok förstås! Hundar är ju rätt oblyga så.
Det är roligt med bloggen!
Funderar på ibland på varför jag trivs med bloggandet och har hittat några ingredienser i det hela:
Bloggens mångfald tilltalar mig. Min avsikt med bloggandet är rätt egoistiskt. Jag är inte ute i något särskilt högt syfte, jag har inte ambitionen att förbättra världen på bloggen eller genom bloggen göra en insats. Jag vill verkligen bara ha en kanal utåt till långt bort boende barn / vänner /bekanta, till debatter / ämnen som intresserar mig samt få utlopp för en viss inneboende skrivklåda. Men jag har inga problem med att andra människor bloggar utifrån helt andra utgångspunkter; allvarliga eller lättsamma.
Jag gillar att det finns allt här; hårt nischade debattbloggar, krambloggar, modebloggar, kändisbloggar, kompisbloggar, karriärsökandebloggar, försäljningsbloggar, dagboksbloggar osv. Alla har sitt berättigande så länge man inte sysslar med systematiska rena elakheter, mobbning, trakasserier eller rena olagligheter. Var och en får bli salig på sin fason och det har jag inga problem med. Någonstans så känns det inbyggt i ryggmärgen hos mig att olika är roligast, lika blir tråkigt
(Fast jag kanske läser årets nobelpristagare också. )
Skolan och ledarskapet igen då...
Det här är långt och totalt ointressant för alla, utom de människor som jobbar i skolan förmodar jag, så alla andra kan sluta läsa här och gå tillbaka och njuta av bilden på Roland och Jazz och haren. Medan jag skriver detta så hör jag hur han pratar med jaktbekantskapskretsen om dagens jakt, om och om igen. Just nu är det Eskil minsann!
Det här är ju en del av tjusningen med bloggen; att kunna argumentera och diskutera hjärtefrågor med människor som har samma intresse som man själv har. Det är utvecklande att formulera egna tankar i sånt som känns viktigt och påtagligt. Det ger både djup och distans. Ledarskap är intressant, både lärares ledarskap och andras ledarskap. Jag har fått möjlighet att kommentera detta på en blogg och min senaste kommentar på den bloggen klistrar jag in här (lite ändrad!) för den blev lite skamligt lång för att vara en kommentar och samtidigt hjälpte den mig att klara ut vad jag egentligen tror på själv:
"Jag hör till de människor som inte var "födda till lärare", jag hade när jag kom ut från min första lärarutbildning vare sig medfödd naturlig auktoritet, fostran till att utöva auktoritet eller kunskap om hur jag skulle vara ledare för en grupp elever.
Det blev som det blev de första åren, men både jag och eleverna överlevde (ibland mirakulöst!) . Samtidigt kunde jag känna äldre kollegors medlidsamma blickar i ryggen;
- Ja, vi har också varit där, vi vet hur Du har det just nu, stackars Dig, men det blir bättre.
Jag fick pröva mig fram, precis som de flesta av mina kollegor, och långsamt blev det bättre år för år. Jag fick lära mig att hantera mitt språk, mitt kroppsspråk, mitt tonfall, mitt arbetssätt osv för att få barnen att lyssna på mig. Jag lärde mig långsamt att jag måste vinna vars och ens förtroende i gruppen, knyta en tråd till varje elev. Våga visa det engagemang och intresse jag verkligen känner för var och en av mina elever. De här trådarna till varje elev kom tillsammans att utgöra det nätverk som gruppbygget vilar på. För det är ett "byggföretag" att skapa en fungerande grupp av ett antal individer. Jag lärde mig långsamt att hela tiden söka upp det som var bra och fokusera på det, göra det till tydligt riktmärke för hela gruppen. Det handlar om:
1. Förtroende för mig som ledare (så att alla elever vill gå samma väg som jag vill gå, dvs samma väg som skolan syftar till).
2. Trygghet tillsammans i gruppen (så att ingen behöver vara rädd och känna sig tvungen att bråka för att skydda sig mot mig som lärare eller mot klasskamrater).
