GRATTIS ÖMER!!! Presschef hos Mona Sahlin!!
GRATTIS ÖMER till att ha fått jobbet som presschef hos Mona Sahlin!! Det blev offentligt idag! Vi är jätteglada för Din skull ( Ok det är fel parti, men det är smällar vi får ta både Du och vi!). Om nu någon skulle bli presschef så var det naturligtvis Du!! Vi har hållit tummarna för Dig sedan vi hörde att den förre presschefen avgått. Men vi vågade inte riktigt hoppas.
Efter alla våra politiska diskussioner frampå småtimmarna här på Liane eller över en öl någonstans i huvudstaden så vet Du naturligtvis allt om alliansens tankar och strategier men det bjuder vi på.
Normalt så lägger vi inte inte ut bilder på våra vänner, men nu är Du en så offentlig person att Du får stå ut med det. Detta var den första bilden jag hittade, Du och Stockholmssonen bjuder oss på mat vid ett av Era besök här på Liane. Kanske förra sommaren? Det är från köket vid en av våra fiskestugor, den på Brogärdet!
Kramar o grattis från oss här på Liane!
Ps. Ömer är alltså en av Stockholmssonens bästa vänner om nu någon undrar varför en infödd stockholmare befunnit sig på Liane vid ett flertal tillfällen.
Asken på Liane
Här kapas asken på Liane helt traditionsenligt, en gång per generation. Det är Roland som hänger som en apa uppe i trädet med motorsåg och kapar. Broder G står vid traktorn och spelar åt sig den vajer som är fäst i trädgrenen så¨att den inte ska falla över huset. Inne i huset finns Rolands farbror N och moder M. Den senare är inte helt överens med sonen om tilltaget kan jag väl säga, så gubben var billig där en stund.
Så här började det en gång i tiden:
För länge sedan någon gång vid tiden för min födelse, 1950, så levde O på Liane här, Rolands fars morbror. Han gillade ovanliga saker. När andra nöjde sig med kor o hästar så hade han ankor, bin och svarta höns.
O. planterade också ett ovanligt träd vid det då nybyggda huset; en ask. En dag skulle O. åka iväg o se tävlingar på Årjängs travbana. Han misstänkte att hans bin skulle komma att svärma snart så han bad en annan O, O. på Spriklerud att passa bina. Med det så menade han att han om bina svärmade så skulle O ta dit en halmkupa och försöka få in dem i den.
Mycket riktigt bina svärmade och de satte sig i den lilla asken, då ett par meter hög bara. O på Spriklerud ville inte anstränga sig så mycket för binas skull och han förstod nog inte trädets unikum. Han kapade helt sonika av trädtoppen där bina satt och la den vid en kupa och sen gick han hem. Rolands fars morbror blev väldigt harm, som man säger här, men behöll det som var kvar av trädet. Det grenade sig och växte vidare.
Ett antal år senare så beskar Rolands far asken men behöll de största grenarna. Nu har Roland också tagit av alla grenarna. Kanske inte så mycket pga traditionen om sanningen ska fram. Mer av den orsaken att asken farit illa med huset.
Samtidigt som detta skedde så fick vi veta att en telearbetare besökt gården medan vi alla var på begravning tidigare idag och han hade kapat Rolands mammas telefonledning. Han skulle åtgärda Rolands farbrors telefon i samma hus och hade sett att det var två ledningar in till huset. Han trodde att det skulle vara bara en. Så han hade helt sonika klippt av svärmors ledning. Min svärmor har genom årens lopp haft en del synpunkter på teliaarbetares arbetskapacitet (också en tradition) och nu utökades de även med synpunkter på deras förståndsgåvor eller hur jag ska uttrycka det hela.
(Fast samtidigt så att ingen missförstår, måste jag säga att jag har världens snällaste svärmor. )
Ledningsfelet kommer att åtgärdas imorgon och telefonerna på Liane är då i full funktion.
Näringsbluffen!
Jag har skrivit om detta hos Tjatis också så jag fortsätter här nu när jag ändå är inne på näring o kost o så.
Jag hör till dem som försörjer hälsokostaffärerna. Enligt uppgift (Tjatis pappa) så har de en suverän mariginal i sin handel och växer upp som svampar ur jorden.
Man kan ju låta sig luras av olika idéer i sin omvärld och jag har valt hälsoköret. Man måste ju tro på nåt.
Men från början handlar det om min zonterapeut. Hon säger att maten inte alls innehåller så mycket näringsämnen som vi tror. Mätningarna härör från femtiotalet någon gång. Då framställdes maten på ett annat sätt, djur och växter stressades inte så. Det vi nu äter är alltså betydligt näringsfattigare och innehåller dessutom en hel flora av märkliga tillsatser som vi vet väldigt lite om effekterna av. Och så innehåller maten transfetter som är förfärligt farliga enligt en dansk forskare i ett av gårdagens teveprogram. De är förbjudna i Danmark och danskarna kan inte fatta varför "förbuds-SVerige" tillåter eländet. Enligt forskarens tester fungerar inte branschens påstådda självsanering heller. Det fullkomligt kryllar av transfetter i ICAs och IKEAs (?) hyllor.
Kontentan av det hela är att vi behöver tillskott av vitaminer och mineraler. Och jag köper vitaminer och mineraler för stora pengar. Funderar ibland på om det vore enklare att inte jobba så mycket utan använda de här pengarna till att gå ner i tjänst istället för att på så vis bli mindre stressad och därmed få en bättre näringsbalans. För om man stressar eller äter för mycket av något näringsämne så blir det obalans och det är heller inte bra. Så det så!
Jag raljerar naturligtvis nu. Egentligen tror jag mer på min zonterapeut än på den samlade näringsforskareliten (för vem betalar den? Zonterapeuten betalar jag!). Och jag vet att jag behöver exempelvis kalk för att kompensera för att jag inte äter mjölkprodukter och B12 för det är lite skröpligt med det i vår släkt
Jag hör till dem som försörjer hälsokostaffärerna. Enligt uppgift (Tjatis pappa) så har de en suverän mariginal i sin handel och växer upp som svampar ur jorden.
Man kan ju låta sig luras av olika idéer i sin omvärld och jag har valt hälsoköret. Man måste ju tro på nåt.
Men från början handlar det om min zonterapeut. Hon säger att maten inte alls innehåller så mycket näringsämnen som vi tror. Mätningarna härör från femtiotalet någon gång. Då framställdes maten på ett annat sätt, djur och växter stressades inte så. Det vi nu äter är alltså betydligt näringsfattigare och innehåller dessutom en hel flora av märkliga tillsatser som vi vet väldigt lite om effekterna av. Och så innehåller maten transfetter som är förfärligt farliga enligt en dansk forskare i ett av gårdagens teveprogram. De är förbjudna i Danmark och danskarna kan inte fatta varför "förbuds-SVerige" tillåter eländet. Enligt forskarens tester fungerar inte branschens påstådda självsanering heller. Det fullkomligt kryllar av transfetter i ICAs och IKEAs (?) hyllor.
Kontentan av det hela är att vi behöver tillskott av vitaminer och mineraler. Och jag köper vitaminer och mineraler för stora pengar. Funderar ibland på om det vore enklare att inte jobba så mycket utan använda de här pengarna till att gå ner i tjänst istället för att på så vis bli mindre stressad och därmed få en bättre näringsbalans. För om man stressar eller äter för mycket av något näringsämne så blir det obalans och det är heller inte bra. Så det så!
Jag raljerar naturligtvis nu. Egentligen tror jag mer på min zonterapeut än på den samlade näringsforskareliten (för vem betalar den? Zonterapeuten betalar jag!). Och jag vet att jag behöver exempelvis kalk för att kompensera för att jag inte äter mjölkprodukter och B12 för det är lite skröpligt med det i vår släkt
Fett-triumf!
Nu har gubben fått sin revansch! Han har i alla år, så länge jag kan minnas, hävdat att fett inte är farligt för människokroppen och att framför allt smör och mjölk är bra.
Nu verkar han få rätt. Ett teveprogram visade att fett inte var boven egentligen när det gäller fetmaepidemin, utan att det kan vara andra faktorer som spelar in.
Minns när jag inte alls åt socker eller sockrade produkter under en period. Då kunde jag äta hur mycket som helst men vikten rasade i alla fall. Jag fick en känsla av att fetter gav mättnadskänsla under längre tid, jag blev inte hungrig, slapp ha insulinprduktion som åkte opp och ner och orsakade trötthet. Kanske gick det åt en massa energi att smälta fettet när kroppen inte samtidigt tillfördes socker som kunde vara bränsle.
Det skulle i så fall stämma med den allra senaste forskningen som hävdar att det är kolhydraterna som är skumma, inte fettet.
Nu verkar han få rätt. Ett teveprogram visade att fett inte var boven egentligen när det gäller fetmaepidemin, utan att det kan vara andra faktorer som spelar in.
Minns när jag inte alls åt socker eller sockrade produkter under en period. Då kunde jag äta hur mycket som helst men vikten rasade i alla fall. Jag fick en känsla av att fetter gav mättnadskänsla under längre tid, jag blev inte hungrig, slapp ha insulinprduktion som åkte opp och ner och orsakade trötthet. Kanske gick det åt en massa energi att smälta fettet när kroppen inte samtidigt tillfördes socker som kunde vara bränsle.
Det skulle i så fall stämma med den allra senaste forskningen som hävdar att det är kolhydraterna som är skumma, inte fettet.
Uteblommor i amplar
Det får bli så här. Penséer i amplar utom räckhåll gör rådjuren. I o för sig är det inte så mycket rådjur kvar nu sedan den hårda vintern och de hungriga lodjuren tagit sitt, men de som är kvar finns är i trädgårdar och på fält, inte i skogen. För i skogen är lodjuren och där vill inte rådjuren vara längre. I skogen är rådjurstomt.
De här penséerna köpte jag för ett par veckor sedan, jag var nästan först på Plantaget i Karlstad. De har redan varit översnöade flera gånger, men reser sig tappert igen så fort snön går bort. De lär tåla upp emot 7 minusgrader. Det är inte de storblommiga penséerna utan mindre mer buskiga.
