Skolan och utvärderingshysterin igen då....
Jag brukar ju ibland berätta om de utvärderingar jag gör i mitt eget lärararbete, de utvärderingar som jag har nytta av i mitt arbete på olika sätt. Det kan vara för att utveckla mitt eget jobb, barnens jobb och även föräldramedverkan. Just nu planerar jag att försöka få träffa min gamla klass för att i samtalsform utvärdera det jobb jag gjort med dem under två år. Det känns verkligen som en kvalitetsutvärdering. De eleverna, om några, har kloka tankar om vad jag gjort, vad jag ska behålla och utveckla i mitt lärarjobb och vad jag ska förändra eller ta bort.
Sen brukar jag pusta och sucka över att jag dessutom tvingas genomföra ett mastigt arbete med utvärderingar som jag inte alls har nytta av. De är bara beordrade uppifrån och kommer att värma några hyllor. För det mesta gormar jag förstås förbittrat över spilld tid, tid som borde komma barnen till godo istället. Men ibland lockar eländet till skratt.
Nu senast idag fick jag i handen av styransvarig i mitt arbetslag ett par A4 med beskrivning av det här arbetet med som det kallas "kvalitet" i min kommun. Det finns en kvalitetsgrupp med experter på skolkvalitet och man beskriver sitt arbete på de här lapparna.
Man tar avstamp i Skolverkets syn på det hela och om det inte vore så himla dumt uttryckt av den centrala myndigheten så skulle det vara betryggande förstås. Här hymlar man inte:
"Kvalitetsarbetet i förskola och skola ska präglas av ett vetenskapligt förhållningssätt och inte av vardagsförståelse".
Om man läser den meningen några gånger och begrundar den så tror jag att man där har lite av nyckeln till skolans problem idag. Någonstans på vägen så har vardagskunskapen blivit underkänd. Och det är himla synd, för lärares, föräldrars och elevers samlade vardagskunskap är gigantisk, medan den kunskap som har beforskats och dokumenterats utgör en väldigt liten del av den samlade kunskapsmängden.
Dessutom är de flesta överens om att skolforskningen inte har sysslat med att forska på områden som är relevanta för vardagsjobbet i skolan. Och därför negligeras i viss mån resultaten av de verksamma i skolan, åtminstone av dem som står på gräsrotsnivå. Men självklart är det så att bra och behövd skolforskning ska användas när det behövs och i de sammanhang den behövs, men den är inte så omfattande och så bra att den kan styra skolan eller en lärares hela arbete.
Den hybris som har drabbat skolforskarvärlden och Skolverk och andra där uppe i hierarkin skulle vara skrattretande om det inte funnits ett så starkt drag av tragedi i att slösa bort jätteresurser på feltänk.
Det jag anat mycket länge att vardagsförståelse inte har någon plats i skolan. Synd bara att det relevanta vetenskapliga förhållningssättet så sällan lyser med sin närvaro också. Kanske kunde man hota med indraget bidrag om den ogiltiga frånvaron överstiger 25 procent? Som med CSN-bidraget till gymnasieelever.
hm....vad ska man säga? den meningen var nog utbota korkad....tja även ett "vetenskapligt förhållningssätt" bör väl ha ngn form av verklighetsförankring....
hur bedriver man kvalitetsarbete vetenskapligt? för det har inte vi lyckats knäcka i forskningsvärlden..alltid samma frågor? KAN man utvärder kvalite? mäta? är inte kvaliten alltid den subjektiva upplevelsen, vardagsförståelsen bla bla, inte ngt som beksrivs i siffror
blir nyfiken på HUR man tänkt sig bedriva det där vetenskapliga kvalitetsarbetet? rent konkret, praktiskt.Pratar vi om att näta "före" o "efter"? Attitydformulär....blir nyfiken...du får gärna vidareutveckla
Jag tror att vardagsförståelse är en förutsättning för att man ska kunna komma någon vart i skolan. Ett vetenskapligt förhållningssätt???? Var finns översättningen till det då? Vad menar de? Vad betyder det i det praktiska arbetet där man ofta måste ha en massa olika roller förutom lärare, för att det hela ska fungera.
