343 Industries i Seattle ...

... jobbar son Mattias på. Det är Microsofts dataspelstillverkning, man gör bl.a. ett spel som heter Halo.
Och så får jag det att låta som om jag visste nåt om dataspel, fast det gör jag inte. Jag har inte spelat någon enda gång i livet, men jag har förstås sett när andra har spelat.

Son Mattias bor i Seattle ...

 
... i nordvästra USA nära gränsen mot Kanada. Bilderna är från son Markus med familjs besök hos honom förra året.
 
Vägen tar slut där huset ligger, i stadsdelen Bellevue. Bakom där är en park som jag tror heter Bridle trails. Det finns mycket häst och stallar runt omkring här.
 
Son Mattias tillsammans med brorsbarn Lou o Bill och deras mamma Carin
 
 
Markus o Bill på baksidan av huset, på altanen
 
 
 
Bill är med Mattias på jobbet som game artist, han ritar spel på Microsofts Halo Studio 343 om jag kommer ihåg rätt nu (det brukar jag inte göra)

Son Markus o Roland så där ...

... 1989. Kortet har ramlat ur sitt album och legat och drällt på bordet några dagar i avvaktan på att klistras in igen. Markus konfirmerades här tror jag så han bör  ha varit så där 13 - 14 år gammal. Och Roland är väl ungefär 36 år.Tiden går!  Fina gossar i alla fall, då och nu!

Medlemskap i Wermländska Sällskapet i Stockholm ...

... fick son Markus i födelsedagspresent från oss och Jubileumsboken. Det är en rolig sammanslutning av värmlänningar i Stockholm. Den har  faktiskt funnits i  precis 200 år. Numera är  hertigen av Värmland, prins Carl Filip  högste beskyddare  Vilka traditioner!!! Man kan tänka att för 200 år sedan fanns ett stort behov för landsortsbor i storstad att ha hembygden närvarande. Det var ett projekt att resa hem och säkert blev det långt mellan varven. Fortfarande kan finnas en vits med att ha ett nätverk från  sin hemorts landskap. ;- ))
 
 
Vi tutade och sjöng och gratulerade förstås, även dotter Malins Kristian R och lilla Lovis med tomtebloss. Sen åt vi födelsedagsmiddag med rökt rådjur och potatisgratäng. Och tårta till dessert.
 
Gårdagen blev  fylld  med olika projekt:
- Till Årjäng på förmiddagen i ett sedan länge  bokat bankärende, det tog någon dryg timme
- En sväng inom Furnäs för att hjälpa Anna lyfta ner Viggos cross
- Fika och firing hos goda vänner, en trevlig  träff med några pliktfyllda inslag också
- Sen kom rörmokare Morgan  och fixade trasiga  toan på Liane (han fyllde dessutom  år så vi sjöng för honom och bjöd på kaffe o tårta också !!)
- Till slut firade vi son Markus födelsedag med äting för alla oss, dotterfamilj 5 st och sonfamilj 4 st.  Barnen lekte vilt och hade kul en hel kväll.
 

Vi skypade med son Mattias ...

 
... och hans fru Risa idag  när de öppnade sitt julpaket. Himla kul  att vi kan göra så här och  liksom få  fira lite jul tillsammans ändå trots ¨det stora avståndet!   Roligt att paketet kom fram i tid, de bor ju i Seattle så man vet aldrig. Men vi försökte vara ute i tid. Nu ska de fira jul och några dagar till med goda vänner på besök från Stockholm
Lite leksaker till katterna är med och det är uppskattat! De var ordentligt nyfikna och med och kollade  i paketet! ;-)). Två av dem är rejält världsvana. De har bott i LA några år, sedan fem år Stockholm och nu tre år i Seattle!
Mer bilder imorgon från vårt julfirande.

Thanksgiving i Seattle.

