Inga Magnusson

Olav Thon, numera över nittio år gammal norsk affärsman, har blivit utsedd till hedersdoktor vid Karlstads universitet (KAU) för att han bidragit till hela regionens utveckling och därmed universitets genom att bygga stora köpcentra vid gränsen, enligt rektor Åsa Bergenheim. Han har vid några tillfällen också haft välbesökta öppna föreläsningar, diskussioner och seminarier på universitet. Det är rektor som har utsett honom, inte fakulteten. Han ska promoveras (heter det väl?) imorgon fredag.

 

Sen blev det protester mot att just han utsetts, främst för att han uttalat stödjer Fremskrittspartiet i Norge. Det är norska motsvarigheten till SD ungefär. Numera är FRP ett av Norges  största partier,  f.n. i regeringsställning. Ett antal personer, däribland  några professorer samt biskopen i Karlstad stift kommer att bojkotta morgondagens ceremoni med promoveringen av bl.a. Thon med anledning av att man anser att universitet därmed förknippas med främlingsfientlighet och rasism, något som strider mot universitets grundläggande värderingar.

 

Det hela har underblåst ivrigt av media som nu försöker överträffa varandra i indignation över utnämningen. Professor emeritus Cöster hör också till kritikerna tillsammans med en del kollegor.

 

Jag har läst Fremskrittspartiets partiprogram för att leta efter rasism och främlingsfientlighet och jag hittar inget. Däremot uttalar man starkt stöd för människors lika värde. Men man vill begränsa flyktinginvandringen till endast kvotflyktingar via FN och man vill att de som kommer till Norge ska integreras i samhället med arbete och språkkunskaper. Det som står skrivet där  handlar om politik och inte om rasism.  Jag undrar hur många av kritikerna som har läst detta? Sen kan partiet ha en skum bakgrund, om detta vet jag intet. Men om partiets historia ska vara utslagsgivande så blir det pinsamt för fler politiska partier. Säkert röstar eventuella norska  rasister på FPR, men som sagt, i partiprogrammet står inget om rasism och främlingsfientlighet.

 

Rektor Åsa försvarar utnämningen av Thon  med att man inte har rätt att efterfråga anställdas eller hedersdoktorers  politiska hemvist och man kan inte låta den fälla avgörande i utnämningar. En persons politiska åsikter hör inte hemma i de sammanhangen. Rimligen har hon en poäng där.

 

Sen ifrågasätts också om Thon har gjort sig förtjänt av utnämningen, han anses "bara" vara en affärsman. Men rektor menar att universitet är en del av sin region och Thons insatser i regionen har i hög grad indirekt och direkt gynnat universitet. Universitetet har också haft ett visst samarbete med Thon . Hon drar  paralleller med utnämningen av I. Kamprad  till hedersdoktor vid Lunds universitet och vid Växjö universitet (högskola?) .  De utnämningarna har inte ifrågasatts vare sig ur förtjänstfullhetssynpunkt eller utifrån politisk bakgrund.

 

Vad ska man då ta med i beräkningen när man värderar den här mediastormen?

 

1. 56 % av Sveriges journalister röstar på MP eller V, medan endast 14 % av svenska folket gör det.  Det är alltså inte säkert att medias upprördhet är svenska folkets. Den här mediala indignationen har tydliga politiska förtecken, inte moraliska. Det handlar väldigt lite om "heder" men mycket om partipolitik.

 

2. Åsa B är en kvinnlig rektor i en värld som länge dominerats av manliga hierarkier. Undersökningar för några år sedan visade på att just den akademiska världen var  kvinnodiskriminerande. Män satt i ledande positioner och gjorde sig till mentorer för andra män. Många studerande var kvinnor men få kunde göra akademisk  karriär. Det kanske inte är en slump att kvinnliga universitetsrektorer,  (och kvinnliga politiker) tycks vara mest utsatta och företrädesvis utsatta av män.

 

3. Universitetsvärlden är en gryta av intriger och maktkamp! Den som får chansen att klämma till sin fiende gör det snabbt och resolut. Man klättrar friskt och gärna på andras bekostnad.  Detta är min alldeles personliga åsikt utan vetenskapligt stöd. Det handlar bara om den empiri som består i mycket  studerande på universitet och högskolor.

 

Sammantaget så kan det finnas anledning att  kritiskt värdera den här typen av kollektiv moralpanik  underblåst av media. Zarembas artikel i DN är ett praktexempel på att man ska vara skeptisk. Han utelämnar saklig motivering till sitt ställningstagande. Han ger inte ett enda exempel på var det står att FPR är rasistiskt / främlingsfientligt och inte heller ett enda exempel på att Thon har uttalat sig rasistiskt / främlingsfientligt. Zaremba kör med samma urvalsförfalskning som i artikelserien om skogen i Sverige. Han orerar  vitt och brett runt det som kan stödja hans egen tes, men utelämnar medvetet allt som eventuellt talar emot. Han refererar inte till vad någon säger som stödjer utnämningen mer än Åsa B. Han utelämnar också det faktum att det ingenstans går att få faktastöd för vare sig Thons eller FPRs påstådda rasism / främlingsfientlighet. Det är enligt honom o andra kritiker nåt slags abstrakt "förknippande".  Samtidigt så slås det an känslosträngar på var och varannan rad.  Z har återigen lyft sitt finger upp i luften och kollat in den mediala populismens vindriktning. Vilket pris i mediavärlden är han ute efter den här gången?