Idag onsdag åkte son Mattias härifrån!

Tårarna har trillat. Son Mattias åkte nu till Stockholm för att träffa goda vänner där några dagar. Han kommer att bo hos Jimmie o Kaori ( som har Mama Wolf-restaurang på söder). På vägen blir det stopp hos Robban i Karlstad. På måndag tillbaka till Seattle igen och jobbet på Microsofts 343 studios där man gör datorspel Halo 5. Kanske kan vi inte ses igen förrän nästa sommar :-(

Idag för precis 100 år sedan föddes min lilla mamma.

Hon föddes i Stockholm på Karlbergsvägen 65, en adress nästan runt hörnet där sonfamiljen bor idag uppe i Vasastan. Fast då 1917 så var det på gränsen till  lantligt, ett område under byggnation.  Bilden ovan är en ungdomsbild. Hon ser lite högtidlig ut och jag skulle kunna gissa att den togs i samband med att hon gått färdigt på Benninge lanthushållsskola. 
 
Detta är sista riktigt fina bilden på min mamma. Hon var över 90 år här. Hon flyttade hit till Värmland o Sillerud när hon fyllt 75  så vi fick många fina år tillsammans. 
 
Varje sommar så gjorde vi en utflyktsdag bara hon och jag och mamma fick bestämma. Hon ville alltid börja med förmiddagskaffe på Esters café, sen till Häljebols konstgård med den vackra trädgården, ofta sen till Säffle med god mat på Kanalrestaurangen och så Duse udde med fin utsikt över Vänerns vatten och en eftermiddagskaffe. Det var lite olika år från år men det var nog favvorundan. Minns att hon sa just här i Häljebol vid vilopausen framför  den vackra blommande busken,  att det skulle bli sista året vi gjorde utflykt, hon skulle inte orka någon mer. Vet inte hur hon kunde veta det men så blev det. Hon gick bort på våren 2010. Jag saknar henne fortfarande oerhört mycket och det går inte en dag utan att hon på något sätt  finns med i mina tankar.

Son Mattias presentation på folkhögskolan Kyrkerud

Årjäng har en fin folkhögskola som heter Kyrkerud. Den har estetisk inriktning och ligger vackert vid sjön Västra Silen strax utanför Årjäng. Mattias var ombedd att här berätta lite om sitt jobb med datorgrafik inom spelbranschen. 
Roland o jag var där och lyssnade. Vi kunde konstaterade att han gjorde det suveränt. Han har hållit på med detta i stort sett hela sitt liv och kan ämnet utan och innan. Dessutom var han god pedagog, dvs förmedlade det hela på sätt som gjorde det hela begripligt. Det var överraskande för mig  och gladde min "lärarsjäl" ;-))  Men han har förstås fått en hel del träning. I hans jobb ingår ofta  att kunna presentera vad han gör för mindre och större samarbetsteam.
 
Imorgon ska han göra sin presentation på högstadiet i Årjäng, fast lite modifierat, inte så långt. Syo Anna ringde imorse och ville att han skulle komma efter lunch. Så blir det. Jag tänker att det kan vara en god gärning att förmedla till barn / ungdomar på landet långt från storstad att man kan förverkliga sina drömmar fast man inte växer upp med hjälpsamma kontakter och hjälp utifrån. Fokuserat intresse och hårt arbete räcker långt. Sen berättar han också om bakslag som  han bara  måste lägga bakom sig för att  gå vidare. 
 
Här är exempel på spel som Mattias har varit med och gjort; Halo 5, tre stycken Battlefield, två  Mercenaries, Futurama och Asterix. 

Vi firade igår kväll o idag ska son Mattias göra en presentation på Kyrkerud

Markusfamiljen med Carin, barnbarnen Bill o Lou skjutsade Roland till tåget i Karlstad igår. Det är så ledsamt att de måste åka hem, så långt ifrån oss.
 
På kvällen firade vi son Mattias 40-årsdag. Den var egentligen i april men då kunde han inte komma hem, väntade på sitt Green Card. Så vi samlade de närmaste o släktingar igår kväll istället på planka och tårta  från Sinnikka  Det var jättegott!
 
