Ännu längre promenad idag lördag!
Lite längre promenad idag och benen bar hela vägen. Vi gick på isen. Det var fantastiskt väder med någon minusgrad, fast det var -14 i natt, och brännande solsken, helt kavlugnt. Det är lite snö på isen och rejält med skare, så de går inte att jaga hare nu de sista jaktdagarna. Harjakten är slut idag, sista februari. I morgon är första dagen med lodjursjakt. Det blir nog ingen eftersom det inte kommit någon snö, det finns inga spår att gå på. Lodjuren går ovanpå skaren så det blir inga spår, hade behövts nysnö. Men det blir rävjakt istället imorgon. Jag ska inte var med och kliva omkring, jag ska bli hemma och pyssla om huset sista lediga dagen och ta lagom långa promenader på vägen istället och ta mina vilopauser. Det sitter en del influensa kvar i kroppen än, eller också är jag bara trött efter nästan en vecka i vågrätt läge.
Vägen från Signebyviken och ut till Harnäs har Bengt plogat, en får tacke! Det var en hel del folk ute på sjön, det var sparkar, skotrar, promenerare, och en travhäst. Vi stannade och fikade vid Kroksnäs.
"MÄN SOM HATAR KVINNOR"...
...måste jag snart få se. Jag är inte någon filmfreak men just den filmen tror jag blir bra. Jag väntar så på att få några reaktioner på bloggen om hur den är. Har någon därute sett den? Hur var den?
Jag har läst serien flera gånger förstås. Trögfattad tänker någon då, och det är helt rätt. Men gravt medelålders kärringar får fatta långsamt och ha lite sirap i huvudet.
Fast just böcker som jag gillar har jag nog alltid läst om och funnit något nytt i dem varje gång. Minns inte hur många gånger jag tröskade igenom de stora ryska författarna under min ryska period.
Men det jag är mest intresserad av, är att se är om den kvinnliga huvudpersonen blir en man i filmen också, om manuset har följt boken på den punkten. För vid andra omläsningen så upptäckte jag att hon agerar och lever precis som en man. Stieg har egentligen beskrivit en man utom när det gäller namnet. Hon tar avstånd från föräldraskap, hon lever ensam, hon är aggressiv, hon är data- och teknikfreak, hon tar för sig, hon är bitvis känslokall, hon lever ut sin sexualitet. Mycket av detta skulle platsa i en manlig roll utan att väcka uppmärksamhet. Men när en kvinna lever så, så är det ovanligt och blir spännande.
(Här finns en intervju med Noomi
Jag blir glad förstås när jag ser att intervjuaren också har upptäckt det manliga hos Lisbet Salander, huvudpersonen i filmen. Hon kallar det för testosteronstinn feminism. Men jag tycker att manligheten här går längre än till att vara en genusfilosofi)
Liten promenad i vackert väder.
Vi gick ut en liten stund på en kortare promenad lille Oskar och jag idag fredag. Jag måste försöka få tillbaka lite krafter om jag ska orka möta 19 livliga änglar på måndag. Idag är första dagen som benen bär ordentligt. Så här fantastiskt vackert är det!! Solen nästan bränner, det är vindstilla, snö och någon minusgrad. Helt suveränt för alla barn som har lov! Och de vintermetare vi haft i en av stugorna en vecka nu är brunbrända som om de varit på tropiska breddgrader. De har fått en hel del abborre och även rejäl gädda och är mycket nöjda.
Fortsätter snörvla...
Ibland ringer gubben och kommer med uppmuntrande hejarop. Han sitter just nu på ett plan på väg till Stockholm för ett möte i Märsta på Jägareförbundet. Man kommer bl.a. att dryfta vargförvaltningseländet. Han kunde alltså ha valt att stanna kvar i Stockholm mellan mötena men valde att komma hem för att kunna jaga hare igår. Harjakten är snart slut nu. Det blev en trevlig jakttur med Eskil, en av våra vänner som stenhårt jobbar för att komma tillbaka efter en sjukdom. Med viljestyrka kan man komma långt, det är beundransvärt.
Min kärlek till träd...
... via Bodil Malmstens bok "Nästa som rör mig" sid 81-82 i pocketupplagan:
"Att de kan leva på så lite näring, att de kan stå så raka.
Respekten jag känner för träd.
Högaktningen, vördnaden.
Ett enda träd ger syre som räcker för tio människors årsbehov.
När löven är utslagna tar trädkronorna upp stoftet i luften och på vintern tar grenarna emot avgaserna, tar det på sig som Jesus i Bibeln, sträcker ut armarna och tar emot luftföroreningarna, stora lungor i städerna, träden andas så luften blir ren.
Platanerna längs boulevarderna, platanerna är det, med fläckiga stammar, de tar emot giftet som gerillakrigare, kamouflageklädda, kraftiga, närmast trafiken. Värnar, skyddar. Platanerna i de stora städerna, nyttan de gör.
Gamla träd kan ha en bladyta på mer än en kvadratkilometer och en inre bladyta på 160 kvadratkilometer - den inre kvadratytan är summan av alla cellytor som bladen är uppbyggda av.
Jag klippte en artikel ur en tidning, Dagens Nyheter, var det den? Texten var på svenska, det måste ha varit den. Jag klippte ur och klistrade in i min bok.
Träden är överlägsna stod det, att träden är överlägsna allting som människor kan uppfinna, allt folk tänker ut.
Det finns stadsbyggare som inte vet att träd avger syre, politiker som inte känner till nödvändigheten med träd, beslutsfattare som inte vet att det är träden som andas åt en stad, dämpar oljudet, som ger lä, skänker skugga, skydd och livsrum åt människor och mikroorganismer, att träden fungerar som luftkonditioneringsapparater.
Att allt träden kräver är plats för sina rötter, och en himmel att sträcka grenarna mot.
Att städer blir omänskliga utan träd.
Som om det mänskliga vore något att stå efter - Siri och Siris familj, James, de rika kvinnorna, deras kroppar i provrummen, deras läten.
Hur människor är mot varandra.
Trädens mänsklighet. Hur tysta de är, hur de andas.
Trädens värdighet jämfört med människornas.
Okränkbarheten. Oberoendet. Kraften.
Men en natt stormar det och en gren slits av trädet, stammen bryts av. Trädet knäcks.
Inget blod, bara trädet som skriker i mörkret och ingen som hör."
Slut citat ur Bodil Malmstens bok!
Träd har alltid fascinerat mig, precis som de tydligen har fascinerat Bodil Malmsten. Jag känner mig besläktad med henne, så som jag antar att många andra läsare känner sig besläktade med henne. Det är nog ett signum hos en god författare, att man någonstans i det lästa känner igen sig själv.
Texten här ovan kan jag läsa hur många gånger som helst, både för innehållet och för det vackra språket.
Googlade lite på Bodil. Hon är alltså barnbarn till den store Carl Malmsten, han med möblerna visste jag inte. Hon är lite drygt 60 år, född 1944 tror jag. En av hennes anfäder grundade Grand Hotell i Stockholm. Hon växte upp hos sina morföräldrar uppe Norrland och sedan i fosterfamilj i Stockholm. Hon har skådespelat, skrivit drama, målat och en del annat och fått ett antal utmärkelser för sin littertur.