Hur som helst så är det de första blommorna i trädgården och det är suveränt att se dem. Har både på framsidan och baksidan. Nu börjar krokusen blomma också. Har ett par rundlar ner emot vägen. Det är grusunderlag och sydsluttning så de blommar rätt tidigt för att inte vara efter en vägg.
Hos modren blommar snödroppar, krokus och blåsippor. Hon hade det i sin skogsträdgård förr och tog med hit till Svensbyn för snart 15 år sedan. De blommar än, men så har hon alltid lyckats få allting att blomma. Hon har gröna fingrar eller vad det nu kan kallas. Ur hennes händer växte allting frodigt och vackert, blev bara större opch mer omfångsrikt för varje år som gick. Hos mig överlever bara det mest härdiga och endast några år, sen får jag plantera nytt. Men jag framhärdar ändå. Måste ha blommor i trädgården! Och betraktar varje år som en seger.
Mossa
Jaha, hur bekämpar jag det här då, mossa på altanen och räcket? Tips mottages tacksammeligen!
Jan Stenmark
"Jag hade nått toppen och kvinnorna stod på kö för att få känna på de vassa armbågarna som fört mig dit" säger mannen på bilden.
Jag faller pladask för Jan Stenmarks ironier och den här från Aftonbladet häromdagen är en klar höjdare!
Valsas valpar slutet mars.
På allmän begäran, valprapport.
Här är alltså några av Valsas valpar i dagsläget, de små som föddes med kejsarsnitt. Små knubbiga sötnosar, 8 stycken. Nu lägger jag ut bild, den första av flera som kommer framöver för att valpköpare och andra ska få följa deras utveckling. Alla är borttingade till köpare. Leverhögens kennel brukar kunna ta fram hamiltonvalpar med mycket jaktlust och bra utseende, så de här var inte svårsålda. Den som vill hitta hundbilder på min blogg kan gå in på kategorin "husets hundar". För den här bilden kommer ju att försvinna bakåt i kön och inte synas direkt när det kommer nya inlägg och bilder i min webb-dagbok.
Svinalängorna
Under helgen i Sunne på Selma o SPA så läste jag boken Svinalängorna. Den var lagom lång för att klämma i lugn takt över en helg så. Boken har ju fått Augustpris och goda recensioner så jag läste den nog tyvärr med lite för höga förväntningar. Den var en lätt besvikelse.
Visst fick jag mitt lystmäte av nostalgi. Det skildrar en tid jag känner väl igen, 50-talet och 60-talet. Det var min uppväxttid också. Som tidsskildring är den helt ok. Den beskriver också med ruggig realism hur det är / var att leva i misär med föräldrar som ständigt sviker sina barn men som samtidigt med de små krafter som står till buds ändå älskar sina barn. Det handlar om barns strategier för att överleva en outhärdlig situation. Det är inte alltid etablerade knep.
Men samtidigt så hade jag väl ändå tänkt att med den här miljön som bakgrund så skulle det gå att teckna ner en roman med ett slags händelseförlopp. Men så blir det inte. Berättelsen är mer en samling nedslag i den här miljön, inte alltid i kronologisk ordning, vilket ibland stökar till det i de inre bilderna. Det känns mer som en samling reportage än som en roman. Men jag kanske begär för mycket.
Boken är ändå läsvärd för sin realistiska skildring av en värld som tack o lov få av oss har upplevt och för att den speglar sin tid så väl. Alltså: Läs den!
Visst fick jag mitt lystmäte av nostalgi. Det skildrar en tid jag känner väl igen, 50-talet och 60-talet. Det var min uppväxttid också. Som tidsskildring är den helt ok. Den beskriver också med ruggig realism hur det är / var att leva i misär med föräldrar som ständigt sviker sina barn men som samtidigt med de små krafter som står till buds ändå älskar sina barn. Det handlar om barns strategier för att överleva en outhärdlig situation. Det är inte alltid etablerade knep.
Men samtidigt så hade jag väl ändå tänkt att med den här miljön som bakgrund så skulle det gå att teckna ner en roman med ett slags händelseförlopp. Men så blir det inte. Berättelsen är mer en samling nedslag i den här miljön, inte alltid i kronologisk ordning, vilket ibland stökar till det i de inre bilderna. Det känns mer som en samling reportage än som en roman. Men jag kanske begär för mycket.
Boken är ändå läsvärd för sin realistiska skildring av en värld som tack o lov få av oss har upplevt och för att den speglar sin tid så väl. Alltså: Läs den!
Om bloggande
Jag har mumlat om det, här och där i kommentarer men tar det i ett inlägg också.
Jag har valt att skriva en öppen blogg, dvs jag skriver inte anonymt med ett alias. Det gör jag främst för att jag vill kunna skriva på ett sådant sätt att min utflyttade barn kan följa livet på Liane och i Årjäng. Och att vänner i andra länder, på annan ort ska kunna läsa om hur det är här. Min blogg är alltså också ett slags refererande / reflekterande av både våra liv och dagsaktuella händelser här i bygden.
Öppenheten har ju fördelar, jag kan beskriva verkliga händelser, lägga ut bilder. Men den har också nackdelar. Jag måste hela tiden tänka på att skriva så att jag inte sårar eller lämnar ut människor. För det är verkligen inte meningen. Hittills har jag inte fått några reaktioner i den vägen. Jag vill heller inte skriva om djupt personliga saker och lämna ut mig själv.
Jag har ibland varit frestad att starta en anonym blogg för att kunna skriva på ett annat sätt men har hittills valt att avstå. Jag undrar hur alla andra bloggare tänker.
Jag har valt att skriva en öppen blogg, dvs jag skriver inte anonymt med ett alias. Det gör jag främst för att jag vill kunna skriva på ett sådant sätt att min utflyttade barn kan följa livet på Liane och i Årjäng. Och att vänner i andra länder, på annan ort ska kunna läsa om hur det är här. Min blogg är alltså också ett slags refererande / reflekterande av både våra liv och dagsaktuella händelser här i bygden.
Öppenheten har ju fördelar, jag kan beskriva verkliga händelser, lägga ut bilder. Men den har också nackdelar. Jag måste hela tiden tänka på att skriva så att jag inte sårar eller lämnar ut människor. För det är verkligen inte meningen. Hittills har jag inte fått några reaktioner i den vägen. Jag vill heller inte skriva om djupt personliga saker och lämna ut mig själv.
Jag har ibland varit frestad att starta en anonym blogg för att kunna skriva på ett annat sätt men har hittills valt att avstå. Jag undrar hur alla andra bloggare tänker.
Sunne - SPA - Selma
Imorgon lördag åker vi till Sunne, till Selma och SPA. Ja, det är ju ett årsmöte förstås och jag hänger med för att bara vara lat, mumsa och äta och avnjuta någon god bok eller så. Får se om den uppkopplade datorn i entrén finns kvar. I så fall kan det ju bli ett bloggbesök också under tiden.
Jordbruksministerns bild!
Så här glad blev Eskil när han fick bilden som jag lagt ut på bloggen förut; där han sköt älgen för Nikita 2003 i Ockelbo. På baksidan hade Roland satt in en teckning av älgen som han inte fick skjuta på den jakten :-)
Det är gubben, Roland, som ger honom bilden och vårt kommunalråd Kjell Ericsson som står bakom.
Den här bilden är tagen i Årjäng på det landsbygdsmöte som hölls i dag på eftermiddagen kl 16.00.
Eskil Erlandsson meddelar rovdjursbeslutet
Jordbruksministern meddelar ändringen av jaktförordningen paragraf 28 vilken medger att rovdjur får skjutas i nödvärn även utanför hägn för att försvara hundar o tamdjur. Beslutet om den här ändringen av jaktförordningen är tidsbegränsat till att gälla två år på försök.
Presskonferensen går av stapeln kl 13.00 idag torsdag i Karlstad på Conferenscentre. De som sitter till höger om ministern är landshövding Eva Ericsson och kommunalrådet i Årjäng Kjell Ericsson.
Eskil Erlandsson gillar trav
Vi har en jordbruksminister som gillar trav också, inte bara jakt. Han skulle alltså passa utmärkt här i Årjäng, om han nu inte redan hade en gård på småländska höglandet. Lite skog har han kvar men mycket blåste Gudrun ner.
Här avslutar han besöket i Årjäng med en guidad rundtur i Nordiska travmuseet.
Tillåtet att skjuta varg för att försvara attackerad hund!
Nu äntligen kommer en bättre lagstiftning när det gäller möjligheterna att skydda sig mot närgångna vargar. Vi har vetat det ett tag men det har varit hemligt.
Hittills har det endast varit möjligt att skjuta varg inne i tamdjurshägn för att skydda djuren. Då har det nästan alltid varit för sent. Nu får man skydda djur även utanför hägn. Och framför allt får man även skydda sina hundar när de attackeras av varg, vilket inte varit möjligt förut. För alla jägare i Sverige är detta en oerhört viktig nyhet.
Om detta kommer Eskil Erlandsson att berätta idag i Årjäng och avsikten har hela tiden varit att koordinera Årjängsbesöket med den här nyheten. Det är därför besöket har flyttats fram. Det har tagit tid att få till den sista skrivningen i beslutet.
Hittills har det endast varit möjligt att skjuta varg inne i tamdjurshägn för att skydda djuren. Då har det nästan alltid varit för sent. Nu får man skydda djur även utanför hägn. Och framför allt får man även skydda sina hundar när de attackeras av varg, vilket inte varit möjligt förut. För alla jägare i Sverige är detta en oerhört viktig nyhet.
Om detta kommer Eskil Erlandsson att berätta idag i Årjäng och avsikten har hela tiden varit att koordinera Årjängsbesöket med den här nyheten. Det är därför besöket har flyttats fram. Det har tagit tid att få till den sista skrivningen i beslutet.
Planering framöver
I morgon jordbruksminister. Till helgen Sunne med SPA. Söndag kväll långt telefonsamtal med D och G i Frankfurt eftersom jag ska översätta deras personliga presentationer inför fotoutställningen på biblioteket i Årjäng fram i maj. Längfredagen kommer tyska goda vännerna från Hamburg på besök. Påskafton 50-årskalas Lian.