 
 
Anders o Annelie gjorde ståndsmässig entré
 
Roland blåste in festen med jakthornet.
 
Roligt att se liv och rörelse på Liane!
Uppskattat av Mattias att få träffa alla dem så här, det blir långt emellan tillfällena. Vädret är vackert men lurigt. När vi satte oss ner så var det nästan sommarvarmt men så fort solen gick ner så blev det bara så där + 10 grader.
 
 
 
Av och till under dagen har son Mattias jobbat med presentationen av sitt jobb och TV-spelsutvecklingen under de år han har hållit på. Så där 30 år blir det väl nu med 3d-grafik om man räknar in den allra första början hemma i källaren med Commodore 64, senare Amiga. Han är alltså ombedd att berätta om detta på Kyrkeruds estetiska folkhögskola idag måndag kl 13.00. Roland o jag tänkte gå dit och lyssna, vi har fått lov men Roland är så förkyld så det kanske inte går. Jag vet inte om det är öppet för alla men den som är intresserad kan säkert kolla med Jessica.
 
I går kväll kom de hem efter den långa resan, barnbarn Bill o lilla Lou. Den amerikanska hunden som Mattias hade med sig  är döpt till Flora (efter Bills bästa kompis på dagis) och Lou håller i grisen som hon vann på Årjängs marknad. 

Så kom son Mattias till slut igår kväll fredag.

Flyget strulade in i det längsta, bl.a. på grund av varslet om pilotstrejk i SAS. Den flygresa Mattias hade bokat blev inställd, så det blev nya bokningar.  Vägen blev efter flera ombokningar Seattle- Chicago- Köpenhamn- Oslo och så till slut hyrbil till Liane. Ankomst hemma på Liane vid 8-tiden igår kväll.  Han hade fått plats med  Bills kvarlämnade amerikanska hund, den han vann på lotteri när familjen var på ett längre besök hos Mattias för ett år sedan. Mattias hade bara handbagage med sig på resan men hunden hade gått ner. Så roligt att Mattias kommit hem. Vi har väntat så länge. Han kunde inte lämna USA medan ansökan om Green Card (permanent arbets- och uppehållstillstånd) behandlades, så senaste besöket här hemma var förra sommaren i samband med storebrors bröllop o Lous dop. Kvällen ägnades åt grillknyte i Lianegrillen.
 
Idag lördag blir det  besök på Årjängs marknad förstås. Ikväll bjuder vi alla på något lite av varje på Liane, bl.a. Vätternkräftor som vi sparat till nu. Imorgon söndag skjutsar vi Markus-familjen till tåget och efter travet har vi ett sammandrag av närmaste släkt här på Liane för att fira lite. Mattias fyllde ju 40 år i våras men då var han alltså inte hemma, så vi passar på nu istället.  På måndag tror jag son Mattias var inbjuden till Kyrkerud för att berätta om sitt jobb med att rita dataspel. Det är en folkhögskola här i Årjäng som har estetisk inriktning. På onsdag åker han vidare till Stockholm för att träffa goda vänner där innan han åker tillbaka till Seattle.
 
 
 
Trevligt när det går att ta bort fler väggar i grillen. Funkar som regnskydd också för leksakerna. Det kom några regn / hagelskurar under kvällen. 
 
Jaktgäster från Norge var det samtidigt i lilla Liane-stugan. Där finns ett ute- bord numera och någon grill. Dem hann vi inte träffa den här gången, men vi ses snart igen.
 
Barnen lekte i trädgården, Bobo till vänster och Clara och Bill i gungorna.
 
Gästerna från Varberg hade husvagnen vid ladugården. Med dem fick vi som sagt en trevlig pratstund över en kopp kaffe på eftermiddagen. Hoppas vi kan umgås  mer vid nästa besök.
 
 

Green card!!!!

