Inga Magnusson

... har vi studerat idag på fortbildningsdag i Karlstad på universitetet i Frödingsalen, för rektorer och lärare. Det var lite gammal skåpmat först men utvecklade sig till en hel del matnyttigt om den nya skollagen. Det fanns  nyheter där som var bra att få reda på. 



Mellan varven har vi himla kul, vi kollegor från Årjäng och skrattsalvorna rungar genom luften.  Jag gillar verkligen mina arbetskamrater. Vi har en rå men hjärtlig umgängeston. Några av oss har med ålderns rätt utvecklats till att bli befriande åldersobstinata och sitter gärna långt bak i föreläsningssalar.  Fast vi stimmar inte på lektionstid förstås, där går gränsen för vår vandring mot igenbarna, vi väntar till rast.

Som gamla rekordeliga lärarinnor skojade vi friskt om (OBS inte med!) den unge mannen som envisades med att ha en keps på sig inomhus under föreläsningen. Fast det blev antagligen rätt varmt för han kliade sig hela tiden. Vi funderade på om det kepsbärartilltaget från en lärare / rektor syftade till att solidarisera sig med kepsbärande yngre generation eller om han hade fått huvudlöss och försökte stänga in dem.  Till slut åkte den av helt  (blev nog helt enkelt för tätt och varmt!) och  vi konstaterade att en del straffar Gud på en gång medan vi andra får vänta till sedan. ;-)

Sedan satt snett framför mig en rektor som petade ut snorbusar ur näsan för att omsorgsfullt rulla ihop dem mellan fingrarna, betrakta dem ingående och sedan sprätta iväg dem mot golvet. Jag är glad att han inte intog dem till mellanmål också. Ska återkomma till snorkråkor på förekommen anledning eftersom jag läser Kunzelman Kunzelman av Vallgren  just nu. Bajs, blod  och spyor kan jag hantera rätt bra efter ett långt liv med små barn i överraskande situationer, men just snor har jag lite problem med fortfarande.

I morgon bitti publicerar jag text o bild från älgjaktens tredje dag på Harnäs.