Inga Magnusson

Jag hade stora ambitioner inför den gångna veckans höstlov; jag skulle minsann röra på mig ordentligt varje dag var det tänkt.

Icke heller! Jag har helt försoffat haft långa sovmorgnar och sen stirrat in i en datorskärm där gamla släktingar fladdrat förbi. (Det har blivit för mycket för min gamla laptop, den har sagt upp. Så min vanliga mailadress är lite svårtillgänglig just nu. ) En varning alltså, börja inte släktforska om Ni inte har gott om tid att ägna åt det och åt att dessutom hålla kroppen i form!

Men jag ångrar mig absolut inte, jag har funnit släktingar och företeelser som jag inte visste existerade. Och det är stort, tänker mycket på det. Tänker också mycket på hur annorlunda villkoren varit för barn sett i ett historiskt perspektiv. Marie tar i sin blogg upp hur vi tenderar att klaga och kräva det omöjliga istället för att öppna ögonen och se allt bra och vackert runt oss. Det vi faktiskt har.

Något lite mer än släktforskning har det blivit under älglovet, de tre stora fönsterväggarna är fixade, putsat inom, utom och emellan  har jag gjort inför vintern. Det värsta i krukorna ute i trädgården hann jag igår, liksom älgköttet. Och en del avrapportering till barnen om släktforskningen. Så nu startar en jobbvecka som kommer att gå på högvarv, minst sagt. Det är bara att bita ihop och hugga i.

Så småningom ska vi under hösten åka upp till Östersundstrakten. Har jag någon bloggläsare där tro, som kan tänka sig en date? Eller lite tips på sevärt? Eller lite guidning i stadens nöjesvärld / kulturliv? Besöket är för min del rätt luddigt i kanten, oplanerat. Men jag ska ju absolut röra på mig ordentligt!! ;-)) Som vanligt är ambitionerna höga.

Jag lär behöva orken framöver. Kvinnor i min släkt ser historiskt ut att fortsätta ha en hög aktivitetsnivå  upp i åldrarna. När alla andra med ålderns rätt har dragit ner på tempot så fortsätter vi bara att gå på som värsta duracellkaninerna!