Snälla barn...
... strävar föräldrar att fostra sina barn till. Jag känner ingen som med berått mod har försökt få till en riktig illbattning. ;-) Men om barn kommer till en klass / en skola med mycket oro och bråk så duger inte snällhet. Då måste även den snällaste bli "krigare" för att överleva. Men tack o lov är det inte oro överallt i skolan och nu pratar jag om skolan i Sverige, inte min egen skola speciellt. Så var det tänkt, min käpphäst.
Sen när det gäller att ha en extra resurs i en klass för barn som har speciellt behov av stöd, så är jag inte så blåögd att jag tror att det alltid är bästa lösningen att använda den resursen till att dela klassen. En del barn behöver verkligen en egen vuxen i lugn och ro delar av dagen istället. Jag för min del vill gärna först pröva att dela klass och se hur långt det räcker. Sen kan man behöva komplettera med tider i en till en - jobb.
Tankar och synpunkter blir mycket mer kategoriska och enkelspåriga i text än man tänker sig. När man sitter och resonerar fram och tillbaka är man inte alls så säker. Och det finns inte så många sanningar. Det skrivna ordet är lurigt så, man bedrar sig.
Kommentarer
Trackback