Har försökt att ta mig samman och planera våra liv framöver. Jag bokade på hotell Winn i Husqvarna för Elmia Game fair. Hoppas det är ok. Om någon vet något annat så får Ni säga det. Jag hoppas det är tyst. Vi landsbygdsbor kan inte sova i trafikljud. Glömmer aldrig när vi försökte sova på Scandic hotell i Södertälje. Det ligger precis där motorvägarna delar sig i två och det lät som om långtradarna försökte ta sig igenom hotellkorridoren hela natten. Vi sov verkligen inte en enda minut och nu överdriver jag inte! Vi är inte alls vana vid sånt väsen. Det mesta ljudet på vår lilla landsväg är kloppet från hästar som körs förbi för att tränas till start på Årjängs travbana.
Några dagar på påsklovet drar vi till Stockholm för att avnjuta sonens lägenhet när han är i LA och för att träffa dotter och barnbarn som kommer ner dit från Umeå. Det blir ett par hela dagar där. På hemvägen ska gubben till ett rovdjursseminarium på Kvinnersta. (Ljuva minnen från Blå Stjärnekurser. Herregud jag är faktiskt "utbildad" djursjukvårdare och avbytare i lantbruket i händelse av krig och var i största hemlighet (!) krigsplacerad i Gabrielssons potatisland!! Tur att vi har haft fred sedan dess!)
Och medan han är på rovdjurseminarium under dagen så ska jag avnjuta barndomens trakter runt Örebro - Hallsberg. Säkert blir det Marieberg köpcentrum, Örebro konstmuseum (vad ställer man ut nu?). Kanske Suss är hemma?
Det blir säkert fadrens grav vid Hallsbergs kyrka, besök på bokhandeln där för att växla några ord med Bosse, kanske Inger i Sandstorp, biblioteket, eventuellt se bror o svägerska som bor i Åsbro numera, kanske en matbit på hotell Stinsen hos goda vänner. Ja, det finns en del att välja på. Det räcker iofs att se husen, träden, gräset och stenarna som jag minns sedan jag var liten. Det är alltid en sån kakafoni av minnen som strömmar över mig när jag kommer dit. Kommer ihåg, röster, dofter, händelser som varit bortglömda.
Veckan efter midsommar åker vi ner till Småland för att bla träffa Stockholmssonens svärföräldrar. I september kommer kanske LA-sonen hit för ett månadslångt Sverigebesök. Fiskegästerna börjar komma i slutet av april, sedan är vi låsta varje lördag i stort sett fram till i september,
Det är den ungefärliga agendan med speciellt framöver, men i övrigt är det lugnt.
Har försökt att ta mig samman och planera våra liv framöver. Jag bokade på hotell Winn i Husqvarna för Elmia Game fair. Hoppas det är ok. Om någon vet något annat så får Ni säga det. Jag hoppas det är tyst. Vi landsbygdsbor kan inte sova i trafikljud. Glömmer aldrig när vi försökte sova på Scandic hotell i Södertälje. Det ligger precis där motorvägarna delar sig i två och det lät som om långtradarna försökte ta sig igenom hotellkorridoren hela natten. Vi sov verkligen inte en enda minut och nu överdriver jag inte! Vi är inte alls vana vid sånt väsen. Det mesta ljudet på vår lilla landsväg är kloppet från hästar som körs förbi för att tränas till start på Årjängs travbana.
Några dagar på påsklovet drar vi till Stockholm för att avnjuta sonens lägenhet när han är i LA och för att träffa dotter och barnbarn som kommer ner dit från Umeå. Det blir ett par hela dagar där. På hemvägen ska gubben till ett rovdjursseminarium på Kvinnersta. (Ljuva minnen från Blå Stjärnekurser. Herregud jag är faktiskt "utbildad" djursjukvårdare och avbytare i lantbruket i händelse av krig och var i största hemlighet (!) krigsplacerad i Gabrielssons potatisland!! Tur att vi har haft fred sedan dess!)
Och medan han är på rovdjurseminarium under dagen så ska jag avnjuta barndomens trakter runt Örebro - Hallsberg. Säkert blir det Marieberg köpcentrum, Örebro konstmuseum (vad ställer man ut nu?). Kanske Suss är hemma?
Det blir säkert fadrens grav vid Hallsbergs kyrka, besök på bokhandeln där för att växla några ord med Bosse, kanske Inger i Sandstorp, biblioteket, eventuellt se bror o svägerska som bor i Åsbro numera, kanske en matbit på hotell Stinsen hos goda vänner. Ja, det finns en del att välja på. Det räcker iofs att se husen, träden, gräset och stenarna som jag minns sedan jag var liten. Det är alltid en sån kakafoni av minnen som strömmar över mig när jag kommer dit. Kommer ihåg, röster, dofter, händelser som varit bortglömda.
Veckan efter midsommar åker vi ner till Småland för att bla träffa Stockholmssonens svärföräldrar. I september kommer kanske LA-sonen hit för ett månadslångt Sverigebesök. Fiskegästerna börjar komma i slutet av april, sedan är vi låsta varje lördag i stort sett fram till i september,
Det är den ungefärliga agendan med speciellt framöver, men i övrigt är det lugnt.
Elmia Game Fair
Nu har vi då äntligen bestämt att vi ska åka till Elmia jakt- och viltmässa i Jönköping Kristihimmelfärdshelgen. Vi åker onsdag till fredag. Någon som vet något om bra hotell / pensionat eller så i närheten? Går det bussar från centrum till mässan? Hotellet på mässområdet var fullt sedan länge.
Lilla Leva dog.
Har skrivit om det i kommentarerna men skriver här också för Er som läst om valpningen.
Den lilla valpen som satt på tvären, som var dödfödd och som återuppstod fick heta Leva. Men hon var nog tagen av den besvärliga förlossningen och blev allt svagare. Mamma Valsa märkte att något var fel och pysslade om henne jättemycket, slickade henne, bar henne och grejade med henne. Men det hjälpte inte. Livsgnistan slocknade till slut och hon dog. Nu är hon nog i hundhimlen och skuttar omkring och leker sorglöst. De övriga 8 valparna mår bra, äter, växer och frodas.
Udda bekantskap - en jordbruksminister!
Björn Klix brukar fråga var vi hittar alla udda bekanta, bl.a. utifrån min beskrivning av vår vän Richard O som växte upp i Ugandas inland och som kan jaga på traditionellt primitivt sätt.
Här är en annan jägare, men nu i gubbens yttre bekantskapskrets; jordbruksminister Eskil Erlandsson. De har jagat älg ihop vid några tillfällen. Här har Eskil skjutit en älg för Rolands hund. Nja, Roland var hundförare, det var Morgan i Intakas hund; Nikita. Jag tror det var första jakttilfället, året var 2003 och platsen Ockelbo. Fast då var Eskil en vanlig enkel riksdagsman, inte minister, så det var inte så mycket stohej med allting
Det har varit på gång att Eskil skulle komma till Årjäng inbjuden av vårt kommunalråd Kjell Ericsson, de satt i riksdagen tillsammans, men datum har flyttats fram, det har inte passat
.
Nu blir det i alla fall på torsdag den 22 mars, han kommer att närvara vid ett landsbygdsmöte på Travmuseet klockan 16.00 och sen åka tillbaka samma dag, en snabbvisit.
Jag antar att det som vanlig blir prat om rovdjur, strandskydd, skogspolitik med miljö kontra produktion och EU kontra jordbruk. Allmänheten är inbjuden att ställa frågor, få information osv.
Valpning - första valpen ute!
Mamma till vår hund Jazz heter Valsa och hon ägs gemensamt av min gubbe och B i Leverhögen, men bor alltså hos B o L i Leverhögen. Hon var parad igen och började valpa natt till i fredags. Det kom två valpar runt midnatt men sen stoppade det upp och på morgonen hade det inte blivit fler.
Då åkte gubben o B till Askim i Norge med Valsa till en veterinär där som de brukar konsultera när det gäller husets hundar. Och han bedömde det omedelbart som ett fall för kejsarsnitt.
Valsa blev sövd och här har han lagt henne på rygg på bordet och fixerat alla fyra tassarna i det läget. Man ser baktassarna på bilden. Sedan på med ett sterilt skynke. Jag kan inget om hundanatomi men valparna ligger efter varandra som i två "korvar". Om det är livmödrar eller förlossningskanaler vet jag inte. Men här har han i alla fall lagt upp en av "korvarna" på magen på Valsa och tagit ut den första valpen.
Så här fortsatte det och varje valp han tog ut skickade han vidare till sin assistent, gubben och B. som hade fullt upp med att torka dem torra och rena och lägga dem i en korg.
Jag lägger ut resten av bilderna från ingreppet i en sekvens neråt. Bilderna är tagna med mobilkamera och håller inte högsta kvalitet.
Valpning - den återuppståndna!
Efter att ha tömt den ena förlossningskanalen på valpar så kom då veterinären till den andra. Och där låg orsaken till att valpningen stoppat upp. En valp låg på tvären. Veterinären tog ut henne men hon var livlös trots upplivningsförsök. Eftersom allt måste gå snabbt så slängde han den lilla kroppen i papperskorgen under bordet och fortsatten ta ut de andra valparna.
När allt var överstökat och färdigt så hävde sig plötsligt den kvinnliga assistenten ner i papperskorgen. Då hade den lilla "döda" valpen kvicknat till och börjat gny. Här ligger hon nu och blir vederbörligen ompysslad. Hon var lite mindre än de andra men pigg!
Detta hade veterinären varit med om endast en gång under sina 40 år i yrket. Den gången var det en afgansk vinthundsvalp. Då hade hundägaren dessutom hunnit hem. Han hade börjat städa lokalen för dagen och skulle gå hem när han hörde att de rörde sig i papperskorgen. Hundägaren fick då komma tillbaka o hämta sin valp!
Valpning - allt väl 9 st!
Här är allt över. Veterinären och hans assistent visar stolt upp de 9 valparna.
Valpning - hemma igen!
Här är alla lyckligen hemma igen. Valsa är fortfarande sövd men valparna kan dia ändå. Det går utmärkt sa veterinären. Det vita i mitten på bilden är en valp som ligger och sträcker på sig med den ljusa magen uppåt.
Gubben ringde igår och kollade läget och det var bra. Alla var pigga. Dilemmat är bara att Valsa ju har 8 spenar men 9 valpar så de får fajtas om maten. Men det går säkert bra. Om inte så blir det att hjälpa till med flaskuppfödning.
