Älgbetningsskadorna är försumbara!
Foto Jan Henricsson
- 80 öre per hektar kostar älgbetningsskadorna skogsbruket i Sverige och det är försumbart! Endast 0,4 - 0,7 % är skadat av betning.
Det säger Karl Hedin och dömer därmed ut de teoretiska kalkyler som gjorts av skogsindustrin / skogsbruket. Han har gjort beräkningarna utifrån praktik. Han har den största klentimmersågningen i Sverige och äger ett företag som omsätter 2 miljarder per år. Dessutom äger han och hans företag 22.000 hektar skog.
Han har alltså tittat på hur mycket av timret som verkligen har älgbetningsskador. Det är säkra beräkningar med tanke på att man scannar timmerbuntarna och vet man exakt vad som är skadat och hur.
Karl Hedin har väntat på att få se de betningsskador som man bråkat om de senaste åren. Nu borde det finnas maximalt med skador på det han sågar. Klentimmer var i älgbetningshöjd under värsta älgexplosionen på 70-talet. Under den tiden hade vi en älgstam på runt 20 älgar per 1000 hektar hos oss. Nu ligger den på så där knappt 10 älgar per 1000 hektar men fördelar sig väldigt ojämt ner mot 5-6 och då är älgen inte jaktbar om man dessutom har varg. Skogsindustrin kräver att man ska ner till 2 älgar per 1000 hektar pga beräknade betningsskador och då kan vi glömma älgjakten i Sverige för med så lite älg är stammen absolut inte jaktbar längre. Den blir dessutom väldigt sårbar för skador och sjukdomar.
Fattas det inte en eller två nollor på hektarstorlekssiffrorna?
Jag har aldrig varit någor mattesnille, men med 10 älgar/ha verkar det bli trångt
Jag skickade min kommentar innan jag tänkt färdigt.
Hedin tycker jag är ute och cyklar! På 70-talet var det stora arealer som var stormskadade, det fanns många stora kalhyggen och många hektar med igenplanterade ängar och åkrar. Samtidigt som tallplantorna växte upp fanns det på den tiden massor av lövsly, som älgen föredrog före tallbetning.
Därför klarade sig tallplanteringarna på 70-talet utan skador.
Nu däremot finns det mycket stora betningsskador i nyplanteringar, bl.a. i Småland där släkten äger en skogsgård. Tallen förstörd till 90%, fågelbären till 99% och ek väldigt mycket. Rådjuren är också duktiga på att äta plantor. 2007 och 2008 sköts det
en älg/år på 250 ha. I år blev ingen skjuten, så älgtätheten kan inte sägas vara påfallande stor.
Den s.k. Älvsborgsjukan hos älg visade sig ju vara svält med för många älgar och rådjur/ha.
Detta är ett ständigt dilemma om skogsägare och jägare är olika personer.
Lena: Ha ha... visst blir det trångt per hektar, jag har rättat till per 1000 hektar.
Man säger ju att ökningen av älg just nu beror på de senaste årens stormar som har återigen skapat lite av förutsättningarna från 70-talet, mycket lövsly och kalhyggen. Så då borde det samma gälla nu med att älgen har mycket att äta utom tall. Men vi har ju inte alls den stora älgpopulationen nu som då, kanske hälften här i Värmland.
Det är enklare som Du säger om skogsägare och jägare är samma person. Det finns ju hel del att göra för att minimera betningsskadorna; låta lövsly vara kvar tills tallplantorna växt ur farozonen, spara det som är betningsskadat så får älgen fortsätta äta det som redan är skadat istället för att ge sig på nytt, ha lövsly + saltsten på sina ställen vid vattendrag för att dra älgarna bort från tallplantorna, skjuta undan kor i plantområden sent under jaktsäsongen för de rör sig inte så mycket under vintern, låta det bli lövkorridorer i ledningsgator istället för att ta bort allt, osv. Sånt är kanske lättare för en jägare att tänka på.