Skyttmon - historia
Det är intressant att läsa på om en bygds historia innan man besöker den. Ofta säger den något om allmängiltiga fenomen också. Om Skyttmon är det särskilt intressant att läsa.
Före den stora efterfrågan på timmer i England under slutet av 1800-talet och de stora stambanornas byggnation under den här tiden, var det inte möjligt att göra pengar på skogen i det svenska inlandet. Men när det väl lossnade insåg de stora bolagen att här fanns det gröna guldet. Man köpte upp böndernas skogar snabbt, innan ägarna insåg det nya värdet (det fanns ju inte tidningar och teve och annat som kunde berätta om vad som hände ute i världen, skogen hade varit i stort sett värdelös, bara ett ställe där man kunde släppa kreaturen på sommarbete, plocka bär och svamp, ta brännved, ta ut virke att bygga eget hus med och snickra till egna hushållets möbler. Men inget som man kunde tjäna pengar på för avsalu. )
Så blev det tyvärr i stora delar av det norrländska inlandet, skogen lurades ifrån de privata ägarna och blev till stora sammanhängande bolagsägda områden, bolag som för att kunna förädla produkterna, så småningom byggde sågverk och pappersbruk ute vid kusten.
De flesta sålde sin sedan generationer ärvda skogsmark, för vad man tyckte var stora pengar, men egentligen en spottstyver. I förhandlingarna med bolagens representanter så krävdes att alla skulle skriva på, man var bara intresserad att få stora fastigheter, inte små områden här och där, så det blev ett starkt grupptryck att gå med i försäljningen. Fast i Skyttmon sålde man inte. Så här står det på bygdens hemsida:
Jag antar att den tidens skogsägare och deras ättlingar är stor tack skyldig Pehr som avrådde från försäljning i sista stund och som därmed räddade byn. I Skyttmon finns de mest fantastiska träpalats man kan tänka sig: Jättestora hus med utsirningar och snickarglädje som man inte tror är möjlig. Man kan se på hemsidan.
Bild från hemsidan
Det byggdes ett sågverk gemensamt i byn för att kunna såga de egna trävarorna och bygga de egna husen, två till tre våningar fulla med snickarglädje, stora verandor, balkonger och i storlekar bortåt 500 - 600 kvadratmeter. Hela byn verkar vara full med den här typen av hus i olika vackra färgställningar; grönt; vinrött, gult, vitt. Det ser lite konstigt ut med plåttaken men enligt Roland så har man alltid det här uppe för att slippa få stora mängder snö på taken.
Det byggdes också ett eget litet kraftverk för att få energi.
Före den stora efterfrågan på timmer i England under slutet av 1800-talet och de stora stambanornas byggnation under den här tiden, var det inte möjligt att göra pengar på skogen i det svenska inlandet. Men när det väl lossnade insåg de stora bolagen att här fanns det gröna guldet. Man köpte upp böndernas skogar snabbt, innan ägarna insåg det nya värdet (det fanns ju inte tidningar och teve och annat som kunde berätta om vad som hände ute i världen, skogen hade varit i stort sett värdelös, bara ett ställe där man kunde släppa kreaturen på sommarbete, plocka bär och svamp, ta brännved, ta ut virke att bygga eget hus med och snickra till egna hushållets möbler. Men inget som man kunde tjäna pengar på för avsalu. )
Så blev det tyvärr i stora delar av det norrländska inlandet, skogen lurades ifrån de privata ägarna och blev till stora sammanhängande bolagsägda områden, bolag som för att kunna förädla produkterna, så småningom byggde sågverk och pappersbruk ute vid kusten.
De flesta sålde sin sedan generationer ärvda skogsmark, för vad man tyckte var stora pengar, men egentligen en spottstyver. I förhandlingarna med bolagens representanter så krävdes att alla skulle skriva på, man var bara intresserad att få stora fastigheter, inte små områden här och där, så det blev ett starkt grupptryck att gå med i försäljningen. Fast i Skyttmon sålde man inte. Så här står det på bygdens hemsida:
"Natten innan kontrakten skulle undertecknas sov Pehr oroligt, och tidigt på morgonen följande dag gick han runt i byn och avrådde byborna från att sälja, med motiveringen -”är skogen så mycket värd är det nog bäst att behålla den”.
Skyttmon blev därmed ett undantag från den allmänna utvecklingen, vilket lade grunden till det välstånd som under en lång tid skulle prägla byn, och inte minst dess byggnadskultur."
Jag antar att den tidens skogsägare och deras ättlingar är stor tack skyldig Pehr som avrådde från försäljning i sista stund och som därmed räddade byn. I Skyttmon finns de mest fantastiska träpalats man kan tänka sig: Jättestora hus med utsirningar och snickarglädje som man inte tror är möjlig. Man kan se på hemsidan.
Bild från hemsidan
Det byggdes ett sågverk gemensamt i byn för att kunna såga de egna trävarorna och bygga de egna husen, två till tre våningar fulla med snickarglädje, stora verandor, balkonger och i storlekar bortåt 500 - 600 kvadratmeter. Hela byn verkar vara full med den här typen av hus i olika vackra färgställningar; grönt; vinrött, gult, vitt. Det ser lite konstigt ut med plåttaken men enligt Roland så har man alltid det här uppe för att slippa få stora mängder snö på taken.
Det byggdes också ett eget litet kraftverk för att få energi.
Kommentarer
Postat av: Selma
De vanliga villor som också finns i byn ser synnerligen malplacerade ut. Häftig by i en vacker trakt.
Postat av: Inga M
Selma: Ja, men det verkar speciellt att så många av byns hus är just riktiga träslott.
Trackback