"Nästa som rör mig....
Jag läser den nu och är alldeles förstummad över hennes skicklighet som författare. Hon kryper in i en annan människas tankevärld och lyckas skildra den precis som den är, när den händer, logisk och på samma gång ologisk. Hur kan hon lyckas med det konststycket??
Jag har ofta önskat att jag kunde följa någon annans tankeverksamhet, exempelvis ett litet barns när en massa vuxna sticker ner näsan i barnvagnen och gullar, en elevs när jag inte lyckas förklara ett matteproblem, en hunds när den lyder / inte lyder, beslutsfattares när de fattar vansinniga beslut.
Bodil beskriver tankarna just så som de fladdrar mellan då och nu och framtid, lyckas fånga associationsbanor som är fullkomligt logiska. Det är alltså en bok i stort sett utan dialoger men så spännande uppbyggd att man inte vill lägga bort den, för den person hon skildrar på det här sättet är en rätt galen människa och man anar naturligtvis hur slutet ska bli, då man får förklaringarna på alla spridda tankspån.
Huvudpersonen är alltså en f.d. modell som lever i Paris, utan hem, boende på olika hotell. Genom hennes tankar träder hennes liv fram som det har varit och som det kom att bli. Boken är rätt gammal, från 1996, i pocket 2003. Finns kanske på bokmässan? Rekommenderas i alla fall!
Mer om krav på vargjakt!
Fatta beslut om rovdjursförvaltningen nu!
Naturvårdsverket har överlämnat ett förslag till miljöministern om rovdjursförvaltningen, men det är sammantaget ett dåligt förslag som bara skjuter problemen framför sig. Värmlands landsbygd är i stort sett täckt av vargrevir. Det ställer till stora bekymmer för bl.a. markägare, djurägare och jägare. Läget är nu akut.
Det finns riksdagsbeslut om att när etappmålet 20 föryngringar = c:a 200 vargar var uppnått så skulle man hejda ökningen för att fundera över hur man skulle gå vidare. Etappmålet är uppnått med råge och stammen går nu mot 300 individer. Men regeringen har inte förmått ta fram det beslut om jakt på varg som vi hade behövt nu i vinter. Det här är dåligt. Situationen för de människor som tvingas leva med varg är ohållbar och för Värmlands del är den på väg att bli otäck. Länet berörs av 16 revir, en stor del av den Skandinaviska vargstammen, och regeringen har dragit ut på beslutet så att nu finns risk att ingen jakt kan ske förrän nästa vinter. Nu till våren blir det föryngring i åtskilliga av länets revir och vi har ett läge som kommer att bli mycket svårhanterligt.
För att åtminstone nödtorftigt rädda situationen för de drabbade (och förtroendet för regeringens rovdjurspolitik!), behöver vi snabbt få beslut om:
- Licensjakt på varg i vargtäta områden nu.
- Nationell toleransnivå för vargstammen.
- Regionala nivåer, enligt de förslag som tagits fram ( 2-3 revir inkl gränsrevir i Värmland)
- Förvaltning enligt stafettprincipen, d.v.s. att hela flockar ska tas bort så att ett område får vara vargfritt under en följd av år.
- Regional förvaltning.
- Permanenta möjligheten till skyddsjakt enl § 28 vilken nu är tidsbegränsad.
Nu måste regeringen visa handlingskraft och fatta beslut. Det går inte att med bevarad trovärdighet hänvisa till behov av ständigt nya utredningar så som den förra regeringen gjorde. Det är få frågor som är så "genomutredda" som just rovdjursfrågorna. Vi förväntar oss ett snabbt beslut, ett beslut som kan lösa den akuta situationen!
Roland Kylén ( C ) ledamot kommunstyrelsen Årjäng
Chocken över förslaget till vargförvaltning är total!!!
Beslut om utredningen kommer inte förrän i juni 09 troligtvis och nivåerna för vargstammen tidigast 2012!! För man måste utreda!!!! Igen och igen och igen. Trots att det nu ligger en utredning färdig sedan 2007 och väntar på beslut!
Detta är beskeden från Narturvårdsverket och Miljödepartementet och alla som är berörda av problemen är chockade. Det är en nonchalans utan like att helt igonerera de problem som rovdjuren ställer till för dem som tvingas leva med dem. Man har fortsatt att se detta enbart ur ett biologiskt perspektiv, utan minsta hänsyn till människor.
Vargstammen ska alltså fortsätta att växa oavbrutet och helst så snabbt som möjligt och det finns inga möjligheter att få till något slags stopp förrän tidigast 2012.
Jag vet inte om jag vill leva i det här landet!! Detta är en katastrof!!! Fattar de inte vad de beslutar om??????
Varg dödar människor!
"Kvinna vargdödad!!!
2009-02-23
En georgisk kvinna dödades i slutet av förra veckan i Kakheti distriktet. Det var den tredje attacken på en månad i Georgien.
Enligt Windsor Star delar nu de lokala myndigheterna i östra Georgien ut vapen så att folk ska kunna försvara sig.
- Vi har beordrat högsta beredskap i Kakheti, sade guvernören Gia Chalatashvill i en TV-sändning. - Lokalbefolkningen får vapen och ammunition så att de kan försvara sig. Polisen kallas ockå in.
Lämningarna efter kvinnan upptäcktes i fredags i byn Giorgitsminda, ungefär 40 km från huvudstaden Tiblisi, rappoterar Imedia television.
Kvinnan har saknats under flera dagar. Rapporter från flera byar i regionen talar om ett stort antal attacker på kreatur och människor den senaste månaden. För två veckor sedan anföll vargar en kvinna i Pirosmani och skadade henne bland annat i halsen"
"10-årig pojke dog i vargattack!
2009-02-25
Den tio-årige ryske pojken Kolja blev för en vecka sedan dödad av varg. Han är nu begravd, men byborna är upprörda och gör nu allt för att skjuta vargen.
Vargattacken inträffade när Kolja och två av hans kompisar åkte pulka. Plötsligt attackerade en varg Kolja. Kompisarna sprang för att hämta hjälp. Men när de kom tillbaka var Kolja redan död, han hittades med svåra bitskador i ansikten och på halsen.
Vargattacken skedde i centrala Ural i Ryssland. Byborna är chockade och man gör nu allt för att kunna skjuta vargen. I Georgien dödades tidigare i veckan en kvinna efter en annan vargattack"
Texterna ovan är hämtade från tidningen Jaktjournalens hemsida.
Enligt Naturvårdsverket så utgör vargen ingen fara för människor. Jag hoppas att de svenska vargarna har läst på i Naturvårdsverkets policy så att det inte händer något tragiskt nu under våren när vargpopulationen i exempelvis Värmland kommer att explodera.
Så här är det:
Värmland berörs av 16 vargrevir. Det betyder att i stort sett hela landsbygden är täckt av revir. Och nu i år så blir det valpar i många av de här reviren. De valparna är hungriga och ska försörjas med mat. Då kan vi hamna i ett lite minst sagt obehagligt läge.