3. Samla allas; elevers, föräldrars, lärares, kraft och energi åt samma håll (om vi; föräldrar, elever och lärare är involverade i samma process framåt så är vi tillsammans oövervinnerliga).
Varje lärare måste hitta sitt sätt att hantera ledarskapsuppgiften, men inget av detta kommer gratis och av sig själv. Jag kan inte vänta på att det ska regna ner av sig självt från himlen. Det är jag som lärare som måste bygga upp det, metodiskt och steg för steg. Där ligger ansvaret i mitt ledarskap.
Jag hävdar med en dåres envishet att bakom ett fungerande lärarjobb ligger ett hårt och målmedvetet arbete. Jag ser det dagligen bland mina kollegor, men vi är dåliga på att formulera vad vi egentligen gör. Och tyvärr är det oftast något var och en av oss lärare har fått lära oss själva på egen hand och tillsammans i personalgruppen.
Det är bland annat därför vi behöver bra arbetslag och tid inom arbetslagets ram att stötta varandra till bra jobb, skapa en röd tråd i elevernas tillvaro över tid och rum. Om arbetslagstiden används enbart till övergripande beordrade arbetsuppgifter med s.k. "kvalitet", s.k. "planer" s.k. "utvärderingar" osv så tappar vi en hel del av den gemensamma kompetensen. För det är tillsammans vi är kompetenta på jobbet, inte ensamma var och en för sig."
Fantastisk jakt med Jazz idag... äntligen!
Det har varit lite motigt med jakten med Jazz ett tag. Han är ännu en ung hund och har inte gjort så bra ifrån sig i år. Men idag lossnade det. Han höll reda på spåret trots svårigheter och jagade till och med på vägar där det är svårt att känna vittring . Roland är jättenöjd:
- Den här jakten kommer jag aldrig att glömma, det var så roligt och så oväntat. Han jagade som gamle Hambo!
Haren sköts vid Mölntegen, Ängkasa, vid halv ett idag!
Kanske kan han bli en bra jakthund i alla fall!
Hårt arbete - inte vissa personliga egenskaper...
Jo, jag kan hålla med Stavros om att man som lärare måste gilla sitt jobb och tycka om ungarna annars blir det fel. Men om man i sin lärarutbildning finge lära sig att hantera en klass på 20 elever så är det lättare att tycka om barnen än om dessa 20 hanterar sin lärare med svidande förakt. Det hänger ihop på något sätt och det tål att tänka på vad som är hönan och vad som är ägget.
Så här skrev jag i en kommentar på en blogg:
"Ditt resonemang om att lärares personliga egenskaper ska vara avgörande för en bra lärarinsats eller inte, är intressant. Om det vore så är ju det enda raka att ha personlighetstester till lärarutbildningen. Eller gå tillbaka till systemet man hade i början på 70-talet då de som ansökte till lärarutbildning (åtminstone i Karlstad) måste provundervisa först inför kritiska ögon innan de blev antagna. Och jag minns att en av de som utsattes för denna granskning fick ett påpekande att sömmen på hennes strumpor inte var rak och att det borde den vara på den som vill bli lärare. Kvinnors strumpor hade en söm bak på den tiden).
Nej, det får inte vara så att personliga egenskaper avgör. Jag hävdar bestämt att man kan bli en bra lärare om man får rätt utbildning i att vara just lärare. Om man på högskolorna vågar (får?) undervisa i konsten att hantera en klass, konsten i att faktiskt kunna hantera 20-30 elever på en gång. Idag är det nästan förbjudet att nämna. Det ska liksom lösa sig bara man går in där och "är sig själv" som en lärarutbildare svarade mig en gång i tiden.
Jag har under ett långt lärarliv avverkat några olika lärarutbildningar och i alla frågat efter just den här kunskapen; hur ska jag hantera en klass? Men aldrig fått något svar annat än flackande blickar inför en pinsam fråga.
