Jaktabstinens har gubben...
- Morgen jage Ich Hase, säger han på stapplande tyska till nyanlända vännerna som var här och åt lite älggryta till kvällsmat. Och så tittar han på mig och kollar om jag är med på noterna. Och det är jag förstås. Vi diskuterar aldrig hans jaktdagar någonsin. Jag insåg redan från starten av vår bekantskap (35 år sedan!) att det var inte ett ämne för förhandling ens. Och vi har aldrig diskuterat det, bara konstaterat. Samtidigt så gillar jag tystnaden och lugnet ensam i huset. Jag kan skriva och läsa utan att bli störd och det är guld. Mitt jobb är i en miljö med många människor och många kontakter och rätt så stressigt så jag märker att jag behöver den här andhämtningen av lugn. Och det blir allt viktigare med åren.
Jag skulle nog också behöva ta mig lite tid till andhämtning och lugn..dessvärre blir jag ofta rastlös då... Det finns tydligen en inneboende orolig själ i mig som jag inte kan tysta hur jag än bär mig åt.
Vet precis vad du menar, håller med till fullo.Tystnaden är ibland guld värd.
Skulle jag behöva visa på ett idealiskt förhållande så skulle jag ta ert. Jag vet ju bara vad du visar i bloggen, men det genomsyras av ömsesidig respekt inte minst för varandras fritidsintressen, en trygghet och att ni har roligt tillsammans. (Varför jag nu skulle analysera det... )
Marie: Du kanske kopplar av bättre när Du bloggar eller motionerar, dvs inte är helt passiv. Ha en bra dag och var lite rädd om Dig i julstressen!
Ingrid: Ja, nu har vi ju chansen. De första arbetsdagarna lär vi få göra skäl för lönen och inte blir det tyst heller tror jag. Tänker på den här flyttningen varje dag och betar av olika alternativ att göra det på. Undrar om det här tänkandet kan räknas som kvalificerad övertid?
Rutan: Du prickar rätt tror jag, det är i verkligheten ungefär som det ser ut på bloggen. Jag får väl erkänna att jag varit lite häpen över detta i alla år, att vi fortfarande fungerar bra ihop och har så roligt. Trodde nog inte att det kunde vara så. Vi är i grunden ganska olika, men respekt finns. Den är verkligen djup och ömsesidig.
Att få vara ensam och vara i fred, ja, det är jag när jag är ensam på hotellrum i samband med tjänsteresor. Tyvärr finns inte ork till mer än att somna till TV:n då, men det gör inget. Tids nog blir det väl tyst i det här huset också (alla tre barnen är ju hemmavarande tack och lov!).
Anne: Det kanske kan vara skönt att få den där nedtrappningen på hotellrum när man är ute på jobb. Jag gillar korta hotellvistelser så där då och då i samband med att vi besöker sönerna i huvudstaden.
Men för länge sedan när jag gick min första lärarutbildning så var jag studerandefackligt aktiv på central nivå. Det innebar massor av hotellnätter i samband med föreningsuppdrag överallt inom och utom landet. Minns att jag till slut hatade de här rätt ensamma kvällarna och nätterna på hotell.Men det är ju ett tag sedan. :-)
Visst är tystnaden helt underbar när man har chansen att välja den?
Förr lyssnade jag oftast på musik när jag var ensam, nu lyssnar jag lika ofta på tystnaden.
Suss: Precis så är det här också, jag lyssnade mer på musik förr. Förvånat mig inte att Du som jobbar med musik inte vill höra så mycket hemma längre.