Inga Magnusson

Man menar i tester som ännu inte är forskningsbekräftade att man kan hitta ett speciellt rörelsemönster i ögonen hos barn som har läs- och skrivsvårigheter; att de går fram och tillbaka och rör sig ojämnt i läsningen. Men enligt testarna så beror detta inte på ögonen utan på hur hjärnan avläser. Om detta håller forskningsmässigt så menar man att man funnit en metod att upptäcka dyslexi tidigt.

 

Först och främst måste jag ju häpna över att skolan kan undgå att upptäcka  läs- och skrivsvårigheter tidigare än mellan- och högstadiet som påstås i artikeln. Om det finns svårigheter med läsningen på ett sätt som hindrar skolarbetet så märks det under de första åren i skolan. Däremot har man rätt i att det är bättre ju tidigare man kan sätta in åtgärder, så att elever slipper uppleva sig som "en som inte kan", "en som misslyckas". Och eftersom mycket av den tidiga läsningen är beroende av att automatiseringarna i läsningen fungerar så kan det bli kämpigt om ögonen "automatiserar" in felaktiga läsmönster.

 

Ryckiga ögonrörelser kan naturligtvis finnas där från början av olika orsaker och ha en egen betydelse för läsningen, men kan också vara ett resultat av läs- och skrivsvårigheter. Om eleven har svårt att läsa och förstå ett ord / en mening, dvs läser en alldeles för svår text,  så är det naturligt att försöka igen och igen. Då kommer blicken att pendla fram o tillbaka på ett sätt som kanske automatiseras o byggs in i läsning.  Det är egentligen logiskt. Så frågan är vad som kom först; ögonrörelserna eller lässvårigheterna. Forskning får väl visa på det. Men det kan vara på sin plats att återigen varna för att elever inte ska läsa för svåra texter i sin läsinlärning när man tränar att automatisera ljudningsläsning. Och jag hänvisar till Mary Clays gedigna  forskning, som i sin tur bottnar i Vygotsky.

 

Ögonen har betydelse för läsningen. Det dominanta ögat ska leda läsningen och det andra hänga med enkelt uttryckt. Precis som man är vänster- eller högerhänt så har man ett öga som är dominant. Den som är högerhänt är oftast högerögd och högerfotad, men det behöver inte vara så. Det kan vara olika och det är helt normalt. Om man vill testa så kan man hålla ett rör / hushållsrulle framför en persons ögon och be den blunda och titta in i "kikaren". Då väljs oftast det dominanta ögat.  Fast personen i fråga får inte hålla själv i den för då väljs samma öga som hand.

 

Ögonens funktion och samordning är viktig men verkar gåtfull i starten på läsinlärning. Synfel kan finnas och skolan har inte möjlighet att undersöka synen på läsavstånd, det kan bara optiker / ögonläkare göra. Skolan mäter bara långseendet. Synfel som drabbar seende på läsavstånd brukar inte märkas förrän i klass 2 eller 3. Det beror på att i ettan så läses det så korta stunder att musklerna i ögonen kan kompensera för synfelet. Men vid längre tids läsning så orkar de inte det utan slappnar av och då blir läsbilden allt suddigare för eleven. Karaktäristiskt vid synfel är att läsningen blir sämre efter en stund. Då är det läge att remittera till koll, som alltså skolan inte kan göra själv.

 

Sen när eleven väl fått sina glasögon är det svårt att motivera dem att använda dem av samma skäl: När läsningen börjar så kompenserar ögonen och då märker eleven ingen skillnad, tycker sig inte få hjälp av glasögonen. Synfelet smyger sig på allt mer sedan under lässtunden  och det märks inte så väl att läsningen blir allt långsammare och hackigare.

 

Om ett synfel drabbat endast ett öga så blir det svårare om det drabbat det dominanta ögat. Det kan då inte leda läsningen utan det andra ögat tar över och det kan bli en växling mellan ögonen i "ledarskapet", som gör att läsningen blir ryckig.

 

Ryckig läsning och fel i radväxling kan det också  bli när en elev har synlig eller dold skelning. Då samordnar inte ögonen heller utan de växlar förmodligen mellan att leda läsningen, det hoppas över ord och börjas på fel rad exempelvis. Detta kan vara tecken på skelningsproblem. Man kan som lärare tänka på att påminna de här eleverna om att följa läsningen med pekfingret eller ha en läslinjal under raden och det gäller egentligen alla elever med läsproblem. Det finns särskilda specialister som är duktiga på att hjälpa till med just skelning. De kallas nåt på ortoptister eller liknande.

 

Ögonen kan alltså ställa till det lite i läsning och läsinlärning. Men som alltid så är det bra om problemen upptäcks i tid och kan justeras så långt det går. Tyvärr så tror föräldrar (o lärare!)  i allmänhet att elevernas syn är kollad av skolan, men det synavstånd  som används vid läsningen är inte kontrollerad av skolsköterskan, för det kräver speciella instrument. Kanske borde skolan rutinmässigt försöka få iväg alla elever med läs-och skrivsvårigheter på syntest hos ögonläkare (före 8 års ålder) eller optiker (efter 8 års ålder). Det är inte alltid trubbel med synen som orsakar läsbekymmer men om det är så, så kan man rätt enkelt åtgärda.

 

Hörseln kan också ha betydelse för läsning och framför allt skrivning. Barn som haft bekymmer med nedsatt hörsel under långa perioder av sin barndom pga exempelvis envisa öroninflammationer, kan få det jobbigt med att stava. Det behöver inte vara så men kan bli så. Det märks mest på förväxlingar av de bokstäver vars språkljud ligger nära varandra; g-k, m-n, l-r, s-f osv. beroende på vilka ljud som fallit bort mest i elevens hörsel under de perioder när hörseln varit nedsatt. De ljuden låter alltså ganska lika för oss alla och det behöver inte vara hörselnedsättning som orsakar stavfel på dem.

 

Ja ha, så blev det ett långt inlägg igen om läsning och dyslexi. Jag har jobbat med detta på olika sätt under nästan hela mitt yrkesliv och det är fortfarande intressant tycker jag. Det är som ett detektivarbete att försöka förstå elevers bekymmer med läsning - skrivning. På vår skola har vi ett medvetet arbete för att upptäcka och hjälpa de här eleverna tidigt och det ger bra resultat. Sen som jag skrev i förra inlägget, så kan man inte "bota" dyslexi  men hjälpa till att hantera den så bra som möjligt och sen finns ju olika kompensatoriska hjälpmedel också. De är framför allt användbara längre upp i åldrarna.

 

Fortsätter imorgon att skriva mer om hur jag och flera lärare på min skola arbetar systematiskt med att träna in det här som efterlystes i förra artikeln om dyslexi; sambandet mellan bokstav och bokstavsljud. Jag tog bilder idag på det materiel som vi tillverkar för ändamålet och som vi använt i rätt många år nu med framgång. Jag är fortfarande lite förvånad att inget förlag har tillverkat detta som stöd för den första läsinlärningen.