Inga Magnusson

Jag måste bara få tillägga...du är alldeles otrolig i argumentation...jag skulle inte vilja ha dig som motståndare i en (allvarlig) debatt ;-)))



Jag är i alla fall djupt imponerad, du får nog bli min stora förebild där också tror jag ;-))

Marie: Tack för vänliga ord men nej, nej, jag är ingen bra förebild. Tänk inte ens tanken! Jag argumenterar och debatterar inte ofta till vardags. Jag lever inte alls så här som det ser ut på bloggen med mycket diskuterande och meningsbrytande hit och dit. Jag har ett lättsamt och trevligt umgänge, både på jobbet och på fritiden. Tur att Du gör blinkningsfigurer där!



Jag tror att Ni har valt ett bra och lärorikt ämne för uppsatsen. Det traditionella sättet att undervisa i matematik innehåller massor av samma sak, dvs repetition av ett sätt att placera siffror i rätt ordning och flytta omkring dem. Vi behöver få in mycket mer av laborativ matematik och av matteprat, det som Du lär Dig. Men det ställer andra krav på lokaler, utrustning och tidsplanering. Det är rätt tidskrävande att jobba laborativt och planera för det. Det går mycket snabbare att slå upp i matteboken och lärarhandledningen. Svårt att få tiden att räcka till om det mesta av planeringstiden ockuperas av andra arbetsuppgifter (administration, planer, ekonomi, utvärderingar osv) . Det ställer också vissa krav på lokaler. Det går exempelvis knappast att ha 1-2:a som delar utrymmen med fritids samtidigt som ett helt mattelab ligger där i hyllorna. Planeringstiden för laborativt jobb klarar inte heller samboende med fritis eftersom man måste göra en stor del av planerandet på plats genom att göra om i själva materielet i hyllorna. Det går inte att dra sig undan till en kontorsplats i någon annan del av huset.



Sen har Ni def en point i att man inte kan vara utan tragglandet i matte helt och hållet. En del av tabellträningen (plus, minus, gånger) måste tragglas för att automatiseras. Utan automatisering av enkla tal blir det svårt att komma vidare har man sett i utvärderingar av nationella proven i årskurs 5. De som faller igenom där har ofta inte automatiserat plus och minus upp till 10 / 20 och klarar inte tiotalsövergångar automatiskt.



Sen är det så att en del barn lär sig nog bäst genom att sitta ensamma och pula med uppgifter och siffersymboler. De tilltalas av det. Precis på samma sätt som barn behöver olika strategier att välja på när det lär sig läsa. Det är inte antingen ljudning eller helord som är rätt, båda behövs, i olika grad för olika barn.



Håller med om att debatten om matten blir intressant att följa

Bra! (Jag menar att jag känner mig mkt nöjd med din svarskommentar). Då kanske vi är rätt ute med vår c-uppsats ändå. Jag ser faktiskt fram emot att få skriva den, även om jag är medveten om att det är ett stort och intensivt arbete.



Jag ska ta med mig några av de påpekanden som du gjorde i den här kommnentaren. De kan vara användbara när vi ska formulera den slutgiltiga frågeställningen för uppsatsen.



Många tack..(igen)...!

Vi har en skolledare som är uppfylld av WOW-factors. Ge eleverna en WOW-upplevelse som att titta på stjärnhimlen i ett teleskop, så behöver de inte så mycket mer. Att detta WOW skulle komma från den egna insikten om uppnådd kunskap och förståelse är det inte tal om i denna skolledares värld.



Vi har iakttagit de senaste dagarna hur mycket ord, fluff, ordbajseri en del skolfolk ägnar sig åt Iffa ovannämnda person), på skolor där man inte ens kan lämna ut en kursplan för läsåret för att man inte säkrat lärare i alla ämnen.



Samma skolledare planerar också en treveckorsresa till en annan världsdel med 20-talet minderåriga elever på sommarlovet, utan att information gått ut till föräldrarna.



Jag vet inte vad vi bör göra, ta vår mats ur skolan?