Det är en stor helg i USA med mycket god mat av olika slag. Frossandet liknar nog vår jul fast man äter andra rätter, exempelvis den obligatoriska kalkonen. Mattias firade hos kompis Fredrik (Fidde) och fru Melissa med hennes föräldrar. Vi fick bilder på mail, ser väldigt pampigt ut.
 
Här serveras alltså grillad kalkon, potatismos, yarns (sötpotatismos), rostade marshmallows, gröna bönor, stuffing, tranbärssylt osv.
 
 
 
 
 
 
 
 

Son Mattias ritade dataspel på UDS!

 
Nu har jag fått boken om UDS.
 
Det var speciellt på den tiden, innan det var etablerat att jobba med  att skapa dataspel. Son Mattias, född 1977,  satt under uppväxten  hemma i källaren med sin dator, först Commodore 64 sedan  Amigan, och ritade bilder till datorspel.  Ibland blev bilderna med i demos gjorda tillsammans med killar på andra orter. Mattias gjorde bilderna och de programmerade, gjorde musik osv.
 
När gymnasiet var slut för Mattias  del, mitten av 90-talet, så ringde jag runt på skolor för att kolla var han  kunde söka vidare för att utbilda sig i konsten att göra dataspel. Det fanns ingenstans. Jo, så där 15 platser på datorkonstubildning på högskolan i Skövde, men man hade hundratals sökande och tog i princip bara in etablerade konstnärer fick jag veta.
 
Så det blev studier i konstvetenskap vid Stockholms universitet istället. Och sen jobb på UDS i Norrköping. UDS betyder Unique Development Studios om jag minns rätt.  Där gjordes det dataspel. Det var inte så många anställda när Mattias började där, tror 15 - 16 stycken,  men det  blev snabbt fler. Det var i alla fall de här killarna (ja, oftast killar) som var med och lade grunden till det som brukar kallas det svenska spelundret. UDS gick så småningom i stöpet men innan dess så flyttade Mattias till LA, jobbade där på Pandemic några år, sen till Dice i Stockholm och nu har han landat hos Microsofts 343 Industries i Seattle för bl.a. Halo-spelet.
 
Den här boken är skriven av Oskar Burman, numera Rovio (dom med Angry Birds)  som var med och startade UDS . Han har skrivit om hur det var bland pionjärerna i branschen och beskriver spelutvecklingen,  företagets uppgång och fall. Detta är hans berättelse om hur det var. Mattias har förstås delvis en annan version av vad som hände. Boken består mest av bilder och citat. .Det är kul för oss att läsa boken och känna igen en del av dem som är med: Förutom Mattias så har vi träffat  Oskar Burman, liksom Mikael  Emtinger (Empa), Gabriel Odgren (Gabbe) , Fredrik (Fidde) och säkert några som jag har glömt namnen på. Men de jag nämner här har varit här på Liane i olika omgångar och vi har lärt känna dem lite grand. Gabbe var här senast i somras. Himla trevliga killar.
 
De beskriver i citat hur det var.  Från son Mattias bl.a.
 
"När jag förväntade mig första lönen så kom den inte, när jag frågade så fick jag reda på att jag måste jobba en hel månad till eftersom den kom i efterskott. Det var kris för mig, jag hade verkligen inga pengar. Jag hade fyra paket snabbmakaroner i skafferiet, det var allt. Total panik. Jag fick ringa hem till morsan och låna femtusen, vilket gjorde att jag klarade mig genom månaden. När sen första lönen kom och jag hade betalat tillbaka lånet och hyran var betald så hade jag TRE TUSEN över! Det kändes som jag lurade någon. Det var ju mitt första riktiga jobb, frihetskänslan var fantastisk, Det var min frigörelse. Att växa upp."
 
"Jag lyckades övertyga Jimmy Gustavsson att vi skulle göra en push på No Fear och köra övertid för att få klart en massa banor. Men istället för att köra klassisk övertid så ville jag köra på morgonen, vi gick upp klockan sex och gick till jobbet. Det gjorde att vi kunde sluta som vanligt klockan sex men vi hade ändå jobbat övertid. Kändes bättre på något sätt"
 
"En gång på ett projekt kallat Special Forces, som senare blev nedlagt, jobbade jag tre dygn i sträck, kanske fyra."
 