Vi som har jobbat länge i yrket har på något sätt tvingats lära oss själva med trial and error-metoden och alltså överlevt. Men inte så få har stupat på vägen eftersom de inte hann fram till de rätta verktygen innan orken och lusten tog slut."
Om skolans undervisning i matte och "Flumpe - dagog"
Men i kölvattnet på en sån här undersökning så riktas ett politiskt fokus in på skolan igen. Och det kommer in debattörer från alla håll och kanter. En del av dem är forskare som kommer in från vänster. De har valt att definiera om det gamla uttrycket Flum i positiva termer så att det ska stå för något bra. Det kan man ju göra med allt;
Jag kan ju hävda att skit inte längre betyder skit utan står för "skola, kreativ i tanken" och så lägga till ordet pedagog. Sen kan jag trycka upp ett antal t-shirtar med texten
Skitpe
dagog
på och sälja den till mina meningsfränder.
Asch, det är bara ett så lågt debattläge.
Diskutera skolan istället för att syssla med retoriska omdefinitioner av ord vars betydelse är etablerad sedan många år tillbaka! Detta är ju sandlåda!
Flumpedagogik har ju sedan länge varit ett uttryck som vi använt för att beteckan en pedagogik som är otydlig och som låter lärandet gå lite hipp som happ utan mål. Det kan styras av dagsformen och ta sig vilka uttryck som helst. Ett fenomen från det glada 60-talet och början på 70-talet när ansvarslösheten i sig var ett mål.
Uttrycket har använts av minister Björklund och andra för att markera avståndet till detta sättet att se på barns lärande. För att ta udden av den kritiken så väljer några att adoptera uttrycket Flumpedagog och göra om det till något annat. Jag har svårt att se det positiva i syftet med detta.
Ett flyttlass gick idag tisdag...
Mitt lilla kvalitetsarbete.
Detta är en utvärdering och ett kvalitetsarbete som jag har god nytta av.
Uppdaterat tisdag kväll:
Det blev precis så bra som jag föreställt mig innan. Jag har fått nya tankar om vad jag ska göra och hur. Barn är himla kloka och mycket mer intresserade av sin lärandemiljö än vi tror.
Nästan färdig hallen...
Det är ju en gammal trång 70-talshall och det är inte så mycket att göra något åt, bara använda utrymmet så klokt som möjligt. Till vänster här är entrédörren. Bänken har gubben gjort för länge sedan. Den är gjord av brädor som blev över när Anders och Annelie byggde (1996?), rester från deras golv. Virket sågade de själva, det är kärnfura från Sandtegen, Vi bara behandlad bänken med linolja + terpentin och tagelvax efteråt. Locket går att lyfta. Vi skrattar fortfarande gott åt rörmokarens spontana kommentar när vi stolta presenterade den för honom:
-Öhhh.. finns det inte såna å köpe?
Vi lät bänken byta plats med hatthyllan och fick på så vis bättre sittplats vid av- och påklädning. Behövs nu på ålderns höst. Skönt att kunna sitta ner och ta på / av skor och stövlar.
Fårskinnet inköpt på IKEA, kunde ha varit mer av svart i det, men ok så här också. Klinkern på golvet är naturligtvis inte den allra snyggaste som fanns. Men vi är städlata och plattorna måste hålla med lorten. Jag testade ju alternativa plattor hela tiden genom att sopa ihop äkta hall-lort och hälla på dem. :-) Dessutom ska de stämma någorlunda med omgivningen och då blev det de här. Vi är jättenöjda med färgen förutom att fogen skulle ha varit mörkare. Den ljusnade av någon anledning. Spegeln är gammal förstås. Och på båda sidor om den blir det nog vid tillfälle några lampor i typ grovt smide kanske. Skulle alternativt kunna vara lampa över spegeln.
På väggen till vänster i bild kanske något med växter eller annan mjukare dekoration. Jag märker att klinker mår bra av att kompletteras med mjukt och lurvigt, det är ju så hårt som material.
