Hot mot allemansrätten?
Kanoter och paddling! Är detta ett hot mot allemansrätten?
Ja, om vi inte kan hantera ett nytt fenomen i sammanhanget.
Först lite historik:
Kanotturism har varit stort i Årjängs kommun eftersom det finns otaliga sjöar, stora och små. Många av dem är sammanbundna med vattendrag och dessutom finns förbindelse för en hel del av dem ut till Vänern via Dalslands Kanalsystem. När jag flyttade till Årjäng i början på 1970-talet så var det lite vild turism, med missuppfattningar av allemansrätten. Det höggs ner timmer som gjordes till flottar, det plockades hallon i trädgårdar, det förorenades och trampades ner. Sedan blev det mer ordning. Kommunen byggde rastplatser med toa, vindskydd och vedförråd och anställde tillsynsfolk. De lokala entreprenörerna hyrde ut kanoterna, de informerade och utbildade i vildmarksliv och erbjöd guidade turer för ungdomsgrupper. Kanotismen blev stor, de lokala turistföretagen informerade allt bättre och höll koll på sina kanotister. Det har fungerat rätt bra sedan dess.
Men nu står vi inför en ny kanotturism som vi inte är riktigt förberedda på och den är helt frikopplad från lokalt inflytande.
Turistföretag i Tyskland har specialiserat sig på kanotturism i Sverige. De säljer alltsammans som paket till den enskilde. Grupper av kanotister körs hit, får allt med sig från Tyskland: mat för en i förväg bestämd period, kanoter, tält, kartor exempelvis. Gruppen körs till en plats i sjösystemet, lämpas av där att klara sig på egen hand som grupp eller för var och en att paddla på egen hand. De hämtas upp igen efter exempelvis en vecka i samband med att en ny grupp fraktas hit.
Detta får konsekvenser:
- Genom den här typen av "paketerade" resor så får vi hit ett rätt stort antal människor som är oerfarna när det gäller att klara sig i naturen och de släpps av ute i sjösystemet att klara sig själva utan någon att fråga till råds. Reseföretagen har ingen lokal personal.
- Det blir ökade kostnader för iordningsställande av rastplatser, för renhållning, kontroll och räddningstjänst. Vem ska betala för det när ingen, vare sig kommun eller lokala entreprenörer, får intäkter av den här typen av turism?
- Allemansrätten utnyttjas till max och det kan bli svårt att få acceptans bland markägare, lokalbefolkning och svenska turister när det blir för mycket av negativa konsekvenser. Riskerna för skogsbränder, drunkningsolyckor och nedsmutsning ökar dramatiskt när så många oerfarna människor försöker leva vildmarksliv utan att egentligen veta vad de ger sig in på och det saknas handledning.
I slutänden kan alltså allemansrätten, som vi känner den idag, vara hotad när den utnyttjas på det här sättet av turistföretag som inte tar ansvar för verksamhetens konsekvenser. Jag vet inte om man kan lagstifta om detta och samtidigt skydda allemansrätten, eller om man enbart ska gå den frivilliga vägen, förhandla med turistföretagen i fråga och lita på att alla är seriöst långsiktiga i sin verksamhet.
(I går skjutsade vi några tyska kanotister med packning från affären till sjön och de berättade hur nedgrisat det var längst ute på Harhalsen just nu och så kan det inte få fortsätta. Vi anmälde till turistkontoret och de kommer att städa upp!)
Hjärtslitande avsked!
Uppdaterat onsdag middag: På grund av bombhot i Oslo så blev flygplatsen och plan extra kollade i väntan på avfärd. Ett par poliser stod länge bredvid dotter och barnbarn för att kontrollera ett par unga män vid bordet bredvid. Yngsta barnbarnet I, som hört morfar berätta om norska polisen, försökte slå lite på sin bror för att se om det gick att provocera fram uppmärksamhet och ett ingripande. Men han lyckades inte och det är vi glada för. :-)) Dock måste allt bagage checkas in en gång till i Stockholm och allt innehåll gås igenom. Annars hade resan fungerat jättebra enligt dotter som ringde idag onsdag på fm.
Kväll på sjön! Måndag
Vi fortsatte att kajka runt ute på storsjön, köra lite drag och njuta av den ljumma kvällen, utan vind, knott, mygg och annat "åt". Nu var vi nästan ensamma ute, det var inte helgtrafk längre.
Här ute är det djupare 35 meter och ibland dyker det upp både stim och stora fiskar på "sillbion" (ekolodet). Det allra djupaste är 46 meter påstår gubben och det är mellan Restön och Trollön. Vi tog en tur nära Restön nu. Och där var bottnen fantastisk med höga berg och djupa dalar och mycket fisk (i vattnet!). Som synes så är det 23 grader varmt i vattnet även här ute. 
Vid 11-tiden drog vi oss hemåt, fortfarande varmt och skönt! Vilken dag vi har haft, det är helt otroligt! Det är verkligen semester att komma bort från alla förpliktelser och bara vara lat, njuta av det vackra. Lanternan ser inte så mycket ut för världen men den syns rätt bra i alla fall. Bra eftersom båten går så tyst.
Här kan man läsa mer om hur det är på Östra Silen, kanske var de på Restön när vi åkte förbi.
Båtdag igen!
Kvällen ägnade vi åter åt sjön och båtliv. Det är roligt att passa på när vädret inbjuder och dottern hade kalas i huset för sina vänninor och deras barn. De kunde få vara i fred tyckte vi.
Hit åkte vi sakta i lugn och ro småpratande lite med folk som vi mötte efter vägen. Det är Rolands mammas föräldrahem. Huset ligger precis vid strandlinjen.
Vi gick i land här och åt vår middag och fikade och badade. Vi fick besök av A i Hol båtvägen och hans svåger. De hade fått två stora gäddor ute på storsjön, båda strax över en meter. Släpper tillbaka förstås efter mätning och korttagning. Fast vi diskuterade inte det utan de båda ländernas olika syn på barnaga genom tiderna.
Sen fortsatte vi ut igen i båten. En mås hade nu tagit skarvens plats. Hoppas skarven inte kommer tillbaka. Vi vill inte ha den här.
Det är alltså ungefär 16 meter djupt här inne i viken och det var 24 grader varmt i vattnet!
Det började skymma när vi fick se det här "fordonet" vid Önnebyn: Flytande brygga med motor på. (Från Kröserud eller Klockere kanske?) Det kom även ett flygplan lågt och sakta över vattnet. Det var H i Leverhögen.
Värmeflyktingar - ut på sjön!
Gubben hävde sig i sjön mitt ute och kunde ta sig opp igen i badstegen. Jag trodde båten skulle tippa men den rörde sig inte! :-)
Skarven var inte på sin pinne idag. Undrar om han har fått värmeslag?
Hit hade vi tänkt åka till slut och åta medhavd lunch och fika. Det är Rolands mammas föräldrahem, fortfarande i hennes och syskonens ägo. Det är jättefint att vara här. Men vi skulle bara ute en sväng på storsjön när det nu ändå var helt lugnt.
Vi for hit ut för att heja på T och A-M i Deje som har sitt sommarhus här. Det är ett av de absolut finaste husen och lägena efter hela sjön.
Och här blev vi övertalade att gå i land och stanna kvar, först på fika och sedan på gemensamt grillknyte. Vi hade med oss lite och bidrog med det. De hade besök från Halmstad av dotters svärföräldrar in spe. Tillsammans hade vi en jättefin kväll, med god mat och mycket skratt och historieberättande. Och tänk inga mygg och knott alls, bara en och annan vilsekommen geting.
Skarveländet satt kvar!
Skarveländet satt kvar på samma pinne!
Hillbillies MC-klubb - träff i Årjäng.
Mcklubben Hillbillies har träff i Årjäng nu under helgen, musik, grillning, övernattning, tältning. Och i år också uppvaktning för 20 årsjubileum. Vi studerade ett gediget presentbord från andra mc-klubbar både i Sverige och i Norge. Vi brukar alltid ta en tur till festområdet och dregla lite över fina ekipage. Och det brukar inte vara några bekymmer att få gå in och titta även om det är inhägnat område.