För Naturvårdsverkets plan för spridning av de stora rovdjuren handlar just om svältmetoden. Vi har inte fått hålla nere stammen med jakt utan lodjuren har fått föröka sig i bl.a. Värmland så att inte maten räcker till. Man hittar utmärglade ihjälsvultna lodjur nu. Då ska enligt teorin de lodjur som överlever vandra längre söderut. Och det gör de. Det funkar på lodjur. De utgör inget reellt hot mot människor när de blir hungriga. Man kan förstås tycka att det är tragiskt för lodjuren att lida p.g.a. en idiotisk rovdjurspolitik. För lodjuren skulle sprida sig ändå även om stammen hölls nere på en lagom nivå, fast i långsammare takt.
Men att leva i ett landskap fyllt av hungriga vargar kan komma att bli något helt annat. Naturvårdsverket vill nämligen fortsätta att tillämpa svältmetoden även på varg. Vargarna ska bli så många att maten inte räcker till, då ska de som överlever svälten vandra ut till nya områden. Och då handlar det inte bara om en havererad rovdjurspolitik och lidande djur, utan också om ett obehagligt läge för människor som tvingas leva i vargrevir (=nästan hela Värmland!) Hoppas att det går bra. Annars blir det kanske inte självklart att barnen kan åka pulka var som helst nästa år.
Mattias på DICE!
Exakt nu sätter Roland sig på tåget för att resa hem. Först tåget till Karlstad och sedan bil förstås. Får se om han hör av sig med kommentarer här på bloggen om han nu kan köpa ett kort på tåget. Hans nya (begagnade) lilla lap top funkar bra tydligen. Äldste sonen bor ju också här i huvudstaden men han ligger hemma med feber och hosta så det var inte lämpligt med besök.
Jag har haft en absolut lugn dag, med tvätt av kläder och mattor, sjukvila eftersom jag är rejält förkyld, läsning av Bodil Malmsten, lite bloggande, lite tidningsläsning, dusch och fotbad i lugn och ro, mailande och några telefonsamtal. Jag läser en helt suverän Bodil-bok. Ska blogga om den sen när jag är klar.
Den ekonomiska krisen...
Ibland slår det mig att någon kanske har iscensatt det hela för att få ner lönerna, frysa utvecklingen och tjäna pengar. För säkert finns det några som tjänar pengar på att många förlorar.
Det handlar ju om "Marknaden", denna oformliga slingrande amöba som styr allt och alla med sin nyckfulla gunst. Hon är vår tids gudomliga vidskepelse upphöjd av de profeter , i form av ekonomer, som har blivit välsignade med gåvan att kunna tolka hennes reaktioner. Nåde oss om vi inte försöker blidka Marknaden med offergåvor i form av skattepengar, pengar som inte betyder så mycket egentligen för den gigantiska marknaden! Det handlar mer om symbolik, ungefär som att offra ett lamm eller så. Att visa förtroende. Ja, kanske också underkastelse, lydnad? En form av tillbedjan måhända. Mönstret känns igen historiskt.
Om några hundra år så kommer man att undra vad vi sysslade med egentligen, som lämnade ut vår ekonomi och människors välstånd till tro och hopp. Precis som vi fascineras av den medeltida vidskepelsen inom den tidens religion, med reliker, häxor och avlatsbrev.
Skit detsamma, jag bidrar i alla fall till att få nationalekonomin på fötter igen genom att passa på att snörvla och hosta mig genom ett lov, istället för att vara sjuk på arbetstid. (Undantaget gårdagen, då jag pulade i mig en massa lindrande medicin och flyttade tillbaka till det gamla klassrummet på skolan tillsammans med Ingrid och OSA-laget)
Plötsligt har jag löjligt mycket tid att blogga och läsa böcker, ingen kan kräva någon fönsterputsning eller storstädning av mig i det här tillståndet. Det enda jag orkar i den vägen är att köra tvättmaskinen. Så nu tvättar jag en massa mattor. Hundarna lortar ner dem hela tiden.
Gubben har rymt till huvudstaden för att få information om det bedrövliga förslaget till rovdjursförvaltning, eller rättare sagt det som Naturvårdsverket presenterat för regering istället för ett förslag till förvaltning: Behov av en räcka nya utredningar. Men det är en annan femma, den återkommer vi till.
Gränslandsfenomen!
"(Utdrag ur Norsk Standard)
Hela röret skall tillverkas av ett långt hål, omgivet av stål,
betong plast centrerat omkring kärnan av hålet.
Hela röret måste bestå av hål i hela dess längd. Hålet skall dessutom
vara lika långt som röret.
Inre diametern får inte vara större än yttre diametern
eftersom hålet då blir liggande på utsidan.
Hela röret skall innehålla enbart hål så att vatten eller
andra media kan flyta fritt.
Långa rör skall märkas "Långa rör" så att man lätt kan se
om det är långa eller korta rör.
Extra långa rör skall märkas "Extra långa rör" även på mitten
så att inspektören slipper gå till någon av ändarna
för att se om det är långt, kort eller extra långt rör
om han/hon skulle råka ankomma till mitten av röret.
När rörböjar i 30, 45 eller 90 grader beställs måste det anges
om det skall vara vänster- eller högersvängda böjar.
Rörgatan riskerar annars att svänga fel vid installationen.
På lodräta rör måste flödesriktningarna anges. Annars riskerar mediet i röret
att "krocka" eller rinna fel väg.
Gängade rörkopplingar måste vara av vänster- eller högergängad typ,
aldrig blandat!
Om man blandar skruvas ju den ena på när den andra skruvas av. "
.
.
Författare till ovanstående är okänd, det kom på mail från Peter tror jag.
Sånt här kan flyga omkring här nära gränsen
mot Norge. :-))
När jag läser det här så kommer jag osökt att tänka på det
kvalitetsutvärderingsplanehelvete som skolor i Sverige
ibland tvingas att syssla med.
Jag förstår inte varför????
GRATTIS VICTORIA OCH DANIEL!
ÄNTLIGEN!!! får man väl ändå säga.
Nu ska de tydligen i alla fall få förlova sig och bröllop brukar ju komma rätt snart efterpå i kungliga sammanhang. Kanske det blir nu under våren? Antar att tidningarna kommer att explodera av nyheten idag. Märkligt att statsministern är den som först ska informeras och att regeringen ska godkänna!
Lärares etiska regler...
Det har alltid varit önskvärd egenskap hos lärare att bry sig om sina elever. I "Skollärare-regler" från 1849 så uttrycktes detta betydligt mer poetiskt än det görs idag:
"§ 10 En skollärare med takt och ordningssinne, men utan kärlek till barnen lyser som en måne.
§ 11 Men skollärare med sann och lefvande kärlek till barnen lyser som solen, hvilken även värmer."
Det är regler skrivna på ett språk som är lätt att begripa!
Hoppade i isvaken...
Conn Iggulden "Bågens mästare" om Djingis Kahn
Nu har jag läst ut den här boken också, Igguldens bok om Djingis Kahn. Den ingår i en serie om Djingis. Iggulden har tidigare skrivit en serie böcker om Roms kejsare. Jag tyckte kanske att Kejsarböckerna var mer intressant, kanske för att deras göranden och låtanden kom att påverka Europa mer än mongoler och kineser.