Klyftpotatis
Jag gjorde klyftpotatisen men glömde en del av ingredienserna. Det blev alltså klyftpotatis med hackad oliver och soltorkade tomater i olja och jag kunde inte låta bli att ha på lite finhackad vitlök också. 25 minuter i ugnen var perfekt. Men jag glömde att potatisklyftorna skulle göras på en bädd av grovt salt. och kryddas med timjan eller rosmarin Det hade nog inte varit fel. Men jag gillar inte så salt mat så för min del var det ok. Det smakade i alla fall bra och vi gör nog den här rätten fler gånger.
Till det hade vi helt enkelt stekt fläskfile och ett par sallader och bernaisesås.
Desserten blev enkelt finhackad färsk ingefära stekt i smör sedan i med tinade avhällda hallon. När det har kokat ihop lite på med honung, inte för mycket och en skvätt Grand Marnier. Serveras varmt till vanlijglass och gärna vispgrädde till.
Gästerna var goda vänner R o Å-B från Snarkil. Och eftersom vi satt och pratade till fram på småtimmarna så orkar jag inte lägga ut bilderna om valpning med kejsarsnitt. Det får bli imorgon bitti innan vi åker till travet. Det är säsongspremiär på Årjängs travbana då och vi kommer att vara där och äta en bit i restaurangen.
Till det hade vi helt enkelt stekt fläskfile och ett par sallader och bernaisesås.
Desserten blev enkelt finhackad färsk ingefära stekt i smör sedan i med tinade avhällda hallon. När det har kokat ihop lite på med honung, inte för mycket och en skvätt Grand Marnier. Serveras varmt till vanlijglass och gärna vispgrädde till.
Gästerna var goda vänner R o Å-B från Snarkil. Och eftersom vi satt och pratade till fram på småtimmarna så orkar jag inte lägga ut bilderna om valpning med kejsarsnitt. Det får bli imorgon bitti innan vi åker till travet. Det är säsongspremiär på Årjängs travbana då och vi kommer att vara där och äta en bit i restaurangen.
Bloggen strular med kommentarerna!
Jag kan bara beklaga att bloggen strular med kommentarerna. Vill återigen försäkra att det är inte jag som censurerar, en del kommentarer vägrar att bli synliga för läsaren trots att jag kan se och läsa dem. Jag har försökt svara på Gunsan o Bosses kommentar nu 3-4 gånger men det går inte. Likaså på Troldas och fler.
Lilla Elin Js första restaurangbesök!
Gubben o L skulle på Kennelklubbens årsmöte i Karlstad i kväll, fredag. Fru A, lilla Elin och jag var med på upptakten dvs en bit mat tillsammans på restaurang via Appia i Karlstad. Detta var lilla Elins första restaurangbesök och det föll mycket väl ut. Hon trivdes som fisken i vattnet, jätteintresserad av alla ljud, de blänkande glasen, alla levande ljus och oss som ville prata med henne. Hon skrattade och var mycket sällskaplig. Det blir alltså säkert inte det sista besöket på krogen.
Dessutom demonstrerade hon sin favoritställning; att dra sig upp från sittande hållande i pappa Ls fingrar och stå så här och trampa lite, samt kolla runt på omvärlden. Väldigt stadig och vaken för att bara vara 3 månader! Hon har verkligen förmerat sig sedan vi träffade henne förra gången.
Imorgon när jag har mer tid ska jag fixa till och lägga ut bilder från en valpning med kejsarsnitt. Den ägde rum idag på förmiddagen, så nu har alltså våran Jazz fått 9 halvsyskon. Det blir lite realistiska bilder och en solskenshistoria.
Mat på via Appia
Vi åt en bit mat på via Appia i Karlstad innan gubbarna skulle gå på möte. Ganska ny restaurang, bredvid Mitticity. Helt ok inredning, vi fick maten snabbt och ett vänligt bemötande. Priserna helt ok. Vi valde alla samma sak: Majskyckling med Karljohansvamp, bacon och örtklyftpotatis. Det var gott, speciellt svampen! Vi undrade varför det heter majskyckling; om den är uppfödd på majs, eller stekt i majsolja eller någon majskrydda på (?).
Efter maten åkte lilla Elin o mamma hem och jag tog en tur till Bergvik köpcenter. På infarten till Karlstad stannade vi till på Plantaget och jag fick äntligen köpa mina efterlängtade påskliljor och penseer. Penseerna var av den mindre men buskigare modellen. Jag brukar sätta dem nu tidigt i amplarna, det är så fint att se dem där och de klarar ju även frosten som säkert kommer framöver. De kan till o med snöa över och klara sig.
Kaffe
Alltså, det här var nytt för mig. Vid kvällens besök på via Appia i Karlstad så avslutade vi med kaffe. Och då får man fram en kaffemaskin till bordet. Den är förberedd och man ska begripa att man ska trycka ner spaken sakta för att liksom göra sitt eget kaffe!
Tur att vi hade världsvant sällskap med, A o L från Karlstad. Mannen i sammanhanget är anställd av NCC, pendlingsjobbar i Stockholm och har alltså varit ute i vida världen förut. Han fixade detta på nolltid. Fast vi kanske också hade gjort det. Vår gode vän D. från Frankfurt am Main har också en sån här apparat hemma. Det blir supergott kaffe!
Sen är vi sugna på att test Ls recept på egengjord klyftpotatis. Så här kommer vi att göra den:
Bakplåtspapper i botten på plåten så det inte bränner fast. Skala eventuellt potatisen, klyfta, vänd runt den i olja, sprid ut på plåten, strö över oliver och soltorkade tomater i olja och någon krydda (glömt vilken, ev timjan el basilika). Sedan in i ugnen så där 30 minuter. Fast det låter mycket om man har klyftat potatisen.
Bredband 1:a juni?
Vi lever i en hopplös modemtillvaro. Det betyder med jämna mellanrum tvärstopp i mailboxen för att någon skickat en liten filmsnutt eller något annat piggt. Idag senast kom ett par mail på 13 mb var, sammanlagt 26 o gränsen går vid 30 så då var det kört igen. När mailen börjar ticka in väldigt långsamt så är det bara att bryta, gå in på tele2 och ta bort. Numera kan vi själva och slipper ringa och be om hjälp.
Men enligt uppgift i kväll så ska det alltså bli så att vi äntligen får bredband här 1 juni. Jag tror det när jag ser det!
Ja, bredband blir det säkert inte utan något liknande ADSL eller så, men bättre än inget. Detta är ju helt kört!
Men enligt uppgift i kväll så ska det alltså bli så att vi äntligen får bredband här 1 juni. Jag tror det när jag ser det!
Ja, bredband blir det säkert inte utan något liknande ADSL eller så, men bättre än inget. Detta är ju helt kört!
HAN KOMMER HEM - KANSKE!
Glädjen står högt i tak just nu. Vi har pratat med LA-sonen. Det brukar vara lagom så här lite sent på kvällen, då är det lunchtid i LA och han kan prata. Och han berättade att när det dataspelet han håller på med (Mercenaries för PS3)är helt färdigt så kanske han tar en månad ledig och kommer hem!! Det blir eventuellt framåt hösten! Jätteroligt är det!!
Vi har gått och hängt läpp för att det skulle dröja till nästa sommar och det kändes oändligt långt att ha två år mellan hemresorna. I USA har man så lite semester så det är inte mycket att åka på. Semester är bara ett par veckor per år egentligen.
Han fyller snart 30 år och Stockholmssonen med flickvän ska åka dit och hälsa på ett par veckor då. Samtidigt kanske vi lånar deras lägenhet i Stockholm och träffar dotter + barnbarn som troligtvis flyger dit ner från Umeå då under några dagar. Hon jobbar just nu på en skola och har påsklov då. Det gäller att trixa till det.
Ja planerna framskrider. Imorgon eventuellt ett evenemang i Karlstad som vi åker på. Jag vill gärna och hoppas naturligtvis att vårblommorna kommit så jag får köpa påskliljor och penseer till utplantering nu. Något ska jag väl spendera lönen på nu när jag inte köper några kläder.
Sen ska det bli något slags årsmöte med övernattning och SPA i Sunne snart. Den 22 mars kommer kanske en av gubbens mer ovanliga bekanta på besök och det lär väl bli ett visst ståhej då antar jag. Sen planerar vi för att fram i maj faktiskt åka till jakt o vilvårdsmässa i Jönköping. Har några dagar försökt samla mig till att ordna med det men inte kommit till skott för det har varit ett annat projekt på gång: Medborgarförslag.
I min kommun kan enskilda medborgare skriva förslag till kommunfullmäktige och nu har jag skrivit ett. Det cirkulerar ännu så länge bara i en begränsad krets av "responsgivare" men jag kommer att sända in det på måndag till kommunen. Ska berätta mer om innehållet och gången senare.
Såg förresten TV 4 -reportaget om märkning av lusiga älgar just nu, den märkning som jag berättat om här på bloggen. Mest såg vi gubbens mössa som Gunnar G lånade och hade på sig under intervjun eftersom han glömt sin. Sen såg vi gubbens fingrar när han plockade lus, sen såg vi en skymt av honom när han satt bredvid älgen.
Vi har gått och hängt läpp för att det skulle dröja till nästa sommar och det kändes oändligt långt att ha två år mellan hemresorna. I USA har man så lite semester så det är inte mycket att åka på. Semester är bara ett par veckor per år egentligen.
Han fyller snart 30 år och Stockholmssonen med flickvän ska åka dit och hälsa på ett par veckor då. Samtidigt kanske vi lånar deras lägenhet i Stockholm och träffar dotter + barnbarn som troligtvis flyger dit ner från Umeå då under några dagar. Hon jobbar just nu på en skola och har påsklov då. Det gäller att trixa till det.
Ja planerna framskrider. Imorgon eventuellt ett evenemang i Karlstad som vi åker på. Jag vill gärna och hoppas naturligtvis att vårblommorna kommit så jag får köpa påskliljor och penseer till utplantering nu. Något ska jag väl spendera lönen på nu när jag inte köper några kläder.
