Inga Magnusson

Jag var där och lyssnade av den,  ordnad av Lärarförbundet. Den bjöd inte på några större överraskningar, S och C planerar att fortsätta enligt de beslut som fattats om en ny organisation av skolorna i kommunen. Och KD, FP och M vill inte det, man vill behålla de små bygdeskolorna och högstadiet i Töcksfors. Inget parti har i sina budgetförslag avsatt pengar till större löneökningar för lärare ( eller någon annan yrkeskategori) och  det var väl inte heller någon nyhet. Alla vill att barnen ska ha en trygg och bra skola.

 

Roland kom just nu hem och har avlivat den benbrutne älgkalven. Det var mellan Liane o Guttarbol, rakt in från Nobels björk. Benet var helt av ovanför hasleden o kalven var svårt sjuk av sin skada, diarre och helt utmärglad

Nu är hans lidande i alla falll över. Det var Roland, Mikael och  gråhunden som jag tror heter Ricki, knappt ett år gammal.  Bilder kommer senare idag.

... går här omkring Liane. Tillstånd har givits att avliva den. Granne Mikael med hund o Roland bl.a. är på väg förkorta det här djurets lidande just nu, 11.00 söndag.

Äting o prating med Jan o Arne från Norge! De är här på pürsch ett par dagar. Och foto och filmning kanske, Jan sysslar ju med jaktfilm yrkesmässigt. Med brasa och flera väggar uppsatta så blir det rätt varmt inne i själva grillen. Inte ens jag frös fast det bara var 12 grader ute o ett lätt duggregn. Röken går ut bättre nu sedan Roland lyfte upp gluggen på taket lite. Det här har blivit mysigt och verkar kunna bli användbart under stor del av året.  Våra gäster trivs bra både med grillen / eldstaden och Liane-huset. De kommer tillbaka.

...Jussi och Arne på Mon och Ölmeheden och Snarkil midsommar pratade han om Karl -Heinz, den tyske fiskegästen som kom för att  installera sig i ett av våra hus!!! Vi bara baxnade och lyssnade, det var bl.a. gamla vänner till oss som han pratade om, men döda sedan flera år. Dessutom pratade den här mannen bra svenska.

- Vi har setts förut, sa han

Och det måste ha varit på midsommarfirande i Snarkil ungefär 1976, Malin var två år gammal och Markus väldigt liten. Karl-Heinz o hans fru Karin har semestrat i de här trakterna sedan slutet på 60-talet, men för första gången i något av våra hus. Helt fantastiskt var det att höra honom berätta och vi ska ta en kväll när vi lyssnar mer. Om någon mer känner igen det här tyska paret från Banteln och vill träffa dem så bor de på huset Brogärdet, det röda huset mitt emot Prästgården några veckor framöver. De skulle säkert uppskatta besök.

Riktigt ordentlig överraskade blev vi idag, fick som en hälsning från gamla tider och från dem som gått bort för länge sedan. Men jag får berätta mer senare om den nostalgitrippen. Nu ska vi snart bege oss ner till grillhuset på Liane och äta nåt tillsammans med våra trevliga jaktgäster från Norge. Mycket grillat blir det men olika varje dag så det funkar ändå.

Karljohansvampsoppa gjorde jag idag till lunch! Det var inte på färsk svamp utan på fryst - tinad. Jag rensade, delade i småbitar - förvällde och frös ner svampen vi fick. Nu idag tog jag upp ett litet paket, tinade upp och fräste i smör. Skalade och hackade lök, mest schalotten, lika mycket som svampen nästan och så ett par, tre klyftor vitlök och fräste det också. (Kunde kanske ha varit lite mindre lök, den tar över smaken från svampen om det blir för mycket) Sen mixade jag det till en krämig smet. Blandade med buljong; råkade bli hälften älg och hälften höns, det fick koka i 5- 10 minuter. Sen blandade jag med lagom mycket vispgrädde och en skvätt torrt vitt vin. Kunde ha varit lite sherry också men hade ingen. Det blev riktigt bra. Vi borde nog plocka mer  Karljohan nu när det finns så mycket. Skriver receptet här eftersom bloggen blivit min receptsamling. Det är här jag letar efter  gamla godingar i matväg under kategorin "mat", enkelt och paddan kan stå på köksbordet medan jag grejar i köket. ;-)

Vuxit ur spjälsängen. Fått stor säng och eget rum. Jättestolt är barnbarnet lille Bill.

