Vargkramarprogram svt + kontroversiellt vargbeslut = sant!
Och det kom idag torsdag Carlgren har gått ut och sagt i tidningen Skogsland att det blir regional förvaltning med lokalt inflytande (alltså inte tjänstemannabeslut!), det blir jakt på varg direkt efter riksdagsbeslutet i höst, det blir en begränsning av vargstammen tillsammans med att man kan flytta om varg i Sverige för att rädda stammen från inavel. Carlgren säger också uttryckligen att Naturvårdsverkets förslag var ett steg i rätt riktning men att regeringen kommer att gå längre i sitt beslut.
Sen beklagar han att det uppstått rykten om att regeringen ville skjuta på besluten och utreda ytterligare. Och det kan han ju säga. För det han kallar rykten var inga lösa rykten utan information från miljödepartementets eget folk när Länsstyrelserna var kallade till info i Stockholm i mars. Ordagrant skulle det utredas ytterligare och beslutas först om 3 år!! Sånt brukar jag inte kalla rykten utan felinformation eller missförstånd från tjänstemännen som handlagt ärendet. Eller att det var det verkligen var det första beslutet på miljödepartementet men att man efteråt ångrat sig och pudlat eftersom det var helt på tvärs mot vad man lovat före valet.
Men skit detsamma vad han kallar det. Vi är naturligtvis glada att han tagit sitt förnuft till fånga till slut. Och erinrat sig Alliansens vallöften! Jag kan väl säga att han har blivit påmind; nerifrån, uppifrån och från sidan, eller hur man ska uttrycka det hela för att vara diplomatisk!
Skulle vara roligt att veta hur många hotelser av olika slag som han får nu. Men det lär vi aldrig få veta. Vi får bara veta något om hot från extrema galningar från den andra sidan, inte från militanta vargvänner.
Mexikanska snuvan?
Vad ska man då kalla eländet. Den förra allvarliga influensan lär ha varit 1977 och kallades "Ryska snuvan" eftersom den kom f¨rån Ryssland. Innan dess hade vi "Asiaten" som kom från Asien och för länge sen "Spanska sjukan" som kom från Spanien kanske, vad vet jag.
Analogt med tidigare namngivning av flunsor så kan det alltså bli "Mexikanska snuvan", "Mexikanska sjukan" eller "Mexikanen". Eller också blir det någon pigg förkortning av virusets namn så som med HIV. Hur var det nu då B1N1 eller något liknande? Ja då blir det väl "Bettnett" eller nåt sånt.
Den som överlever det hela får se!
Bloggare nekad sjukskrivning!
- När någon bloggar samtidigt med sjukskrivning i sådan omfattning och på ett sådant sätt att bloggandet ger betydande inkomster (typ Blondinbella och några till! Dock inte jag som istället betalar några hundralappar varje år för att slippa reklamen på min blogg. Gränsen var nådd när jag fann reklam för den skumma organisation som kallas WWF!))
- När bloggaren i sin blogg beskriver att han / hon gör sånt i sin vardag som måste vara rätt krävande och alltså ställer rätt stora krav på krafterna psykiskt och fysiskt, exempelvis tillbringar en heldag shoppande på IKEA.
- När bloggare säger sig sitta timmar i sträck vid datorn och blogga eller datorarbeta på annat sätt.
Och jag har inga problem med att myndigheten kollar min blogg. När jag skriver om min vardag och mitt liv på offentlig plats får jag räkna med att arbetsgivare och försäkringskassa läser i kontrollsyfte. De är ju förutom att vara skyldiga att betala ut pengar vid sjukdom också faktiskt skyldiga att kolla upp att rätt personer får ersättningen.
Men jag har svårt att se att ett försynt bloggande i normal dagboksomfattning skulle diskvalificera för sjukpenning. Det är väl mindre ansträngande att skriva några rader på datorn i korta pass, än att laga mat åt sig själv och åt egna barn. Och det får man ju göra. Om bloggandet i sig ska förbjudas då får man ju förbjuda vanligt dagboksskrivande också, i konsekvensens namn. Jag bloggar inte så sällan i sängen, motor-upphissad med en laptop i knät. Det går utmärkt att koppla upp sig korta stunder och skriva några rader även om man känner sig lite skröplig. Det är inte mer ansträngande än att äta och det hoppas jag att man får. Antagligen kommer jag att blogga tills jag dör och att blogga några rader till farväl blir det sista jag gör här i livet! :-)). Ha ha...!!