Jag frågade min lärare senast i förra veckan hur det ska vara möjligt att fortsätta vara uppdaterad med de senaste vetenskapliga rapporterna för att man sedan ska kunna fortsätta att ställa dem i relation till rådande teorier om lärande och allehanda styrdokument (för att kunna "försvara" min egen undervisning) när jag kommer ut i arbetslivet. På universitetet blir vi ju matade med en massa olika rapporter, rön och avhandlingar som gör att vi hela tiden kan vara "uppdaterade". Jag gissar (inte ngn större gissning kanske) att detta inte kommer att hinnas med i samma utsträckning när jag är ute och arbetar utan att jag istället är mer eller mindre hänvisad till att just använda mina vardagserfareheter för att hinna med att skapa den kvalitativa undervisningen som efterfrågas.
Jag fick faktiskt inget svar på det. Det var mera antydningar om att vissa skolor försåg sina lärare med relevant forkning och nya rön...eller att ngn på skolan ofta var uppdaterad så att man kunde eventuellt fåga denna ngn...osv... Det är nog lättare att sitta och hosta på universitetet skulle jag tro. Tanken är god...men hur ska det gå till i praktiken?
När vi hade möte med politiker angående eventuell nedläggning av sonens skola var det skönt att höra att inte alla politiker vill gå enbart på kvadratmeter och nyckeltal i sina beslut. Den mänskliga delen och den omkringliggande miljön får också spela roll. Kramar...
Ursäkta att jag inte haft tid att svara på kommentarer förut.
Annaa: Ha ha... jag förstår Din point. Det vore inte helt fel. Ett sätt är säkert att fler lärare själva börjar forska även om jag inte tror att det löser hela problemet.
S: Jag vet nog för lite om tankarna bakom för att kunna vidareutveckla. Kvalitetsarbetet ligger ju hos en deltidsanställd person och en grupp. Just nu känns det som tyngdpunkten på detta är exempelvis enkäter som eleverna ska fylla i. Säkert bra bland äldre elever, men helt klart svårt att få 6- och 7 åringar att fylla i flera A4 med enkätfrågor (samma som för äldre barn) på ett sätt som ger ett trovärdigt resultat. Och om vi sedan får resultatet i ett samlingsvärde för flera klasser så säger det väldigt lite om min egen undervisning. Mitt sätt att jobba kan vara en katastrof och kollegans brilliant. Det syns ju inte. Jag skulle hellre se ett mer utvecklat sätt att föra kvalitetsarbetet framåt, ett sätt som tar avstamp i vardagsarbetet och som ger redskap att systematisera och analysera det. Systematiserade samtal med "gamla" elever är inte så tokigt. Om man gör såna samtal med en kollega som iakttar och antecknar kan man dokumentera svar som sedan kan analyseras utifrån en vardagsrelevant "forskningsfråga". Sånt har jag gjort i någon uppsats vid tillfälle och det var lärorikt både för eleverna och mig tror jag. Man skulle också kunna göra observationer hos varandra som kollegor utifrån specifika frågeställningar och resultaten kan sedan analyseras. Jag tänker nog egentligen mer "forskning" med kvalitativ ansats än kvantitativ. Och "forskning" i vardagen, i det riktiga jobbet. Men om man ska kunna göra det jag tänker så måste man ha studiedagarna till att förbereda och efterarbeta och man behöver säkert handledning av någon som är van att jobba med detta och som kan ge metodhjälp.
Sen kan man alltid fundera över vem som har rätten att definiera vad kvalitet är och vad som ska mätas. Det är långt ifrån självklart. Och det finns en uppenbar risk att det jag som lärare ser som kvalitet inte blir mätt eftersom jag inte har makten över "kvalitetsarbetet".
Suss: Ja, frågan är om kvalitetsarbetet ska ske en gång om året eller om det är något som jag som lärare måste hålla på med dagligen för att komma framåt.
Marie: Jag tror till skillnad från T Kroksmark inte att lärares eget forskande kan lösa hela dilemmat, men jag inser efter vår diskussion att det kan vara en del av lösningen. Dels bedriver vi som lärare med automatik ett kvalitetsarbete hela tiden eftersom vi fortsätter att göra det som fungerar och byter ut det som inte funkar i undervisningen. Det är en ständigt pågående process med ideliga samtal mellan kollegor. Det är ett kvalitetsarbete i vardagen och det kommer säkert alltid att vara det största och viktigaste kvalitetsarbetet oavsett Skolverkets synpunkter.