Förrätten var otroligt läcker; skivade friterade Karljohansvampbitar (utan kryddor, bara panering i bovetemjöl och ägg) Svampen har i sig så mycket smak!
Till salladen en vinegrett på kurbis

Han fick ha pejl på sig och den funkade bra när vi gick en tur i skogen i eftermiddag. Han var lite häpen över att vi "glömt kopplet" och tittade frågande på oss. När vi satte oss ner så gick han lite större lovar runt oss och kom tillbaka ibland för att kolla att vi satt kvar. Så här får det bli nu ett tag framöver, träna att bli skogsvan och gå ifrån oss. Man får ta med sig en god bok eller en surfplatta och sitta still. Länge åt gången.

 

Nu åker vi på grillfest ledd av  en proffskock! Och vädret är fantastiskt! Sol o sommarvarmt. Synd att klaga

För en del barn är kontrasten mellan det vita pappret och de svarta bokstäverna för stark. Efter en stunds läsning liksom flimrar det och det ser ut som om bokstäverna rör på sig, flyter ihop. Kontrasten kan dämpas med färg, grönt sägs ofta vara bäst men det kan förstås vara olika. Hjälpmedlet kan vara färgade  läslinjaler som här, eller helt enkelt att stoppa in boken / pappret i en färgad plastficka.

 

Här ovan finns också läslinjaler för förstoring och för att avskärma andra rader än den som läses. Avskärmning sker i så fall normalt "bakom" läsningen och följer med efter det ord som just lästs. Man bör som regel undvika att skärma av det ord som ska läsas härnäst eftersom ögonen ser och omedvetet förbereder sig för nästa ord och den förberedelsen ska inte störas med att ta bort nästkommande ord.

 

Barn som har jobbigt med kontraster i läsningen kan ibland  vara känsliga för andra fenomen, exempelvis levande ljus i ett mörkt rum. De kan också överlag vara extra känsliga för andra sinnesintryck typ;  kräsna på mat / smaker, upplever viss beröring som obehaglig, reagerar starkt på  ljud / oljud / fel musik, tycker extremt illa om vissa lukter osv. Men känsligheten kan som sagt gälla enbart kontrast i läsning.

En hink blev 5 kilo att frysa ner. Jag rensade ett par timmar kanske sammanlagt, lite kontemplativt att rensa lingon är det. Nu var  det inte mycket som skulle plockas bort, bara lite fnas, några omogna och några övermogna. Skönt att ha lingon från Sillerud att frysa ner. Fast jag får ju erkänna att det inte är jag som har plockat, mitt tålamod är kort när det gäller bärplockning. Jag har haft hjälp, tack för den!

Och han har med sig spriller ny ryggsäck, ny pejlutrustning, en nästan ny jakthund, dvs dunkerstövaren Hej, matsäck och en massa förhoppningar om bra jakt. De var ute igår kväll också rätt länge men fick inte opp nåt. Mitt liv som jägaränka börjar nu, det årligen återkommande morgon o kväll. ;-) Vi shoppade på Bofab i Grums igår, Rolands jaktutrustningsbutik. Den nya pejlen är en Garmin 320 med ett nyutvecklat halsband t 5. Kartor inlagda förstås så man ser precis var hunden går och har gått. Sen köptes det en väst  att ha pejlen i för  lille Severin, men den är lite för stor än. Han växer än så han får ha gamla pejlen så länge, den är inte så stor.

Ny tröja har lille Bill fått med motiv som ritats av goda vänner som är yrkesmässigt i ritar-branschen. Fin!

Måste vara en synvilla, eftersom vi inte har hundarna i sängen!  ;-) Den här synvillan är väldigt söt och snarkar lite just nu. Taxvalpen Severin gillar mina lediga dagar och utnyttjar dem till max för eget välbefinnande! ;-)

... kan man som lärare få till i en klass och dessutom slippa reda ut bråk på lektionstid, vilket stjäl tid från undervisningen och dessutom skapar dålig stämning bland eleverna.

 

Vanligt bråk-scenario i skolan är att elever kommer in från rast, högljudda och upprörda och går fram till sin lärare för att få en "dom" utfärdad; dvs vem av antagonisterna  har rätt och vem har fel? Och båda sidor har i allmänhet någon / några "försvarsadvokater" med sig som kan "intyga" att just den egna ståndpunkten är rätt. Det pratas och övertygas med inlevelse.