Fuskare ska självklart stängas av men folk som verkligen är sjuka måste ju få ersättning och att börja jaga normalt dagboksskrivande bloggare är bara fånigt.
Jag skriver ju om detta för att jag har läste några artiklar i tidningar men just nu hittar jag ingen att länka till!
Trött är bara förnamnet...
Igår tisdag hade jag ett bra besök från utomstående expertis på skolan och där gick lunchrasten. Direkt efter barnen gått blev det träff med expert och föräldrar. Också ett bra möte med mycket nyttigt utbyte. Direkt efter det måste jag ta itu med den mest akuta planeringen i form av läxor, brev hem, kika på utvecklingssamtal, och göra planeringen för idag. Efter det en halv studiedag till kl 19.00. När jag kom hem var det dags för ett längre föräldrasamtal.
Idag var det bad, vilket alltid är rätt jobbigt, vi går 1 km enkel väg dit och i simhallen är det väldigt varmt. Direkt efter hemkomsten slutar mina elever men då vidtog två gånger tre grupper från trean som jag skulle göra nationella prov med. Efter det gjorde jag morgondagens planering och planeringen för måndag eftersom vi har möte imorgon när barnen gått Sen skissade jag på nya läsgrupper. Till slut försökte jag göra upp en preliminär plan för utv. samtalen, men märkte att jag bara stirrade på pappret utan att orka tänka. Det var tvärstopp.
Åkte hem och somnade omedelbart. Gubben var i Molkom på något möte så det var lugnt. Nu är klockan halv 8 och jag har i alla fall orkat gå upp och äta lite. Det var kl halv 11 senast jag åt mat. Livsandarna börjar så sakta vakna igen och huvudvärken lanar av.
Det är inte alltid så här och jobbet som sådant är väldigt roligt. Men ibland skockar det sig liksom och blir mycket av det goda. :-)
Nu ska jag bara fika och invänta Sommer. Kan inte låta bli att följa det. Gubben är snäll och byter ut vinterdäcken på min bil just nu. Det är ju sommar och snart blir det böter om man kör med fel.
Unika motorcyklar görs det i Årjäng!
Vi var hos motorcykelbyggaren häromdagen eftersom gubben skulle ha något grejat med Maraudern
Här är några bilder på sånt som fanns inne just nu!
Här finns ett slags rullband som går att testköra motorcykeln på och få information om hur motorn mår och vad som behöver justeras. På Maraudern var det något i bränsletillförseln som måste ändras annars riskeras hål på cylinder så småningom.
Här är början på en maskin som byggs till en dam i Oslo. Hon har redan flera förut men vill utöka samlingen.
Byggaren själv tävlar förstås också, fast jag vet inte om det är med den här. Jag kan inget om sånt men om jag fattat rätt så kör man bara rakt och väldigt snabbt!
Gubben vill att jag ska ta över Maraudern så han med gott samvete kan köpa en Harley. Men jag har redan kört motorcykel färdigt. Det var en sommar med en Kawasaki, en gul historia som var så tung så det är tveksamt om jag verkligen skulle ha orkat lyfta opp den om den ramlat omkull. :-)) . Himla roligt var det och det finns en tjusning med farten, absolut. Och att känna vinddraget.
Polisen stannade mig ofta eftersom jag såg så liten ut uppflugen på den här maskinen och de trodde nog inte att jag hade varken körkort eller ålder inne. Men det var nog 1970 eller så så jag var runt 20 år. Tänker ibland på det absurda i att jag fortfarande har ett körkort som tillåter mig att köra motorcykel. Det är nog inte riktigt genomtänkt där uppe i maktens korridorer. Medelåldern idag på mc-förare är någonstans på drygt 50 år, verkligen pojkdrömmar som fått gå i uppfyllelse (nja och flickdrömmar också ibland då)
Motorcyklar...
Vargar som springer efter barn...
Vårdnadsbidrag har man beslutat...
