Trist Lagerlöf - underhållande Stjärnor!
Men det här med Stjärnorna på slottet är roligt. Det är både förutsägbart och oförutsägbart. När vi nu sett ett par avsnitt så börjar man kunna förvänta sig vissa saker av deltagarna, de finner sina roller på något sätt. Men det är samtidigt oförutsägbart, man vet aldrig vad de kan hitta på. Gardells utbrott när han glatt och öppet hämndlystet slog bort bollarna exempelvis eller när han får ett skrattanfall som är smittsamt (vi skrattade med så vi låg över bordet här!). Och visst är Jonas kryddan i denhär församlingen, hans totala uppriktighet och avväpnande humor. Janne Ks sorgsenhet, Christina S som allas morsa, Kjerstin D en fullkomligt odräglig primadonna som hela tiden avbryter, Staffan S. som den slutne mystikern. Den senare är nog mest spännande, för han har inte visat sig alls egentligen ännu.
Här satt vi hela tiden och väntade på att få höra om hur Janne K hade spelat med Hendrix och med Bo Hansson och allt annat om den tiden. Han var ju en alldeles utmärkt musiker innan filmandet tog över. När han så äntligen tar bladet från munne och börjar berätta om spelningar i LSD-rus och annat okänt, så avbryter Kjerstin D helt fräckt och börjar prata om något helt ovidkommande. Undrar om hon är lite mer berusad än vad som framgår, hennes dåliga tajming tyder på det.
Jag spenderade natten i alla fall med att läsa om "Jag ljuger inte om Rock`n`Roll" Det är en gammal bok (1997) om Tommy Ahléns upplevelser när han jobbade åt EMA-Telstar med att arrangera rockkonserter och turnéer under tiden 1978 till 1994. Den speglar mörka sanningar om en rätt cynisk bransch. Så fick jag mig min dosis av "informell information" (kändisskvaller!) i alla fall, när nu Janne K inte fick komma till tals ordenligt.
Jag måste tyvärr tillstå att även jag är besviken på "Selma". Jag vet inte exakt vad jag hade förväntat mig. Men helt klart mer än detta. Kramar...
Jag har inte sett något av programmen, det är till stora delar barnen som styr programutbudet här hemma, och då blir det därefter.
En annan sak. Har du aldrig funderat på att "göra slut" med vänner vore på sin plats? Ibland glesar en vänskap ut och det är inte hela världen, ibland undrar man varför det händer, men det händer också att man önskade att man faktiskt kunde just göra slut. Det sägs ju att man behöver klargöra sin egen del i att en kärleksrelation misslyckas för att man inte ska upprepa samma misstag i nästa relation, kan det vara samma sak när det gäller vänskap? Inte alls så att jag byter vänner särskilt ofta, det är ju de som sist kommit till, som är de som också försvinner. En fundering bara...
ja jag såg inte det andra avsnitte ,,blev sååååå besviken så..men stjärnorna på slottet är minst sagt underhållande...ha det gott
Gisan: Jag hade nog också höga förväntningar, med temat Selma som ändå måste ha varit en komplex och intressant människa och med så goda skådespelare.
Anne: Jag har en känsla av att detta med att "göra slut" med vänner inte är riktigt socialt accepterat, det blir nog oftare så att man ses mer sällan och så tynar umgänget bort. Och så kan det säkert bli på bloggen också ibland. Fast jag är under långa perioder en väldigt "trogen typ" på bloggen och har gärna en begränsad krets av bloggare som jag ofta besöker och ofta kommenterar hos. Vill hellre har tät kontakt med få, alltså såna som jag lär känna lite bättre och gillar att läsa, än väldigt många att hålla ordning på. Det känns som att det ständigt finns risk att det blir för många och sväller ut lite mer än man egentligen vill. Det finns så många intressanta bloggar.
Britten: Du gick alltså inte miste om så mycket när Du missade det andra avsnittet.
Många har sagt att Selma trist, jag har inte sett...
Hannele: Bry Dig aldrig om att titta!