Sen ska det bli något slags årsmöte med övernattning och SPA i Sunne snart. Den 22 mars kommer kanske en av gubbens mer ovanliga bekanta på besök och det lär väl bli ett visst ståhej då antar jag. Sen planerar vi för att fram i maj faktiskt åka till jakt o vilvårdsmässa i Jönköping. Har några dagar försökt samla mig till att ordna med det men inte kommit till skott för det har varit ett annat projekt på gång: Medborgarförslag.
I min kommun kan enskilda medborgare skriva förslag till kommunfullmäktige och nu har jag skrivit ett. Det cirkulerar ännu så länge bara i en begränsad krets av "responsgivare" men jag kommer att sända in det på måndag till kommunen. Ska berätta mer om innehållet och gången senare.
Såg förresten TV 4 -reportaget om märkning av lusiga älgar just nu, den märkning som jag berättat om här på bloggen. Mest såg vi gubbens mössa som Gunnar G lånade och hade på sig under intervjun eftersom han glömt sin. Sen såg vi gubbens fingrar när han plockade lus, sen såg vi en skymt av honom när han satt bredvid älgen.
Naken älg - bild
Vi har nakna älgar här i västra Värmland. De har blivit ganska många nu och ett stort antal har frusit ihjäl i vinter eftersom den skyddande pälsen saknats. Idag skulle ett antal nakna älgar märkas med sändarhalsband i forskningssyfte. Älgarna letas upp o sövs från helikopter. Det skedde i Djurskog i Östervallskogs församling Årjängs kommun och gubben var med förstås. Han har tagit bilderna som jag nu lägger ut i en sekvens neråt i turordning, tvärsemot hur man brukar göra på bloggen.
Naken älg bild - helikopter
De nakna älgarna som ska sövas och märkas, letas upp med helikopter. Från helikopter skjuts en sövningsampull på älgen. Det kräver en säker hand och ett gott samspel mellan helikopterförare och skytt. Helikoptern får endast vara c:a 5 meter från älgen när skottet avlossas.
Naken älg - bild bedövningsgeväret
Detta är geväret som används till att skjuta bedövningsampullen på älgen så att den kan sövas och märkas.
Naken älg - bild sövningsampull
Så här ser sövningsampullen ut i närbild. Medlet som används är så giftigt att den här dosen kan döda 25 människor inom 2 minuter. Vid hanteringen av detta så måste det alltid finnas motgift i närheten och det ska ges inom en minut om någon råkar få giftet i ett sår eller på annat sätt. Alla som arbetar här har handskar på sig som skydd.
Naken älg med sändare- bild
Här liggen den sövda älgkon och har fått ett sändarhalsband. Det syns väl att hon har tappat hår på halsen. Det är en del fält på kroppen som är helt kala, andra har liksom kort stubbhår. Teorin är att älgarna invaderas av mängder av älglus som lägger ägg på dem. Men man vet inte än. Älglusen (hjortlusfluga tror jag den heter) har funnits några decennier och i allt större mängd.
Naken älg går - bild
Här är märkningen avslutat och älgen går iväg. Det tar två minuter från det att den fått motgift tills den börjar gå, först vinglande men strax stadigt. Sändaren som den har om halsen gör att forskarna kan följa älgen minst ett år och kan se vad som händer. Man kan också följa utveckliningen av sjukdomen på den enskilda individen. Detta var en ko, 7-8 år gammal med en kalv. Kalven höll sig i närheten och de återförenades med lockrop direkt efter.
DÅRARNA-FILMEN, SE DEN!!!!
Om Ni har tänkt se bara en enda film i år så är det den här Ni ska se: Se upp för dårarna, dårarna stängs!
Detta var ´finalen på vår lilla endagssemester i Karlstad i lördags, 18.15 på Filmstaden.
Helena Bergström måste bara fortsätta regissera film när hon gör det så bra. Filmen arbetar med finstämda subtila medel, den är inte övertydlig och undervisande. Men ändå berikar den mig genom att dra fram mina egna fördomar i ljuset. Den gör det med glimten i ögat, ena stunden genom att locka till skratt och sedan till tårar. Hela tiden är den underhållande och man vill inte missa en minut. Tempot varierar och dramat förs framåt på ett logiskt sätt men bjuder ändå på tillräckligt många överraskningar för att inte bli tråkigt förutsägbart. Det är en film som vågar skämta både om invandrare och om "oss svenskar", men aldrig elakt utan ömsint.
Valet av skådespelare är gjutet! De är inte ute och "spelar teater" utan de "är" sina rollfigurer med hull och hår och det är tur för det är bitvis explosiva rollfigurer som snabbt hade kunnat bli teatraliska. Och de avslöjande närbilderna är många.
Men det är inte endast en film som speglar invandrare och deras situation utan kanske främst ett familjedrama på flera plan. Det handlar både om hur föräldrar med stor självklarhet kan förtrycka och sudda ut sina barn och om djup kärlek kontra häftig passion. Det finns en kort kärlekscen mellan den mörka huvudrollsinnehaverskan och "Henke" som är bara så bra! Lev med i den!
Lars Lerin
På endagssemestern till Karlstad i lördags blev det en tur till Värmlands museum förstås. Det är ett bra museum med en bra barnverksamhet, fina permanenta utställningar och vackra lokaler nära centrum. Det blev årets museum i Sverige förra året tror jag. Den tillfälliga utställningen om häxor och helvetet var bara totalt intetsägande för mig. Kanske underhållande för barn i lågstadie-mellanstadieålder.
Men jag smög mig längre in i lokalerna och hittade bilder ur museets egna samlingar. Och här fick jag njuta av en pärla: Lars Lerin. Det är en stor rejäl akvarell med massor av Lerins typiska "mörka ljus". Jag vet inte hur han bär sig åt för att få fram det, men det spelar omkring i de flesta av hans akvareller. Och när man betraktar penseldragen på nära håll ser allt ut att vara så självklart enkelt, utan tvekan i handen som hållit i penseln. Här finns värme och kyla, mörker och ljus, hopp och förtvivlan, liv och död.
Ny liten shoppingvagn!
På endagssemestern i Karlstad igår så gick jag in på Hemköp för att fylla på förrådet av dietmat och konserverade fikon. Då träffade jag för första gången deras nya lilla shoppingkorg. Och livet stod på ände!
Jag fattade inget och min tekniskt mer begåvade man var just då på puben runt hörnet. Jag försökte begripa hur den skulle hanteras. Provade att bära den men den var för stor och klumpig. Så jag ställde tillbaka den och tänkte att jag tar allt i händerna.
Men det gick ju inte så jag fick allt gå tillbaka till korgarna. Då fick jag se hur en annan kund gjorde, vecklade ut det långa handtaget och drog alltså den här lilla vagnen efter mig genom affären.
Det var fler kunder som var konfunderade såg jag. När jag rotade omkring i hyllorna runt korgstället så kom flera som betedde sig som jag ungefär Vi är tydligen alla totalprogrammerade på de kundvagnar och korgar vi haft de senaste fyrtio åren och inte riktigt beredda på innovationer.
Den lilla röda hundvagnen var i alla fall rätt mysig att gå omkring med, som att dra en hund i koppel efter sig. Smidigare än en stor kundvagn.
Fika 62 kr
Karlstad på endagsssemester hade vi igår lördag. Vi startade på Mitticity, det nya köpcentret inne i stan, och tog en fika. Och detta kostade 62 kronor!! Varsin kaffekopp och två biskvier!!
Gubben försvann förstås till gubbdagis= Clas Olsson och jag strosade runt i affärerna. Jag hittar inget i affärer numera. Kan det var att jag är för gammal eller är det modet som är fel. Alltså alla upptänkliga mammaklänningmodeller (Annaa har lärt mig att det empireskärning!) och jättesmala byxor. Smala byxor bara klättrar uppåt på mina ben och lägger sig i korvlager runt knäna, det går inte.
Det enda som jag kände igen och gillade var musiken som spelades överallt. Det var vår gamla 60 -70-talsmusik. De blev i alla fall billigt för min del, inget inhandlat.
Vargar dödar älg bild 1
Älg är stapelföda för de svenska vargarna. Här visar jag en bildsekvens där 7 vargar i en flock jagar och dödar en vuxen älg. Den räcker ungefär en vecka åt en vargflock, det betyder att 50- 60 älgar dödas inom vargflockens revir per år. Dilemmat i Sverige är att inga beräkningar av konsekvenserna på kvövviltstammarna har gjorts utifrån det samlade jakttrycket från varg, björn och lo. För i stora områden i mellansverige finns alla dessa stora rovdjur närvarande samtidigt.
En varg är ungefär lika hög som diskbänken över manken och de uppträder ofta som här i flock eftersom de är flockdjur. I Sverige som enda land i världen så får man inte freda sina tamdjur på ett rimligt sätt från varg. Varg får inte alls ofredas, skrämmas eller ens spåras i "färdriktning". Det innebär att de svenska vargarna oblygt rör sig nära människor och bebyggelse. Så nära att många trott att de varit tama från början, hämtade från djurparker.
Råden från rovdjursexperter på bl.a. Grimsö forskningsstation är att inte springa när man möter vargflocken för det kan trigga igång deras jaktinstinkt och dödarinstinkt, kött som kött oavsett om det går på två eller fyra ben. Man ska gärna ropa och hojta och försöka gå emot dem för att skrämmas. I USA finns rekommendationer att inte låta barn vistas i skog och mark på egen hand där det finns varg, men några sådana rekommendationer finns inte i Sverige.
Det finns några exempel på vargdödade människor. Men enligt expertis så får de skylla sig själva för de var korkade nog att ta med sig mat ut i skogen och övernatta i något tältaktigt. Och då får man självklart stå sitt eget kast, likaväl som om man skulle var dum nog att drabbas av panik inför 7 närgångna vargar och börja springa därifrån. Analogt med detta dödades en joggare av björn i Finland och han skulle också skylla sig själv eftersom han valt att jogga i tysta joggingskor. Han borde enligt rovdjursexperterna klumpat omkring med något som lät och som kunde ha varnat rovdjur.
Expertråden talar också om att vi som bor i rovdjursområden inte får slänga luktande matavfall i kompost eller soptunnorna. Jag undrar vart vi ska slänga det då? Här finns en liten del av grunden till många landsbygdsboendes skepsis i största allmänhet till de styrandes maktfullkomlighet i natur- och miljöfrågor. Man ser enbart naturen som en boning för djur, man väljer att glömma bort att det överallt här faktiskt också bor människor och att allt är ett samspel mellan människor och djur. Man väljer också ofta att fatta besluten i Stockholm och sätta vanligt sunt förnuft ur spel med motivering att naturfrågor kan inte decentraliseras, de kräver diktaturfasoner.
