Rosengård och vilsna funderingar i kölvattnet...
på den senaste tidens kravaller. Jag printar ner mina tankar om detta med risk att trampa i klaveret förstås. Min enda erfarenhet av invandringsproblematik är ett par års jobb som lärare i förberedelseklass för nyanlända 7-9-åringar. I Årjäng har ju invandrarna inte precis klumpat ihop sig. De utlandsfödda människor som valt att bosätta sig här har smält in i vårt lilla samhälle utan bekymmer.
Det finns liksom bara plats för en åsikt åt gången i Sverige. Nu ska vi i princip alla ansluta oss till en gemensam förklaring till kravallerna i Rosengård: Det handlar om stackars invandrare; deras arbetslöshet, trångboddhet. och utanförskap.
Och det är sant allt det där, att invandrare som grupp löper större risk att hamna i fattigdom, fattigdom ur flera aspekter. Det är den övergripande bilden av dilemmat ur ett samhällsperspektiv, den är korrekt och ska hanteras med politisk klokhet.
Men om man ser på det en gång till så finns, parallellt med samhällsperspektivet, också ett indvidperspektiv med ett eget ansvar och egna val när det gäller boendeort och utbildning. Det är ingen som tvingas att bo kvar i det överbefolkade och språksegregerade Rosengård.
Men man kan tro det när man läser om en ung Rosengårdsboende i DN idag:
"Han har läst statskunskap på universitetet, uttrycker sig väl och har politiska meriter:
- Men jag får inga jobb, bara "tack för visat intresse". Jag har kanske fel namn. Det finns ingen arbetsmarknad för invandrare i Malmöområdet.
När välutbildade personer som Adrian Kaba inte får jobb så är det närmast omöjligt för andra ungdomar i Rosengård med sämre utbildning och sämre språkkunskaper. " slut citat.
Detta låter ju som exempel på klockren främlingsfientlighet. Men jag vet inte om någon helsvensk kille skulle få jobb heller i Malmö för att han har läst statskunskap och varit politiskt aktiv. Jag vet inte om det ens någonstans i Sverige går att få en jobb på det cv:t. Det blir liksom lätt att som individ skylla allt på att man är invandrare.
Det är min ena invändning mot vinklingen i artikeln. Min andra invändning är att detta att ha läst statskunskap ska betraktas som välutbildat och därmed självklart inkörsport till jobb. För mig är det också välutbildat att ha läst till rörmokare på gymnasiet. Och klokt att därefter komma till Värmland och söka jobb (och förmodligen få ett jobb!) .
Min slutsats alltså:
Om man nu inte vill sätta människor i "kommunarrest" som Reinfeldt och Sahlin säger, utan låta de invandrande bosätta sig var de vill (tydligen i Rosengård!), så måste det väl ändå vara klok politik att sätta in rejält med resurser på att stödja individernas egna goda val:
Ge extremt god information om olika möjligheter till vettiga utbildningar, utbildningar som kan ge jobb. Kanske ordna lärlingsutbildningar i bristyrken för dem som inte klarar / klarat gymnasiet pga språkbrister. Kanske uppmuntra både genom information och ekonomiska bidrag till flytt vidare upp i landet istället för att få alla i en klump i Malmös Rosengård. Och, för allas skull, både för invandrares och alldeles helsvenska ungdomars skull, sluta upp med att betrakta universitetsutbildningarna som något självklart mål för alla!
Det är lika välubildat att vara en bra rörmokare som att vara en bra statsvetare, fast det ena jobbet kräver mycket praktik för att nå målet och det andra kräver mycket teori. Det ena inte värt mer än det andra. Båda är lika nödvändiga. (Nja, kanske inte. För om jag får välja mellan att bo i ett land utan statsvetare och ett land utan rörmokare så vet jag ju vad jag väljer. Men det är liksom en annan diskussion) .
Kloka ord. Både den ena och den andra synpunkten. Du har helt rätt i att en god utbildning kan vara både det ena och andra. Det ena är inte bättre än det andra. Sen tror jag att det ibland kan vara svårare för en person med ett utländskt namn att få anställning.