"När jag jämförde en arbetsdag med mina vänners så kände jag att jag hade världens bästa jobb"
 
"Jag gjorde kanske 60 - 70 % av all grafik på Asterix, grafiken till menyn, level design, level art, några karaktärer, lite animation. Jag var även lead designer och pitchade in hela projektet. Helt otroligt, en typisk grej som inte går längre i branschen. Det är det spel jag mest stolt över från min tid på UDS"
 
"Vi hade en programmerare på projektet som var rätt speciell, bara hans kod för minispelen upptog mer än hälften av all kod för hela spelet. Han struntade i att läsa designdokumentet och glömde mitt i utvecklingen att det skulle stödja multiplayer. Alla andra i teamet hade jobbat med multiplayer och multiplayer modes från dag ett, men halvvägs in i projektet vägrade han"
 
"Vi hade en annan programmerare på Asterixteamet som fuskade på internettävlingar. Om det var skicklighetsbaserade spel så kollade han hur dom var kodade, gjorde bottar som spelade, eller helt enkelt knäckte dem så han fick highscore. Han vann allt möjligt. En årsförbrukning av mjukost.  Godis. Cyklar. Allt kom till kontoret. Egentligen var han till en början inte  intresserad av priserna, han gav ofta bort dem till kollegor. Det var mer utmaningen som triggade honom, att lyckas överlista spelen. Just mjukosten skickade han vidare till kungen och drottningen. Men till slut vann han en bil och en resa till Hawaii. Då sa han upp sig och vi såg honom aldrig mer."
 
Slut på citaten!
 
Det som slår mig när jag läser boken om UDS är förstås att  killarna slet hårt, med långa arbetsdagar och stor entusiasm. De gillade verkligen det de höll på med och kreativiteten blomstrade. Bland dem som började sin yrkesbana på UDS i Norrköping så finns många kvar i branschen, ofta  i ledande positioner.  De var ju pionjärerna, har stor kunskap och ett stort nätverk av goda vänner i samma bransch, spridda över hela världen. Roligt att Mattias  fick möjlighet att jobba med det han gillar mest, rita dataspel.
 
Boken rekommenderas, den  är lättläst med mycket bilder och korta textstycken,  finns att köpa på Adlibris.
 
 

Så är då den här dagen slut!

Förutom mycket annat innehåll så finns i just den här dagen på året minnen av min mamma. Den 20 september var hennes födelsedag. Jag har tänkt mycket på henne idag och jag undrar alltid hur det var på Karlbergsvägen nr 65 i Vasastan,  den där dagen 20 september 1917 när min mamma föddes  Så småningom ska jag släktforska så mycket jag kan om det, kanske söka i barnmorskejournaler där jag inte varit än. Men det projektet finns kvar till tillfällen när jag har mer tid. Men min mamma lever mycket med mig än, fast hon varit död sedan 6 år. Och det är inte min gamla skröppliga mamma jag tänker på varje dag utan min friska starka mamma. Trodde inte att det skulle bli så här men det blev det, minnena är starka och finns som sagt varje dag närvarande på ett eller annat sätt. Hon lever inte mer på jorden men i mitt minne.

Idag kom dom!!! Son Markus och lilla Lou!

Roland hämtade dem vid tåget i Karlstad! Så roligt att ha dem här hos oss några dagar.

Barnbarn lilla Lou tog sina första steg ...

....i livet  på amerikansk mark! Lite stapplade hon fram innan men nu går hon helt utan stöd, och utan att någon håller i henne. Glad och stolt är hon över det! Undrar om det betyder nåt för framtiden, att det skedde i USA?
 
