Djur o natur i Skyttmon
Rådjur finns egentligen inte så här långt norrut. Men två gick i alla fall i Skyttmon och de jagades förstås inte alls, de var mer oskygga kuriosa som vi stötte på ibland. Det är get och killing och här är de på väg ner mot Ammerån.
Jag funderade på varför träden är så spikraka här. Kanske för att de är senvuxna i det hårdare klimatet här längre norrut och då växer de rakt upp. Tänkte att Karin L vet nog. Skulle vilja fråga henne när jag promenerade förbi här där det blev så tydligt. Det är efter Ammeråstigen.
Vardag i Skyttmon
Gubben fixar matsäcken för nästa dags jakt, varje dag samma procedur.
Vi unnade oss god mat också varje dag, här är det pepparbiffar och svampsås tror jag, med kokta rotsaker.
Jazz hade god jakt i stort sett varje dag. En hund som jagar så blir naturligtvis trött och behöver vila, helst i husses säng. Han var blank o fin i pälsen som vaxad.
Sen blev det besök ett par gånger på Törners konditori Östersund. Helt suveränt med smarrig mat men jag glömde ta kort på de goda bakverken.
Ammerån i Skyttmon
Sagolikt vackert är det efter Ammerån vid Skyttmon. Ammerån är enligt lag ett oreglerat vattendrag och ungefär 6 mil är ån helt enkelt naturreservat. Men man har ordnat väl för fisketurismen, det finns gott om platser efter ån där man kan ställa sig med husvagn o / eller helt enkelt parkera bilen och fiska. För fiske är tillåtet och det inbjuder till flugfiske efter öring. Peter och hans fru på Skyttmons jakt och fiskecamp tar också emot fiskegäster och har en put and take damm också med äldelfisk.
Ammerån rinner så småningom ut i Indalsälven som man kan åka över som här nedan.
Det kommer mer bilder och text från Skyttmon. Jag hoppas på att få ordning på en ny laptop så att mail och bildhantering funkar bättre.
Conn Igguldens "Bergens väktare" ...
... läste jag också på semesterveckan i Skyttmon (förutom Vallgrens "Kunzelmann"). Semester är för mig att läsa och nu har boken legat här och väntat ett tag på att bli läst.
Conn Iggulden skriver romaner i historisk miljö. Först och främst läser jag hans böcker för att de är så grymt spännande. Det är svårt att lägga dem ifrån sig när man väl öppnat första sidan. Så det gäller att planera sin läsning till en tidpunkt när inte så mycket annat måste göras, typisk semesterlitteratur med andra ord.
Boken "Bergens väktare" är den tredje i serien "Ervövraren" om Djingis Kahn och Kublai Kahn. Den första boken heter "Stäppens krigare" och den andra "Bågens mästare". Jag hoppas på minst en bok till i den här serien, en bok som handlar mer om Kublai Kahn.
Nu är det inte bara spänningen som gör de här böckerna mycket läsvärda. Iggulden är en hyfsat duktig historiker. Han är kunnig om de historiska epoker han skildrar i romanform. Han följer inte det historiska skeendet in i minsta detalj, men i stort så är det rätt skildrat som det verkligen var. Och beskrivningarna av vardagslivet lär ligga nära sanningen. Varje bok avslutas med en text där författaren berättar i vilka avseenden han avviker från historien för att få till en bra story och var han ibland tvingats hitta på för att fakta helt enkelt saknas.
Tidigare har Iggulden gett ut serien "Kejsaren" om romarrikets kejsare. Den serien innehåller fyra böcker;
"Roms portar", "Kungars död", "Svärdens fält" och "Krigets gudar". De är minst lika läsvärda och jag har dem alla här i bokhyllan för att kunna läsa om ibland. (Utom en som är utlånad för en närståendes läsning på Egyptensemester!)
Conn Iggulden hittade jag efter tips från Börjes konstblogg, tack Börje för det. Det har gett mig många goda läsupplevelser.
Mer om Skyttmon senare. Eftersom jag inte kommer åt min egen mail så är det krångligare än vanligt att bearbeta bilder. Och från Skyttmon måste det bli bilder som ser bra ut.
Conn Iggulden skriver romaner i historisk miljö. Först och främst läser jag hans böcker för att de är så grymt spännande. Det är svårt att lägga dem ifrån sig när man väl öppnat första sidan. Så det gäller att planera sin läsning till en tidpunkt när inte så mycket annat måste göras, typisk semesterlitteratur med andra ord.
Boken "Bergens väktare" är den tredje i serien "Ervövraren" om Djingis Kahn och Kublai Kahn. Den första boken heter "Stäppens krigare" och den andra "Bågens mästare". Jag hoppas på minst en bok till i den här serien, en bok som handlar mer om Kublai Kahn.
Nu är det inte bara spänningen som gör de här böckerna mycket läsvärda. Iggulden är en hyfsat duktig historiker. Han är kunnig om de historiska epoker han skildrar i romanform. Han följer inte det historiska skeendet in i minsta detalj, men i stort så är det rätt skildrat som det verkligen var. Och beskrivningarna av vardagslivet lär ligga nära sanningen. Varje bok avslutas med en text där författaren berättar i vilka avseenden han avviker från historien för att få till en bra story och var han ibland tvingats hitta på för att fakta helt enkelt saknas.
Tidigare har Iggulden gett ut serien "Kejsaren" om romarrikets kejsare. Den serien innehåller fyra böcker;
"Roms portar", "Kungars död", "Svärdens fält" och "Krigets gudar". De är minst lika läsvärda och jag har dem alla här i bokhyllan för att kunna läsa om ibland. (Utom en som är utlånad för en närståendes läsning på Egyptensemester!)
Conn Iggulden hittade jag efter tips från Börjes konstblogg, tack Börje för det. Det har gett mig många goda läsupplevelser.
Mer om Skyttmon senare. Eftersom jag inte kommer åt min egen mail så är det krångligare än vanligt att bearbeta bilder. Och från Skyttmon måste det bli bilder som ser bra ut.
Babbel ...
... om jakten i Skyttmon, film därifrån o annat blev det hela lördagkvällen. Mycket att berätta. Himla roligt att man kan ha det så tänker vi ofta. Vi har det bra och är tacksamma för det. Viltsoppan på nya älgfärsen var helt ok och så pannkakor till efterrätt och mandeltårta till kaffet. Imorgon jagar gubben hare med Jazz som nu börjat hämta sig från en jaktvecka i Norrland och så på eftermiddagen kanske ett släpp på rådjur. Disk förstås för min del och så mellan varven en veckas tvättberg, samt förberedelse för jobbet på måndag.
Mat o fika i Orsa ...
... tajmade vi in på vägen från Värmland upp till Skyttmon i Jämtland för en vecka sedan. För där finns ett alldeles speciellt ställe som lagar egen god mat med fräscha grönsaker och som har gudomligt kaffebröd från Helens glutenfria i Örebro. De har aprikosbullarna, mazarinerna osv. Och man kan både köpa till tillfällets kaffe och köpa djupfryst i förpackningar och ta med. Det gjorde vi förstås. Sen retar det mig att jag aldrig kommer ihåg vad det här stället heter, men det ligger vägg i vägg med något som heter Bykrogen i Orsa och som man ska akta sig för.
När vi åkte hem från Skyttmon i Jämtland i förrgår så missade vi ju favvostället med en timme, de hade stängt. Så vi gick in på Bykrogen i Orsa istället. Vi väntade en god stund medan 4 - 5 personal underhöll sig med varandra och hade trevligt, men ingen såg oss. Sen kom en ung man in och blev direkt betjänad. Då rann sinnet på oss och vi gick ut därifrån för att istället stanna på Mac Donalds i Mora. Ok, ingen höjdare men man vet vad man betalar för liksom. Och med den påfyllningen klarade vi oss hela vägen hem. Imorgon skriver jag mer om Skyttmon och visar fler bilder från besöket där.
Någon har tänkt till när det gäller design också på vårt favvomat - fikaställe i Orsa som jag aldrig kommer ihåg vad det heter.
När vi åkte hem från Skyttmon i Jämtland i förrgår så missade vi ju favvostället med en timme, de hade stängt. Så vi gick in på Bykrogen i Orsa istället. Vi väntade en god stund medan 4 - 5 personal underhöll sig med varandra och hade trevligt, men ingen såg oss. Sen kom en ung man in och blev direkt betjänad. Då rann sinnet på oss och vi gick ut därifrån för att istället stanna på Mac Donalds i Mora. Ok, ingen höjdare men man vet vad man betalar för liksom. Och med den påfyllningen klarade vi oss hela vägen hem. Imorgon skriver jag mer om Skyttmon och visar fler bilder från besöket där.
Någon har tänkt till när det gäller design också på vårt favvomat - fikaställe i Orsa som jag aldrig kommer ihåg vad det heter.
Bjudresors dilemma.
Nu har jag morrat över det mediadrev som selektivt ägnar sig åt att förgöra unga kvinnor i moralens namn och samtidigt blunda när äldre män gör samma saker. ( Sofia A resp Carl Bildt). Men sakfrågan är också intressant; bjudresor eller inte?
I förstone verkar det självklart; riksdagsledamöter ska inte låta sig bjudas på resor och förmåner om det kan påverka deras beslut på ett otillbörligt sätt, ja eller nåt sånt står det tror jag. Samma korruptionslag gäller för dem som alla andra.
Men om man ägnar mer tankeverksamhet åt detta så är det inte så entydigt längre.
Om Sofia hade rest till Shells information betald av riksdagen, hade det då varit ok? Eller till annan info från oljebolagens lobbyorganisationer? Ska riksdagens pengar användas till att driva oljebolagens lobbying?
Eller hade det varit ok att accptera en inbjudan från ett vindkraftbolag? De är ju också kommersiella. Men kanske anses mer rumsrena än oljebolaget Shell. Och vem ska i så fall bedöma om ett företag är rumsrent eller inte?
Eller hade det varit ok att acceptera en inbjudan från ett icke-vinstdrivande företag / organisation? Visst finns det syföreningar som inte är vinstdrivande. Men det finns ju ett antal lobbyorganisationer som inte alls är vinstdrivande, de kommer alltid att vara en kostnad och de sysslar bara med info / reklam / vara trevliga och påverka.
Är det ok att bli bjuden till en ideéll organisation, och kan man skilja på ideéllt och kommersiellt? WWF har jag tagit upp förut, en organisation som ser ideéll ut men som ägs av privatpersoner i annat land och drivs i stiftelseform (=dold ekonomi), vem vet hur ideéllt det är och vem ska bedöma? Röda korset som använde halva ekonomin till annat än det ideélla? Klädinsamlingsföretaget som jag senast slängde kläder till ser ideéllt ut för det samlar bara in och har ingen vinst, men gissa om företaget de hyr containrarna av tjänar pengar, och lustigt nog så äger pappan insamlingsföretaget och sonen containerföretaget! Insamling och idealitet är big business numera, miljardindustri och många vill vara med och få sin del av kakan.
Ska politiker få ta emot information utifrån, från olika aktörer i samhället direkt eller ska den censureras? Alltså, ska det finnas någon censurmyndighet som talar om vad som är reklam och vad som inte är reklam, vad som är studieresa och vad som inte är studieresa, vad som ska anses innebära ett deltagande från politikerns sida och vad som inte ska räknas som deltagande (någon ansåg att om politikern deltar i mötet och talar så ska det vara ok att bli inbjuden och i så fall hur många minuter ska det vara för att gillas?) osv.
Sammantaget så kan jag tänka mig att det kan vara bra med en diskussion huruvida man kan få fram riktlinjer för riksdagsledamöternas bjudresor, men samtidigt tror jag inte att det är så enkelt så att man kan ta fram bestämmelser som täcker in alla omständigheter i de här sammanhangen. Det kanske måste vara så att det är upp till den enskildes goda omdöme och sen får denne enskilde vara beredd på att bli granskad. Däremot kan jag gilla den amerikanska linjen att allt sånt som är eller som liknar bidrag till partier och politiker ska vara öppet redovisat, varenda slant. Då kan ju sedan väljare / allmänhet själva kolla huruvida besluten är köpta eller inte. Sverige har varit lite mer släpphänt här. Och som man skriver i Svd, politiker är ju ibland valda för att de företräder ett visst intresse, de är inte tjänstemän.
Frågan är hur som helst intressant och inte särskilt väl genomlyst i Sverige.
I förstone verkar det självklart; riksdagsledamöter ska inte låta sig bjudas på resor och förmåner om det kan påverka deras beslut på ett otillbörligt sätt, ja eller nåt sånt står det tror jag. Samma korruptionslag gäller för dem som alla andra.
Men om man ägnar mer tankeverksamhet åt detta så är det inte så entydigt längre.
Om Sofia hade rest till Shells information betald av riksdagen, hade det då varit ok? Eller till annan info från oljebolagens lobbyorganisationer? Ska riksdagens pengar användas till att driva oljebolagens lobbying?
Eller hade det varit ok att accptera en inbjudan från ett vindkraftbolag? De är ju också kommersiella. Men kanske anses mer rumsrena än oljebolaget Shell. Och vem ska i så fall bedöma om ett företag är rumsrent eller inte?
