Dilemmat dubbel lojalitet...
Det här med lojalitet är svårt. I mitt jobb är det på många sätt en balansgång; vem ska jag vara lojal mot? Eller rättare sagt; jag är skyldig att vara lojal mot alla.
Enligt de yrkesetiska reglerna för lärarkåren så är mina främsta skyldigheter gentemot eleverna. Mitt fokus ska ligga på att skydda dem mot sånt som jag tror kan skada dem och deras lärande. Detta finns också uttryckt i skollagen.
Fast jag är också skyldig att vara lojal mot min arbetsgivare och det kan bli ett dilemma om de här lojaliteterna kolliderar. Vems sida väljer jag i så fall? Ska jag välja elevens sida och riskera mothåll från min skolledning, minimala lönepåslag osv? Eller ska jag välja att vara lojal mot skolledningen, tiga om sånt som jag uppfattar lärandenegativt / kränkande för barnen och få dåligt samvete inför de mest skyddslösa på jobbet. (Samt faktiskt bryta mot de yrkesetiska principerna).
Kritik kan ju framföras anonymt i enkäter och även i den formen vara rätt omfattande, detaljerad och utpekande. Kritik kan också framföras helt öppet. Ska anonym respektive öppen kritik hanteras olika? Är den ena mer acceptabel än den andra? Det är naturligtvis lugnare för en anställd att kritisera endast i enkäters kryssrutor och det är definitivt mindre riskabelt.
Å andra sidan kan man tänka att kritik inte bör framföras (finnas?) alls, för det är inte bra för arbetsplatsen att anställda är kritiska. Personalen ska hålla ihop med ledningen både inåt och utåt för det ger samlad styrka. Om man inte vill hålla med ledningen kanske man till och med bör byta jobb. Så skulle ju en arbetsgivare kunna se på saken. Och det kan väl fungera som strategi förstås för att hantera kritik från enstaka personer. Men det blir ett problem om det exempelvis skulle vara så att mer än hälften av de anställda har omfattande kritik och saknar förtroende för ledningen. Då blir det många som bör lämna jobbet.
Ja, detta hör väl till de frågor som saknar svar och jag antar att det här med dubbla lojaliteter är ett dilemma för de flesta av oss som jobbar med människor, alltså inom vård, skola och omsorg av olika slag. Man kan bara spekulera runt omkring frågorna och oftast inte bli så värst mycket klokare.
Jag resonerar nu om detta i generella termer och vill för säkerhets skull påpeka att ingen skugga ska i sammanhanget falla över den person som är anställd som min rektor. Hon har, som jag uppfattar det, ett mycket starkt stöd av sin personal och vi har inga pågående "bataljer" med henne på jobbet. ;-)