Det var verkligen otroligt många snygga motorcyklar på plats. Inte så få av festdeltagarna väljer att övernatta på hotellet istället för att campa. Det stod en lång rad motorcyklar parkerade på Claras torg förutom de här som fanns på klubbområdet. Sen var Årjäng fullt av promenerande motorcyklister idag. Kanske klokt att gå istället dagen efter en fest. :-) Det går också en buss fram och tillbaka till badstrand och många följer med den.
Sen kan ju jag inte låta bli att fundera över mc-killars (tjejers) sätt att klä sig. Det är rätt lika och blir lite av uniform över det hela. Annaa M skriver en del om hur kvinnor med hjälp av höga klackar försöker få makt över sin omgivning. Vad vill man som mc-ägare annonsera med sin klädsel? Samhörighet? Ideal? Brödraskap? Makt?
Jag känner ju personligen en del av dem som är medlemmar i vår orts mc-klubb och de är hur trevliga och snälla som helst. Men om jag inte gjorde det så skulle jag nog bli lite förfärad. För det ligger något hotfullt över den gemensamma attityden. Samtidigt vet jag att detta är en årlig fest som det aldrig varit problem med, det är aldrig bråk eller ordningsbekymmer på något sätt. Och gubben påstår att detta område måste vara något av de tryggaste man kan vistas på.
Efterlängtat besök har vi!
Äntligen det efterlängtade besöket av dotter (t.v.) och barnbarn (en av dem i traktorn). Här på besök hos momor. Dit åker man förstås med det roligaste fortskaffningsmedlet.
Här är minsta gossen.
Det är värmebölja så för säkerhets skull köpte vi en liten bassäng att ha på altanen under de här dagarna. Det roar och svalkar vid behov.
Så här såg det ut när de landade i Oslo. Gubben skickade genast hem bilderna via mobilen.
Värdefullt inlägg hos Rut O! Läs det! Och ett till!
Uppdaterat: Här hittade jag något intressant om skola och utbildning i Sverige. De är skrivet av LAJ (Slottet i saknadens dalar, en närstående till En liten tant, för att nu syssla med namedropping!). Fast att lägga bombmattor över lärarutbildningarna var kanske att ta i!
Bäver på 1,5 meters håll!
Roland fick se honom på långt håll borta vid bryggplatsen vid Tjärnshaget. Han, liksom älgarna, gillar tydligen rönn, för det var rönnkvistar han hade gått upp i haget och dragit med sig ner till vattnet.
Vi åkte sakta, sakta närmare och jag började ta kort med blixt när vi var 10 meter ifrån. Det funkade inte förstås. Men bävern reagerade inte på det lilla motorljudet, inte på vår ankomst och inte på blixten. Han fortsatte att mumsa på rönnpinnen som han höll i tassarna. Och han åt så det slafsade i vattnet. Till slut var jag bara 1,5 meter ifrån honom och hängde över båtkanten med kameran. Då vände han sig makligt om, slog med svansen och simmade lugnt ut i tjärnet. Men var inte långt borta.
Här närmar vi oss...
Här är vi som närmast, 1,5 meter och han mumsar fortfarande lugnt på rönnkvisten! Man hör hur det slafsar i vattnet. Han håller fast med tassarna och ligger här på sandbottnen, nästan uppe på land. Se hur han håller fast med båda framtassarna!
Här vänder han sig sakta om och simmar ut igen i sjön. Ingen panik alls. Vi ser ofta bäver här men så här nära har jag aldrig varit förut. Han är verkligen cool! Och stor! Ser lite gammal och tufsig ut.
Mat på Olssons Brygga Arvika och Rut-nostalgi på hemvägen!
Vi åt på Olssons Brygga förstås. Den utsattes för attentat i våras och restaurangen brändes ner. Det sägs i Arvika att man vet vilka det är liksom förra gången då deras restaurang inne i stan drabbades. Men det finns inte bevis nog att binda de skyldiga vid brottet. Restaurangen förstördes dessutom en gång av den stora översvämningen i Arvika för några år sedan då vattnet steg upp till bebyggelse. Men bröderna Olsson har varje gång tagit nya tag och vägrat ge efter utan startat om igen.
När vi satt oss till bords kom pappa till Olssons Brygga gående efter kanten. Ja, han är inte pappa till bryggan men till bröderna. Han heter G och hyr ut ställningar i Kil och Roland brukar sitta ner och prata bort en stund med honom när han är där och hyr till något jobb. G. berättade att sönerna fått ett otroligt stöd från allmänheten i Arvika för att våga sats igen. oDet har man också fått av kommunen och god hjälp av PEAB som ställde upp och byggde upp ett provisorium som man använder nu under sommaren. Sedan ska det byggas bättre.
Där borta på andra sidan viken pekade G ut de nya fina lägenhetshusen, Nybyggarna. Det var jättefina lägenheter. Fint byggda och det finns brygga till de boende och närhet till vattnet.
Så här ser restaurangen ut från hamnmagasinen sett. Där var som vanligt hantverksförsäljning. Jag kolla runt lite och tycker som vanligt att det är trist att inte Årjäng utnyttjar sitt sjöläge bättre för boende och turism och snyggar upp lite vid hamnen. I år har det varit en del evenmang vid hamnen och det vore roligt om det kunde fortsätta. Här på Olssons Brygga finns en scen och ett gediget sommarprogram med bra artister.
Oj här kom efterrätten redan. Jättefin pannacotta
Jag fick sorbet med frukt och chokladsås.
Våra varmrätter var röding respektive lax. Det passade i värmen.
Sen åkte vi runt till lägenhetshusen på andra sidan viken och kollade. Här är bryggan som hör till husen.
Så här ser det ut från ingångssidan på lägenheterna. Carport o förråd och liten gräsplätt.
Så här ser huset ut från, detta vetter mot sjön.
På hemvägen tänkte jag på Rut O 93 år gammal, bloggare som växte upp i närheten här och jag tog några bilder på hemvägen som jag lägger ut här nedan med tanke på Rut..
Skasåsbron som det ser ut idag över Glafsfjorden (blir senare Byälven väl!?)
Till höger in här från Skasås går vägen till Sulvik och Glava.
Ner till v'änster här gick den gamla vägen över bron vid Skasås. Till vänster ligger den gamla handelsboden och bensinmacken. Nu nedlagda tror jag. Vi kommer från Arvika här och har just åkt över nya bron och åker vidare mot Nysäter. Älven är till vänster här nere.
Här är vi mellan Arvika och Nysäter.
Nu börjar kornet skifta mot gult och mot mognad. Även havren var lika långt ungefär. På ett par åkrar efter vägen odlas nu majs och den var frodig och fin. Det ska bli foder åt korna. Jag antar att man gör enslige av den och blandar med annan grönmassa. Det är bördigt i Gillbergadalen. I Nysäter har man byggt upp en turism runt sina fina vikingahögar. Det är olika sorters spel och ett "ting" den här helgen och samlarmässa. Det finns också ett nytt vikingaskepp som är en kopia av ett riktigt.
Grävbilder! För några få!
Det röda röret där borta är till för att anläggningen ska ventileras.
Så blev det!
Och här är hjältarna från Harhalsen! Självfotograferade!
Allvarligt talat så är mannen till vänster, B, grävare, en av Årjängs många flitiga egenföretagare, en av dem som med strävsamt arbete byggt upp ett företag (för tillfället 17 anställda på olika platser i Sverige). De här två har jobbat ihop förr. B. startade för 38 år sedan med en BM Boxer traktor. Där var ett Hymas grävaggregat påmonterat. Ett av de första jobben var att renovera skolhuset i Snarkil och det var det första gemensamma jobbet med dessa två. Då var gubben anställd som snickarlärling på Huse och Co. Roland tjänade 3. 71 kr per timme som lärlingslön. Roland var så smal på den tiden så det fanns inga hängslebyxor i förrådet som passade (men sedan har han successivt arbetat sig igenom alla storlekar!). B. hade på den tiden eventuellt en röd Amazon Sport. Det var 1970. Att göra lägenheter i det gamla skolhuset i Snarkil var det sista som Silleruds kommun gjorde före sammanslagningen med Årjäng till storkommun. Ordförande i dåvarande byggnadsnämnd var lanthandlare Per Sillén Sanda. Och Emanuel Nordqvist Kålleboda hemmansägare var kommunalråd. (En av lägenheterna i skolhuset kom att bli min bostad, så småningom vår bostad och alla våra barn är födda här.)