 

Läraren förväntas under irritation   lyssna på var och en, vilket normalt tar en hel del tid, eftersom förmodligen fler än en vill säga nåt. Sen ska alltså "dom" avkunnas, dvs läraren förväntas tala om vem som gjort rätt och vem som gjort fel, straffet "säga förlåt" kanske utkrävs och vidhängande moralkaka serveras från lärarens sida; alltså en liten predikan om hur man ska vara mot varandra.

 

 

1. Det är nästan omöjligt att som lärare få hela konfliktbilden klar för sig. Inte så sällan har bråk en historia också, någon var dum för flera dagar sen och har fått igen. Eller en "svagare" elev kan inte hävda sin ståndpunkt lika väl som en verbal och vältalig och blir missförstådd. Som lärare agerar man i de här situationerna under tidspress, man vill komma igång med lektionen och hinner kanske inte ta till sig all info i ärendet.  Risken finns alltid att "domen" inte blir riktigt rättvis och det kan äventyra elevernas förtroende för läraren.

 

2. Eleverna får inte träna på att själva lösa sina konflikter utan lägger dem direkt  och med automatik i knät på läraren. Det är rätt dumt eftersom eleverna löser en hel del konflikter själva under rasten och vid andra tidpunkter, konflikter som aldrig kommer med in och till lärarens kännedom för de är redan uppklarade. De bråk som kommer med in är ofta de som eleverna inte hunnit lösa själva för det har ringt in. Eleverna är egentligen kapabla att fixa detta själva bara de får tid på sig och en plats att vara på.

 

Alternativet är att som lärare inte ge sig in i bråket alls utan be de båda kombatanterna  gå undan någonstans, i ett grupprum eller i den tomma korridoren, sätta sig ner i lugn och ro och prata med varandra "tills de är vänner igen". Grundtanken är att konflikter inte bara är en negativ företeelse, vi har dem hela tiden människor emellan och för den uppväxande människan är det nyttigt att träna på att hantera dem, ta ansvar för sin egen roll i dem och lyssna på hur andra känner det när man är ovänner. Det är ju naturligt att vilja hävda sin egen rätt gentemot andra men  också att lyssna på någon annans ståndpunkt. Medan de två löser sin konflikt kan lektionen börja och stämningen i klassrummet behöver inte "förpestas" av bråket.

 

Jag brukar kräva att eleverna när de är färdiga med pratet och är vänner igen, kommer fram till mig direkt. Då tittar jag noga på var och en av dem för att försöka se om de är nöjda och jag frågar eleven L,

- Är du vän med B.?

Och förhoppningsvis får jag ett jakande svar och det brukar synas om det är sant. Sen ställer jag samma fråga till B

- Är du vän med L?

 

Sen brukar jag avsluta med att berömma lite:

 

- Va bra att ni kunde lösa det här! Ni har gjort ett bra jobb!

 

Om det skulle vara så att bara den ena parten är nöjd får de gå tillbaka igen och fortsätta prata. Båda har ansvar för att konflikten löses, det går inte att smita undan med att man själv inte är arg längre.

 

1. Tveksamt om det råder ett mobbningsförhållande eller den ena parten är mycket starkare än den andra. I så fall kanske en vuxen ska sitta med tyst o lyssna av eller lösa konflikten traditionellt med "rättegång" och "domslut"

2. Varning om det finns risk för handgripligheter

3. Normalt ska bara två elever delta samtidigt. Om flera varit inblandade och är arga på varandra kan man  låta dem gå ut två och två i olika konstellationer för att prata färdigt.  

 4. Jag är osäker på om det fungerar bland äldre barn i skolan. Kanske kan missbrukas som ett sätt att slippa en trist lektion.  Jag har använt det under ett antal år bland ettor och tvåor och där funkar det klockrent

 

När man tillämpat detta får barnen ofta ett starkt självförtroende när det gäller att kräva sin rätt gentemot nån som varit dum, det blir ett skydd för framför allt svagare elever upplever jag. Minns när en liten tvåa kom in till mig efter en rast och var lessen för att en elev i femma varit elak. Hon var inte en av de tuffare i klassen, men krävde att få prata med den här pojken, så som vi brukade göra i klassen. Normalt gjorde vi detta inom klassens ram men varför inte?  Jag gick med henne upp till pojkens klassrum och han fick gå med oss ner till våra lokaler, till ett grupprum (jag tyckte att den här modiga lilla tjejen behövde får vara i känd miljö när hon skulle göra det här) Sen pratade de en stund och kom in till mig för att rapportera att de var vänner. Den här  tuffa killen var rätt låg men log lite  och lilla tjejen var nöjd. Jag fick en stark känsla av att hon inte skulle låta sig behandlas orättvist framöver utan våga hävda sin rätt.

