Inga Magnusson

Vi gick genom skog som är lite av urskog mellan varven. 

 

Men det märkliga är att bara  ett par dagar senare så kan man inte ana att det har legat stora bajshögar i vägen! Allt är borta. Jag får erkänna att jag inte vet hur det går till men jag har funderat förstås. Det blir bara borta. Vem sköter om den städningen? Är det fåglar tro som sanerar?

 

Det var sika-gryta som serverades. Så gott och mört. Här är receptet! Jag måste testa att göra. Det är ursprungligen gjort för vildsvin och enligt dem som lagade gårdagens mat så blir det ännu bättre med vildsvin / rådjur. Med sika kan det bli lite för mört. Jag ska testa på vildsvin. Vi har några lår nerfrysta som borde passa.  Paprikaschoten är skalad paprika.  Edelsuss är mild form av paprikapulver.  Speck är typ bacon, rökt fläsk.  Schmalz kan också vara smör. EL är förstås Esslöffel, dvs matsked. Resten är tyska som jag nog begriper när jag går tillbaka och läser receptet.

 

 

Det är en stabil traktor som drar ekipaget !

 

Tänkte att det är väl inte fel att testa och rädda skjortan ett tag till. Jag hämtade en nagelsax och en petare och startade med att sprätta loss kragen. Det gick snabbt. 

 

 

Den har en liten skada på höger vinge. Kanske är det en tistelfjäril, men jag är osäker.

 

Det blev som lite knyte. Jag hade gjort svampsåsen på svamp som en annan gäst hade bidragit med. Den ska alltså stekas snabbt i små bitar, på med mycket grädde, salt och peppar, redas av och så gärna stå varm hela dagen till serveringen på kvällen. Då blir det mest smak på den. Lingonen var rå-rörda, fast inte rörda eller hur man ska säga, bara stått över dagen. Jag bidrog med lingon och andra gäster hade fixat resten. Och så den goda grönsaken med blåmögelost på, den som görs i ugnen.

 

Det är lite meditativt, man hinner tänka på annat för detta är ju helt mekaniskt.

 

Så det blev lite tänk på människovärde, delvis på förekommen anledning, debatten i media har den senaste tiden varit lite förvirrad både i rikspress och lokalpress. 

 

Så här ser jag på det.

 

Människovärdet är lika för alla, det har ingen skala. Det skiljer oss från djuren och tingen. Det  är lika för onda och goda, för kloka och okloka. Det påverkas inte av hudfärg, ras, politisk hemvist, religion,  språk, sexuell läggning,  ålder, förståndsgåvor osv. Man kan inte  höja sitt människovärde genom goda handlingar eller sänka det genom onda handlingar, det är ett och det samma för alla levande  människor på jorden.  Ett djur kan var högt älskat men aldrig ha ett människovärde. En sak kan vara värdefull och viktig för individen men den kan aldrig få människovärde.  På engelska språket använder man ofta ordet dignety för att beteckna ungefär det, inte exakt men på ett ungefär människovärdighet.  I Sverige säger vi alltså människovärde.

 

Men sen blir det klurigt. Vi tenderar ibland att blanda ihop människovärdet med hur vi mycket uppskattar människor i vår omgivning, dvs den värdering av andra människor som har en skala. Jag värderar naturligtvis min familj och mina vänner högt, liksom människor som jag uppfattar som goda i världen. Jag värderar människor lågt som jag uppfattar som ondskefulla och elaka. Där har jag en skala i min värdering och det är helt ok, helt naturligt. Det vore inte möjligt att älska alla lika mycket och för mig har inte alla samma värde i den här skalan. Men den står fri från  människovärdet, har inget det att göra. 

På engelska blir den värderingen ungefär lika med uttrycket value.

 

Det är på nåt vis lättare att hålla isär det fasta människovärdet och skalenlig värdering av människor om det har olika ord så som i England, dignety och value. Här hos oss där orden är lika blir det svårt att hålla isär.  Allting  blir på nåt suddigt sätt värde, värdering, värdegrund när vi pratar om det.  Och vi slänger oss med de uttrycken utan att egentligen gjort klart för oss vad  vi menar; är det det fasta människovärde lika för alla vi pratar om eller är det den skalenliga värderingen av människor, eller är det andra skapade, tillfälligt giltiga, värderingar i en värdegrund?. 