Eller hade det varit ok att acceptera en inbjudan från ett icke-vinstdrivande företag / organisation? Visst finns det syföreningar som inte är vinstdrivande. Men det finns ju ett antal lobbyorganisationer som inte alls är vinstdrivande, de kommer alltid att vara en kostnad och de sysslar bara med info / reklam / vara trevliga och påverka.
Är det ok att bli bjuden till en ideéll organisation, och kan man skilja på ideéllt och kommersiellt? WWF har jag tagit upp förut, en organisation som ser ideéll ut men som ägs av privatpersoner i annat land och drivs i stiftelseform (=dold ekonomi), vem vet hur ideéllt det är och vem ska bedöma? Röda korset som använde halva ekonomin till annat än det ideélla? Klädinsamlingsföretaget som jag senast slängde kläder till ser ideéllt ut för det samlar bara in och har ingen vinst, men gissa om företaget de hyr containrarna av tjänar pengar, och lustigt nog så äger pappan insamlingsföretaget och sonen containerföretaget! Insamling och idealitet är big business numera, miljardindustri och många vill vara med och få sin del av kakan.
Ska politiker få ta emot information utifrån, från olika aktörer i samhället direkt eller ska den censureras? Alltså, ska det finnas någon censurmyndighet som talar om vad som är reklam och vad som inte är reklam, vad som är studieresa och vad som inte är studieresa, vad som ska anses innebära ett deltagande från politikerns sida och vad som inte ska räknas som deltagande (någon ansåg att om politikern deltar i mötet och talar så ska det vara ok att bli inbjuden och i så fall hur många minuter ska det vara för att gillas?) osv.
Sammantaget så kan jag tänka mig att det kan vara bra med en diskussion huruvida man kan få fram riktlinjer för riksdagsledamöternas bjudresor, men samtidigt tror jag inte att det är så enkelt så att man kan ta fram bestämmelser som täcker in alla omständigheter i de här sammanhangen. Det kanske måste vara så att det är upp till den enskildes goda omdöme och sen får denne enskilde vara beredd på att bli granskad. Däremot kan jag gilla den amerikanska linjen att allt sånt som är eller som liknar bidrag till partier och politiker ska vara öppet redovisat, varenda slant. Då kan ju sedan väljare / allmänhet själva kolla huruvida besluten är köpta eller inte. Sverige har varit lite mer släpphänt här. Och som man skriver i Svd, politiker är ju ibland valda för att de företräder ett visst intresse, de är inte tjänstemän.
Frågan är hur som helst intressant och inte särskilt väl genomlyst i Sverige.
Tack P-I ...
... jag fick texten idag på papper. Så ser den ut hos mig med men den är kopierad så jag kan inte ändra. Senare idag ska jag ta itu med att göra i ordning bilder o text från vår semestervecka i Skyttmon, det blir lite natur o lite kultur och lite reflektioner. Anne har gjort jättefina resereportage från Verona, läs!
Carl Bildt klädde av dem!
Carl Bildt klädde av dem allihop!
Plötsligt stod hela mediadrevet där (DNs ledare idag lördag bl.a.) och alla skenheliga riksdagskollegor till Sofia Arkelsten med rumpan bar, när Carl Bildt erkände ett stort antal bjudresor från olika företag.
Jag lyssnade på radio och fick höra en politisk skribent klaga högljutt på Sofias moral för att minuten senare på reporterns fråga, säga att Carl Bildt, han har integritet han!
Inga följdfrågor, inga vidare undersökningar, inget mediadrev när mannen Carl Bildt, gammal i gamet med ett stort nätverk som skydd, erkänner bjudresor han åkt på och dessutom säger att det har varit bra att åka på bjudresor.
Han har integritet när han erkänner sina bjudresor i efterhand, medan Sofia A som hela tiden varit öppen med sina bjudresor är moraliskt förkastlig. I DN framställs hon dessutom mer eller mindre som naiv och korkad blondin. Men fortfarande faller ingen skugga över Carl Bildt eller andra bjudresenärer!! Det är en ung, blond tjej som ska hängas. Inte de andra. Och sakfrågan korruption eller inte har sjunkit undan, här ska Sofia granskas, hennes lägenhetsbyten och hennes liv. Hon ska krossas till varje pris!
Det här känns som på en skolgård!! Mobbning är lustfyllt, makten berusande. Allt är tillåtet så länge alla (journalister) sparkar samtidigt och de som står bredvid och tittar på (lyssnare, läsare) inte ingriper.
Fatta det, den som kan!
Om jag vore genusforskare så skulle jag genast gripa tag i medias agerande i den här affären och granska det mer systematiskt. För vad beror det på att när Sofia åker på bjudresa så är det omoraliskt / korkat och när Carl Bildt gör det och berättar om det, så är det höjden av integritet?????
Varken Carl B eller Sofia A hör till mina favoriter eller mitt parti, men när jag anar mobbning / förtryck med genusförtecken, antingen det är på skolgården eller i riksdagen så blir jag arg. Mekanismerna bakom är de samma.
Mediadrevet mot Sofia är märkligare än att det förekommer bjudresor, för enligt en enkät gjord för några år sedan så svarar var tredje riksdagsledamot att han / hon åkt på bjudresor. Men nu hukar alla, utom Carl Bildt, och försäkrar att de aldrig skulle komma på tanken att låta sig bjudas och kryddar sina uttalanden med stora oskyldiga ögon och munnar fulla av moralpanik.
Plötsligt stod hela mediadrevet där (DNs ledare idag lördag bl.a.) och alla skenheliga riksdagskollegor till Sofia Arkelsten med rumpan bar, när Carl Bildt erkände ett stort antal bjudresor från olika företag.
Jag lyssnade på radio och fick höra en politisk skribent klaga högljutt på Sofias moral för att minuten senare på reporterns fråga, säga att Carl Bildt, han har integritet han!
Inga följdfrågor, inga vidare undersökningar, inget mediadrev när mannen Carl Bildt, gammal i gamet med ett stort nätverk som skydd, erkänner bjudresor han åkt på och dessutom säger att det har varit bra att åka på bjudresor.
Han har integritet när han erkänner sina bjudresor i efterhand, medan Sofia A som hela tiden varit öppen med sina bjudresor är moraliskt förkastlig. I DN framställs hon dessutom mer eller mindre som naiv och korkad blondin. Men fortfarande faller ingen skugga över Carl Bildt eller andra bjudresenärer!! Det är en ung, blond tjej som ska hängas. Inte de andra. Och sakfrågan korruption eller inte har sjunkit undan, här ska Sofia granskas, hennes lägenhetsbyten och hennes liv. Hon ska krossas till varje pris!
Det här känns som på en skolgård!! Mobbning är lustfyllt, makten berusande. Allt är tillåtet så länge alla (journalister) sparkar samtidigt och de som står bredvid och tittar på (lyssnare, läsare) inte ingriper.
Fatta det, den som kan!
Om jag vore genusforskare så skulle jag genast gripa tag i medias agerande i den här affären och granska det mer systematiskt. För vad beror det på att när Sofia åker på bjudresa så är det omoraliskt / korkat och när Carl Bildt gör det och berättar om det, så är det höjden av integritet?????
Varken Carl B eller Sofia A hör till mina favoriter eller mitt parti, men när jag anar mobbning / förtryck med genusförtecken, antingen det är på skolgården eller i riksdagen så blir jag arg. Mekanismerna bakom är de samma.
Mediadrevet mot Sofia är märkligare än att det förekommer bjudresor, för enligt en enkät gjord för några år sedan så svarar var tredje riksdagsledamot att han / hon åkt på bjudresor. Men nu hukar alla, utom Carl Bildt, och försäkrar att de aldrig skulle komma på tanken att låta sig bjudas och kryddar sina uttalanden med stora oskyldiga ögon och munnar fulla av moralpanik.
Kunzelmann & Kunzelmann av C-J Vallgren
Nu har jag läst den färdigt ordentligt, noggrannt, varje ord med eftertänksamhet. Och det ska man göra med Vallgren, hans metaforer är så underbara, man måste njuta av dem långsamt och en bit i taget. Han uppehåller sig ständigt i sina böcker om vad som är sant och vad som är falskt, vad är verkligt och vad är inte verkligt, är det som det ser ut att vara eller något helt annat. Med mer av konstruerade verkligheter på internet så blir hans böcker allt mer aktuella. Jag tilltalas också av hans genuina kunskaper om Tyskland och om konst.
Det är förstås en fascinerande bok. Huvudpersonernas karaktärer utmejslas som verkliga människor med en god portion egoism, kortsynthet, girighet och luststyrning. Genom hela boken så är det svårt att hitta något genuint gott hos människorna som Vallgren beskriver. De är alla rätt egotrippade och kämpar mot sin ångest genom att döva den med allehanda vanliga destruktiva knep; förälskelser, droger, alkohol, konsumtion. Det är brett pålagt med skurkaktigheten men ändå på något vis trovärdigt eftersom skurkaktighetens funktion finns med också.
Men vad händer sen??? Jo, som genom ett trollslag blir alla godsinta i sista kapitlet och förlorar därmed hela sin äkthet!!! Man får en känsla av att förläggaren har ringt till Vallgren och sagt att nu måste Du komma in med manus inom en vecka. Och så måste allt snabbt avrundas enkelt och oslipat.
Nej, det var inget bra alls! Det var riktigt dåligt och gav en trist eftersmak till en bok som på många andra sätt är suverän. Sammantaget är Vallgren dock alltid läsvärd, resan genom boken är mer värd än själva målet.
Sofia Arkelsten ...
... är i blåsväder pga att hon låtit sig bjudas på resor av företag och organisationer. Hon är säkert inte ensam om det. Det har blossat upp en debatt om vad som ska vara tillåtet och inte.
Det dyker upp lite funderingar.
1. Arkelsten är grymt modig och bemöter kritiken med ett teflonliknande lugn. Hon påminner om Fredrik Reinfeldt som också kan sätta upp ett vänligt, men orörligt ansiktsuttryck när det behövs. Hon måste vara perfekt för sitt jobb som partisekreterare egentligen om hon nu inte kan beslås med sviktande moral. Och moralen får vi väl anta att någon kommer att utreda. (Fast jag har lite svårt för något i hennes kroppsspråk, vet dock inte vad, bara instinktiv reaktion)
2. Kanske behövs det tydligare regler för vad som ska kunna tillåtas i den här vägen så att man redan i förväg vet. Någon har sagt att det ska vara tillåtet att bjudas av icke- vinstdrivande organisationer. Men hur fel kan inte det bli. Det blir ju fördel för den organisationen som är rik och har råd att bjuda på resor och hotell och "studieresor", men nackdel för en fattig liten organisation som saknar ekonomiska resurser. Det måste ju vara muta och korruption det också. Sen är det ju ibland tveksamt vad som är ideélla organisationer om man tänker på WWF som drivs i stiftelseform, utlandsägt av privatpersoner, och som därmed har en dold ekonomi. Ingen vet hur mycket som ideéllt där. Och Röda Korset som använde i stort sett halva sin budget till att avlöna personal och driva annan verksamhet än den ideélla. Det kan bli knepiga gränsdragningar.
3. Riksdagsmän bör avlönas bättre men samtidigt förbjudas att ha omfattande sidoarbeten = sidoinkomster. Riksdagsuppdraget bör vara ett heltidsjobb, minst. Det handlar både om att de har förpliktelser mot väljarna och sina partier, men också risken för att de kan hamna på två stolar i olika beslut.
Det dyker upp lite funderingar.
1. Arkelsten är grymt modig och bemöter kritiken med ett teflonliknande lugn. Hon påminner om Fredrik Reinfeldt som också kan sätta upp ett vänligt, men orörligt ansiktsuttryck när det behövs. Hon måste vara perfekt för sitt jobb som partisekreterare egentligen om hon nu inte kan beslås med sviktande moral. Och moralen får vi väl anta att någon kommer att utreda. (Fast jag har lite svårt för något i hennes kroppsspråk, vet dock inte vad, bara instinktiv reaktion)
2. Kanske behövs det tydligare regler för vad som ska kunna tillåtas i den här vägen så att man redan i förväg vet. Någon har sagt att det ska vara tillåtet att bjudas av icke- vinstdrivande organisationer. Men hur fel kan inte det bli. Det blir ju fördel för den organisationen som är rik och har råd att bjuda på resor och hotell och "studieresor", men nackdel för en fattig liten organisation som saknar ekonomiska resurser. Det måste ju vara muta och korruption det också. Sen är det ju ibland tveksamt vad som är ideélla organisationer om man tänker på WWF som drivs i stiftelseform, utlandsägt av privatpersoner, och som därmed har en dold ekonomi. Ingen vet hur mycket som ideéllt där. Och Röda Korset som använde i stort sett halva sin budget till att avlöna personal och driva annan verksamhet än den ideélla. Det kan bli knepiga gränsdragningar.
3. Riksdagsmän bör avlönas bättre men samtidigt förbjudas att ha omfattande sidoarbeten = sidoinkomster. Riksdagsuppdraget bör vara ett heltidsjobb, minst. Det handlar både om att de har förpliktelser mot väljarna och sina partier, men också risken för att de kan hamna på två stolar i olika beslut.
Klädhängaren ..
