Kanslibyrån väljer att stå utanför lagen
När jag nu läser runt lite om sabotismen inom konsten, så blir det klart hur stor den här rörelsen med olaglighet som konst är. Den finns institutionaliserad på olika sätt bl.a. i något som kallar sig Kanslibyrån
Det är en sammanslutning av konstnärer som i sin målsättning säger att man står utanför lagen, att man har som syfte att bryta normer oavsett om normbrytandet är lagligt eller inte och det ska ske i vardagen osv.
På hemsidan finns en förteckning över deras gärningar, som jag antar att de kallar konstverk. Det kan vara att byta prislappar i affären, gå där det är oplogat, göra djävulstecknet utanför en kyrka, stjäla från polisen osv
Jag har inga problem med de lagliga normbrytande handlingar som Kanslibyrån gör. Att jag sedan inte tycker att det här har med konst att göra är ju en annan diskussion. Det finns konst med normbrytande inslag, men enbart normbrytandet utan estetiska värden är för mig inte konst, det är möjligtvis politik, opinionsarbete, sociologi, kriminalitet eller bara fjantigt trots.
Som samhällsmedborgare tycker jag att man faktiskt måste försöka hålla sig inom lagens råmärken. Vi bygger samhällen tillsammans och stiftar lagar i demokratisk ordning. Jag är skyldig att försöka hålla mig till dem även om jag ogillar en del. Olagligheter som syfte, är för mig absolut inte godtagbart. En sammanslutning eller organisation som säger sig stå utanför lagen förtjänar inte någons stöd. Och det borde inte hjälpa att man försöker gömma sig bakom någon slags konstfasad när man envisas med att vara kvar på sandlådenivå i livet, vägrar växa upp till gemenskap.
Jag har följt din "konstdebatt" på avstånd och kan bara hålla med i ditt resonemang, men antagligen är jag för oupplyst när det gäller konst för att förstå...för jag förstår faktiskt inte vad det är de håller på med! I mina ögon sjunker konsten ner till kriminell verksamhet och det är ingenting som jag varken respekterar eller högaktar. Frågan blir per automatik om konstnärer bara är människor som inte klarar att hålla sig till samhällets regler men hittat ett kryphål för att inte kastas i fängelse... Jag tar i nu...men jag ser egentligen ingen större skillnad...
Ja, ungefär så framstår det hela nog för de flesta och jag har svårt att se hur de här tilltagen kan gynna konsten eller konstdebatten.
Tack för att du tagit fram litteratur och en hemsida åt oss, dina läsare. Jag tror knappt mina ögon när jag läser vad Kanslibyrån står för. Stackars människor, vilken skola har de gått i? Har de bara skolkat, som protest? Ser man T-banevagnen med Kanslibyrån som bakgrund är det inte bara barnsligt, det är riktigt otäckt. Är deras mål anarki i stället för demokrati?
LL: Nej jag blev förvånad. En av grundarna till Kanslibyrån går tydligen på Konstfack eller har någon anknytning dit. Det får man väl tolka som att detta är etablerat inom konstvärlden på ett eller annat sätt. Kanske har vi bara sett toppen på ett isberg i de här skandalerna? Sabotismen tycks ha en djup ideologisk förankring i konstsverige.
Bra skrivet. Finns inte mycket att tillägga.
Jag antar att Kanslibyråns barnsligheter är ett led i konstens strävan att försöka se allting från en ny vinkel. En hel del konstutbildning brukar ju gå ut på det och det kan vara ganska givande. Men Kanslibyråns aktioner verkar ju enbart fåniga. Det kan förstås också vara ett skämt av "den ironiska generationen".
Jag höll på att göra en bamsekommentar här, men jag beslutade mig för att skicka dig ett mail istället ;-)
Börje: Jag håller tummarna att det är ett skämt!
Marie: Jag ska genast gå in och kolla!
Nej, det är knappast konst. Möjligen barnsligheter. Som att lipa bakom frökens rygg.
Tjatis: Ja, mycket kan ju höra hemma i den kategorin :-)) Börje var ju inne på den linjen.