 

Sen kan man som individ anamma olika symboler för människovärdet, det som är lika för alla. För mig som kristen så är korset  den ultimata symbolen för allas lika värde,  människovärdet.  Det var med kristendomen som människovärdet kom till västerlandet och det är rätt länge sedan nu. Människovärdet fanns egentligen inte som begrepp innan dess,  det  har under århundraden spridit sig globalt med den kristna tron. Men det betyder inte att jag ska  tvinga tron eller korset på andra människor.  Andra människor  vill se  andra symboler som beteckning på  allas lika värde. Själva det grundläggande människovärdet, lika för alla, ligger ändå fast men individen kan  vilja ha olika bilder / olika symboler  för  det. Och det blir inte så bra om man i vårt samhälle försöker tvinga på andra  den egna symbolen. Det måste vara ett eget val utifrån den egna livssituationen om symbolen ska vara ett kors eller något annat.

 

Detta är alltså ungefär min syn på saken, andra kan tycka annorlunda och det är alltid möjligt att diskutera. Jag är glad att jag i min vänkrets / bekantskapskrets har människor med olika ursprung och olika syn på det här frågorna. Då blir jag tvungen att tänka till själv och skärpa mina definitioner. Vore förfärligt att bara umgås med människor som tänker lika!

 

Roligt att rensa lingon och få tid att fundera! ;-))

 

Senare idag blir det mer om gårdagens äting med sika! Detta måste vi lära oss att göra själva ;-)

 

 

Glutenfria remmar var ett bra inslag tycker jag, nytt.

 

Och vi fick många ägg från deras egna djur! Lyxigt! Roland räknade genast ut att det kunde bli många svampomeletter ;.)

Han tog det på pallgafflarna på traktorn och körde det till rätt plats. D hjälpte till och kom med grejer på fyrhjulingen. 

 

 

 

Vi var ute med valpen igår  i skogen ett par timmar, tog med oss lingonplockare och gick där det finns mycket lingonris. Vi hoppades att det skulle hända som sägs hända en del lingonplockare i år; att man går länge utan att se ett enda lingon och så plötsligt så kommer man till en fläck som är alldeles röd av bär! 

 

Ha ha.... det hände inte!!

 

Vi repade med oss det vi såg, vilket var i stort sett ett och ett bär. Knappt bottenskyla i lilla hinken blev det. Sammanlagt fick vi med oss 3  deciliter lingon hem!! Det förslår inte  till nästa säsong när en av oss äter lingonsylt på filmjölk med  krossat knäckebröd varje morgon. Jag vägrar att köpa färdigkokt sylt så nu är goda råd dyra. Just de här bären vill  Roland ha rårörd sylt av idag till älgfärsbiffar. Vi får se vad det kan bli.

 

Vi hade fyra goda vänner här igår kväll och bjöd på sill och sånt. Det blev olika sorters sill, tonfisk till mig som inte gillar sill, hackat ägg förstås, färskpotatis nyupptagen från eget land bara kokt en kvart, gräddfil, Gäsene Port Salut (sååå god!), Värmlandskaka (utanför bild) och så det där mörka köttet som smörgåspålägg ( det är alltså Hemgårdens tunnskivade älgstek som är rökt och saltad, finns i vår lanthandel! Smaka den!).

 

En fantastisk kväll hade vi med mycket skoj och allvar. Mat gillar vi alla så det pratade vi om. Vad finns och var köper man bäst? Sen har vi så många gemensamma bekanta, det finns episoder från förr från bygder och  obygder! Det är också magiskt för oss att få träffa människor som har växt upp under helt andra förhållanden än våra, att få ta del av deras egna upplevelser av det som för oss bara går förbi i böckerna som världshistoria. 

 

 

 

Och det tycks vara mest av en sort: Amiral. Det är en art i familjen praktfjärilar. Många amiraler flyttar från Medelhavsområdet till Sverige i juni, fantastiskt att tänka sig att de här små bräcklia varelserna kan flyga så långt. När de kommer hit så  lägger de ägg i nässlor på skuggiga platser. Larverna  kläcks i juli / augusti.  Vuxna fjärilar har  svårt att överleva här under vintern, många flyttar söderut igen.  

