Inga Magnusson

... är en berömd tecknare som bl.a. varit involverad i Disneyproduktioner. Mattias fru, som är en duktig tecknare själv, tar lektioner för honom på nätet, lektioner i figurteckning tror jag att det är. Kul att se hans produktion.

Jag försökte lägga en länk här men den blev så enorm. Han har lång erfarenhet av sitt yrke, är över 80 år gammal. Vilken läromästare!

 

 

Jag hatar verkligen älgflugor!!!  För att kompensera den lille Hej för ett dygns frånvaro, så tog vi med honom till skogen ett par timmar på eftermiddagen när vi kom hem. Vi klängde upp över Linnekleva på skrå mot Konjakeskiftet och så tillbaka traktorvägen i Febacken. Och på några sträckor här så var attackerna från älgflugor helt sanslösa. Jag kunde samtidigt ha dem krypande in i ögon, mun och näsa! Och pepprat av dem på jackan, redo att bitas.  Vad gör man då??? Paniken och hjälplösheten växer. Tack o lov var det inte lika illa hela vägen.  Väl hemma så blev det sanering, dusch, förstås och så kamning med luskam. Tre stycken hade gömt sig i håret och ýtterligare en dök upp senare på kvällen. De biter och kryper.

 

Jag längtar tillbaka till min barndoms skogar, utan älgflugor och fästingar, utan vargar, björnar och vildsvin. Kom inte och påstå att de behövs för den "biologiska mångfalden" eller den "ekologiska balansen"! Vi har klarat oss utmärkt i decennier utan de här djuren, íngen har saknat eller behövt dem. Under den tiden vi slapp dem så utvecklade det svenska folket en slags gemenskap med naturen, ett nära förhållande som jag tror att många andra länder saknar. Jag undrar hur länge vi kommer att fortsätta vara ett naturälskande folk och ett naturkunnigt folk med de förutsättningar som råder nu? Det är inte lika trevligt i skogen längre, även om jag inte kan tänka mig ett liv utan den.

Under några veckor har vi smusslat för att göra den här kvällen till en överraskning. Mattias och hans fru ville göra ett födelsedagsfirande för fadren före flytten till Seattle. Jerry Williams Farewell show i Karlstad verkade vara ett lämpligt tillfälle. Och broder hängde på.

Den är gjord av min framlidna moster Greta och jag är väldigt förtjust i den. Den kommer att ligga på verandan under taggmattan och påminna mig om glädjen över att hitta nya släktingar. Den förra jag fick av henne medan hon levde, är nästan utsliten.

 

Mattias o Roland besökte Rolands farbror Nils idag. Nils är 95 år nu.  Det blir sista besöket hos honom innan Mattias flyttar till Seattle så det dröjer innan de ses igen.

 

Igår var de på eftermiddagsfika hos Rolands mamma Maj. De hade med sig nybakad kaka, med rökt renstek på. Det var uppskattat.

 

Idag blev också en tur till kusin Ann-Charlotte på Häst o hundshoppen och hos kusin Jonas på Bildelar.

 

Sen avslutade Roland med en tur till Pärekul och Gunvor som fyller jämna år.

 

Fnissar åt en kommentar som jag fick på inlägget om överdrifterna i klimatalarmismen:

 

"Läste en gång om en forskare på mitten av 1800-talet som kom fram till jordens yta skulle vara täckt med 1 dm hästskit då hästägandet ökade lavinartat. vilken tur att bilen kom in i våra liv!"

 

Vi vill ju gärna tro att alarmismen är en modern företeelse, men icke! ;-)

När jag vaknade var det så här ute, men det var fruset, is på bilen och soptunnan.

Källarfönstren på Liane var trasiga. Nya rutor är isatta, kittat har det blivit och idag målade jag. 4 fönster var det.

Jag tog mig friheten att låna en bild från Olle J:s facebook från gården Guterud i Långserud: En ko med sin nyfödda kalv! Jag tycker om kor och jag tycker om den här bilden från deras fina djurhållning, där kalven får vara med kon i en box de första dygnen! Kor (och barn!) har aldrig haft det bättre i Sverige än de har nu! Tror att Olle ursäktar "bildstölden".