När jag kom hem från Karlstad med grejerna så slängde jag de nyinköpta stolsdynorna till köket här och det var inte helt fel. Dynor kan vara en variant eller en vacker trasmatta / trasmattedyna.
Hatthyllan här bredvid spegeln skulle ha kunnat vara enbart smide (smide var Annelies goda förslag, hon var förresten med och tog ut plattorna på golvet, anlita henne till heminreding, hon har blick för sånt här!) men det ville alltså inte gubben så det fick bli betsat trä och smide. Ok det också. Träet blir väldigt likt bänken och resten av husets gamla avlutade furumöbler och lister. Med en öppen planlösning i huset så måste man hålla ihop det så att inte intrycket blir för virrigt. Det får avgöra inköpet, inte vad som i sig är snyggast. Den här heter Städjan tror jag och inköpt på Mio ( Sonnelids Karlstad) . Fast jag köpte inte klädhängarna som hörde till. De kostade drygt 50 kronor styck och skulle alltså sammantaget ha kostat lika mycket som hela hyllan, drygt 1000 kronor. Nu blev det galgar från IKEA för 75 kronor. De stämde rätt bra i färgen med hyllan fast inte exakt förstås.
På andra sidan entrédörren blev det så här. Här är nu IKEA-hyllan. Den är också någon betsad furu fast med fack i för handskar, mössor och ficklampa och annat som man vill ha här. Jag köpte till några Branäskorgar också att ha i två av facken för lite mindre prylar. Min jättesamling av halsdukar som hittills haft egna hängare får plats på krokarna bakom så nu slapp vi dem. Hyllan blev placerad lite lägre eftersom jag ville kunna hänga blöta kläder här på tork vid elementet. Egentligen hade vi kunnat slänga ut det men jag ville ha det kvar just för torkningens skull. Vi har ju ingen groventré utan allt hamnar här.
De stora krokarna i hörnet bakom är till för eventuella overaller som behöver torka en stund. De krokarna är av snyggt smide och dem tog vi från en IKEA-hylla som är jättebillig. Kostar bara 99 kr och där finns 5 såna här krokar med.
Ett alternativ till klädförvaring hade varit skåp men jag tror att vi egentligen är för lata för att hålla på och öppna och stänga skåpdörrar. Och så får man en snabb överblick så här.
Vita väggar i en hall kanske blir ovaraktigt men i så fall slår vi på en bröstpanel här så småningom. Å andra sida är det lättvindigt att bara bättra på med färg där det blir missfärgat eller skador. Vi har ju vitt i nästan hela huset och det är inget vi ångrar.
Spottarna på skenor i taket är bra och de går att dimma förstås. Här är de lite konstigt riktade men det går att ändra som man vill.
Nu fattas bara de saker jag nämnde förut; lampor vid spegeln, något på väggen bredvid bänken samt en paraplyhållare PORTIS från IKEA och ett par spottar till på skenan. De senare ska lysa mot elementhyllan. Och så funderar jag fortfarande på detta med matta på klinkergolv, om det går eller inte? Om man behöver det eller inte? Tips och funderingar mottages tacksamt.
Grovkläder har vi nu gjort i ordning för i skrubben som är i hallen, den som skulle ha varit en extra toalett. Men Birger tyckte en gång i tiden när vi byggde huset att vi hade mer nytta av ett förvaringsutrymme här och han hade alldeles rätt. Det har varit guld i alla år med tre barn i huset.
Om så där ett par veckor kan vi släppa på golvvärmen tror jag. Det blir nog bra.
För kattägare...
Etappmålet för varg är uppnått...
Nu hoppas vi alltså på att man beslutar om licensjakt på varg för att hålla stammen på den här nivån i avvaktan på utvärdering av läget och beslut om hur man ska gå vidare. Licensjakt innebär att man, precis som när det gäller älg, får tillåtelse att fälla ett visst antal vargar inom ett område och man kan anta att det blir länsstyrelserna som leder det hela.