 

Det blir en sky av den här maträtten, god är den.

Baldersbrå har blad som ser ut som dill, skulle kunna vara kamomill, svårt att skilja dem åt.

 

Det här ska vara den krydddoftande röllekan men bilden blev suddig

 

Jag hängde ljung igår, medan Roland snickrade grind på altanen!  Det är lite tidigt på året  och som sagt det blir ingen ljung inne, för då ska någon i huset dö sa alltid min mamma. Det får  bli ljung ute fast det är  ovanligt tidigt. Växtsäsongen ute runt huset har varit misslyckad i år. Jag fick inte tag på rätt pelargoner så krukor och lådor tynade.  Jag ville ha hänglobelia men lurades av försäljaren och fick kant, inte alls så fina.  Pallkragen fick någon ohyra mitt i sommaren så det var bara att lägga ner alla försök med egen sallad o dill. Testade att så en gång till men det gick inte heller. Buskarna vid entrén, schersmin, drabbades av nåt kletigt  och fick bli nerklippta utan blomning. Syrénerna fick knoppar men de slog inte ut. Och sen bröts en del grenar utan att ha utsatts för nåt, de bara drattade ner på backen. De såg bara vissna och eländiga ut. Syréner ska ju vara så härdiga, men inte den här sommaren. Vet inte varför just det här året har varit så visset i min trädgård. Men nu ska det bli höst och vinter,  ljungsäsongen har startat. Hoppas det går bättre.

 

Vi såg en fin älgko i förrgår, glada varje gång. Men hon hade alltså ingen kalv, tyvärr. Hoppas hon kan få nästa år.

 

Uppdaterat text från Wermlandstidningen 1887 ang älg och betesskador och rovdjur.

Stall för hästarna som de körde i skogen med. När de jobbade och bodde vid Granmon (Grammon) så fick Rolands farbror Nils stanna kvar över helgen vid ett tillfälle och passa hästarna. Han var 13 år!  Då gick han därifrån till Lenungen och köpte sina första gummistövlar, de hade precis kommit ut på marknaden och ansågs vara bra. På den tiden räknades man som vuxen och arbetsför efter att skolan var avslutad och det var den  vid 12-årsåldern, efter sjätte klass. Vi for hit opp en gång med Rolands farbror Nils och han berättade hur det var. 

 

 

 

Mycket av smutsen från mellan lamellerna under hatten gick till botten med mjölet så det blev bara grovrensning kvar. Kanske inte är helt fel ändå att rensa svampen i mjölvatten. ;-))

 

 

 

I år är det ju mycket svamp och därmed mycket svamprensning. Det leder förstås till att man letar efter genvägar som underlättar momentet får bort lorten. Jag har hört från flera håll att man skulle lägga svampen i vatten med vetemjöl i. Jag gillar ju att testa nya idéer så jag blandade glutenfritt mjöl i vattnet. Sen tömde jag i svampskörden.

 

Roland skickade bild och beröm till ägaren Claes Claesson och tackade för bra stekt fläsk. De har kontakt över nätet, vet inte hur och varför. Men jag tror att han har ursprung i Årjäng. 

 

Det är lite nostalgi att komma till Askersund, jag växte upp ett par mil härifrån, min bror och svägerska bodde här  en period. Det är en gammal stad med tradition av fiske och handel utifrån sitt läge vid Vätterns nordspets. En stor del av centrum är k-märkt, det finns en stor båthamn och en pampig kyrka.  Såg igår kväll på tv-serien om ett fejkat brott som är inspelad här och det blev igenkännande leenden. En bit utanför stan finns fina Hargebaden vid Vättern och Stjärnsunds slott. Det stora glasbruket i Hammar antar jag fortfarande är i gång.

 

Nu dokumenterar jag maten för jag vill komma ihåg så jag kanske kan härma ;-))  Här är förrätten; rå Karl Johan skuren i tunna skivor med parmesan över och olja.

 

Vi åt alltså lunch här. Roland tog en strömmingsrätt som heter nåt på Mannerströmming och en Kellerbier till den. Jag tog en fiskgryta som var helt gudomlig, mycket smak men inte söndersaltad. Vi kommer att gå hit igen! Trevligt bemötande fick vi också.