Bjudresors dilemma.
Nu har jag morrat över det mediadrev som selektivt ägnar sig åt att förgöra unga kvinnor i moralens namn och samtidigt blunda när äldre män gör samma saker. ( Sofia A resp Carl Bildt). Men sakfrågan är också intressant; bjudresor eller inte?
I förstone verkar det självklart; riksdagsledamöter ska inte låta sig bjudas på resor och förmåner om det kan påverka deras beslut på ett otillbörligt sätt, ja eller nåt sånt står det tror jag. Samma korruptionslag gäller för dem som alla andra.
Men om man ägnar mer tankeverksamhet åt detta så är det inte så entydigt längre.
Om Sofia hade rest till Shells information betald av riksdagen, hade det då varit ok? Eller till annan info från oljebolagens lobbyorganisationer? Ska riksdagens pengar användas till att driva oljebolagens lobbying?
Eller hade det varit ok att accptera en inbjudan från ett vindkraftbolag? De är ju också kommersiella. Men kanske anses mer rumsrena än oljebolaget Shell. Och vem ska i så fall bedöma om ett företag är rumsrent eller inte?
Eller hade det varit ok att acceptera en inbjudan från ett icke-vinstdrivande företag / organisation? Visst finns det syföreningar som inte är vinstdrivande. Men det finns ju ett antal lobbyorganisationer som inte alls är vinstdrivande, de kommer alltid att vara en kostnad och de sysslar bara med info / reklam / vara trevliga och påverka.
Är det ok att bli bjuden till en ideéll organisation, och kan man skilja på ideéllt och kommersiellt? WWF har jag tagit upp förut, en organisation som ser ideéll ut men som ägs av privatpersoner i annat land och drivs i stiftelseform (=dold ekonomi), vem vet hur ideéllt det är och vem ska bedöma? Röda korset som använde halva ekonomin till annat än det ideélla? Klädinsamlingsföretaget som jag senast slängde kläder till ser ideéllt ut för det samlar bara in och har ingen vinst, men gissa om företaget de hyr containrarna av tjänar pengar, och lustigt nog så äger pappan insamlingsföretaget och sonen containerföretaget! Insamling och idealitet är big business numera, miljardindustri och många vill vara med och få sin del av kakan.
Ska politiker få ta emot information utifrån, från olika aktörer i samhället direkt eller ska den censureras? Alltså, ska det finnas någon censurmyndighet som talar om vad som är reklam och vad som inte är reklam, vad som är studieresa och vad som inte är studieresa, vad som ska anses innebära ett deltagande från politikerns sida och vad som inte ska räknas som deltagande (någon ansåg att om politikern deltar i mötet och talar så ska det vara ok att bli inbjuden och i så fall hur många minuter ska det vara för att gillas?) osv.
Sammantaget så kan jag tänka mig att det kan vara bra med en diskussion huruvida man kan få fram riktlinjer för riksdagsledamöternas bjudresor, men samtidigt tror jag inte att det är så enkelt så att man kan ta fram bestämmelser som täcker in alla omständigheter i de här sammanhangen. Det kanske måste vara så att det är upp till den enskildes goda omdöme och sen får denne enskilde vara beredd på att bli granskad. Däremot kan jag gilla den amerikanska linjen att allt sånt som är eller som liknar bidrag till partier och politiker ska vara öppet redovisat, varenda slant. Då kan ju sedan väljare / allmänhet själva kolla huruvida besluten är köpta eller inte. Sverige har varit lite mer släpphänt här. Och som man skriver i Svd, politiker är ju ibland valda för att de företräder ett visst intresse, de är inte tjänstemän.
Frågan är hur som helst intressant och inte särskilt väl genomlyst i Sverige.
I förstone verkar det självklart; riksdagsledamöter ska inte låta sig bjudas på resor och förmåner om det kan påverka deras beslut på ett otillbörligt sätt, ja eller nåt sånt står det tror jag. Samma korruptionslag gäller för dem som alla andra.
Men om man ägnar mer tankeverksamhet åt detta så är det inte så entydigt längre.
Om Sofia hade rest till Shells information betald av riksdagen, hade det då varit ok? Eller till annan info från oljebolagens lobbyorganisationer? Ska riksdagens pengar användas till att driva oljebolagens lobbying?
Eller hade det varit ok att accptera en inbjudan från ett vindkraftbolag? De är ju också kommersiella. Men kanske anses mer rumsrena än oljebolaget Shell. Och vem ska i så fall bedöma om ett företag är rumsrent eller inte?
Eller hade det varit ok att acceptera en inbjudan från ett icke-vinstdrivande företag / organisation? Visst finns det syföreningar som inte är vinstdrivande. Men det finns ju ett antal lobbyorganisationer som inte alls är vinstdrivande, de kommer alltid att vara en kostnad och de sysslar bara med info / reklam / vara trevliga och påverka.
Är det ok att bli bjuden till en ideéll organisation, och kan man skilja på ideéllt och kommersiellt? WWF har jag tagit upp förut, en organisation som ser ideéll ut men som ägs av privatpersoner i annat land och drivs i stiftelseform (=dold ekonomi), vem vet hur ideéllt det är och vem ska bedöma? Röda korset som använde halva ekonomin till annat än det ideélla? Klädinsamlingsföretaget som jag senast slängde kläder till ser ideéllt ut för det samlar bara in och har ingen vinst, men gissa om företaget de hyr containrarna av tjänar pengar, och lustigt nog så äger pappan insamlingsföretaget och sonen containerföretaget! Insamling och idealitet är big business numera, miljardindustri och många vill vara med och få sin del av kakan.
Ska politiker få ta emot information utifrån, från olika aktörer i samhället direkt eller ska den censureras? Alltså, ska det finnas någon censurmyndighet som talar om vad som är reklam och vad som inte är reklam, vad som är studieresa och vad som inte är studieresa, vad som ska anses innebära ett deltagande från politikerns sida och vad som inte ska räknas som deltagande (någon ansåg att om politikern deltar i mötet och talar så ska det vara ok att bli inbjuden och i så fall hur många minuter ska det vara för att gillas?) osv.
Sammantaget så kan jag tänka mig att det kan vara bra med en diskussion huruvida man kan få fram riktlinjer för riksdagsledamöternas bjudresor, men samtidigt tror jag inte att det är så enkelt så att man kan ta fram bestämmelser som täcker in alla omständigheter i de här sammanhangen. Det kanske måste vara så att det är upp till den enskildes goda omdöme och sen får denne enskilde vara beredd på att bli granskad. Däremot kan jag gilla den amerikanska linjen att allt sånt som är eller som liknar bidrag till partier och politiker ska vara öppet redovisat, varenda slant. Då kan ju sedan väljare / allmänhet själva kolla huruvida besluten är köpta eller inte. Sverige har varit lite mer släpphänt här. Och som man skriver i Svd, politiker är ju ibland valda för att de företräder ett visst intresse, de är inte tjänstemän.
Frågan är hur som helst intressant och inte särskilt väl genomlyst i Sverige.
Kommentarer
Trackback