En tur till Glaskogen igår
Hynninga i Glaskogen. Här bodde Rolands far o farbror och andra i huggarteamet under veckorna när de jobbade i skogen i området. Kanske 40 - 50-talet. De for upp hit, ca en mil, med mat, hästar och hö varje söndag kväll under skogsarbetarsäsongen och kom hem hem igen till helgen. Under veckorna tog kvinnorna hand om gården, kor och barn. Så var villkoren för många i Sillerud under första halvan av nittonhundratalet, kanske tidigare också.
Stall för hästarna som de körde i skogen med. När de jobbade och bodde vid Granmon (Grammon) så fick Rolands farbror Nils stanna kvar över helgen vid ett tillfälle och passa hästarna. Han var 13 år! Då gick han därifrån till Lenungen och köpte sina första gummistövlar, de hade precis kommit ut på marknaden och ansågs vara bra. På den tiden räknades man som vuxen och arbetsför efter att skolan var avslutad och det var den vid 12-årsåldern, efter sjätte klass. Vi for hit opp en gång med Rolands farbror Nils och han berättade hur det var.
Kalle i Myra bodde här. En duktig jägare. Han hade en legendarisk dunkerstövarhane vid namn Nero enligt Roland som kan en del jakt-berättelser om honom.
Skyltarna börjar bli skruttiga. Undrar vem som ska byta ut gamla mötesplatsskyltar.?
Ölmheden och Tegen ska det stå.
Det finns nya skyltar också förstås. Glaskogen är ett naturreservat med vandringsleder.
Här är skylten som visar den väg som präst Kerstin S åkte in fel på strax före julhelgen för några år sedan, kom vilse och omkom i kylan. Hon skulle lämna julblomma till en N och K vid Tjärnet, men kom alltså aldrig fram till dem.
Här var förr skola, i Tegen. Man gjorde många fönster i skolor, det skulle komma in mycket ljus till barnens skolabete.
Här borta på andra sidan sjön ligger Mon. Där bodde Hanna som var syster till Rolands farfar. Dit gick hennes mor, Rolands farfars mor, Emma på Döverud varje midsommardag enligt vad som berättas. Från Liane och hit är det drygt två mil, en bra bit att gå. Samtidigt gick Rolands farfarsfar, Alfred på Döverud varje år till sin hembygd i Blomskog. Han gick till Risviken och där lånade han eka och rodde över till Breviken. Sen gick han till fots till Livlund för att träffa släktingar. Hanna på Mon hade en son som hette Arne.
Såna här utflykter är trevligt att göra i sällskap med Roland, han har så många minnen av människor från förr, kommer ihåg och kan berätta.
Kommentarer
Trackback