Det ska visst vara rekordår för Karljohan i år. Den kallas också Stensopp och på tyska Steinpilz. Nu väntar vi bara på kantarellerna, det har varit väldigt lite än så länge av den varan. Men vi har ju hela hösten på oss.

Den här restaurangen ligger nere vid hamnmagasinen.

... gick på E18 till Nysäters Hem o Antik först. Där köpte jag bara en nöttång att ha till resten av kräftorna. Sen blev det Barbord i Arvika där vi åt lunch, sen hantverksmagasinen vid hamnen och så Klässbol linneväveri. Esters kafé skippade vi till förmån för lunchen och Rackstadmuseet har vi besökt en gång förut i sommar så vi hoppade det den här gången. Mer bilder från Barbord senare.

Vi var där idag på kulturrundtur runt Nysäter - Arvika. Klässbols linneväveri har snygga Nobeldukningar, eftersom man fixar linnet och servetterna till Nobelfestligheterna.

 

Just nu är läget så här. Men regnet börjar komma så det kanske ändrar sig snabbt.

De här glasburkarna med rustika snören om är fina ljuslyktor. Ger fint ljus.

... idag med goda vänner. Vi var sju stycken sammanlagt men alla åt inte skaldjur. Trevligt hade vi i alla fall med hattar och snapsvisor

... att bära ett pejlhalsband inomhus först, så vi ser om det verkar gå bra. Han är ju för liten för den vanliga pejlen men det gamla pejlhalsbandet verkar fungera. Vi testar nu, vill ju ha koll när vi släpper honom. Vi har funderat av och till på en väst som man lägger pejlen i på ryggen men inte hittat nån som passar för en så liten hund.

... i Snarkil  var det i kväll. Himla gott med mycket god mat av annat slag också och hög stämning som alltid i det här sällskapet. Vi har umgåtts så länge och har så mycket av gemensamma minnen och upplevelser. Värdefullt att ha gamla vänner kvar.

Barnbarn i Stockholm, lille Bill.

3 kg signalkräftor från Vättern, fångade idag kokar vi just nu. Och det tar tid för vi är pjåskiga och kokar bara några åt gången så de ska dö snabbt. De är stora och fina!

Jag ska minska ett par helt onödiga semesterkilon så jag hänger på ett par veckor för att sen gå över till 6:1 så jag håller vikten. Roland har ett projekt på längre sikt. Maten idag blev ett par potatisar och en hemgjord lövbiffsgryta med lök, rot och morot, men det blir rätt liten portion förstås för att hålla sig inom 500 resp 700 kcal.

Favvofrukost förstås på födelsedagen och sång och ett som annat

Han fick vara med hos Roland när Hej sökte har för han skäller så ilsket annars. Det blev en hel del lek med de två också på slutet. Severin börjar bli så stor nu att de kan umgås på mer jämnbördig nivå.

... har vi haft den här sommaren jag o lille Severin, minst en lång varje dag och vi har inte missat många dagar. Igår kväll var det dramatiskt på himlen men vi klarade oss från regnet. Roland cyklar före  med de stora hundarna, Hej o Jazz, då pinnar lille Severin på för att försöka hinna ifatt. Det blir fler blogginlägg i kväll, som inte är färdiga än.

Idag är den riktiga starten på jaktsäsongen; hundsläppdagen, 21 augusti. Roland gick just nu och släppte dunkerstövaren Hej och hoppas på ett bra sök och upptag på hare.  Han visade goda tendenser förra jaktsäsongen så det  finns förhoppningar. Ännu så länge får inget skjutas utan det är bara träning.  Bilden är förstås från annat tillfälle för nu har Hej en pejl på sig så vi vet var han håller till och hur han rör sig i skogen. Det är intressant att kunna följa jakten  och säkert förstås också.

... har vi hälsat idag. Det finns en så positiv energi första dagen på läsåret, så mycket återseendeglädje och förväntan. Jag ser fram emot ett nytt läsår på Silbodalsskolan.