... som jag hittade i Eksjö kallas "bruksdjävulen", narren eller gycklaren. Jag köpte två ex av den på Nacka Byggnadsvård som sålde den då. De kostade ungefär 700 kr st. Det verkar som om den utgått ur sortimentet. Man kan söka den på Norra Hammarsbruk. Här finns en lista på deras återförsäljare. Den är en kultfigur som dyker upp här och där har jag förstått. Ursprungsfiguren är väldigt dyr om man ens får tag på någon; så där 4- 5000 SEK, men nytillverkade kopior är alltså billigare, som den jag köpte.
Om man söker i Google på något av orden ovan + klädhängare så dyker det upp ett antal svar på nätet. Jag skriver om detta med anledning av en fråga i en kommentar på det gamla Eksjöinlägget, det är Stefan som frågar. Lycka till Stefan!
Om man söker i Google på något av orden ovan + klädhängare så dyker det upp ett antal svar på nätet. Jag skriver om detta med anledning av en fråga i en kommentar på det gamla Eksjöinlägget, det är Stefan som frågar. Lycka till Stefan!
Harjakt - torsdag
Harspår tidigt på morgonen hittade gubben, månen sken och berguven hoade uppe i berget.
En timme senare vid 9-tiden, haren kröp in under ett uthus. Jazz är besviken.
Höstplanteringar ...
... ja, eller vinterplanteringar får man vara snabb med nu. Det har redan varit en natt med minus 10 grader här i Årjängstrakten. Någon hade till och med haft -12! Det är mycket i oktober redan. Så nu gäller det att få ner planteringarna som ska vara under vintern.
Jag håller som vanligt på med avancerade lurendrejerier, dvs köper lite åt gången så det inte ska märkas hur mycket jag egentligen handlar växter för. Och jag går så gärna på luret varje gång.
Det får bli några stora krukor där man passerar som mest vid husentrén. Och så en liten goding på verandan, på bordet.
Jag håller som vanligt på med avancerade lurendrejerier, dvs köper lite åt gången så det inte ska märkas hur mycket jag egentligen handlar växter för. Och jag går så gärna på luret varje gång.
Det får bli några stora krukor där man passerar som mest vid husentrén. Och så en liten goding på verandan, på bordet.
Fel undervisning ...
... har skolan för barn med ADHD menar en Harriet Maler, läkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Dagens undervisningstänk som innebär att eleverna under frihet och eget ansvar söker sig kunskap själva och läraren är mer av handledare menar hon missgynnar elever med ADHD-problem, dvs stora koncentrationssvårigheter. Hon har rätt förstås i grunden. Forskning visar att även elever från studieovana hemmiljöer har svårt att hitta fram själva till kunskap, de är beroende av mer hjälp, hjälp som de kanske inte kan få hemma.
Nu tror jag inte på att lärare ska stå och mässa i timmar framme vid katedern, det är inte heller någon god kunskapskälla. Men visst gynnas alla elever att läraren ger en god struktur i arbetet och att det finns undervisning i studieteknik med på vägen. Hon har också rätt i att skolan i sin organisation måste anpassa sig till barns förutsättningar; exempelvis att små barn i grundskolan har behov av att få grundtrygghet i mindre klasser, det hjälper inte att pytsa på mer personal på stora klasser. Detta finns också forskningsbelagt. Små barn kan inte heller resonera abstrakt utan behöver förankra konkret, laborativt med exempelvis matte och får verkliga upplevelser i ämnena so -no så långt det går. Ytterliga fakta som talar för att små barn ska vistas i små klasser, annars kan man inte ha praktisk undervisning eller gå ut med barnen i naturen.
Samtidigt är jag glad att fler barn kommer till utredning när det uppstår problem i skolan för dem, för det finns goda möjligheter att få hjälp både med avpassade metoder och med medicinering. Förbättringarna blir ibland mycket dramatiska när man väl får klart för sig vad orsaken är till att ett barn har problem i skolan. Harriet M framställer det som ett dilemma att fler barn kommer till utredning men det ser jag inte som ett problem, tvärtom så är det här mer accpterat idag både av skolans personal och av föräldrar att barn kan ha ADHD. Visst ger ADHD problem i skolarbetet, men om man frågar barnen själva så upplever nog de att det största problemet för dem är att de får svårt att klara av kamratrelationer, de kan bli rätt ensamma och på kant med andra barn om de inte får rätt stöd från början.
Det finns en hel del att göra för de här barnen i skolan, sånt som skulle gynna alla barn. Ändå upplever jag ofta att barn med ADHD klarar skolan bättre än förskolan / dagis. I verksamheter för små barn är det naturligt ännu mer ostrukturerat än i skolan och kamratkontakterna kan ta ordentligt stryk.
I svd finns också en artikel om dyslexi, ADHD. Om man läser den kan man få uppfattningen att det är normalt att elever inte får rätt stöd i skolan, att skolan försöker komma undan sina förpliktelser och skyldigheter. På de skolor jag har erfarenhet av är det inte så, i allmänhet får barn det stöd de behöver och det stödet är inte sällan att få komma ifrån klassen en stund för att få möjlighet att fokusera på kunskapsinhämtande. Men det är inte alltid den åtgärden som´används. Jag vill påstå att barn i Sverige ofta får det stöd de behöver i skolan men det talas det aldrig om i media. Trist!
Nu tror jag inte på att lärare ska stå och mässa i timmar framme vid katedern, det är inte heller någon god kunskapskälla. Men visst gynnas alla elever att läraren ger en god struktur i arbetet och att det finns undervisning i studieteknik med på vägen. Hon har också rätt i att skolan i sin organisation måste anpassa sig till barns förutsättningar; exempelvis att små barn i grundskolan har behov av att få grundtrygghet i mindre klasser, det hjälper inte att pytsa på mer personal på stora klasser. Detta finns också forskningsbelagt. Små barn kan inte heller resonera abstrakt utan behöver förankra konkret, laborativt med exempelvis matte och får verkliga upplevelser i ämnena so -no så långt det går. Ytterliga fakta som talar för att små barn ska vistas i små klasser, annars kan man inte ha praktisk undervisning eller gå ut med barnen i naturen.
Samtidigt är jag glad att fler barn kommer till utredning när det uppstår problem i skolan för dem, för det finns goda möjligheter att få hjälp både med avpassade metoder och med medicinering. Förbättringarna blir ibland mycket dramatiska när man väl får klart för sig vad orsaken är till att ett barn har problem i skolan. Harriet M framställer det som ett dilemma att fler barn kommer till utredning men det ser jag inte som ett problem, tvärtom så är det här mer accpterat idag både av skolans personal och av föräldrar att barn kan ha ADHD. Visst ger ADHD problem i skolarbetet, men om man frågar barnen själva så upplever nog de att det största problemet för dem är att de får svårt att klara av kamratrelationer, de kan bli rätt ensamma och på kant med andra barn om de inte får rätt stöd från början.
Det finns en hel del att göra för de här barnen i skolan, sånt som skulle gynna alla barn. Ändå upplever jag ofta att barn med ADHD klarar skolan bättre än förskolan / dagis. I verksamheter för små barn är det naturligt ännu mer ostrukturerat än i skolan och kamratkontakterna kan ta ordentligt stryk.
I svd finns också en artikel om dyslexi, ADHD. Om man läser den kan man få uppfattningen att det är normalt att elever inte får rätt stöd i skolan, att skolan försöker komma undan sina förpliktelser och skyldigheter. På de skolor jag har erfarenhet av är det inte så, i allmänhet får barn det stöd de behöver och det stödet är inte sällan att få komma ifrån klassen en stund för att få möjlighet att fokusera på kunskapsinhämtande. Men det är inte alltid den åtgärden som´används. Jag vill påstå att barn i Sverige ofta får det stöd de behöver i skolan men det talas det aldrig om i media. Trist!
Barns fyndiga uttryck från JENNY!
Tack!
Ett gott skratt förlänger livet!
Ett gott skratt förlänger livet!
B a R n ...
... Om Djur
Inne i grisen finns det korvar och skinkor. Och i rumpan på den sitter syltan och väntar på att bli uppäten.
LARS 6 ÅR
Kvinnodjur är duktigare än männen. De gör mjölk och ungar. Och så kan de både värpa och ryta.
KATJA 6 ÅR
En del kor är svarta. De är invandrare.
KARIN 5 ÅR
Honan heter gris och hanen heter svin. Ungarna heter kelgrisar.
SOFIE 5 ÅR
Mamman heter höna, pappan hane, ungarna killingar och barnbarnen heter ägg.
STEFAN 6 ÅR
Hönor som får gå var de vill lägger finare ägg eftersom de slipper ha hönsnät runt huvudet.
HANS 6 ÅR
... Om yrken
Bonden är en väldigt lycklig man, först och Främst för att han har traktor, men också för att han slipper jobba
HÅKAN 7 ÅR
Bönder är liksom en egen ras, precis som rörmokare och föräldrar.
ANDERS 8 ÅR
En psykolog är en galen man som slår tanter.
EMELIE 6 ÅR
En gynekolog är en som inte vet så mycket om halsen på folk.
ERLAND 6 ÅR
Kungen heter Carl Gustav den tredje i fjärde, hans familj heter Victoria, Madelena och Adam och Eva.
MARCUS 7 ÅR
... Om kroppar
Skillnaden på tantkroppar och manskroppar är att Tantkroppar har flera hemliga rum i bägge ändar.
MIKAEL 6 ÅR
Kvinnor har kurvor, medan män har portfölj.
BJÖRN 7 ÅR
Kvinnor består av äggstockar och så tänker de mer.
SIRI 6 ÅR
Männen har fler framdelar på kroppen.
JULIE 6 ÅR
Mannen slutar aldrig att göra celler, men han kommer i en sorts ålder han också. Den kallas panikåldern.
STINA 9 ÅR
En kropp är något som tar slut i skorna.
ALLAN 5 ÅR
Om man öppnar ögonen och det är alldeles svart, då är man medvetslös.
HILDA 7 ÅR
Nästan alla människor har en hjärna. De som är lite dumma har en hönshjärna.
JOHAN 5 ÅR
Det finns många sorters hud. Förhud är till exempel huden som man har framtill medan bakhuden är huden som man har på baken.
THERESE 6 ÅR
... Om far- mor & svärföräldrar
En mormor är en som hela släkten har kommit ut genom. Då är det väl inte så konstigt att hon är lite sladdrig i skinnet.
KRISTINA 7 ÅR
En mormor är en tant med godispåsar i fickorna.
ANDRÈ 5 ÅR
Farmor tycker inte om att sola toppless. Det är för att hennes toppar har blivit lösaktiga.
STINA 6 ÅR
En svärmor är straffet man får när man gifter sig med någon man inte känner.
PÅL 7 ÅR
Matvrak
När jag går in för att köpa en liter mjölk så blir det allt som oftast så här, jag fattar inte varför????
Här skulle matvraksbilden vara. Det har blivit någon slags nyordning på publiceringarna på Blogg.se
Vacker morgon - uppdaterat!
med nysnö idag tisdag, fick bilden från gubben. Han gillar det här. Jazz har fått upp en hare o jagar 570 meter bortåt i den här riktningen.
Nedan uppdaterat kl halv 11
Hare nr 3 den här veckan. Nu lär inte hararna ta slut, jakttillgängligt är 6000 hektar ungefär och här jagar i stort sett bara Roland hare.
Harjaktsäsongen är igång!
Den här haren lyckades Jazz bra med i lördags, lite lagom nysnö var det. 
I söndags var det hare nr 2.
Igår måndag var han lite trött och fick inte opp men Roland är nöjd med honom, han försöker. Pejlhalsbandet var trasigt men skickades in och det kom tillbaka ett nytt halsband och en ny station. Så nu funkar det bra att följa jakten på karta på mottagaren, man ser precis var hunden har gått. Det blir ett rött streck.
Tvåspråkighet ...
... befrämjar hälsa och intelligens! Jag blir lika glad varje gång någon vetenskapare råkar belägga mina egna erfarenheter. För så var det.
När jag startade med att ha en del av undervisningen varje dag på engelska / tyska för mina små ettor och tvåor så var jag orolig för hur det skulle bli för de barn som redan hade ett annat hemspråk än svenska. Men det visade sig att det var just de barnen som snabbast tog de engelska och tyska uttrycken. De hade nog redan banat väg i sina hjärnor för flera språk när de var 7- 8 år.
Annars ska jag väl i ärlighetens namn erkänna att mitt förtroende för vetenskap vid det här laget är lite kantstött. Jag vet ju numera att med rätt antal kronor i bidrag och rätt ansats så kan man få fram ett i förväg önskat resultat och att det är inte så ovanligt att just såna "tillfälligheter" arrangeras. I skolans värld så har de här knepen använts länge för att få fram beslut i skolvärlden som är väl "förankrade"i vetenskap men som har väldigt lite med verkligheten att göra. Och när det gäller att få stöd för rovdjurspolitiken så lyckades man med konststycket att genomföra en enkätundersökningen som "visade" att de människor som bodde tillsammans med de stora rovdjuren var minst lika förtjusta i dem som stadsboende. Helt fel naturligtvis vilket visar sig när man gör riktiga undersökningar med ärligt uppsåt.
