Inga Magnusson

... är förstås uttryckta på nästan obegriplig svenska. Men annars är dagens betygssystem inte så tokigt egentligen. Det är i alla fall det bästa jag har sett under mina lärarår. De första betygen sattes utifrån lärarens iakttagelser, lite godtyckligt kanske. Sedan kom de relativa betygen med ett visst antal elever på varje nivå. Det blev konstigt. Det gick inte att få femmor om de redan var slut - typ. De betyg vi har nu utgår från att några steg i skalan innebär att man kan allt som ska uttrycks som mål för den nivån och så finns steg  under om man kan  mindre, för att uttrycka det enkelt ( o kanske obegripligt)  Fullständig rättvisa går inte att få förstås i betygssammanhang även om kriterier och nationella prov ska vara vägledning. Men som sagt, inte så tokigt ändå, det vi har nu, sett över tid.  

 

"Heja - Skolverkets kursplaner på enklare svenska" har jag inte sett men läser om i en ledare idag. Det var inte så dumt att få reda på. Den ska jag nog införskaffa.

... son Mattias senaste datorspel,  har idag släppts till tidningar o branschfolk. Betygen är mycket  bra och grafiken får översvallande beröm. Roligt eftersom Mattias är  en av de huvudansvariga för den.

Det finns en blogg med kloka ord som vi  läser ibland. Vi kände inte till  förrän igår fredag. Visst var Jan en människa som hade en plats i våra liv också, uppskattad för att han var precis  den han var. Vi  hade goda tankeutbyten med honom.

... är en grymt rolig sida. Den har funnits i många år nu och uppdateras ständigt. Jag hamnar alltid i skrattkramper när jag läst några sidor.

Olav Thon, numera över nittio år gammal norsk affärsman, har blivit utsedd till hedersdoktor vid Karlstads universitet (KAU) för att han bidragit till hela regionens utveckling och därmed universitets genom att bygga stora köpcentra vid gränsen, enligt rektor Åsa Bergenheim. Han har vid några tillfällen också haft välbesökta öppna föreläsningar, diskussioner och seminarier på universitet. Det är rektor som har utsett honom, inte fakulteten. Han ska promoveras (heter det väl?) imorgon fredag.

 

Sen blev det protester mot att just han utsetts, främst för att han uttalat stödjer Fremskrittspartiet i Norge. Det är norska motsvarigheten till SD ungefär. Numera är FRP ett av Norges  största partier,  f.n. i regeringsställning. Ett antal personer, däribland  några professorer samt biskopen i Karlstad stift kommer att bojkotta morgondagens ceremoni med promoveringen av bl.a. Thon med anledning av att man anser att universitet därmed förknippas med främlingsfientlighet och rasism, något som strider mot universitets grundläggande värderingar.

 

Det hela har underblåst ivrigt av media som nu försöker överträffa varandra i indignation över utnämningen. Professor emeritus Cöster hör också till kritikerna tillsammans med en del kollegor.

 

Jag har läst Fremskrittspartiets partiprogram för att leta efter rasism och främlingsfientlighet och jag hittar inget. Däremot uttalar man starkt stöd för människors lika värde. Men man vill begränsa flyktinginvandringen till endast kvotflyktingar via FN och man vill att de som kommer till Norge ska integreras i samhället med arbete och språkkunskaper. Det som står skrivet där  handlar om politik och inte om rasism.  Jag undrar hur många av kritikerna som har läst detta? Sen kan partiet ha en skum bakgrund, om detta vet jag intet. Men om partiets historia ska vara utslagsgivande så blir det pinsamt för fler politiska partier. Säkert röstar eventuella norska  rasister på FPR, men som sagt, i partiprogrammet står inget om rasism och främlingsfientlighet.

 

Rektor Åsa försvarar utnämningen av Thon  med att man inte har rätt att efterfråga anställdas eller hedersdoktorers  politiska hemvist och man kan inte låta den fälla avgörande i utnämningar. En persons politiska åsikter hör inte hemma i de sammanhangen. Rimligen har hon en poäng där.

 

Sen ifrågasätts också om Thon har gjort sig förtjänt av utnämningen, han anses "bara" vara en affärsman. Men rektor menar att universitet är en del av sin region och Thons insatser i regionen har i hög grad indirekt och direkt gynnat universitet. Universitetet har också haft ett visst samarbete med Thon . Hon drar  paralleller med utnämningen av I. Kamprad  till hedersdoktor vid Lunds universitet och vid Växjö universitet (högskola?) .  De utnämningarna har inte ifrågasatts vare sig ur förtjänstfullhetssynpunkt eller utifrån politisk bakgrund.

 

Vad ska man då ta med i beräkningen när man värderar den här mediastormen?