Jag gillar Igguldens böcker för att det är spännande och välskrivna först och främst. Det är svårt att lägga bort boken när man väl börjat läsa.
Sen så har han studerat de tider och personer han skildrar i böckerna så det finns mycket som är autentiskt. Han dramatiserar verkliga historiska förlopp och händelser, stuvar om lite kanske i tidsordning och utelämnar en del. Men det känns i alla fall kul att få verklig insikt i hur människor levde, åt, bodde, trodde, bildade familj, krigade osv på den tiden det här begav sig, dvs strax efter Jesu födelse.
En renlärig historiker skulle naturligtvis bli galen över att han inte följer historien exakt, men Iggulden erkänner öppet att han ändrar lite. Han beskriver i slutet på boken i korta ordalag vad som hände i verkligheten och var han ändrat. Det måste vara författarens rätt när han erkänner (fast inte fejka som Liza gjorde, det är fusk!)
Svensk miljöextremism...
I en artikel i DN idag 22:a februari 2009 skrivs så här av Robert Nilsson, forskare vid Stockholms universitet, f.d. chef på Naturvårdsverket och internationell expert på miljögifter:
"Våra myndigheter styrs av en ekofundamentalism och uppvisar påtaglig brist på djupare insikt om skillnanden mellan reella och marginella miljöhot"
Robert Nilsson ger exempel på hur man lägger ner stor möda på hot som är marginella
" ....de aviserade meningslösa förbuden mot bly i kulammunition (inklusive tävlingsskytte), blykölar till segelbåtar, fiskesänken, legeringar för gjutning av tennsoldater, kristallglas etcetera har man likaledes fått lägga på hyllan, och försöken att totalförbjuda återvinningsbara kadmiumackumulatorer...."
Däremot finns det åtgärder som haft stor betydelse för människors hälsa och tar ett exempel:
"Blyintaget hos den svenska befolkningen har drastiskt minskat under de senaste decennierna, framför allt genom den eliminering av bly i motorbensin som undertecknad initierade under 70-talet. Blodblyhalterna hos barn är numer jämförbara med dem som påträffas hos barn i Himalayas bergstrakter."
I artikeln framförs också kritik mot synen på klimathotet och de åtgärder som vidtas där, en del av dem mest präglade av ett desperat behov av att visa handlingskraft.
Så här skriver Robert Nilsson om orsakerna till miljöextremism:
"Svensk miljöextremism beror framför allt på våra illa informerade folkvalda som bland annat ställt sig bakom det groteska konceptet "en giftfri miljö". Någon "giftfri miljö" kommer aldrig att finnas, inte ens för de typer av ämnen som prioriterats."
Jag är inte beredd att hålla med om att de folkvalda är de största bovarna i miljöextremismen. De får allt dela ansvaret med den kader av tjänstemän och chefer i Naturvårdsverket och på Miljödepartementet som under den röd-gröna rörans era i svensk politik hämtades in från Miljöpartiet och från miljöorganisationerna.
Så här avslutar Robert Nilsson:
"En rad svenska miljörestriktioner kan redan på förhand bedömas få liten eller ingen positiv inverkan på vare sig människans hälsa eller miljö. Däremot har de resulterat i sämre produkter, begränsningar i produktutbud, och påverkat industriverksamheten negativt till förfång för landets ekonomi."
Jag blir löjligt tacksam varje gång någon expert på ett område vågar ta bladet från munnen och kritisera mainstream inom det egna området, antingen det gäller utvärderingshysterin i svensk skola (som jag bloggar om ibland) eller miljöextremism / ekofundamentalism / naturdiktatur. Tack Robert Nilsson för en bra artikel!
Kanslibyrån väljer att stå utanför lagen
När jag nu läser runt lite om sabotismen inom konsten, så blir det klart hur stor den här rörelsen med olaglighet som konst är. Den finns institutionaliserad på olika sätt bl.a. i något som kallar sig Kanslibyrån
Det är en sammanslutning av konstnärer som i sin målsättning säger att man står utanför lagen, att man har som syfte att bryta normer oavsett om normbrytandet är lagligt eller inte och det ska ske i vardagen osv.
På hemsidan finns en förteckning över deras gärningar, som jag antar att de kallar konstverk. Det kan vara att byta prislappar i affären, gå där det är oplogat, göra djävulstecknet utanför en kyrka, stjäla från polisen osv
Jag har inga problem med de lagliga normbrytande handlingar som Kanslibyrån gör. Att jag sedan inte tycker att det här har med konst att göra är ju en annan diskussion. Det finns konst med normbrytande inslag, men enbart normbrytandet utan estetiska värden är för mig inte konst, det är möjligtvis politik, opinionsarbete, sociologi, kriminalitet eller bara fjantigt trots.
Som samhällsmedborgare tycker jag att man faktiskt måste försöka hålla sig inom lagens råmärken. Vi bygger samhällen tillsammans och stiftar lagar i demokratisk ordning. Jag är skyldig att försöka hålla mig till dem även om jag ogillar en del. Olagligheter som syfte, är för mig absolut inte godtagbart. En sammanslutning eller organisation som säger sig stå utanför lagen förtjänar inte någons stöd. Och det borde inte hjälpa att man försöker gömma sig bakom någon slags konstfasad när man envisas med att vara kvar på sandlådenivå i livet, vägrar växa upp till gemenskap.
"Kritik av den negativa uppbyggligheten"
Boken analyserar just detta med mekanismerna bakom hyllandet av förstörelse och negativism. Och man tar fram de här tendenserna inom olika områden; musik, film, konst, utbildning osv.
Här är några citat ur boken:
"Det tas för givet att det viktigaste i konstnärens gärning inte är huruvida hon t.ex. skapat ett vackert , fult, tankeväckande, gripande, sublimt, meditativt träffande verk - utan huruvida hon brutit mot regler. Verket och dess egenskaper träder tillbaka till förmån för den rent negativa karakteristiken att bryta mot regler. " Detta om konstnären Georgia O´Keefe, som beskrivs i stort sett enbart utifrån det faktum att hon brutit mot regler och detta gav henne ett erkännande och ett eget museum i Santa Fe.
"Varför har kriterierna för om konstverket är intressant eller ej istället ersatts av kriterier för om konstnären genom sitt liv brutit mot några regler? Det är denna undran som fått oss att skriva den här boken"
"Märkligt nog är den som uttalar den `överskridande`utsagan i regel inte medveten om att han därmed står tryggt och stadigt bland en uppsättning ofarliga och vedertagna normer. Tvärtom uppfattar han det som om han på så vis intar en radikal och farlig ytterposition, utanför varje form av konsensus, tydligen utan att märka att merparten av hela det övriga kulturlivet sedan länge befinner sig i samma position."
I boken tas också upp negativismen inom journalistiken, dvs att förakt lyser igen när man skriver om / intervjuar exempelvis politiker. Målet med intervjuer kan ofta vara att få vederbörande att göra bort sig, inte att belysa en frågeställning och här kan en del av politikerföraktet bottna.