När jag startade med att ha en del av undervisningen varje dag på engelska / tyska för mina små ettor och tvåor så var jag orolig för hur det skulle bli för de barn som redan hade ett annat hemspråk än svenska. Men det visade sig att det var just de barnen som snabbast tog de engelska och tyska uttrycken. De hade nog redan banat väg i sina hjärnor för flera språk när de var 7- 8 år.
Annars ska jag väl i ärlighetens namn erkänna att mitt förtroende för vetenskap vid det här laget är lite kantstött. Jag vet ju numera att med rätt antal kronor i bidrag och rätt ansats så kan man få fram ett i förväg önskat resultat och att det är inte så ovanligt att just såna "tillfälligheter" arrangeras. I skolans värld så har de här knepen använts länge för att få fram beslut i skolvärlden som är väl "förankrade"i vetenskap men som har väldigt lite med verkligheten att göra. Och när det gäller att få stöd för rovdjurspolitiken så lyckades man med konststycket att genomföra en enkätundersökningen som "visade" att de människor som bodde tillsammans med de stora rovdjuren var minst lika förtjusta i dem som stadsboende. Helt fel naturligtvis vilket visar sig när man gör riktiga undersökningar med ärligt uppsåt.
Vargspår i Sillerud ...
... vid Bostället i Lisslerud ska ha setts i lördags = igår. Vargen förföljde tydligen ett rådjur av spåren att döma.
Oskars fästinghalsband ...
... lägger vi nu i frysen för vinterförvaring. Hoppas fästingsäsongen är över för i år. Det ska på igen nästa fästingsäsong. Ska tydligen fungera att göra så. Vi prövar i alla fall. För säkerhets skull har jag skrivit på vad det är så jag inte ska tro att det är en binnikemask eller nåt annat slipprigt, för glömma hinner jag väl.
Snälla barn...
... strävar föräldrar att fostra sina barn till. Jag känner ingen som med berått mod har försökt få till en riktig illbattning. ;-) Men om barn kommer till en klass / en skola med mycket oro och bråk så duger inte snällhet. Då måste även den snällaste bli "krigare" för att överleva. Men tack o lov är det inte oro överallt i skolan och nu pratar jag om skolan i Sverige, inte min egen skola speciellt. Så var det tänkt, min käpphäst.
Sen när det gäller att ha en extra resurs i en klass för barn som har speciellt behov av stöd, så är jag inte så blåögd att jag tror att det alltid är bästa lösningen att använda den resursen till att dela klassen. En del barn behöver verkligen en egen vuxen i lugn och ro delar av dagen istället. Jag för min del vill gärna först pröva att dela klass och se hur långt det räcker. Sen kan man behöva komplettera med tider i en till en - jobb.
Tankar och synpunkter blir mycket mer kategoriska och enkelspåriga i text än man tänker sig. När man sitter och resonerar fram och tillbaka är man inte alls så säker. Och det finns inte så många sanningar. Det skrivna ordet är lurigt så, man bedrar sig.
Varg nafsar barn i tröjan ...
... i tröjan. Händelsen inträffade i Torsby i Värmland. Vargen cirklade runt den lilla familjen på promenad. När barnen förstod att det var en varg så blev de rädda och sprang till skydd. Då rusade vargen efter en av dem och nafsade i tröjan. En vuxen ingrep, skrek och slog med en käpp. Då hejdade vargen sig och la sig ner för att betrakta familjen på lite längre avstånd.
Lars Furuholm, rovdjursansvarig på Länsstyrelsen i Värmland, betraktar händelsen som ovanlig men rimlig. Han vill få in en anmälan så den kan utredas. Då kan man göra skrämselförsök och om det inte inte lyckas så kan man avliva vargen.
Att vargar uppträder oskyggt så här inför människor händer då och då. Jag skrev en artikel en gång om människor som drabbats av den typen av närkontakt med varg. Det var en skogsmaskinförare, en skogshuggare och en älgjägare som satt på pass tillsammans med sin son. De beskrev samma sak, det här cirklandet som till en början verkar mest nyfiket och lekfullt, men som blir allt mer närgånget. I två av fallen jag skrev om var det en grupp vargar som betedde sig så. Man fann sig alltså omringad av en närgången vargflock. Och det upplevdes mycket obehagligt, speciellt pappan med sonen. Han hade till slut tvingats avfyra skott i luften att freda sig, då var en av vargarna bara på någon meters håll. Han var tacksam att han hade vapen i hand i det läget.
Det är logiskt att det blir fler vargar i de här situationerna, vargar är flockdjur och rör sig ofta i grupper.
Lars Furuholm, rovdjursansvarig på Länsstyrelsen i Värmland, betraktar händelsen som ovanlig men rimlig. Han vill få in en anmälan så den kan utredas. Då kan man göra skrämselförsök och om det inte inte lyckas så kan man avliva vargen.
Att vargar uppträder oskyggt så här inför människor händer då och då. Jag skrev en artikel en gång om människor som drabbats av den typen av närkontakt med varg. Det var en skogsmaskinförare, en skogshuggare och en älgjägare som satt på pass tillsammans med sin son. De beskrev samma sak, det här cirklandet som till en början verkar mest nyfiket och lekfullt, men som blir allt mer närgånget. I två av fallen jag skrev om var det en grupp vargar som betedde sig så. Man fann sig alltså omringad av en närgången vargflock. Och det upplevdes mycket obehagligt, speciellt pappan med sonen. Han hade till slut tvingats avfyra skott i luften att freda sig, då var en av vargarna bara på någon meters håll. Han var tacksam att han hade vapen i hand i det läget.
Det är logiskt att det blir fler vargar i de här situationerna, vargar är flockdjur och rör sig ofta i grupper.
Baggböleriet i Skyttmon ...
... misslyckades alltså. Bönderna sålde inte sin skog, trots locktoner från skogsbolagens "Baggbölar". Så kallades de som åkte runt och försökte lura av bönderna skogsmark. Det finns en artikel i DN om detta.
Genom Skyttmon rinner Ammerån, vattendraget som är skyddat mot reglering genom lag och som i sig är ett naturreservat. Man får fiska där förstås och strömmande grunt vatten gör det attraktivt för bl.a. flugfiske.
Björnar finns det gott om tyvärr. Usch, jag vill inte vara rädd när jag rör mig i skogen. Hoppas de har gått i ide nu.
Genom Skyttmon rinner Ammerån, vattendraget som är skyddat mot reglering genom lag och som i sig är ett naturreservat. Man får fiska där förstås och strömmande grunt vatten gör det attraktivt för bl.a. flugfiske.
Björnar finns det gott om tyvärr. Usch, jag vill inte vara rädd när jag rör mig i skogen. Hoppas de har gått i ide nu.
Skyttmon - historia
Det är intressant att läsa på om en bygds historia innan man besöker den. Ofta säger den något om allmängiltiga fenomen också. Om Skyttmon är det särskilt intressant att läsa.
Före den stora efterfrågan på timmer i England under slutet av 1800-talet och de stora stambanornas byggnation under den här tiden, var det inte möjligt att göra pengar på skogen i det svenska inlandet. Men när det väl lossnade insåg de stora bolagen att här fanns det gröna guldet. Man köpte upp böndernas skogar snabbt, innan ägarna insåg det nya värdet (det fanns ju inte tidningar och teve och annat som kunde berätta om vad som hände ute i världen, skogen hade varit i stort sett värdelös, bara ett ställe där man kunde släppa kreaturen på sommarbete, plocka bär och svamp, ta brännved, ta ut virke att bygga eget hus med och snickra till egna hushållets möbler. Men inget som man kunde tjäna pengar på för avsalu. )
Så blev det tyvärr i stora delar av det norrländska inlandet, skogen lurades ifrån de privata ägarna och blev till stora sammanhängande bolagsägda områden, bolag som för att kunna förädla produkterna, så småningom byggde sågverk och pappersbruk ute vid kusten.
De flesta sålde sin sedan generationer ärvda skogsmark, för vad man tyckte var stora pengar, men egentligen en spottstyver. I förhandlingarna med bolagens representanter så krävdes att alla skulle skriva på, man var bara intresserad att få stora fastigheter, inte små områden här och där, så det blev ett starkt grupptryck att gå med i försäljningen. Fast i Skyttmon sålde man inte. Så här står det på bygdens hemsida:
Jag antar att den tidens skogsägare och deras ättlingar är stor tack skyldig Pehr som avrådde från försäljning i sista stund och som därmed räddade byn. I Skyttmon finns de mest fantastiska träpalats man kan tänka sig: Jättestora hus med utsirningar och snickarglädje som man inte tror är möjlig. Man kan se på hemsidan.
Bild från hemsidan
Det byggdes ett sågverk gemensamt i byn för att kunna såga de egna trävarorna och bygga de egna husen, två till tre våningar fulla med snickarglädje, stora verandor, balkonger och i storlekar bortåt 500 - 600 kvadratmeter. Hela byn verkar vara full med den här typen av hus i olika vackra färgställningar; grönt; vinrött, gult, vitt. Det ser lite konstigt ut med plåttaken men enligt Roland så har man alltid det här uppe för att slippa få stora mängder snö på taken.
Det byggdes också ett eget litet kraftverk för att få energi.
Före den stora efterfrågan på timmer i England under slutet av 1800-talet och de stora stambanornas byggnation under den här tiden, var det inte möjligt att göra pengar på skogen i det svenska inlandet. Men när det väl lossnade insåg de stora bolagen att här fanns det gröna guldet. Man köpte upp böndernas skogar snabbt, innan ägarna insåg det nya värdet (det fanns ju inte tidningar och teve och annat som kunde berätta om vad som hände ute i världen, skogen hade varit i stort sett värdelös, bara ett ställe där man kunde släppa kreaturen på sommarbete, plocka bär och svamp, ta brännved, ta ut virke att bygga eget hus med och snickra till egna hushållets möbler. Men inget som man kunde tjäna pengar på för avsalu. )
Så blev det tyvärr i stora delar av det norrländska inlandet, skogen lurades ifrån de privata ägarna och blev till stora sammanhängande bolagsägda områden, bolag som för att kunna förädla produkterna, så småningom byggde sågverk och pappersbruk ute vid kusten.
De flesta sålde sin sedan generationer ärvda skogsmark, för vad man tyckte var stora pengar, men egentligen en spottstyver. I förhandlingarna med bolagens representanter så krävdes att alla skulle skriva på, man var bara intresserad att få stora fastigheter, inte små områden här och där, så det blev ett starkt grupptryck att gå med i försäljningen. Fast i Skyttmon sålde man inte. Så här står det på bygdens hemsida:
"Natten innan kontrakten skulle undertecknas sov Pehr oroligt, och tidigt på morgonen följande dag gick han runt i byn och avrådde byborna från att sälja, med motiveringen -”är skogen så mycket värd är det nog bäst att behålla den”.
Skyttmon blev därmed ett undantag från den allmänna utvecklingen, vilket lade grunden till det välstånd som under en lång tid skulle prägla byn, och inte minst dess byggnadskultur."
Jag antar att den tidens skogsägare och deras ättlingar är stor tack skyldig Pehr som avrådde från försäljning i sista stund och som därmed räddade byn. I Skyttmon finns de mest fantastiska träpalats man kan tänka sig: Jättestora hus med utsirningar och snickarglädje som man inte tror är möjlig. Man kan se på hemsidan.
Bild från hemsidan
Det byggdes ett sågverk gemensamt i byn för att kunna såga de egna trävarorna och bygga de egna husen, två till tre våningar fulla med snickarglädje, stora verandor, balkonger och i storlekar bortåt 500 - 600 kvadratmeter. Hela byn verkar vara full med den här typen av hus i olika vackra färgställningar; grönt; vinrött, gult, vitt. Det ser lite konstigt ut med plåttaken men enligt Roland så har man alltid det här uppe för att slippa få stora mängder snö på taken.
Det byggdes också ett eget litet kraftverk för att få energi.
Snälla barn...
.. strävar föräldrar att fostra sina barn till. Jag känner ingen som med berått mod har försökt få till en riktig illbattning. ;-) Men om barn kommer till en klass / en skola med mycket oro och bråk så duger inte snällhet. Då måste även den snällaste bli "krigare" för att överleva. Men tack o lov är det inte oro överallt i skolan och nu pratar jag om skolan i Sverige, inte min egen skola speciellt. Så var det tänkt, min käpphäst.
Sen när det gäller att ha en extra resurs i en klass för barn som har speciellt behov av stöd, så är jag inte så blåögd att jag tror att det alltid är bästa lösningen att använda den resursen till att dela klassen. En del barn behöver verkligen en egen vuxen i lugn och ro delar av dagen istället. Jag för min del vill gärna först pröva att dela klass och se hur långt det räcker. Sen kan man behöva komplettera med tider i en till en - jobb.
Tankar och synpunkter blir mycket mer kategoriska och enkelspåriga i text än man tänker sig. När man sitter och resonerar fram och tillbaka är man inte alls så säker. Och det finns inte så många sanningar. Det skrivna ordet är lurigt så, man bedrar sig.