Claes - Göran i Filipstad förlorade sin drever för varg i september och nu miste han sin älghund. Detta är verkligheten för människor som tvingas leva med varg. "Jag försöker att inte bli hatisk på vargarna, men man blir det på rovdjurspolitiken..." säger han i NWT. Hans åsikt delas av många.
Vargspårobs!
Ville passa på och berätta att det finns en hemsida för vargobservationer http://www.vargobs.se/ Den skapades av en privatperson för att hjälpa jägare och andra drabbade att sprida information om var varg synts och uppdatera info hela tiden. Den har inte varit igång så länge än men idén är god och håller på att utvecklas till det hjälpmedel som staten, vargarnas ägare, borde ha ställt upp med för länge sedan.
073-8239037 är numret till vargobs.se där man kan få de senaste varg- och vargspårsobservationerna.
Igår julkonsert i Silbodals kyrka
När konserten var slut så var gubben hungrig. Han hade jagat hela dagen med jägarexamenselever i Östervallskog så han hade inte ätit. Då snek vi oss alltså in på hotell Norlandia och åt julbord. Det var nästan fullt i matsalen med julbordsgäster samt dansmusik till Åkeriet. Åkeriet är namnet på en dansbandsorkester med medlemmar i vår ålder och en av dem heter just Åke och har bott i Årjäng i många år. Det var god mat, men vi stannade bara en liten stund sedan drog vi hem för att ta hand om hus och hundar.
Renoveringsrapport
Fast sen försöker jag rationalisera genom att tänka att en del människor jobbpendlar 8 mil enkel väg varje dag, så det är nog inte så långt.
Ska återkomma med bilder från nuläget i det här inlägget lite senare under dagen.
Nytt jobb...
har en kollega fått:
- Jag kom till fina lokaler, det var nybyggt och fräscht! Och de som jobbade där var glada! De verkade trivas på jobbet! Jag behöver bara jobba 6 timmar och tre kvart per dag på heltid. Det blir tre dagar i veckan. Jag går från en tjänst på grundskolan i Sverige till en tjänst på dagis i Norge ( Mysen, barn i åldrarna 2 - 4 år) och jag tjänar på tre dagars jobb per vecka ungefär lika mycket som jag tjänar på att jobba heltid som behörig grundskollärare i Sverige. Jag får jobba tillsammans med en svensk trevlig kollega (Ingrid B.) . Och schemaläggningen innebär att jag som pedagogiskt utbildad personal inte öppnar eller stänger på dagis, utan jobbar under mitten på dagen när det mesta av organiserade aktiviteter äger rum. Öppnings- och stängningstider har man vårdpersonal anställd istället. Det tar tre kvart att åka dit, det mesta av vägen är E 18.
Jaha, vi kan bara gratulera Inger F. och önska lycka till! Lite avundsjuka är vi dock! Både på att lokalerna verkar vara nya och anpassade till verksamheten och att personalen verkar vara glada istället för slokörat strykrädda och beredda på timslånga litanior av ovett från någon överordnad.
Vi köpte inte en hatthylla...
Så var det alltså idag. Efter gårdagens tur till Karlstad med lite sondering om hatthyllor och sånt (mest jobbinköp!) så åkte jag dit igen idag ( 8 mil enkel väg!) för att köpa in det jag ville ha.
Det visade sig att den hylla jag valt ut på IKEA inte fanns. Dvs den fanns på deras dator i 5 exemplar, men den fanns inte i verkligheten i anvisad hylla i ett enda exemplar! Jag och en hjälpsam ung man letade överalllt i hyllorna. Men icke!
Men den väntas anlända i morgon! Och då kan jag ringa och fråga först innan jag kör 8 mil enkel väg igen, tredje dagen i rad!. Men eftersom det inte stämmer på deras dator så bör jag endast åka 8 mil till Karlstad för att köpa in hyllan om personen i fråga säger att det finns mer än 5 exemplar av hyllan!? Allt enligt den hjälpsamme unge mannen. Det är inte alltid lätt att vara konsument! Det, liksom allt annat, handlar om spel för gallerierna. Sanningen är inte så lätt att uttolka!