En fantastisk resa har familjen haft, mycket nytt att se och uppleva för både barn och föräldrar, träffar med gamla vänner och bekanta, men även nya. Bland annat här nedan Karen Boucher och hennes Bob som bor på Cape Cod. . Karen härstammar från Mineträdgården på Prästgården här i Sillerud. Hennes anmoder,  en Boberg,  bodde i församlingshemmet där, Charlotta (Lotta) och Wilhelmina (Mina). Och deras bror Carl Boberg blev förste arrendatorn på Liane från Rolands släkt (tror jag) fasanens Bobergs namne. Karen har besökt oss för att släktforska.
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu har Bill tagit adjö av sitt favvo-matställe Pancakehouse. USA- besöket hos  Mattias och Risa i Seattle är över och nu packar man in sig i planet för hemresa. Vi håller tummarna att allt ska gå bra och att barnen ska sova bort det mesta av den lite tråkiga restiden. Vi kommer förstås att följa det hela på nätet under morgondagen om vi hittar tillbaka till sidan där man kan se  alla  plan som är i luften.
 
Här ovan på Seatac flygplats för avresa.
Här en sista vink tidigare utanför Mattias hus i Bellevue.

Evergreen State Fair ...

... har Markus-familjen varit på i USA! Marknad och tivoli! Barnbarn Bill lyckades ta hem högsta vinsten på ett lotteri, blev så här glad.
 Lilla Lou och Markus
 Lilla Lou visar tänderna! Går nu! Har tagit sina första steg på amerikansk mark.
 

Barnbarn i Seattle

På den här gräsplanen sätter man igång sprinkelsystemet en gång i veckan så att barnen får komma och leka. Mycket uppskattat.
 
Markus läser saga för lille Bill på altanen vid Mattias hus i Bellevue Seattle. Träden runt huset, som är som en skog,  är en park som heter Bridle Trails tror jag.
 

Barnbarn Lou härjar med shopping i Seattle!

Absolut kul att shoppa med mamma. Seattle är en stor stad med rikligt utbud av allt.
 
Konstnärlig glass eller konstnärlig latte??  Välgjort i alla fall.
 
I Seattle  finns en stor japansk befolkning. Om det beror mest på yrkesmässigt fiske på båda håll eller på Nintendo vet jag inte. Bra sushi kan man få tag på i alla fall. Carin och Risako gick ut själva och åt en kväll, en tjejkväll.

Barnbarn Bill kollar hur hans farbror Mattias gör dataspel!

Det blev besök i Redmond Seattle hos vår son Mattias på arbetsplatsen. Det är Microsoft 343 Studios där man gör ex. spelet Halo.
Rita vad du vill!
Modeller finns här och där.
 
 

Sönerna Markus o Mattias drar iväg på Guns N Roses!

Här drar de iväg på konsert med Guns N Roses på en arena, CenturyLink Field,  i Seattle. Ser ut att ha  höga förväntningar som vi får hoppas  infrias när de nu får chansen att uppleva de gamla idolerna live. I skrivande stund, svensk tid lördag morgon, är de där.
Son Mattias hus i Seattle, Bellevue.

The masters of Pixel Art

The masters of pixel art! En som var med och utvecklade bildgörandet i datorspelsvärlden har skrivit en bok om pionjärerna i branschen, Klas Benjaminsson, Boken Nicepixel Publications, ISBN 9789163904851. Son Mattias var en av pionjärerna  och han medverkar  i boken med det namn han använde MRK. Det är otroligt roligt att läsa om hur detta växte fram med alla killar (ja, faktiskt var det nästan bara killar, vet inte  varför!) som satt hemma timme efter timme i ensamhet vid sina datorer då på 80 - 90-talet, förstorade och färglade pixel för pixel för att få fram en bild och sen i bästa fall lyckas skicka den till någon likasinnad.
 
