Inga Magnusson

Valpning - första valpen ute!

Mamma till vår hund Jazz heter Valsa och hon ägs gemensamt av min gubbe och B i Leverhögen, men bor alltså hos B o L i Leverhögen. Hon var parad igen och började valpa natt till i fredags. Det kom två valpar runt midnatt men sen stoppade det upp och på morgonen hade det inte blivit fler.

Då åkte gubben o B till Askim i Norge med Valsa till en veterinär där som de brukar konsultera när det gäller husets hundar. Och han bedömde det omedelbart som ett fall för kejsarsnitt.

Valsa blev sövd och här har han lagt henne på rygg på bordet och fixerat alla fyra tassarna i det läget. Man ser baktassarna på bilden. Sedan på med ett sterilt skynke. Jag kan inget om hundanatomi men valparna ligger efter varandra som i två "korvar". Om det är livmödrar eller förlossningskanaler vet jag inte. Men här har han i alla fall lagt upp en av "korvarna" på magen på Valsa och tagit ut den första valpen. 

Så här fortsatte det och varje valp han tog ut skickade han vidare till sin assistent,  gubben och B. som hade fullt upp med att torka dem torra och rena och lägga dem i en korg.

Jag lägger ut resten av bilderna från ingreppet i en sekvens neråt. Bilderna är tagna med mobilkamera och håller inte högsta kvalitet.

Ninni: Det var ett riktigt mirakel. Om det hade varit en hane skulle de ha kallat honom Jesus: återuppstånden från de döda!

Vilken dramatik! Jag hoppas det kommer fler rapporter om valparnas utveckling. Den lilla från papperskorgen måste vara ämnad till något stort - vilken överlevare!

GRATTIS till er och veterinären. Vi glädja oss för er. gisela och diether

Hej Diether o Gisela!
Roligt att Ni kommenterar i min blogg!

Tack så mycket och väl mött i maj!

Tant:Ja, det kommer fler rapporter. Den lilla överlevaren som snabbt döptes till lilla Leva dog tyvärr idag söndag på förmiddagen. Hon var nog medtagen både av tiden före och under förlossningen. Vi fick ett SMS om det från L när vi åkte till travet vid lunchtid idag söndag. Nu skuttar hon nog glad omkring i någon hundhimmel befriad från alla vedermödor!

min första hund jag hade var en tik som förlösts med kjesarsnitt. Jag fick den av min morfar som var uppfödare av hundar främst för jaktändamål. En bidragande orsak till att jag fick just den hunden var att den inte kunde få mer valpar på grund av kjesarsnittet. Är det så fortfarande? Detta hela utspelade sig på gränsen 50/60-tal.

Björn: Vi tror att tikar som förlösts med kejsarsnitt kan få fler valpkullar. Det finns ju sällskapshundsraser som inte längre kan föda normalt utan som alltid måste snittas pga framavlade fysiska defekter.

Låter intressant med en morfar som födde upp jakthundar! Du har alltså lite jaktgener!!!

Ååååh, vilken underbar solskenshistoria!!! =D det MÅSTE ju bara bli lite extra pyssel med "Papperskorgsvalpen"...=D Jag ÄLSKAR lyckliga slut! =D
Trolda - Godkväll!

Ja, i hundhimlen skuttas det lyckligt. Min barndoms hundar är där och enligt min salig far är det ett ställe "där ingen blandar potatisskal i hundmaten"
Min far hade någon idé om att potatisskal var nyttigt för hundarna men den tanken delades inte av hundarna själva. De undvek framgångsrikt skalen och slickade dem till sist rena från godsakerna i form av kött, sås och annat. Efter avslutad måltid låg en hög skrupulöst renslickade potatisskal kvar i skålen.

Hej och tack för fina bilder och goa "vappisar". Nu är väl LiseLotte mammaledig ??

Ett tillägg till alla fina ord om himlen kan jag bidra med ett som sades av Distriktsvetrinären då hon tagit bort vår 17 åriga katt i höstas. Hon tog katten och gick ut till smågrabbarna där hemma och sa Nu är han där ingen katt går hungrig för musen flyger in i munnen på dem.

Trolda: Ja alla pjoskade jättemycket med lilla Leva som hon fick heta, speciellt tiken. Hon bar henne och slickade henne och buttade på henne. Men livsgnistan blev allt svagare och hon dog igår söndag morse. Nu är hon lyckligen i hundhimlen har vi bestämt.

Tant: Kan tänka mig att de inte gillar potatisskal. Har aldrig pövat. Jag kan inte komma på varför de skull vara bra för hundar. Kanske för att fylla tarmen med fiber så att de inte blir tröga i magen eller så.

Eva: Jag skulle kunna föreställa mig att hon är ledig, om det inte är B.

Jag är också övertygad om djurens himlafärder. Det är svårt att mista ett djur som man haft så länge. Gamle katten Smurfen här blev 22 år, men jag tror inte han vill ha mössen flygande in i munnen. För honom var det jakten som var tjusningen. När han fick sitta och vänta ut en liten mus i dikeskanten och sedan ta den med ett högt hopp. Så jag tror att i hans himmel är det fullt med möss och dikeskanter.