 

Sen ska jag skriva nåt om kontrastproblem i läsning, fast det blir nog på fredag när jag kan visa bilder på färgade läslinjaler. Imorgon är jag ju ledig och har sovmorgon och stryker tvätt (kanske!). Jag skriver nu ibland om lässvårigheter / dyslexi, men vill bara lugna med att enligt min erfarenhet så är det endast 1-2 elever i genomsnitt  per klass som behöver ett mer långvarigt stöd för sin läsning / skrivning. Med tidiga insatser som vi gör på vår skola så blir läsproblem oftast hanterbara och läsningen blir så bra att den är användbar för att läsa de faktatexter som skolan använder. Med ELK, en läsande klass, som flera lärare nu kommer att använda  och gå studiecirkel på, så tror jag att vi kan förbättra läsförståelsen också trots att barn läser betydligt mindre hemma nu än förr på sin fritid. Nu finns ju mycket annat roligt att göra på ledigheten vilket i grunden är positivt, men läsningen tar stryk. Skolan försöker kompensera det.

 

Hur kan det torna upp sig ett berg av stryktvätt?? Vi är ju bara två personer i hushållet! Kan man skylla på glömska? Nja, enligt en auktoritet på det området, Freud,  så finns inte fenomenet glömska, det finns bara aktiv förträngning av sånt man medvetet eller omedvetet ogillar. Suck! Måste!

Igår stekte vi kolbullar och lite annat i grillhuset på Liane med goda vänner som bl.a. bor där. Det funkar bra och speciellt med barn.

 

Idag onsdag är elevernas första dag på det nya läsåret. Det är lite smart att det är en onsdag så att det blir mjukstart med kort vecka, istället för att ha måndag och en hel vecka. Alltid spännande att träffa eleverna första dagen och se hur de växt och ändrat sig och vilka som är nya.

 

Likaledes idag onsdag ska Roland till Karlstad på nåt möte på länsstyrelsen om rovdjur.

 

Fredag ska vi äta kräftor med goda vänner. Det ska bli roligt!

 

Lördag ska vi hurra för en jämnåring har vi tänkt

 

Och någon dag ska jag  ta itu med berget av stryktvätt.

 

Så planerar vi för att åka upp till Umeå och vara med på dopet av lilla barnbarn Lovis så småningom

 

Först begrep vi inte varför Severin gnällde när han fått mat och var inne med oss. Men till slut begrep vi: Han vill sitta i knä! Men nu är han tax, dvs lång, och för stor för att få plats i ett knä. Det duger dock att ligga på stor kudde bredvid oss och kunna ligga halvt i knä när andan faller på. Då är han nöjd och tillfreds. Severin är vår första knähund som så tydligt visat att det är just det han vill: Ligga i knä!

Vi har ringt och sjungit och skickat present. Jag har ju slutat gratulera här på bloggen, det blev så fel. Men bilder kommer ändå sen.

Roland packade ner bocken idag. När han packar stora stycken så blir det rejält gjort med ICA-kassar och eltejp! Jag blir mer stående och feppla med tunna bräckliga förpackningar. 3 kilo vägde ett lår, han var stor i kroppen pyrschbocken.

... var det absoluta kravet igår!

Jag har ju nästan inga gardiner alls i vårt hus, men jag kan tycka att andra lyckas med sina gardinarrangemang. När vi var på Dalslands Gästgiveri i Ånimskog så hade man gjort så här. Det framgår nog inte riktigt på bilden men det var riktigt snyggt i det här stora ljusa rummet med vita gardiner i struktur.  Det blev nog bra just för att rummet i övrigt var så avskalat. Undrar om man byter till röda tofsar till jul?

 

Senare i kväll ska jag skriva mer om dyslexi och läsinlärning, det blir nog långt och mest för de intresserade. ;-)

 

... blev det ikväll för Roland. Den föll ner på Klingeränga efter en spännande väntan i dikeskanten. Ett skott som träffade direkt och dödade omedelbart. Känns alltid bra. Sen kom jag dit med Severin för att han skulle få sitt första möte med en råbock. Han ska ju jaga bock har vi tänkt oss.  Först var han lite avvaktande och kollade på avstånd. Sen blev blodfläcken intressant och så till slut bocken. Roland släpade den till vägen så han fick springa efter och jaga lite. Bra med så mycket fint kött till goda middagar framöver.