Kolumninistens gärning beskrivs så här:
"Den allmänna kritikens negativism upphöjer skribenten till en aristokratposition, där han eller hon med örnens blick genomskådar allt och strör giftiga adjektiv omkring sig - men det är en position som uppnås helt gratis, utan verkligt tankearbete rörande det saken gäller. "
Fast här medges att det finns lysande undantag som är väl insatta i det de skriver om.
Agenda
I morgon lugnt med söndag. Gubben jagar med Eskil någonstans tror jag. Jag får en dag att hinna ifatt med lite av varje här hemma.
Sedan en veckas sportlov.
Måndag SBP i Åmål
Tisdag jobb i alla fall, flytta tillbaka till gamla klassrummet på skolan (troligtvis)
Onsdag Gubben till Naturvårdsverket för att få info om det eländiga förslaget om vargförvaltning. Jag åker nog till Karlstad på shopping eller så om vädrets makter står bi.
Torsdag kommer nya fiskegäster.
Fredag åker Roland till Stockholm igen för möte med Jägarförbundet centralt om det eländiga förslaget till vargförvaltning.
Lördag åker fiskegäster.
Söndag lodjursjakt och till Tjolitta kl 16.00.
Ja, ungefär så ser det ut i stora drag. Sen blir det lite spring till modren mellan varven och lite mer av att träffa folk nu och då förstås men inget planerat.
Sabotism, en ny konstform...
eller bara rätt och slätt kriminellt?
En tunnelbanevagn har grisats ner och någon har spelat psykiskt sjuk för att bli omhändertagen. Allt applåderat av Konstfack
"Konstvärlden är ödmjuk och förstående inför de svaga grupperna, utmanar de makthavande och är aktiv för att skapa en rättvisare värld". Så skriver Lars Vilks under rubriken "I värdegrundens tid". (hämtat från Börjes konstblogg)
Jag vet inte om jag är kräsen när det gäller logik i målsättningsresonemang, men jag hänger inte med riktigt i Lars Wilks tanke:
På vilket sätt bidrar en nedklottrad tunnelbanevagn till en rättvisare värld?
Och på vilket sätt utmanas makthavare (vagnen och de som åker i den hör knappast till makthavarna i samhället)?
Jag begriper inte hur man kan begränsa konst till att bli ett politiskt redskap, oavsett ideologi, eller enbart ett gränsöverskridande ( som inte längre är ett gränsöverskridande utan bara upprepning). Om det estetiska inte längre ska räknas så vore det väl enklare och schystare att skapa ett politiskt parti istället, eller bara rätt och slätt bli kriminell (det är i alla fall garanterat gränsöverskridande!).
Nu är konstfacks chef kallad till landets styrande för att förklara sig och för att få en avbasning. Helt rätt! Skattebetalarnas pengar ska inte gå till att syssla med brottslig verksamhet.
Narren funnen!!!
Här finns Narren!! På Nacka byggnadsvård, Saltsjöbo eller Järva tror jag det låg i. De skickar mot postförskott också så nu är två narrar på väg. 625 /st + frakt. På deras hemsida är jag ärligt talat lite sugen på hund-dörr-stoppen också. Den var kul! Kolla in! Det finns en del annat roligt också.
De berättar att det finns historier om Narren. Den kan ha gjutits under flera hundra år, men från början som en djävul. Vid ett tillfälle (slutet 1800-talet) skulle kungen besöka gjuteriet och då vågade man inte visa att man tillverkade djävlar för kungen var ju Av Guds Nåde. Så då gjorde man om den lite så att det blev en narr istället. Och kungen lär ha blivit så förtjust i den att han köpte med sig flera stycken. Arbetarna på gjuteriet blev då förtörnade eftersom de tyckte att det inte anstod en kung att köpa djävlar. I deras ögon var det fortfarande en djävul och inget annat.
Urdåligt förslag om förvaltning av varg.
Men det är urdåligt!!
Man har struntat i att ta hänsyn till riksdagsbeslut om att frysa vargstammen på nivån 20 föryngringar (=c:a 200 vargar i landet) för att utredan konsekvenserna för lokalbefolkningen och att utvärdera hur det fungerar att leva med stora rovdjur inpå knutarna.
Man förordar en fortsatt oavbruten ökning av en vargstam som redan passerat etappmålet 200 djur för länge sedan och som nu är närmare 300 vargar. Vargstammen ska alltså enligt förslaget fortsätta att öka oavbrutet förbi etappmålet. Det finns inga ambitioner om att hejda ökningen för att få ett andrum och en ordentlig utvärdering innan man går vidare så som riksdagen beslutat. Riksdagen beslutade för några år sedan att vargstammen skulle få växa till 20 föryngringar = 200 individer, när den numerären var uppnådd skulle man hejda ökningen för att göra en utvärdering. Detta beslut ignoreras nu av utredningen och Ntruvårdsverket. Tydligen lever detta verk sitt eget liv utanför den demokratiska processens kontroll och fattar egna beslut utifrån egna tyckanden.
Det finns heller inga ambitioner att fördela vargstammen över landet och sätta upp mål för hur många föryngringar det ska finnas i varje län eller vargförvaltningesområde. Jakten ska istället utgå från det befintliga antalet djur i varje län. Det betyder att vissa län kommer att fortsätta digna under bördan av en alldeles för stor numerär medan andra slippper undan helt.
Det är svårt att förstå hur tjänstemän på Naturvårdsverket (rekryterade av den förra regeringen ur extrema naturvårdsorganisationer!) har fått handlingsutrymme att ignorera riksdagsbeslut i sina förslag. Och det är ännu svårare att förstå hur nuvarande regering har kunnat ge ge mandat till detta. Man sitter ju i regeringsställning till viss del p.g.a. den förra regeringens oförmåga att hantera rovdjurspolitiken.
Våldet i skolan.
Jag blir upprörd över att skolan (nu menar jag skolan i största allmänhet, inte specifikt min skola) har fått bli ett reservat för dåligt uppförande och till och med olagligheter. Janne J är inte min favorit och jag brukar inte se hans program men temat för kvällens debatt var ju just våld i skolan och det är intressant.
En sån debatt blir råttan på repet typ...
Elever skyller på lärare, lärarstuderande skyller på brister i lärarutbildningen (ingen konflikthantering), lärare skyller på skolledningen, skolledningen skyller på föräldrar och dåliga resurser osv osv
Lärare är rätt maktlösa egentligen om elever vill ta makten. Och det vill de ibland. De elever som tar makten och plågar både lärare och andra elever gör det inte för att de har farit illa i samhället utan för att de njuter av att plåga, det ligger en lust i maktutövningen (finns forskning som belägger det till och med, förutom erfarenhet) . Därför måste det finnas gränser som är tydliga. Det måste bli konsekvenser av dåligt och olagligt uppträdande. Och då får man strunta i om skolans rykte blir skamfilat. Våld mot lärare ska polisanmälas.
Det märkliga är att återigen höra en rektor tala om att man inte kan sätta gränser och polisanmäla för soc ska in och elevvården och man måste hålla sig väl med föräldarna. Men herregud det finns inget motsatsförhållande mellan gränssättning och vårdinsatser (när det behövs). Man måste kunna både sätta gränser och tala med elever och föräldrar. Det ena kan inte utesluta det andra.
