Inga Magnusson

Snossiga Oskar o Hej!

Nu börjar Oskar och Hej att hitta varandra. Hej vill sååååå gärna bli vän med Oskar. För ett par dagar sen var bus och bråk det enda sätt Hej använde (som hemma i syskonflocken!) och det var inte så bra. Oskar ville inte leka så mycket.

 

Men nu kollar han in andra möjligheter att få komma nära. Först låg de på varsin kudde, i varsin ände på  soffan. Sen som av en slump (var det förstås inte!) "råkade" Hej för varje ändring i ställning komma lite närmare Oskar.  Till slut hade han huvudet på Oskars kudde alldeles intill och bara ville vara nära! Njuta av kontakt med en flockmedlem. För Oskars del var det helt ok. Jag antar att Hejs saknad efter hans födelsefamilj med mor och syskon fïnns där någonstans omedvetet. I valpflocken hos tiken  är det ju mycket fysisk kontakt hela tiden.

 

Så här långt är vi jättenöjda med Hej. Han är otroligt livlig och energisk, stark och uthållig rent fysiskt, kräver ordentlig aktivering varje dag.  Men han är också mycket läraktig och socialt följsam. När vi uttrycker vår vilja så uppfattar han i stort sett genast tonfallet och lyder. När han har lärt sig nåt så sitter det där och det går snabbt. Vi är fjompigt förtjusta i honom! Det är vansinnigt roligt att ha en valp igen, det var så länge sedan sist, jag hade nästan glömt bort hur spännande det är. Man får följa den fysiska och mentala utvecklingen. Det går så snabbt med nya färdigheter varje dag.

 

Inkallningen fungerar perfekt, han kommer direkt springande när vi visslar och ropar hans namn

Han har  slutat lekbita oss som han ville göra i början

Det räcker att vi säger ifrån med skarp röst,  så slutar han lekbråka med  Oskar och Jazz.

Inne hallen har han nästan slutat hoppa upp på oss och nafsa i kläderna när vi kommer in i huset.

Han har slutat försöka äta hästbajs på promenader, går faktiskt omväg runt högarna på vår väg ;-)

 

Just nu är det mycket fostran men det är rätt tid. Det vi lägger ner på det nu har vi igen sen på en trevlig familjehund som kan uppföra sig i "flocken", inordna sig på sin plats. Vi måste på något sätt ta över den fostraruppgift som tiken och syskonen skulle ha tagit sig an om han varit kvar där. Vi är ju hans nya flock, vi två människor + hundar.

Det blir säkert en alldeles fantastiskt trevlig vuxen hund av Hej så småningom - ja, han tycks ju redan vara så gott som helt exemplarisk! :-)

Så sant att all tid man lägger ner i början kommer en till nytta längre fram - vår allra första hund var tveklöst den som vi tränade mest med allting, och på gamla dar funkade det snudd på telepatiskt med honom. Man behövde inte säga nånting, för han visste så väl ändå vad som gällde, skulle göras osv. Vår nuvarande hund däremot fick alldeles för lite lydnadsträning som valp/unghund, vilket bitvis kan kännas ganska problematiskt nu när han börjar bli lite till åren och ofta tycker att han ska bestämma själv hur han vill ha det... De där kamperna som kan uppstå är inte helt enkla att vinna, och man måste ofta vara ganska slug för att överlista honom... :-I

Svar: Jag ersätter faktiskt nästan allt socker med honung numera. Har tex gjort sylt som sötats med honung, och bakar både bröd, bullar och småkakor med honung istället för socker. :-)