Asch, detta blev väl onödigt långt, men en käpphäst slapp lös!
Vargar dödar älg bild 2
Här har vargflocken tagit upp förföljandet av en älg. De jagar älgen framför sig och försöker hela tiden hugga i bakänden och dra ner den.
Vargar dödar älg bild 3
Vargflocken förföljer älgen bakifrån och dels drar ner den mot marken, dels börjar äta det de kommer åt.
Vargar dödar älg bild 4!
Här är sista bilden i serien. Vargflocken har nu efter en god stunds kamp fått ner älgen i snön. Man ser blod över ett större område runt omkring. Älgen lever i det här läget fortfarande men vargarna har börjat äta av kroppen. De verkar vilja börja äta i magen, bak och i munnen.
Bloggfikonspråk
Kan inte låta bli att ge några exempel på sånt som för mig är totalt obegripligt i informationen om den nya bloggen:
"applikationerna"
"Mallar valideras inte"
...frihet att koda.....
"bakgrundsheadern roterar"
"bläddringsfunktionen"
"objektlistning"
"captcha"
"javascriptbibliotek"
"extern blogg"
"FTP"
"RSS-mall"
Till de här orden skulle jag behöva ha en ordbok.
"applikationerna"
"Mallar valideras inte"
...frihet att koda.....
"bakgrundsheadern roterar"
"bläddringsfunktionen"
"objektlistning"
"captcha"
"javascriptbibliotek"
"extern blogg"
"FTP"
"RSS-mall"
Till de här orden skulle jag behöva ha en ordbok.
Fattar noll om bloggen!
Jag läser full av förväntan informationen om den nya bloggen. Om den reformerade bloggen som ska vara så mycket bättre än den gamla. Den reform som vi stackars bloggare genomlidit i full abstinens och med datastressen sprutande ur öronen.
OCH JAG FATTAR INGENTING!!!
Det är så sanslöst dumt, jag fnissar för mig själv och upprepar de obegripliga orden som står där!!
Men jag hör väl till en generation av korkade som inte kan det nya dataspråket. Jag vet inte vad orden betyder. Jag som alltid trott att jag har haft språket i min hand, både det svenska och ett par till.
Nu förstår jag hur min gamla mamma kände sig på ett tidigt stadium i livet när jag gick om henne i bildning och livserfarenhet. Hon kände sig nog helt passerad precis som jag gör nu.
Jag får nöja mig med att konstatera att inlägg och kommentarer hamnar där de bör hamna, förutom att mitt namn envisas med att försvinna direkt efter att jag skriver det, men där kan jag sympatisera med bloggen. Jag har heller aldrig gillat mitt namn.
OCH JAG FATTAR INGENTING!!!
Det är så sanslöst dumt, jag fnissar för mig själv och upprepar de obegripliga orden som står där!!
Men jag hör väl till en generation av korkade som inte kan det nya dataspråket. Jag vet inte vad orden betyder. Jag som alltid trott att jag har haft språket i min hand, både det svenska och ett par till.
Nu förstår jag hur min gamla mamma kände sig på ett tidigt stadium i livet när jag gick om henne i bildning och livserfarenhet. Hon kände sig nog helt passerad precis som jag gör nu.
Jag får nöja mig med att konstatera att inlägg och kommentarer hamnar där de bör hamna, förutom att mitt namn envisas med att försvinna direkt efter att jag skriver det, men där kan jag sympatisera med bloggen. Jag har heller aldrig gillat mitt namn.
Tevetittargener
När jag ändå håller på med TV.
Jo, den första TVapparaten i bygden fanns alltså på ålderdomshemmet i Guttarbol tvärs över haget här. Där bodde åldringarna och de behövde förstås ha något trevligt att se på. Det innebar att folk kom till ålderdomshemmets sällskapsrum på kvällarna om det var något speciellt teveprogram som sändes, typ Hylands hörna eller så. Minst en av pensionärerna där klädde sig fin när det var dags att se på TV. Han misstänkte att dom där inne i teven kunde se honom också. Det gick inte att få honom att ändra sig.
Men sedan blev det TV i varje hem förstås i början på 60-talet. Rolands pappa hörde till de stora entusiasterna. Han älskade verkligen att se på TV och han lär ha hojtat hela kvällarna så fort han såg något bra och då måste alla komma rusande på en gång och se. Och det var en ansenlig mängd människor som bodde på Liane då.
Roland gillar också TV. Han vill gärna ha en bra apparat och vill kunna se många olika kanaler. Just nu gottar han sig sedan någon dag åt att kunna se Färjestads första slutspelsmatch i HD och i rejält format. Den går av stapeln i kväll. Jag ser lite mer pliktskyldigt på TV och gör sällan enbart det. Oftare blir det så att jag kastar en getöga på teven medan jag gör något annat, mest för att vara sällskaplig.
Men teveentusiastgenerna har fått en fortsättning. Den äldste sonen, Stockholmsonen ofta kallad i min blogg, älskar också TV, precis om sin far och farfar.
När han bodde i Stockholm i sin första egna lägenhet på 28 kvadratmeter så vet jag att jag ömkade honom för den lilla ytan. Men han försäkrade att det skulle ha räckt med 4 kvadratmeter. Han behövde bara en säng och en TV.
Nu har han äntligen uppnått en ålder och mognad som krävs för att våga erkänna att han verkligen gillar TV och recenserar teveprogram på sin blogg på tidningen (se mina länkar!). En present han fick en gång var några timmars tevetittande på teveprogrammuséet i New York. Där kan man få välja på massor av programklassiker genom tiderna. Och en given 30-årspresent var hela boxen med alla "Vita huset avsnitten".
Så kan man alltså följa det genetiska tevetittandet.
Jo, den första TVapparaten i bygden fanns alltså på ålderdomshemmet i Guttarbol tvärs över haget här. Där bodde åldringarna och de behövde förstås ha något trevligt att se på. Det innebar att folk kom till ålderdomshemmets sällskapsrum på kvällarna om det var något speciellt teveprogram som sändes, typ Hylands hörna eller så. Minst en av pensionärerna där klädde sig fin när det var dags att se på TV. Han misstänkte att dom där inne i teven kunde se honom också. Det gick inte att få honom att ändra sig.
Men sedan blev det TV i varje hem förstås i början på 60-talet. Rolands pappa hörde till de stora entusiasterna. Han älskade verkligen att se på TV och han lär ha hojtat hela kvällarna så fort han såg något bra och då måste alla komma rusande på en gång och se. Och det var en ansenlig mängd människor som bodde på Liane då.
Roland gillar också TV. Han vill gärna ha en bra apparat och vill kunna se många olika kanaler. Just nu gottar han sig sedan någon dag åt att kunna se Färjestads första slutspelsmatch i HD och i rejält format. Den går av stapeln i kväll. Jag ser lite mer pliktskyldigt på TV och gör sällan enbart det. Oftare blir det så att jag kastar en getöga på teven medan jag gör något annat, mest för att vara sällskaplig.
Men teveentusiastgenerna har fått en fortsättning. Den äldste sonen, Stockholmsonen ofta kallad i min blogg, älskar också TV, precis om sin far och farfar.
När han bodde i Stockholm i sin första egna lägenhet på 28 kvadratmeter så vet jag att jag ömkade honom för den lilla ytan. Men han försäkrade att det skulle ha räckt med 4 kvadratmeter. Han behövde bara en säng och en TV.
Nu har han äntligen uppnått en ålder och mognad som krävs för att våga erkänna att han verkligen gillar TV och recenserar teveprogram på sin blogg på tidningen (se mina länkar!). En present han fick en gång var några timmars tevetittande på teveprogrammuséet i New York. Där kan man få välja på massor av programklassiker genom tiderna. Och en given 30-årspresent var hela boxen med alla "Vita huset avsnitten".
Så kan man alltså följa det genetiska tevetittandet.
Vi handlar på Myrvolds
Vi handlar lokalt på Myrvolds, en Expertbutik här i Årjäng. Det är suveränt ur flera aspekter och nu säger jag inte det bara för att affärens hustrun är min nära och kära kollega.
Det går kanske att pressa priset på mobiltelefoner, Tv apparater, stereomaskiner osv om man ger sig ut i världen och letar, men servicen uppväger allt. Vi köpte en sån där platt bred TV med HD före jul. Och med följde Mikael som fixade in varenda sladd där den skulle vara och kopplade ihop med video - dvd och sånt. Vi blev på kuppen av med hela ormboet av sladdar som ringlat omkring under TVn i många herrans år. Ja, sedan barnen var små och hade flera apparater utspridda i huset. Och allt fungerar perfekt.
Dessutom kan man ringa sent och be Matts att hänga ut "Den där grejen Du vet som sitter på motorsågen av X märke årsmodell Y". Och han gör det för han ska ändå in förbi affären på kvällen på väg till en festlighet.
Suveränt!
Nu har jag gjort reklam alldeles gratis och alldeles frivilligt!
Mer om autism-Asperger-ADHD
Utifrån programmet om hästmannen så vecklade jag in mig i detta med högfungerande autister. Jag ville bara utveckla det lite.
Den som har ett autisthandikapp behöver ju inte vara förståndshandikappad. Autism av olika grader och slag finns; exempelvis Asperger syndrom, ADHD osv. De kan se lite olika ut men gemensamt för alla är att det finns ett kontakthandikapp. Den drabbade har svårt att tolka kroppsspråk, "halvkvädna visor" och ironier. Och därmed faller stora delar av kommunikationen. 80 % av vår kommunikation lär ju vara kroppsspråk. Vi signalerar på olika sätt vad vi vill och tänker och känner utan att säga något. Detta lär sig redan små barn, ja faktiskt redan nyfödda barn börjar träna instinktivt på det här samspelet.. Man kan se att ett spädbarn rör sig i takt med förälderns prat. Spädbarn reagerar också genom att hjärtfrekvensen ändras när rytmer ändras, olika rytmer vid olika åldrar. Barn rör sig på ett speciellt sätt med massrörelser när föräldern gossar med det. Det blir stilla o avvaktande vid nya röster.
