Bills första dagisdag!
Skönt att han verkar gilla att vara där! :-)
Det där med folkrace är väl i stort sett en livsstil för dem som håller på. Ska man bygga bilarna själv (eller för all del bara laga dem efter körda tävlingar) så får man ju lägga ner både massvis med tid och även en hel del pengar (även om det förhållandevis är en billig motorsport). Bäst och roligast brukar det bli om man har likasinnade vänner att samarbeta med, och vid det här laget har sonen hittat in i passande kretsar (eller vad man ska kalla det). De är ett gäng på 4-5 killar som turas om att köra och vara mekaniker till varann. :-) Själv har jag aldrig testat att ens provköra, men dottern gjorde det häromåret och hade tyckt det var kul då. Men börja på riktigt är hon nog inte intresserad av... Men det är ju en och annan tjej som kör, och de har en egen damklass på tävlingarna.
Vilken ny spännande värld som öppnar sig för Bill. Massor av nya kompisar och leksaker. Så söt han är. Kamen-
å vad spännande....
Tänk så "stora" de blivit!
Wilgot och Julius har också börjat på dagis och det går jättebra med Julius, inte lika bra med Wilgot..
Är man blyg så är man och det där med nya människor, det kan vara knepigt det, viktigt med "space" fast man bara är dryga 14 månader..
Men, visst är de duktiga de små liven, så mycket nytt och så många nya intryck.
Ha dé!
Du milde, är det redan dags för förskolan för lille Bill! Det går undan med vindens hastighet!
Svar: Jag vet inte riktigt vad du menar att jag skulle berätta för Ruth. Om det inte var att folk blev varnade för att gå över Götaplatsen efter mörkrets inbrott eftersom det stod en naken karl där - Poseidon. ;)
Säger det samma! Redan dags för dagis. Ja, tiden går. Maten vänjer han sig nog vid efter hand...
Jaså den - det var länge sedan jag hörde det. Jag har nog förträngt det. Det ska jag berätta för henne, innan hon åker vidare idag! :)