Sen när det gäller att ha en extra resurs i en klass för barn som har speciellt behov av stöd, så är jag inte så blåögd att jag tror att det alltid är bästa lösningen att använda den resursen till att dela klassen. En del barn behöver verkligen en egen vuxen i lugn och ro delar av dagen istället. Jag för min del vill gärna först pröva att dela klass och se hur långt det räcker. Sen kan man behöva komplettera med tider i en till en - jobb.
Tankar och synpunkter blir mycket mer kategoriska och enkelspåriga i text än man tänker sig. När man sitter och resonerar fram och tillbaka är man inte alls så säker. Och det finns inte så många sanningar. Det skrivna ordet är lurigt så, man bedrar sig.
Snöööö ...
... blev det i natt minsann. Så här såg det ut idag på morgonen, fredag. Ordentligt halkigt på vägarna var det också.
Vinterns första snö!
Vinterns första snö!
GRATTIS ...
... på födelsedagen M som fyller år idag! Hoppas Ni får en fin dag hemma på Viggens Väg!
Skyttmon ...
... heter det ställe utanför Östersund som vi så småningom kommer att åka till. Det är träbaronernas förlovade land, de enormt fina och påkostade stora trähusen finns här. I Skyttmon sålde inte skogsägarna till skogsbolagen utan behöll skogen själva och blev välbärgade. Skogen var Skyttmons guld.
Roland känner Peter Eriksson som driver ett företag där med uthyrning av jakttillfällen, framför allt med älgjakt. Där ska vi bo då. Men gubben ska jaga hare förstås. Det ska bli en spännande resa till trakter jag inte känner till.
Bilden är från Skyttmons hemsida som jag länkade till.
Roland känner Peter Eriksson som driver ett företag där med uthyrning av jakttillfällen, framför allt med älgjakt. Där ska vi bo då. Men gubben ska jaga hare förstås. Det ska bli en spännande resa till trakter jag inte känner till.
Bilden är från Skyttmons hemsida som jag länkade till.
Totala skördeskador...
... är det på en del av fälten här på Liane. Speciellt där vi hade flockar av 6 - 8 älgar samtidigt under flera veckor. Det var inte lönt att skörda. Efter ett par varv runt gav brukarna upp, det var inte lönsamt att ens försöka, så lite var kvar av havreåkrarna, bara ett fåtal korn på varje vippa. Så här ser det ut. Här lever nu flockar av gulsparvar istället. Älgarna har dragit vidare.
Genterapi mot depression
Nu har man hittat en orsak till depression och den kan man tydligen bota med genterapi. Låter fantastiskt! Det vore bra om det äntligen kunde komma fram verksam medicin mot depression, en medicin som inte har svåra biverkningar.
Snö ...
... ska vi få i kväll ser det ut som! Vintern är här. Äsch nu ändrade yr.no sig, det blir snö imorgon istället.
Astroturfing - tystnadsspiral
Nya ord blir det hela tiden.
AstroTurf är egentligen konstgräsmatta.
Men det har kommit att bli en beteckning på fejkade gräsrotsopinioner. Det betyder att när ett parti / ett företag / en organisation vill påverka en fråga så bombarderar man traditionella media och nya sociala media med insändare, debattartiklar och skrivelser för att ge ett intryck av en upprörd opinion från gräsrötterna. Och alstren undertecknas på ett sånt sätt att de ska se ut att komma från alldeles vanliga människor; gräsrötter. Det handlar om en dold lobbying, inte en öppen.
Nu tror vi att det är ett modernt fenomen, men redan i Shakespears "Julius Ceasar" så används fejkade brev från "folket" till att förmå Brutus att döda Ceasar, medan de egentligen var skrivna av den lömske Cassius.
Idag används Astroturfing av politiska partier, av pr-företag, av Mac Donalds, Wal Marts, Sony osv. Vi vanliga dödliga genomskådar det nog sällan och kollen från de publicerande media är antagligen väldigt liten. I en demokrati är det nog svårt att värja sig för såna här tilltag. Det existerar på newsmill förstås och smög sig även in i partiledarutfrågningarna på TV och från båda sidor. Människor som framställdes som "vanliga" var i själva verket etablerade opinionsbildare.
Tystnadsspiral är ett besläktat ord som tydligen står för att en högljudd minoritet ger intryck av att vara en majoritet medan de osäkra tysta verkar vara en minoritet.
Vi är nog lite aningslösa i detta, vi vanliga mediakonsumenter och vi borde kanske vara lite mer kritiska i vår läsning av insändare, läsarbrev och dylikt.
AstroTurf är egentligen konstgräsmatta.
Men det har kommit att bli en beteckning på fejkade gräsrotsopinioner. Det betyder att när ett parti / ett företag / en organisation vill påverka en fråga så bombarderar man traditionella media och nya sociala media med insändare, debattartiklar och skrivelser för att ge ett intryck av en upprörd opinion från gräsrötterna. Och alstren undertecknas på ett sånt sätt att de ska se ut att komma från alldeles vanliga människor; gräsrötter. Det handlar om en dold lobbying, inte en öppen.
Nu tror vi att det är ett modernt fenomen, men redan i Shakespears "Julius Ceasar" så används fejkade brev från "folket" till att förmå Brutus att döda Ceasar, medan de egentligen var skrivna av den lömske Cassius.
Idag används Astroturfing av politiska partier, av pr-företag, av Mac Donalds, Wal Marts, Sony osv. Vi vanliga dödliga genomskådar det nog sällan och kollen från de publicerande media är antagligen väldigt liten. I en demokrati är det nog svårt att värja sig för såna här tilltag. Det existerar på newsmill förstås och smög sig även in i partiledarutfrågningarna på TV och från båda sidor. Människor som framställdes som "vanliga" var i själva verket etablerade opinionsbildare.
Tystnadsspiral är ett besläktat ord som tydligen står för att en högljudd minoritet ger intryck av att vara en majoritet medan de osäkra tysta verkar vara en minoritet.
Vi är nog lite aningslösa i detta, vi vanliga mediakonsumenter och vi borde kanske vara lite mer kritiska i vår läsning av insändare, läsarbrev och dylikt.
Älgar
Älg
Älg
Bilder på barnen ...
... lägger jag ut här lite medvetet och lättillgängligt för eventuellt nya släktingar som vill kolla.
Oven och nedan bilder på äldste sonen.
Dotter som bor i Umeå
Himla snyggt kort ...
... hittade jag av en slump när jag nu måste använda gubbens dator istället. Det är yngste sonen och hans fru när de gifte sig i Kyoto förra året i maj. Ville bara lägga ut en bild också, det var ett tag sen. Frun är just nu hos föräldrar o släktingar i Seattle. Sonen och katterna är hemma i Stockholm, på Wollmar Yxkullsgatan. Vi har precis pratat med honom för att få lite råd om nytt datorinköp. Det måste väl till en ny laptop för mig och en ny stationär jobbdator för gubben. Offert kom in idag och vi grubblar på den.
Ambitioner blev illusioner.
Jag hade stora ambitioner inför den gångna veckans höstlov; jag skulle minsann röra på mig ordentligt varje dag var det tänkt.
Icke heller! Jag har helt försoffat haft långa sovmorgnar och sen stirrat in i en datorskärm där gamla släktingar fladdrat förbi. (Det har blivit för mycket för min gamla laptop, den har sagt upp. Så min vanliga mailadress är lite svårtillgänglig just nu. ) En varning alltså, börja inte släktforska om Ni inte har gott om tid att ägna åt det och åt att dessutom hålla kroppen i form!
Men jag ångrar mig absolut inte, jag har funnit släktingar och företeelser som jag inte visste existerade. Och det är stort, tänker mycket på det. Tänker också mycket på hur annorlunda villkoren varit för barn sett i ett historiskt perspektiv. Marie tar i sin blogg upp hur vi tenderar att klaga och kräva det omöjliga istället för att öppna ögonen och se allt bra och vackert runt oss. Det vi faktiskt har.
Något lite mer än släktforskning har det blivit under älglovet, de tre stora fönsterväggarna är fixade, putsat inom, utom och emellan har jag gjort inför vintern. Det värsta i krukorna ute i trädgården hann jag igår, liksom älgköttet. Och en del avrapportering till barnen om släktforskningen. Så nu startar en jobbvecka som kommer att gå på högvarv, minst sagt. Det är bara att bita ihop och hugga i.
Så småningom ska vi under hösten åka upp till Östersundstrakten. Har jag någon bloggläsare där tro, som kan tänka sig en date? Eller lite tips på sevärt? Eller lite guidning i stadens nöjesvärld / kulturliv? Besöket är för min del rätt luddigt i kanten, oplanerat. Men jag ska ju absolut röra på mig ordentligt!! ;-)) Som vanligt är ambitionerna höga.
Jag lär behöva orken framöver. Kvinnor i min släkt ser historiskt ut att fortsätta ha en hög aktivitetsnivå upp i åldrarna. När alla andra med ålderns rätt har dragit ner på tempot så fortsätter vi bara att gå på som värsta duracellkaninerna!
Älgkött ...
.. har jag tagit hand om idag, en massa faktiskt. Men bara en mindre del är min, resten är andras, men måste ändå hanteras, förpackas och stoppas i frys. Frysutrymmet räckte till tack o lov. Fast det var på gränsen.
Jag är jätteglad över att man numera styckar benfritt i jaktlaget. Det var 20 kilo prydliga renskurna köttbitar inkl. färdigmalet kött. Kanonbra! Förut har det varit dubbelt så mycket men en massa blodiga revben och benknostror. Och renskärningen av malkött slapp jag också.
Tack o tack snälla styckare! Ett fint hantverk! Och tack till gubben som drev igenom beslutet på jaktstämman om benfri styckning! Han får mail o samtal från tacksamma jaktdeltagare som är glada att slippa sitta hela kvällen och skära, hela köttlotten är nu inpackad på en liten stund. Jag har inte brytt mig förut, men inser nu hur bekvämt det är, och så här gör i stort sett alla älgjaktlag tydligen numera.
Kvällen avslutades som vanligt den här dagen med stekt färsk älgfilé, kantarellsås, gott vin, sallad med oliver och vitlök och kinalök i. Det ska gubben ha som belöning för jakten varje år. ;-)
Och himla gott är det, helt kanon faktiskt!.
I morgon börjar jobbet igen! Ska bli roligt också att träffa barn och kollegor.
Jag är jätteglad över att man numera styckar benfritt i jaktlaget. Det var 20 kilo prydliga renskurna köttbitar inkl. färdigmalet kött. Kanonbra! Förut har det varit dubbelt så mycket men en massa blodiga revben och benknostror. Och renskärningen av malkött slapp jag också.
Tack o tack snälla styckare! Ett fint hantverk! Och tack till gubben som drev igenom beslutet på jaktstämman om benfri styckning! Han får mail o samtal från tacksamma jaktdeltagare som är glada att slippa sitta hela kvällen och skära, hela köttlotten är nu inpackad på en liten stund. Jag har inte brytt mig förut, men inser nu hur bekvämt det är, och så här gör i stort sett alla älgjaktlag tydligen numera.
Kvällen avslutades som vanligt den här dagen med stekt färsk älgfilé, kantarellsås, gott vin, sallad med oliver och vitlök och kinalök i. Det ska gubben ha som belöning för jakten varje år. ;-)
Och himla gott är det, helt kanon faktiskt!.
I morgon börjar jobbet igen! Ska bli roligt också att träffa barn och kollegor.
Loppis på Tjolitta ...
... är det idag söndag! Tiden vet jag inte, men borde rimligen vara någon gång mitt på dagen.
Vardagsliv ...
... är det åter idag lördag.
Jaktgästerna har åkt, vi kommer att ses igen, eventuellt i januari för fågeljakt och / eller nyårsfirande. Jag hann med att putsa i alla fall två stora dubbelfönster, var på väg att attackera det tredje också men då hann solen dit före mig. Vet inte varför jag inte kan putsa fönster i solsken, det funkar inte.
I kväll hade vi gäster här; A och A i Svensbyn och dotter M. Det blev en enkel men långvarig meny; kålsoppa med nystekta älgköttbullar + knaperstekta baconbitar att ha i soppan. Jag lägger heller detta bredvid än har i soppan, de behåller smaken bättre då. Om tillbehären får ligga för länge i soppan så blir de urkokta o smaklösa. Sen blev det goda ostar + kex + fikonmarmelad (igen! Här fastnar vi i samma spår!). Därefter ris a la Malta med saftsås och till sist kaffe och god kladdkaka som A bakat o som jag kan äta. Inte så märkvärdig mat, men länge. Sen försökte jag steka bacon lindade runt dadlar som Katrine tipsat om men de bara snodde av sig så jag gav upp. Får fråga hur hon gör.
I morgon får jag älgkött. Undrar om frysarna räcker till?
Jaktgästerna har åkt, vi kommer att ses igen, eventuellt i januari för fågeljakt och / eller nyårsfirande. Jag hann med att putsa i alla fall två stora dubbelfönster, var på väg att attackera det tredje också men då hann solen dit före mig. Vet inte varför jag inte kan putsa fönster i solsken, det funkar inte.