Sen skulle det vara bra om vi som lärare fick hjälp med att också träna oss att systematisera våra egna erfarenheter så som Kroksmark efterlyser och som jag beskriver ovan som exempel, men det ska i så fall utgå från mina egna behov av kunskap om mitt eget jobb. Och inte utifrån andras behov av kunskaper om skolan. För tanken måste väl ändå till slut vara att kvalitetsarbetet ska höja kvaliteten på jobbet i klassrummet, jobbet på gräsrotsnivå. Och då måste det på något sätt starta där jobbet för tillfället befinner sig.
Gisan: Jag tror som Du att nyckeltal kan behöva kompletteras med verklighetsbeskrivningar.
Jag håller fullständigt med dig om att det är otrolig skillnad mellan det du beskriver att det i så fall ska utgå från egna behov av kunskap om det egna jobbet. Och inte utifrån andras behov av kunskaper om skolan.
Om jag ska utgå från alla kurser jag har gått sedan jag började min utbildning så är drivkraften störst att ta reda på HUR barn lär sig. Den nöten är inte knäckt ännu... kanske är det därför som fokus handlar så mycket om vad som händer och sker i skolan. Man försöker få pusselbitar att passa in för att kunna kartlägga hela den processen. Det "roliga" är att jag känner det som om man har friställt sig nästan helt och hållet från biologiska aspekter (det verkar vara gammalt och förlegat). Jag har ställt frågan om var hjärnforskningen kommer in...varför är det egentligen inte ett samarbete mellan sådan forskning och den forskning som bedrivs på mer pedagogiska grunder? Frågan jag ställde fick jag naturligtvis inget svar på...utvecklingen haltar som jag ser det och kommer att fortsätta att göra det så länge som man bara ser till sin egen del och sedan inte sätter in det i ett större sammanhang eller helhet...
Det är alltid kunden som avgör vad som är kvalitet, och eftersom kvalitet för mig inte är detsamma som kvalitet för dig, så måste man ta reda på vilka behov kunden har. Behoven kategoriseras som basbehov, förväntade behov och oväntade behov (sök på Kanomodellen) och det är det sistnämnda som ger störst kundtillfredsställelse.
Att undersöka kvalitet i skolan är svårt. Hur ska man bedöma hur behoven har tillgodosetts, hur ska eleven/kunden kunna bedäma detta före avslutad utbildning, eftersom man inte har kunskapen om vad man kommer att behöva veta.
Jag har hört om resultat av en elevenkät där en lärare uppmanades söka ny tjänst. Uppmaningen baserades på just enkätsvaren, bara det att det var två inflyteserika elever som inte tyckte om läraren ifråga och påverkade resten av gruppen att lämna enkätsvar enligt detta. Läraren blev kvar, fick ursäkter, men detta borde ha indikerat hur svårbedömda de enkätformer man använder sig av idag är. Eller att det saknas kunskaper i kvalitetsarbete på många håll, det är inte bara att hantera enkäter som formulerats enligt "som man ropar i skogen" eller utan någon som helst tanke.
Jag skulle kunna mala hur länge som helst om detta...
Marie: För min del känns det som om hjärnforskningen ständigt är närvarande i mitt jobb. Hur kan jag lägga upp läsinlärningen så att även de barn som har avvikelser i sin läsförmåga kan hänga med? Hur kan jag hjälpa de elever som har medfödda problem med arbetsminne? Detta handlar om hjärnforskning. Men det är inte populärt just nu. Jag får hämta kunskapen ett par decennier tillbaka, då det var accepterat att forska om hjärnans funktioner i samband med läsinlärning. Visst är det en växelverkan. Jag är ju så gammal att jag numera träffar elever som är barn till gamla elever och jag kan märka att vissa svårigheter tycks familjära, eftersom de ser likadana ut i generation 2 ( 3, 4, 5 och 6 kanske också, fast jag inte vet)
Anne: Jag skulle också kunna "mala" om detta hur länge som helst. Organisation och ledarskap intresserar mig, men enbart ur ett teoretiskt perspektiv. I vardagsjobbet vill jag enbart syssla med elever och undervisning.
Jag var inne och sökte på de sidor Du rekommenderade och det var intressant läsning. Man ser kvalitet ur ett helt annat perspektiv än det jag är van vid; ur ett ekonomiskt perspektiv. Men likafullt så är det nog en sanning att det är "brukaren" / kunden som har rätt att definiera begreppet kvalitet. Hos mig blir det alltid eleverna ( och i viss mån föräldrarna) som def begreppet kvalitet och som bestämmer huruvida vårt " forskningsresultat har validitet och reliabilitet.