Det är på ett sätt orättvist för alla har inte råd att utnyttja det och stanna hemma, men en hel del kommer säkert att trixa så gott det går för att i alla fall få lite extra tid hemma med sina små barn. Och blir det helt fel så får man väl ombesluta.
Sen är det besparingar förstås på olika områden. Kommunen får skatteprognoser som säger hur mycket inkomst man kan förvänta sig och med högre arbetslöshet (nu uppe i 5 % totalt i vår kommun!) så blir det mindre pengar som flyter in. Då måste man rätta munnen efter matsäcken och minska på utgifterna för att få ihop budgeten.
Alla sektorer drabbas förstås men lite fler på barnomsorgen som enligt ekonomiska analyser har haft god personaltäthet och goda resurser jämfört med andra kommuner. Det blir omfördelningar och sänkning av ambitionsnivån i den kommunala servicen på fler områden. Man kan väl bara vara glad att just vår kommun tidigare haft rätt gott ställt med låg arbetslöshet och låga socialbidragskostnader så det blir i alla fall en bit kvar till smärtgränsen. Det planeras dessutom ett nytt stort köpcenter vid gränsen och det kommer att behöva anställa mellan 100 och 200 personer. Gränshandeln frodas nu i lågkonjunkturen.
Det känns ju alltid fel att man drar in på vård, skola och omsorg som verkligen behövs, men samtidigt kan ju en kommun, lika lite som en privatperson, spendera mer pengar än man får in. Vad som däremot kan kritiseras är om pengar försvinner helt i onödan och i dålig planering och förbiseende eller, i ett krisläge som nu, till sånt som inte oundgängligen måste göras. Jag tänker på detta med fotbollshall i Töcksfors. Den hoppas jag att man skippar.
För att visa solidaritet med dem som drabbas så ska kommunfullmäktigeledamöterna inte ta ut någon ersättning för sina möten en tid framöver. I praktiken är det inte mycket pengar, mer en gest av som sagt medkänsla.
Hästförlossning...
Sammanfattning av helgen får jag göra imorgon måndag.
Sammanfattning om helgen...
Frivilligt med teori på gymnasiets yrkeslinjer - Tack, tack, tack!!
Att läsa teori på gymnasiets yrkeslinjer kan bli frivilligt, men samtidigt lagstiftas om rätten att senare ta igen teorin på komvux!! Himla klokt förslag!! Tack för det regeringen!! Äntligen har någon fattat varför så många hoppar av gymnasiet. Det är orimligt att de yrkesinriktade eleverna ska tvingas tröska igenom en högskolebehörighet också. Ingen tvingar ju en gymnasist med lärarambitioner att också läsa in en rörmokarutbildning!
Resan: Danmark konstmuseerna!
Den kommer bara först, min gamla favorit i skulpturparken i Louisiana. Den här stenen ser ut att sväva fritt uppe i luften eftersom den ligger på spegelpelare! Den är gjord av en japansk konstnär:
Jag tycker nog fortfarande att den var bättre placerad förr när den stod i en berså och stenen liksom svävade i allt det gröna. Men ur det här perspektivet var det också ok, alltså himlen ut mot Öresund.
Av en slump fick vi, i en fotobok hos vår värd i Tyskland, se en bild som jag inte kan låta bli att sätta samman med den här skulpturen. Undrar om Nobuo har inspirerats av den här typen av naturfenomen när han gjorde den, alltså av stenar som kommer att vila på smältande ispelare.
Visst blir de snarlika?
Eftersom vädret var vackert och varmt så passade vi på att njuta ordentligt av den stora skulpturparken som sluttar ner mot Öresund. Där nere finns en sandstrand och folk badade. Fast det kan inte ha varit särskilt varmt i vattnet.
Det är ögonbedövande vackert här! Jag köpte en tröja och ett halsband här. Sen skulle jag köpa ett halsband till, då jag plötsligt fick se att en dam stod och höll i det jag valt ut. Jag hoppades en stund att hon skulle lägga bort det men det gjorde hon inte. Tänk att man ska vara så saktfärdig! Hoppas jag kan hitta det igen när jag åker till Stockholm i maj. Museerna brukar ha lite samma grejer till försäljning.