 

Uppdaterat: Severin fick vara inne i huset med mig medan Roland flådde och hängde upp bocken i ett uthus. Sverin  var jättearg för att han inte fick gå ut, skällde  typ drevskall, tätt  och högt i en halvtimme  vid ytterdörren. En lustig reaktion! Sen la han sig på Rolands skor och körde in nosen i en av dem! Jaktintresse verkar finnas i alla fall.

 

När Roland var i Stockholm häromdagen så fick han testa en kul cykel. Den är liten och smidig, går att vika ihop och ta med i bil eller på tåg. När man trampar så laddar man upp motorn så att den sen kan gå mekaniskt i exempelvis uppförsbackar eller om man bara vill vila en stund. Smart! Men den funkar förstås bara på asfalt med de här små hjulen.

Lille Bill har fått en superbilbana av goda vänner till familjen, en bana som deras barn vuxit ur. Och den är kanonrolig med tre batteridrivna bilar som går runt i farlig fart!

Det ser ut att bli en bra dag. Ha det så gott önskar jag alla som läser detta!

... är yngsta barnbarnet. Här busar hon med storebror Isak.

Här är lille Bill tillbaka i Stockholm och promenerar på trottoaren med Sofie och Peters tjej. Hela bekantskapskretsen tycks ha tjejer så det är Bill favvos.

Nu är det i stort sett klart med gillestugan som blivit det förråd vi så väl behövde. 50-djupa hyllor till vänster som sväljer undan en hel del textilier, skohylla för skor räcker till nu när vi köpte till en sektion till och så klädhängarna som tar säsongskläderna som inte används, dvs sommar kläder på vintern och vinterkläder på sommaren och en del annat som inte får plats. Fåtöljerna (300 kr styck på Ikea!) kan vara bra att ha om man ska sitta ner och ta på sig skor, det är inte meningen att ha några andra samkväm här. ;-) Nu fattas bara en bra spegel.

... drar vi till i morgon fredag, för läsårsuppstart med skolan. Det blir säkert bra! Gissar att det är vackert. Jag som blir åksjuk och yrslar åker egen bil, bäst så. Då kan jag dessutom göra ett nödvändigt inköp på hemvägen till kaffekalaset imorgon kväll.

... såg ut så här idag torsdag när han gick förbi Roland o Markus på cafét de fikade på. Han hade kamouflagefärgade shorts och kom med en kaffebricka. Vet inte om han fortfarande spelar in låtar och uppträder. Börjar väl bli lite till åren.

Nu är Lianevägen inte bara rätad, den är dikad också. Fint blir det! Jag gick runt med lille Severin idag, lagom numera för oss båda två, ungefär 3 kilometer i rask takt.

Roland skulle på möte i Stockholm först vid lunchtid men valde att ta ett tidigt tåg främst för att det har strulat så med tågförbindelserna från Karlstad, men också med baktanken att kunna träffa sonen. Tåget fanns i alla fall på plats vid halv 8 som det skulle och det avgick. Men en stund senare fick jag ett sms att tåget stannat på gränsen mellan Värmland o Närke på grund av ett datorhaveri!  

 

Det kom i alla fall igång igen strax och resan till Stockholm gick vidare utan problem. Men mycket oro och krångel är det med tågen numera.

Markus nya arbetsplats på Mexiko media tillsammans med kollegan Jonas tror jag. Mexiko media är ett TV-produktionsbolag. Mycket TV görs inte alls på TV-kanalerna längre utan av fristående produktionsbolag som detta.  Mexiko media har fyra ägare och c:a 15 fast anställda. Dessutom jobbar 40 - 50 personer på projekt eller frilans åt företaget. Lokalerna ligger vid Hammarbyhamnen i en fin gammal tegelbyggnad. Skanstull är väl närmaste knutpunkt.

Hemvägen gick över Mårbacka, Selma Lagerlöfs hem, i söndags.  Så detta blir sista inlägget från semester 2014

Tre arbetsdagar har jag gjort och himla roligt är det! Undrar varför just jag har fått världens bästa kollegor? Ambitiösa, proffsiga och trevliga!  Och så får dom dras med mig! ;-) Att börja ett nytt skolår är som att långsamt dra igång ett stor hjul som sen rullar på. I början fattar man inte hur det ska gå att få ihop allting lokal- och schemamässigt, men som vanligt så kommer allt att falla på plats till slut efter diverse pusslande. Och de små liven kommer att bli väl mottagna med all vår omsorg om en vecka.

 

Imorgon är jag i alla fall ledig, får den efterlängtade sovmorgonen och ska komma ifatt med lite här hemma som ligger efter, tvätten efter semestern till exempel,  Bobos semesterbok, diverse blanketter och bankärenden.