Den här hyllan (ja. eller byggsatsen) är alltså den hylla jag till slut hittade hos Mio, gamla Sonnelids, i Karlstad. Lite smide och lite syrabetsad fura. Inte hundra, men det stämmer med det som finns förut. En hatthylla i enbart smide hade varit klockrent, men det ville inte gubben och jag är till min natur demokratisk, dvs lämnar utrymme till inflytande till omgivningen. Vad nu det ska vara bra för????
'
Gubben och Oskar hjälps åt att skruva ihop hýllan., Oskar som har jagat rådjur 3 timmar idag! Han är verkligen en bra jakthund numera. Han vet varför han släpps lös i skogen och han är klart medveten om vad han ska jaga. Nu när vi har spårsnö så är det väldigt roligt att jaga med honom. Idag, när jag var i Karlstad, så jagade Roland med honom och han drev på en råbobock i tre timmar. Jag fick rapporter "unterwegs". Han vägrade sedan att bli kopplad och Roland fick fånga in honom på fullt drev! Det går inte att hejda honom längre, det får vi träna på.!
Vi har nog fått en jakthund där!
Nu har jag svarat på kommentarer.
Evig hallrenovering...
Sen ska elementet tillbaka på plats; bänk, spegel och halsdukshängare. Men kanske inte några mattor, eventuellt bara en vid dörren. Vet inte om det fungerar med golvvärme och mattor tillsammans.
I dag ska vi till Karlstad och kolla på hatthyllor,( ja gubben ska på något möte också). Det är ett omöjligt val egentligen. Vi behöver två stycken nu istället för skolkrokarna i barnhöjd som vi satte upp för 30 år sedan. De träslag som finns i hallen går inte att ta upp för de är inte aktuella i möbeltillverkning längre ("teak", "afrikansk fura" = koto :-) ) Och att föra in ytterligare ett känns inte helt ok.
Hatthylla i helt vitt blir lite sterilt och känns institution även om det skulle stämma med väggarna. Gårdagens besökare, Rolands systerdotter, föreslog smide och det är ingen dum idé egentligen. Om det finns förstås. Och om det finns i en snygg variant.
Sen behöver vi något sätt att förvara typ handskar och vantar alltså ventuellt några hållare / korgar uppifrån och ner bredvid ytterdörren. Som det varit hittills så är det svårt att vaska fram såna grejer uppe på hatthyllan bland allt annat som ligger där.
Dilemmat dubbel lojalitet...
Det här med lojalitet är svårt. I mitt jobb är det på många sätt en balansgång; vem ska jag vara lojal mot? Eller rättare sagt; jag är skyldig att vara lojal mot alla.
Enligt de yrkesetiska reglerna för lärarkåren så är mina främsta skyldigheter gentemot eleverna. Mitt fokus ska ligga på att skydda dem mot sånt som jag tror kan skada dem och deras lärande. Detta finns också uttryckt i skollagen.
Fast jag är också skyldig att vara lojal mot min arbetsgivare och det kan bli ett dilemma om de här lojaliteterna kolliderar. Vems sida väljer jag i så fall? Ska jag välja elevens sida och riskera mothåll från min skolledning, minimala lönepåslag osv? Eller ska jag välja att vara lojal mot skolledningen, tiga om sånt som jag uppfattar lärandenegativt / kränkande för barnen och få dåligt samvete inför de mest skyddslösa på jobbet. (Samt faktiskt bryta mot de yrkesetiska principerna).
Kritik kan ju framföras anonymt i enkäter och även i den formen vara rätt omfattande, detaljerad och utpekande. Kritik kan också framföras helt öppet. Ska anonym respektive öppen kritik hanteras olika? Är den ena mer acceptabel än den andra? Det är naturligtvis lugnare för en anställd att kritisera endast i enkäters kryssrutor och det är definitivt mindre riskabelt.