Helena: Det här med att den som har ett utländskt namn har svårare att få anställning är alldeles sant. Det hör till de här samhällsproblemen som man måste lösa politiskt med olika åtgärder; exempelvis anställningar med namnet borttaget.
Det är nästan omöjligt att få jobb som statsvetare om du inte doktorerat, och även då är det svårt, så jag tror att det är bättre att satsa på rörmokeriet.
Evis: Just detta med rörmokare tycker jag är ett bra exempel. Det har utbildats väldigt få sedan man gjorde om gymnasieutbildningarnas dimensionering till att styras av antalet sökande och inte av antalet presumtiva jobbmöjligheter.
Den förändringen innebar en anstormning till utbildningar med it och media, men en flykt från rörmokeri och industri. Alltså kommer vi att stå där med en rejäl brist nu när de yrkesverksamma rörmokarna går i pension, för merparten av dem är mellan 50 och 60 år.
Löneläget för en duktig rörmokare ligger högre än det mesta som erbjuds en statsvetare och möjligheterna att starta eget är goda, i alla fall efter några års erfarenhet.
Det finns jobb för statsvetare! Om än stor konkurrens men det finns och det väldugt intressanta och meningsfulla!
Alla har inte fallenhet för rörmokeri. Det finns de som hur de än försöker inte är praktiskt lagda på nåt sätt. Ärligt vet vi inte vad denna kille har sökt för jobb eller har för drömmar. Uppenbarligen finns det jobb att söka och ja, då är det svårare med utländkst namn. MEN - till slut nån gång måste man acceptera faktum att det inte går, det hålelr jag med om, men den personen var väl under 30 fortfarande? jag vill inte döma honom på grundval av så lite som står i artikeln. Vi vet inte hela bilden.
Nåt jag vet är att det finns naivitet...jag var på en intervju och det märktes att personen var frågande...tom frågade mig vad mina föräldrar arbetade med, och jag är över 30! Luskade om varför jag hade 4 barn och försökte sätta det i en kulturell kontext. Jag blev så förbannad. Och jag har ett tyskt namn....så vad ska en med mellanösternnamn erfara?
N: Nej för allt i världen, jag har inte sagt att alla ska bli rörmokare, det vore ju förfärligt. Men det jag misstänker är att yrkesvägledningen är bristfällig både i Rosengård och annorstädes. Det funkar för de ungdomar som har föräldrar som vill och kan läsa sig till de olika yrkenas framtidsmöjligheter, men för dem som är utlämnade till skolans information blir det klurigt att hitta rätt. Där behövs säkert förstärkning åtminstone tror jag det när jag läser om den här unge mannen i artikeln. I en del av de länder de här unga människornas föräldrar kommer ifrån innebär en universitetsutbildning med automatik ett bra jobb men så är det ju inte i Sverige som vi vet.
Frågor om vad föräldrarna arbetar med och varför man har flera barn tror jag också att svenskfödda arbetssökande får stå ut med. Jag har hört om berättas om flera fall i bekantskapskretsen.Däremot inte försök att sätta detta i en kulturell kontext.
Jag ville också peka på det frivilliga i att stanna kvar i just Rosengård trots att området genom sin segregerade tillvaro tenderar att förstärka bekymren för familjer och individer. Det blir nästan som att växa upp i ett getto.
Som utbildad rörmokare känner jag mig hedrad, jobbar dock med ventilation som inte alls har med min utbildning att göra :)
Jocke: Ha ha, rör som rör! Huvudsaken är att Du inte utbildade Dig till statsvetare och sedan började med rör / ventilationsjobbet.
BRA!
God jul-kramar till Dig från mig!
Gubben: TACK!
Gisan: God Jul till Dig och familjen också!
Det finns många yrken där det är brist. Allt inom elbranschen t.ex. Statsvetare är onekligen inte det bästa exemplet.