....har jag gjort i eftermiddag o i kväll. Gubben var på nåt möte så jag kände mig inte manad att sätta mig framför teven för att vara sällskaplig. De blev några tvättmaskiner, blomvattning, blomansning, diskresterna från igår, ett par långa telefonsamtal, golvstädning på akuta ställen, bytt en duk, satt blommor i vatten, lite småätande, och mailande. Ja, och så den obligatoriska hundpromenaden, den här gången med valpen Hej, så där tre kilometer. Inget påtagligt nyttigt alltså men ändå har tiden på nåt sätt gått fort.

Försöka få bollen i basketkorgen!  Lille Bill-barnbarn förstås. Det där med att gilla bollar verkar bekant på nåt vis!

Vilken snygg vägg, f.ö. !

Det går bra - han verkar trivas på sitt dagis!

Vi hade gäster i fredags, vi var 6 stycken som kalasade på kräftor från Vättern. Smakade jättebra, vi är tacksamma mot "transportören".

 

Igår var vi först på marknaden sedan  på en trevlig bjudning hos goda vänner, uppsluppen stämning och god mat. Det var en läcker rådjursgryta med många goda tillbehör.

 

Där hittade jag också ett par handdukshängare för toa som är intressanta. Kanske kommer från Indiska och / eller Irenes. Lägger bild här så jag ska komma ihåg.

 

We got the letter and gifts and we are most greatful. Thanks a lot!

Gubben har bunkrat upp med Vild-Hasses korv för ett par månader framåt. Vild-Hasse var där som vanligt och drog sina ramsor. Han såg pigg ut, men tyckte själv att han var lite trött, hade nyligen gjort en hjärtoperation.

Nu är det Årjängs marknad under helgen. Vet inte om Vild-Hasse är där i år igen, hoppas det. Vi kanske tar en tur dit för att handla av honom. Trav var det igår och även idag. Med fint väder kan det nog bli besöksrekord. Det brukar vara  runt 500 knallar som säljer grejer.

...ska nu kunna placeras i kommunerna utan att staten har en överenskommelse med den aktuella kommunen. Det beslutades i går torsdag av riksdagen. Många kommuner har tagit emot flyktingar ur den här kategorin men samtidigt värjt sig för de långsiktiga kostnaderna det innebär att ta emot många. Man har också haft svårt att ordna bostäder och utbildning på kort sikt.

Sen visar statistik att de här ensamkommande inte är så ensamma i världen. När de fått det permanenta uppehållstillstånd, som i stort sett alltid ges till den här kategorin flyktingar i Sverige, så kommer ofta en familj efter. Den får då i princip med automatik permanent uppehållstillstånd som "anhöriginvandrare". För anhöriginvandringen utgår inte statligt bidrag om jag förstått det hela rätt,  utan den kostnaden får kommunerna själva stå för.   Det är ofta, också enligt statistik, inte alltid de här ensamkommande är "barn" heller, utan unga män 18 - 30 år gamla, som skickats hit av sin familj för att bana väg för de övriga. Norge och Finland införde ålderstest som visade på detta. Det kommer f.ö. nästan aldrig några flickor som "ensamkommande". Om man blir arg på detta så bör vreden inte riktas mot de människor som försöker ordna ett så bra liv som möjligt för sig själva och sin familj, utan mot att Sverige har en lagstiftning som möjliggör det här.

När man debatterar det här ämnet så bör man alltid påpeka följande har jag lärt mig för att inte bli avfärdad som främlingsfientlig:

 

Jag är inte rasist, jag tror på allas lika värde oavsett ras, religion, nationalitet osv. En stor del av vårt umgänge är av annan nationalitet än svensk, i vår familj har vi  annan religion o ras representerad och det är positivt.  Jag är för att vi generöst ska ta emot så många skyddsbehövande som vi kan klara av på ett bra sätt och det i samarbete med övriga Europa och FN.   Men jag tycker inte om hyckleriet och mörkläggningen av fakta runt flyktingmottagningen i media och i politiken Om det kontroversiella beslutet ovan skrivs exempelvis väldigt lite i tidningarna. Tystnaden banar bara väg för extrema partier som SD och det vill vi egentligen inte. Vi behöver en öppen debatt i seriösa sammanhang, byggd på fakta istället.

