Kunzelmann & Kunzelmann av C-J Vallgren
Nu har jag läst den färdigt ordentligt, noggrannt, varje ord med eftertänksamhet. Och det ska man göra med Vallgren, hans metaforer är så underbara, man måste njuta av dem långsamt och en bit i taget. Han uppehåller sig ständigt i sina böcker om vad som är sant och vad som är falskt, vad är verkligt och vad är inte verkligt, är det som det ser ut att vara eller något helt annat. Med mer av konstruerade verkligheter på internet så blir hans böcker allt mer aktuella. Jag tilltalas också av hans genuina kunskaper om Tyskland och om konst.
Det är förstås en fascinerande bok. Huvudpersonernas karaktärer utmejslas som verkliga människor med en god portion egoism, kortsynthet, girighet och luststyrning. Genom hela boken så är det svårt att hitta något genuint gott hos människorna som Vallgren beskriver. De är alla rätt egotrippade och kämpar mot sin ångest genom att döva den med allehanda vanliga destruktiva knep; förälskelser, droger, alkohol, konsumtion. Det är brett pålagt med skurkaktigheten men ändå på något vis trovärdigt eftersom skurkaktighetens funktion finns med också.
Men vad händer sen??? Jo, som genom ett trollslag blir alla godsinta i sista kapitlet och förlorar därmed hela sin äkthet!!! Man får en känsla av att förläggaren har ringt till Vallgren och sagt att nu måste Du komma in med manus inom en vecka. Och så måste allt snabbt avrundas enkelt och oslipat.
Nej, det var inget bra alls! Det var riktigt dåligt och gav en trist eftersmak till en bok som på många andra sätt är suverän. Sammantaget är Vallgren dock alltid läsvärd, resan genom boken är mer värd än själva målet.
Har också läst nämnda bok, även om jag nog hoppade över lite här och lite där. För jag hade faktiskt ganska svårt för den, av olika skäl... utan att egentligen kunna säga varför. Den kändes inte äkta på det sätt som jag tycker om, kanske.
På bok.nu gav jag den endast 2 av 5 stjärnor.
Jo jag tyckte också att slutet verkade lite hafsigt. Som om Vallgren plötsligt tröttnat på boken. Den handlade ganska mycket i detalj om renovering och konstförfalskning, vilket jag tyckte var intressant men möjligen är lite trist om man inte är specialintresserad. Annars instämmer jag i din uppskattning av boken. Den är klart läsvärd.
Jaha.
Då verkar det som att den boken kan placeras lååååångt nere på listan.
Börje: Mmmm håller med, absolut läsvärd.
Anne: NEJ! Det är inte en bok man får lägga bort, den är fortfarande unik och speciell. En bok man måste läsa! Det är bara sista kapitlet som man kan undvara om man nu inte prompt vill ha lyckligt slut.
Jag gillade också boken, minns inte slutet riktigt, mer än att det kändes som det kom lite hastigt.Jag läste den direkt den kom ut, för då hade jag nyss läst "Den vidundeliga kärlekens historia" och ville ha mer.