Inga Magnusson

... har skolan för barn med ADHD menar en Harriet Maler, läkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Dagens undervisningstänk som innebär att eleverna under frihet och eget ansvar söker sig kunskap själva och läraren är mer av handledare menar hon missgynnar elever med ADHD-problem, dvs stora koncentrationssvårigheter. Hon har rätt förstås i grunden. Forskning visar att även elever från studieovana hemmiljöer har svårt att hitta fram själva till kunskap, de är beroende av mer hjälp, hjälp som de kanske inte kan få hemma.

Nu tror jag  inte på att lärare ska stå och mässa i timmar framme vid katedern, det är inte heller någon god kunskapskälla. Men visst gynnas alla elever att läraren ger en god struktur i arbetet och att det finns undervisning i studieteknik med på vägen. Hon har också rätt i att skolan i sin organisation måste anpassa sig till barns förutsättningar; exempelvis att små barn i grundskolan har behov av att få grundtrygghet i mindre klasser, det hjälper inte att pytsa på mer personal på stora klasser. Detta finns också forskningsbelagt. Små barn kan inte heller resonera abstrakt utan behöver förankra konkret, laborativt med exempelvis matte och får verkliga upplevelser i ämnena so -no så långt det går. Ytterliga fakta som talar för att små barn ska vistas i små klasser, annars kan man inte ha praktisk undervisning eller gå ut med barnen i naturen.

Samtidigt är jag glad att fler barn kommer till utredning när det uppstår problem i skolan för dem, för det finns goda möjligheter att få hjälp både med avpassade metoder och med medicinering. Förbättringarna blir ibland mycket dramatiska när man väl får klart för sig vad orsaken är till att ett barn har problem i skolan. Harriet M framställer det som ett dilemma att fler barn kommer till utredning men det ser jag inte som ett problem, tvärtom så är det här mer accpterat idag både av skolans personal och av föräldrar att barn kan ha ADHD. Visst ger ADHD problem i skolarbetet, men om man frågar barnen själva så upplever nog de att det största problemet för dem är att de får svårt att klara av kamratrelationer, de kan bli rätt ensamma och på kant med andra barn om de inte får rätt stöd från början.

Det finns en hel del att göra för de här barnen i skolan, sånt som skulle gynna alla barn. Ändå upplever jag ofta att barn med ADHD klarar skolan bättre än förskolan / dagis. I verksamheter för små barn är det naturligt ännu mer ostrukturerat än i skolan och kamratkontakterna kan ta ordentligt stryk.

I svd finns också en artikel om dyslexi, ADHD. Om man läser den kan man få uppfattningen att det är normalt att elever inte får rätt stöd i skolan, att skolan försöker komma undan sina förpliktelser och skyldigheter. På de skolor jag  har erfarenhet av är det inte så, i allmänhet får barn det stöd de behöver och det stödet är inte sällan att få komma ifrån klassen en stund för att få möjlighet att fokusera på kunskapsinhämtande. Men det är inte alltid den åtgärden som´används. Jag vill påstå att barn i Sverige ofta får det stöd de behöver i skolan men det talas det aldrig om i media. Trist!