Äntligen har son Mattias fått sitt Green card. Det innebär att han har permanent uppehållstillstånd i USA och inte behöver hålla på och söka tillfälliga arbets- och upppehållstillstånd. Ansökningsprocessen har hållit på sedan september förra året och hanterats av Microsofts jurister, som bara sysslar med det.  Under den tiden har han inte kunnat lämna USA.  Man kan inte säga annat än att USA försöker kolla dem som ska bo permanent i landet. Mattias har jobbat snart 10 ¨år sammanlagt i USA, har köpt hus där, är gift med en amerikansk medborgare, har fast anställning sedan flera år i ett stort amerikanskt företag; Microsoft. Ändå har det tagit så lång tid. Vi är jätteglada att processen äntligen är i hamn och att han nu kan boka en resa hem för att hälsa på oss. Skulle väl ärligt talat önska att Sverige hade en lika noggrann koll på de människor som söker  ett permanent uppehållstillstånd (PUT) i vårt land.  
 
Vi fick meddelandet igår kväll, han skickade via telefon på väg till Atlanta. Han ska besöka Dream Hack för professionella gamers där. Tror att det spelet som han jobbar med på Microsoft, Halo, skulle vara med på det. 
 
Senare under dagen blir det lite mer på bloggen om gårdagen på Liane.

Svärdotter Carin på jobb, helikoptertur i franska Pyrenéerna

Ett företag som tillverkar skönhetsprodukter visar var ingedienserna odlas uppe i bergen! Bra att få kunskap på plats om vad som ingår och hur det kommer till.
 
Här på Liane är det betydligt lugnare. Vi väntar ett par goda vänner, S.  och A.  i kväll hit på våfflor o kaffe. Vi ska kolla på film från Rolands resa till Seattle.

Men oj! Carin är med i Elle!

 
Det är  ju Carin i reportaget i senaste Elle-tidningen! Det är alltså vår svärdotter, lille Bills o lilla Lous mamma.  Vi visste inget om att hon var med på det här sättet i Elle så det blev en överraskning när jag bläddrade i tidningen. Hon jobbar ju som skönhetsredaktör på Elle och skriver om skönhetsprodukter.  Men här är alltså en artikel om henne och hennes tankar runt skönhet och bilderna är faktiskt fotade i hemmet i Birkastan. Fast alla leksaker är bortplockade ;-)) Carin är så snygg men allra mest uppskattar vi henne förstås för att hon är en fantastisk mamma till våra barnbarn och för att hon trivs så bra här på Liane. Hon kommer hit så ofta det går med eller utan Markus.
 
Så här ser den aktuella tidningen ut på framsidan.

Carin på jobb i Monaco!

Direkt efter påskfirandet här på Liane fick Bills mamma Carin åka på jobb till Monaco igår. Soligt och varmt, 25 grader. Ser otroligt läckert ut, fast vackert väder kan ju också  kombineras med hårt arbete. Som sagt, en lång resa från bondgård Liane till Monaco och inte endast rent geografiskt.
 
 
Er fint ut vid landningen! Jag har aldrig varit i det här pyttelandet.

Grattis son Mattias på 40-årsdagen!

 
Jag har ju egentligen slutat gratulera till födelsedagar på bloggen för det blev ibland helt fel, men detta är så speciellt  både med jämna år och långt avstånd, så nu gör jag ett undantag. Son Mattias är alltså han till höger ;-)) och hans pappa Roland till vänster.  Han har ju redan fått present från oss, sen får vi väl fira mer när han (förhoppningsvis) kommer hem på besök till sommaren. Bostadsorten sedan några år är alltså Seattle och Roland var där och hälsade på för ett par veckor sedan. Det blev en fantastisk Once-in- a- lifetime -resa, med många höjdpunkter, inte minst i form av att få umgås i två hela veckor med Mattias som  bott långt hemifrån i många år nu.
Grattis och kramar från mor o far! 

Roland har besökt son Mattias i Seattle

 
Här syns även Space Needle, det höga utsiktstornet i Seattle som de till slut åkte upp i. Det byggdes till världsutställningen 1962, är 184 meter högt och har en restaurang som går sakta runt.
 