... blir det imorgon. Det är min bortgångna mammas födelsedag. Jag kommer nog alltid att undra hur det var där  på Karlbergsvägen 65 i Stockholm den 20:e september  år 1917 när hon föddes.  Sorgen o saknade efter henne finns fortfarande kvar, fast det är tre år sedan hon gick bort. Tänker på henne nästan varje dag än. Undrar om det går över nån gång?

Det var ju ett sagolikt väder idag torsdag. Det blev en långpromenad med lille Hej, så där en halvmil.

...startar om en stund. Det kommer strax några kilo levande vätternkräftor hit. Imorgon ska vi smörja kråset är det tänkt. 

Sömnlös någon?

Nu börjar Oskar och Hej att hitta varandra. Hej vill sååååå gärna bli vän med Oskar. För ett par dagar sen var bus och bråk det enda sätt Hej använde (som hemma i syskonflocken!) och det var inte så bra. Oskar ville inte leka så mycket.

 

Men nu kollar han in andra möjligheter att få komma nära. Först låg de på varsin kudde, i varsin ände på  soffan. Sen som av en slump (var det förstås inte!) "råkade" Hej för varje ändring i ställning komma lite närmare Oskar.  Till slut hade han huvudet på Oskars kudde alldeles intill och bara ville vara nära! Njuta av kontakt med en flockmedlem. För Oskars del var det helt ok. Jag antar att Hejs saknad efter hans födelsefamilj med mor och syskon fïnns där någonstans omedvetet. I valpflocken hos tiken  är det ju mycket fysisk kontakt hela tiden.

 

Så här långt är vi jättenöjda med Hej. Han är otroligt livlig och energisk, stark och uthållig rent fysiskt, kräver ordentlig aktivering varje dag.  Men han är också mycket läraktig och socialt följsam. När vi uttrycker vår vilja så uppfattar han i stort sett genast tonfallet och lyder. När han har lärt sig nåt så sitter det där och det går snabbt. Vi är fjompigt förtjusta i honom! Det är vansinnigt roligt att ha en valp igen, det var så länge sedan sist, jag hade nästan glömt bort hur spännande det är. Man får följa den fysiska och mentala utvecklingen. Det går så snabbt med nya färdigheter varje dag.

 

Inkallningen fungerar perfekt, han kommer direkt springande när vi visslar och ropar hans namn

Han har  slutat lekbita oss som han ville göra i början

Det räcker att vi säger ifrån med skarp röst,  så slutar han lekbråka med  Oskar och Jazz.

Inne hallen har han nästan slutat hoppa upp på oss och nafsa i kläderna när vi kommer in i huset.

Han har slutat försöka äta hästbajs på promenader, går faktiskt omväg runt högarna på vår väg ;-)

 

Just nu är det mycket fostran men det är rätt tid. Det vi lägger ner på det nu har vi igen sen på en trevlig familjehund som kan uppföra sig i "flocken", inordna sig på sin plats. Vi måste på något sätt ta över den fostraruppgift som tiken och syskonen skulle ha tagit sig an om han varit kvar där. Vi är ju hans nya flock, vi två människor + hundar.

... i Svensbyn just nu. Det är en tysk veteranbilsklubb som har en träff där. Radioutsändning pågår just nu därifrån. Det sammanlagda värdet på bilarna är ungefär en halv miljard svenska kronor! Man vill äta svensk midsommarmat (?) o dansa folkdans.

Kunde jag inte föreställa mig, men efter ett glädjande telefonsamtal så ska jag ha en länge önskad date i Mellerud på söndag. :-))

Nu måste den bara komma - svampen! Det har i alla fall regnat i flera dagar, massor av svampämnen måste ligga där  och bara vänta på att få växa upp. Det har varit extremt lite i år på grund av torkan.