I kväll hade vi gäster här; A och A i Svensbyn och dotter M. Det blev en enkel men långvarig meny; kålsoppa med nystekta älgköttbullar + knaperstekta baconbitar att ha i soppan. Jag lägger heller detta bredvid än har i soppan, de behåller smaken bättre då. Om tillbehären får ligga för länge i soppan så blir de urkokta o smaklösa. Sen blev det goda ostar + kex + fikonmarmelad (igen! Här fastnar vi i samma spår!). Därefter ris a la Malta med saftsås och till sist kaffe och god kladdkaka som A bakat o som jag kan äta. Inte så märkvärdig mat, men länge. Sen försökte jag steka bacon lindade runt dadlar som Katrine tipsat om men de bara snodde av sig så jag gav upp. Får fråga hur hon gör.
I morgon får jag älgkött. Undrar om frysarna räcker till?
Uppskattad matta ...
... har jag lagt framför dörren på trappen, helt enligt instruktion från givaren. Jag tycker mycket om den och blir glad varje gång jag går över den.
Mycket ...
... är det att besörja just idag, jag får återkomma till bloggen senare. Vi har gäster som ska vinkas av, anteckningar i släktforskningen som ska skrivas rent och fönster som ska putsas. Nu måste jag ta tag i markservicen.
Göteborg ...
... besökte jag igår fredag i släktforskningsärenden. Det var omtumlande. Två fantastiska människor ställde upp en hel eftermiddag och berättade för mig om sig själva och om släktingar som hittills bara varit namn på papper.
Jag har lärt mig oerhört mycket både om mina släktingar och om en gången tid, början på 1900-talet. För det handlar inte bara om att ta reda på fakta om deras liv, utan också om att sätta in dem i ett sammanhang, i sin tidsepok och dess förutsättningar med möjligheter och begränsningar.
Det ger mig anledning att återkomma till min gamla käpphäst; barn har aldrig i känd historia haft det så bra som nu. Vi har trygghetsystem och samhälleliga nätverk som syftar till att skydda barn från att fara illa. Sen går det aldrig att göra något hundraprocentigt säkert, men vi har ändå inga stora skaror av barn som lever i uppenbar misär under hela sin uppväxt.
Jag har lärt mig oerhört mycket både om mina släktingar och om en gången tid, början på 1900-talet. För det handlar inte bara om att ta reda på fakta om deras liv, utan också om att sätta in dem i ett sammanhang, i sin tidsepok och dess förutsättningar med möjligheter och begränsningar.
Det ger mig anledning att återkomma till min gamla käpphäst; barn har aldrig i känd historia haft det så bra som nu. Vi har trygghetsystem och samhälleliga nätverk som syftar till att skydda barn från att fara illa. Sen går det aldrig att göra något hundraprocentigt säkert, men vi har ändå inga stora skaror av barn som lever i uppenbar misär under hela sin uppväxt.
Fjärde dagens älgjakt
Nu har skjutits sammanlagt 15 vuxna älgar på Harnäs vvo och 5 kalvar. 11 älgar sköts på hundjakt och övriga på folkdrev. Det betyder att 20 älgar totalt av 33 beviljade på licensen är skjutna och drygt hälften av dem för hund alltså. Hundjakten är alltså minst lika effektiv som folkjakten och väldigt mycket roligare påstår gubben. Det kommer eventuellt att jagas vid ytterligare något tillfälle framöver. Annars är årets älgjakt avslutad här. Styckningen sker på lördag och kött hämtas på söndag kl 14.00.
Jan Andersson i Skogen sköt en fin älgtjur idag, en tiotaggare för sin ungtik efter en timmes ståndskall. Harald Gatel sköt en fin kviga, Anders S norrlänningen sköt en tjur. Roland hade ingen jakt. Jag lyckades passera en stor del av skyttelinjen när jag åkte till Årjäng mitt på dagen. De satt på pass en god stund, men det var visst bara kalvjakt idag så de fick inte skjuta den stora svarta tjuren som stack sig ut ur skogen när drevet passerat. Han till och med tittade åt båda sidor innan han lämnade skogspartiet. Det är ingen slump att en del tjurar överlever jakt efter jakt.
En av våra jaktgäster fick sitta en god stund häromdagen och titta på den vita älgkon. Hon var inte skjutbar och hade ingen kalv. Men en upplevelse att beskåda en helt vit älg antar jag, en story att försöka bli trodd på när man kommer hem igen till Badow.
Bilder får jag publicera senare, min kära gamla laptop med bildbehandlingsprogram och min vanliga email installerad, har just havererat. Det luktade bränt och började pipa i den fast den inte var på. Men den har väl avgått med ålderns rätt, den måste vara minst 8 -9 år gammal. Ett under att den fungerat så bra ändå.
Vi firade av älgjakten i kväll torsdag med att grilla knyte på stenen nere vid sjön hos D o G i Harnäs och ett antal andra jägare, sammanlagt så där 10- 12 stycken. Det känns som ett trevligt avslut att samlas, laga mat tillsammans, prata lite om vad som hänt under jakten och planera för morgondagens rådjursjakt med Oskar. Det var fint att elda vid sjön och det behövdes för det var rejält kallt, nära minus när solen gått ner. Och i natt blir det nog ordentligt kallt. Himlen var stjärnklar.
I Djuv har man sett varg ett antal gånger under älgjakten och olika slag. Det innebär att man säkerställt föryngring, det finns valpar i Glaskogsreviret. Idag blev en sällskapshund attackerad direkt när den gick utanför huset, i Åsebyn. Jag vet inte hos vem det var. Obehagligt.
Älgjaktens tredje dag ...
... på Harnäs vvo, onsdag. Här är det som vanligt samling på morgonen. Och som vanligt en skopa ovett till drevet som inte gått rätt dagen innan. Ja, ungefär så brukar det vara. Samma procedur .....
Under onsdagen nedlade M sin 40:e älg i livet och sin tredje den här älgjakten. Det är en duktig jägare! Med den här takten kommer han att hinna skjuta hundra minst innan han slutar jaga. Den här gången var det för hunden Douglas. Tidigare var det Nikita om jag minns rätt. Henne hade Roland och jagade med i Ockelbo några gånger, en mycket duktig hund. Douglas får nog också med beröm godkänt. Det var en kalv som föll den här gången. Vad som har fällts idag på Harnäs är jag osäker på. Men minst en kalv i alla fall. Roland sköt ingen men är nöjd ändå, bara han får gå med hund i lugn och ro.
Under onsdagen nedlade M sin 40:e älg i livet och sin tredje den här älgjakten. Det är en duktig jägare! Med den här takten kommer han att hinna skjuta hundra minst innan han slutar jaga. Den här gången var det för hunden Douglas. Tidigare var det Nikita om jag minns rätt. Henne hade Roland och jagade med i Ockelbo några gånger, en mycket duktig hund. Douglas får nog också med beröm godkänt. Det var en kalv som föll den här gången. Vad som har fällts idag på Harnäs är jag osäker på. Men minst en kalv i alla fall. Roland sköt ingen men är nöjd ändå, bara han får gå med hund i lugn och ro.
Flackar o far ...
... göra avkommorna: en son på Allerskonferens i Köpenhamn, (jag lyckades ringa mitt i inloggningen på hotellet!), hans sambo steg i samma ögonblick på planet till Berlin och sonhustrun är på ett par veckors besök i Seattle hos släktingar. Vi och yngste sonen är dock för tillfället i våra hem. Tur att terrorhoten tonats ner de senaste dagarna.
Juridik ...
... har vi studerat idag på fortbildningsdag i Karlstad på universitetet i Frödingsalen, för rektorer och lärare. Det var lite gammal skåpmat först men utvecklade sig till en hel del matnyttigt om den nya skollagen. Det fanns nyheter där som var bra att få reda på.
Mellan varven har vi himla kul, vi kollegor från Årjäng och skrattsalvorna rungar genom luften. Jag gillar verkligen mina arbetskamrater. Vi har en rå men hjärtlig umgängeston. Några av oss har med ålderns rätt utvecklats till att bli befriande åldersobstinata och sitter gärna långt bak i föreläsningssalar. Fast vi stimmar inte på lektionstid förstås, där går gränsen för vår vandring mot igenbarna, vi väntar till rast.
Som gamla rekordeliga lärarinnor skojade vi friskt om (OBS inte med!) den unge mannen som envisades med att ha en keps på sig inomhus under föreläsningen. Fast det blev antagligen rätt varmt för han kliade sig hela tiden. Vi funderade på om det kepsbärartilltaget från en lärare / rektor syftade till att solidarisera sig med kepsbärande yngre generation eller om han hade fått huvudlöss och försökte stänga in dem. Till slut åkte den av helt (blev nog helt enkelt för tätt och varmt!) och vi konstaterade att en del straffar Gud på en gång medan vi andra får vänta till sedan. ;-)
Sedan satt snett framför mig en rektor som petade ut snorbusar ur näsan för att omsorgsfullt rulla ihop dem mellan fingrarna, betrakta dem ingående och sedan sprätta iväg dem mot golvet. Jag är glad att han inte intog dem till mellanmål också. Ska återkomma till snorkråkor på förekommen anledning eftersom jag läser Kunzelman Kunzelman av Vallgren just nu. Bajs, blod och spyor kan jag hantera rätt bra efter ett långt liv med små barn i överraskande situationer, men just snor har jag lite problem med fortfarande.
I morgon bitti publicerar jag text o bild från älgjaktens tredje dag på Harnäs.
Mellan varven har vi himla kul, vi kollegor från Årjäng och skrattsalvorna rungar genom luften. Jag gillar verkligen mina arbetskamrater. Vi har en rå men hjärtlig umgängeston. Några av oss har med ålderns rätt utvecklats till att bli befriande åldersobstinata och sitter gärna långt bak i föreläsningssalar. Fast vi stimmar inte på lektionstid förstås, där går gränsen för vår vandring mot igenbarna, vi väntar till rast.
Som gamla rekordeliga lärarinnor skojade vi friskt om (OBS inte med!) den unge mannen som envisades med att ha en keps på sig inomhus under föreläsningen. Fast det blev antagligen rätt varmt för han kliade sig hela tiden. Vi funderade på om det kepsbärartilltaget från en lärare / rektor syftade till att solidarisera sig med kepsbärande yngre generation eller om han hade fått huvudlöss och försökte stänga in dem. Till slut åkte den av helt (blev nog helt enkelt för tätt och varmt!) och vi konstaterade att en del straffar Gud på en gång medan vi andra får vänta till sedan. ;-)
Sedan satt snett framför mig en rektor som petade ut snorbusar ur näsan för att omsorgsfullt rulla ihop dem mellan fingrarna, betrakta dem ingående och sedan sprätta iväg dem mot golvet. Jag är glad att han inte intog dem till mellanmål också. Ska återkomma till snorkråkor på förekommen anledning eftersom jag läser Kunzelman Kunzelman av Vallgren just nu. Bajs, blod och spyor kan jag hantera rätt bra efter ett långt liv med små barn i överraskande situationer, men just snor har jag lite problem med fortfarande.
I morgon bitti publicerar jag text o bild från älgjaktens tredje dag på Harnäs.
Fortbildning i Karlstad ...
... blir det idag onsdag, tillsammans med kollegor. Det är heldag på universitetet om skoljuridik. Kan vara bra att veta, eftersom vi numera tvingas att lägga mycket tid på presumtiv juridik; dvs att förebygga anmälningar av olika slag. Det är säkert rätt men som sagt, det stjäl en massa tid från det pedagogiska arbetet.
Hann frosta av frysarna igår. Så morgondagen kan vigas åt fönsterputs. Roland har nu bytt älghund, Trixi ska jaga med sin husse på annat håll i morgon och får vila idag. Hon var väldigt duktig och trevlig. Nu är det Therese hund som hämtades igår. Och dessutom kom pejlen, Garmin, tillbaka, förhoppningsvis lagad nu. Det var i alla fall en helt ny station med.
Hann frosta av frysarna igår. Så morgondagen kan vigas åt fönsterputs. Roland har nu bytt älghund, Trixi ska jaga med sin husse på annat håll i morgon och får vila idag. Hon var väldigt duktig och trevlig. Nu är det Therese hund som hämtades igår. Och dessutom kom pejlen, Garmin, tillbaka, förhoppningsvis lagad nu. Det var i alla fall en helt ny station med.
Summering av älgjakten i dag.
I går sköts eventuellt 5 älgar här på Harnäs. Och några till idag. Så nu är det allt som allt 10 vuxna och två kalvar skjutna tror jag. . Roland sköt inget, men hade bra jakt med Trixi dag.
Fortsatte söderut ...
... mot Mölntegen gjorde ekipaget älg och hund just nu. Det betyder att hunden följer älgen tyst, utan skall. Roland kan följa dem via gps-pejlen. Gubben tar kafferast här och ska följa efter sedan.
Nyttig dag ...
... ska det bli idag med fönsterputs och frysavfrostning för min del. Gubben jagar med Trixi uppe på Valtjärn, men är okontaktbar eftersom hon skäller ståndskall. Då måste han ljudlöst smyga sig närmare mot vind. Det är inte så enkelt en absolut stilla och solig dag som denna, då allt hörs väldigt väl. Men väldigt spännande jakt.
Höjden av nyfikenhet ...
... vore det förstås att borra sig genom ytterväggen för att kika in i damers sovrum.
Om det inte vore för att mer frisk luft behövs. Med öppet fönster följer nu allt för mycket rök från skorstenen och vedeldningen. Så det får bli ventiler på en icke - rökutsatt vägg.
