Träna samband bokstav - bokstavsljud
Såna här lappar har vi gjort på min skola, några av oss lärare för att träna just det som man efterlyser i undersökningen om hur man kan hjälpa barn med dyslexi. Till slut så anser man nu äntligen att det handlar om att träna just att snabbt kunna koppla samman varje bokstav med sitt ljud. Och vi gör detta med alla barn i deras bokstavsinlärning, alla de barn som inte kan läsa när de börjar ettan. Vi har använt dem i rätt många år nu för de är bra. Det är bra för alla barn att få en systematik i det här, det gynnar läsinlärningen. De får lappen med i hemläxa när de är säkra på att läsa den på skolan och vi har stenkoll på att ingen lär in fel automatisering. För det handlar lite om att traggla in perception och motorik.
För det gör vi två lappar, den till vänster ska användas så att eleven pekar på en bokstav i taget och låter som den bokstaven låter ( inte som den heter) och vi påpekar att här ska det vara mellanrum mellan ljuden. Men varje bokstav ska inte sägas för snabbt utan med lite uthållighet för att förbereda för bra ljudning. På lappen till höger tränas sammanljudningen systematiskt och här får det absolut inte vara något mellanrum i varje bokstavsgrupp. Vi tränar tills mellanrummet är borta i så fall. För om barn får en felaktig ljudningsteknik så blir det en onödig svårighet på vägen mot bra läsningen.
"Orden" på den högra lappen ska helst inte betyda något utan vara meningslösa bokstavsgrupper som ändå går att ljuda ihop. Om orden har betydelse så kan barn använda helordsläsning och det ska de inte göra här. Läsläror som stödjer detta är bl.a. gamla "Nu läser vi" men också Bodil Jönssons läseböcker, det finns säkert fler som jag inte känner till där texterna är enkla och utgår från de bokstavsljud som eleverna lärt sig. Däremot kan man med fördel träna helordsläsning med andra materiel men då ska eleverna skilja dem åt.
Men återigen, jag tror på att det lönar sig både för dyslektiker och andra barn att träna in en bra ljudningsteknik men parallellt träna också på helordsläsning men med annat materiel, gärna med LTG, läsning på talets grund, som är den ultimata helordsträningen. Men det finns läsmateriel färdiga som också tränar det, exempelvis Torböckerna. Och sen tror jag på att också använda ELK, en läsande klass, för att stärka läsförståelsen parallellt. Och ELK kan man starta med i förskolan.
Vitsen med att göra så här är att man delar upp inlärningen av ljudningsteknik i två moment som tränas var för sig. Det blir tydligt vad som behöver automatiseras och detta syftar just till att automatisera att se, känna igen och uttala bokstavsljuden utan att samtidigt läsa och förstå. Skämmigt har det under lång tid varit att jobba så här systematiskt med ljudningsteknik för enligt vissa teoretiker så ska barn lära sig detta automatiskt utifrån analys i helordsläsning. Och det gör många barn förstås. Men ett antal barn som har jobbigt med sin läsning klarar inte det utan behöver den här systematiken, precis som en del barn behöver ELK s strukturerade metod för att komma till läsförståelse.
För min del är det ett tänk som härstammar från min tid som lärare i särskolan, om det är något svårt som ska läras in så kan man dela upp lärprocessen i mindre beståndsdelar och träna en bit i taget, sen sätta ihop till en helhet. Roligt att forskning nu också bekräftar detta som erfarna lärare alltid har vetat men periodvis har fått smyga med. ;-) Självklart kan man lära in sambandet mellan bokstav och bokstavljud på andra sätt också, men detta är ett av dem som fungerar.
Kommentarer
Postat av: Znogge
Många förespråkar den metoden och att det är viktigt att träna och träna på "nonsensord". I år har jag åk 5 och 6 så läsinlärningen ligger inte på mitt bord. Men eftersom jag älskar att läsa kommer det att bli väldigt mycket av den varan ändå!
Svar:
Inga Magnusson
Trackback