Inga Magnusson

I ett försök att matcha Annaas ekivoka tomte så publicerar jag nu en bild på vår totalt smaklösa ängel. Den är jättestor och vilar på skänken, lojt övervakande vår moral. Jag tänker mig att ängeln är lat och moralisk så som änglar ska vara, medan den lille tomte som försöker jaga upp den är en riktig liten Luthersk arbetsmyra som inte står ut med att se den avslappnade och arbetsbefriade moralväktaren.  Jag är väldigt förtjust i ängeln, köpte den i vår bokhandel när den slog igen och sedan dess har den legat här. Och med den ettrige lille tomten där så blev det en installation, ett ready-made konstverk. :-))

På väggen ovanför hänger något som i alla fall är riktigt fint:  Det är en bild med andmamma och ungar på rad. Den är jättefin alldeles på riktigt!

Idag mitt på dagen var mammorna här; min och Rolands för att aväta nyårslunch med oss och skåla in det nya året. Det är också en gammal tradition sedan många år tillbaka.  Sedan har jag skurit salladen som jag ska ha med i kväll till Snarkil och vårt knyte.

Nyårsafton är traditionellt rådjursjakt här med inbjudna goda vänner och grannar. I år var det en reducerad skara; L i SVensbyn är på flera veckors semester i Thailand, G. broder hjälper son att inventera, hans son J är också med och inventerar förstås - många skruvar är det. Men med var i alla fall granne K. på Prästgården med tax Åjsan,  Sune F, G. i Svensbyn, Anders i Svensbyn och Roland förstås. Här är det grillningspaus och prating.


Det blev en killing nedlagd för denne stolt skytt. Hans tax och vår Oskar var med och jagade fram den. Man bestämde sig innan för att inte skjuta vuxna djur eftersom vi inte har så gott om rådjur och stammen behöver hämta sig. Oskar betraktade bytet som sitt och försvarade det väldigt mordiskt.

FBK-TIMRÅ var alltså matchen vi såg i Karlstad igår kväll söndag 30 december från Golden Star restaurang på Löfbergs Lila Arena.

Det här är ett traditionsenligt hockeybesök som vi gör varje år i december när barnen är hemma. Det är en bra julklapp att bjuda dem på detta. Hos oss har både julklappar och födelsedagspresenter mer och mer blivit upplevelser istället för grejer.

Dessutom bjuder Roland sina anställda och några  av dem som han har jobbat mycket åt under året.


Matchen börjar förstås med fyrverkerier och att man sjunger en sång unisont, en sång till FBK. Vi sitter alltså uppe på ena gaveln och FBKs hejarklack sitt mitt emot oss på den andra. För övrigt var det i stort sett fullsatt i den stora arenan. Restaurangen har bord här uppe där vi sitter och i två balkongrader nedanför oss med bord för 4 personer vid varje. Maten är jättegod och det är en trevlig miljö att sitta i.

Jag är inte så där jätteintresserad av hockey men det är roligt att se ibland och Färjestad är ju ett bra lag som oftast är med o fajtas i toppen på elitserien. Inte så sällan vinner man den.  Den här matchen var dock ingen höjdare, det kunde till och med jag se. I början var FBK med i matchen och det var rätt så jämnt. Men sen verkade man ge upp. Tydligen saknades en del nyckelspelare. De var skadade, bl.a. Jörgen Jönsson. Slutresultatet blev 3-6, alltså vinst för Timrå. Nu var det egentligen inte riktigt så dåligt från FBK men man tog ut målvakten i ett försök att vinna och det gick alltså inte bra.


Vi hade roligt i alla fall och en i sällskapet kunde inte låta bli att skoja med Roland och köpa en FBK -symbol i shopen. Det är vargen som är lagets symbol. Lite riskabelt kan man tycka i ett landskap där rovdjursfrågorna är kontroversiella. Men det handlar väl om att vargen är landskapsdjur och blev det långt innan problemen blev såna som de är idag.

Och så här glad blev gubben då.

Men allt var inte bara glatt den här kvällen.

Vi träffade J, son till L och  Y i Skoghall. Han kom fram och pratade med oss och var uppriven. En man i hans sällskap av arbetskamrater från Skoghallsverken hade i trappen på vägen in tll arenan segnat ner och avlidit i en hjärtinfarkt.   Det gick inte att rädda hans liv trots proffsig hjälp direkt. Mannen var mellan 50 och 60 år bara och de hade jobbat tillsammans i 15 år. Det var en chock och sällskapet skulle tfäffas efteråt för att bearbeta händelsen.

Vår bekantskap med Js föräldrar L och Y har en speciell historia. L och Roland träffades när de ryckte in i lumpen för många år sedan. L gjorde entré på luckan första dagen med stor dramatik eftersom han kom direkt från BB och Js födelse. Det blev början på en vänskap som har kommit att hålla genom åren. Vi ses några gånger varje år och  det är telefonkontakt minst någon gång per månad. Det finns många roliga episoder, det är en familj med massor av både humor och humör.

L. har jobbat på Skoghallsverken, en stor pappersmasseindustri i Skoghall utanför Karlstad,  sedan han gick ur skolan och varit en mycket lojal medarbetare. För några år sedan blev han ombedd att ta en chefspostition på företaget och  har idag huvudansvaret för produktionen under sitt skift.  Dessutom har han varit med i brandkåren som gruppchef under alla år jag kan minnas. Sonen J. har gått i fadrens fotspår, byggt hus nära familjen, jobbar också på företaget och är brandman. Han kom för övrigt precis från en utryckning till den här matchen.

Så långt denna historia.

I slutet av matchen så måste våra barn  lämna oss för att hinna med tåget till Stockholm. Det är alltid jobbigt och vi blir lite ledsna. LA-sonen träffar vi inte på länge än, men vi hoppas på att han i alla fall besöker oss till sommaren. Förra avskedet var värre. Då visste vi att han inte skulle komma hem på nästan 2 år!.

Så här är livet på något sätt, blandning av glädje och sorg.

Nu har jag alltså hållit på med den här bloggandet i två år.

Och det blev mycket roligare och mycket mer skrivet än jag någonsin kunde tro.

Och det  här opretentiösa skrivandet är lika roligt nu som när jag började.

Och jag har fortfarande konstant i huvudet en mängd ämnen / händelser / funderingar som står på kö för att bli nedskrivna, noll bloggtorka alltså.

Och jag har har många fler läsare än jag kunde drömma om när jag började skriva bloggen för mina barn och utlandsvänner. Minns fortfarande att 30 läsare per dag kändes som en massa när statistikkurvan långsamt segade sig upp mot den siffran. Nu är det hundratals unika läsare varje dag och det känns som  svindlande många för en liten vardagsblogg som saknar politiska  ambitioner och som inte fokuserar på mode eller kändisliv.  Det var inte meningen att det skulle bli så många, men visst är det roligt att det är det. Jag erkänner att statistiken betyder något fast jag ibland försöker förneka det.

För att fira jubiléet så går jag tillbaka till den första månadens inlägg och kan alltså läsa om att i december 2005 så skrev jag om bl.a. strömavbrottsnoja, recept på vildsvin, Stockholmssonens 30-årskalas på Tjolitta, det katastrofala julkortet som vi råkade skicka ut (ryser fortfarande vid tanken!) och naturligtvis skrev jag om barn och barnbarn som besökte oss och om isar, snö och eldfacklor. 

Suck vi hade vinter då!  Nu bara blåser och regnar det, ett perfekt bloggväder.

Idag söndag är det roligt och sorgligt: Hockey i Karlstad och barnen åker härifrån till sina hem i huvudstaden och på andra sidan Atlanten. Det blir tomt efter dem och saknaden kommer att breda ut sig de närmaste dagarna. Julblues!

Vill avsluta med att önska Er alla Ett Gott Nytt År 2008!

På Norlandia igår kväll så befann jag mig plötsligt bredvid en ung dam som frågade om det var jag som var Inga och det var det ju. Hon berättade att hon brukade läsa min blogg. Det var roligt att höra. Det är alltid roligt att veta vilka som läser eftersom de allra flesta aldrig kommenterar.  Hon bodde nu i Nacka och hade familj och jobb där. Bloggen uppskattade hon därför att den höll henne lite uppdaterad om sånt som händer i Årjäng. Det glädjer mig förstås att det är fler "emigranter" som kan ha glädje av det som finns här. Det var ju egentligen från början tänkt som info-källa för egna barn och goda vänner utomlands. Men jag ser ju att många andra följer bloggen också. Flera hundra faktiskt, vilket är smickrande nu när jag i dagarna går in på tredje året som bloggare.

Den unga damen C. är syster till de unga pojkar som vi eventuellt träffar i februari om vi åker upp till Umeå för att träffa barn, barnbarn och jaga. Det är prästsönerna H och H. De har jagar med Roland ibland här hos oss tror jag. Jag har i alla fall någon jaktbild på dem här i arkivet om den inte är utrensad. Jag rensar och tar bort ibland så det inte ska bli för mycket.