 

1. 56 % av Sveriges journalister röstar på MP eller V, medan endast 14 % av svenska folket gör det.  Det är alltså inte säkert att medias upprördhet är svenska folkets. Den här mediala indignationen har tydliga politiska förtecken, inte moraliska. Det handlar väldigt lite om "heder" men mycket om partipolitik.

 

2. Åsa B är en kvinnlig rektor i en värld som länge dominerats av manliga hierarkier. Undersökningar för några år sedan visade på att just den akademiska världen var  kvinnodiskriminerande. Män satt i ledande positioner och gjorde sig till mentorer för andra män. Många studerande var kvinnor men få kunde göra akademisk  karriär. Det kanske inte är en slump att kvinnliga universitetsrektorer,  (och kvinnliga politiker) tycks vara mest utsatta och företrädesvis utsatta av män.

 

3. Universitetsvärlden är en gryta av intriger och maktkamp! Den som får chansen att klämma till sin fiende gör det snabbt och resolut. Man klättrar friskt och gärna på andras bekostnad.  Detta är min alldeles personliga åsikt utan vetenskapligt stöd. Det handlar bara om den empiri som består i mycket  studerande på universitet och högskolor.

 

Sammantaget så kan det finnas anledning att  kritiskt värdera den här typen av kollektiv moralpanik  underblåst av media. Zarembas artikel i DN är ett praktexempel på att man ska vara skeptisk. Han utelämnar saklig motivering till sitt ställningstagande. Han ger inte ett enda exempel på var det står att FPR är rasistiskt / främlingsfientligt och inte heller ett enda exempel på att Thon har uttalat sig rasistiskt / främlingsfientligt. Zaremba kör med samma urvalsförfalskning som i artikelserien om skogen i Sverige. Han orerar  vitt och brett runt det som kan stödja hans egen tes, men utelämnar medvetet allt som eventuellt talar emot. Han refererar inte till vad någon säger som stödjer utnämningen mer än Åsa B. Han utelämnar också det faktum att det ingenstans går att få faktastöd för vare sig Thons eller FPRs påstådda rasism / främlingsfientlighet. Det är enligt honom o andra kritiker nåt slags abstrakt "förknippande".  Samtidigt så slås det an känslosträngar på var och varannan rad.  Z har återigen lyft sitt finger upp i luften och kollat in den mediala populismens vindriktning. Vilket pris i mediavärlden är han ute efter den här gången?

 

... kommer jag att skriva om lite senare idag. Hade inte tänkt göra det, men efter Zarembas långa kritiska artikel så kan jag inte låta bli. Allt är inte så svart eller vitt som det kan tyckas. Det finns en del att komplettera mediabilden med. För den är ju som vanligt i de här sammanhangen helt entydig, utan nyanser och det retar åtminstone mig.

 

Om det nu inte finns rim och reson alldeles frivilligt i den här sektorn så måste väl ändå staten gå in och lagstifta!

Ett exempel på andra sätt att se på utbildning och undervisning finns tydligen i Japan. Jag menar inte att det är mer rätt än vårt, men det är annorlunda. Det är kanske bra att ibland ifrågasätta hur vi gör här genom att studera hur andra länder byggt upp sin skola och hur man tänker om barns lärande. Det är ju inte givet att vi har helt 100 % rätt.

SACO har tagit fram ett verktyg som ger svar på frågan. Man kan gå in och kolla på ett antal olika yrken. Det visar sig att läkare har tjänat in sin utbildning vid 31 års ålder, de tjänar mest på sin utbildning. Sen kommer ekonomer och jurister bl.a.

 

För lärare och bibliotekarier och sjukgymnaster exempelvis,  så lönar sig inte utbildningen alls. Livslönen hade blivit högre om de avstått från högre utbildning och stannat vid en gymnasieutbildning.

... anklagar vi gärna USA  för att föra just nu i dribblandet med hur man ska hantera lånetaket. Men vår regering äventyrar den ekonomiska stabiliteten i Sverige på ett sätt som är lika riskabelt. Man struntar i att ställa krav på bankerna om amorteringskrav på lån.

 

Det finns två dilemman i den svenska ekonomin just nu. Ett av dem är att  bankerna äger en orimligt stor del av de pengar som finns i landet (för att uttrycka det enkelt!). Det betyder att det som händer med bankerna påverkar stat och individ oerhört mycket och oerhört snabbt.

 

Det andra (som delvis hänger ihop med det första förstås) är att hushållen i Sverige har en internationellt sett väldigt hög skuldsättning beroende bl.a.  på att bankerna har slutat kräva amorteringar. Det lånas hela tiden nya pengar, mest till bostäder, men inga pengar betalas tillbaka, alltså växer den kollektiva skulden med oerhörda summor varje dag.