Den stora utställningen för tillfället var Max Ernst. Absolut sevärd. Har ju sett mycket av honom på alla tyska museer jag rännt på genom åren men här var otroligt mycket att se på en gång och det ger ett annat perspektiv än att se lite här och lite där med tid emellan.
Sen blev det Arken också. Här är själva byggnaden ett konstverk i sig. Detta är restaurangen. Kolla bara vilket ljusspel genom pelarna. Hela huset är som en stor båt liggande på en strandäng. Inga raka vinklar finns och materialet är grov betong och metall. Känns nästan spöklikt att gå här. Men som utställningslokal är den suverän. Konsten får ta plats och synas.
Det var en massa verk inlånade av museet i Jerusalem. Bilder som jag aldrig sett förut. Det var impressionisterna och postimpressionister; Renoir, van Gogh, Gaugin och Monet. Låter ju som gammal skåpmat men alltså intressant eftersom det var nya bilder för mig. Om jag förstod det hela rätt så var mycket av detta inköpt av rika judar bosatta i USA, sedan skänkt till Jerusalem.
Sen körde vi till Kolding och stannade en natt där för att slippa resa så långt i ett svep. Och där hittade vi bibeln i barskåpet, som jag berättade om i förra inlägget. Det är ingen ordning på tiden här! :-)
Resan: Danmark! Bibel och brännvin!
I Danmark bodde vi på hotell i Kolding för att slippa göra så långa dagsturer. Danskarna har en väldigt pragmatisk syn på detta med alkohol och religion: Bibel och alkohol i samma skåp! :-)) Eller också är det vi som är fördomsfulla och sippa som är vana att skilja de här två företeelserna åt!
Som jättelika slangbellor reser sig kraftledningar kors och tvärs över landet. Det kan ju vara så att landet inte har fler kraftledningar än Sverige men formen är för oss ovanlig så man hajar till.
Det där med "bird-spotting" sitter ju i ryggmärgen förstås, antingen vi är hemma eller borta. Här i Danmark såg vi en fågel som inte är vanlig i Sverige hos oss i alla fall; råka. Och det var ingen måtta på dem. De väljer att hålla ihop i kolonier när de bygger och utanför varje bo sitter liksom en pippi på vakt. De är stora svarta och blanka.
Plötsligt...
Helgens agenda:
I morgon fredag kommer Kalle från Säffle med fru Kristina för att tillbringa ett par dagar här fiskandes i sjön med sin fina båt. Vi grillar där nere vid sjön i morgon kväll. Det är det par vi hade så trevligt med i Eksjö på jaktprovet om någon minns det.
På lördag firar vi Lennart på Knappstads jämna födelsedag i Karlstad på någon restaurang (Valfrids ?) tillsammans med fru Anna och ett gäng Jägareförbundsfolk. Han fyllde allt för ett tag sedan men har jagat på andra sidan jordklotet bl.a. Får vi nog lite rapport ifrån på festen.
På söndag kväll träffar vi Andreas och Ulrike i Hol och äter färsk sparris. De får av goda vänner som kommer från Tyskland på besök. Det blir läckert!
Dessemellan blir det planterande i krukor och sånt och gubben ska avsluta vedkapningen för i år. Hoppas att den utlovade värmen kommer. Vi har haft en isig vind länge nog nu.
Fond för Stieg Larssons sambo...
Jag hoppas att det hela är juste och att pengarna kommer dit som det är tänkt!
Resan: Varberg!
Efter Göteborgsresan gjorde vi stopp i Varberg hos goda vänner. De var jätteroligt att träffa alla i hela Bullerbyn. Det har blivit som en Bullerby nu, med den äldsta generationen boende i mitten och sedan ett barn med familj som bor i hus på var sin sida. Jag kan ju bli rätt avundsjuk på dem som har sina små fina barnbarn inom räckhåll så här. Och tänk för barnen att växa upp med ett sånt nätverk!
Här kommer lite osorterade bilder från de nya husen:
Ovan; fin påskdekoration på ytterdörren!
Fin sittbänk vid ingången!
Himla smart att bygga ett gammaldags skafferi som man kan gå in i.
Ett vackert kaffebord stod uppdukat åt oss när vi kom! Tack för det!