Nu har jag dessutom fått tid att svara på alla kommentarer som har blivit avgivna här och där den senaste tiden. Jag vill verkligen svara på allt och försöker hinna med det, men just nu med en viss trötthet och skröplighet så har det inte varit möjligt.

Idag på morgonen var Roland ute och jagade rådjur med taxen Oskar. Stockholmssonen och hans flickvän J var med. Jag stannade hemma och vårdade de sista resterna av min förkylning och LA-sonen passade på att sova ut.

Idag blir det en mellandag. Vi ska till B i Snarkil och hämta en present. Sedan ska det säkert sovas igen del här och där.

Jag ska handla till nyårsaftonens knyte. På min lott har fallit att göra sallader för c:a 25 personer.

I kväll hade vi planerat att dricka Feuerzangbowl  och ta med oss  ostkaka  tilli Hol men värden har fått njurstensanfall så det blir nog inte så.  Det blir bara återhämtning till imorgon då vi åker på hockey vid middagstid.

Idag är alltså sista dagen vi får ha sönerna hemma sedan bär det iväg till huvudstaden igen. Där kommer LA-sonen att träffa goda vänner en vecka och sedan bär det iväg igen tillbaka över Atlanten.

Vi firade alltså LA-sonens 30 årsdag idag fredagen den 28:e december på hotell Norlandia i Årjäng . Fast ha fyllde egentligen i april men då var han inte hemma. Han bjöd familj och släkt på mat och vi bjöd på bowling ungefär. Det var kanonroligt med den här kombinationen och alla hade en helkväll, gammal som ung. Vi var 21 personer i åldrarna från 7-8 år till över 80. Alla spelade inte men det var roligt och spännande ändå. Vi firade alltså även den andre sonen lite eftersom han verkligen fyllde idag men inget jämnt. Jag lägger ut bilder och mer om evenemanget i morgon när resten av familjen går ut och jagar rådjur. (Plötsligt ville båda sönerna och en flickvän gå med Roland ut i morgon bitti och jaga. Men vi får se hur många som verkligen kommer iväg!)  Då får jag vara i fred hemma med en god bok och bloggen.

Här kommer bilderna, utlagda dagen efter:

Så här fint var det dukat åt oss. Vi åt baconinlindad fläskfilé och äppelkaka med vanlijsås till efterrrätt. Det var väl tilltagna portioner och jag tror alla blev ordentligt mätta.


Sen blev det bowling förstås, bredvid matsalen. Det var tänkt till en timme, så där framåt halv tio men det var så roligt så alla ville hålla på en timme till. Vi hade  tre banor och spelade 6 personer på varje tror jag. Kul avkoppling när hela familjen kan vara med. Det handlar mer om koncentration än om styrka. Rolands syster G-B hittade en fenomenal skruv som tog hem flera strikar och en hel del poäng. Sammanlagd vinnare blev Stockholmssonen förstås, han vinner ofta tävlingar bara för att han hatar att förlora. Bowling är nytt för oss i Årjäng i och med att hotellet byggdes. Men många har åkt till Säffle eller Karlstad förut. Det ligger mycket tävling i de kylenska generna så det här var en höjdare både för stort och smått.


När man bowlar måste man ha speciella skor och kostymbyxor är ju mest i vägen.
Väl hemkomna avjnöt vi ett par timmars Led Zeppelinkonsert. Deras musik är ju väldigt speciell och det var ju en nostalgitripp att se klippen från gamla liveframträdanden. De lär ju vara på gång med en reunion. Det kan inte låta så här bra. Vi måste ju bara sitta upp tills Stairways to heaven var avklarad.

Jaha vad händer nu då? Idag första vardagen efter helgerna så¨är det fortfarande väldigt stilla och lugnt hela dagen. Vi noppar i oss lite rester då och då. Roland kollade på ett jobb på andra sidan Årjäng. Jag har läst i sista delen av Kejsarserien.

A. i Hol var här och drack kaffe och lånade en tång. I kväll kanske vi åker till köpcenter i Töcksfors för att visa LA-sonen som inte sett det och passar på att äta där också. Evententuellt kollar lite mellandagsrea.

Imorgon fredag 28:e firar vi Stockholmssonens vanliga ojämna födelsedag. Han fyller verkligen. Hans flickvän kommer hit. Och sedan på kvällen ska LA-sonen fira sin 30-årsdag på hotellet med oss, familj och släktingar. Det blir lite mat och bowling.

Lördag ska vi bara vila oss och eventuellt tar Roland med J ute och jagar.

Söndag är det dags för den traditionella hockeyn med mat på Färjestad med Rolands anställda och någon större uppdragsgivare. Efter hockeyn far sönerna direkt till Stockholm.

Måndag nyårsafton firar vi i Snarkil. Det blir knyte och jag antar att det går av stapeln i slakthuset.

Det här är julgranen ute.  Vi har ingen stor satsning på juldekorationer ute, egentligen bara den här. Men den är stor. Den växer där och var i många år lite lagom stor som utegran. Men nu är den väldigt stor. Förra året hade den definitivt växt ur vanliga julgransbelysningar. De var för små och nästan osynliga i den  här granen. Då köpte vi några slingor av såna där som man brukar ha i torggranar. Problemet var att få upp dem. Då löstes det med stege i frontlastare på traktorn men det var tveksamt.

I år tänkte vi länge på skylift, men det var en rätt dyr lösning. Så gubben tänkte ut en annan variant. Det blev  en lång slana med en klyka i änden och någon krok. Och det fungerade. Ljusen kom på plats strax före julaftonen.


Det är svårt att tänka hur hög granen  är men kanske en 6-8 meter, om man jämför med gubben där när han fyller på i fågelmatsautomaten. Där har vi investerat i en jättebehållar också.  Det tog bara slut på maten hela tiden med våra vanliga små.

Juldagen for gossarna iväg på juldagsdisco på det nya hotellet i Årjäng. De drog iväg i regnet och blåsten. Eftersom de börjar bli lite för gamla att hämtas av far och mor efter en festkväll så tog de in på hotellet också och hyrde ett rum över natten. Det var massor av folk på discot och de träffade  många gamla vänner och släktingar. Det är ett slags hemvändardisco, en jultradition här. 


Det här har varit en vanlig syn annars under julhelgen: LA-son läser bok (han tänker klämma Igguldens Kejsarserie nu när han är hemma) och Stockholmssonen tittar på TV, filmkanaler och utländska nyhetsprogram.  Och Roland håller kontakten med omvärlden, lite jobb förstås också.  Jag har ju dragits med en envis halsinfektion och inte heller gjort många knop.


En dag klämde jag den här: Dan Browns "Gåtornas palats". Det är alltså författaren till "Da Vincikoden". Den här boken är också grymt spännande och svår att lägga bort. Kapitlen hakar i varandra och man vet inte förrän alldeles på slutet vem som egentligen är ond, fast man borde ha begripit det för länge sedan. Himla roligt att få läsa länge och sammanhängande är det i alla fall.  Enda nackdelen syns på bilden här under:


Jag har svårt att göra mig av med böcker och nu ser bokhyllan ut så här igen då. Fast det aldrig mer skulle ske. Det ser så slarvigt ut.

Det var julmat på julaftonen förstås, kallt och varm och här är en del av den varma avdelningen. Grytan där var nästan full med köttbullar när vi började men i sönernas magar är det konstant köttbullsbrist så det här var allt som var kvar. De äter alltså så där en 20 stycken var! Undrar varför ungdomar idag inte gör köttbullar själva i sina hem. Fast jag tror att LA sonen ibland åker ut till IKEA i LA och äter det. Svensk mat finns alltid på menyn på IKEAS varuhus ute i världen. Man kan köpa med hem också tror jag.  Julafton med oss firade också min mor och Rolands.


Tomten kom förstås och det blev så varmt så han måste ta av sig dräkten. Gammal och skumögd börjar han bli också.


Sönerna var hemma och firade och slet förväntansfullt upp sina paket.


Gubben och jag brukar ge oss själva en större julklapp och det fick bli den här i år. Det är ett tryck från utställningen "Hästen i konsten" på Travmuseet i Årjäng. Bilden är gjord av Rolands skolkamrat från högstadietiden i Årjäng; Bengt Göran Flood. Han är numera en uppskattad konstnär som ställer ut både här och där.


Här är lite julklappar som jag fick. Jag sliter för övrigt inte upp paketen på en gång. En del av dem är konstfärdigt inslagna och jag vill njuta av att vrida och vända på vackra paket en stund. Hatar själv att slå in julklappar så det ser ut som stryk när jag ger bort.

Här finns i alla fall en del roliga saker; japanska allt i allodukar som man använder till lite av varje, en jättemjuk halsduk, pengakuvert,  böcker av Iggulden (sista i kesarserien) och Nesser,  en god parfym från Victorias Secret,  spanskt smyckeskrin i intarsia,  under den en handtryckt duk gjord av Gabriels fru (LA.sonens kompis), skumpa till nyår, konstbok om Orsay, halsband med stenar,  vackra små plastblommor på en tråd och framför dem en vacker chokladask som en glitterstjärna från LA.