 

Att bankerna inte kräver amorteringar har flera skäl. Ett är att man konkurrerar om kunderna och den bank som avstår från att kräva amorteringar får en fördel. Därför kommer ingen bank att frivilligt begära amorteringar av sina kunder.  Kunden blir också nöjd och kan köpa en dyrare bostad om han / hon bara ska betala räntor. Lånen i banken blir bara större och större och banken får in mer och mer pengar från kundernas ränteinbetalningar. Man tjänar massor av pengar på lånen.

 

Kortsiktigt så tycks det fungera utmärkt, men det är ungefär som att kissa i byxorna: Varmt och skönt först men sen blir det kallt och otrevligt. Staten låter bankerna spela hasard med vår nationella ekonomi utan att använda det lagstiftningsinstrument som man förfogar över och besluta att bankerna ska lägga in amorteringskrav i lånen.

 

Nu avstod man från lagstiftning och säger till bankerna att de bör  "diskutera" amortering med sina kunder!!!! Herregud så löjligt!  Banken vill egentligen inte att kunderna ska amortera för de tjänar mindre då, kunden vill inte heller amortera. Alltså ett politiskt beslut som enbart är ett spel för gallerierna, uppenbarligen mot bättre vetande.

"Undervisningsmetodik måste få större plats i lärarutbildningen. Den har nästan sopats ut ur utbildningen de senaste 25 åren. Utbildningen har blivit alldeles för teoretisk och akademisk och har för liten koppling till klassrumsundervisningen."

 

Klokt sagt av Björklund apropå att läxor enligt forskning ibland används fel av skolan.  Läxor ska inte användas till genomgångar och nyinlärning, den delen ska läraren göra på skolan. Föräldrar ska inte tvingas in i rollen som lärare. Men att förbjuda läxor med hänvisning till att de ibland fungerar fel,  blir galet. Det jag ser av läxor så används de på ett klokt sätt, som ett komplement till skolans undervisning och att göra färdigt sånt som eleven förstår, men inte hunnit med.

 

 Läxor bör vara exempelvis  träning i läsflyt / läsförståelse, repetition av kända moment, plugg av glosor,  möjlighet till reflektion om ett avsnitt tillsammans med en vuxen. Att läxor används för att göra färdigt sånt som inte hunnits med på skolan behöver inte heller vara fel om eleven vet hur uppgifterna ska lösas. För några kan det vara skönt att jobba ikapp i lugn och ro hemma.

 

Sen är det naturligtvis bra om skolan har läxhjälp som en möjlighet på skoltid. Jag tror att vi har det med som ett alternativ  på "Elevens val" på vår skola. Kyrkan har också läxhjälp i församlingshemmet. Bra om eleven kan välja det som passar bäst, eller en kombination.

 

Ett alternativ kan ju vara att förlänga skoldagen och lägga in läxjobbet där istället, vi har rätt korta skoldagar i Sverige. (Pratade just med en tysk familj som har en 10-åring vars skoldag alltid börjar halv 8 och slutar kl 15.15 två dagar i veckan och kl 13.00 tre dagar i veckan. )Men det tror jag inte så många vill, vare sig föräldrar, elever eller lärare. Ett annat alternativ är ju att ta bort den delen av skolarbetet helt och därmed ha en långsammare inlärningsgång genom skolsystemet och exempelvis lägga på ytterligare ett läsår för att kompensera det som förlorats i hemarbete. För visst förlorar man normalt sett  lärande utan läxor.  Men det låter som en klumpig och dyrbar lösning med fler skolår.

 

Som klasslärare har jag erbjudit elever och deras föräldrar läxfrihet mot att eleven  fick jobba i egen fart, lite långsammare än de flesta i klassen. Det var just då  inga problem för mig att individualisera undervisningen så att elever hade olika takt i lärandet. Men ingen nappade på det.

 

Läxförbud tror jag inte på, det vore ett utslag av politisk klåfingrighet. Det är bättre att läraren får avgöra, när / om det behövs läxor. Huvudsaken är eleverna når målen. Och som Björklund säger, viktigt att lärare får utbildning i att använda läxor på bästa sätt. När det gäller lärarutbildningen så är ju problemen med den gigantiska av andra skäl; tomma platser och få som väljer lärarutbildning som förstahandsval. Så just utbildning i läx-konst tycks lite futtig i sammanhanget.

"Den ende jag talat med som år 2012 fortfarande är i livet och har egna minnen från premiären 1936, är Nils Kylén, 94, i Sillerud. Hans bror Tyko var en av de åtta armstarka unga män som sommaren 1936 med hjälp bara av en fyra, fem nordsvenska arbetshästar förvandlade myren öster om Marknadsplatsen till en travbana. Ätten Kylén har alltsedan premiäråret framgångsrikt tävlat med sina hästar på hemmabanan och gör så fortfarande".