Om det inte vore för att mer frisk luft behövs. Med öppet fönster följer nu allt för mycket rök från skorstenen och vedeldningen. Så det får bli ventiler på en icke - rökutsatt vägg.
Bilder på oss ...
... i familjen kan man se på blogginlägg runt jultider, dvs i december varje år. Och så i maj 2009 förstås när yngste sonen gifte sig i Kyoto. Och i september 2010 när jag lägger ut bilder dotter , barnbarn och den äldste sonen.
Jättenöjd med dagen ...
.. är Roland. Trixi, lånehunden, jagade på en familjegrupp av älg, där tjuren sköts av M.G. till slut. Men Trixi jagade vidare på ko och kalvar, fast det gick inte att skjuta någon av dem. Men det är en trevlig hund och hon har jaktlust, jagar och är absolut fokuserad på uppgiften, det betyder rolig jakt. Viktigast för Roland!!
Sen har Oskar i Korsbyn skjutit sin första älg, han är bara 15 år så det var under uppsiktsjakt! Grattis Oskar! Fader Mikael ringde i kväll och avrapporterade.
I morgon är en ny jaktdag. Och jag ska ta mig ur släktforskningen och göra något "vettigt", t.ex. frosta av frysarna, putsa fönster och så, så att jag kan åka till Göteborg i slutet av veckan och träffa hittills okända släktingar. Det är pirrigt och spännande!!
I kväll var vi hos Wolfram, Ralf, Arne och Katrin och pratade en god stund, det var bra. Vi har samma humor och samma intressen, språket spelar inte så stor roll.
Sammanlagt sköts tydligen fyra älgar på Harnäs idag, första dagen. En för hundlaget och tre för folkdrevet.
Sen har Oskar i Korsbyn skjutit sin första älg, han är bara 15 år så det var under uppsiktsjakt! Grattis Oskar! Fader Mikael ringde i kväll och avrapporterade.
I morgon är en ny jaktdag. Och jag ska ta mig ur släktforskningen och göra något "vettigt", t.ex. frosta av frysarna, putsa fönster och så, så att jag kan åka till Göteborg i slutet av veckan och träffa hittills okända släktingar. Det är pirrigt och spännande!!
I kväll var vi hos Wolfram, Ralf, Arne och Katrin och pratade en god stund, det var bra. Vi har samma humor och samma intressen, språket spelar inte så stor roll.
Sammanlagt sköts tydligen fyra älgar på Harnäs idag, första dagen. En för hundlaget och tre för folkdrevet.
Släktforskningen fortgår ...
... och nu har jag kommit fram till resultat som gör att jag kommer att besöka Göteborg i slutet av den lediga veckan. Spännande och himla roligt ska det bli!
Första såten avslutad...
.... för Rolands del. Ingen älg skjuten där.
Roland tog kortet och mailade.
Det sägs att man skjutit två hondjur i folkdrevlaget i Gyltenäs.
Nu ställs ut till nästa omgång här hemma över Liane. Här nere går Jonas och sonen Joakim för att posta till höger om vägen här nere. Det sitter jägare på pass runt huset just nu. Men inget skott har fallit.
Roland tog kortet och mailade.
Det sägs att man skjutit två hondjur i folkdrevlaget i Gyltenäs.
Nu ställs ut till nästa omgång här hemma över Liane. Här nere går Jonas och sonen Joakim för att posta till höger om vägen här nere. Det sitter jägare på pass runt huset just nu. Men inget skott har fallit.
Första släpp Västra Boda
Trixi, Martins lilla gråhundstik, är förväntasfull inför första släpp idag i Västra Boda. Här ses hon med Roland
Kl 10.00 Hon fick upp älg i stort sett direkt. Det skenade förbi och det gick inte att se vad det var för djur. Så småningom släppte hon, men kom tillbaka och letar igen.
Rapporter från älgjakten ...
... på Harnäs vvo kommer jag att lägga ut här under dagen. I den mån jag får några från gubben förstås. Men jag förväntar mig att det kommer bilder, sms och ett och annat telefonsamtal under dagen. Han fick ju tag på älghund till slut att ta med sig. Det var lite kris där en stund när det såg ut som om han skulle få sitta på pass istället för att jaga med hund. Men nu får han låna Martins hund (tror jag det var)först under måndag - tisdag och så Therese hund onsdag -torsdag. Tidigt i morse ringde de norska älgjägarna som bor här och meddelade att de kört fast med bilen ute på åkern när de kom inatt. De ringde sent i går kväll medan de höll på att dra ut en älg på jakt i Norge, de var alltså försenade. Och så skickar jag nu med en extra jacka till Katrine, det var flera minusgrader i natt och kan bli ännu kallare innan solen gått opp.
Älgjakten startar i morgon måndag ...
... och i år ska alla älgjägare på Harnäs vvo ha de här nyinköpta kamouflagekläderna för att inte älgarna ska upptäcka dem när de står på pass.
Äsch, jag skojar förstås, men kläderna ovan är på fullaste allvar, verkligen riktiga jaktkläder.
Det här är en annons för kamoflagekläder i jaktsammanhang i en tysk katalog. Och jag bara bryter ihop när jag ser dressen och hoppas att gubben köper en. Kolla! Den kostar bara ungefär 600 SEK! Tänk om han skulle komma till älgjakten i den, helt allvarlig och inte låtsas om något särskilt utan uppträda precis som vanligt! ;-)))
I kväll ska jag bjuda på mat, det blir viltsoppa och så risgrynskaka med nykokt hallonsylt till efterrätt.
Under kvällen så informerar Roland våra jaktgäster om vad som gäller för årets jakt, om avskjutning och säkerhet och delar ut de papper som behövs; jakträttsbevis, statligt jaktkort. Det är koll på jägare i Sverige, både de svenska och de utländska. Sen måste alla förstås ha införselbevis på sina vapen, licenser på vapnen och papper på jägarexamen. Det är stenkoll på alla jägare och vartenda vapen som finns inom landets gränser. Det är bra och man kan jämföra med andra länder där det är möjligt att gå in i en affär och köpa sig ett vapen över disk i stort sett rakt upp och ner.
Äsch, jag skojar förstås, men kläderna ovan är på fullaste allvar, verkligen riktiga jaktkläder.
Det här är en annons för kamoflagekläder i jaktsammanhang i en tysk katalog. Och jag bara bryter ihop när jag ser dressen och hoppas att gubben köper en. Kolla! Den kostar bara ungefär 600 SEK! Tänk om han skulle komma till älgjakten i den, helt allvarlig och inte låtsas om något särskilt utan uppträda precis som vanligt! ;-)))
I kväll ska jag bjuda på mat, det blir viltsoppa och så risgrynskaka med nykokt hallonsylt till efterrätt.
Under kvällen så informerar Roland våra jaktgäster om vad som gäller för årets jakt, om avskjutning och säkerhet och delar ut de papper som behövs; jakträttsbevis, statligt jaktkort. Det är koll på jägare i Sverige, både de svenska och de utländska. Sen måste alla förstås ha införselbevis på sina vapen, licenser på vapnen och papper på jägarexamen. Det är stenkoll på alla jägare och vartenda vapen som finns inom landets gränser. Det är bra och man kan jämföra med andra länder där det är möjligt att gå in i en affär och köpa sig ett vapen över disk i stort sett rakt upp och ner.
Award
...fick jag av Ailas, tack för det.
Den skickar jag härmed vidare som stafett till följande bloggar
http://ailas.svenskablogg.se/
http://annaama.wordpress.com/
http://www.mariee.se/
http://annnne.blogg.se/
http://carin.elle.se/
http://hoglander.se/blog/
http://frikadellen.blogg.se/
http://frktjatlund.wordpress.com/
http://gisans.blogspot.com/
http://hertabloggen.blogg.se/
http://ingermaryissa1.blogg.se/
http://blogg.vf.se/kicki/
http://lenjangel.webblogg.se/
http://leontina.blogg.se/
http://blottenblogg.blogsome.com/
http://lindansarn.blogspot.com/
http://miatankar.webblogg.se/
http://tantraffas.blogg.se/
http://frunatmaken.wordpress.com/
http://flowerroad.blogg.se/
http://thalina.blogg.se/
http://trolda.blogg.se/
http://tyratok.blogg.se/
http://hiddenforms.blogspot.com/
Ovanstående bloggar förtjänar alla en award från mig för att de tillsammans är en lagom läsblandning av fakta och fiktion, av allvar och skämt, av udda och vanligt, av flit och befriande lättja osv.
Ni som har fått award från mig får alltså själva hämta den här ovan. Det gör man genom att sätta musen på bilden, högerklicka och markera kopiera, sen gå till sitt eget inlägg, högerklicka igen och nu på klista in. Hoppas jag skrev rätt nu. Det finns andra sätt också, men nån måtta på min undervisningslystnad får det vara. :-)
Jag vet förstås att när man fått en award, som jag fick, ska man välja ut några få som man skickar vidare till. Men som gammal småskolfröken klarar jag inte av att välja ut några få framför andra. Något av en yrkesskada kanske. ;-) Jag tycker att alla bloggar som jag läser regelbundet är bra på olika sätt. Jag läser alla här ovan, fast inte varje dag och jag är inne olika ofta på dem och kommenterar olika ofta också. Några kommenterar jag nog egentligen inte alls, bara snyltar och läser.
När man fått en award ska man skicka den vidare till fem andra bloggar, om man inte som jag bryter mönstret och väljer fler (Eller helt enkelt struntar i alltsammans, det är inget tvång utan frivilligt. Man kan bara nöja sig med att känna sig hedrad av berömmet och inget mer, det följer inga straff eller förbannelser med att avstå! ;-)) Dessutom ska man som motprestation nämna tre saker som ligger en varmt om hjärtat just nu. Här är mina tre saker:
1. Att det ska bli en lyckad älgjakt med vackert väder och trevligt umgänge den vecka som kommer
2. Att alla barn som är lediga i Årjängs kommun under älgjaktsveckan ska få ett bra lov
3. Att jag ska kunna resa till Göteborg inom en vecka och få se det jag önskar.
Nu har jag belönat alla mina välförtjänta bloggkontakter på en gång, en gång för alla, väl bekomme och känn Er hedrade av upphöjelsen! Alla har väl förtjänat den genom lång och oftast trogen tjänst.
Brittsommar nere vid sjön
Agenda
Till Harnäs ikväll fredag tillsammans med Kjell o Sickan o Maj och Kjell. Oj, det blev visst två Kjell på samma ställe. Det ska bli trevligt i alla fall.
På lördag tar vi emot jaktgäster från Tyskland som ska jaga älg här, det blir skjutövningar på eftermiddagen och senare födelsedagsfirande för en av dem.
Dessutom är vi på Tjolitta på lördag och firar en 60-årsdag, en 60-åring som inte alls ser ut som en 60-åring. Kunde gå för en snygg 40-åring faktiskt, himla orättvist är det fördelat ibland, det här med utseende. Sucka månde vi som är mer utseendeåldersadekvata! Men kul att några väljer att fira istället för att undanbe sig, som en del av oss fegisar gör. ;-)
Sen på söndag tar vi emot våra jaktgäster här hemma, som traditionen bjuder, på lite mat och jaktinformattion. På måndag morgon startar älgjakten. Skolorna är lediga och mycket går på halvfart i Årjäng, många är engagerade i jakten, både gammal och ung, män och kvinnor. Kjell på Värmlandsteve ringde precis, man planerar att göra ett inslag från Årjäng om älgjakten. På måndag antar jag att det blir som man går ut och intervjuar jägarer av alla kategorier.
Jag är alltså ledig från skolan kommande vecka, men ska på fortbildning i skoljuridik i Karlstad en dag. Sen ska jag åka till Göteborg en dag i ett speciellt ärende och kanske hinna göra strandhugg hos Trolda på vägen. Vi får se om det kan stämma med tider och så. De andra dagarna blir jag väl servicecentral för älgjägare och en del hinna - i - fatt - jobb, med fönsterputs osv. Och mycket frisk luft med långa promenader med taxen, som inte får jaga den här veckan. Kanske lite trädgårdspyssel och svampplockning också.
På lördag tar vi emot jaktgäster från Tyskland som ska jaga älg här, det blir skjutövningar på eftermiddagen och senare födelsedagsfirande för en av dem.
Dessutom är vi på Tjolitta på lördag och firar en 60-årsdag, en 60-åring som inte alls ser ut som en 60-åring. Kunde gå för en snygg 40-åring faktiskt, himla orättvist är det fördelat ibland, det här med utseende. Sucka månde vi som är mer utseendeåldersadekvata! Men kul att några väljer att fira istället för att undanbe sig, som en del av oss fegisar gör. ;-)
Sen på söndag tar vi emot våra jaktgäster här hemma, som traditionen bjuder, på lite mat och jaktinformattion. På måndag morgon startar älgjakten. Skolorna är lediga och mycket går på halvfart i Årjäng, många är engagerade i jakten, både gammal och ung, män och kvinnor. Kjell på Värmlandsteve ringde precis, man planerar att göra ett inslag från Årjäng om älgjakten. På måndag antar jag att det blir som man går ut och intervjuar jägarer av alla kategorier.