Man kan förenkla det med att säga att vi bygger in språket /kommunikationen i kroppen från början och att grunden är kroppspråk och satsmelodi. Om detta fallerar så som det gör vid autism, så blir livets kommunikation svår. Det blir ofta missförstånd och resulterar inte så sällan i en självvald ensamhet. Den upplevs ofta som behagligare än alla de otrevliga överraskningar som följer med ett vanligt samspel med andra människor. Skoltiden är ofta den svåraste tiden för människor med den här typen av handikapp och rasterna värre än lektioner. Man tvingas till att hela tiden samarbeta och samspela med många.
I vuxenlivet kan man ju alltid välja att bli lastbilschaufför eller något annat ensamt jobb och slipper undan det värsta.
Sedan hör väl jag till dem som tror att vi alla befinner oss någonstans på en skala här. Det är inte så enkelt som att man är antingen eller, utan jag tror att alla är mer eller mindre. Sedan blir svårigheterna tydligare om personen i fråga hamnar i en komplicerad livssituation. De sociala genierna klarar sig alltid, de med hög EQ, hög social kompetens.
Som lärare har jag haft anledning att följa några barn med de här bekymren på nära håll under längre tid och sett hur svårt de kan ha det. Framför allt så kan kontaktlösheten under längre tid bli plågsam, framför allt för barnet självt, men också för föräldrar och omgivning. Man är så maktlös!
Den som har ett autisthandikapp behöver ju inte vara förståndshandikappad. Autism av olika grader och slag finns; exempelvis Asperger syndrom, ADHD osv. De kan se lite olika ut men gemensamt för alla är att det finns ett kontakthandikapp. Den drabbade har svårt att tolka kroppsspråk, "halvkvädna visor" och ironier. Och därmed faller stora delar av kommunikationen. 80 % av vår kommunikation lär ju vara kroppsspråk. Vi signalerar på olika sätt vad vi vill och tänker och känner utan att säga något. Detta lär sig redan små barn, ja faktiskt redan nyfödda barn börjar träna instinktivt på det här samspelet.. Man kan se att ett spädbarn rör sig i takt med förälderns prat. Spädbarn reagerar också genom att hjärtfrekvensen ändras när rytmer ändras, olika rytmer vid olika åldrar. Barn rör sig på ett speciellt sätt med massrörelser när föräldern gossar med det. Det blir stilla o avvaktande vid nya röster.
Man kan förenkla det med att säga att vi bygger in språket /kommunikationen i kroppen från början och att grunden är kroppspråk och satsmelodi. Om detta fallerar så som det gör vid autism, så blir livets kommunikation svår. Det blir ofta missförstånd och resulterar inte så sällan i en självvald ensamhet. Den upplevs ofta som behagligare än alla de otrevliga överraskningar som följer med ett vanligt samspel med andra människor. Skoltiden är ofta den svåraste tiden för människor med den här typen av handikapp och rasterna värre än lektioner. Man tvingas till att hela tiden samarbeta och samspela med många.
I vuxenlivet kan man ju alltid välja att bli lastbilschaufför eller något annat ensamt jobb och slipper undan det värsta.
Sedan hör väl jag till dem som tror att vi alla befinner oss någonstans på en skala här. Det är inte så enkelt som att man är antingen eller, utan jag tror att alla är mer eller mindre. Sedan blir svårigheterna tydligare om personen i fråga hamnar i en komplicerad livssituation. De sociala genierna klarar sig alltid, de med hög EQ, hög social kompetens.
Som lärare har jag haft anledning att följa några barn med de här bekymren på nära håll under längre tid och sett hur svårt de kan ha det. Framför allt så kan kontaktlösheten under längre tid bli plågsam, framför allt för barnet självt, men också för föräldrar och omgivning. Man är så maktlös!
Nästan alla kommentarer kommer in!
Nu kommer nästan alla kommentarer in och på rätt plats. Men fortfarande inte alla och de som en gång refuserats av blogg.se verkar inte kunna bli gpdkända i efterhand. Jag har försökt flera gånger.
Nu har jag jobbar 4 timmar idag med att förbereda morgondagen. Det verkar ok även om jag var helt slut efter den arbetsinsatsen, åkte hem och åt mat och somnade förstås. Vaknade lagom till att se det TV program vi faktiskt prickat för för länge sedan att vi skulle se: Hästmannen.
Det är så fantastiskt att se berättelser om udda människor som överlever på helt andra villkor än de flesta av oss. Vi älskar också att se de gamla jordbruksredskapen i bruk, de som vi växte upp med både Roland o jag. Men naurligtvis inser jag också att den här mannen idag skulle ha fått en diagnos av något slag, eventuellt som högfungerande autist. Men jag vet inte om han blivit lyckligare av det.
Nu har jag jobbar 4 timmar idag med att förbereda morgondagen. Det verkar ok även om jag var helt slut efter den arbetsinsatsen, åkte hem och åt mat och somnade förstås. Vaknade lagom till att se det TV program vi faktiskt prickat för för länge sedan att vi skulle se: Hästmannen.
Det är så fantastiskt att se berättelser om udda människor som överlever på helt andra villkor än de flesta av oss. Vi älskar också att se de gamla jordbruksredskapen i bruk, de som vi växte upp med både Roland o jag. Men naurligtvis inser jag också att den här mannen idag skulle ha fått en diagnos av något slag, eventuellt som högfungerande autist. Men jag vet inte om han blivit lyckligare av det.
Bloggstrul
Beklagar att kommentarer inte publiceras som de ska. Vill återigen försäkra att det är inte jag som censurerar. Jag kan se och läsa kommentarerna på min bloggöversikt, men de vill låta sig publiceras fast jag försöker. Några kommer så småningom men andra inte.
Nu laddar vi för isfiske på tysk TV Dmax kanal kl 19.15
Ikväll lördag, kommer så det väntade programmet om isfiske på den tyska Tv kanalen Dmax, programmet som spelades in här hos oss på Östra Silen för ett par månader sedan med Auwa. Det heter Fisch`n Fun.
Har sovit större delen av eftermiddagen för att orka. Det är inte så mycket ork kvar efter den långa sjukdomsperioden med influensa. Den har varat i snart 6 veckor nu. Jag orkar åka och handla, sedan lägga mig, stryka en liten tvätt, sedan gå och lägga mig, göra en sallad, sedan gå och lägga mig osv osv. Det är faktiskt så här, benen bär inte bättre än så. Men man får vara tacksam för det lilla, det går ju att vara uppe en stund i taget i alla fall.
Försöker föreställa mig att jag ska åka till jobbet imorgon och förbereda måndagens arbete. Får inte ihop det riktigt än, men skam den som ger sig. Jag måste ju i alla fall. Inget är i ordning eftersom jag var sjuk två dagar före sportlovet.
Har sovit större delen av eftermiddagen för att orka. Det är inte så mycket ork kvar efter den långa sjukdomsperioden med influensa. Den har varat i snart 6 veckor nu. Jag orkar åka och handla, sedan lägga mig, stryka en liten tvätt, sedan gå och lägga mig, göra en sallad, sedan gå och lägga mig osv osv. Det är faktiskt så här, benen bär inte bättre än så. Men man får vara tacksam för det lilla, det går ju att vara uppe en stund i taget i alla fall.
Försöker föreställa mig att jag ska åka till jobbet imorgon och förbereda måndagens arbete. Får inte ihop det riktigt än, men skam den som ger sig. Jag måste ju i alla fall. Inget är i ordning eftersom jag var sjuk två dagar före sportlovet.
God pilgrimsmussla!
Vi var i Näs igår kväll hos M och R. Vi hade en trevlig pratstund och fick god mat förstås som alltid. Här har vi att göra med gourmeter, båda två. Vi bjöds på en förrätt med pilgrimsmussla på en bädd med en röra av tomat och lök. Ovanpå var strödd rostade flarn av vitlök och bröd.
Sedan serverades lax med kokta grönsaker, sås och potatispuré. Till efterrätt frukter och en god kräm. Jag tog kort och tänkte lägga ut på bloggen men korten vägrar lämna Rolands kamera. Den är skum. Ibland går det att skicka ibland inte.
Sedan serverades lax med kokta grönsaker, sås och potatispuré. Till efterrätt frukter och en god kräm. Jag tog kort och tänkte lägga ut på bloggen men korten vägrar lämna Rolands kamera. Den är skum. Ibland går det att skicka ibland inte.
Suck! Kommentarer på fel ställe!
Nu när kommentarerna äntligen börjar publicera sig så hamnar de på fel ställe. Kommentarerna till Tågresan har nu hamnat på inlägget efter. Men det krånglar fortfarande med blogg.se. Hoppas att det rättar till sig själv.
Kommentarer borta!
Ville bara försäkra att de kommentarer av bl.a. Fiskarflickan och Matrixa som inte syns har inte jag plockat bort. Jag kan läsa dem i min bloggöversikt men de går inte att publicera. Det handlar alltså inte om censur från min sida utan om något publiceringsstrul på blogg.se
TÅGRESAN - skrivarcirkelbidrag!
Bidrag till skrivarcirkeln februari 07
Tågresan
Det här är en alldeles sann berättelse om en tågresa. Vi berättar den om och om igen i min familj för den var så speciell och så osannolik. Annars finns det gott om tågresor i mitt liv att berätta om, roliga, trista, långa, korta, men för det mesta trevliga. Eftersom min pappa var SJ-anställd så reste hela familjen gratis på tåg och vi reste mycket. Det var resor till norska Magnor för att köpa billigt margarin, de första resorna till min mormor och morfar i Sparreholm på träbänkar i tredje klass, resorna ner till min faster och farbror i Värends Nöbbele vilkas sista etapp innebar att åka tåg draget av ånglok. Det var också dramatiska resor under senare år, exempelvis med U-bahn in i de sämre stadsdelarna i Berlin, barfota genom Europa ner till ungdomsforum i Saalfelden i Österrike, till Frankfurt am Main med tre barn. Det fanns mycket att välja på och det har varit roligt att tänka på dem alla några dagar medan jag gjort mitt val.