Efter julklappar och Disney så var det kaffe förstås. Påvert sådant numera eftersom jag inte bakar och modren inte orkar. Men alla var mätta ändå vid det här laget så de överlevde ändå.


Sönerna försjönk genast i juklappsböckerna.


Julafonen avslutades som vanligt med midnattsmässan i Missionskyrkan i Årjäng. Det är en musikupplevelse som är fin att vara med om och kyrkan är nästan fullsatt.

har jag och vi alla. Men jag har mellan varven legat däckad i en envis förkylning som inte velat ge med sig.  Så här långt blogguppehåll har jag inte gjort på länge så jag förstår om en och annan börjar undra om vi fortfarande lever här på Liane. Men det gör vi alltså och nu börjar jag lägga ut lite bilder och rader om hur det har varit i jul.

Jag önskar alla som läser bloggen en
God Jul och ett Gott Nytt År från oss här på Liane!

Förr hamnade julkorten i en liten hög någonstans, vilket var trist för många var roliga att se och riktiga konstverk.  Numera hänger vi upp dem med klänypor  på breda  röda sidenband i ett julkortsdraperi.  I år blev det tre rader, ungefär som förr.  Vi hann inte med att planera  årets julkort. Därför fick det bli vanliga pappersjulkort och en annan variant med mail.

Nu är han i alla fall på väg hit till oss på Liane, LA-sonen.  Kommer med tåg till Karlstad kl 17.00 idag lördag och fortsätter hemåt med hyrbil. Oj, vad vi har väntat, ëtt och ett halvt år sedan vi såg honom senast. Det ska bli så roligt! Gubben har jagat hare först utan ett enda slag. Sedan gick han med taxen Oskar en sväng. Men inget intressant för honom heller. Jag har bara shoppat och kokat skinkan. Och monterat upp vårt julkortsdraperi. Det ska jag visa sen på bloggen.

Ikväll var vi i Hol hos A och U och vi drack något som vi aldrig druckit förut. Först var det utflykt till skogen för att ta julgran och sedan bjöds detta. Det börjar med en blandning av rött vin, glöggkryddor, apelsin, kanelstång och vaniljstång som kokat samman. Det hälls upp i en glasskål.


Glasskålen ställs i en ställning ovanpå ett värmeljus. Ovanpå läggs en metallskena speciell för ändamålet och i den läggs en sockertopp. Sockertoppen dränks in med högprocentig rom.

Sen tänder man på det hela och öser med mer rom. Sockret brinner alltså och smälter ner i vinblandningen.

Sedan dricker man den varma drycken. Och blir varm själv. Smaken är otroligt läcker. Påminner om en blandning mellan varm Sangria och glögg.

Idag var det så äntligen det efterlängtade julbordet i matsalen på vår skola. Här står Lenita som jobbar hos oss i köket. Hon lagar min dietmat bl.a. och gör det med bravur.

Julbordet består av de vanligaste julrätterna; Jansson, köttbullar, prinskorv, rödbetssallad, sill, osv. Barnen väntar på detta och kommer ihåg år från år.



Must går åt i massor och den är för barnen höjdpunkten på detta bord. Här står den i personalrummet för att vara lättillgänlig.


En gran fanns i matsalen också.



En liten krubba finns också på plats tillsammans med julmusik från en stereo.

Det är verkligen uppskattat att personalen i köket lägger ner så mycket möda på att göra de här sista dagarna på teminen trevliga. Men så har vi duktiga och trevliga människor som jobbar där.


En förälder var inne i klassrummet och lämnade varsin fin blomma till mig och min kollega i klassen. Det var verkligen uppskattade julgåvor. Stort tack till alla!

Vi är rädda om gårdsnamnen här. De har en historia att berätta på något sätt och vi är väl sista generationen som kan den och kan förmedla den. I stort sett alla använder möjligheten att ha gårdsnamnet som utdelningsadress istället för ett nummer. Den stora gården här heter Liane och vårt hus heter Liane Gård - Lihaget. Ett hag är ett litet område med skog / buskar. Alltså inte en hage egentligen.

Nu har vi beställt de här fina skyltarna av B i Snarkil som också gjort mösshyllan. De här skyltarna finns överallt i Snarkil och vi har varit så där lagom avundsjuka. Men nu är det slut på det, nu har vi också. De ska hänga ute vid vägen.

Just nu i skrivande stund, halv 10 söndag förmiddag, sitter han på planet, sonen som bor i Los Angeles. Han är på väg hem till Sverige. Han lämnade LA i natt och beräknas landa i Köpenhamn vid 5-tiden i eftermiddag. Han stannar i trakterna Malmö och Linköping / Norrköping först några dagar och kommer hit nästa helg. Han ska fira jul med oss här hemma och vi ska fira hans 30 - årsdag också. Egentligen fyllde han i april men väntade med att fira tills nu. Han bjuder på mat och bowling på det nya hotellet i Årjäng den 28:e december. Vi blir väl ett 20-tal ¨personer där då med syskon, fastrar, farbröder, kusiner och kusinbarn. Det slumpar sig så att även Stockholmssonen fyllder år då,men det är ju inget jämnt, det bara råkar vara den dagen. Firande blir det i alla fall.

Den 30:e blir nog sönernas sista dag hemma hos mor och far. Då ska vi på traditionell hockey med  mat i Karlstad och därifrån åker de nog direkt till Stockholm. Den äldste för nyårsfirande och LA-sonen för att träffa goda vänner i huvudstaden under en vecka. Sedan åker han tillbaka och jobbar igen. Det ska bli så roligt att träffa honom. Vi har inte setts på ett och ett halvt år.

Så här blev förresten mösshängaren när den kom upp ovanför dörren. Det var alltså min födelsedagspresent till Roland. Synd att inte själva hängaren syns så mycket när mössorna kom på, den är ett sånt fint hantverk.

Vi var på julmarknad i Baldersnäs igår lördag. Det slumpade sig så att Roland inte jagade längre än till halv 2 och då blev det lite tid att åka på julmarknad. Vi har pratat en del om Baldersnäs där vi var förra året och det blev dit vi åkte. Baldersnäs ligger en bit nedanför Bengtsfors och Billingsfors i Dalsland och vi har ¨väl så där en 6 mil dit på lätt slingriga vägar. Baldersnäs ägs av Ingvar Oldsberg och gick med 2,7 miljoner back förra året och en del skulder har han tydligen haft hos kronofogden. Han köpte hela anläggningen för 4 miljoner av kommunen men fick den nu uppvärderad till 12 miljoner och klarade därmed med ett nödrop en del av sina ekonomiska bekymmer här. Det har varit mycket diskuterat här om det var rätt att sälja så billigt och Bengtsfors kommun  har fått på pälsen för det.

Jag tror  inte att detta i grunden är dålig ekonomi för Oldsberg  fast det kan se ut så med röda siffror och skulder. Antagligen kan man samla på sig en förmögenhet genom att skjuta skatter och så framför sig helt lagligt. Några oegentligheter handlar det säkert inte om.



Baldersnäs är ju ett slott med gamla fina uthus med ett alldeles levande jordbruk. Det finns en kobesättning som vi  kunde känna lukten av och bli nostalgiska. Det här är gamla ladugården och den är så vacker med en stenmosaik. Vi faller lite i trans över den varje gång vi är här.

Vi har ätit god mat  på Baldersnäs restaurang någon gång men lika ofta har maten varit stolpskott. Det som en gång sades vara utegrillad oxfile var karré och  det var rätt snuskigt vid förra årets julbord (se bloggen förra året!) . Så i år avstod vi från att äta här.

Men jag fick tag på en del fina julklappar, tycker jag i alla fall. Får se vad mottagarna säger.  Det är fint hantverk som visas i alla fall och priserna är rimliga. Marknaden har varit i gång hela veckan så nu på slutet var det lite avslaget med rätt lite folk.


Vägen till Baldersnäs var i alla fall vacker. Det var lite snö och rimfrost på träden. Det ger en grafiskt landskap som är fint att se.

Det som förra året vid den här tiden var två vildsint lekande valpar har nu blivit två loja sällskapliga hundar; Jazz hamiltonstövaren här och Oskar, den strävhåriga taxen.  Nu kan man ha dem inne även när vi har gäster och de ligger lugnt och vilar. Det här är Jazz favvoplats, på kuddarna i soffan. Här finns inga förbud längre för hundarna och Jazz älskar de här stora kuddarna. Ibland ligger han riktigt och kramar dem.  När det blir för varmt här så går han en stund över till fåtöljen och sedan till golvet och tillbaka hit igen.  I förrgår ramlade han ner ur soffan när han rullade över på rygg men vaknade inte utan fortsatte att sova direkt på golvet!!

Oskar ligger helst på någons fötter! Eller under någons ben på golvet. Och han är ett riktigt plåster, följer Roland eller mig vart vi än går inne i huset.

De är trivselfaktorer!

Mmm tanken slår mig när jag ögnar igenom min blogg ibland, sällskapssjuka matvrak är vi nog! I varje fall så är det mycket äting.

Igår kväll, fredag, så hade vi goda vänner här på lite mat. Jag gjorde en gammal maträtt som Roland önskat sig ett tag: Banankött.

