Svinalängorna
Under helgen i Sunne på Selma o SPA så läste jag boken Svinalängorna. Den var lagom lång för att klämma i lugn takt över en helg så. Boken har ju fått Augustpris och goda recensioner så jag läste den nog tyvärr med lite för höga förväntningar. Den var en lätt besvikelse.
Visst fick jag mitt lystmäte av nostalgi. Det skildrar en tid jag känner väl igen, 50-talet och 60-talet. Det var min uppväxttid också. Som tidsskildring är den helt ok. Den beskriver också med ruggig realism hur det är / var att leva i misär med föräldrar som ständigt sviker sina barn men som samtidigt med de små krafter som står till buds ändå älskar sina barn. Det handlar om barns strategier för att överleva en outhärdlig situation. Det är inte alltid etablerade knep.
Men samtidigt så hade jag väl ändå tänkt att med den här miljön som bakgrund så skulle det gå att teckna ner en roman med ett slags händelseförlopp. Men så blir det inte. Berättelsen är mer en samling nedslag i den här miljön, inte alltid i kronologisk ordning, vilket ibland stökar till det i de inre bilderna. Det känns mer som en samling reportage än som en roman. Men jag kanske begär för mycket.
Boken är ändå läsvärd för sin realistiska skildring av en värld som tack o lov få av oss har upplevt och för att den speglar sin tid så väl. Alltså: Läs den!
Visst fick jag mitt lystmäte av nostalgi. Det skildrar en tid jag känner väl igen, 50-talet och 60-talet. Det var min uppväxttid också. Som tidsskildring är den helt ok. Den beskriver också med ruggig realism hur det är / var att leva i misär med föräldrar som ständigt sviker sina barn men som samtidigt med de små krafter som står till buds ändå älskar sina barn. Det handlar om barns strategier för att överleva en outhärdlig situation. Det är inte alltid etablerade knep.
Men samtidigt så hade jag väl ändå tänkt att med den här miljön som bakgrund så skulle det gå att teckna ner en roman med ett slags händelseförlopp. Men så blir det inte. Berättelsen är mer en samling nedslag i den här miljön, inte alltid i kronologisk ordning, vilket ibland stökar till det i de inre bilderna. Det känns mer som en samling reportage än som en roman. Men jag kanske begär för mycket.
Boken är ändå läsvärd för sin realistiska skildring av en värld som tack o lov få av oss har upplevt och för att den speglar sin tid så väl. Alltså: Läs den!
Kommentarer
Trackback