 

Nu ska Hej lära sig umgås med våra stora hundar!  Vi började med taxen Oskar. Det fungerar bra! Oskar gläfser ifrån och ryter till när han känner att Hej blir för närgången. Då hoppar Hej respektfullt baklänges och lägger sig ner, vänder kanske på rygg, vänder upp halsen. Helt korrekt på hundspråk för att visa underkastelse. Men en del  bus accepterar Oskar och viftar till o med på svansen ibland för att visa uppskattning över lekinviter. Men det är ingen tvekan om vem som bestämmer. Oskar har varit chef förut i huset och kommer att fortsätta vara det. Bra att  vänja dom vid varandra nu medan Hej är lite mindre och Oskar naturligt har övertaget. Hej inordnar sig i flocken. Bra för honom som är så energisk och tuff att få en överman på golvet (o i soffan!) . Soffan är bådas favvoställe och Hej blev lite förolämpad när Oskar direkt intog den. Ställde sig nedanför och skällde. Men snart låg båda i den, i var sitt hörn. Oskar tar dock platsen som är närmast Roland! Det är kul med hundar. Och alltid en utmaning att förstå hur de tänker och fungerar. Att vänja Hej ihop med hamiltonstövaren Jazz blir svårare. Jazz är så snäll, han tar inte alls igen med Hej utan låter honom hänga  i öronen, bita och leka hur mycket som helst. Jazz bara tittar vädjande på oss med sina bruna vackra ögon och hoppas att vi på ett eller annat sätt ska befria honom från marodören. Ny soffa får det kanske bli när Hej är stor!

"Nu är det klart en fantastiskt fin sovvagn kommer till Svensbyn inom ca en månad nu väntar mycket jobb men samtidigt otroligt inspirerande" står det i en kommentar från Rikard nu.  Det blir alltså typ ett litet hotell i Svensbyn! Modern och fin sovvagn! Vilket lyft! Och visst passar den på den gamla  Stationen i Sillerud.

.... i Svensbyn! Tror jag stannar här framför datorn tills de kommer. Det är faktiskt en extraordinär händelse i bygden, nåt som varit på gång ett år eller så. Det är goda nyheter för Svensbyn och Sillerud.

Liksom med och tränar att sparka.

I vår sjö I sjön Östra Silen finns en  hel del bamsiga gäddor. Ett antal runt en meter har dragits upp den här säsongen. Den här senast för några dagar sedan, en bra bit över en meter lång.  Vikt har vi ingen. Storlekar på 80 - 90 cm är vanligare. De gäster som åkte i lördags hade fått två abborrar på runt 45 cm och en hel del annat också, de var nöjda. Fisket har varit bra hela säsongen.

... blev norsk utställningschampion i helgen. Grattis Raija och ägarna!  När jag ser henne så här så är Hej väldigt lik henne, hoppas han också kan bli utställningschampion. Det handlar alltså om dunkerstövare, en ras som är vanlig i Norge.

Dit ska vi förstås!

... blev det igår kväll. Egentligen var tanken från början en större gårdsfest utomhus med grannar också, men det blev inte så, TBE kom i vägen. En annan gång kanske. Detta är Rolands morfars o mormors gamla hus på andra sidan sjön, numera ägt av en kusin. Samlingen bestod, förutom oss två, av kusin I-L med man  G + dotter S och man A, dotter S och man M med barnen Melker, Vilmer och lilla Hilda. Varbergsvännerna var också med; H och R som kom med husbil från några semesterveckor uppe i Norrland + son N och hustru J med barnen Alma och John. God mat var det med vildsvinsgryta, lammfärsbiffar, kotletter, potatis o sallader.  En trevlig kväll hade vi tillsammans. Det känns andäktigt att vistas i det här gamla huset med utsikt över sjön. Möblerna finns kvar som de var förr och bilderna på de gamla släktingarna som bodde här en gång i tiden. Återigen en ny generation på Önnebyn.

 

 

Nyligen hördes två skott avlossas i närheten. Någon har (förhoppningsvis!) haft jaktlycka. Det är inte gubben i alla fall. Han är på annat håll och jagar hare med Jazz. Och jag får vända mig om i sängen, dra täcket över huvudet och ta en sovmorgon! Hösten är fantastisk - bara bäst!