Den är så här ungefär.

Bryn drygt 1 kg älgkött av exempelvis ytterlår skuret i små bitar, salta och peppra
Späd med 6 dl vatten / buljong och låt  det koka 25 minuter
Sila  ifrån spadet och gör en sås på bottenredning dvs


Smör  i en kastrull, 2 tsk curry och 2 tsk paprika brynes i och sedan i med 4 msk vetemjöl / maizena. Späd med spadet lite i taget och låt det koka upp. Späd med 5 dl vispgrädde och två paprikaostar, men nu får det inte koka längre, bara smälta.

Lägg i en stor form eller två mindre de brynta köttbitarna och bred över 2 skurna purjolökar, 3 röda paprikor i bitar,  och 4 bananer skurna i skivor. Häll över såsen och ställ in i ugnen i 25 minuter på c:a 200 grader.

Till det serverade jag ris och potatis (eftersom jag vet att en del av gästerna föredrar potatis!) en sallad och Dollans grönsaksgratäng.

Dollans grönsaksgratäng görs så här.

Skiva tunna skivor av squash och tjockare skivor av tomater och varva dem genom att ställa dem på högkant i en form tätt, tätt ihop. Mellan skivorna lite här och där tunna skivor av rödlök och ost. Jag tog mjuk sojaost förstås, men annars går det bra med annan ost. Över detta hällde jag en sky av mycket koncentrerad grönsaksbuljong (för det blir mycket vätska som späder ut från det övriga) vitt vin, krossad vitlök mycket av, salt och peppar.  Strö över polentagryn (fick jag inte tag på så jag tog glutenfritt ströbröd) Gör mycket för det går åt mycket!

Sedan in i ugnen i 180 grader 45 minuter. Vrid ner till 100 grader och låt stå ytterligare 30- 60 minuter.  Ös under tiden.

Desserten blev enkel: Mörk chokladtryffel med osockrade björnbär, vispgrädde, tofuglass och kaffe till.

Vi hade en jättetrevlig kväll med mycket berättande och många minnen.

Äntligen har vi fått lite snö och fruset ute! Barnen på skolan kan åka lite i kanan och har roligt på rasterna. Typiskt min klass att någon ropar "Vi åker tillsammans" och så blir det en lång rad som håller ihop och åker ner i den långa backen!

Igår, den 14:e december, lyckades det äntligen! Roland fällde den första bocken för Oskar. Oskar jagade här i haget bakom oss en timme ungefär och Roland kunde fälla den, en killing.

Oskar var lite förvånad först och lite avvaktande när han kom fram men blev allt mer morsk och modig och ryckte lite. Det var utan tvekan ett förstaprisdrev!

Jag undrar om det har hänt nåt i världen de senaste två veckorna? Vi har haft så fullt upp  så vi har inte haft tid att se på TV, läsa tidningar ordentligt eller intressera oss för de senaste larmen och katastroferna.  För det är ju oftast sånt som är omtalat. Det kan ju vara något nytt allvarsamt på gång som har gått oss helt förbi. Å andra sidan är det sällan något vi kan påverka så det kanske kan kvitta.  Livet här på Liane är väl en trivsam ankdamm långt bort från världens eländes elände.

Eftersom jag skrev att telefonen inte fungerade förut så får jag väl skriva att den fungerar nu.

Det här var en kulinarisk upplevelse av rang: Mufflon. Vi har aldrig ätit det förut, detta var absolut första gången. Vi var alltså bjudna på jakt i närheten av Öster Malma i Sörmland och blev bjudna på mat kvällen innan av vårt värdpar H och D v E. Mufflon finns och jagas här i trakterna, jag vet i ärlighetens namn knappt hur djuret ser ut. Det är ett vilt får alltså och det har inte lockig päls som ett vanligt tamfår.

Den här steken var tillagad av D som är proffs i matlagningsbranschen. Och den var urläcker. Låter väl hemskt att skriva så men det smakade inte får alls utan vilt. DEt som ligger ovanpå är vitlök om jag minns rätt nu.

Till den serverades ett slags rösti och en grönsaksgratäng (som jag ska göra imorgon till  väntade gäster). 


Och desserten var hemgjord glass med en läcker kaka till.

Förutom att vi bjöds på god och speciell mat så fick vi också ta del av en historia som är både husets historia och svensk jakthistoria. Roland har alltid varit intresserad av det här ämnet och fick nu sitt lystmäte. Han kan rabbla namn på legendariska jakthundar och jägare och här finns anknytningar på olika sätt genom släktskap, bilder, föremål och berättelser.


Vi var också på Öster Malma, Jägareförbundets centralort,  och kunde med viss tillfredsställelse konstatera att den vargstaty som tidigare prytt slottets entré nu var flyttat till en mer passande plats; bakom ett uthus. Det var  lite hårdsmält att ha ett djur som frontfigur som har förorsakat så många jägare så mycket elände.

Detta är bilder från förra helgen när vi var i Sörmland inbjudna till jakt på Gärdesta. Det var en liten grupp jägare c:a 15 stycken med två jaktledare. Allt var väl planerat och väl genomfört. Aktuella bytesdjur i området var kronhjort, dovhjort, vildsvin, älg, rådjur och mufflon. Jag gick tillsammans med  D och deras hund Curry. Vi jagade igenom mindre såtar (drev) på några områden. Detta är ett helt annat landskap än det vi är vana vid, myckenhet av vägar och järnvägar men bitvis rätt så kuperat och skogligt.

D. som är kock hade tagit med en fantastisk matsäck, men den får jag återkomma till. Det var bitar av kött och kokta grönsaker inlindade i mjukt "rispapper"!




Här ges instruktioner för den sista jakten för dagen. Instruktören H v E har fått en kvist i mössan till tecken på att han har haft jaktlycka. Det blev en kalv av dovvilt. Jag var med gubben på pass det här drevet och gick inte med hundarna.


Vi satt i ett jättefint pass och det är spännande att sitta så här och höra drevet komma närmare och höra hur det knakar i buskarna. Det kunde ju ha kommit något skjutbart av djurslag som är exotiska för oss. Det som kom var två rådjur. De var skjutbara men kom i fyrsprång och på för  långt håll, alltså inte möjliga att skjuta på.



Det kom två älgar också. De ställde sig snyggt en 30 meter ifrån oss och stannade en god stund. Skulle ha varit klockrent skott men älg var inte lovligt här. 



Det här är en bild från dagens första drev. Vi gick högt uppe på ett berg precis i början. D. och Curry syns här. Hunden har också på sig en väst. Det är hundar som stöter vilt och driver en liten bit för att sedan komma tillbaka till sin förare.  Vägen nerom berget är alltså E4 mellan Stockholm och Malmö (väl?) . Men just den vägen är inget hot mot hundarna eftersom det finns viltstängsel överallt.

Sammantaget hade vi en fantastiskt fin dag. Det var en speciell upplevelse att vara med på jakt i den här terrängen och med de här djuren runt om. Det var många iakttagelser av vilt; kronvilt, dovvilt, vildsvin osv även om vi lyckades se endast älg och rådjur. Man rapporterade hela tiden i komradio och det gick att följa jakten. Det var spännande.   

Vi var på Refreshments julkonsert i Karlstad i kväll, onsdag. Helt suveränt 50-talsrockgung!! Vi är begeistrade förstås. Förra året var vi också på deras konsert. Den konserten var bra och den här var ännu bättre. I år hade vi sällskap av några andra rockentusiaster härifrån; P-O med hustru A och son D, samt hans bror K-E med son E. Barnen här är bara 9 år men väldigt förtjusta i den här musiken. 

På scen fanns  också Linda Gail Lewis, lillasyster till legendariske Jerry Lee Lewis. Hon berättade att hennes bror var mycket generös mot sin familj. När han gjort "Whole lotta shakin goin on" så köpte han ett fint hus till föräldrarna och hemmaboende syskon samt en Cadillac. Linda Gail spelade låten tillsammans med Refreshments och en suverän gitarrist som jag glömt namnet på. Han drog gitarrsolon så att publiken bara  studsade av fröjd.

Enda stolpskottet var Linda Gs dotter som stod på scenen och fjompade sig som en klassisk fjortis. Hon fyllde ingen funktion där alls, kunde inte sjunga och inte agera.


Med på konserten fanns också Malte från Årjäng och hans fru. De känner Linda Gail Lewis. De har besökt henne i hennes hem och hon har varit hos dem. Våra vänner har också träffat Linda Gail vid något festligt tillfälle och kunde meddela att hennes festdryck är champagne. Malte och fru satt på första bänk idag och överlämnade också en blombukett som tack för en fin konsert. Efter konserten ordnade de så att gossarna vi hade med oss, D och E fick varsin autograf av Linda.

Tänkte på att vi debatterat här på bloggen huruvida man får gå ut under pågående konsert. Så skedde i kväll. En lite grupp män gick ut och sedan direkt en liten grupp till. Det såg knepigt ut och jag började ilskna till. Men sedan kom männen tillbaka och andra män gjorde likadant. Då slog det mig att detta handlade inte om protest utan om prostata.