Mattias bor alltså i Seattle sedan några år tillbaka, jobbar på 343 Industries  Microsoft med att göra dataspel Halo. Roland har hälsat på honom ett par veckor och kom hem igår torsdag. Det var ett äventyr med fantastiska upplevelser: kreatursauktion, naturreservat uppe i bergen, träffat ättlingar till de Kylin-släktingar som emigrerade, besökt platsen där de högg i skogen med jätteträd, Harleybutik, Boing, Microsoft, ja mycket har Mattias o Roland gjort.
 
Ingen av de här två gillar höjder men till slut for de i alla fall upp i Space Needle.
 
 Och utsikten är fin. Tror att Seattle numera är en stad på 3 miljoner invånare.
 
Så här ser det ut nerifrån
 
De klarade det, båda två! Hade tur med vädret också, strålande sol däruppe och så regnade det vid nerfarten.
 
Det blir mer bilder så småningom från Rolands USA-resa

343 Industries i Seattle ...

... jobbar son Mattias på. Det är Microsofts dataspelstillverkning, man gör bl.a. ett spel som heter Halo.
Och så får jag det att låta som om jag visste nåt om dataspel, fast det gör jag inte. Jag har inte spelat någon enda gång i livet, men jag har förstås sett när andra har spelat.

Son Mattias bor i Seattle ...

 
... i nordvästra USA nära gränsen mot Kanada. Bilderna är från son Markus med familjs besök hos honom förra året.
 
Vägen tar slut där huset ligger, i stadsdelen Bellevue. Bakom där är en park som jag tror heter Bridle trails. Det finns mycket häst och stallar runt omkring här.
 
Son Mattias tillsammans med brorsbarn Lou o Bill och deras mamma Carin
 
 
Markus o Bill på baksidan av huset, på altanen
 
 
 
Bill är med Mattias på jobbet som game artist, han ritar spel på Microsofts Halo Studio 343 om jag kommer ihåg rätt nu (det brukar jag inte göra)

Son Markus o Roland så där ...

... 1989. Kortet har ramlat ur sitt album och legat och drällt på bordet några dagar i avvaktan på att klistras in igen. Markus konfirmerades här tror jag så han bör  ha varit så där 13 - 14 år gammal. Och Roland är väl ungefär 36 år.Tiden går!  Fina gossar i alla fall, då och nu!

Medlemskap i Wermländska Sällskapet i Stockholm ...

... fick son Markus i födelsedagspresent från oss och Jubileumsboken. Det är en rolig sammanslutning av värmlänningar i Stockholm. Den har  faktiskt funnits i  precis 200 år. Numera är  hertigen av Värmland, prins Carl Filip  högste beskyddare  Vilka traditioner!!! Man kan tänka att för 200 år sedan fanns ett stort behov för landsortsbor i storstad att ha hembygden närvarande. Det var ett projekt att resa hem och säkert blev det långt mellan varven. Fortfarande kan finnas en vits med att ha ett nätverk från  sin hemorts landskap. ;- ))
 
 
Vi tutade och sjöng och gratulerade förstås, även dotter Malins Kristian R och lilla Lovis med tomtebloss. Sen åt vi födelsedagsmiddag med rökt rådjur och potatisgratäng. Och tårta till dessert.
 
Gårdagen blev  fylld  med olika projekt:
- Till Årjäng på förmiddagen i ett sedan länge  bokat bankärende, det tog någon dryg timme
- En sväng inom Furnäs för att hjälpa Anna lyfta ner Viggos cross
- Fika och firing hos goda vänner, en trevlig  träff med några pliktfyllda inslag också
- Sen kom rörmokare Morgan  och fixade trasiga  toan på Liane (han fyllde dessutom  år så vi sjöng för honom och bjöd på kaffe o tårta också !!)
- Till slut firade vi son Markus födelsedag med äting för alla oss, dotterfamilj 5 st och sonfamilj 4 st.  Barnen lekte vilt och hade kul en hel kväll.
 

Vi skypade med son Mattias ...