Marie: Hoppas det blir bra med uppsatsen. Det är värt mödan att ta god tid på sig att formulera frågeställningen och göra tydliga avgränsningar. Om det blir fel så är det svårt att komma rätt sedan.

Anne: Det måste vara oprofessionellt att planera att ta med eleverna på en resa av det slaget utan att ha föräldrarna med på tåget från början. Jag undrar ibland om skolledarna också hamnat i ett så lågt löneläge att det är svårt att rekrytera bland de mest kompetenta. Det har ju blivit så i antagningen till lärarubildning att man får in många som inte egentligen ville bli lärare i första hand. Och det bådar ju inte gott.

Klistrar in svaret från min blogg i samma ämne:



"Visst är det lågt och på sandlådenivå! Det är ju det vi tycker också! Genom att hänvisa till “flumskolans misslyckande” så fort Björklund ska motivera sina åtgärder så antyder han ju att det är inställningen som du beskriver ovan som dominerar dagens skola, och det vet du också att det inte är. Det finns klara och rediga anledningar att motsätta sig stora delar av Björklunds skolpolitik (bl a tidiga betyg) och därför tycker i alla fall jag att det är han som dragit ner debatten på sandlådenivå genom att missbruka ordet “flum”. Det försöker vi motarbeta. För att kunna föra en pedagogisk debatt måste vi göra oss av med fördomarna och visa att vi motsätter oss åtgärderna av oflummiga anledningar. Det här kanske inte är det bästa sättet, men det är ju inte direkt vårt första försök och till slut tappade i alla fall jag tålamodet."

Christer: När det gäller ämneskunskaperna så har det inte varit en flumskola, åtminstone inte när det gäller ambitionsnivån. Men det kanske inte är fel att göra de kraven tydliga genom betygssättning uppe i de högre åldrarna i grundskolan. Det kan i alla fall vara intressant att pröva som ett komplement till samtal.



Men när det gäller att värna arbetsron i skolan och elevernas trygghet så har det varit en flumskola och det i ganska många år.



Visst kan dåligt uppförande från en elev vara signal om att eleven mår dåligt och självklart ska adekvat hjälp erbjudas. Men det ursäktar inte att den eleven ska få fortsätta att trakassera andra elever och lärare under tiden som skolan (o soc) jobbar på att hjälpa till. Det måste vara möjligt att både hjälpa en elev och sätta tydliga gränser för dåligt uppförande samtidigt. Det råder inget motsatsförhållande mellan de två åtgärderna. Tyvärr har vi saknat bortre parenteser för att få hejd på barn som är rent ut sagt elaka mot sin omgivning, elaka med berått mod. För det handlar inte om "dålig uppfostran". Nästan utan undantagsfall så vet barn och ungdomar vad som är acceptabelt och vad som inte är det men de väljer medvetet att göra det som är fel eftersom det ger en känsla av makt och aldrig ger några konsekvenser.



Skolan kan aldrig fungera som en behandlingsinstitution för barn och ungdomar som har grava bekymmer socialt och / eller känslomässigt. Det är inte skolans uppdrag. Det blir i så fall fel både för eleven i fråga och omgivningen. Sånt måste kunna lösas på annat sätt.



Jag har haft utvärdering med mina elever nu och frågat vad jag ska göra för att hjälpa dem att fortsätta vara en bra klass. Och vad får jag som dominerande svar i de här gruppsamtalen? Jo, deras fokus i de här praten ligger på att de vill att jag ska skydda dem från retning och bråk på skolan. Det är sånt de är mest rädda för. Många barn går idag till skolan och är rädda för det som ska möta dem under dagen från andra elever. Det är inte acceptabelt och där finns en tafflighet att hantera problemen som jag gärna skulle beteckna som flum. Självklart blir lärandeprocessen lidande när en massa lektionstid går åt till ovidkommande prat, konfliktlösning i grupp, för sen ankomst och andra störningar eller till att helt enkelt vara rädd för vad som ska hända på rasten.