Publiken var ju väl mogen i ålder, vi hörde defintivt  till de yngre, det var idel vita huvuden framför oss. Springet ut och in kunde alltså mycket väl förklaras med att männen, bottnat med några bärs och sedan blev det ofrånkomligen spring. Får väl vara ursäktat även om det ser illa ut.

Jag var förstås på Baertlingutställningen på moderna.
Baertling är ju så säregen och vad jag har förstått inte riktigt profet i eget hemland, åtminstone inte förr. Hans konst är ju så till synes enkel och avskalad. Han använder en väldigt begränsad färgskala, man talar till och med om Baertlingorange, Baertlinggrönt osv. Och hans former är strikt geometriska, icke föreställande.

Hur kan man hålla på och måla det här och ändå variera sig? Men jag gillar det konstigt nog. Vet inte varför och det kanske inte är rätt fråga att ställa. Det är ju så med konst att om man öppnar sitt sinne och försöker ta emot så kan det mest obegripliga ta sig in och finna en plats.

Jag hade hört att hans linjer gjordes för hand men så verkar det inte vara. Tvärtom så ser man spår av något som mycket väl kan vara maskeringstape och det vore inte förvånande. Hur ska man annars kunna göra de här linjerna? Och hans linjer är inte riktigt raka. De böjer en aning för att förstärka formen.

Normalt sett så gillar jag inte att konst flyger upp emot taket när den hängs. Men på Moderna så hängde hans bilder högt upp på väggarna och det stämde. Det är något med att bilder hela tiden har rörelse i sig och rörelse som ofta strävar uppåt. Det behövs ordentlig med plats  runt bilderna och de tycks ha kontakt med luften / rymden.


Baertling var ju i högsta grad samtida med det ekonomiska och tekniska undret på 50-talet och hans konst var också högtflygande, bl.a. inspirerad av rymdfarandet. Han tänkte sig en av sina figurer så här på Sergels torg. Kanske lite väl storvulen. Den blev aldrig av i alla fall.

Sen såg jag Roslin på Nationalmuseum. Den var def sevärd. Jag gillar ju hans gamla rosenkindade porträtt. Han behärskade verkligen konsten att måla av människor och hörde till den tidens världselit. Han kunde återskapa ett utseende på bild  och i ett svep också retuschera bort det värsta. Det var väl den tidens fotografi. 

Dessutom faller jag för tankarna om att det finns paralleller mellan 1700-talet och vår tid. Vi är båda utseendefixerade och klädtokiga. Det är ytan som räknas väldigt mycket. Mycket handlar om att ha rätt manér och rätt uppträdande. Och att vara internationell.

Sen såg jag fina fotoutställningar på Kulturhuset. Men som vanligt var tiden alldeles för kort.

Eftersom det var dåligt med taxibilar i lördags när jag var i Stockholm så blev det mer promenerande än vanligt. Alltså också möjlighet att ta del av stadslivet. Det här är ju lite märkligt. Man åker skridskor mitt inne i stan, i Kungsträdgården heter det väl om jag minns rätt.


Indianer fanns det både här och där. Här är de utanför Åhlens och de sjunger något som i alla fall ska likna traditionellla sånger och utför danser och det är rökelse och hela köret. Jag fattar inte riktigt vad de gör mitt inne i Stockholm i Sverige. Samlar pengar? Skapar opinion för sin sak där hemma? Bara delar med sig?  Det var i alla fall snyggt och lät bra.


Åhléns julskyltning är fräck tycker jag.

Ville bara berätta om det på bloggen! Men det går bra att ringa vårt hemnummer eftersom vi har omkoppling till Rolands mobil. Så där hamnar man alltså. Telia har vid två tillfällen trott att man har lagat felet men misslyckats. Först kunde vi i alla fall ringa ut själva, fast det inte gick att ringa hit. Men nu är haveriet totalkonsekvent och inget fungerar. Men den 15:e ska det vara avhjälpt. Undrar om man har rätt till avdrag på räkningen om telefonerna inte har funtat under ett par veckors tid som nu.
Annars så är Rolands mobilnummer 076 1304127 för de som vill ringa direkt på den.

Vi var alltså på kasino i Stockholm i fredags kväll. Det beror inte på att vi är ovanligt spellystna utan på att Rolands barndomsvän R H jobbar som säkerhetschef på Sveriges fyra kasinon och han ville gärna ta med oss på en rundvandring. De övriga kasinona i Sverige finns i Malmö, Sundsvall och Göteborg.

Detta är enda bilden från den rundvandringen, alltså entrén. Man får inte använda kamera eller mobiltelefon inne på casinot av säkerhetsskäl. Det görs en del annat också av säkerhetsskäl. Varje ny besökare registreras med bild och legitimation så att den ska gå att spåra via någon av alla kamerorna i lokalen om oklarheter skulle uppstå.
Vår vän kunde visa oss runt men fick inte vara i närheten av oss när vi stod vid någon maskin.

Kasinot är inrymt i gamla biografen Palladiums lokaler, vid Kungsbron tror jag det blir, bredvid Oscars i alla fall. Liksom i bakänden på Cityterminalen. Och det 'är en fantastisk lokal!! Den är värd ett besök bara den kan jag lova.

Den byggdes som biograf 1917 och då tänkte man teater när man byggde biografer. Den är alltså otroligt pampig med utsirningar, loger på övervåningen, fresker på väggarna, kristallkronor och ett flott orkesterdike. Men mycket av detta var dolt bakom sot och överbyggt med masonit när man tog itu med renoveringen inför kasinot. Man fick tvätta fram målningarna och anlita antikvarier som gjorde rent med pensel. Eftersom man använde kolstavar till den första bioverksamheten så hade det sotat igen. Och arbetet belönade sig. Bara i det fantastiska takvalvet finns hundratals små målningar och alla är unika.  Men han som byggde huset var bättre byggare än företagsledare och han gick i konkurs två ¨år efter biografen byggdes.

 Kvällens platschef visade oss runt och berättade om verksamheten. Man har öppet från 13.00 på dagen till klockan 5 på morgonen varje dag i veckan och man har i genomsnitt 1100 besökare per dag. Det finns fina möjligheter att äta där och vi hade tänkt det men var för sent ute. Allt var bokat.

Vi såg oss om i de tre våningarna som är kasinot och det fanns allt som tänkas kan att spela på och med. Jag kan inget i branschen men vi fnissade oss igenom att spela på typ banditer fast de inte var enarmade och satsade på rouletten. Jag hade tänkt spela bort ett par - tre hundra men lyckades istället gå med sammanlagt 210 kr i vinst! Det rasslade rätt ofta när man slängde in 10 kronor i automaterna.  Och jag vann 400 vid ett tillfälle på rouletten.

Vid varje bord sitter övervakare och kollar cropiern och gästerna. Ingen får ge någon annan pengar heller och man försöker genom tajt övervakning förhindra penningtvätt och prostitution.  Och man är mån om att lyckas.

Vi hade en jätterolig kväll tillsammans med Rolands vän R H, frun G och med vår son M.  Jag som har varit så antispel skulle kunna tänka mig att gå dit igen.

Men det är klart att jag funderar över om inte en del spelar mer än de borde. Det fanns äldre damer där, välklädda med liten handväska, ensamma som gick runt och spelade. Det såg lite tragiskt ut. Även äldre herrar förstås i samma belägenhet men full av fördomar så reagerar man inte så mycket över dem.

Personalen har skyldighet att prata med gäster som man ser spelar mer än de borde. Det finns vissa karaktäristiska beteenden som kännetecknar en spelberoende person och de kan kännas igen eftersom det här blir stamgäster. Och man gör verkligen det. Man försöker hjälpa dem vidare till de instanser som kan erbjuda hjälp mot spelberoende. Här har Sverige en helt annan inställning än t.ex. USA.

Det här är vårt stammishotell i Stockholm: Amaranten på Kungsholmen. Det ligger rätt nära Stockholmssonens bostad och är ett trevligt hotell att bo på. Personalen är trevlig och tillmötesgående och här finns god mat och bra service. Det är inte så bullrigt heller om man ber att få ett rum högt upp och mot gården. Gubben gillar hotellet också därför att det finns en jaktbutik i gatuplanet; Hunt. Vi var där och kollade lite på begagnade vapen, men det fanns inget lämpligt.  Vi tittade på de vapen som skulle säljas på auktion måndagen efter helgen.

Nu byggs hotellet delvis om. Den översta våningnen ska byggas om och man bygger dessutom på en våning till. Jag förstår att man måste utöka kapaciteten eftersom man måste boka rum minst en vecka i förväg för att f¨å något.


Inne på gården såg det ut så här. Alltså rastkojer staplade på varandra. Gubben tittade ut och var lite glad att han inte jobbade här.  Men vi var inte störda alls av arbetet och det var inget väsen alls förrän fram på dagen tror jag, fast man jobbade på lördagen.


Det här var också utsikten mot innergården. Byggjobbare får helt klart inte vara höjdrädda när de klänger omkring på ställningarna här.