En snygg katt som var alldeles levande.
Snyggt köksinrede.
En inbyggd köksbänk att sitta på var frestande och ovanligt.
En stor uteplats fanns det också.
Fin påskdekoration!
Sen tog jag många andra bilder från det andra huset men de blev tyvärr alldeles för mörka för att kunna användas, bl.a. på skjutdörrar i hallen som jag skulle vilja ha. Men det får bli nästa gång.
Resan: Göteborg!
Jag måste bara få lägga ut vår sillerudske duktige bildhuggare Leif Anderssons Fraxe igen här på bloggen. Den ligger alltså på Götaplatsen utanför Göteborgs konstmuseum. Den är en del i utställningen "Annan konst", en utställning som man måste se. Den ger många tankar och goda leenden. Det var länge sedan vi skrattade oss genom en utställning. Men det var inte hånskratt åt konsten och konstnärerna utan med dem. För det här är bilder och figurer som vrider och vänder på våra perspektiv lite grand och låter oss se både oss själva och annat i en skrattspegel. Men ibland blir skrattet ömsint när man anar en tragisk bakgrund.
Här är Fraxe ur ett annat perspektiv. Det ser ut som om Poseidon står uppe på honom.
På utställningen fanns också en annan konstnär representerad; Linder Eriksson. Han gör figurer hemma i skogen och här är bild på några av dem. Linder känner många igen som en duktig jägare.
Här är också Linders figurer.
Jag köpte utställningskatalogen och den är jättefin. Jag köper ofta kataloger och har aldrig ångrat mig. Då kan man uppleva en utställning om och om igen.
Först blev jag lite sur när jag läste den för det fanns ingen beskrivning av konstnärerna, det hade jag förväntat mig. Däremot fanns det en mängd artiklar om vad egenlärt konstutövande egentligen är och är värt, skrivet av ett antal etablerade tyckare i sammanhanget. En av dem förresten också en Årjängsbo; Per Dahlström som skrivit en vetenskaplig uppsats om en annan egenlärd bildskapare, helt autodidakt som man brukar uttrycka det, Ture i Berg. Jag har visat hans figurer tidigare på bloggen.
Det kändes alltså lite snopet att inte få den här beskrivningen av personerna bakom den här fina utställningen med verk av självlärda konstnärer. Det hade varit roligt att få läsa om Leif på Noretjärn och Linder Eriksson. Men sen insåg jag att en del av de andra kanske inte hade velat bli beskrivna eftersom man förstår att några har tragiska öden bakom sig med ett särlingsliv. Det skulle nog ha blivit ett allt för pinsamt arbete att välja ut vilka som kunde lämnas ut i text och vilka som inte kunde det.
Det 'är i alla fall en utställninge som är väl värd ett besök även om man inte normalt springer och tittar på bilder och figurer.
Utställningen på¨ Röhsska har jag beskrivit tidigare på bloggen så den hoppar jag över nu. Men nära Röhsska, mot gamla universitetsbyggnaden, så finns den här roliga second hand butiken. Den var himla rolig att kolla i och dit går jag nog fler gånger. Där fanns roliga kläder som var lite utöver det vanliga i second hand.
Inte så långt därifrån hittade jag den här oemotståndliga haren! Jag kollar ju i alla lampbutiker nu för att hitta något till hallen. Men den här gick tyvärr inte att hänga på väggen så det blev inget köp.
På kvällen i GBG så drog vi med L och S ut på krogen. Det blev "Min bror och jag" , god mat och en trevlig kväll som alltid i det här sällskapet.
Jag kan ju som vanligt inte låta bli att plåta menyn.
I morgon blir det bilder från besöket i Varberg. Sen fortsätter det lite i taget.
Jazz kunde ha dött....!!!!
Idag på morgonen kom Roland in, rätt blek om nosen. Det här hade hänt:
Han hade kapat ved under dagen och 380-voltskabeln hade legat bredvid hundgården. På något sätt hade Jazz lyckats dra in den till sig och tuggat den till flisor och den var ansluten till ström!! Han kunde ha varit en liten askhög när vi kom hem!!
Tack o lov så hade jordfelsbrytaren löst ut och stängt ner det hela innan dess. Men hur han lyckades få in kabeln förstår vi inte.