 
... och hans fru Risa idag  när de öppnade sitt julpaket. Himla kul  att vi kan göra så här och  liksom få  fira lite jul tillsammans ändå trots ¨det stora avståndet!   Roligt att paketet kom fram i tid, de bor ju i Seattle så man vet aldrig. Men vi försökte vara ute i tid. Nu ska de fira jul och några dagar till med goda vänner på besök från Stockholm
Lite leksaker till katterna är med och det är uppskattat! De var ordentligt nyfikna och med och kollade  i paketet! ;-)). Två av dem är rejält världsvana. De har bott i LA några år, sedan fem år Stockholm och nu tre år i Seattle!
Mer bilder imorgon från vårt julfirande.

Thanksgiving i Seattle.

Det är en stor helg i USA med mycket god mat av olika slag. Frossandet liknar nog vår jul fast man äter andra rätter, exempelvis den obligatoriska kalkonen. Mattias firade hos kompis Fredrik (Fidde) och fru Melissa med hennes föräldrar. Vi fick bilder på mail, ser väldigt pampigt ut.
 
Här serveras alltså grillad kalkon, potatismos, yarns (sötpotatismos), rostade marshmallows, gröna bönor, stuffing, tranbärssylt osv.
 
 
 
 
 
 
 
 

Son Mattias ritade dataspel på UDS!

 
Nu har jag fått boken om UDS.
 
Det var speciellt på den tiden, innan det var etablerat att jobba med  att skapa dataspel. Son Mattias, född 1977,  satt under uppväxten  hemma i källaren med sin dator, först Commodore 64 sedan  Amigan, och ritade bilder till datorspel.  Ibland blev bilderna med i demos gjorda tillsammans med killar på andra orter. Mattias gjorde bilderna och de programmerade, gjorde musik osv.
 
När gymnasiet var slut för Mattias  del, mitten av 90-talet, så ringde jag runt på skolor för att kolla var han  kunde söka vidare för att utbilda sig i konsten att göra dataspel. Det fanns ingenstans. Jo, så där 15 platser på datorkonstubildning på högskolan i Skövde, men man hade hundratals sökande och tog i princip bara in etablerade konstnärer fick jag veta.
 
Så det blev studier i konstvetenskap vid Stockholms universitet istället. Och sen jobb på UDS i Norrköping. UDS betyder Unique Development Studios om jag minns rätt.  Där gjordes det dataspel. Det var inte så många anställda när Mattias började där, tror 15 - 16 stycken,  men det  blev snabbt fler. Det var i alla fall de här killarna (ja, oftast killar) som var med och lade grunden till det som brukar kallas det svenska spelundret. UDS gick så småningom i stöpet men innan dess så flyttade Mattias till LA, jobbade där på Pandemic några år, sen till Dice i Stockholm och nu har han landat hos Microsofts 343 Industries i Seattle för bl.a. Halo-spelet.
 
Den här boken är skriven av Oskar Burman, numera Rovio (dom med Angry Birds)  som var med och startade UDS . Han har skrivit om hur det var bland pionjärerna i branschen och beskriver spelutvecklingen,  företagets uppgång och fall. Detta är hans berättelse om hur det var. Mattias har förstås delvis en annan version av vad som hände. Boken består mest av bilder och citat. .Det är kul för oss att läsa boken och känna igen en del av dem som är med: Förutom Mattias så har vi träffat  Oskar Burman, liksom Mikael  Emtinger (Empa), Gabriel Odgren (Gabbe) , Fredrik (Fidde) och säkert några som jag har glömt namnen på. Men de jag nämner här har varit här på Liane i olika omgångar och vi har lärt känna dem lite grand. Gabbe var här senast i somras. Himla trevliga killar.
 
De beskriver i citat hur det var.  Från son Mattias bl.a.
 
"När jag förväntade mig första lönen så kom den inte, när jag frågade så fick jag reda på att jag måste jobba en hel månad till eftersom den kom i efterskott. Det var kris för mig, jag hade verkligen inga pengar. Jag hade fyra paket snabbmakaroner i skafferiet, det var allt. Total panik. Jag fick ringa hem till morsan och låna femtusen, vilket gjorde att jag klarade mig genom månaden. När sen första lönen kom och jag hade betalat tillbaka lånet och hyran var betald så hade jag TRE TUSEN över! Det kändes som jag lurade någon. Det var ju mitt första riktiga jobb, frihetskänslan var fantastisk, Det var min frigörelse. Att växa upp."
 
