Svärdotter Carin på jobb, helikoptertur i franska Pyrenéerna

Ett företag som tillverkar skönhetsprodukter visar var ingedienserna odlas uppe i bergen! Bra att få kunskap på plats om vad som ingår och hur det kommer till.
 
Här på Liane är det betydligt lugnare. Vi väntar ett par goda vänner, S.  och A.  i kväll hit på våfflor o kaffe. Vi ska kolla på film från Rolands resa till Seattle.

Men oj! Carin är med i Elle!

 
Det är  ju Carin i reportaget i senaste Elle-tidningen! Det är alltså vår svärdotter, lille Bills o lilla Lous mamma.  Vi visste inget om att hon var med på det här sättet i Elle så det blev en överraskning när jag bläddrade i tidningen. Hon jobbar ju som skönhetsredaktör på Elle och skriver om skönhetsprodukter.  Men här är alltså en artikel om henne och hennes tankar runt skönhet och bilderna är faktiskt fotade i hemmet i Birkastan. Fast alla leksaker är bortplockade ;-)) Carin är så snygg men allra mest uppskattar vi henne förstås för att hon är en fantastisk mamma till våra barnbarn och för att hon trivs så bra här på Liane. Hon kommer hit så ofta det går med eller utan Markus.
 
Så här ser den aktuella tidningen ut på framsidan.

Carin på jobb i Monaco!

Direkt efter påskfirandet här på Liane fick Bills mamma Carin åka på jobb till Monaco igår. Soligt och varmt, 25 grader. Ser otroligt läckert ut, fast vackert väder kan ju också  kombineras med hårt arbete. Som sagt, en lång resa från bondgård Liane till Monaco och inte endast rent geografiskt.
 
 
Er fint ut vid landningen! Jag har aldrig varit i det här pyttelandet.

Grattis son Mattias på 40-årsdagen!

 
Jag har ju egentligen slutat gratulera till födelsedagar på bloggen för det blev ibland helt fel, men detta är så speciellt  både med jämna år och långt avstånd, så nu gör jag ett undantag. Son Mattias är alltså han till höger ;-)) och hans pappa Roland till vänster.  Han har ju redan fått present från oss, sen får vi väl fira mer när han (förhoppningsvis) kommer hem på besök till sommaren. Bostadsorten sedan några år är alltså Seattle och Roland var där och hälsade på för ett par veckor sedan. Det blev en fantastisk Once-in- a- lifetime -resa, med många höjdpunkter, inte minst i form av att få umgås i två hela veckor med Mattias som  bott långt hemifrån i många år nu.
Grattis och kramar från mor o far! 

Roland har besökt son Mattias i Seattle

 
Här syns även Space Needle, det höga utsiktstornet i Seattle som de till slut åkte upp i. Det byggdes till världsutställningen 1962, är 184 meter högt och har en restaurang som går sakta runt.
 
Mattias bor alltså i Seattle sedan några år tillbaka, jobbar på 343 Industries  Microsoft med att göra dataspel Halo. Roland har hälsat på honom ett par veckor och kom hem igår torsdag. Det var ett äventyr med fantastiska upplevelser: kreatursauktion, naturreservat uppe i bergen, träffat ättlingar till de Kylin-släktingar som emigrerade, besökt platsen där de högg i skogen med jätteträd, Harleybutik, Boing, Microsoft, ja mycket har Mattias o Roland gjort.
 
Ingen av de här två gillar höjder men till slut for de i alla fall upp i Space Needle.
 
 Och utsikten är fin. Tror att Seattle numera är en stad på 3 miljoner invånare.
 
Så här ser det ut nerifrån
 
De klarade det, båda två! Hade tur med vädret också, strålande sol däruppe och så regnade det vid nerfarten.
 
Det blir mer bilder så småningom från Rolands USA-resa

343 Industries i Seattle ...

... jobbar son Mattias på. Det är Microsofts dataspelstillverkning, man gör bl.a. ett spel som heter Halo.
Och så får jag det att låta som om jag visste nåt om dataspel, fast det gör jag inte. Jag har inte spelat någon enda gång i livet, men jag har förstås sett när andra har spelat.

Son Mattias bor i Seattle ...

 
... i nordvästra USA nära gränsen mot Kanada. Bilderna är från son Markus med familjs besök hos honom förra året.
 
Vägen tar slut där huset ligger, i stadsdelen Bellevue. Bakom där är en park som jag tror heter Bridle trails. Det finns mycket häst och stallar runt omkring här.
 