Jag tror att barn som medvetet väljer "att göra det som är fel eftersom det ger en känsla av makt" saknar någonting. Det kan vara i uppfostran, men i de mer allmänna fallen som jag tror att du syftar på så är det snarare någonting i skolans verksamhet. Jag tycker att Antonovskys teori om KASAM (känsla av sammanhang) är bra att tänka på i det här fallet. För att en elev ska trivas i skolan, och alltså också uppföra sig väl (och förhoppningsvis lyckas), behövs KASAM som består av tre delar:



Begriplighet: Elevens skoldag är förutsägbar, begriplig och strukturerad. (Det kan handla om hur schemat läggs eller något så enkelt som att informera om vad som kommer att hända under dagen och lektionen.)



Hanterbarhet: Eleven har resurser att ensam, eller med hjälp av andra, lösa de utmaningar och problem som h*n möter i skolan. (Att inte målen och kraven är så höga att eleven inte har en chans att nå eller förstå dem.)



Meningsfullhet: Elevens engagemang och arbete i skolan måste kännas meningsfullt. (Här har vi en stor uppgift i att förklara varför vi läser de olika momenten i skolan, och jag tycker alltså inte att "för att få ett högt betyg" duger...).



Jag anser alltså att vi i första hand måste titta på de här bitarna i skolan, men självklart ska vi ha handlingsplaner och åtgärder att ta till när elever går för långt. Du skriver: "när det gäller att värna arbetsron i skolan och elevernas trygghet så har det varit en flumskola och det i ganska många år"... Vilket av de nya förslagen tycker du förbättrar situationen när det gäller ordningen? Vad har Björklund tillfört som inte är "flummigt"?

Christermagister: Vi är helt ense om att skolan ska ställa rimliga krav på eleverna och ge dem sammanhang som är begripliga. Absolut! KASAM är självklart en god tanke att ta med, även om den kanske har varit vanligare att jobba med i vårdutbildningar.



Men nu kommer vi till det märkliga: Du sätter KASAM i motsats till att det finns regler och krav. För mig är det absolut självklart att båda delarna ska finnas närvarande. Och samtidigt! Jag ser inte att regler och en god skola motarbetar varandra, tvärtom så understödjer de varandra. För mig går självklart 1. tydliga krav och 2. en skola skapad utifrån elevperspektiv hand i hand.



Du väljer också fortfarande att hänvisa till dåliga föräldrar (uppfostran) och till att skolan ställer felkrav. Det håller jag inte med om. Min erfarenhet (jag vet att den inte är värd något i forskningsammanhang, men jag förmedlar den ändå eftersom den motsvarar 35 års lärarerfarenhet och borde vara värd något) är att barn som verkligen strular i skolan har en skörhet (medfödd?) och en otrygghet (socialt?) som inte bottnar vare sig i dålig uppfostran eller skolans felgrepp utan i större bekymmer än så och bekymmer som till största delen ligger utanför skolans värld. Och som alltså inte kan lösas vare sig med KASAM eller uppförandefrihet. Där skiljer sig våra ståndpunkter tydligt.



Det handlar enligt mitt förmenande om barn som lever med oro och ångest och får tillfälliga uppåtkickar av att strula och utöva makt över barn och lärare i sin omgivning, kickar som för tillfället lindrar deras oro. Deras problem minskar inte av att de får hålla på och bråka utan att behöva ta konskvenser av sitt handlande. Men för andra barns skulle så måste det finnas redskap i skolan för att stoppa det här. Det är inte rimligt att de ska få förpesta arbetsmiljön för både skolkamrater och lärare år efter år.



Du frågar vad regeringen gjort för att komma till rätta med detta. Ja, sittande regering har inte hållit på så länge, men har i alla fall erkänt att det finns ett problem. Det är värt mycket. De har också fått socialdemokraterna att delvis gå in på samma linje. Det är också viktigt.