Föräldrar är svårt att lasta. Det kommer alltid att finnas föräldrar som har gett upp eller inte orkar med sina barn av en eller annan anledning och skolan måste kunna hantera deras barn också. Föräldrar har knappast tid att vistas längre tider på skolan och passa sina barn heller även om det skulle hjälpa en stund. Detta är skolans problem och skolan måste få redskap att hantera det.
Jag kan inte förstå varför människor som jobbar i skolan ska behöva bli blåslagna, till och med regelmässigt utan att någon ingriper. Ingen annan yrkeskategori skulle tigande acceptera att ha det så på sin arbetsplats. Tänk tanken att på 100 kontorsanställda så får 4 stycken stryk på jobbet och 10 stycken utsätts för hot??? Så ser våldstatistiken ut i skolan just nu. 4 % utsätts för fysiskt våld och 10 % för andra hot. Om man vill omsätta siffrorna i andra tal så blir det att en på 25 utsätts för hugg och slag. Det stämmer rätt väl med bilden på min skola också, varken bättre eller sämre, bara lika dåligt.
Länstrafikgruppen läser min blogg??
Ha ha...det var inte första tanken i morse men tanke nr 2!
Jag skrev ju om hastigt påkommen fest igår kväll hos Ulf och vem som helst kunde ju se på bilden att det stod ett vinglas vid tallriken. Och i morse möts jag av länstrafikgruppen utanför skolan och jag får blåsa! Det är nog andra gången i livet jag måste blåsa! Det är inte så tätt mellan kontrolltillf'ällena i Årjäng. Så gissa om tankarna började fara runt i huvudet?!!
Den första tanken när jag såg polisen utanför skolan var förstås att något var sönderslaget på skolan och skulle utredas. Men sen, när jag som första bil blev invinkad för kontroll, började tankarna gå. Kan en vinmängd motsvarande ett glas, ge utslag på en alkomätare 12 timmar senare? Nej det kunde den inte förstås så det gick bra. Men min närmaste arbetskamrat fick sig ett gott skratt när hon kom och såg mitt blåsande. Och jag skrattade så jag hade svårt att få ordning på blåset och det blev en lång kö av blåsare efter mig. Jag som är så sipp med alkohol! :-)) Själva tanken blir liksom absurd. Alla som kom den här tiden fick testblåsa; personal, skolbilchaufförer, föräldrar. 
Det blev förstås diskuterat sedan. Så hemskt om någon förälder kört onykter och ertappas i skolans, andra föräldrars och det egna barnets ögon. Eller vilken social katastrof om någon personal skulle ha åkt dit. Om jag nu inte av födsel och ohejdad vana varit så sparsam med alkoholintag så kunde jag ha haft lite kvar i blodet efter en festlig kväll som igår.
Men vi som jobbar på skolan är tacksamma att man gör sig mödan att kolla trafiknykterheten både hos oss på andra platser. Det är absolut välkommet och vi skulle gärna se mer av polisen i vårt lilla samhälle.
Havsmeny i kväll!!
Det blev inte bara räkor utan en avancerad havsmeny med allehanda:
Hemlagad fisksoppa med allehanda grönsaker och torsk.
lax med olika tillbehör
Räkor förstås och vackert upplagda
Krabbskal fylld med krabbkött och klo
Och så kokta färska musslor som jag inte har kort på. Gissa om vi var mätta till slut! Frun Hilde var på tjejträff med släktingar någonstans uppe i Norge, så hon var inte med men kommer till helgen.
Med på den improviserade måndagskvällsfesten var också grannarna Brita och John på Kröserud. Och hela kvällen blev det en massa trevligt berättande om människor i bygden; Holger på Kröserud, Kalle och Olga på Önnebyn, Thyra på Sandnäs, Bussrudolf, Gilbert på Persbyn och många fler. Det är något slags legender om människor som levat bott här på Önnebyn eller haft anknytning dit.
Himla roligt att bli bjuden på fest så där spontant en måndagkväll. Vi hade jättetrevligt och god mat fick vi. Ulf hade verkligen ansträngt sig för att det skulle bli så bra som möjligt. Stort tack!
Jag säger det kanske ofta, men jag är oerhört glad för att vi har en skara vänner som vi haft länge, som vi trivs bra med. Det är verkligen stort att få ha dem.
Pinsamt stavfel...
Förmiddagen på sjön
Markus och Stina
Carin fick en abborre.
Micke och abborren
Stina
Carins framdel och Rolands bakdel.
Skyttet vanns av Stina som tog 4 av 5 duvor.
Till alla bloggvänner på Alla Hjärtans Dag!
En virtuell blomma och goda omtankar till Er alla!
Nu ska vi åka ner till sjön, äta kålbullar och skjuta lerduvor med Hemmingwayhelgfirarna.
Den blå skålen - loppisfynd för 40 kronor i Eksjö!
Den gör sig inte riktigt mot furugul bakgrund. Blått och gult blir något diffust grönt så som på förra bilden av min skål. Men med blå duk under så framträder den vackra koboltblå färgen och blir så skimrande som den är i verkligheten. Jag måste fixa en riktig duk i blått att ha under, en som passar på byrån.
Kul kväll med Café och Elle på Brogärdet!
Vi fick supergod mat. Den var medtagen från en restaurang i Stockholm som heter Riche. En av killarna som var med här jobbar där, Micke.
Det här var nog hemmagjort, toast Skagen ungefär, väldigt gott.
Kalv som smakade fantastiskt. Den var precis lagom rosa hela vägen utifrån och in. Inte bränd utanpå och rosa inuti. Till den en sallad med potatis, vitlökssparris, äpple, sallad, spenat osv.
Vi hade himla kul, det brukar vi ha på Hemingwayhelg. Fr.v. Markus, Albin, Micke,
Carin, Albin.
Mats
Micke, Mattias, Stina
Skryt, skryt och skryt....!
Jag bara säger det: Nu är jag ägare till en raritet. Inför varje Ellegala så designar HM ett exklusivt smycke som delas ut till alla inbjudna gäster. Nu äger jag också ett, fick i present av de ´trevliga Elle-damerna som anlände i eftermiddags. Det är verkligen snyggt och råkade passa till dagens "outfit" :-)). Tyckte att jag skulle ha något med hjärta idag på jobbet så att barnen fick tänka lite på hur mycket jag tycker om dem inför alla hjärtans dag.
Himla snyggt är armbandet och jag är verkligen jätteglad för det, även om jag är dålig på att ta emot presenter. Jag blir så generad och tänker alltid att jag kan väl inte vara värd all denna välvilja. Tack snälla Stina och Carin! Jag fick en hel del annat fint också, hudkrämer och Linumservetter.
Det är som mjukt ormskinn på¨.
Och i kväll kl 20.00, om tre minuter är vi bjudna på mat hos dem i en av stugorna. Jag undrar spänt hur vi ska få plats där alla 9? I morgon ska de ut och få frisk luft på förmiddagen och sedan blir det tjälknöl här hos mig.
Inte fjäskar jag för gäster...
Asch, det är klart att jag är både genomfalsk och oärlig och helt övertygad om att jag inte duger som den jag egentligen är!