Son Mattias fick först en Commodore 64 för att spela och  göra bilder, sen en Amiga tror jag,eller om vi köpte en C 128 mellan där. Minns inte. Men det första modemet minns jag. Det var en liten grej som man lade telefonluren. På så sätt skapades kontaktnär, man kunde utbyta spel och annat.  Och om det blev glapp i sändningen så spolierades det hela. Detta tränade  tålamodet. Det var att kämpa hårt för varje  framsteg. Den första bilden Mattias gjorde på datorn som jag minns, var en tusenfoting. Han höll till i husets källare, kom opp och hojtade
- Mamma, mamma, jag har gjort en tusenfoting.
Jag gick ner och kollade på den, minns än hur den såg ut. Sen rann det på med många bilder.
 
Son Mattias ville direkt efter gymnasium ekonomisk linje, lära sig om bilder på dator.  Han hade hållit på med det på egen hand i flera år. Jag kollade runt förstås, det  var i början på nittiotalet. Det fanns en enda eftergymnasial utbildning; datorkonst i Skövde. Men man hade flera hundra sökanden och tog bara in så där 16 stycken och enbart etablerade konstnärer sa man till mig när jag ringde upp. Så det blev konstvetenskap på universitetet i Stockholm istället för Mattias och sen jobb på en av de första datorspelsföretagen i Sverige: UDS  i Norrköping. Han liksom de flesta andra bildgörare i hans generation fick lära sig själva och lära sig av varandra. Efter några år på UDS blev det flytt till  Pandemic studios i Los Angeles sju år och sen Dice i Stockholm 5 år  och nu är han på 343 Studios på Microsoft i Seattle sedan några år tillbaka. Det blev spel som Ignition, Mercenaries, Battlefield och nu Halo och en hel del annat förstås. Om hur UDS bildades och slutade har Oskar Burman (numera på Angry Birds) skrivit en bok, den vore intressant att läsa.
Oskar jobbade ju också på UDS och delade lägenhet med Mattias och Empa i Norrköping. Trevliga killar som vi träffade ibland vid våra besök hos sonen. 
 
Den här bilden fick vi av Mattias när han gjort den och den hänger fortfarande på väggen. Han var ju duktig på bildskapande redan som barn och gillade konstböckerna som barnen i familjen  fick från tidig ålder, Boticelli (stavningen?) var en favorit.  Jag tyckte det var viktigt med  alternativ till alla de kommersiella bilder som omgav oss hela tiden via media så barnen fick konstbilder och konstböcker och vi besökte museer när tillfälle gavs. Det var förstås också mycket skapande med färg och lera och sånt med alla tre barnen. Och så gillade Mattias  fåglar, kunde namnen på alla ugglor i fågelboken när han var 4 år. ;- ).
 
Redan med C64:an så blev det många timmar vid datorn och goda vänner varnade oss för att det kunde vara skadligt. Visst satte vi som föräldrar gränser men tyckte nog inte att det var så farligt så länge han höll på mycket med musik,  fotboll,  tennis och umgicks med vänner. Sen har han förstås efteråt berättat att det blev dator nattetid när vi hade gått och lagt oss. ;- ))
 
 
 
 
 
 
 
 
 Websidor i anslutning till boken:
www.themastersofpixelart.com
www.nicepixel.se
order@nicepixel.se
 
Den finns att köpa på bokus.com
http://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?series=The%20Masters%20of%20Pixel%20Art, fast den är billigare direkt hos Klas Benjaminsson på nicepixeladresserna ovan.
 
Mattias nu i juli vid besöket här hemma på Liane

Hej då son Markus med familj!

Igår  åkte de hem till Stockholm, son Markus familj. Tomt blir det.
- Jag kommer att sakna er, sa Bill just när den här bilden togs. : - (
 
Och vi kommer att sakna honom, Lou och föräldrarna.
 
Vi hann med en sista lunch på Stationscafét innan vi skiljdes åt.
 
Senare idag kommer jag att skriva om den fantastiska  måltid som vi fick i Svensbyn i går kväll. Magnus Axelsson är en mat-konstnär! Smokerking! Röker och grillar och långkokar med olika smaksättning.
 
