Lärares etiska regler...
Det har alltid varit önskvärd egenskap hos lärare att bry sig om sina elever. I "Skollärare-regler" från 1849 så uttrycktes detta betydligt mer poetiskt än det görs idag:
"§ 10 En skollärare med takt och ordningssinne, men utan kärlek till barnen lyser som en måne.
§ 11 Men skollärare med sann och lefvande kärlek till barnen lyser som solen, hvilken även värmer."
Det är regler skrivna på ett språk som är lätt att begripa!
Det där låter mer självklart än mycket man läser skrivet idag. Vilken lärare önskar inte skina som en sol! Vilken arbetstillfredsställelse det torde handla om! :)
Respekt! Får man använda det ordet i debatten nu för tiden? Invandrade gangsters kräver respekt genom hot av sin omgivning, men i skolan upplevs det ordet som en svordom. Det tycks påminna om Stig Järrelfiguren med pekpinnen i högsta hugg i en gammal film och om kadaverdisiplin. Men utan respekt för människors egenvärde, inklusive en lärares, faller det mest till marken. Det visste man för 160 år sedan.
Anne: Det är ett fantatiskt jobb att vara lärare. Jag hoppas att jag är mer sol än måne.
LL: Trist är det att det har gått så långt att det i skolan finns klarar regler om elevers uppförande mot varandra, men inte om deras uppförande mot vuxna i skolans värld, lärare och andra.
Så rätt, utan regler mellan unga människor gentemot vuxna och gamla, i skolan eller annorstädes, är det omöjligt för den växande generationen att lära sig hur livet fungerar. De får lov att uppföra sig som förskolebarn tills de fyller 18 år. Då blir det fängelse eller böter när de överskrider lagens gränser. Har den konflikträdda vuxenvärlden abdikerat?
LL: Nej jag tror inte att lärarna har abdikerat, men stödet utifrån och uppifrån är skralt. Det finns väldigt lite verktyg att hantera gränsöverskridande barn och ungdomar idag. Demokratiskt arbete med gemensam regelsättning hjälper inte alltid, ibland inte heller vänliga påminnelser eller föräldrasamtal. Sen är det liksom slut på möjligheterna. En del elever stannar inte inför detta utan fortsätter exempelvis att plåga andra elever och lärare. Den nya regeringen har sett en del av problematiken och möjligheten att flytta en elev till annan skola är ett steg i rätt riktning. Sen måste självklart elever med speciell problematik få hjälp, men det är inte dem jag pratar om nu, utan främst dem som njuter av att plåga sin omgivning.
Så kloka och tänkvärda ord! Kramar...
Det skulle nog behövas både regler och annat som är lättbegripligt att hålla sig till när det gäller både lärarutbildningen och läraryrket...
Jag vet att lärarna inte gett upp. Men hur är det med resten av vuxenvärlden? Ungdommarna borde vi alla hjälpas åt med. På hållplatsen, i bussen, i affären, i biografen, överallt. Är det civilkurage som fattas? Det kan väl inte vara av ointresse man väljer att inget se och inget säga när någon är riktigt tölpig? (Jag kan vara yrkesskadad)
Gisan: Absolut!
Marie: Framför allt behövs regler som också innebär att det finns en bortre parentes när någon väljer att om och om igen överträda dem.
LL: Jag tror att människor är rädda, känner sig skyddslösa och därför inte vågar säga ifrån i offentliga sammanhang när barn och ungdomar uppför sig illa. Vi som jobbar med barn på olika sätt är kanske vana att säga ifrån och reagerar. Yrkesskadade? Ja fast på ett bra sätt i så fall.