Å andra sidan kan man tänka att kritik inte bör framföras (finnas?) alls, för det är inte bra för arbetsplatsen att anställda är kritiska. Personalen ska hålla ihop med ledningen både inåt och utåt för det ger samlad styrka. Om man inte vill hålla med ledningen kanske man till och med bör byta jobb. Så skulle ju en arbetsgivare kunna se på saken. Och det kan väl fungera som strategi förstås för att hantera kritik från enstaka personer. Men det blir ett problem om det exempelvis skulle vara så att mer än hälften av de anställda har omfattande kritik och saknar förtroende för ledningen. Då blir det många som bör lämna jobbet.
Ja, detta hör väl till de frågor som saknar svar och jag antar att det här med dubbla lojaliteter är ett dilemma för de flesta av oss som jobbar med människor, alltså inom vård, skola och omsorg av olika slag. Man kan bara spekulera runt omkring frågorna och oftast inte bli så värst mycket klokare.
Jag resonerar nu om detta i generella termer och vill för säkerhets skull påpeka att ingen skugga ska i sammanhanget falla över den person som är anställd som min rektor. Hon har, som jag uppfattar det, ett mycket starkt stöd av sin personal och vi har inga pågående "bataljer" med henne på jobbet. ;-)
Skolan och utvärderingshysterin igen då....
Jag brukar ju ibland berätta om de utvärderingar jag gör i mitt eget lärararbete, de utvärderingar som jag har nytta av i mitt arbete på olika sätt. Det kan vara för att utveckla mitt eget jobb, barnens jobb och även föräldramedverkan. Just nu planerar jag att försöka få träffa min gamla klass för att i samtalsform utvärdera det jobb jag gjort med dem under två år. Det känns verkligen som en kvalitetsutvärdering. De eleverna, om några, har kloka tankar om vad jag gjort, vad jag ska behålla och utveckla i mitt lärarjobb och vad jag ska förändra eller ta bort.
Sen brukar jag pusta och sucka över att jag dessutom tvingas genomföra ett mastigt arbete med utvärderingar som jag inte alls har nytta av. De är bara beordrade uppifrån och kommer att värma några hyllor. För det mesta gormar jag förstås förbittrat över spilld tid, tid som borde komma barnen till godo istället. Men ibland lockar eländet till skratt.
Nu senast idag fick jag i handen av styransvarig i mitt arbetslag ett par A4 med beskrivning av det här arbetet med som det kallas "kvalitet" i min kommun. Det finns en kvalitetsgrupp med experter på skolkvalitet och man beskriver sitt arbete på de här lapparna.
Man tar avstamp i Skolverkets syn på det hela och om det inte vore så himla dumt uttryckt av den centrala myndigheten så skulle det vara betryggande förstås. Här hymlar man inte:
"Kvalitetsarbetet i förskola och skola ska präglas av ett vetenskapligt förhållningssätt och inte av vardagsförståelse".
Om man läser den meningen några gånger och begrundar den så tror jag att man där har lite av nyckeln till skolans problem idag. Någonstans på vägen så har vardagskunskapen blivit underkänd. Och det är himla synd, för lärares, föräldrars och elevers samlade vardagskunskap är gigantisk, medan den kunskap som har beforskats och dokumenterats utgör en väldigt liten del av den samlade kunskapsmängden.
Dessutom är de flesta överens om att skolforskningen inte har sysslat med att forska på områden som är relevanta för vardagsjobbet i skolan. Och därför negligeras i viss mån resultaten av de verksamma i skolan, åtminstone av dem som står på gräsrotsnivå. Men självklart är det så att bra och behövd skolforskning ska användas när det behövs och i de sammanhang den behövs, men den är inte så omfattande och så bra att den kan styra skolan eller en lärares hela arbete.
Den hybris som har drabbat skolforskarvärlden och Skolverk och andra där uppe i hierarkin skulle vara skrattretande om det inte funnits ett så starkt drag av tragedi i att slösa bort jätteresurser på feltänk.