Så hä'r ser det ut normalt. Nu varje dag faktiskt ett tag framöver. Vedhögen är rätt stor. Det ska räcka till minst en säsong.
Beslut att djurägare får skydda sina djur vid rovdjursangrepp!
Delar av pressmeddelande från Svenska Jägareförbundet:
2009-04-20
Idag tillkännagavs att paragraf 28 ska permanentas. Det innebär att man får
försvara sina hundar och tamdjur mot rovdjursattacker.
- Vårt envisa arbete har gett resultat, säger Torbjörn Lövbom, ordförande i Svenska
Jägareförbundets rovdjursråd. Den självklara rätten att försvara sina hundar och tamdjur har
permanentats efter två års försök och med bra resultat.
- Detta visar att man kan lita på
jägarna, tillägger Torbjörn Lövbom, som också gläds åt att beslutet ger hela jaktlaget rätt att
skydda hunden vid rovdjursangrepp och inte bara hundägaren.
Rovdjursstammarna ökar och antalet vargangrepp på hundar och tamdjur likaså. Därför är
detta ett efterlängtat och självklart beslut. Tidigare var lagtexten svårtolkad och missnöjet stort.
Sedan försöket med paragraf 28 infördes har endast få djur skjutits och man har inte utnyttjat
paragrafen för att dölja illegal jakt på varg, vilket somliga befarade.
En del andra förändringar följer med dagens beslut. Bland annat att lantbrukare ska kunna ge
andra personer i uppdrag att skydda sin djur mot rovdjur och att skydda även hägnat vilt mot
lodjursangrepp, något som förbundet varit ensamt om att driva.
Många i landets rovdjurstäta områden känner sig frustrerade av att man inte tar deras oro på
allvar och får inget förtroende för dem som hanterar den framtida rovdjursförvaltningen.
Dagens beslut är ett steg i rätt riktning för att öka legitimiteten för rovdjurspolitiken. Nu
återstår det viktigaste, att se över målen för hur många stora rovdjur vi skall ha i Sverige.
OBS Detta kommer inte från Miljödepartementet utan från Jordbruksdepartementet!
Roligt att få träffa barnen imorgon!
Synd att en dålig organisation hänger med sedan flera år tillbaka. Det skulle kunna vara bättre och det är vi många som är medvetna om, men jag bestämmer ju själv hur mycket det får påverka mig i vardagen.
Rekommenderar reseskildring...
Bilderna från resan till Tyskland...
Igår kväll inledde vi grillningssäsongen här hemma tillsammans med U och A i Hol. Vi visade videofilm från resan och åt tillsammans. Men termometern kröp neråt ordentligt så fort solen gått ner, så vid kaffet var det dags att krypa inomhus. Det var minus 4 grader när vi till slut bröt taffeln!
Idag söndag ska jag hjälpa modren att ansa i rabatterna. Det är första året hon inte orkar det själv, men vid 92 års ålder är det tillåtet att ta igen sig lite istället för att slita med tungt vardagsarbete. Vi bar upp hennes utemöbler igår. Jag ska också fixa det värsta här hemma ute i trädgården, om det blir bra väder. Vi har fått några kort till låns som vi måste reda ut och kopiera. Det är kort tagna på Furnäs, den gamla affären. Rolands farbror har identifierat människorna på korten fast det är länge sedan de var tagna.
Till slut ett lite suddigt kort nere i från sjön igår. Nu har isen gått och hela sjön är öppen!! Och vi är tacksamma att det skedde två dagar innan de första fiskegästerna anlände. Ibland är tajmingen perfekt! Nu leker gäddorna i viken och enl. PI så är det tradition på gäddfiske med nätredskap (ryssja?) . Förr var det så många som fiskade då så att varje gård fick tilldelat en plats säger han. Man tog massor av gädda och det var värdefull mat. Nu vet jag bara två som upprätthåller traditionen och det uppfiskade gör nytta som torkade fiskchips till hund. Inte fel det heller.
Vargutredningen har legat sedan 2007 i avvaktan på beslut!