Gammelvala i Brunskog
Idag onsdag var veteranbilar. Det var nytt rekord; drygt 600 olika veteranfordon av olika slag. C.a 30 presenterades i högtalarna. Men det var många andra att strosa runt och kika på. Här kommer en kavalkad av mina favoriter. Och en del andra bilder också.
Detta var den äldsta bilen i sammanhanget, något slags Ford och de som körde hade jättefina tidstypiska kläder.
Färgerna var så läckra.
Kolmilan var i full gång sedan flera dagar och här hittade vi en brandman B från Årjäng som passade milan detta dygn och tättade till glipor.
Det fanns motorcyklar också. Jag hittade en som min storebror hade på femtiotalet; en silverpil.
Den här trubbnosade Fiaten har ju en helt vansinnig design. Det kan inte gå att krocka alls med den. Och dörrarna vänder åt fel håll.
Och en Messerschmitt, nästan ett flygplan!
Och här stod jag länge. Det var en utställningsavdelning med olika rumstyper från olika epoker. Här är ju ett femtiotals flickrum. Jag kände igen allt; fladdermusfåtöljen, stringhyllorna i teak, plastlamporna, det njurformade bordet med glasskiva och förhänge, teakgrammofonen, bäddsoffan, träskyddet på väggen...
Arvikautflykt!
Vi var på Rackstadmuseet i Arvika. Man visade lite mer bilder från Rackenkonstnärerna. Det var bra, intressant. Och dessutom mer möbler i källaren från Christian Ericssons verkstad. Mycket spännande! Värt att se.
FRA-satir!
Läser också nu i diverse tidningar att FRA -företrädare slår sig för bröstet och berättar att man minsann har förhindrat några attentat eller missförstånd via signalspaning tidigare. Och jag antar att man menar att det ska rättfärdiga den nya lagen om massspaning på oss alla. För mig bekräftar det enbart att den gamla lagen med spaning vid misstanke var bra och att man kunde hindra brott med hjälp av den. Alltså behöver vi inte nödvändigtvis en ny lag som ger staten rätt att "rota i allas handväskor".
Upphäver fysikens lagar!
Dagens, måndagens, städning upphävde fysikens lagar, absolut! Det måste finnas någon formel för hur mycket grejer som får plats på en viss yta och detta är orimligt! Allt det här som jag rev ur hallskrubben kan inte ha fått plats där inne på knappt 1,5 * 1,5 kvadratmeter! Nu har jag i alla fall fått ut allt och slängt och packat för transport till second hand så nu är det hyfsat rymligt ett tag. Skänker fortfarande en tacksamhetens tanke till den kloke rörmokare som en gång i tiden sa när vi byggde huset att vi inte skulle ha en tredje toa här utan göra en skrubb istället för sånt man behöver ha nära entrén. 
Bowling igår
Konstresa på blogg!
Om att åldras...
Min mormor Lina tillbringade de sista åren av sitt liv i stor ensamhet på ett ålderdomshem under senare delen av 1950-talet. Hon var en tystlåten och försynt gammal kvinna som inte gjorde något väsen av sig och som heller inte skaffade sig några nya vänner på ålderns höst. Hennes man, min morfar, var död sedan flera år tillbaka, och min mamma, hennes enda kvarvarande barn bodde långt därifrån. Hon skrev med spretig stor skrivstil på baksidan av ett kort föreställande henne själv, taget av lokaltidningen när hon fyllde 80 jämnt; "här sitter jag nu,ensamma gamla gumma" . Hon ser oändligt sorgsen ut på kortet och levde i endast ett år till.
Jag har tänkt på just det uttrycket ibland. Hur var det att se sig själv i spegeln och plötsligt upptäcka att en gammal gumma har tagit plats där? Nästan som en främling som ockuperat hennes liv. Jag har i kölvattnet på detta fundrat över när en människa egentligen dör: Är det när hjärtat slutar slå eller är det när man för sista gången lämnar sitt eget hem för att åka mot sitt döende och ser hemmet försvinna där borta? Det som återstår efter detta är egentligen inget liv utan en sorts kemisk /teknisk avveckling av den rent fysiska uppenbarelsen.
Trolling
Vi var ute och körde drag en sväng i går kväll, lördag. Det här var nyinköpt på Vidars fiskeaffär i Karlstad. Den affären ligger bakom ära och redlighet i källarvåningen på ett hyreshus. Men alla verkade hitta dit. Det var en strid ström av människor och det pratades ljudligt om fiske över hela den lilla shoppen. Och allt fanns där på en mikroskopisk yta.
Den här lilla fisken är smått genomskinlig och har kulor i sig som ska höras i vattnet! Jag som trodde att fiskar var döva!? 
Och det är de nog, för vi fick inget. Inget alls. Inte på den här och inte på något annat heller. Men trolling är inte vår grej heller tror jag. Vi är bättre på att meta eller spinfiska abborre vid någon vase.
Storlommarna låg där lugnt ute vid Silvergruvan. Till slut flög de iväg när vi kom för nära.
Lommarna har benen så långt bak så de är klumpiga på land, kan knappt gå. Roland påstår att det var så här en gång i tidernas begynnelse: Gud hade glömt ge lommen ben. Han fick se det när lommen var på väg bort i från honom. Dåä slängde han benen efter fågeln och då hamnade de längst där bak. 
På en sån där röd varningspinne för grund så satt den här, inte lika uppskattade fågeln, en skarv.De ställer till stor skada på naturen och fisket och är ingen naturmänniskas dröm precis. Av någon outgrundlig anledning är de väldigt fredade, trots att de knappast är hotade på minsta sätt numera. Men Bryssel är väl som vanligt långt bort. 
Den flög också till slut när vi kom nära, gjorde pliktskydligast ett varv i luften för att återvända till sin pinne och spana efter fisk. Kommoran tror jag den heter på tyska. 
Sedan såg vi den här och kort därefter kom regnskuren och jagade hem oss. Det är en period med typiskt svenskt sommarväder nu; regnskurar avlösta av solsken och inte särskilt varmt.
Mer nostalgi i linneskåpet...!
I linneskåpet finns också en gammal blanksliten absolut vit linneduk som jag fått av min faster. Den har en söm på mitten, för vävstolarna var inte så breda. Man vävde halva bredden åt gången och sydde ihop sedan. Den är vävd i min fars föräldrahem, där min farmor regerade över en stor familj med 7 barn och tjänstefolk. Duken är märkt med T A. Det är min farmors namn som ogift. Då hette hon Matilda Andreasdotter, men förkortat blev det Tilda Andreasdotter = T A.
Sen kommer det roliga; E M. Vad är nu detta? Klumpiga initialer på en annars vacker duk? Jo det är en faster till mig, en av farmors döttrar alltså. Hon ärvde antagligen duken och broderade dit sina initialer. De betydde Ester Maria. Hon var hemmaottern, den som skulle bo kvar hemma och ta hand om föräldrarna på gamla dar. Hemmasonen som skulle ärva gården och ta över hette Erik Teodor och det han ärvde märkte hon med E T. Ester tyckte inte om att handarbeta, därav det slarviga monogrammet. Hon var den som lagade mat i huset, ofta anlitad kalaskokerska i byn. Hon kunde göra de finaste spettekakor och den bästa festmaten. Medan faster Ebba var den som broderade och vävde och sydde.
I min fars föräldrahem så vävdes det också av hemodlat lin, grova arbetshanddukar.
De dog! Det var vanligt att familjemedlemmar dog då i den första hälften av 1900-talet. En faster till mig dog av tbc, hon jobbade på ett hem för utvecklingsstörda barn och blev smittad där. En annan faster dog i barnsäng när hon fått sitt andra barn. Barnet dog också men den förstfödde levde vidare. Han var två år gammal då och flyttade omkring bland fadrens släktingar och sina mostrar och sin mormor. Nu är han över 70 och min enda levande släkting på fars sida. Dukarna är vävda i min farmors hem och det är dukar som passar till begravningshögtider, en stor duk och en mindre.