Visst har jag gjort allt det där idag för att ge sönernas vänner ett gott intryck av vårt hus, i alla fall så här första gången de kommer på besök. Jag tror att det är ok med lite smuts när man är 20 eller 30 år gammal, ja kanske till och med 40. Men när man närmar sig 60 så går det definitivt bort. Lortaktiga tanter, det funkar inte. Gravt medelålders kärringar måste vara renliga som sjutton, det gives ingen pardon. Jag ska inte förhäva mig och påstår att det glänser, men det är acceptabelt. Det kommer att gå¨bra om gästerna låter bli att dra fingrarna över fönsterbrädena eller på tavelramarna. Jag hann inte med dem. De får heller inte kolla längst in under soffan och bokhyllan för jag nådde inte dit när Jazz låg på den. Fast just den kollen kräver att man lägger sig ner på golvet och lyser med en lampa, så det borde gå bra.
Valsa på elitprov
För att fortsätta om jakt så startar Roland våran Jazz i morgon igen på jaktprov i öppen klass. Han tog en etta förra gången.
Och lite till om jakt så kan jag bara skvallra att det kommit in många rapporter om spår efter lo och varg i länet. (Roland upptäckte en familjegrupp med lo i Snarkil). Siffrorna är inte sammanställda ännu. Men det överraskar ingen tror jag att det ser ut att vara många. Värmland är i stort sett täckt av vargrevir och länsstyrelsen har ansökt om att få jakt på varg för att glesa ut lite men fått avslag. Nya ansökningar kommer från jägarorganisationerna och från andra drabbade.
Narren vill jag ha från Eksjö!!!!
Klädhängaren på krogen!! Det fanns ett antal såna på väggarna på Salt and Pepper. Och jag suktar verkligen efter att äga en sån här. Jag försökte förhandla med mannen som serverade oss. Men han var omutlig. Jag erbjöd mig att komma tillbaka dagen efter med en skruvmejsel och 1500 kronor. Men icke.
Väl hemma så kastade jag mig på datorn och sökte förstås. Först på gycklare och klädhängare. Och sedan på narr. Och det blev napp. Det här är kopior av ett medeltida original. De är tillverkade en gång i tiden på något som heter Qvarnarp utanför Eksjö, ett ställe som tillverkade kopior av gamla inredningsdetaljer som kan behövas när man vill restaurera gamla hus, om jag nu förstått det rätt. Tyvärr fanns inte Narren med i nuvarande sortiment. Men den såldes 2005 för 695 kr / st. Ett original lär ha gått på Bukowskis för 4000 för några år sedan. Jag har mejlat en förfrågan men inte fått svar än så det blir till att vänta.
Det här jättestora vackra fatet köpte jag på antikvariatet. Det blir bra tänker jag med kvistar och ljus i. Kanske med rönnbär eller nypon eller nåt.
Elefantmuggarna var fullkomligt oemotståndliga. Jag ska spara dem och presenta någon förtjänt person i bekantskapskretsen.
Ortoceratiterna i kalkstensgolvet i trappgolvet på Stadshotellet i Eksjö kan man förstås inte köpa eller ta med sig. Men vackra är de likafullt. Det fanns fullt av såna här på golvet i min barndoms skola. Det var en skola byggd att hålla i hundratals år och den kvaliteten kändes när man var elev där. Påminner om hur man känner sig i vår mellanstadiedel på Silbodalsskolan. Den är också byggd med kvalitet och utifrån ett barnperspektiv.
Vi gjorde också ett besök på museet i Eksjö. Det brukar vara bra men var den här gången rätt intetsägande. Den permanenta utställningen om Albert Engström är fin och även den om stadens historia, men de har jag sett förut. Sen var det bilder av en konstnär som inte sade mig något. Och på övervåningen var det en utställning med barnalster och det intresserar nog mest de anhöriga om man ska vara helt ärlig.
Fika i Eksjö!
Det här var en del av utbudet. Läckert!
I den här hyllan var det olika skorpor. Tydligen var det en specialitet.
Maten i Eksjö!
Vi åt suverän mat på Salt and Pepper i Eksjö på lördag kvällen! Det här var himla gott fast det ser ut som alldeles vanlig fisk, men det är det inte. Potatisen är lagd i någon god sås med citronsmak, sen är det löl och squash till och lax förstås. Det var gubben och jag samt Kristina och Kalle från Säffle.
Efterrätten var päron med karamellsås för min del och citronsorbet. Passade min diet. De andra fick något annat som var riktigt smarrigt. Vi avslutade med kaffe och päronkonjak förstås. Vi hade en rolig kväll med mycket skratt vi fyra.
Det betyder rätt mycket för en trevlig kväll på krogen om den som serverar är trevlig. Och det var verkligen den här unge mannen. Jag vet inte om han var ägaren men han tog hand om oss på bästa sätt och bidrog till den goda stämningen vid bordet, trots att han hade många gäster att serva. Dagen efter när vi besökte Eksjö museum och såg en massa ungdomsbilder på Albert Engström som kom härifrån, så konstaterade vi en slående likhet. Vi bestämde oss på stående fot att de utseendemässiga och slagfärdighetsmässiga likheterna talade för ett släktskap. Detta bör ha varit en släkting till Albert Engström enligt våra spekulationer.
Kristina och jag åt även lunch här under vår shoppingtur på dagen och vi var lika nöjda då. Stället rekommenderades av hotellets personal utifrån vad vi önskade.
Rovdjursfrågor just nu
Fråga 1:Om två vargar jagar en vintermetande man in i bilen på sjön Stora Gla uppåt Arvika, hur kan det då kallas av vargspårare för att vargarna försökte fly undan honom?? Finns det något annat skäl än att till varje pris försvara vargens rykte. Det fåååååår liksom bara inte vara sant att vargar skulle kunna tänkas ha något annat intresse av människor än att snossa med dem och be att få bli kliade under hakan.
Fråga 2: Hur många lodjur finns det i Värmland? I morgon tisdag ska de räknas i en jättestor inventering och telefonerna har ringt hela kvällen här inför planeringen av de här spårningarna som mängder av jägare nu ska ut och göra på ett speciellt sätt under dagen i morgon.
Eksjö shopping!
´Jag och Kristina ( annan jägarfru med i Eksjö! F.ö. ett mycket trevligt sällskap! Tack för det kan jag säga, vi hann aldrig säga adjö och åkte hem på olika tider med våra gubbar) shoppade loss under lördagen.
I skoaffären blev vi rätt uppsluppna när jag upptäckte att jag hade hål på strumporna. Jag har aldrig hål på strumporna annars för det är så obehagligt, men den här gången av alla gånger!!
Jag fnissade loss på det och vi roade oss själva och mannen som äger affären. Vi handlade i alla fall. För min del blev det ett par såna här, Rieker eller nåt, nästan som de jag har och lika sköna, men alltså nya och fräscha till skillnad från mina gamla slitna. Vet inte om det är bra skor men de kändes som kvalitet. Och var mjuka och bra till mina knockliga fötter. Vi fick fikakuponger av ägaren för att fika på Lennarts konditori för att vi var så goda kunder och glada. Tack för det!