Vi bokade alltså lite för sent den här gången och fick ta ett lite dyrare alternativ; juniorsvit. Det var alltså dubbelt så stort som ett vanligt hotellrum, med en vardagsrumsdel och två toaletter och en jättesäng.

Vi körde in till Stockholm i fredagseftermiddag vid 4 - tiden och det var bilköer förstås. Vi kom norrifrån. Det var som ett färgsprakande fyrverkeri att se bilköerna ringla sig fram!  Riktigt snyggt! 

Jag antar att man inte uppskattar den synupplevelsen om man tvingas sitta där varje dag, men för oss bönder ser det tjusigt ut. Vi är ju lättroade, det händer inte så mycket där vi bor.

Vi var alltså i Stockholm under helgen på besök.

Vi startade fredag kväll med att gå på restaurang Prinsen vid Stureplan. Vi skulle egentligen ha gått på Kasinot och ätit eftersom vi ändå skulle dit senare, men det var fullt. Så sonen beställde bord vid Prinsen för sig, mig, gubben och gubbens barndomsvän R:H.  med fru G.

Här följer några bilder därifrån:

Vi hade en väldigt trevlig ung man som serverade. Han har tidigare jobbat på en ölkrog på söder som heter Ackurat så han var duktig på att ge råd om öl. Dessutom var han trevlig fast vi sa som det var att vi var från landet. sånt kan annars framkalla det mest nedlåtande beteende. Men den här mannen var snabb, trevlig och humoristisk och föll genast in i vår lätta och småråa jagong.  Ett gott restaurangval käre son och vi slapp musiken. En kändis såg vi också men jag väljer att inte skriva om denna redan mediaplågade människa.


Vi studerade menyn länge och väl. R:H. tog kroppkakor, gubben och G tog Biff Rydberg och jag tog en annan kötträtt. Allt var kanongott!



Jag fick den äran att prova ett vatten som var helt renat från främmande bismak och ämnen och jämföra det med vanligt kranvatten. Jag inbillade mig i alla fall att det renade var mycket godare, utan fadd eftersmak och ett bittert hugg.



Här är Gs vackra efterrrätt; crepes med myltade hjortron och vanlijglass. Tallriken var också vacker, förutom att maten är ett konstverk.


Jag fick en jättegod dessert; sorbé med ett slags sockerflarn med smak på, helt kanon!


Gubbarns testade den här ovanliga slutklämmen: stout öl och hemlagad tryffel. Och det skulle helst finnas i munnen lite samtidigt. Låter underligt men de var lyriska efteråt.

Nu hinner jag inte lägga ut mer om Stockholmsbesöket. Men det kommer mer imorgon; äventyr på stan, konst, hotell, kasinobesök, och till slut jakt på Öster Malma ner emot Nyköping, jakt alltså på  en massa ovanligt vilt; vildsvin, mufflon, dovvilt, kronvilt t.ex.

Men nu är det sängen som gäller, vi har precis kommit hem och sängen kallar. Det är arbetsdag imorgon.

I går kväll var han här en sväng, Chester, tre månader gammal Vorstehhund. Han är bara helt förtrollande söt och verkar utvecklas till en hund med mycket god mentalitet. Han är lugn och trygg, fixar bilåkning bra, lyssnar på tillsägelser. Men börjar bli lite för stor för att sitta i knä. Det är i alla fall favoritplatsen än och det går bra om han rullar ihop sig som en liten bulle.  Det hänger bara lite ben utanför här och där.

U och A och vi drack lite god glögg och åt pepparkakor med grönmögelost på. (Jag åt sojaost förstås, men det duger!). Kombinationen är god i alla fall, fast det låter konstigt.

Josan i Varberg fick en liten gosse natt mellan söndag och måndag fick vi veta idag. Född 00.00 minsann men det räknas till måndag 3:e december då. 3.3 kg tung och båda mår bra. Finns fortfarande i skrivande stund onsdag kvar på BB. Heder åt BB i Varberg som inte slänger ut nyblivna mammor på studs! Men så får man också barnaföderskor dit från omgivande kommuner.
Ett fång viruella blommor och kramar får Ni från från Roland o Inga. Och vi passar på att gratulera nyblivna morföräldarna också. Stolta och glada förstås.

läsa runt särskilt mycket på bloggen just nu.  Det är lite irriterande och en källa till lätt abstinens. Tänker på det och undrar vilka intressanta ämnen som diskuteras här och där och som jag missar. Men  jag kommer igen när det har lagt sig med diverse TV-inspelningar och resor och så.

När jag kom hem från Åmål så var det färdigt med Tv inspelning. Här är tjejen som intervjuade. Det gick på Värmlandsnytt  mellan 8.10 och 8.30 någon gång och blev inte 2 minuter som jag trodde utan 1,5 !  Det skulle ha blivit en dialog med studion också men den föll eftersom deras mobiltelefonanslutning gick sönder.

Jag har fortfarande inte sett inslaget eftersom vi inte lyckats få fram det på webben. Fotografen tyckte att det blev snygg TV och var nöjd med "stylingen".  Vi fikade efteråt och pratade en stund. Mest om Schenkmanis och den korkade nedläggningen av Livslust.  Doktor Anders i det programmet var fortfarande kameramannens alldeles egen privata doktor! En snäll och duktig man enligt honom.

De hade en buss utanför huset med en stor tallrik på taket och här packar kameramannen in sin utrustning.


Jag tror att granriset kom med på bild när de liksom gick in i stugan! Och marshallerna utanför.

Så här ser Brogärdet, ett av våra fiskehus, ut nu när vi gjort i ordning det till TV-studio. Jag gissar att kameragubbarna kommer att direkt riva ner den fina rispapperslampan. Sen får vi se hur de stuvar om. resten. Jag har gjort mitt i alla fall och tycker att det ser helt ok ut. Det där blommiga tygstycket kan man dra fram och tillbaka på väggen som man vill. Kanske borde jag ha strukit duken? Den var lite skrynklig! Asch, nu får jag ge mig! 

Man firade öppnandet med musik av Richard, vår lanthandlare och Alf på Smerere och någon mer samt tårta och kaffe gratis på maten. Det är rätt pampigt för att vara ett hotell i lilla Årjäng. Det har dessutom ett stabilt ägande; jag tror att hälften av kapitalet kommer från företagare i kommunen. Sann Gnosjöanda råder här.


Uppe vid travmuseets matställe så var ett bord reserverat för stamgäster en viss tid. Vi funderade över om detta kanske skulle bli det nya "stambordet". Gubben bjöd i alla fall mig på lunch här idag.


Det är jättestort i matsalen. Och hon som jobbar här är bl.a. dotter till ägarna. Och henne har jag känt sen hon var nyfödd. Hennes mamma (min namne!)) och jag låg på BB samtidigt en gång i tiden. Oj, vad tiden går. Nu var jag här och pratade med henne om sonens eventuella 30-årsfirande här under julhelgen. De börjar bli fullvuxna.

Receptionen ser ut som en reception ska se ut.


 I anslutning till entrén på hotellet finns en bowlingbana och den kan vi tacka I R i Snarkil för. Hon motionerade en gång i tiden till kommunen om behovet av en bowlingbana och det lades då in i långplaneringen och dyker upp som gubben i lådan i hotellet! Vi testbowlade gratis idag dock utan större framgång! Asch jag tror att banorna lutade! :-))


Det här är ett viktigt rep förklarar gubben för mig. Det har med sprit att göra. Det måste sättas upp där pga av något beslut i nykterhetsnämnd eller liknande. Alltså för att markera att på någon sida av repet får inte alkohol förtäras / medföras! Svensk alkohollagstiftning är ibland lite humorisktisk och jag förstår om man i andra länder drar på munnen när vi berättar hur det är.

Jaha, jag undrar varför det här drabbar mig hela tiden?!!

När jag kom hem från jobbet idag vid 5-tiden så säger gubben i förbifarten att imorgon så släpps den nya rovdjursutredningen som Åke Pettersson gjort, en enmansutredare.. Och att en av våra fiskestugor ska bli TV-studio i direktsändning i morgon kväll i Värmlandsnytt! Och att det ska se mysigt ut ??!!

Jaha, affärerna var i stort sett stängda innan jag hann tänka färdigt. Det var bara att tänka som en TV-fotograf och fundera över vad han skulle kunna behöva ha att välja bland av rekvisita. Det ska vara en grupp på 3-4 personer som ska bemöta diverse vargkramarargument från studion. Och showen ska vara att jägare / lokalbefolkning sitter i en liten stuga med mys och bemöter det som sägs i Karlstad.  För TV är ju alltid riggad show, det har vi lärt oss. Det som ser spontant ut är ju väl planerat.

Så har i alla fall gubben fattat det hela. Så nu har jag plockat ihop julmys-saker som fanns i skåpen och tar med dem till Brogärdet, den av våra  fiskestugor som inslaget ska spelas in i. Och sen får TV-folket välja hur de vill ha det.

Jag inbillar mig att det är mysigt med glögg och pepparkakor och julblommor och fruktfat och juldukar och saker på väggarna (som inte finns annars!), marshaller utanför, granris eller krans på dörren, ljus kanske. Ja, jag vet inte.