Jag kommer också att skriva om Peter Andersson som vi pratade med vid bensinpumparna i Svensbyn. Han har en fin HD årgång 1940! Och han känner son Mattias, hälsade till honom. Mattias flyger hem till Seattle idag, ska börjar jobba på måndag.
 
 

Markus och Carin gifte sig!

Det var ett litet bröllop, bara med föräldrar och syskon närvarande. De passade på före dopet innan dopgästerna kom den 22:a juli. Präst och kantor var ju ändå på plats.  Men vi har inte  nämnt det på sociala medier eftersom de ville informera de närmaste först. Här är Carin och Markus och barnen Lou 10 månader på armen och Bill 4 år framför.
 
Vi föräldrar gladde oss förstås åt att de befäster sitt förhållande  med ett giftermål och att de valde att genomföra ceremonien på Liane. På något sätt finns anfäder och anmödrar närvarande här sedan generationer. Dagen till ära fick vi anledning att klä upp oss. Inte så ofta. ;- ))
 
Jag tyckte det var roligt att ha Värendsdräkten som har ursprung från min fars hembygd, Värends Nöbbele i Småland, nära Blekingegränsen.
 
Dräkten är speciell, inte så många tillfällen att ha den. Och den här gången tror jag att jag fick alla tåtar på rätt plats. Funkade bra fast det var minst 25 grader varmt i solen.  Den är inte precis smickrande för figuren ser jag nu på bilderna! Ha ha....!  Det är mycket som ska viras och rynkas runt midjan.
 
En portal framför Liane gjorde Roland och den ramade in  både bröllopet och dopet. C och M kan man se knutna med blommor där uppe, gjorde Lina så fint.! Himla roligt att det blev av och att det blev så fint genomfört. Ett minne för livet för oss.

Igår, sista kvällen med son Mattias!

Vi åt middag tillsammans igår kväll onsdag alltihop. Idag torsdag åker Mattias till Stockholm för ett par dagar och sen vidare till Seattle. Det dröjer innan vi ses igen.
 
Det var lugnt väder så vi kunde öppna upp glasväggen och njuta av utsikten.
 
 Barnbarn Bill fick en överraskningspresent som han blev jätteglad över. Ett eget inlägg om den senare idag.

Igår kväll tisdag!

Vi hade bjudit in son Mattias med kompis Gabriel och dottern Sonja, samt son Markus med  familj till vårt sommarboende för äting på eftermiddagen. Den tiden passar bäst för barnen.
Vi hade hoppats på att kunna skjuta bort glasväggen och öppna upp ut mot altanen och sjöutsikten, men det blåste för mycket och dessutom är det mycket getingar här. En av oss är allergisk. Det blev rökt rådjurslår med potatisgratäng. Frank S röker så bra, det smakade gott.
 
Det går att duka för rätt många trots att ytan är begränsad. Man tackar Ikea för bra bord med iläggsskiva! Vi fick en fantastisk riktig champagne av gästerna. Inte så ofta vi dricker äkta vara, tackar!
Utsikten är helt ok ändå, även om man inte öppnar upp glasväggen.
 
Son Mattias!
 
Carin och goda glada lilla Lou som får glass till efterrätt! Ha ha....!
Barnbarn lille Bill bestämde sig för att sova över här hos farfar och farmor och det fick han förstås. Fast det blev inte  i översängen, modet svek nog i sista minuten. Där ska han sova nästa gång, säger han, kanske imorron. Gullebarn!
Bill trivs med Sonja. De lekte inne och badade nere vid bryggan tillsammans efter maten. Här ritar de med tavelkritor i boken som innehåller små griffeltavlor. Den köptes in på leksaksaffären i Töcksfors som fick besök av Bill-familjen idag.  För övrigt så har Roland röjt mer för att ta fram sjöutsikten. Jag plockade vildhallon runt huset och  kokade sylt som vi hade till kvällens glass.

Tidigare inlägg