Och här är en duk märkt med mina initialer. Den fick jag nog av min faster Ebba när jag var liten; till dopgåva eller när jag föddes. Vet inte riktigt. Men för min fars familj var det självklart att förse alla familjemedlemmar med allt linne som kunde behövas i ett hushåll. Det är egentligen inte en duk, det är en servett, men servetterna var så stora att de fungerade bättre som dukar. Den här är nästan inte använd. Vävd i min farmors hus förstås. Förmodligen av min faster Ebba.
Oj, den här näsduken snabbsydde min mamma i slutet på 1950-talet till mig. Jag skulle ha den på mitt livs första begravning, den efter min mormor som dog 81 år gammal. Det fanns inga pappersnäsdukar då att gråta och sörja i.
Min mormor Lina tillbringade de sista åren av sitt liv i stor ensamhet på ett ålderdomshem. Hon var en tystlåten och försynt gammal kvinna som inte gjorde något väsen av sig och som heller inte skaffade sig några nya vänner på ålderns höst. Hennes man, min morfar, var död sedan flera år tillbaka, och min mamma, hennes enda kvarvarande barn bodde långt därifrån. Hon skrev med spretig stor skrivstil på baksidan av ett kort föreställande henne själv, taget av lokaltidningen när hon fyllde 80 jämnt; "här sitter jag nu,ensamma gamla gumma" . Hon ser oändligt sorgsen ut på kortet.
Jag har tänkt på just det uttrycket ibland. Detta att se sig själv i spegeln och plötsligt upptäcka att en gammal gumma har tagit plats där. Nästan som en främling som ockuperat ens liv och jag har i kölvattnet på detta fundrat över när en människa egentligen dör: Är det när man för sista gången lämnar sitt eget hem för att åka mot sitt döende, ser hemmet försvinna där borta? Det som återstår efter detta är egentligen inget liv utan en sorts kemisk /teknisk avveckling av den rent fysiska uppenbarelsen.
Det här är en duk som jag är mycket förtjust i. Den är en gåva av våra vänner i Varberg, stickad av en gammal dam. Jag använder duken ibland på den gamla avlutade skänken.
Nu har jag i alla fall kommit till vägs ände med städningen och nostalgin i badrummet. Allt är renskrapat och sorterat. Golvbrunnen och toan är superrena, speglarna blänker. Äntligen färdigt och jag har fått mina nostalgitripper hit och dit i vårt land och i vår tid.
Det är inget märkvärdigt med just mitt linneskåp, det är som de flestas, men det innehåller just mina minnen och ingen annans, därför är det värdefullt för mig, bara mig. Och jag tycker om att tänka på kvinnors behov av att pryda sin vardag med vackra ting oavsett resurser när det gällde tid och pengar. Men gott om arbetskraft hade man. Många händer som hjälpte till.
Nostalgitripp i linneskåpet!
Det håller på att utvecklas till en Neverendingstory nu, min städning i badrummet (som inte är ett badrum längre utan ett duschrum). Det blir hela tiden nostalgiavbrott. Nu senast när jag rev ut allt i linneskåpet för att slänga en del. Och tror Ni jag slängde nåt? Icke! Där ligger en hemsk rosa-tvär-randig gammal bordduk nu som eventuellt åker i soporna men annars funkar det inte med mig.
Kolla här alltså! Såna här fina frottéhaklappar sydde min mor i massor till mina barn när de var små. Figurerna är broderade på frottén. Barnbarnen skulle inte ha några hårda plastiga köpehaklappar! Det var på 70-talet och färgerna matchade barnens kläder. Alltså en massa orange och gult. Jag har några kvar, resten är givna till mina barnbarn.
Modren sydde också så här fina lakan till min dotters lilla dockvagn och stickade och sydde naturligtvis också fina dockkläder. Hon gjorde förstås resten av utrustningen också. 
Såna här små virkade "plättar" att ha under kakorna på kakfaten gjorde också mor.
L P! Här blev jag kvar länge förstås i minnena av min mormor. Hon hette Lina Pettersson. Ja, egentligen Axelina. Hennes far ville egentligen ha en son och han skulle heta Axel. Men det blev en dotter så då fick hon heta Axelina. Någon gång på 50-talet gjorde min mamma ett halvt dussin såna här handdukar till min mormor. Handdukar måste av någon outgrundlig anledning alltid göras i dussin eller halvdussin. (Och ägg var i tjog!) Undrar just varför?
Duk, handduksförhänge, gardin och lampskärmsdekoration köpte jag på Baldersnäs för så där 20 år sedan. Det är tryckt mönster och gjort av en äldre dam som var väldigt duktig. Jag minns inte vad hon heter. Det förställer blåbär tror jag och jag är väldigt förtjust i dem fortfarande fast jag inte använder dem just nu. 
En av mina första yrkesutbildningar i livet var till barnsköterska. Avsikten med utbildningen var att kunna jobba med barn på sjukhus eller barnhem (fanns då på 60-talet). Då fick jag sy det här fodralet som skulle bli en docka. Det är en dragsko som dras åt upptill och runt halsen. Hygien var ledordet då när det gällde barns vård. Dockor borde alltså gå att hålla rena. Fodralet kunde tas av och tvättas ordentligt. Själva dockkroppen sydde vi också och den fylldes med ull för att bli så där Waldorfskt varm och go.
Minns också att man på dagis på den tiden tvättade alla leksaker med såpvatten med jämna mellanrum, att eventuell ärg på kopparledningar på element skrubbades bort en gång i veckan, barnens handdukar skulle gå att tvätta i 90 grader, att vi lärde oss vikten av egen god handhygien. När jag semesterjobbade på sjukhus fanns "strukta" = instruktionssköterska som särskilt undervisade och kolla de personalens hygien (handtvätt upp till underarmarna, inga smycken någonsin, rena naglar!). Undrar om det här hygientänket finns kvar?
Lilla Linnea!
Jag fick se det lilla underverket idag när vi var på tur till Karlstad. Hon heter Linnea, 49 lång, 3400 gr tung och så himla söt! Lik storebror säger mor. Se så rund och gosig man kan vara! Bara någon dryg vecka gammal nu. 
Kväll på sjön - grilla! Och bäver!
Här simmar han bävern! De är rätt oblyga faktiskt! Vi kajkade lite fram och tillbaka i älven i kväll torsdag nerom uthyrningsstugorna och kollade efter bäver. Och där var de. Vi såg i alla fall två samtidigt men det kan ha varit tre. En slog med svansen en varningssignal precis bredvid båten och dök, men de andra brydde sig inte värst, utan simmade bredvid båten och låg i vassen och ruvade lugnt och stilla tills vi var bara någon meter ifrån. Hyddan är precis bredvid och våra gäster ser dem ofta. De har slutat vara rädda för människor. Ingen skadar dem någonsin. De gnager av träden nere vi stugorna och vi hoppas att inget ska fall över båtarna. När jag tog den här bilden var nog klockan c:a 11 på kvällen och det var rätt mörkt.
Innan vi såg bävrarna så var vi med R o Å-B ute på sjön och grillade. Vi var på Ds sten ute i Harnäs. Det var fullt med kanotister på alla andra möjliga ställen inom räckhåll. Det blåste så mycket att vi ville inte ut på Harnäsfjorden eller ut på storsjön. Det räckte att åka inne i vår lilla vik här uppe i norra änden på Östersil. Vi gjorde i ordning grillen och fick fart på den till slut. Tv¨å stycken engångsgrillar var det men det var svårt att grilla kött på dem. De är nog mest för korv o så.
Medan vi väntade på grillningen så mumsade vi på räkor.
Det var fint ut över sjön. Vi såg hägern och lommarna och morkulla under tiden vi satt här. Det var en väldigt trevlig kväll och vi firade Å-Bs första semesterdag. Det blev mycket fniss och skratt och stoj som vanligt. Nu får tandläkeriet klara sig ändå. Stängt i Årjäng i två veckor!
När vi sent omsider kom hem till Liane så såg vi faktiskt tre älgar på olika ställen i våra havreåkarar. Äntligen börjar de komma fram och visa sig. Det är på tiden. Vi har väntat länge nu.
I morgon fredag på dagen åker vi nog till Karlstad och kanske träffar en lite nyfödd en. På kvällen så ska vi uppvakta U i Hol som fyller åt. Hoppas vorstehhunden Chester är frisk då. Han har haft feber och hosta och varit dålig.
På lördag vet jag inget särskilt men på söndag så har Roland bjudit de anställda på mat och bowling på hotellet i Årjäng.