Son Mattias tillsammans med brorsbarn Lou o Bill och deras mamma Carin
 
 
Markus o Bill på baksidan av huset, på altanen
 
 
 
Bill är med Mattias på jobbet som game artist, han ritar spel på Microsofts Halo Studio 343 om jag kommer ihåg rätt nu (det brukar jag inte göra)

Son Markus o Roland så där ...

... 1989. Kortet har ramlat ur sitt album och legat och drällt på bordet några dagar i avvaktan på att klistras in igen. Markus konfirmerades här tror jag så han bör  ha varit så där 13 - 14 år gammal. Och Roland är väl ungefär 36 år.Tiden går!  Fina gossar i alla fall, då och nu!

Medlemskap i Wermländska Sällskapet i Stockholm ...

... fick son Markus i födelsedagspresent från oss och Jubileumsboken. Det är en rolig sammanslutning av värmlänningar i Stockholm. Den har  faktiskt funnits i  precis 200 år. Numera är  hertigen av Värmland, prins Carl Filip  högste beskyddare  Vilka traditioner!!! Man kan tänka att för 200 år sedan fanns ett stort behov för landsortsbor i storstad att ha hembygden närvarande. Det var ett projekt att resa hem och säkert blev det långt mellan varven. Fortfarande kan finnas en vits med att ha ett nätverk från  sin hemorts landskap. ;- ))
 
 
Vi tutade och sjöng och gratulerade förstås, även dotter Malins Kristian R och lilla Lovis med tomtebloss. Sen åt vi födelsedagsmiddag med rökt rådjur och potatisgratäng. Och tårta till dessert.
 
Gårdagen blev  fylld  med olika projekt:
- Till Årjäng på förmiddagen i ett sedan länge  bokat bankärende, det tog någon dryg timme
- En sväng inom Furnäs för att hjälpa Anna lyfta ner Viggos cross
- Fika och firing hos goda vänner, en trevlig  träff med några pliktfyllda inslag också
- Sen kom rörmokare Morgan  och fixade trasiga  toan på Liane (han fyllde dessutom  år så vi sjöng för honom och bjöd på kaffe o tårta också !!)
- Till slut firade vi son Markus födelsedag med äting för alla oss, dotterfamilj 5 st och sonfamilj 4 st.  Barnen lekte vilt och hade kul en hel kväll.
 

Vi skypade med son Mattias ...

 
... och hans fru Risa idag  när de öppnade sitt julpaket. Himla kul  att vi kan göra så här och  liksom få  fira lite jul tillsammans ändå trots ¨det stora avståndet!   Roligt att paketet kom fram i tid, de bor ju i Seattle så man vet aldrig. Men vi försökte vara ute i tid. Nu ska de fira jul och några dagar till med goda vänner på besök från Stockholm
Lite leksaker till katterna är med och det är uppskattat! De var ordentligt nyfikna och med och kollade  i paketet! ;-)). Två av dem är rejält världsvana. De har bott i LA några år, sedan fem år Stockholm och nu tre år i Seattle!
Mer bilder imorgon från vårt julfirande.

Thanksgiving i Seattle.

Det är en stor helg i USA med mycket god mat av olika slag. Frossandet liknar nog vår jul fast man äter andra rätter, exempelvis den obligatoriska kalkonen. Mattias firade hos kompis Fredrik (Fidde) och fru Melissa med hennes föräldrar. Vi fick bilder på mail, ser väldigt pampigt ut.
 
Här serveras alltså grillad kalkon, potatismos, yarns (sötpotatismos), rostade marshmallows, gröna bönor, stuffing, tranbärssylt osv.
 
 
 
 
 
 
 
 

Son Mattias ritade dataspel på UDS!

 
Nu har jag fått boken om UDS.
 
Det var speciellt på den tiden, innan det var etablerat att jobba med  att skapa dataspel. Son Mattias, född 1977,  satt under uppväxten  hemma i källaren med sin dator, först Commodore 64 sedan  Amigan, och ritade bilder till datorspel.  Ibland blev bilderna med i demos gjorda tillsammans med killar på andra orter. Mattias gjorde bilderna och de programmerade, gjorde musik osv.
 
När gymnasiet var slut för Mattias  del, mitten av 90-talet, så ringde jag runt på skolor för att kolla var han  kunde söka vidare för att utbilda sig i konsten att göra dataspel. Det fanns ingenstans. Jo, så där 15 platser på datorkonstubildning på högskolan i Skövde, men man hade hundratals sökande och tog i princip bara in etablerade konstnärer fick jag veta.
 