"Jag lyckades övertyga Jimmy Gustavsson att vi skulle göra en push på No Fear och köra övertid för att få klart en massa banor. Men istället för att köra klassisk övertid så ville jag köra på morgonen, vi gick upp klockan sex och gick till jobbet. Det gjorde att vi kunde sluta som vanligt klockan sex men vi hade ändå jobbat övertid. Kändes bättre på något sätt"
 
"En gång på ett projekt kallat Special Forces, som senare blev nedlagt, jobbade jag tre dygn i sträck, kanske fyra."
 
"När jag jämförde en arbetsdag med mina vänners så kände jag att jag hade världens bästa jobb"
 
"Jag gjorde kanske 60 - 70 % av all grafik på Asterix, grafiken till menyn, level design, level art, några karaktärer, lite animation. Jag var även lead designer och pitchade in hela projektet. Helt otroligt, en typisk grej som inte går längre i branschen. Det är det spel jag mest stolt över från min tid på UDS"
 
"Vi hade en programmerare på projektet som var rätt speciell, bara hans kod för minispelen upptog mer än hälften av all kod för hela spelet. Han struntade i att läsa designdokumentet och glömde mitt i utvecklingen att det skulle stödja multiplayer. Alla andra i teamet hade jobbat med multiplayer och multiplayer modes från dag ett, men halvvägs in i projektet vägrade han"
 
"Vi hade en annan programmerare på Asterixteamet som fuskade på internettävlingar. Om det var skicklighetsbaserade spel så kollade han hur dom var kodade, gjorde bottar som spelade, eller helt enkelt knäckte dem så han fick highscore. Han vann allt möjligt. En årsförbrukning av mjukost.  Godis. Cyklar. Allt kom till kontoret. Egentligen var han till en början inte  intresserad av priserna, han gav ofta bort dem till kollegor. Det var mer utmaningen som triggade honom, att lyckas överlista spelen. Just mjukosten skickade han vidare till kungen och drottningen. Men till slut vann han en bil och en resa till Hawaii. Då sa han upp sig och vi såg honom aldrig mer."
 
Slut på citaten!
 
Det som slår mig när jag läser boken om UDS är förstås att  killarna slet hårt, med långa arbetsdagar och stor entusiasm. De gillade verkligen det de höll på med och kreativiteten blomstrade. Bland dem som började sin yrkesbana på UDS i Norrköping så finns många kvar i branschen, ofta  i ledande positioner.  De var ju pionjärerna, har stor kunskap och ett stort nätverk av goda vänner i samma bransch, spridda över hela världen. Roligt att Mattias  fick möjlighet att jobba med det han gillar mest, rita dataspel.
 
Boken rekommenderas, den  är lättläst med mycket bilder och korta textstycken,  finns att köpa på Adlibris.
 
 

Så är då den här dagen slut!

Förutom mycket annat innehåll så finns i just den här dagen på året minnen av min mamma. Den 20 september var hennes födelsedag. Jag har tänkt mycket på henne idag och jag undrar alltid hur det var på Karlbergsvägen nr 65 i Vasastan,  den där dagen 20 september 1917 när min mamma föddes  Så småningom ska jag släktforska så mycket jag kan om det, kanske söka i barnmorskejournaler där jag inte varit än. Men det projektet finns kvar till tillfällen när jag har mer tid. Men min mamma lever mycket med mig än, fast hon varit död sedan 6 år. Och det är inte min gamla skröppliga mamma jag tänker på varje dag utan min friska starka mamma. Trodde inte att det skulle bli så här men det blev det, minnena är starka och finns som sagt varje dag närvarande på ett eller annat sätt. Hon lever inte mer på jorden men i mitt minne.

Idag kom dom!!! Son Markus och lilla Lou!

Roland hämtade dem vid tåget i Karlstad! Så roligt att ha dem här hos oss några dagar.

Tidigare inlägg