Men detta har jag rafsat ihop och sen får vi se vad som är användbart. Och allt för någon minuts inslag förstås som vanligt! TV  är ju fantastiskt!  Mycket väsen och lite ull!

Eventuellt skulle Rapport ha något inslag med jägare från praktisk jakt vid brasa eller så och kommentarer till utredningen på dagtid imorgon, med sändning i morgon kväll i så fall.  Men de har inte hört av sig än så det blir nog inget.

Varför hamnar jag i det här jämt?? Imorgon sent på eftermiddagen är jag hos frissan så allt måste förberedas i kväll, imorgon finns inte en chans! Inslaget sänds imorgon tisdag på något Värmlandsnytt eller nåt  på SVT kl 19.10 - 19.30 eller så.

Gubben ska jaga  hare imorgon i alla fall oavsett Rapport eller inte. Han är cool! Ringer till sina vänner och berättar de senaste roliga historierna, ringer in ersättare till kommunstyrelsen och tar inte detta så djupt allvarligt. Det flyter på liksom. Medan jag febrilt tänker efter vem jag kan fråga om råd; Stockholmssonen, LA-sonen,  Lina fd presumtiv svärdotter och mediaarbetare?  Och allt för några få minuters inslag i regionala nyheter i TV.

Vi hoppas att Du får en fin födelsedag idag måndag den 3:e december. Vi vet att Du firade igår kväll med farfar och farmor i Karlstad. Kanske vinkar faster Christina åt Dig i TV-rutan från Bryssel eller något annat ställe i världen. Vi grattar i alla fall via bloggen och hälsar till mamma A och pappa L.

Ha en bra dag önskar Roland och Inga!

Den här boken klämde jag idag på förmiddagen. Jag snabbläste. Kan göra det om jag vill. Fäster nog blicken bara en gång på varje rad, det funkar nästan som att kursivläsa. Det går bra att göra om handlingen är enkel och lite förutsägbar och inte alltför krånglig med olika tiden och för många parallellskeenden. Köpte den efter tips på bloggen faktiskt. Och den var läsvärd. Fast jag vill inte läsa för många böcker om elände som jag inte kan påverka själv. Det ger sådan maktlöshet.

Och det här är en bok om prostitutionseländet. Hon som skrivit boken brinner för utsatta kvinnor och skildar kvinnors situation initierat och gripande. Det gäller både de kvinnor som säljer sig och de kvinnor som blir utsatta för männens svek. Hon ger även en trovärdig bild av männen som köper sex.

Jag får en känsla av författarinnan vill dela med sig av sin kunskap på området genom att skriva den här boken. Hon är journalist vid SVT och har tidigare skrivit böcker om våldtäkt, men det här är hennes första roman. Och den är en läsvärd och spännande roman. Eftersom jag läst en hel del fakta i ämnet förut så var det inga nyheter på det området. Katarina Wennstam verkar inte heller tro på myten om den lyckliga horan och inte heller på beskrivningen av den stackars ensamme och utstötte sexköparen.

Boken rekommederas både som roman och som initierad berättelse om ett tragiskt ämne. Boken har tydligen blivit något av en bestseller och en krona av varje såld bok går till ECPAT mot barnsexhandel.


Nu väntar Igguldens nästa bok i serien om Kejsaren. Det är nr två i raden alltså "Kungars död". Jag fick tag på den på bokreabordet på OBS i Karlstad igår.

Jag vet inte om det stavas så men Stockholmssonen var ju in Shanghai och ringde oss i skogen i fredags för att gratulera. Det är verkliga kontraster! Han befann sig på andra sidan jordklotet, nio timmar bort tidsmässigt och ringde  oss mitt i skogen medan jakten pågick för fullt.

Han hade kommit vilse i Shanghai först. Han åkte med en taxichaufför som inte hittade vägen till det ställe han skulle till. Efter en hel del irrande så klev han helt sonika ut taxin och ringde till sin vän Henrik som har bott och jobbat i staden i 5 år. Med hans hjälp kom han i alla fall rätt till slut. Jag är glad för det kan jag säga. Det kan inte vara någon lek att vara taxichafför i en så jättestor stad och en stad där man bygger nytt hela tiden.

Jag var ju orolig för vad som skulle hända min son i en så stor stad med dåligt rykte. Men jag hade bara fel. Visst är det (troligen!) världens näst största stad med så där ungefär 20 miljoner invånare, men enligt sonen kände han sig tryggare där än i Stockholm.
- Om det är något diktaturer kan så är det att hålla ordning!

Allt var rent och snyggt och till och med träden var klippta i exakt likadan form och exakt samma storlek.

Han bodde på ett jättefint hotell som hette Shangrila eller nåt. Hotellet hade en hel limousinmeny. Alltså om man ville åka limousin så fanns ett antal olika paketerbjudanden att välja på. Det ville han inte. Shanghai hör ju numera till Kina och är väldigt populärt att flytta till. Man har byggt ett bostadsområde med en miljon lägenheter för att möta en del av inflyttningsvågen.

Middag och annat var trevligt och han fick som sagt tillfälle att umgås med sin kompis Henrik. Det är rätt billigt i Shanghai och de kunde gå ut och äta väldigt gott båda två på en fin restuarang för 600 kronor ungefär.

Orsaken till arbetsresan till Shanghai var att något som heter Pirellikalenderna släpptes och modemagasin över hela världen var inbjudna. Det är en berömd publikation där de 12 bästa fotograferna bjuds in att göra en bild var till månadsbilderna.

Ok då, jag fyllde år i fredags och U och A i Hol tittade in en sväng i kväll med presenter. Jag fick en fin dörrdekoration som gjort av grankvistar och annat fint, den syns inte på bild, hänger på väggen. Sen fick jag hemgjord svartvinbärslikör och tillika hemgjord svartvinbärsgele. Vi drack några muggar glögg och pratade bort en stund på kvällen när allt var pyntat och klart.

Roland jagade hare idag på förmiddagen med Jazz utan större framgång. Tvärtom så lyckades han fösa på några rådjur en stund vilket är helt förbjudet. Men det gick lätt att ta honom.

Sedan släppte Roland Oskar på rådjursspåren och det var en framgång. Inget skjutet men Oskar jagade suveränt, två timmar med mycket små uppehåll. Det var från början tre rådjur men de delade sig så det blev ett.

Oskar har gjort stora och goda framsteg de senaste jaktgångerna. Han går ifrån och söker ut ordentligt. Och idag upptäckte han att om han inte gav upp direkt vid första svårigheten så fanns en chans att komma nära  rådjuren som stannar mitt i jakten och vilar sig och äter lite och lyssnar efter hunden. Rådjuren springer mycket snabbare än hunden och tar igen sig emellanåt under en jakt. Och då kan hunden komma nära igen och bli intresserad att fortsätta.

Här sitter han nu och bara dyrkar sin husse. Taxar är verkligen som plåster och speciellt på Roland som ger hundarna mat.


Roland höll på med det här när taxen satt dyrkande vid fötterna. Vi har tagit fram adventsakerna idag och för all del julsakerna. Det är inte så mycket så det går rätt snabbt att få på plats. fönstren var redan putsade och rengjorda. Det var avdammning och dammsugning av taket bara och så upp med grejerna. Och taxen var alltså med hela tiden. Fast när vi dammsög så var han rädd och satte sig under bordet.

Medan vi dekorerade så tog vi lite glögg. Det här är favvoglöggen


När Roland duschar så sitter taxen bredvid och väntar.


När telefonen ringer så sitter Oskar och lyssnar!

Att ha tax är som att ha ett plåster! Men han är väldigt söt.

Några valde att jaga hare och andra att jaga rådjur. Vi var 5 stycken som gick med Valsa, den hund som Roland o B äger tillsammans men som normalt finns hemma hos B. Hon är en väldigt säker jakthund. Men speciell. Hon går inte gärna långt ifrån husse i skogen. Hon gör kortare lovar ut  bara, men när hon väl fått vittring efter hare så ger hon inte upp utan letar i timmar efter ett utspår.
Här går vi först ut från Torpet vid 8- halv niotiden. Vi gick först i ett vackert parti med gammal skog. Det var en riktig John Bauer-skog med mycket mossa, någon bäck, grymma rotvältor och annat.

Det fanns snöfläckar här och där och vi spejade förstås efter harspår. Men såg inget.


Vi kom över ett hygge och där fanns några markberedningsfläckar som såg ut så här. Det är roligt att gå i skogen med människor som tillbringar mycket tid ute i naturen. De känner igen olika tecken och läser naturen.
Det här är en plats där det för länge sedan funnits en kolmila. Marken är fortfarande full av kolrester. För hundra år sedan milade man mycket här uppe i skogen för att få kol till bränsle och till försäljning och tidigare till järnindustrin.  Nu var det mer intressant att konstatera att det är bra för hararna med kol. De lär äta kol för sin matsmältning.




En liten bäck porlade genom mossan. Det är ett vackert skogsljud.



