Inga Magnusson

Jag har länge hävdat att barn idag har mycket annat roligt att göra på fritiden än att läsa och att skolan måste inrätta sig utifrån det. Vi måste se till att barn får lästid inom skolans tidsram för att kompensera det kraftigt minskade läsandet hemma. Intensivlästräningsprojekt är bra om de är rätt genomförda. De böcker som eleverna väljer ska vara 90 - 95 % rätt lästa. Om de är svårare blir det inget flyt i läsningen, förståelsen tar stryk och det som skulle bli träning slår back istället, läsningen riskerar att utvecklas till mekanisk avkodning.

 

Ulla Wennbo, en av mina lärare på spec. utbildning i Göteborg, brukade hävda att arbetsminnet i läsning är bara 15 sekunder så det är den tid man har på sig att komma över stopp i läsningen av en mening, sen ha man glömt vad man redan läst. Och hon sa också att för barn med läsbekymmer kan arbetsminnet vara så kort som 9 sekunder. Barn tenderar att välja för svåra böcker för att briljera lite inför kompisar så de behöver hjälp att välja rätt svårighetsgrad på böckerna i intensivlästräning för att mödan ska ge maximal effekt.

 

Om texten är så lätt att allt läses  helt utan fel så är den för lätt. Enligt Vygotsky och forskaren Mary Clay,  ska man hålla sig i den proximala zonen med lärandet, alltså precis där svårigheterna börjar för att lära mest. Just när man lägger ner tid på intensivlästräning så bör det finnas förutsättningar för så god effekt som möjligt, sen dessemellan kan eleverna behöva välja mer fritt i läsandet.

 

Läsprojekt kan genomföras i alla åldrar i skolan, de kan omfatta alla i en klass, eller erbjudas enskilda elever som behöver det bäst. God utdelning ger läsprojekt för alla  i början på årskurs 2 och årskurs 3. Om man startar läsåret med det så kickar det igång läsningen inför arbetsåret och det är bra. 5-6 veckor behövs med läsning 15- 20 minuter varje dag tillsammans med förälder, helst högläsning så det går att kontrollera. Efter varje lästillfälle bör barnet berätta om det lästa så att förståelsen kommer med och läsningen inte blir mekanisk. Ett läsprotokoll fylls i efter varje gång så att läraren i efterhand kan kolla hur det gått.

 

När vi var två heltidsanställda speciallärare på min skola så räckte tiden till att hålla i de här läsprojekten, de för alla i åk 2 och åk 3 och sedan de riktade mot behov längre upp i åldrarna, riktade mot de elever som sackade i läsningen och som vi kunde hitta i våra test. Under den tiden hade vi inte en enda elev på skolan som låg under medel i läsning enligt test ordkedjor / meningskedjor (som har riksmedelvärden). Nu mäter inte ett enda lästest allt när det gäller en elevs läsning men gav ändå en fingervisning om läget som helhet.

 

En gång varje vecka brukar jag låta eleven ta med böckerna och var och en får berätta för mig om en läst bok och jag kollar igenom att lässchemat stämmer, har man läst den stipulerade tiden varje dag? Misskötta läsprojekt brukar jag avbryta och ersätta med annan insats.  Det kan vara klokt att göra den här träningen hemma frivillig. Kanske kan föräldrarna inte göra den här arbetsinsatsen varje dag just nu och då ser jag till att jag lyssnar istället på skolan, kanske under / före drop in- tiden på morgonen, eller annan tid som vi kan vara överens om.

 

Bra att kolla avkodningsförmågan med enkelt lästest, typ H4 / H5 före och efter och ge föräldrarna och eleverna en feed back på resultatet. Under en sån här period är det kul att höra hur det "kokar" av läsning i gruppen, böcker värderas och diskuteras. Vi har i Årjäng ett bra bibliotek som skickar till skolan boklådor som vi kan behöva inför ett sånt här arbete.

 

Detta är ett sätt att försöka kompensera för den minskade fritidsläsningen, det finns säkert fler.

 

Här finns mer intressant skrivet om dyslexi och läsning. DN har en satsning just nu på barns läsande. Martin Ingvar menar efter forskning att läsandet förändrar vår hjärna till att bli duktigare, inte bara på läsning utan på bildseende och en del annat.

 

Och här är bara vackert skrivet om läsandet som tankeöverföring mellan människor!