Sen bar det av till en antikaffär av gigantiska mått. Det var tre våningar i något ladliknande med loppmarknad i källaren. Där fanns allt och vi skrotade runt och frossade i anblicken länge. Jag köpte några roliga muggar och ett fint fat. Kristina hittade fina glas.
Jag försökte köpa en rolig skyltdocka men den var inte till salu. Bilderna här är ju endast från källarvåningens loppis. Där uppe fanns hur mycket som helst i två våningar till.
Här i affären Snyggt fanns hur mycket fina smycken som helst och jag borde ha handlat ett Pilgrim för halva priset. Glömde på tillbakavägen.
Där uppe är det till vänster.
I den här affären var det.
Vi gick förbi den fina lilla ån mellan husen.
Överallt i kåkstaden fanns såna här fina gamla innergårdar.
Så här pittoresk är den gamla shoppinggatan. Det fanns också flera butiker för konsthantverk och choklad och kläder, samt matställen.
Sen kommer jag att berätta om mat i Eksjö och inte att förglömma bilder och figurer i Eksjö, där man minst anar dök en favorit upp. Den ska jag ha.!
Vackra Eksjö!
Torget är vackert både dag och kvällstid.
Så här pampigt är alltså hotellet och som sagt ett av få hotell i Sverige där hundar är välkomna också, om än inte riktigt i alla rum. Vi bodde rakt fram till höger här. Rummen var nyrenoverade och som vanligt trevligt att bo här. Statyn vet jag inte vem den föreställer. Glömde kolla det.
Taket i salen var fint.
Himla fint var det i stora salen där vi åt jägarmiddag på fredag kväll.
Roland var alltså här på stort jaktprov med Valsa, en av de hundar han äger tillsammans med Bosse och som är stationerad i Leverhögen, inte hos oss. Just nu ser det ut som om hon tagit en etta bägge provdagarna och ¨dessutom en tvåa dag två, men sedan handlar det om egenskapspoäng när det gäller rangordning mellan provets c:a 50 hundar. Hon var duktig i alla fall. Det var flera år sedan vi var här men det var fascinerande att möta människor som var med när Roland startade gamle Hambo här och som kunde berätta detaljer om hur han jagade. Jakt är ett stort intresse här och vid varje släpp under provet finns intresserade som gärna vill vara med och bara lyssna och se.
Hemma igen!
Om hemvägen kan jag bara säga att det är mäktigt att se Jönköping uppifrån "By night"!
Jag återkommer i kväll med mer rapporter från det vackra Eksjö! Det var jättetrevligt!
På väg hem från Eksjö...
Lurendrejeri är det...
...med förpackningar. Kolla bara här, och nu menar jag inte på min älsklingsängel, den loje fete som ligger och jäser på skänken och håller ett vakande öga över vandeln i huset. Jag menar deodoranten.
Så här ser den ut i butiken, normalstor deoflaska. Men om man vrider den ett kvarts varv så framstår den som lätt anorektisk. Det finns mindre än hälften i flaskan än vad det ser ut som vid första anblicken. Lur är det!
Klokt om vigselrätt...
Från 9 biskopar kommer krav på att kyrkan ska kunna ordna bröllop som förr men att själva vigseln, dvs den juridiska delen av äktenskapet ska ligga på en myndighet. Det är ju egentligen det enda vettiga i ett samhälle där så många trosinriktningar och så många intressen ska få plats.
I Tyskland har man haft detta länge, en enkel ceremoni i sin kommun och sedan kan var och en ha ett bröllop där man själv väljer.
(Suck, en del lyckas ju aldrig bli gifta, vare sig här eller där! :-))
Favvomellanmål äts just nu...
Barnsligt förtjust i hårt bröd med riven morot är jag. Just nu blev det en halv avocado till. Ja, och så varmt vatten förstås.
Ingemar Johansson!
Jag såg dokumentären om honom förra gången den sändes och i kväll igen. Jag blev beklämd över hans öde. Det blir så märkligt att hylla hans boxargärning och sporten som sådan, samtidigt som man visar så tydligt vad den gjort med honom (och för den delen med andra boxare). Det kanske hade varit lite lättare att förtränga sambandet om man sparat skildringen av sjukdomstiden till ett avsnitt sist i filmen istället för att hela tiden blanda nu och då.
Sen blir jag så imponerad av Birgit. Tänk när hon så lugnt avstod vårdnaden om barnen till Ingemar eftersom han tänkt starta en vårdnadstvist annars. Och hon helt kolugnt vet att de snart kommer tillbaka till henne för Ingemar skulle inte klara av att vara ensam pappa. Hon framstår så där helgjuten och cool som man skulle önska att man var i alla lägen istället för att hetsa upp sig. Och sedan i all stillhet utbildar hon sig till jurist.
Elin o Nila o hare!
Hon är verkligen en liten sötnos, Elin. Hon och fadren och Nila, nedan, var här i helgen.
Himla snygg blid på en snygg hund, drevern Nila.
En hare fick de också se, på nära håll till och med.
Fotograf är Lennart Johannesson
Glad blir man ibland...
En (Mats som finns på min blogglista) har fattat i alla fall tror jag och han skriver så här i en kommentar på sin blogg:
"Jag lider med dig - till sist tror jag att den dimension av läraryrket skulle kunna kallas omedelbarhet är en nagel i ögat på alla beslutsfattare. En stor del av yrket handlar om att våga fatta snabba beslut i oförutsägbara situationer. Och då är planerna ett ringa stöd - kanske t.o.m. ett hån om visionen är alltför avlägsen.
Jag drabbades tidigt av den stora ledan i de här diskussionerna och ser problemet i att försöka styra genom implementering. Till sist stod vi där med ett taffligt dokument och frågade cheferna:
- Är det så här ni vill ha det?
Lika förnedrande för alla..."
Isfiske den gångna helgen
Roland var ute med Andreas och Ulrike och fiskade. Det var ingen sol men snö och is. Dock inget enda napp. Här är de utanför Önnebyn, Rolands mammas föräldrahem efter Östersil. Jag var inte med, valde att stanna hemma och vårda snuvan.
Vinprovning igen! Thomas Hyland
Nja vinprovning har det väl inte varit, men vi tog ett glas av Thomas Hyland, den längst till vänster i lördags kväll. Vi lagade till en fisksoppa som skulle bli en bouillabaise (stavning?) men det fanns ingen saffran i vår lanthandel så det fick bli bara fisksoppa. Vi hade torsk och lax i den samt krossade tomater med basilika (hade varit bättre med naturell), lök, mycket vitlök, purjo, selleri samt på slutet utan att koka med räkor och musslor och en vinskvätt. Jag fuskade och gjorde inte egen fiskbuljong vilket är mycket godare. Men det här var godtagbart.
Vinet då; Thomas Hyland har en smak av förfining, det är ett lite snobbigt vin. Det har lagom syra för min smak, alltså inte så mycket, lite rund men inte menlös smak och framför allt vinet har en egenskap som goda viner ska ha, det ger olika smakupplevelser medan man har smaken av det i munnen. Först känns det på ett sätt sedan ändrar det sig lite, och sedan igen osv. Det är nog det godaste vinet av de här fyra hittills. Vi har ett kvar nu.