Det som har gjorts, som jag tycker ändå är steg i rätt riktning, förutom själva erkännandet, är att man beslutat att barn som mobbar kan tvingas byta skola. Och att man kan ge betyg, skriftliga omdömen om just den sociala kompetensen som en elev uppvisar. Sedan hoppas jag mycket på reformeringen av lärarutbildningen. Den borde på sikt ge lärare bättre redskap att hantera sitt jobb.



Vad som dessutom fattas är att öppna bättre för att ordna små undervisningsgrupper för elever som inte orkar med klassundervisning och den oroliga undervisningsform som barn tvingas in i idag. Vi har ofta i praktiken ämneslärar och ämnesrumssystem långt ner i åldrarna och små barn är inte mogna att leva med så mycket byten. De behöver knyta an till få vuxna, i små grupper och kända miljöer först. Skolan skapar tidigt en oro som man sedan får skörda i form av otrygghet. Jag vet inte om samma krav är rimligt för äldre barn, nu talar jag bara om små barn i grundskolan och deras behov utifrån mognadsnivåer socialt och känslomässigt.

Hej Inga M!



Du skriver: "barn som lever med oro och ångest och får tillfälliga uppåtkickar av att strula och utöva makt över barn och lärare i sin omgivning, kickar som för tillfället lindrar deras oro"



Är det verkligen den mest vanliga förklaringen till maktlystnad, att man "lever med oro och ångest"?



När jag begrundar historiens maktlystna män (Napoleon, Stalin, Hitler, Mao osv etc) så framstår det som egendomligt att förklara deras maktlystnad med, att de skulle ha haft en "skörhet" och "levt med oro och ångest". Ser du det så?



-----



En annan fråga.



Hur gick det egentligen till, när (stora delar av) lärarkåren började betrakta trakasserier, hot och brist på arbetsro i klassrummet som en acceptabel miljö?

Anders: Nej det tror jag inte. Det finns säkert en massa förklaringar till maktlystnad allt ifrån genetiskt dominansbehov till uppfostran och mindervärdeskomplex, vinningslystnad osv.



Jag skriver att oro och ångest hos barn kan tillfälligt dämpas av de kickar som makt kan ge, inget annat. Det finns ju en lust i makt. Eller hur?





Nästa fråga önskar jag att jag visste svaret på. Men jag tycker nog inte att vi stillatigande accepterar den här arbetsmiljön. Den finns uttryckt oro över miljön på skolan av individer och även i undersökningar på området. Men inte så ofta har någon lyssnat.

Inga, jag har mycket att göra just nu, och jag ska svara ordentligare senare. Jag vill bara säga att jag inte alls “sätter KASAM i motsats till att det finns regler och krav.” Jag är inte emot regler och krav! Var kommer det där ifrån? Varför tror alla att man är emot regler och krav bara för att man inte gillar en viss människosyn? Har alla svalt Björklunds retorik med hull och hår? Hans sätt är inte det enda att utarbeta regler på och inte det enda sättet att ställa krav!

IngaM: Jag håller med dig, jag, en förälder, som tillsammans med min man fick nog av alla problem (som de du beskriver om störiga barn och alldeles för många lärare som inte klarade av att hantera situationen för att kunna tillhandahålla en undervisning på rimlig nivå) som fanns i vår fd byskola, och helt sonika flyttade. "I vår skola har vi inga problem", upprepa det tillräckligt ofta, så blir det en sanning till slut.



Men, kan du förklara vari "Björklunds retorik" består? Det lilla jag hört, har jag hållit med om...

Christer: Ser fram emot ett genomtänkt svar! Välkommen åter!



Anne: Jag kan inte förklara Björklunds retorik. Det överlåger jag åt andra att göra.

Postat av: Killfröken

Fast Inga, alltid när man ger upp något så vinner man någonting annat. Jag är den första som erkänner att dagens lärarstudenter har betydligt färre "praktiska knep" med sig ut från lärarutbildningen. Men då har de väl vunnit något annat? Fundera ett tag på vad det är som dagens lärarstudenter får istället - för det kan omöjligt vara så att de bara sitter och rullar tummarna hela dagarna.



