Konst i Stockholm
Jag var förstås på Baertlingutställningen på moderna.
Baertling är ju så säregen och vad jag har förstått inte riktigt profet i eget hemland, åtminstone inte förr. Hans konst är ju så till synes enkel och avskalad. Han använder en väldigt begränsad färgskala, man talar till och med om Baertlingorange, Baertlinggrönt osv. Och hans former är strikt geometriska, icke föreställande.
Hur kan man hålla på och måla det här och ändå variera sig? Men jag gillar det konstigt nog. Vet inte varför och det kanske inte är rätt fråga att ställa. Det är ju så med konst att om man öppnar sitt sinne och försöker ta emot så kan det mest obegripliga ta sig in och finna en plats.
Jag hade hört att hans linjer gjordes för hand men så verkar det inte vara. Tvärtom så ser man spår av något som mycket väl kan vara maskeringstape och det vore inte förvånande. Hur ska man annars kunna göra de här linjerna? Och hans linjer är inte riktigt raka. De böjer en aning för att förstärka formen.
Normalt sett så gillar jag inte att konst flyger upp emot taket när den hängs. Men på Moderna så hängde hans bilder högt upp på väggarna och det stämde. Det är något med att bilder hela tiden har rörelse i sig och rörelse som ofta strävar uppåt. Det behövs ordentlig med plats runt bilderna och de tycks ha kontakt med luften / rymden.
Baertling var ju i högsta grad samtida med det ekonomiska och tekniska undret på 50-talet och hans konst var också högtflygande, bl.a. inspirerad av rymdfarandet. Han tänkte sig en av sina figurer så här på Sergels torg. Kanske lite väl storvulen. Den blev aldrig av i alla fall.
Sen såg jag Roslin på Nationalmuseum. Den var def sevärd. Jag gillar ju hans gamla rosenkindade porträtt. Han behärskade verkligen konsten att måla av människor och hörde till den tidens världselit. Han kunde återskapa ett utseende på bild och i ett svep också retuschera bort det värsta. Det var väl den tidens fotografi.
Dessutom faller jag för tankarna om att det finns paralleller mellan 1700-talet och vår tid. Vi är båda utseendefixerade och klädtokiga. Det är ytan som räknas väldigt mycket. Mycket handlar om att ha rätt manér och rätt uppträdande. Och att vara internationell.
Sen såg jag fina fotoutställningar på Kulturhuset. Men som vanligt var tiden alldeles för kort.
Den utställningen vill jag också se, men jag har inte någon stockholmsresa planerad på länge. Jag såg en tavla på Malmö konstmuseum nyss, får nöja mig med den.
Ja... jag är smått avundsjuk på dem som har tillgång till Stockholm med sitt kulturutbud.
Jag bor inte tusen mil därifrån kanske men det är sällan jag har råd att resa dit. Och när jag åker, är det ofta pressat schema.
Jag älskar den typen av konst. Gör ofta egna "Rivtavlor" som jag brukar kalla dem. Där man maskerar med tejp, målar över, maskerar på nytt osv.
Både Baertling och Roslin är mycket bra utställningar som båda verkar ha fått mycket publik.
Kul att du gillar Baertling, enkla former men ändå ett sånt speciellt sug i dom.
Rutan: Baertling hänger ju lite här och där. Han har liksom funnits med så länge.
Nynna: Jag förstår inte riktigt hur Du menar med rivtavlor. Kan Du förklara närmare?
Börje: De är absolut sevärda. Hängningen av Baertling på Moderna är väldigt bra, ju mer jag tänker på den efteråt. Att man vågade ta honom högt upp på väggen och ge mycket luft mellan målningarna. Det gav mig ett annat intryck av Baertling. Ofta blir hans bilder alldeles för inklämda bland andras och kommer inte till sin rätt.
Jaha, vad roligt att du varit här i stan!
Synd bara att det är så himla grått och trist väder nu. Och mycket folk på stan. Jag avskyr att trängas. Men i morgon måste jag göra det ändå - ska ut och jaga julklappar... :-(
Eva: Det gör inte så mycket, det mesta som vi ska uppleva när vi är i Stockholm sker ju ändå inomhus. Lycka till med julklappsköpandet.