"Alltså, det var en annan bebis som gjorde det här. Det såg ut så här när jag kom, lovar. Försöker bara städa"

Vi trodde vi skulle göra det vanliga enkla köret med lite grillkorv och så kolbullar. Men fann oss plötsligt mitt inne i en gourmetmåltid med delikatesser. Allt i en fantastisk vacker kväll med dimmorna dansande runt oss på vattnet.

 

 

I torsdags hade jag matlagningsdag. Det är trivseldagar, gillar dem. Här håller jag på och fräser älgfärs med lök som jag fryser in. Kan sen tinas upp till varma smörgåsar, soppa, köttfärssås osv. Till vänster i kastrullen är på gång älgfärs som blir pannbiffar. Och så en gryta med gryta i.

Det kan bli mycket av sånt här ibland på nätet men den här var kul. Hittade den hos Elsie tror jag.

Så blev det då till slut en soppdag! En dag utan värme och gassande sol. Det kom till och med lite regn. Vi har längtat efter soppa ett tag så det blev det idag; löksoppa och pannkaka. Gubben dränkte sina i den nyinköpta lönnsirapen från Stationscafet. Det smakade bra sa han. Jag höll mig till hallonsylten.

Jag dricker inte alls öl men kan fascineras av alla de ölsorter som våra gäster har med sig. Här ovan en nostalgitripp för mig o Leontina: En Paderborner. Det måste rimligen ha sitt ursprung i en lite stad i mellan Hannover och Köln, som heter Paderborn.

Vi fick bilder igår. Paddling mot havet!  Fyra timmar tog det.  Moses berättar hela tiden roliga historier, vet inte hur han kan komma ihåg alla. Turen gick tvärs igenom pågående älgjakt dessutom. I Norrland jagar man första omgången nu, sedan nästa gång efter brunsten om jag minns rätt.

 

 

... sprittvättande av småsår som man får när man leker. Han får inte bita mig och gör det inte heller men ibland slår handen mot hans tänder.

Efter tre ommålningar blev den till slut mer chic än shabby. Helt ok faktiskt. Detta är min första ´spegelmålning. Sen blir det vita hängare för handdukar och nån grön sidenväxt någonstans tror jag, men vet inte var. Det är samma vita färg på spegeln, handfatet och väggen, fast det ser olika ut här. Det blev som jag tänkte mig.

... blir det i eftermiddag, kanske sista turen för säsongen!

... blev ihjälkörd i går kväll. Det kom sms från L-I. Den har alltså irrat omkring på/ vid  E18 ett par dagar. Jag skrev i tidigare inlägg om hur kon kördes ihjäl häromdagen.

... skulle jag köpa idag. Och så gick det så här! Igen!

Jag har varit på Partnerdata i Karlstad. Micke och Peter har jag pratat med och fått god hjälp. Man lyckades få fram en ny fläkt till min dator, fast det egentligen inte fanns någon att få tag i. Nu morrar inte datorn längre ilsket och högljutt  utan susar bara lite när den kyler. Det är lätt att få hjälp och snabbt här. Rekommenderas!

 

Ikväll satt vi och pratade och grillade här hemma med goda vänner. Samtalet kom in på att en forskare säger att människan kan bli 1000 år gammal egentligen. Och den spontana tanken som dök upp i mitt huvud var genast: Nej hjälp jag skulle inte orka att lära mig så många nya info-system gång på gång! Jag vill inte bli 1000 år! När detta var första tanken inför det 1000-åriga levernet  insåg jag hur komplicerat mitt förhållande till datorer, telefoner, tv-apparater, spelmaskiner och annat tekniskt  är. ;-)

 

´Bollar och vatten och utelek är kul på dagis. Det gick rätt bra att vara ensam utan förälder idag för första gången. Och även förälder  klarade det bra, inte så enkelt.

Kul att vattenlek fortfarande finns på dagis! Bill gillar det. Han fortsätter inskolningen idag torsdag med sin pappa och idag ska han lämnas ensam för första gången. Fader har lämnat på morgonen med order om att hålla sig i närheten. Undrar om han nervöst vankar runt Vasaparken blad uteliggarna nu? Och håller tummarna att Bill inte ska bli lessen.