 

Så skriver Kroken, vår gamle rektor om Årjängs travbanas premiär. Rolands far Tyko, var alltså en av de män som med egna händer och hästar byggde travbanan. Jag minns ännu hur man firade travbanans jubileum, kanske 1996 eller 1986, med inbjudan av alla de högdjur bland travpotentater som möjligen kunde uppbringas i sammanhanget, men inte med den ende då levande person som verkligen varit med och byggt banan. Märkligt var det och lite bittert. Ett misstag som det sedan länge är för sent att justera.

 

Det ber professor Gunnel Colnerud och vill inte ha fler ogenomtänkta reformer, reformer som bara bygger på lösa teorier, reformer som inte fungerar i praktiken.

... med automatik om de är äldre än 50 år enligt en ny lag som började gälla vid halvårsskiftet i år. Det gäller alltså rätten att ha  exempelvis väg och ledningar över annans mark. Den som vill behålla sin rättighet måste anmäla det. Hoppas det gäller enbart rättigheter som inte utnyttjats, för vägar och ledningar bygger man väl ändå på längre sikt än 50 år.

"Antirasismen är en storartad tradition. Men den svenska antirasismen  håller på att förvandlas till en kyrka, med påvar och inkvisitorer  ständigt på språng för att lysa i bann och sätta åsikter på index."

 

"Vi själva bör se upp. Det (strukturella) undvikandet av obehag och ledsamheter som snuddar vid minoriteter och migration förfelar inte bara sitt syfte. I stället för att mörklägga driver man ju läsare i famnen på extremistmedier."

 

Klokt skrivet i DN-ledare! Man får vara tacksam för alla som vågar ta bladet från munnen i dessa tider av likriktning i media.

... blir det - i blandning. Nils på Liane, Rolands farbror, gick bort igår morse. Han lämnade efter sig många glada minnen och en skatt av berättelser - klar i huvudet in i det sista - beredd att dela med sig av det han kom ihåg från ett långt liv - av människor och händelser. Ett liv så annorlunda vårt - erfarenheter så annorlunda våra. 95 år skulle han ha blivit nu i november. Vi saknar honom så.

 

Han föddes här på Liane och bodde här hela sitt liv, (utom de sista två månaderna)  i samma hus som Roland växte upp i, närmsta granne till Lihaget, där vi bott sedan 1977.

 

 En länk från Nils 90 -årsfirande. Många uppvaktade, många  blommor och besök blev det.

Jag klev in på en parfymbutik och bad att få kolla på den parfym som luktade mest citron. Det skulle ju skrämma älgflugor. Försäljerskan stegade omedelbart fram till den här. Jag luktade på den och köpte. Damen i butiken såg lite konfunderad ut när jag förklarade att jag var på jakt efter en parfym som kunde jaga bort älgflugor men såg genast gladare ut när jag förklarade att om det funkade så måste det vara det ultimata försäljningsargumentet. Massor skulle säljas av den här parfymen om den skyddar mot älgflugor

.

Nu har jag sprutat på mig av den här  igår och idag vid skogsvistelse och faktiskt inte haft några älgflugor på mig, bara enstaka, och de har inte försökt attackera ansiktet. Det kanske funkar, eller också var det en slump. Jag ska prova några gånger till. Om det inte fungerar så får jag köpa riktiga citroner, lägga citronindränkt papper  i en perforerad plastpåse och hänga om halsen. Flugorna är värst i ansiktet när de försöker krypa in överallt och i håret. På jackan kan jag ha dem  utan större  problem.

... skulle göras mer flexibelt för några år sedan och man antog en ny lag. Tanken var att det skulle bli svårare att bygga strandnära i hårt exploaterade områden runt storstäder exempelvis och lättare i glesbygdsområden. Resultatet har blivit precis tvärtom. Det blev stopp för att bygga glest nära små bäckar, åar, tjärn och småsjöar, medan det fortsatte att byggas mer än någonsin där bygg-trycket redan var högt. Tätbebyggelse i de s.k. LIS-områdena var ingen höjdare. De som ville bygga i glesbygden ville inte bygga tätt. Och ibland blev följderna helt absurda. En familj som anlade dammar för kräftodling för att kunna försörja sig i en bygd med få arbetstillfällen,  fick plötsligt strandskydd vid dem och fick inte bygga något närmare än 150 meter. Nu föreslås att man ska kunna ta bort strandskyddet vid små sjöar och vattendrag. Och det är ju egentligen det enda rimliga. Dilemmat är ju bara att i Värmland har vi massor av sjöar men knappt några som är mindre än ett hektar, vilket man förslår ska bli gränsen.