Städningen i badrummet blev inte färdig idag heller. Måste åka med modren till vårdcentralen för en röd, varm och ömmande armbåge. Noggrann utrikisk läkare konstaterade tennisarm. Min lilla mamma som är 91 år såg lätt oförstående ut. Det har inte varit värst mycket tennisspel i hennes liv, men det kan man tydligen få ändå och hon kommer snart att bli bra igen. Sen var det Åmål med gubben för att hämta hans glasögon. De gamla var ju borttappade.
Men allt i linneskåpet i badrummet är sorterat och klar så det blir nog färdigt i morgon. Bara jag tar mig igenom de nostalgiattacker det innebär att ta sig igenom många decenniers linneförråd.
Sommarstädning!
Kvällen ägnade vi i alla fall åt att grilla nere vid sjön med tyska gäster o A i Hol. U var hemma med sjuk hund. Han är förkyld. Det var en uppsluppen tillställning kan jag säga!
Ormen i paradiset!
Skrev jag att jag uppskattar närheten till djur och natur??? Fel fel fel!!!
Inte alla djur! Det här lymmeln var på väg in mot huset samtidigt med oss när vi kom hem från kvällens cykeltur. Jag är helt övertygad om att det är en maskerad grön mamba, jättegiftig, jättefarlig. Och jag ylar naturligtvis genast på undsättning och försöker nedkalla ond bråd död!
Jag ylar emellertid som vanligt för döva öron, gubben vill gärna ha de här gynnarna kvar, påstår att de mumsar i sig råttor och annat otyg. Men han gick med på att jaga den av tomten i alla fall. Så den ringlade iväg och lade sig motvilligt under postlådan. Antagligen kommer den att bita mej i tårna i morgon förmiddag när jag hämtar tidningen.
Djur o natur igår kväll måndag!
Vi ser väldigt lite älg här runt Liane nu. Konstigt eftersom kalvarna är födda sedan några veckor och havreåkrarna borde locka, men inte. Beror det på att vi är omgivna av vargrevir? Den här fina tjuren, en tiotaggare, såg vi i Harnäs igår kväll, mitt emot vägen in till näset. Han var verkligen cool och stod stilla länge. Basthuden sitter alltså kvar och försörjer hornet med näring fram till brunsten. Då skavs den av mot buskar och träd (fejas) inför årets fajter. Hornet under är egentligen kritvitt men blir grönbrunt av fejandet.
Älgstammen har minskat ordentligt här i kommunen. Förra året sköts bara hälften av licenstilldelningen. Det betyder att den dragits ner rejält i år till 4 djur per 1000 ha; två vuxna och två kalvar. Men i gengäld så har kretslicensen ökats på så den består av 30 djur. Det är alltså licens som kan delas ut till dem som har gott om älg och skjuter fullt på sitt område ("o har kalvarna med", säger gubben flera gånger om dagen när folk ringer och frågar!).
Vi fortsatte vägen runt Lisslerud och där stod råbocken, en av få som är kvar. Ser vi inte så ofta numera heller.
Vad vi däremot har på Liane är tranor! 9 stycken just nu.
Diskmaskinshaveri!
Diskmaskinen gick sönder. Den brummade bara och struntade i att ta in vatten. Gubben la sej ner och skruvade förstås och jag kom med många goda (som vanligt ohörda!) råd. Eftersom det inte gick att få ordning på maskinen, den var lite till åren och hade en del andra fel också så köpte vi en ny. Först var det svår abstinens förstås och det var frestande att hämta en ny maskin vilken som helst. Men vi sansade oss och jag kollade lite runt vad som var bra.
Man kan läsa Råd o Röns tester på nätet om man betalar en peng för det. Så det gjorde jag. 25 kr kostade det att få se test över en massa diskmaskiner. Jag trodde förstås att Cylinda skulle vara bäst för de verkar så rejäla med metallarmar och så, men de kom långt ner på listan. Bäst var en Miele, en Whirpool och så den här; en Bosch. Jag kollade mest på diskeffekt och då var den här väldigt bra. Åtminstone i testet.
Jag försökte göra reklam för att inkalla hjälp med bärandet men här är vi jättestarka och kan själv...;-)
Så här blev det!
Grattis 14:e juli!
Landade lyckligen!
Rosellsmagasinet i Bengtsfors!
På hemvägen igår, söndag, så stannade vi till på Rosellsmagasinet i Bengtsfors och åt mat. Det ligger nedanför hotell Dalia nere vid hamnen i ett hamnmagasin. Det var suverän mat, god service och en trevlig miljö att äta i. Rekommenderas!!
Jag åt stekt röding, urläcker med citronpeppar tror jag, Roland åt entrecote och var mycket nöjd. Det var en man av asiatiskt ursprung som serverade och han var mycket trevlig och tillmötesgående.
Åk dit o testa! Det är prisvärt!
Och vi jämför som vanligt småbåtshamnen med den i Årjäng! Intressant jämförelse som alltid! Kolla kategorin småbåtshamnar!
Firat i Bokenäset - Lysekil! Kolla stilig pensionär!
Vi startade på Bokenäset i ett fritidshusområde nära Jordfallshamn. Det blir vid kusten från Uddevalla räknat.
Jubilaren själv hade införskaffat en fin snipa och den döptes nu högtidligen i Jordfallshamn. Namnet blev Inez efter mormor.
Sen presentades det med lagerkrans av ek som start på det nya pensionärslivet med biologistudier.
Det var egentligen båttaxi tvärs över Gullmaren till Lysekil. Men jag som inte gillar båtar åkte bilfärja över istället med Gullmaj.
Väl framme i Lysekil åt vi i sällskapet en trerätters, suveränt god, på Pråmen. Det var väldigt trevligt sällskap och bra mat och hög stämning. Vi åt en fin förrätt med skaldjur, sedan en hälleflundra och därfter dessert med nötkaka och jordgubbar. Fint komponerat med viner till.
Plötsligt kom ett märkligt flytetyg från Norge in bredvid oss. Den hette Selongen och var en fin stor träbåt.
Sedan gick färden tillbaka med båttaxi / bilfärja över till Bokenäset igen för fortsatta festligheter på Enebacksvägen fram på nattkröken. Vi var i ett mycket trevligt och glatt sällskap. Och vi upptäckte att Sverige, ja hela världen är liten:
Kjell som var med var mycket god vän / arbetskamrat sedan många år med Sven i Skogen och de brukade åka till Sillerud ofta för att hälsa på.
Ingrid (?) eller Inger Karlsson hade anfäder från Årjäng, troligen Nästebacka, hon var dotter till Jenny, barnbarn (?) till Hanna och Paul och alltså kusin till Gulli (Åkes). Fast vi är inte säkra.
Paret Einarsson har en son i vår yngstes ålder och han (Per ) har bott i Norrköping några år, i LA några år och jobbar sedan 2 år tillbaka på DI dit vår yngste son kommer nu i september. Och båda våra söner jobbar med datorgrafik. Helt otroligt.!
Och dessutom är grannfrun här släkt med andra Sillerudsbor som vi känner väl.
Vi har haft en suveränt rolig weekend i alla fall. Vi kom hem idag söndag igen.
GRATTIS KATHRINE OCH PETER TILL EN LITEN TJEJ!
Uppdaterat söndag kväll klockan 12. Det blev en liten Linnea, 49 cm lång och 3400 gr och bråttom till världen!
Farmarsallad (eller Coleslaw?)
Fifty-fifty av rivna morötter och riven palsternacka.
En fjärdedel selleri riven
Lite finskuren purjolök
Lättmajonäs
Lite tomatketchup, lite mald svartpeppar, lite socker.
Gubben vid Rämen frågade efter sås till laxen. Detta kanske funkar till lax eller också inte. Tror mer på något med senap.
Just nu från LA!
Precis nu, kl halv 12 natt till lördag ringde äldste sonen från LA. Han o flickvännen är där på besök hos lillebror. Just nu så badar de i bubbelpoolen på taket till det hyreshus där lillebror bor. Det är i Westwood, rätt centralt LA. Det är eftermiddagstid där nu, 9 timmar efter oss. LA sonen jobbar och hans gäster sysselsätter sig på egen hand. De ska göra en dag i Venice också och lite shopping, sedan blir det det hemfärd i början på nästa vecka. Allt väl och de har haft en kanonvistelse i USA, med LA och lite Oklahoma hos gode vännen Dans familj.