2007 gjordes en stor utredning om rovdjuren i Sverige. Den ska ligga till grund för en proposition som ska läggas i juni. Proppen skrivs just nu. Märkligt att ett förslag har fått ligga så länge i avvaktan på att skrivas fram. Nu verkar det i alla fall vara dags att ta fram ett underlag till beslut.
Här nedan följer ett meningsutbyte om utredningens förslag, hämtat från Jägareförbundets hemsida:
Gonatt Karlsson, du står tämligen ensam!
"Gonatt för vargen" säger Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson (MK) bland annat i uttalanden i media om rovdjursutredningen som presenterades den 4 december. Och journalisten Christina Lindberg (CL) är övertygad om att vargarna kommer att självdö som en konsekvens av utredningens förslag.
Jägareförbundet har plockat några av argumenten från kritikerna till utredningen och låtit förbundets rovdjursexpert Gunnar Glöersen svara.
- (MK) "Länsstyrelserna runt omkring i rovdjurstäta områden har varit väldigt frikostiga med att ge förslag på skyddsjakt. ...Jag tror att detta skulle kunna vara ett mycket allvarligt hot mot vargstammen." (DN webbteve 071204)
Gunnar Glöersen svarar: Förslaget om regional förvaltning innebär att större hänsyn kommer att tas till de lokala önskemålen, det är bra. Men det innebär inte att länen får agera hur som helst. Man måste följa de förvaltningplaner som först tagits fram och som först skall ha godkänts av Naturvårdsverket. Hotet mot vargstammen ligger inte i den legala jakten. Hotet ligger i att alltför många väljer att blunda för problemen och t o m hånar alla de människor som faktiskt känner sin livssituation hotat på ett eller annat sätt.
- (MK) "När det handlar om utrotningshotade djur - som är en nationell fråga - kan man inte flytta ut beslut på regional nivå." (Värmlands Folkblad 071204)
Gunnar Glöersen svarar: Mikael Karlsson har fel! För det första går det mycket bra för alla de fyra stora rovdjuren i Sverige. Vi har inte haft så många stora rovdjur på 150 år! Vargen lider av inavel, det löses bäst genom att se till att vargar får uppehålla sig och passera renskötselområdet. Det behövs få invandrare för att inaveln ska hävas. Om det sker kommer alla de fyra stora att ha en gynnsam bevarandestatus i Sverige.
|
- (MK) "Det är jägarintressena framför andra som får utrymme här och det är väldigt obalanserat och skevt. Det uppfyller faktiskt inte de kvalitetskrav som vi har rätt att ställa på en statlig utredning." (DN webbteve 071204)
Gunnar Glöersen svarar: Uttalandet om att utredningen inte skulle fylla kvalitetskrav är direkt pinsamt. Naturskyddsföreningen kan uppenbarligen inte skilja på faktaunderlag och slutsatser. Åke Pettersson utredningen är otroligt väl underbyggd med fakta. Att sen Mikael Karlsson inte sympatiserar med slutsatserna förvånar väl ingen, men har inget med kvalitén i utredningen att göra.
En standardfras från naturvårdssidan är att jägarintresset får för stort inflytande, det är också fel. För det första är våra krav och önskemål fullt berättigade och skam vore det väl om man inte lyssnade på Svenska Jägareförbundet, en av landets största organisationer. Dessutom är vi helt överens med rennäringen, LRF, fäbobruket, fårnäringen och många fler om att grundintensionerna i utredningen är helt rätt. Att dessutom WWFs representant i utredningen delar den övergripande målsättningen om utökad regional förvaltning är inte att förglömma.
"Gonatt Karlsson, du står tämligen ensam!".
- Enligt Värmlands Folkblad den 4 december -07 kritiserar Mikael Karlsson Åke Pettersson för att lägga allt för stor vikt vid konflikterna mellan varg och de som bor närmast djuren. Han drar också en parallell med trafikplanering - att man inte utformar trafikpolitiken enbart efter vad de som bor närmast vägarna tycker.
Gunnar Glöersen svarar: Jag häpnar! Att en respekterad organisation som SNF som i många frågor förtjänar beröm kan uttala sig så förvånar mig. Mikael Karlsson är faktiskt en av mycket få personer som jag hört som på allvar menar att man ska köra över och nonchalera tusentals människor i det här landet.