Jag håller med dig om att skolan kommer att förlora en hel del värdefull kunskap när den äldre generationen går i pension. Samtidigt så kommer deras pension också öppna dörrarna för en välbehövd modernisering av lärarkåren. Man förlorar något men vinner något annat.



Sen tycker jag att det är fånigt att du skyller på dagens lärarutbildning för att dagens elever "inte kan läsa". För det första så går den senaste forskningen tillbaka mot Ingvar Lundbergs traditionella teorier och säger "hmmm, kanske är det så att ljudningen inte är så dum ändå..." Samtidigt så vet dagens lärarstudenter att det finns djupare innebörder av att kunna läsa (som exempelvis förmågan att kritiskt värdera texters sanningshalt) som "dagens elever" är bättre på än någon tidigare generation. Hur kommer det sig tror du?



Ett konkret exempel: På skolan där jag är så kommer vi inte kunna ta steget över till datorbaserad skrivinlärning förrän de gamla småskollärarna har gått i pension eftersom de vägrar släppa in datorn. Tyvärr. All forskning visar på att skrivträning på datorer (där motoriska hinder kan kringås) snabbar på elevers skrivinlärning men så länge som de är kvar så kan inte skolan erbjuda alla elever den förmånen. Vi (som lärarkollektiv) kommer att förlora en hel del värdefull erfarenhet men vinna i teknisk kompetens. Som sagt: man förlorar något men vinner något annat.



Problemet med Björklund är att han bedömer skolans framgångar efter hur väl de lyckas ge eleverna gamla kunskaper. De enda kunskaperna som han vill ge eleverna är de som var gångbara för tjugo år sedan. Missförstå mig rätt nu, mycket av det som var viktigt för elever att kunna på åttiotalet är fortfarande viktigt. Men samhället har förändrats sedan dess och då borde skolan få göra det också.



För att återgå till din ursprungliga kommentar på min blogg där du ifrågasatte varför lärarstudenter ska ha Hålblar utveckling i sin utbildning. Efter mer än tjugo år av globalt arbete för att bromsa växthuseffekten så samlas världens ledare och konstaterar att vi inte kommer någon vart. På en generation har jordens befolkning mer än fördubblats. Som det är idag ska ALLA utbildnignar som ges på högskolenivå innehålla moment i Hållbar utveckling just eftersom vi som är på väg ut i arbetslivet har en möjlighet att anpassa välfärdsapparaten så att den inte längre är ett hot mot Jorden. Mitt ursprungliga inlägg syftade till att man samtidigt borde anpassa skolan så att dagens elever blir ännu bättre förberedda. Kan du förklara för mig vad som är fel med det?



Du skriver att lärarstudenter "istället borde lära sig undervisa" ungefär som om vi inte lär oss det idag. Det är en fruktansvärt ignorant kommentar som bara påvisar vilken föråldrad kunskapssyn du bär på.



Jag blir fullkomligt galen på makthavare som Björklund som bara lyssnar till forskning när den bekräftar hans ståndpunkt. Rapporter som visar på brister basuneras ut men när vi får veta att svenska tioåringar är några av världens bästa läsare så liksom... bryr sig inte makthavarna.



Kan du, ärligt talat, ställa dig bakom en sådan person och säga att det han gör är bra utan att skämmas?



//Killfröken



2008-12-18 @ 20:45:21

URL: http://killfroken.se

Killfröken: Nja rullar tummarna tror jag väl inte att Ni gör direkt och studietakten har säkert höjts efter avslöjanden för något år sedan om att kraven på lärarstuderande var så låga att ett antal lärarhögskolor var hotade utifrån bristande kvalitet.



Men jag är övertygad om att den dag Du står där ensam med 20 stycken 7 åringar och har huvudansvaret för deras läsinlärning och grundläggande mattefärdigheter så är det kunskaper i praktisk metodik Du önskar Dig och inte klimatfakta. Klimatkunskap kan Du skaffa Dig lite var som helst i samhället men lärarutbildningen är Din chans att få redskapen Du behöver i jobbet. Och risken är uppenbar att lärarutbildningen blir en "Mädchen für alles", ett redskap för de senaste politiska påfunden, både de med allvar och de med mindre allvar.