Så här såg det ut när jag åkte till jobbet i morse. Älgkon låg i diket och bilen var på väg att bärgas. Tur sa Roland att det var ett stabilt fordon. Det var en Saab. Älgen hade studsat från kofångaren och landat uppe på vindrutan, och själva rutan hade spruckit och böjt sig inåt, men den höll sig fortfarande någorlunda på plats i sidorna. Med bilar där vindrutan viker ner sig i sidorna och inte orkar hålla emot älgens tyngd så blir personskadorna svårare.

Jag fick stå här en stund och vänta på fri fart i den mötande körbanan.

 

Det här är en plats där man ska se upp för älg. Det lär gå mycket älg på golfbanan bredvid; mat och vatten finns i riklig mängd där förstås. För länge sedan bodde vi i skolhuset i Snarkil, det blir nära, så var detta en typisk älgövergång där olyckor ofta inträffade under älgexplosionen på 70-talet. Glömmer aldrig när en chockad men oskadad man kom och ringde på vår dörr då. Han var från Sydamerika, pratade skröplig engelska och hävdade bestämt att han kört på en åsna.

Polisen ringde, Roland fick häva sig iväg med geväret i högsta hugg för att eventuellt förkorta ett skadat djurs lidande. Jägare ställer upp på sånt när det behövs. Det var personskador också så ambulans var på väg, hoppas det inte är allvarligt. Nu åker jag till mitt jobb.

Vi fick avbryta skypande med lille Bill som var superpigg, sovit till halv 7. Nu ska han till dagis, med mamma idag.

 

uppdaterat kl 8.  Älgen var redan död o låg i vägkanten vid E 18 när Roland kom fram.  Bilföraren, en äldre herre, hade klarat sig med skärsås. Bilen såg kraschad ut när jag passerade. Den döda älgen var en ko med juvret fullt av mjölk. Alltså irrar en eller ett par älgkalvar omkring, kanske på / nära E18 mellan Sanda o Svensbyn nu på förmiddagen tills Viltvårdsområdet fått tillstånd att avliva dem. Kanske är Snarkils område? Nej det var Häljebyns, dvs på deras sida E18. De får också frakta bort den döda älgkon. Roland ringer nu för att få tag på ansvariga där. 

 

Alltså det finns skäl att  se upp på E18 mellan Sanda o Svensbyn nu på förmiddagen. Älgkalvarna kan irra omkring där!

Ja, det är frågan. Så här såg det ut i morse i alla fall när Kjell och hans mamma tittade ut i trädgården.

 

Opa har gjort ett fint piratskepp med femårige Vincent! Kolla kölen!

Bakom till vänster om skeppet ute på sjön ser man Vincent och pappa Stephan paddlandes kanot för att få närmare koll på bävern. Men kanske var någon i kanoten inte så tyst som man måste vara för att komma nära bävrar ;-)

Dagarna är fortfarande fantastiska med sol och värme med plusgrader bortåt 20,  men nätterna börjar bli kalla.

Uppdaterat tisdag morgon kvart i 6:  Just nu är det bara  + 4,7 grader på norrväggen på baksidan av huset. Det syns på den trådlösa termometern som jag har i sovrummet!

 

 

 

...blev spegeln jag målade. Det var inte tänkt så men blir väl bättre andra målningen.

Tja, tiden går inser man. Roland minns när telefonen ringde på första harjaktdagen och det berättades att lilla systerdotter Matilda  var född! Idag fyller hon 20 år! Lillasyster Märta föddes lite senare och konfirmerades just idag. En konfirmation som alla var jättenöjda med och upplevde som fin. Det passade ju att fira båda tjejerna på samma dag, samma gänget, samma släktingar! God mat fick vi och trevligt sällskap i pensionärskuvösen med lite värme i åt frusna gamlingar. De yngre satt ute i partytält, några har åkt hem på bilden, det blev lite drop in - drop ut.

... blev det, alltså lördag kväll  med goda vänner. Vi fick med av kvällens sista solstrålar, det blir strax mörkt nu