 

Gubben ska åka till Stockholm på nåt om rovdjur i riksdagshuset. Han passar på att träffa son Markus och kanske Carin också. Det är ju bäst att boka tåg med mycket marginal numera när man reser från Karlstad. Det verkar lite slumpartat om man kommer fram och i tid, så det kan bli tid över.

 

På fredag blir det uppstartresa till Ånimskog med oss alla på skolan, på eftermiddagen är fika med goda vänner inplanerat.  Sen skulle jag vilja äta kräftor någon helg,  men det är inget planerat än, dvs ingen har haft förstånd på att bjuda oss på kräftskiva! ;-(

Sunne är perfekt för lagom shopping. Det lär gå shoppingtåg från Karlstad och hit och jag förstår det. Det finns ett utbud att trivsamma småbutiker som inte hör till de stora kedjorna, till och med Odd Mollys går att köpa här.

Tre fina barnbarn har vi i Umeå. Fick precis en semesterbild på den äldste, med ny kortare frisyr. Snyggt!

... åt vi igår kväll. Vi har några riktiga gourmeter i vänkretsen och R och M hör till dem. Igår kväll bjöd de på ceviche och batatas. Läckert!

.... på skolan idag, Marie von Trapp, "Läsande klass". Skriver mer om det sen. Det är mycket nu! ;-)

En stor del av charmen med Sunne är de vackra trähusen som är kvar i centrumdelen och runt omkring.

Sticker emellan alla Sunneinläggen med en bild på lille Bill. Han är ju tillbaka i Stockholm och saknar vår taxvalp Severin. Men han har hittat en liten prydnadstax som kan vara Severin och så får han små kulor, så som Severin fick bollar av Bill. Och så kan han klia sig själv på magen och Severin på magen som vi lekte här. Vi längtar efter Bill och hans familj förstås.

I inlägget nästlade sig en Lerinbild in men den hör inte dit. I en av hotellets korridorer hängde också en G. Adontavla med domherrar .  Jag har ju tre Adon hemma!

Inte helt fel, har ingen jobbångest! Ska bli trevligt att träffa kollegor igen, brunbrända och utvilade. Barnen börjar inte än, vi har planering först.

 

Roland körde HD på semester och jag körde hans bil efter, en sorts följebil alltså med alla grejer i. Jag har kört motorcykel en sommar och det var suveränt roligt men det är gjort och nu  är jag inte sugen på mc-åkning längre. Färdas hellre bekvämt i bil numera.

Första anhalt på vår lillsemester i hemlänet Värmland blev Sliperiet i Borgvik. Och vi åkte dit på gamla E18 som är en fin motorcykelväg.  Sven-Ingvarssonen Oskar Magnusson samlar duktiga konstnärer till utställningar varje år på Sliperiet.

 

... gör vi nu efter tre dagars lillsemester. Hemfärden går först till Mårbacka för att se Marjas utställning en gång till och sedan till Ikea i Karlstad för att plocka med ytterligare en skohylla  till gillestugeförrådet hemma i källaren. Om Sunne och det vi upplevt här blir det bilder lite senare. 

 

Imorgon börjar jobbet igen. Ska bli kul att träffa kollegorna.

... I sitt framträdande på jaktmässan i Sunne. Dels var han mest löshundsjägare och kunnig i de frågorna,  dels initierad i rovdjursfrågor. Men han höll ändå en låg profil o gav Eskil erlandsson cred för de rikspolitiska framgångarna i rovdjursfrågorna i riksdagen. Och han vågade ifrågasätta förvaltningens hållning när det gäller rovdjur.  Modigt av en minister att ifrågasätta förvaltnIngen!

... åker vi till idag. Där får vi höra finansminister Anders Borg berätta varför han jagar, se Gunnar Glöersen stycka vildsvin o en del annat. 

..... påbjuder vita trekvarts långa byxor /  långa vita shorts för tanter. Jag har värjt mig in i det längsta eftersom man med vita byxor måste kolla noga var man sätter ner rumpan. Eventuella fläckar blir väldigt tydliga, det går inte att snossa med smålortig hundvalp i knät till exempel. Men den här varma sommaren blev grupptrycket för starkt. Idag har jag köpt vita trekvartslånga tantbyxor o får hädanefter uppföra mig renligt o städat ute bland folk.