Bästa snabbmaten!
När gubben nu har jobbat och jag har varit ensam hemma på dagarna så har jag fixat enkel snabb lunch men gärna god mat också och sånt som gubben inte gillar.
En favorit är detta; kallrökt lax, kokt färskpotatis, ärtsnaps och eventuellt någon enkel sås till (men inte nödvändigt) . De där krispiga små ärtebockarna är suveränt goda. De säljs i förpackningen som syns här nedan. I den finns små påsar med ärter som man värmer på tre minuter i mikron och det är lagom till en måltid så här. Den lite sötbeska smaken passar bra till laxens sälta. Gott kranvatten till är perfekt!
Förresten när jag ändå har tallriken på bloggen. Det är en gammal vardagsfavorit, en variant i serien Diamant. Den finns inte att köpa längre men jag skulle vilja komplettera. Om någon vet något bra sätt att få tag på fler eller vet någon som säljer så berätta!
Så här ser påsen ut med ärterna.
Om att vara snäll!
Snäll. Nu skriver jag det i alla fall fast jag får, när jag ser själva ordet, en känsla av att det är omodernt / otrendigt / fel att vara snäll. Jag gillar det i alla fall och hos mig är det en sann komplimang att vara snäll. På något (orientaliskt filosofiskt?) sätt inbillar jag mig att ens egen själ mår bra av att man är snäll. Åtminstone kan det funka så så länge den tid som går åt att vara snäll inte inkräktar på den tid som behövs för trevliga dåligheter, eller hur man ska uttrycka det. Asch, det här blev ju bara för djupt filosofiskt. Det var inte meningen. Take it or leave it!
Läs Gubbens FRA-satir!
Nu plötsligt syns inlägg!
Onsdag
Gubben väckte mig när han åkte till jobbet vid halv 7 eller så. Jag läste lite blogg, tidningar på nätet, mail och sedan Cosa Nostraboken en stund. Somnade om igen och vaknade alldeles kallsvettig av att det ringde på dörren. Jag hann inte opp förstås förrän gästen försvunnit.
Men ute på verandabordet stod detta när jag kollade:
Det var från flygaren som haft sitt plan borta vid Prästgården. Han beklagade att han inte kunnat ta med Roland upp på en tur men det hade varit för ojämnt och för dåligt väder för att lyfta med två. Kanske nästa år! Det var ju snällt tänkt! Han tackade så mycket för lånet av landningsbana.
Så här såg flygplanet ut.
Efter den chocken så var det ingen idé att somna om igen så jag hängde upp en tvättmaskin (fint väder!), plockade bort gammalt på blommorna i trädgården. När jag kom in hade jag en fästing krypande på handen förstås. Det var så igår också. Jag undrar om de är piggast på morgonen. Sen slängde jag i en ny tvättmaskin.
Åkte till Årjäng för att kolla på en ny diskmaskin. Gubben ringde och ville att jag skulle äta med honom och ett gäng på hotellet. Han hade något möte där sedan med ett några från grannkommunerna. Jag tycker att Storgatan har blivit fin nu. Nya träd har planterats, fina bänkar ställts ut och vackra blomdekorationer placerats ut. Och så är det prydliga gatljus i gammaldags stil. Huset här är väl lite väl stort och kallas Färjan eller Båten eller Titanic i folkmun och några anser att den bör prydas med livbojar på sidorna. Vet inte om man anser att beslutsfattarna behöver det efter det här bygget. Jag tror det blir snyggt med något i skyltfönstren, reklamskyltar på väggarna och lite blommor eller nåt på¨balkonggångarna.
Vi fikade också på Broms kafé. De håller på och bygger om i köket och ska få i ordning. Men lyckas ändå ha bra bröd.
Sen tog vi båten ut till U o H vid Möllerstua på Egenäs. Vi mumsade på räkor och annat smarrigt och hade trevligt sällskap.
Tja detta var nog en typisk ledig sommardag här på Liane. Pratade med dottern på kvällen. Det löser sig så hon kan komma hem i slutet på juli ser det ut som. Och jag gjorde mitt livs första internetbokning på flyg. Himla nervöst och siffrorna stämde inte alls och jag vet inte vad jag har bokat, men jag har fått en bekräftelse i alla fall.
Testade att klistra in men det syns inte heller!
Ha ha, nu har jag överlistat censuren och klistrar in!
Visa Godkända Ej godkända AllaKommentar Tid Inga M om Nytt inlägg för 5 timmar sedan syns inte!: Det här är ju hopplöst! Jag försöker att publicera en kommentar till från Marie och en från Bloggblad men det går inte!!!!
Vad har spaningsfiltret nu hakat upp sig på?
Bloggblad skriver om schalar (kunde ju vara muslimsk slöja förstås) och om filter och stryps. Ja det kan ju fastna någonstans på vägen.
Marie bara skrattar gott åt en liten tants kommentar. Men det är klart en liten tant är nog redan kraftigt komprometterad med tanke på ett satiriskt FRA-inlägg för ett tag sedan!
Jag ska försöka klistra in kommentarerna, eller också syns de nu när jag gjort en ny kommentar.
Det är lite spöklikt med detta att vissa kommentarer inte funkar och vissa inlägg inte syns.10 Juli, 00:50 Marie om Nytt inlägg för 5 timmar sedan syns inte!: Hahahaha...jag skrattar gott åt En liten tants kommentar ;-))))
09 Juli, 20:42 Bloggblad om Nytt inlägg för 5 timmar sedan syns inte!: Mina sjalar kanske också fastnar i nåt filter en vacker dag... bara jag inte stryps, så...
Nytt inlägg för 5 timmar sedan syns inte!
Uppdaterat: Jo, nu kom det frg inlägget också fram och blev synligt. Det spökar på bloggen.
Agenda
-I kväll skön hemmakväll med Cosa Nostra (ja, inte maffian in persona, utan boken med det namnet) Det är Dickies tegelsten som bygger på fakta om den sicilianska maffian och den har belönats med Gold Dagger. Jag ha läst den lite här o där och hade inte ambitionen att läsa hela. Men den är för bra för att lämna. Gubben är på jaktstämma.
- I morgon kväll ska vi mumsa direktleverade färska räkor på Möllestua med vacker utsikt över Östra Silen. Det är hos U och H.
- Fredag är det trav och kommunanställda går in gratis och Roland har sponsrat ett lopp så vi ska äta på Gästis.
- Till helgen firar vi en 60 åring och nybliven pensionär med utgångspunkt Jordfallshamn utanför Uddevalla. Himla roligt ska det bli.
- Nästa vecka tar äntligen Roland semester (fast jag vet hur det blir..)
- I slutet av juli planerar vi för att dotter och barnbarn ska komma hem några dagar.
- Någon gång mellan varven ska vi åka till Stockholm och träffa son. (Flickvän är nog hos föräldrar nere i Älmhult)
- I mitten / slutet av augusti kommer LA - sonen hem.
Ja ungefär så ser det ut just nu. Sen hittar vi väl på en del annat då o då.
FRA: Alla mejl kan inte läsas - det rättfärdigar lagen?
Så här skrev jag i en kommentar hos Alltiallon:
Jag vet inte om det här är någon logisk kullerbytta eller om det är något fel med mitt tänk. Lagens försvarare hävdar ständigt att det inte är möjligt för staten att läsa alla mail. Men lagen blir ju inte bättre för att det rent tekniskt är omöjligt för staten att läsa alla mail. Fast man har rätt att läsa alla.
Analogt med den tankegången skulle man kunna säga så här: Staten har rätt att spärra in folk för utredning några dagar utan misstanke om brott och det går bra för man kommer aldrig att kunna spärra in alla ???? !!!!! Och risken för att just Du ska bli inspärrad är försvinnande liten. Därför är det rätt. Och om Du har rent mjöl i påsen så gör det väl inget att bli granskad och förhörd?
Eller låt oss säga att en lag ger staten har rätt att öppna och läsa alla brev som skickas till Sverige från andra länder. Breven kan sedan förslutas igen och ingen kommer att veta att de öppnats. Och den lagen är rätt och riktig därför att man aldrig kommer att kunna öppna alla brev som kommer in till landet. ????!!!