När jag gick min första lärarutbildning så var det modernt att älta tredje världens problem och svälten. Den skulle då lösas genom att vi som hade ansvaret för nästa generations kunskaper skulle föra kunskap vidare och se till att alla rika länder delade med sig. Vi skulle gärna låta barnen vara utan mat en dag då och då så att de fick känna hur det var att svälta, osv.



Sedan kom ett decennium av krav på solidaritet med de fattiga och utslagna i samhället. Då skulle den problematiken in i lärarutbildningen för att försäkra att barnen växte upp med medkänsla med dem och gärna fira alternativa jular och så.



Det här decenniet är det miljön först med alla komposter på skola och dagis och sedan är det klimatet. Alla de här frågorna har sitt allvar men ska kanske ses i ett större sammanhang och få rimliga proportioner.



Jo jag skyller på lärarutbildningarna att läskunnigheten hos svenska elever har dalat från en topp-position internationellt; lärarutbildningen och oron i klassrummen, oron som stör framför allt elever med svårigheter i sitt lärande. Det har alltså under ett antal år varit möjligt att bli behörig till lärarjobb med nybörjare utan att egentligen ha någon utbildning för detta. Jag har en rätt ny lärarutbildning med inriktning år 1-7 sv so och vi sysslade sammanlagt med läsinlärning i 10 veckor. Det är urfuttigt när man sedan kommer ut och ska undervisa i det. Tack och lov har jag en del andra utbildningar i läs- och skriv som komplement och lång erfarenhet. Att ljudningsläsning ska bli tillåten igen i skolan är bra för alla elever med fonologiska bekymmer, för det är deras chans att ta sig fram i läsningen.



Du har rätt i att det måste in datorer i undervisningen, men om jag får välja mellan en lärare som är kunnig i läsinlärning och en som är datorkunnig så väljer jag den förra. Datorn kan inte bli mer än ett läromedel och enbart så bra som vi gör den till, varken bättre eller sämre. I händerna på en dålig lärare så är den dålig och tvärtom.



Det Björklund lägger fokus på är arbetsro och tydlighet. Det var bra på 80-talet och det är bra nu också. Duger bra och jag skäms inte ett dugg för att jag tycker så. :-) Jag tycker inte att allt Björklund gör är bra och jag ställer mig inte bakom honom på något vis. Men jag är glad att regeringen tar tag i skolans grundläggande problem och erkänner dem. Det gjorde inte den förra regeringen, man sopade allt under mattan.



Och Du, kommentaren om att lärarstudenter borde få lära sig undervisa var inte min utan en lärarstudents!

Inga, jag tar paus från det pedagogiska bloggandet för i år, men har diskussionen i tankarna och återkommer efter alla helger. Jag har ett par arbeten att göra färdigt, många böcker som måste läsas och en massa släkt och vänner som ska besökas... Tänker bara ägna mig åt sporadiska och lättsamma inlägg ett tag framöver. (Om inget speciellt dyker upp förstås…)



Ha en trevlig jul- och nyårshelg!

Christer: Jag ser fram emot fortsatt debatterande i denna skolfråga och andra. Det har varit intressant med kommentarsutbytet, jag har verkligen uppskattat det.

Ha det så gott under jul- och nyårshelgerna!

Du kan verkligen argumentera för din sak du Inga! Jag håller med dig! Våra barn är produkter av flumpedagogiken och det är då rakt inte skolans förtjänst att de klarar sig så fantastiskt bra som de gör.



Hoppas din julhelg blir härlig, både barn och barnbarn får du ha hos dig!



Är hallen klar?



Kram! :)

Jag skrev för en stund sedan ett långt inlägg hos Alltiallon om detta;-) Jag tycker det är synd att man genom att dissa skolan med "flumskola" också faktiskt gör ner en hel yrkeskår!