 

 

Pepparrotkött på älg blev det  6 middagar till mig och Roland, nedfryst i buljongen som ska bli sås vid tillagningen sen + lika många middagar med kött färdigt i bitar till pytt i panna. Hade buljong kvar i frysen att tina upp och koka i och förstärkte med potatisvatten o risvatten från de senaste dagarnas matlagning, sparat i kylen. Tre rejäla köttbitar blev kokade tillsammans med grönsaker och några kokben från älg. Kokbenen slängs sen förstås men ger god smak i koket.

 Undrar om det är torkan som gör löven gula eller om det är hösten som har kommit?

 

Långgrunt på Dalarö badar lille Bill i nu, Stockholms skärgård. Nu är vattenrädslan minsann helt bort och det badas hela dagarna! Föräldrarna har fullt sjå att kolla. Imorgon får han eget rum inrett, Ikea har besökts!

- "Bills rum!!!!"

Så blir nog fältropet. Han är noga med vem som äger vad!

Beklagar förseningen, borde speciellt i år varit på rätt dag. Men det är mycket nu! PI är den ende som får grattishälsningar på bloggen. Har slutat för övrigt för det blev så fel, kom ihåg fel personer och glömde rätt personer osv.

... ska jag vara nu! Riktigt husmorspräktig! Det blir en matlagningsdag med tillagning av storportioner som ska frysas; koka pepparrotskött, steka hamburgare, göra grytabas och steka köttfärsfräs. ´Allt på älgkött förstås. Det tar en dag att fixa men sen finns det lättvindigt att tina upp och äta. Jag valde den här dagen till detta projekt för det såg ut som om det skulle bli lite mulet och regnigt. Men det är klibbigt varmt trots nattens regn, över 20 grader.

På den här bilden är Charlie verkligen uppe  i luften för att landa på rumpan! Klockrent säker är han på studsmattan fast han bara är två och ett halvt år! Och studsmattan är rejält stor, 5 meter tror jag i diameter. Kul och nyttig leksak. Vi besökte alltså Charlie, Sara, Marcus och lilla bebisen i Säffle  igår. Sara är dotter till våra goda vänner, vi är till o med hennes faddrar ;-) och har följt henne och broder Anders  genom åren förstås.

Det kom en rejäl skur nu, den första på flera veckor tror jag! Skönt att få lite blött i skogen runt oss nu när åskvädren drar förbi, det ena efter det andra. Vi lider med de stackars markägare och boende utanför Sala som drabbas just nu av en stor skogsbrand på ett område av en halv mil i fyrkant. Ännu har man inte branden under kontroll och inget regn i sikte närmaste dygnet.

Idag var vi där på det årliga besöket i den lilla bruksorten Fengersfors som blommat upp med sina konsthantverkare, sångare, musiker, teaterfolk och andra som samlats här.

... besöker vi idag. Vi brukar åka till bruksorten i Dalsland minst en gång varje sommar för att kolla på Not Quite med gallerier, butik, konsthantverk, Sandras stenugnsbageri, cafe o en del annat. 

Barnbarn Bill o hans kusin Bobo med familjer har tillbringat en vecka i skärgården utanför Stockholm. De var på en ö som heter Arholma och som är helt bilfri! Däremot cyklas det och man använder dragkärror för att frakta varor. Kul idé! Här ovan är det Robin o Bobo!

Jag fick dem idag lördag och de lyste upp kvällen på altanen efter långpromenad med Severin. Vita, matta, fina!

Värmeböljan har kommit tillbaka igen efter ett par dagar med relativ svalka, dvs runt 20 grader plus. Asch jag lider  inte av värmen , men synd om dem som far illa såsom äldre, sängliggande o så. Och så de som måste kroppsarbeta hårt.  Jag är ju ledig o kan ta det lugnt, springa ut o in i duschen o hålla mig i skuggan

Temat på Hembygdsgården ikväll var gammaldags, gammaldags mat med motta, stekt fläsk och några hade gammaldags kläder på sig. Utsikten mot den nedåtgående solen över Svensbysjön är fin! Tidigare under veckan har man haft välbesökt loppisdag, fantastisk konsert av Åsa Bergh på Monica Zetterlundtema och Barnens dag med besöksrekord. Detta är ett uppskattat och välbesökt evenemang som återkommer varje år. Många gör ett suveränt arbete för att ro det hela i land och samla in pengar till Hembygdsföreningens verksamhet. Viktigt för hela bygden är det.