Det finns ett tankehopp här i Lex Orwell-försvaret som jag inte hänger med på. Hur kan lagen bli mer rätt bara därför att man rent tekniskt inte kan läsa samtliga de mail som man har rätt att läsa? De som drabbas är ju ändå drabbade, eller hur? Och vi alla tvingas gå omkring o undra vem som drabbats. Och vi börjar skriva så att innehållet i mailet tål utomståendes granskande ögon.
FRA: Vad är signalspaning egentligen?
Politikernas snömosprat om FRA har hittills på intet sätt lugnat mig. Tvärtom så har deras glidande undanmanövrer om vad FRA egentligen ska göra, och framför allt inte göra, varit oroväckande istället. Så jag kan bara hålla med Björklund i betygssättning av regeringens agerande, det blir bara en geting. Och jag undrar om inte den getingen borde sticka en och annan i rumpan! Jag blir mer och mer övertygad om att de inte vet vad de egentligen har beslutat om, utan de har köpt påtryckningar utifrån och aningslöst svalt ett tjänstemannaförslag.
Nu senast läser jag ÖB Syréns lilla uttalande om lagen och känner hur det rycker i mungiporna. Lagens syfte har alltså nu blivit att skydda oss från afganistanska missiler.(?) Är det verkligen ett akut hot? Ligger vi i uttalad konflikt med det landet? Eller med något annat land? Och Syrén väljer också politikernas väg att framställa dilemmat som att antingen ska vi ha FRA eller också ingen underrättelsetjänst alls. Retorska finter på klassiskt manér!
Det enda jag hittills läst som verkligen gett mig information om hur signalspaning skulle kunna fungera är det här. Chatt med it-experten Per Hellqvist. Mycket intressant och informativt i sak!
Forskning ska kunna granskas!
Det förekommer forskningsfusk. Nu vill regeringen låta inrätta en instans som ska kunna granska forskning som kan vara tveksam. Det är bra!
Men vilka möjligheter har den rättsligt sett att gå in och verkligen undersöka forskares materiel? Jag tänker på bråket med C Gillberg för några år sedan. Han hävdade att han lovat respondenter i sin forskning total anonymitet och vägrade andra forskare tillträde när det kom krav på genomlysning. Det slutade med att han förstörde allt istället.
Sen kan man bara hoppas att den här föreslagna granskande instansen inrättas på ett sådant sätt, att den blir fristående gentemot staten, sin uppdragsgivare. För den behöver också kunna granska och ifrågasätta den forskning som initieras / bedrivs av staten i syfte att rättfärdiga politiska beslut.
Lotten på Svalbard!
Åh, så vacker mat!
På kvällen var vi bjudna till Näs, till R o M. Hade bespetsat mig på en vandring i den vackra trädgården, men regnet öste ner och åskan slog runt väggarna så av detta blev intet. Maten var i alla fall fantastiskt vacker och dessutom god.
Visst är det vackert dukat!
Vi fick förrätt med kokta rödbetor och rört smör (jag guacamole), varmrätt grillat kött och ugnsbakade grönsaker, dessert hemgjord glass med hemgjorda maränger som fyllning och så här fint dekorerade. Vi mumsade och njöt verkligen av den goda maten.
Om bloggtexter och bloggande!
Så här skiver jag i kommentaren till det och för säkerhets skull så skriver jag det här också eftersom jag tycker att det ibland ställs underliga krav på bloggar och bloggande. Ofta, men inte alltid, kommer de från proffsskribenter, varav en del kan vara duktiga på att skriva olika typer av journalsitiska eller litterära texter, men är samtidigt urusla bloggare.
"Alltså Annaa, vad är det för trams att Din blogg inte skulle vara bra!??
Din blogg är en av mina favvobloggar! Den har kvaliteter som gör den till en jättebra webbdagbok: absolut ärlighet och närvaro. Och jag läser allt Du skriver. Oftast är jag här varje dag och läser men om inte så läser jag igen frg inlägg. Och så tror jag man ska tolka läsarstatistiken; det är betydligt fler som följer en blogg än vad som framgår av antalet unika besökare varje dag. Antagligen måste man ta den siffran gånger 2 eller 3 eller ännu mer eftersom många är inne ibland och läser dagens inlägg plus några tidigare inlägg.
Och sen fattar jag inte varför det ibland framställs krav på att bloggar ska vara något mer än just en bra webbdagbok?? Pointen med bloggen är ju just att den ska kunna vara en dagboksanteckning i flygande fläng, mitt i det levande livet, utan absoluta krav på omsorgsfull korrekturläsning eller knorrkonstruktion. Den ska heller inte behöva vara en krönika eller innehålla genomtänkt samhällskritik, eller ha text som går på fotnoter. Varför i all världen skulle en blogg ha den typen av kvaliteter?? Såna texter finns det ju redan en uppsjö av, hur många som helst!! Kolla bara i närmaste tidningsställ eller bibliotek! Det är ju inte bloggens nisch helt enkelt.
Din blogg håller alltså superkvalitet som webbdagbok, som jag sa förut så har den en fantastisk närvaro och en total ärlighet som jag faller pladask för. Och det gör jag för att jag uppfattar det som en rätt en ovanlig egenskap. De flesta av oss frestas nog att framställa oss själva som mer lyckade och snälla än vi egentligen är, men inte Du. Vi försöker nog men är kanske helt enkelt lite för fega. Jag beundrar Ditt mod.
Dessutom har Din blogg ofta andra kvaliteter också. Dina bloggtexter känns ofta som obearbetade krönikor och Din kritik av samhällsfenomen är ofta utomordentlig.
Så Du ska inte sluta Annaa! Du är bloggens salt! "
Oj, så vackert igår kväll!
Vi var i Karlstad i går och träffade den här glade mannen; Kenneth J! Han har tävlat med motorcykel en gång i tiden. Nu är hans son en duktig motorcykelåkare, en av Sveriges bästa! Vi tog också en sväng förbi Brattvägen i Skoghall och pratade bort en stund med Leif.
En del har bra båtar och då är det roligt att åka ut på sjön när det är fint som igår kväll. Sjösättning här är vid 7-tiden.
Om man har tur kan man få så här stora fiskar.
Och så försöker jag komma på vad den här fågeln heter. Det syns dåligt men det är en liten vadare.
Vi gjorde en tur ut på storsjön och stannade för ett strandhugg här där kvällssolen låg på. Här är klockan halv 11 ungefär.
Exakt klockan 22. 29 ropade storlommen. Vi hade två stycken simmande utanför här hela tiden. Det är ett spöklikt ljud i stilla sommarnatt.
Solen sjönk sakta ner medan vi mumsade på medhavt käk och babblade.
Hela tiden ändrarde sig färgerna i ett fyrverkeri. Det var fortfarande ljummet i luften och alldeles stilla.
Vid midnatt for vi hem och då var det fantastiskt fint in över viken.
GRATTIS AMERIKA!
Mammauflykt startade på Esters Café
Esters café ligger i Långserud efter E18 och där startade mammautflykten, i år som tidigare år. Nu är det ny ägare och lokalerna är fantastiska! Titta på bilderna!
Här är ett hörn med kristalllampa.
Vid fönstret placerade vi oss mor och jag och vi skrev i gästboken.
Hattarna är kul och lite nostalgi! En del saker är till salu i caféet. 
Man kan ta sitt fika ute trädgården om man vill istället för inne i de vackra rummen. Det finns också BB och antik/loppis, fast de kan jag inte uttala mig om, har inte testat.
Mammautflykt Häljebols konstgård
Till Häljebol åker jag varje år minst en gång med min gamla mamma. Hon tycker så mycket om blommor och det finns det mycket av här.
Häljebols konstgård är en gammal skola som numera ägs av ett konstnärspar: Ellen Heller och Magnus Hedman. De har gjort den till en vacker oas och samtidigt bådas ateljeer. För varje år har de utökat lite och gjort det hela ännu större. Häljebol ligger på vägen mellan Säffle och Arvika. Förr brukade vi även besöka linneväveriet i Klässbol på vår utflykt, för det är bara ett par mil bort, och även hantverkshusen i Arvika vid hamnen och äta på Olssons bygga, men det orkar inte modren längre. Hon är lite drygt nittio år nu och blir fort trött. 