Den här resan som jag ska berätta om ägde rum i början av 80 ?talet. Min pappa hade gått bort och min mamma bodde ensam i Hallsberg. Vi bodde då som nu i Årjäng och de tre barnen var små. Barnens mormor tycket mycket om att få besök av barnbarnen eftersom hon bodde ensam i sitt hus och barnbarnen åkte gärna dit. Men kruxet var att det fanns inga järnvägsförbidelser mellan oss. Tåget gick bara halvvägs d.v.s. mellan Karlstad och Hallsberg. Sträckan Årjäng ? Karlstad trafikerades enbart med buss. Men vi brukade hitta kreativa lösningar på detta dilemma. Så här gjorde vi ofta: Mormor satte sig på tåget i Hallsberg och åkte till Karlstad. Där hade hon lite tidsmarginal att gå till bussen och ta emot barnbarnet som vi hade satt på Karlstadbussen i lagom tid här i Årjäng. Sedan åkte mormor och barnbarn tillsammans tillbaka till Hallsberg. Detta fungerade utmärkt i båda riktningarna, vilket gjorde att barnen ofta kunde hälsa på mormor som bodde 22 mil från oss.
Just den här gången som jag ska berätta om var en sommar och det var LA-sonen, den yngste, som skulle åka. Han var något på 5-7 år och hade fått med sig en peng till tågbiljetten i sin lilla plånbok. Mormor skulle hjälpa honom att köpa en biljett till halvt pris. Det var hans första resa på egen hand till mormor. Vi var lite nervösa kommer jag ihåg för han har alltid varit olycksdrabbad på oförvägna barns sätt. Allt såg ut att klaffa från vår sida. M. sattes på bussen här i Sillerud, chaffören vidtalades och skulle se till att han kom av där mormor skulle möta. Mormor klev på tåget i Hallsberg där hon alltid brukade kliva på Karlstadtåget. Och allt var frid och fröjd ända till hon upptäckte att hon inte kände igen vare sig landskapet runt sig eller de passerade orterna. Hon hade hamnat på Göteborgståget istället!
I sin förtvivlan kontaktade hon konduktören och berättade helt chockad om läget; hur stackars lille M. skulle kliva av bussen i Karlstad centrum och ingen skulle ta emot honom. Han skulle stå där ensam i världen och gråta! Vi ska komma ihåg att detta var före mobiltelefonernas tid. Konduktören rördes av hennes berättelse, fick snabbt tag på lokföraren, ordnade så att tåget stannade extra i Töreboda för att släppa av min mamma. Där blev hon bjuden på fika av personalen. Sedan stoppade man extra ett tåg som kom från Göteborg så mamma kunde gå på det för att åka tillbaka till Hallsberg. Samtidigt ringde man från det första tåget till centralstationen i Karlstad och ordnade så att någon SJ-anställd gick ut till busshållplatsen, mötte M. tog honom med till Hallsbergståget, lät honom åka med till Hallsberg tillsammans med konduktören i konduktörskupén. Och den fantastiska finalen är alltså att både min mamma och lille M. vid konduktörens hand anländer till centralstationen i Hallsberg samtidigt och möts inne i centralhallen! Min mamma var naturligtvis vid det tillfället helt upplöst och förtvivlad och hade inte vågat tro på en lycklig upplösning av dramat. Men lille M. var enbart uppfylld av det faktum att han sluppit betala biljetten och nu kunde köpa godis för alla pengarna. Han hade dessutom blivit bjuden på godis av tågpersonalen och haft full underhållning av prat med dem hela vägen. Han var enbart glad och nöjd och förstod inget av uppståndelsen runt sig.
Jag var flera gånger på väg att på något sätt offentligt hylla den fantastiska personalen för deras insats, men vågade inte, eftersom jag insåg att de säkert brutit mot ett antal föreskrifter. Man får nog inte stoppa tåg hur som helst så där. Men en stjärna i himlen fick de, det är säkert!
Trött på mutor i samband med vapenexport!
Alltså det här är ju helt puckat!
Hur kan Sverige som land syssla med vapentillverkning i stor skala typ stridsflygplan när man har en lagstiftning som förbjuder export till krigförande länder?????
Det är ju ungefär lika logiskt som om en mattillverkare sålde mat till någon och sa
- Ja tyvärr får Du bara köpa mat hos mig så länge Du lovar att endast förvara maten i kylskåpet. Om Du börjar äta av den så får Du inte köpa av mig längre. Det är endast skådebröd vi säljer.
Om man under de omständigheterna måste muta folk till att handla är väl inte så konstigt. Men eftersom jag inte gillar krigsmaterialtillverkningstanken alls så anser jag att det vore mest logiskt att sluta tillverka krigsmateriel och börja tillverka cyklar eller något annat, vad som helst.
Hur kan Sverige som land syssla med vapentillverkning i stor skala typ stridsflygplan när man har en lagstiftning som förbjuder export till krigförande länder?????
Det är ju ungefär lika logiskt som om en mattillverkare sålde mat till någon och sa
- Ja tyvärr får Du bara köpa mat hos mig så länge Du lovar att endast förvara maten i kylskåpet. Om Du börjar äta av den så får Du inte köpa av mig längre. Det är endast skådebröd vi säljer.
Om man under de omständigheterna måste muta folk till att handla är väl inte så konstigt. Men eftersom jag inte gillar krigsmaterialtillverkningstanken alls så anser jag att det vore mest logiskt att sluta tillverka krigsmateriel och börja tillverka cyklar eller något annat, vad som helst.
3 lodjur skjutna i Årjängs kommun
Idag fredag den 2 mars ser det ut som om 3 lodjur sköts i Årjängs kommun under årets skyddsjakt på lodjur. Ett sköts i Lennartsfors och två i Holmedal. Ett av dem hamnade på en klipphylla och måste tas ner av bergsklättrare.
Licensen på 10 djur i Värmland ser ut att ha överskridits med 3 och sammanlagt 13 djur har fällts. Ändå har alla gjort som de ska, men det är för liten licens och för stor lodjurspopulation. Det är minimum 200 djur i länet och troligtvis många fler.
13 lodjur skjutna i Värmland första dagen!
Den sammanlagda licensen i Värmland var 10 djur och 13 är skjutna, varav 3 i Årjängs kommun. Vi vet bara om den som är skjuten i Lennartsfors.
Hur kan det då bli fler skjutna än licensen? Det är ju avlysningsjakt. Jo, reglerna säger att de som jagar måste med jämna mellanrum kolla av på länsstyrelsens telefon om jakten är avlyst. Men om det finns väldigt många djur och licensen är väldigt liten så kan man alltså hinna skjuta för många djur innan det hinner komma in till rapportering. Dessutom säger några här från Årjäng att det var svårt att komma i kontakt med länsstyrelsen per telefon idag för att få klara besked.
Nu är faran inte speciellt överhängande för lodjurens framtid i länet. Det finns minst 200 lodjur. Det finns alldeles för många just nu. De förintar på sina håll rådjursstammen. Äter helt enkelt slut på rådjuren. Men det är Naturvårdsverkets taktik. Det ska ta slut på rådjur i Värmland, då söker sig lodjuren neråt Dalsland till vilket är önskvärt.
Men vi som bor i Värmland tycker att det är lite cyniskt. Vi vill gärna ha rådjur kvar också. Vi tycker inte att taktiken främjar biologisk mångfald utan möjligtvis är ett tecken på biologisk enfald.
Och Josephine, nej vi kan inte låta de stora rovdjuren föröka sig som de vill i landet. De måste begränsas med jakt, det är nog i alla fall alla överens om.
Hur kan det då bli fler skjutna än licensen? Det är ju avlysningsjakt. Jo, reglerna säger att de som jagar måste med jämna mellanrum kolla av på länsstyrelsens telefon om jakten är avlyst. Men om det finns väldigt många djur och licensen är väldigt liten så kan man alltså hinna skjuta för många djur innan det hinner komma in till rapportering. Dessutom säger några här från Årjäng att det var svårt att komma i kontakt med länsstyrelsen per telefon idag för att få klara besked.
Nu är faran inte speciellt överhängande för lodjurens framtid i länet. Det finns minst 200 lodjur. Det finns alldeles för många just nu. De förintar på sina håll rådjursstammen. Äter helt enkelt slut på rådjuren. Men det är Naturvårdsverkets taktik. Det ska ta slut på rådjur i Värmland, då söker sig lodjuren neråt Dalsland till vilket är önskvärt.
Men vi som bor i Värmland tycker att det är lite cyniskt. Vi vill gärna ha rådjur kvar också. Vi tycker inte att taktiken främjar biologisk mångfald utan möjligtvis är ett tecken på biologisk enfald.
Och Josephine, nej vi kan inte låta de stora rovdjuren föröka sig som de vill i landet. De måste begränsas med jakt, det är nog i alla fall alla överens om.
Lodjur skjutna idag.
Det senaste vi hörde var 7 lodjur skjutna idag första dagen i Värmland av licens på 8, men ingen av de två i Hagfors -Torsby. Den här katten stöp i Lennartsfors idag i Hällslund. Ett större gäng har jagat i Risviken - Tokil men osäkert om något har skjutits. Till lodjursjakten används hund att spåra med.
4 lodjur skjutna idag!
Idag, första mars, startade årets skyddsjakt på lodjur. Värmland har fällningstillstånd på 8 djur och nu klockan 2, efter en halv dags jakt, så är redan 4 djur fällda. Var det skett vet vi inte än, men ingen i Torsby - Hagfors.
Jakten går till så att varje fällt djur inrapporteras direkt till länsstyrelsen som genast avlyser jakten när kvoten är fylld. Dessutom ska varje fällt djur rapporteras till polismyndighet som ska inspektera att allt gått rätt till. Rätt att jaga lodjur har endast speciella jägare som har anmält till Naturvårdsverket att man avser jaga lodjur.
Ska bli spännande att få veta var djuren fällts. Vi vet ingen här som jagar lodjur.
Jakten går till så att varje fällt djur inrapporteras direkt till länsstyrelsen som genast avlyser jakten när kvoten är fylld. Dessutom ska varje fällt djur rapporteras till polismyndighet som ska inspektera att allt gått rätt till. Rätt att jaga lodjur har endast speciella jägare som har anmält till Naturvårdsverket att man avser jaga lodjur.
Ska bli spännande att få veta var djuren fällts. Vi vet ingen här som jagar lodjur.