Jag är alltså ledig från skolan kommande vecka, men ska på fortbildning i skoljuridik i Karlstad en dag. Sen ska jag åka till Göteborg en dag i ett speciellt ärende och kanske hinna göra strandhugg hos Trolda på vägen. Vi får se om det kan stämma med tider och så. De andra dagarna blir jag väl servicecentral för älgjägare och en del hinna - i - fatt - jobb, med fönsterputs osv. Och mycket frisk luft med långa promenader med taxen, som inte får jaga den här veckan. Kanske lite trädgårdspyssel och svampplockning också.
Bananflugorna vann jag över!!!
Segern firas idag! Nu är de borta! Jag vann över bananflugorna, de är def. borta nu! Har inte kollat om de surrar omkring i centraldammsugarbehållaren allihop, huvudsaken att jag slipper dem i köket.
Fikonmarmelad ...
... köpte jag på den franska matmässan i Örebro för några veckor sedan. Vad kombinerar man den bäst med är nu frågan?
Jag konfererade med jobbets italiengourmet Kathrine och hon föreslog en kraftig grönmögelost, alternativt en blåmögelost.
Sen kollade jag med jobbets ostexpert Jörgen och han var också inne på samma linje, en fet grönmögel. Och dessutom ett gott portvin till detta; Churchill. Fast blir inte portvinet så kraftigt att det dödar fikonmarmeladen? Eller tillför det lite beska också, vilket kan bredda smakupplevelsen?
Det skulle väl kunna bli dessert i så fall?
Eller kan man kombinera med någon god italiensk skinka och göra det till något annat; plock- snackmat, tillsammans med kex, bröd eller nåt? Eller oststänger? Någon grönsak eller frukt till? Nej inte frukt, det konkurrerar nog med fikonmarmeladen. Kanske inlagda grönsaker? Tips mottages tacksammeligen från folk med mattankar o allmänt stor hunger!
(Uppdaterat: Och varför får jag plötsligt ett antal spamkommentarer på ett inlägg som heter Fikonmarmelad???? Jag har bara publicerat två av dem, resten deletar jag.)
Jag konfererade med jobbets italiengourmet Kathrine och hon föreslog en kraftig grönmögelost, alternativt en blåmögelost.
Sen kollade jag med jobbets ostexpert Jörgen och han var också inne på samma linje, en fet grönmögel. Och dessutom ett gott portvin till detta; Churchill. Fast blir inte portvinet så kraftigt att det dödar fikonmarmeladen? Eller tillför det lite beska också, vilket kan bredda smakupplevelsen?
Det skulle väl kunna bli dessert i så fall?
Eller kan man kombinera med någon god italiensk skinka och göra det till något annat; plock- snackmat, tillsammans med kex, bröd eller nåt? Eller oststänger? Någon grönsak eller frukt till? Nej inte frukt, det konkurrerar nog med fikonmarmeladen. Kanske inlagda grönsaker? Tips mottages tacksammeligen från folk med mattankar o allmänt stor hunger!
(Uppdaterat: Och varför får jag plötsligt ett antal spamkommentarer på ett inlägg som heter Fikonmarmelad???? Jag har bara publicerat två av dem, resten deletar jag.)
Var det bättre förr?
Mia frågade i en kommentar för några inlägg sedan om jag hade funderat över varför man förr kunde undervisa i ganska stora klasser men ändå ha arbetsro och barnen lärde sig det de skulle.
Jo ungefär så här tänker jag om det:
Skolan idag har krav på sig att lära barn mer än faktakunskaper. Barn ska också lära sig att själva söka fakta och ifrågasätta fakta. Det gör man inte genom att sitta tyst och matas med kunskap, som vi fick göra i min generation (började skolan 1957). Det kräver elever som är aktiva själva och som tänker själva. Sånt både hörs och syns.
Skolan ska också numera lära barn att samarbeta, alltså ge dem social kompetens. Och det får man inte heller genom att sitta tyst i sin egen bänk och lyssna och skriva av texter. Det kräver att eleverna får jobba tillsammans, vara kreativa, prata och röra på sig, inte hela tiden, men ibland. För de yngre innebär det mer av pararbete.
Skolan har också ett samhällsuppdrag att fostra barn till demokrati, dvs de ska i skolan få öva sig på demokratins spelregler.
Det som bl.a. har hänt är alltså att skolans uppdrag har ändrat sig. Med de krav skolan har på sig idag uppifrån genom lagstiftning och förordningar, så är det svårt att ha stora elevgrupper. Det blir helt enkelt för stökigt.
Sen finns det fler faktorer förstås;
-Barn får idag ta plats och gör det, det gjorde inte vi.
-Skolan har inget att sätta emot maktlystna elever idag, de som vill kunna styra både lärare och kamrater. Förr fanns maktmedel för lärare, skola och samhälle, exempelvis varningar, hemanmärkningar, sänkt ordnings- och uppförandebetyg, kvarsittningar, "uppfostringsanstalt" och fram till 50 - talet även helt enkelt skolaga.
-Skolan är idag skyldig att ta emot alla elever, förr kunde rätt många sållas bort till skolformer utanför vanlig klass såsom särskola, hjälpklass osv.
-Skolan tog slut tidigare förr, efter fyra eller sju år. Den höll inte på i nio år plus tre på gymnasiet som idag.
-Lärare fick utbildning i att hantera stora elevgrupper.
Jo ungefär så här tänker jag om det:
Skolan idag har krav på sig att lära barn mer än faktakunskaper. Barn ska också lära sig att själva söka fakta och ifrågasätta fakta. Det gör man inte genom att sitta tyst och matas med kunskap, som vi fick göra i min generation (började skolan 1957). Det kräver elever som är aktiva själva och som tänker själva. Sånt både hörs och syns.
Skolan ska också numera lära barn att samarbeta, alltså ge dem social kompetens. Och det får man inte heller genom att sitta tyst i sin egen bänk och lyssna och skriva av texter. Det kräver att eleverna får jobba tillsammans, vara kreativa, prata och röra på sig, inte hela tiden, men ibland. För de yngre innebär det mer av pararbete.
Skolan har också ett samhällsuppdrag att fostra barn till demokrati, dvs de ska i skolan få öva sig på demokratins spelregler.
Det som bl.a. har hänt är alltså att skolans uppdrag har ändrat sig. Med de krav skolan har på sig idag uppifrån genom lagstiftning och förordningar, så är det svårt att ha stora elevgrupper. Det blir helt enkelt för stökigt.
Sen finns det fler faktorer förstås;
-Barn får idag ta plats och gör det, det gjorde inte vi.
-Skolan har inget att sätta emot maktlystna elever idag, de som vill kunna styra både lärare och kamrater. Förr fanns maktmedel för lärare, skola och samhälle, exempelvis varningar, hemanmärkningar, sänkt ordnings- och uppförandebetyg, kvarsittningar, "uppfostringsanstalt" och fram till 50 - talet även helt enkelt skolaga.
-Skolan är idag skyldig att ta emot alla elever, förr kunde rätt många sållas bort till skolformer utanför vanlig klass såsom särskola, hjälpklass osv.
-Skolan tog slut tidigare förr, efter fyra eller sju år. Den höll inte på i nio år plus tre på gymnasiet som idag.
-Lärare fick utbildning i att hantera stora elevgrupper.
Skönhet med hjälp av kniv ...
... har Johanna Ewald St Michaels gjort en film om.
Johanna växte upp här i Sillerud, redan då en energisk, sportintresserad, hästtokig, tävlingsinriktiad och vacker tjej med hög integritet. Fast hon brydde sig inte om kläder på den tiden, det hängde lite hur som helst runt den smala lilla kroppen. Jag minns att hon satt gärna i mitt knä och lyssnade på sagoläsning och nu berättar hon alltså egna sagor, fast sannsagor som berör, sagor om det hon är intresserad av, kvinnors villkor och travsport exempelvis. Hon har också gjort en uppmärksammad film om livets slut.
Filmen om Dina beskriver enlig förhandsreklamen en kvinna, Dina, som stjäl för att få råd med skönhetsingrepp, alltså lite dyrbarare saker än den där hakvibratorn som jag visade för några inlägg sedan. Dina var en vän och agent till Johanna från hennes tid som modell och skådespelerska.
Filmen sänds ikväll, tisdag, på Svt 1, 20.40 tror jag. Jag ska se den, absolut. Annars kan man se filmen på video under länken här ovan.
Johanna växte upp här i Sillerud, redan då en energisk, sportintresserad, hästtokig, tävlingsinriktiad och vacker tjej med hög integritet. Fast hon brydde sig inte om kläder på den tiden, det hängde lite hur som helst runt den smala lilla kroppen. Jag minns att hon satt gärna i mitt knä och lyssnade på sagoläsning och nu berättar hon alltså egna sagor, fast sannsagor som berör, sagor om det hon är intresserad av, kvinnors villkor och travsport exempelvis. Hon har också gjort en uppmärksammad film om livets slut.
Filmen om Dina beskriver enlig förhandsreklamen en kvinna, Dina, som stjäl för att få råd med skönhetsingrepp, alltså lite dyrbarare saker än den där hakvibratorn som jag visade för några inlägg sedan. Dina var en vän och agent till Johanna från hennes tid som modell och skådespelerska.
Filmen sänds ikväll, tisdag, på Svt 1, 20.40 tror jag. Jag ska se den, absolut. Annars kan man se filmen på video under länken här ovan.
Bananflugjakten ...
... intensifieras. Nu har jag tagit till den ultimata lösningen, dvs vinägerblandning med vinäger + honung + diskmedel (i koppen och på fatet) i för att locka fram dem och förhoppningsvis få dem att drunkna. Dammsugaren fick jag tips på från Diether och så på bloggen från Marie. Den åkte fram och nu får den ligga på köksgolvet så jag kan ta dem när de dyker upp och springer på kanten. För så är det. Efter ofrivilliga men flitiga studier av deras beteende så kan jag konstatera att de gillar Jamesons whiskey, vitt vin och vita kanter. Dammsugaren är effektiv, under den tid det tog för tre flugor att dränka sig i vinägerblandningen, så tog jag ett 20-tal med dammsugaren. D. använder dammsugaren även till att bekämpa getingar med hemma hos sig. inte helt fel.
Men frågan är om de bara tar ett varv ner till källaren genom dammsugarslangen, där behållaren för centraldammsugaren sitter, och så flyger opp i våningen igen???
Men frågan är om de bara tar ett varv ner till källaren genom dammsugarslangen, där behållaren för centraldammsugaren sitter, och så flyger opp i våningen igen???
Soluppgång över Liane
Tog gubben tidig morgon på harjakt. Då går man till skogen i mörker tidigt på morgonen och väntar att solen går upp. Vackert är det!
Jagade räv ...
... gjorde nog Oskar igår när vi var ute en sväng med honom, men det blev en kort repa. Han var lite sliten efter flera dagar på språng.
I kväll ska vi absolut se "Lite sällskap", Filip o Fredriks program i Kanal 5, rätt sent är det, 22.00 kanske. Om förra programmet var trist så kan det här bara bli bättre.
I kväll ska vi absolut se "Lite sällskap", Filip o Fredriks program i Kanal 5, rätt sent är det, 22.00 kanske. Om förra programmet var trist så kan det här bara bli bättre.
Ansiktslyft utan kniv !
Annonser, speciellt i tidningen Land kan ibland vara vansinnigt roliga. Den här är en höjdare, ansiktslyft utan kniv. Jag förstår om modellen har svårt att hålla sig för skratt. Kolla bilden där nere på före och efter! Någon där ute som har testat denhär apparaten med framgång?
Johanna Ewalds film om Dina.
Johanna Ewald, nej visst, hon heter St Michel nu, har gjort en film om hur skönhetsideal kan påverka människor och den sänds nu på tisdag. Johanna växte upp här i Sillerud, sen följde en karriär med fotomodellande och reklamfilm. Numera gör hon film och delar sin tid mellan bostad i NYC, Göteborg och Glaskogen.
Jazz - plutten lille!
Han är inne varje kväll förstås som vanligt vår store hamiltonstövare o kramar kudden! Han är så vansinnigt söt, kolla de där ögonen!
Verk av Lars Lerin ...
... säljs i Karlstad söndag om jag förstått artikeln i NWT rätt. Och det är många som han avyttrar i samband med flytten från Ö Ämtervik till Hammarö. Om jag vore onödigt rik så skulle jag passa på att ropa in några stycken.
Slisk...
... skulle Suss kalla det här. Himla gott är det, jag äter de med mörk choklad och gubben de med ljus. Mums med espresso.
Bananflugor?
Är det bananflugor som invaderat huset? De är tydligen alkoholbenägna, i likhet med älgarna, men kräsmagade. Kolla på gubbens lilla Jameson-nubbe! Det var 7 stycken som promenerade runt kanten! Snuskigt! De gillade inte alls Eckes Edelkirsch som jag hade i mitt glas. Och våra espressokoppar ratade de helt. Vad gör man åt dem? Vad är det för djur? Var bor de? Var kommer de ifrån? Och framför allt, hur blir man av med dem? Jag vill inte ha dem längre!
Uppgift för MP ...
...under kommande mandatperiod att upplysa älgarna om vådan av att äta för mycket äpplen. :-))