Inga Magnusson

Till en mental löprunda utvecklade sig kvällen tillsammans med son och goda vänner. Det är bara bäst när man måste hänga med i resonemangen och försöka förstå utifrån begränsade erfarenheter. Vi startade med att "ta kål på en änka", dvs dela på en Gul Änka. Den har legat en tid och väntat på sitt tillfälle. Nu var det dags för oss att lyckönska sonen till nya arbetet och nya bostaden. Sen blev det gryta på vildsvin och älgkött. Mustig och ok.

 

Kvällen utvecklades till att bl.a. bli ett samtal om erfarenheter och hörsägen om tiden efter andra världskriget i Tyskland, Japan och Sverige. Visst var det olika. För någon var köttstuvningen i de vita bussarna i Berlin den första kontakten med Sverige, Japan var helt förstört - inte sten på sten, men de som klarade sig genom misären gick en bättre  framtid till mötes. De DDR-trogna i Östtyskland  fick ett halvår på sig att utplåna register över förbrytelser under kriget och ingen förstår idag varför.  Exempelvis så är Angela Merkels och släktingars register helt borta. Man sitter nu med kopior av destruktionsstrimlor och försöker para ihop dem med datorhjälp för att komma åt krigsförbrytare.  Till vilken nytta kan man fråga sig.  De som var ansvariga måste antingen vara döda av ålderskrämpor eller väldigt gamla och därmed ostraffbara. Och i Sverige fanns nazistsympatier som aldrig blev officiella p.g.a. krigets slutresultat.

 

Vi var alla till slut överens om att USA har hjälpt Europa ur flera dilemman och därför förtjänar med cred.

 

Imorgon är det sista dagen Mattias är hemma hos oss.