Inga Magnusson

... är i blåsväder pga att hon låtit sig bjudas på resor av företag och organisationer. Hon är säkert inte ensam om det. Det har blossat upp en debatt om vad som ska vara tillåtet och inte.

Det dyker upp lite funderingar.

1. Arkelsten är grymt modig och bemöter kritiken med ett teflonliknande lugn. Hon påminner om Fredrik Reinfeldt som också kan sätta upp ett vänligt, men orörligt ansiktsuttryck när det behövs. Hon måste vara perfekt för sitt jobb som partisekreterare egentligen om hon nu inte kan beslås med sviktande moral. Och moralen får vi väl anta att någon kommer att utreda. (Fast jag har lite svårt för något i hennes kroppsspråk, vet dock inte vad, bara instinktiv reaktion)

2. Kanske behövs det tydligare regler för vad som ska kunna tillåtas i den här vägen så att man redan i förväg vet. Någon har sagt att det ska vara tillåtet att bjudas av icke- vinstdrivande organisationer. Men hur fel kan inte det bli. Det blir ju fördel för den organisationen som är rik och har råd att bjuda på resor och hotell och "studieresor", men nackdel för en fattig liten organisation som saknar ekonomiska resurser. Det måste ju vara muta och korruption det också. Sen är det ju ibland tveksamt vad som är ideélla organisationer om man tänker på WWF som drivs i stiftelseform, utlandsägt av privatpersoner, och som därmed har en dold ekonomi. Ingen vet hur mycket som ideéllt där. Och Röda Korset som använde i stort sett halva sin budget till att avlöna personal och driva annan verksamhet än den ideélla. Det kan bli knepiga gränsdragningar.

3. Riksdagsmän bör avlönas bättre men samtidigt förbjudas att ha omfattande sidoarbeten = sidoinkomster. Riksdagsuppdraget bör vara ett heltidsjobb, minst. Det handlar  både om att de har förpliktelser mot väljarna och sina partier, men också risken för att de kan hamna på två stolar i olika beslut.