Lite mörkt och spöklikt blev det ibland.


Rotvältorna gav verkligen John Bauer feeling!


Man nästan väntar att trollen och tomtarna ska kika fram bakom träden.



Ibland gör naturen själv så märkliga formationer ev exempelvis träd. Här är ett som kluvit sig och blivit tre.


Vi satte oss och drack kaffe och då fick Valsa slag, dvs hon kände vittring efter en hare i ett parti ungskog bredvid oss. Vi drack kaffe och väntade på upptag, dvs att hon skulle börja driva haren med skall. Nu är klockan halv 11 och vi fick en trevlig pratstund tillsammans. Det tog Valsa någon dryg halv timme att reda ut spåren och få haren på benen och börja driva. Då var klockan 11.50.

Harar är ju nattdjur och betar på natten. De sitter stilla och gömmer sig på dagen. Hundens uppgift är då att känna om det finns vittring efter harens nattliga promenader och betande. De går ofta i kringelkrokar hit och dit så det är inte så lätt. Men oftast finns ett spår ut ur det här området, ett utspår och när hunden finner det så kan hon leta upp haren.  Då börjar hunden driva med skall. Men haren är mycket snabbare och gör trix. Exempelvis går tillbaka i egna spår så att det verkar för hunden som att spåret tar slut i tomma intet. Sedan gör haren ett stort skutt åt sidan och hunden tappar spåret (får tappt) och måste ringa och leta. Då vilar haren sig under tiden och sitter stilla. Sedan sätter jakten fart igen med nya trix. Det är hela tiden haren som bestämmer vart han vill springa och det gäller för jägaren att försöka lista ut vart haren tänkt springa och ställa sig tyst på pass.  Jägaren måste tänka som en hare eller hur man ska uttrycka det.



Vi gjorde en brasa medan vi lyssnade på hur jakten gick och precis i det här ögonblicket ringde Stockholmssonen från Shanghai. Men det ska jag skriva om senare. Han blev vilse där i en taxibil! Men det löste sig. Jag är glad för det. När jakten gått en stund i en båge så började skyttarna att ta post på ställen som verkade rimliga att haren kunde passera.

Vi gick förbi den här formationen. En liten rotvälta som lyckats tvinga med sig en stor sten inne i roten! Det är mäktiga krafter!


Roland trodde mycket på den här 3-vägkorsningen och det var rätt. Här kommer haren till vänster uppe i vägen lite lugnt skuttande. Och så småningom kom hunden. Men haren vände in mot skogen innan han kom fram till skytterna. Hunden kom så småningom efter och följde spåret. Efter en stund kom haren till korsningen igen fast nu från vägen till höger. Det blev inget skott avlossat då heller. Haren fortsatte in i skogen och kom en gång till vägen där uppe mot vägkorsningen och in i skogen på samma ställe. Nästa gång vi såg honom var längre ner på vägen och då var det bra skottläge men han lyckades komma samtidigt med den enda passerande bilen den dagen. Till slut den femte gången nere vid vägen så lyckades Roland skjuta haren.

Då var klockan halv tre på eftermiddagen och det började skymma.
Det var en spännande jakt och jag kan tänka mig att det påminner lite om ett dataspel att försöka gissa var haren kommer någonstans nästa gång och placera sig på pass. Det är i alla fall väldigt roligt och väldigt spännande kan jag berätta. Dessutom får man suverän motion med att gå i terräng timme ut och timme in. Det är jakten som bestämmer var man måste gå, inte bekvämligheten. Valsa gjorde en bra jakt och hon ger sig inte även om det är besvärligt ibland och haren luras. Den här dagen var vittringsförhållandena utmärkta och det blev inga långa tappter.

På Jägartorpet i matsalen finns inte isolerglas i fönstren utan lösa innanfönster. Då måste man försöka fånga upp funkten som bildas mellan glasrutorna och det kan göras med vitmossa (lav) eller bomull. Här var det  bomull, fint prydd med små  figurer. När jag var liten var det toppmossa, eller dockmossa som min mor kallade det och röda små dekorationsflugsvamp som gällde.

Det här är Jägareförbundet Värmlands kursgård någonstans i mitt i skogen, mitt i Värmland, vid Lungsjön, Lungsund eller vad det kan heta här i närheten. Vi har varit här torsdag till lördag den här veckan. Jag trodde vi skulle ända upp vid världens ände för vägen hit gick i kringelkrokar och ingen som inte känner till det kan hitta hit tror jag. Vi hade ett par mycket  trevliga dagar här.

Torpet byggdes en gång i tiden efter mycken möda från dåvarande jaktvårdskonsulenten i länet, Sven Carmland, Han var en god vän till Roland och vi träffade både honom och hans fru Sonja ibland. Sven arbetade mycket för viltvården, stod mycket  hemma i garaget och snickrade holkar för olika fågelarter.

Nu har torpet varit lite slitet en period men väckts till liv genom hårt arbete av den nya styrelsen och av de jaktvårdkretsar som ligger närmast. Det har rullat igång nya verksamheter runt torpet och en av dem är målgruppsjakter. De vänder sig till speciella grupper i samhället; exempelvis företag, kvinnor och ungdomar. Jägare är ju ett åldrande släkte och man vill aktivt försöka ge unga människor möjlighet att upptäcka jakten och fylla på i medlemsleden.

Och man har lyckats bra. Här har skjutits ett antal älgar av förstagångsskyttar den här säsongen. Viltstammarna av hare och rådjur är goda, även av skogsfågel.


Här finns flera hus, men här bodde vi, i Morkullan. Det är ett helt ok ställe med rum och samlingslokal.


Inredningen är väl inte direkt en minimalistisk dröm och ska kanske inte var det heller. Jag hann flytta omkring  / ta bort saker  i tankarna, men det vore förstås hädiskt att göra definitiv verklighet av. Här på väggarna finns inte bara  sånt som är dekorationer utan också nostalgi för dem som varit med länge. Träbitarna här har inristat namnen på alla dem som var med och bidrog till Jägartorpet en gång i tiden.

Jag upptäckte gubbens namn bland dem och det var inte igår kan jag säga som han bidrog till detta.



Den öppna spisen är pampig och var igång nästan hela tiden. Brasan värmde och gav gemyt åt stämningen.


Troféer finns det förstås på väggarna, lite älghuvuden, älghorn, berett lodjursskinn, rådjurshorn, en uppstoppad tjäder. Jag är inte svag för den avdelningen av jakten, men inser att den hör dit. Man anser att man ärar både det fällda  djuret och skytten med en fin trofé.  Men jag har till exempel lite svårt att äta ihop med mäktiga troféer. Vet inte vad det kommer sig, men har i djupt minne kvar hur jag satt i Odenwald en gång för länge sedan och åt vildsvin första gången, just under trofén av ett väldigt vildsvin. Gott kött var det, men en blandad upplevelse alltså. Och ett bogmontage vore inte lätt att ha i blickfånget nära bordet. Det drabbades jag av en gång i Danmnark, men den man vi åt hos då hade inte råd att bjuda oss på mat tack och lov. Vi fick kaffe och torra kakor.  Hemma hos oss i huset finns också troféer men de har sitt eget rum i källaren, långt från maten.






En av deltagarna i jakten och  talare på konferensen var  Torsten Mörner. TM är ordförande i Jägareförbundet Sverige och jobbar också på Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA. Han är dessutom en god historieberättare. Han har fått jakten in i sitt liv på ett speciellt sätt nämligen via sin mamma och mormor. De var båda hängivna jägare. Hans mormor sköt en älg under mitten /början av 1900-talet och det var väldigt ovanligt, både att skjuta älg och att  det var kvinnor som gjorde det.

Det var lite spännande att beställa jultallrik i Sandaholm i går kväll lördag. Vi har alltså fått ett kvällsöppet matställe här i lilla Sillerud. Ett holländskt par har köpt campingen och därmed också restaurangen vid E18. Och som nyinflyttade holländare dristar man sig till att bjuda på svensk jultallrik. Modigt tyckte vi och åt.

Det var helt ok. Damen som serverade oss bad om feed-back på maten för att kunna förbättra, eftersom man inte var så van vid svenska jultraditioner. Och vi berättade lite om sådant som skulle kunna bli bättre. Men i det stora hela prisvärt.

Inte minst värdefullt att få ett trevligt bemötande och det fick vi. Vi kommer tillbaka känns det som just nu.

Äntligen har jag lyckats tajma amaryllisen så den blommar precis till advent. Prövar varje år men brukar var för sent ute så de blommar först framåt jul. För mig är amaryllis en adventsblomma. Köpte likadana till mor och svärmor.

Det gick inte att kommentera ens på bloggen igår kväll, lördag så jag gav upp och försöker nu istället. Hoppas att det inte är lika segt idag. Eller är det lördagkvällar som alltid är sega? Jag testar inte så ofta då så jag vet inte riktigt.

Ska nu samla ihop bilder och lägga ut från de senaste dagarnas resa till urskogen och världens ände. För så kändes det att åka till mitten av Värmland, Lungsund tror jag att det heter, eller nåt. Vi kom hem igår lördag.