Inga Magnusson

Nu ska Hej lära sig umgås med våra stora hundar!  Vi började med taxen Oskar. Det fungerar bra! Oskar gläfser ifrån och ryter till när han känner att Hej blir för närgången. Då hoppar Hej respektfullt baklänges och lägger sig ner, vänder kanske på rygg, vänder upp halsen. Helt korrekt på hundspråk för att visa underkastelse. Men en del  bus accepterar Oskar och viftar till o med på svansen ibland för att visa uppskattning över lekinviter. Men det är ingen tvekan om vem som bestämmer. Oskar har varit chef förut i huset och kommer att fortsätta vara det. Bra att  vänja dom vid varandra nu medan Hej är lite mindre och Oskar naturligt har övertaget. Hej inordnar sig i flocken. Bra för honom som är så energisk och tuff att få en överman på golvet (o i soffan!) . Soffan är bådas favvoställe och Hej blev lite förolämpad när Oskar direkt intog den. Ställde sig nedanför och skällde. Men snart låg båda i den, i var sitt hörn. Oskar tar dock platsen som är närmast Roland! Det är kul med hundar. Och alltid en utmaning att förstå hur de tänker och fungerar. Att vänja Hej ihop med hamiltonstövaren Jazz blir svårare. Jazz är så snäll, han tar inte alls igen med Hej utan låter honom hänga  i öronen, bita och leka hur mycket som helst. Jazz bara tittar vädjande på oss med sina bruna vackra ögon och hoppas att vi på ett eller annat sätt ska befria honom från marodören. Ny soffa får det kanske bli när Hej är stor!