Sen verkar det ju i många fall verkligen inte spela någon roll vilken utbildning man har, om man har "fel" namn. Som förr, med fel kön då.
Inte heller är en storstadsregion den bästa att söka jobb i, men den svenska kulturen främjar inte att man rör på sig när man får jobb. Vi flyttade 30 mil för jobb, och det första folk frågar är om vi har någon anknytning (släkt t.ex.) till dit vi flyttade.
Helt rätt!
Någonstans har något blivit fel när man lägger fram akademisk utbildning som något "alla" ska ha. Många av dem som examineras möter en arbetsmarknad som är näst intill obefintlig, naturvetare med lic eller PhD får kanske jobb som personlig assistent eller lärarvikarie.
Södertörns Högskola har ju markandsförts som en skola för kulturell mångfald, man får inte in de starkaste studenterna och tyvärr har man då sänkt kraven för att dessa ska examineras. Faktum är att mångfalden är tydligare på KI och dit söker de med höga betyg, det är ju där de attraktiva programmen ges.
Lotten: Jag tror också att det kan vara svårare i storstadsregion. På en mindre ort bli man känd som människa och inte bara som ett namn med utländsk klang och då är det lättare att bli accepterad.
Jag flyttade 20 mil en gång i tiden till en ort som var totalt okänd för mig, sökte och fick jobb. Och visst frågade många om jag hade någon anknytning. Men det hade jag alltså inte, det var tänkt som ett sabbatsår, men jag är kvar än. Man kan flytta till jobbet på okänd ort. Det är inte farligt.
Anne: Ok, om man släpper lös gymnasieutbildningarna till att bli helt fel dimensionerade efter vad arbetsmarknaden kan ta emot, med alldeles för många media- och it-experter och för få rörmokare och elektriker. Men när det gäller högskoleutbildningarna så tycker jag nog att man måste snegla lite på hur många av varje utbildningskategori som arbetsmarknaden kan svälja undan. Annars blir det allt för många som står där med stora studieskulder och näst intill noll chanser att få ett adekvat jobb. De arbeten Du beskriver klarar inte att betala av på några hundratusen kronors studielån. Det blir i så fall ett liv på existensminimum. Och kostnaden för staten att felutbilda många är också betydande.
...jag tycker i alla fall att det är en irrelevant fråga vad ens föräldrar arbetar med då man är nästan 40 år!! Vad har det med hur man själv skulle klara jobbet att göra?
Och ingen av oss VET om det är vad den i DN tror, att han får jobb bara han får en universitetesutbildning...och ajg tror nog att man även i de länderna vet att det är skilland på att utbilda sig till läkare eller statsvetare. Han kanske har drömmar...och bevisligen har det funnits jobb att söak.
Förnekar inte att det är dåligt med info i skolorna, men jag är osäker på säkerheten i varför han valde som han gjorde...det vet vi inte!
N: Håller med Dig helt och fullt. Det är helt ovidkommande vad föräldrarna arbetar med! Dum fråga både till svenskar och invandrare.
Jag tolkar nog ändå artikeln så att han skyller arbetslösheten på sin invandrarbakgrund, inte på att det är många sökande på varje statsvetarjobb.
Vi kan naturligtvis inte veta säkert och det kanske inte är pointen heller.
Det som för mig är klart är vad artikelförfattaren har velat ta fram och visa på genom att ta med den här mannens funderingar. Och det är det jag är kritisk emot. Artikelns bild av sanningen är inte den enda, det finns också ett individuellt ansvar i det hela, en egen valmöjlighet, parallellt med gruppfenomen och politik.
Visst:), samtidigt som att journalister är bra på att vinkla saker och ting är min efrfarenhet, även privata...skulle ta det med en nypa salt:)!
N: Mycket av det som står i tidningar och som tycks vara någon persons åsikter, har ju valts ut för att den som skrivit vill föra fram sin idé. Det här är ett intressant spörsmål att diskutera. Vill passa på att önska Dig och Din familj en god jul!