Hårt arbete - inte vissa personliga egenskaper...
Jo, jag kan hålla med Stavros om att man som lärare måste gilla sitt jobb och tycka om ungarna annars blir det fel. Men om man i sin lärarutbildning finge lära sig att hantera en klass på 20 elever så är det lättare att tycka om barnen än om dessa 20 hanterar sin lärare med svidande förakt. Det hänger ihop på något sätt och det tål att tänka på vad som är hönan och vad som är ägget.
Så här skrev jag i en kommentar på en blogg:
"Ditt resonemang om att lärares personliga egenskaper ska vara avgörande för en bra lärarinsats eller inte, är intressant. Om det vore så är ju det enda raka att ha personlighetstester till lärarutbildningen. Eller gå tillbaka till systemet man hade i början på 70-talet då de som ansökte till lärarutbildning (åtminstone i Karlstad) måste provundervisa först inför kritiska ögon innan de blev antagna. Och jag minns att en av de som utsattes för denna granskning fick ett påpekande att sömmen på hennes strumpor inte var rak och att det borde den vara på den som vill bli lärare. Kvinnors strumpor hade en söm bak på den tiden).
Nej, det får inte vara så att personliga egenskaper avgör. Jag hävdar bestämt att man kan bli en bra lärare om man får rätt utbildning i att vara just lärare. Om man på högskolorna vågar (får?) undervisa i konsten att hantera en klass, konsten i att faktiskt kunna hantera 20-30 elever på en gång. Idag är det nästan förbjudet att nämna. Det ska liksom lösa sig bara man går in där och "är sig själv" som en lärarutbildare svarade mig en gång i tiden.
Jag har under ett långt lärarliv avverkat några olika lärarutbildningar och i alla frågat efter just den här kunskapen; hur ska jag hantera en klass? Men aldrig fått något svar annat än flackande blickar inför en pinsam fråga.
Vi som har jobbat länge i yrket har på något sätt tvingats lära oss själva med trial and error-metoden och alltså överlevt. Men inte så få har stupat på vägen eftersom de inte hann fram till de rätta verktygen innan orken och lusten tog slut."
När jag gång efter annan läser dina åsikter och tankar kring skolan och utbildning av lärare undrar jag om du verkligen är på rätt plats. Det vore synd om barnen att förlora dig. men jag tror att du skulle vara ett mycket bra inslag på lärarutbildningen. Med din erfarenhet och sunda tankar skulle du förbereda kommande lärare på ett mycket bra sätt. Kramar...
Känner instinktivt att frågeställningen är i grunden densamma vad gäller ledarskap. Vilket det ju också lärarjobber är i hög grad!
Gisan: Ja, det skulle vara roligt att arbeta med lärarutbildning på något sätt.
Gubben: Visst är det så. Lärarjobbet är ju i högsta grad ledarskap, som många andra jobb. Men vi som jobbar i skolan tror ju gärna att andra yrkeskategorier får bättre utbildning i ledarskap än vi får.
Mm...det är en stor brist i utbildningen när det gäller just ledarskap! Jag tror att de lever i den villfarelsen att om de bildar oss (observera att de talar om bildning INTE utbildning, en mkt viktig skillnad som jag har fått mig skriven på näsan fler än en gång)tillräckligt väl så kan vi bara genom tillgången till vår egen inre klokskap ska kunna möta alla tänkbara och otänkbara situationer...
Dessvärre känner INGEN lärarstudent att detta fungerar ngt vidare..ALLA som jag har pratar med skulle vilja få lite mer konkret på fötterna när det gäller ledarskap än vad bildnin står för.
Det är iof lätt att bortse från sådan kritik om man bara fortsätter att hävda att de är de "okunniga" som har talat... En och annan lärare har förstått vilken sits vi lärarstudenter sitter i och dessa vänliga själar försöker att överösa oss med goda idéer. Dessvärre är dessa lärare ofta till åren komna och har på något sätt inställningen att de ändå snart ska gå i pension så de kan göra lite som de vill... Tyvärr verkar vara mer än medvetna om att de kan få sparken eftersom de inte följer ....jaa...vad är de nu de inte följer egentligen ....det är här tankar om hjärntvätt och manupination lätt poppar upp ;-)))
Fy vilka kommentarer det blev idag men jag kan inte låta bli...detta är mina hjärtefrågor för stunden ...
Marie: "Ja, vad det är de nu inte följer.." är en intressant reflektion. Vad är det egentligen som gör att man inte kan prata om detta inom lärarutbildning och i lärarrum? Det har på något sätt blivit tabu. Men det finns lite tendenser att det är på väg att komma böcker i ämnet. Birgitta Kimber har skrivit en del klokt i ämnet. Hon talar också om att man måste ta vara på det positiva och vinna elevernas förtroende.