Så det blev studier i konstvetenskap vid Stockholms universitet istället. Och sen jobb på UDS i Norrköping. UDS betyder Unique Development Studios om jag minns rätt.  Där gjordes det dataspel. Det var inte så många anställda när Mattias började där, tror 15 - 16 stycken,  men det  blev snabbt fler. Det var i alla fall de här killarna (ja, oftast killar) som var med och lade grunden till det som brukar kallas det svenska spelundret. UDS gick så småningom i stöpet men innan dess så flyttade Mattias till LA, jobbade där på Pandemic några år, sen till Dice i Stockholm och nu har han landat hos Microsofts 343 Industries i Seattle för bl.a. Halo-spelet.
 
Den här boken är skriven av Oskar Burman, numera Rovio (dom med Angry Birds)  som var med och startade UDS . Han har skrivit om hur det var bland pionjärerna i branschen och beskriver spelutvecklingen,  företagets uppgång och fall. Detta är hans berättelse om hur det var. Mattias har förstås delvis en annan version av vad som hände. Boken består mest av bilder och citat. .Det är kul för oss att läsa boken och känna igen en del av dem som är med: Förutom Mattias så har vi träffat  Oskar Burman, liksom Mikael  Emtinger (Empa), Gabriel Odgren (Gabbe) , Fredrik (Fidde) och säkert några som jag har glömt namnen på. Men de jag nämner här har varit här på Liane i olika omgångar och vi har lärt känna dem lite grand. Gabbe var här senast i somras. Himla trevliga killar.
 
De beskriver i citat hur det var.  Från son Mattias bl.a.
 
"När jag förväntade mig första lönen så kom den inte, när jag frågade så fick jag reda på att jag måste jobba en hel månad till eftersom den kom i efterskott. Det var kris för mig, jag hade verkligen inga pengar. Jag hade fyra paket snabbmakaroner i skafferiet, det var allt. Total panik. Jag fick ringa hem till morsan och låna femtusen, vilket gjorde att jag klarade mig genom månaden. När sen första lönen kom och jag hade betalat tillbaka lånet och hyran var betald så hade jag TRE TUSEN över! Det kändes som jag lurade någon. Det var ju mitt första riktiga jobb, frihetskänslan var fantastisk, Det var min frigörelse. Att växa upp."
 
"Jag lyckades övertyga Jimmy Gustavsson att vi skulle göra en push på No Fear och köra övertid för att få klart en massa banor. Men istället för att köra klassisk övertid så ville jag köra på morgonen, vi gick upp klockan sex och gick till jobbet. Det gjorde att vi kunde sluta som vanligt klockan sex men vi hade ändå jobbat övertid. Kändes bättre på något sätt"
 
"En gång på ett projekt kallat Special Forces, som senare blev nedlagt, jobbade jag tre dygn i sträck, kanske fyra."
 
"När jag jämförde en arbetsdag med mina vänners så kände jag att jag hade världens bästa jobb"
 
"Jag gjorde kanske 60 - 70 % av all grafik på Asterix, grafiken till menyn, level design, level art, några karaktärer, lite animation. Jag var även lead designer och pitchade in hela projektet. Helt otroligt, en typisk grej som inte går längre i branschen. Det är det spel jag mest stolt över från min tid på UDS"
 
"Vi hade en programmerare på projektet som var rätt speciell, bara hans kod för minispelen upptog mer än hälften av all kod för hela spelet. Han struntade i att läsa designdokumentet och glömde mitt i utvecklingen att det skulle stödja multiplayer. Alla andra i teamet hade jobbat med multiplayer och multiplayer modes från dag ett, men halvvägs in i projektet vägrade han"
 
"Vi hade en annan programmerare på Asterixteamet som fuskade på internettävlingar. Om det var skicklighetsbaserade spel så kollade han hur dom var kodade, gjorde bottar som spelade, eller helt enkelt knäckte dem så han fick highscore. Han vann allt möjligt. En årsförbrukning av mjukost.  Godis. Cyklar. Allt kom till kontoret. Egentligen var han till en början inte  intresserad av priserna, han gav ofta bort dem till kollegor. Det var mer utmaningen som triggade honom, att lyckas överlista spelen. Just mjukosten skickade han vidare till kungen och drottningen. Men till slut vann han en bil och en resa till Hawaii. Då sa han upp sig och vi såg honom aldrig mer."
 
Slut på citaten!
 
Det som slår mig när jag läser boken om UDS är förstås att  killarna slet hårt, med långa arbetsdagar och stor entusiasm. De gillade verkligen det de höll på med och kreativiteten blomstrade. Bland dem som började sin yrkesbana på UDS i Norrköping så finns många kvar i branschen, ofta  i ledande positioner.  De var ju pionjärerna, har stor kunskap och ett stort nätverk av goda vänner i samma bransch, spridda över hela världen. Roligt att Mattias  fick möjlighet att jobba med det han gillar mest, rita dataspel.
 