Jag har brukat ta en bild på min mor i den här grönskande portalen varje år, så även i år. Nu verkar det som om en del av klängväxterna har gått åt i vinter, men nya har planterats. Lite tragiskt är det med bilden, för det blir den sista här. Min mor säger att hon inte orkar göra det här besöket på Häljebol mer utan i år är sista gången vi gör vår utflykt. 
I trädgården finns också en del exotiska fåglar. Här är den mäktiga påfågeln.
Det finns ett antal små sittgrupper här och där i trädgården så man kan vila trötta ben eller bara njuta av prakten och fågelsången. Vi drack saft och satt en god stund. 
Inne i huset finns alltså prov på den egna konsten och man kan kika in i ateljéerna
Ett kafé är det också förstås. 
På hemvägen körde vi sakta och tittade länge på kor och kalvar som betade i den bördiga Gillbergadalen. Det är inte så ofta att se betande djur längre. Detta var köttraskalvar. Bilderna härifrån är med speciell hälsning till Rut O., bloggare som är i min mammas ålder och som bodde en bit härifrån som barn. 
Gillberga kyrka.
Precis där vi svänger ut på E18 från Häljebolsvägen, finns en byggnad som har en särskild anknytning till Liane där vi bor. Det som våra arrendatorer skördar på vår mark blir foder åt korna på Guterud och mjölken från korna går till det här mejeriet. Av den görs något som heter turkisk youghurt tror jag. Våra arrendatorer var med och byggde det här mejeriet för några år sedan. De har förutom att vara bönder byggt både det ena och det andra förutom sin fina gård; vårdhemsboende och hyreshus på landet. Driftiga företagare som vågar tänka kreativt.
Tjocktvätt
Jag håller på med Tjocktvätten. I början på sommaren, när det är bra tork och högtryck så gör jag den; tvättar allt tjockt och svårtorkat. Det är trasmattorna (massor både hemma och i fiskestugorna), täcken, madrassöverdrag, hundfiltar, hunddynor och hundsängar, vinterkläder, bilklädslar osv. Den tar nästan aldrig slut, har hållit på varje fin dag nästan nu. Varvar dagarna med blomskötsel, plockar och vattnar himla mycket nu i högtrycksvärmen och att städa rum för rum ordentligt. Eftersom jag är både lat och trött under terminstid så blir det lite slarvat då. Jag måste kompensera det lite på loven med grundlig rengöring så att jag håller åtminstone den värsta lorten ur huset. Annars kanske man får både grodor och ormar i huset??
(Just den här mattarn är så fin, en god vän har gjort den!)
Ormar på dagis!
Var då?
Jaha, och var har jag varit idag då (bl.a.)? Någon som har en hint? Den som gissar rätt får inget pris, bara äran!
FRA (Lex Orwell) igen!
Soulshake Express - Arvikafestivalen!
Uppdaterat onsdag: Nu har jag lyssnat runt på Soulshake Express, det låter väldigt bra! Och jag hoppas att de är rädda om sig i den här världen som de nu lever i och inte försöker leva upp till gamla hårdrockmyter För det måste bli ett utsatt liv med så mycket turnerande i och utom Sverige. Lycka till önskar jag i alla fall! Och hoppas att de ursäktar att jag placerar detta inlägg under kategori Bygden. Jag har ingen för rockmusik.
Om matematik i svårigheter
Matten i svenska skolor är enligt min, och en del andras, mening alldeles för teoretisk och sifferfixerad, samt bedrivs för mycket som ensamarbete. Eleverna blir fena på att flytta omkring siffror enligt de system vi lär dem via matteboken, men vet inte vad siffrorna eller systemen står för, tittar på sin lärare med tomma ögon och frågar:
- Ska det vara plus eller minus?
Då är det jag som lärare som har misslyckats någonstans, inte eleven. Särskilt svårt blir det för elever som har svårt att lära in tabeller eller som vänder siffror hit och dit eller som har problem att hålla ordningsföljder (exempelvis tidsmässiga, rumsmässiga) kvar i minnet.
Det borde vara mer praktisk, laborativ matte istället för en del av allt sifferplitandet, det borde vara mer av tillfällen att prata matte och lösa problem tillsammans, det borde vara mer av tillfällen till individuell dialog mellan lärare- elev för att ta reda på hur djupförståelsen ser ut så att inga nivåer blir överhoppade. I högre åldersgrupper kanske man fixar den kontrollen via prov på papper men till de yngsta barnen i grundskolan som inte kan läsa så bra än, behövs en högre personaltäthet. I ämnet matematik så måste lärandet bygga på tidigare kunskaper, det går inte att hoppa över. Rent mekaniskt kan man det men det blir utan förståelse. När elever misslyckas med nationella prov i årskurs 5 så fallerar ofta automatiseringen av plus och minus upp till 10 (20) och att huvudräkna med bra strategier över hela tiotal, typ 34 - 9. Det handlar om överhopp i årskurs 1 och 2 alltså.
Det är i den undersökande lekens form som matten kan bli ett äventyr och en utmaning för var och en oavsett medfödd begåvning på området. Då blir matten rolig för alla inte bara för de mattesmarta. Det är när elever tillsammans får lösa problem och leka matte som de grundlägger förståelsen för mattebegrepp, orden blir bekanta och kända: vad betyder egentligen ett likhetstecken, är det en signal till svar eller ett krav på likvärdighet på var sida? Hur kan man testa om ett tal är udda eller jämt? När elever pratar matte tillsammans i par eller i liten grupp så höjs nivån för de elever som är svaga, men även för dem som är duktiga. Det är först när man ska förklara för någon annan som man tvingas till djupförståelse.
Alla är vinnare på pararbete / smågruppsarbete i matte.
Jag har jobbat med matte med elever i årskurs 1 och 2 utan böcker, alltså enbart med praktiskt, laborativ materiel. Och det var helt suveränt! Alla barn tyckte matte var roligt och alla barn kunde allt de skulle kunna när de lämnade mig för att gå vidare till nästa årskurs. Jag är ledsen över att inte ha kunnat fortsätta med det utvecklingsarbetet.
Varför är det då så här teoretiskt, sifferfixerat och mycket ensamarbete i svenska skolor?
Det finns förstås inget enkelt svar på den frågan. Men jag ser några orsaker. Det behöver inte handla om dåliga resurser men om dåligt utnyttjande av befintliga resurser:
* Vi lärare tvingas använda allt större del av planeringstiden till uppifrån beordrade meningslösa arbetsuppgifter som inte har med undervisningen att göra. Det blir för lite tid kvar till kärnverksamheten, att indivudualisera utifrån varje elevs behov och att titta upp från lärobokens skrivna handledning.
* Skolans arbete organiseras inte längre utifrån pedagogiska behov och utifrån ett barnperspektiv utan från vuxenperspektiv. Det kan handla om krav på maximalt lokalutnyttjande, personalutnyttjande, flexibiltetskrav, ekonomikrav eller helt enkelt ren skär okunskap hos beslutsfattare om barns behov.
* Resurserna styrs fel. De resurser som borde användas till att utveckla det pedaogiska arbetet i klassrummen används istället till pseudoinsatser, dokumentproduktion och insatser av projektkaraktär. Det blir tillfälliga idéer och hugskott som syns utåt, som ser ambitiösa ut och som väcker uppmärksamhet. De ger möjligtvis ledningspersonerna tillf'ällig ära och genomföraren löneförhöjning, men har ingen inriktning mot varaktig utveckling och varaktig förändring.
* Mer fokus på att bygga upp varje klass till att bli socialt välfungerande, så att det är möjligt att jobba praktiskt och i par / grupp. Det behövs mandat uppifrån till att skapa arbetsro, rätt resurser till elever som behöver extrastöd och god utbildning till lärare i praktiskt ledarskap.
* När metodiklärarna försvann ur lärarutbildningarna så försvann en del av möjligheterna att koppla samman verklighet och teori på ett konstruktivt sätt för lärarkandidaterna, ett vaccin mot att som färdig lärare vara utelämnad til färdiga läromedel. Den som har tur får i sin praktik en handledare som gör ett suveränt jobb i matten men den som har otur får bara se elever som skriver siffror sida upp och sida ner. Slumpen kommer att avgöra.