Boken rekommenderas, den  är lättläst med mycket bilder och korta textstycken,  finns att köpa på Adlibris.
 
 

Så är då den här dagen slut!

Förutom mycket annat innehåll så finns i just den här dagen på året minnen av min mamma. Den 20 september var hennes födelsedag. Jag har tänkt mycket på henne idag och jag undrar alltid hur det var på Karlbergsvägen nr 65 i Vasastan,  den där dagen 20 september 1917 när min mamma föddes  Så småningom ska jag släktforska så mycket jag kan om det, kanske söka i barnmorskejournaler där jag inte varit än. Men det projektet finns kvar till tillfällen när jag har mer tid. Men min mamma lever mycket med mig än, fast hon varit död sedan 6 år. Och det är inte min gamla skröppliga mamma jag tänker på varje dag utan min friska starka mamma. Trodde inte att det skulle bli så här men det blev det, minnena är starka och finns som sagt varje dag närvarande på ett eller annat sätt. Hon lever inte mer på jorden men i mitt minne.

Idag kom dom!!! Son Markus och lilla Lou!

Roland hämtade dem vid tåget i Karlstad! Så roligt att ha dem här hos oss några dagar.

Barnbarn lilla Lou tog sina första steg ...

....i livet  på amerikansk mark! Lite stapplade hon fram innan men nu går hon helt utan stöd, och utan att någon håller i henne. Glad och stolt är hon över det! Undrar om det betyder nåt för framtiden, att det skedde i USA?
 
En fantastisk resa har familjen haft, mycket nytt att se och uppleva för både barn och föräldrar, träffar med gamla vänner och bekanta, men även nya. Bland annat här nedan Karen Boucher och hennes Bob som bor på Cape Cod. . Karen härstammar från Mineträdgården på Prästgården här i Sillerud. Hennes anmoder,  en Boberg,  bodde i församlingshemmet där, Charlotta (Lotta) och Wilhelmina (Mina). Och deras bror Carl Boberg blev förste arrendatorn på Liane från Rolands släkt (tror jag) fasanens Bobergs namne. Karen har besökt oss för att släktforska.
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu har Bill tagit adjö av sitt favvo-matställe Pancakehouse. USA- besöket hos  Mattias och Risa i Seattle är över och nu packar man in sig i planet för hemresa. Vi håller tummarna att allt ska gå bra och att barnen ska sova bort det mesta av den lite tråkiga restiden. Vi kommer förstås att följa det hela på nätet under morgondagen om vi hittar tillbaka till sidan där man kan se  alla  plan som är i luften.
 
Här ovan på Seatac flygplats för avresa.
Här en sista vink tidigare utanför Mattias hus i Bellevue.

Evergreen State Fair ...

... har Markus-familjen varit på i USA! Marknad och tivoli! Barnbarn Bill lyckades ta hem högsta vinsten på ett lotteri, blev så här glad.
 Lilla Lou och Markus
 Lilla Lou visar tänderna! Går nu! Har tagit sina första steg på amerikansk mark.
 

Barnbarn i Seattle

På den här gräsplanen sätter man igång sprinkelsystemet en gång i veckan så att barnen får komma och leka. Mycket uppskattat.
 
Markus läser saga för lille Bill på altanen vid Mattias hus i Bellevue Seattle. Träden runt huset, som är som en skog,  är en park som heter Bridle Trails tror jag.
 

Barnbarn Lou härjar med shopping i Seattle!

Absolut kul att shoppa med mamma. Seattle är en stor stad med rikligt utbud av allt.
 
Konstnärlig glass eller konstnärlig latte??  Välgjort i alla fall.
 
I Seattle  finns en stor japansk befolkning. Om det beror mest på yrkesmässigt fiske på båda håll eller på Nintendo vet jag inte. Bra sushi kan man få tag på i alla fall. Carin och Risako gick ut själva och åt en kväll, en tjejkväll.

Barnbarn Bill kollar hur hans farbror Mattias gör dataspel!

Det blev besök i Redmond Seattle hos vår son Mattias på arbetsplatsen. Det är Microsoft 343 Studios där man gör ex. spelet Halo.
Rita vad du vill!
Modeller finns här och där.
 
 

Sönerna Markus o Mattias drar iväg på Guns N Roses!

Här drar de iväg på konsert med Guns N Roses på en arena, CenturyLink Field,  i Seattle. Ser ut att ha  höga förväntningar som vi får hoppas  infrias när de nu får chansen att uppleva de gamla idolerna live. I skrivande stund, svensk tid lördag morgon, är de där.
Son Mattias hus i Seattle, Bellevue.

Tidigare inlägg