Gudskelov finns det förståndigare människor. Två rovdjursutredningar och BRÅ har kommit till samman slutsats, ta människor på allvar.
- (CK) "Situationen för de svenska vargarna är ytterst allvarlig. Idag så ligger den genetiska inaveln så högt att parningen ligger som syskonparning... Vargstammen kan självdö inom 10-15 år. Det är ett faktum!" (DN webbteve 071204)
Gunnar Glöersen svarar: Lindberg har helt rätt, vargarna är mycket starkt inavlade. Däremot är det inte ett faktum att de kommer att dö ut om 10-15 år. Inavel ökar risken för utdöende. Men det kan också gå bra. Men för att garantera genetiskt inflöde förslår utredningen att invandring skall underlättas. Jägareförbundet delar den synen men tycker att det genetiska utbytet med Finland skulle underlättas ytterligare om man tillåter fler vargar i norra Sverige.
- (MK) "Utredaren har inte heller tagit hänsyn till den genetiska aspekten, att vargarna är svårt inavlade. Han har bara koncentrerat sig på populationsnivåer." (Värmlands Folkblad 071204)
Gunnar Glöersen svarar: Fel igen, Karlsson! Anledningen till att vargstammen inte har gynnsam bevarandestatus enligt utredningen är just inaveln. Men om vi får 1-2 invandrare per femårsperiod anser utredningen att 20 föryngringar tillsammans med det norska målet, är tillräckligt för att stammen ska ha en gynnsam bevarandestatus. Sårbarhetsanalyser säger till och med att det då behövs färre än så. Vi förordar 200 vargar, inkluderat den norska stammen.
- (MK) "Förslagen i utredningen kommer inte att genomföras, det är jag säker på." (Värmlands Folkblad 071204)
Gunnar Glöersen svarar: Som jag uppfattar det finns det en bred politisk förankring för att regionalisera förvaltningen. Jag är lika övertygad som Mikael om att förslagen kommer att genomföras. Men som alla kan se av kommentarerna från bland annat Mikael Karlsson sker det inte av sig självt. Alla landsbygdsbor måste nu gemensamt manifestera sitt stöd för den nu lagda rovdjursutredningen. Andra kommer att försöka stoppa en positiv utveckling. SNF har en tydlig strategi. De försöker marginalisera frågan till att vara en konflikt mellan rovdjuren och oss som jagar. Givetvis ska vi fortsätta att stå upp för jakten och viltet. Men vi måste se till att alla andra grupper i samhället också manifesterar sitt stöd för utredningen till exempel LRF, fårnäringen, hästklubbar, biodlare, fäbobrukare, markägarna, friluftsintresset och många många fler. Gör vi det tillsammans kommer vi att lyckas och både rovdjur och människor blir vinnare i längden.
Madeleine Lewander
Gunnar Glöersens debattinlägg om varg...
Det här är jägaren Gunnar Glöersens debattinlägg i Aftonbladet den 7:e april i år, alltså ganska nytt. Det är ett av få vettiga synpunkter som har publicerats. Det mesta som finns när det gäller synpunkter på rovdjur är vettigt men media tycks ha ett intresse av att polarisera rovdjursfrågorna för att få till mer show. Man väljer ut någon extrem person från den ena ståndpunkten och ställer den mot någon extrem person från den andra ståndpunkten och så brakar något lös som väldigt få känner igen.
De flesta accepterar varg om man kan få till en vettig förvaltning och ett inflytande i förvaltningen för dem som är berörda. När man börjar debattera på den här nivån kan debatten bli intressant: Hur många ska vi ha? Var ska de finnas? Vem ska bestämma? Hur ska det som kallas inavelsproblemen lösas?
Publicerad: 2009-04-07
Man ska inte behöva vara varg för att få
äta älgkött
Ingen annan föda är så ekologisk, klimat
smart och nyttig som viltkött, skriver
Gunnar Glöersen, här med jämthundstiken
Aika. Foto: Privat
Dagens debattör
Gunnar Glöersen
50 år, Karlstad,
jaktvårdskonsulent i Jägareförbundet Mitt
Gunnar Glöersen: Vi människor ska bruka naturen på ett långsiktigt hållbart sätt
Gunnar Glöersen: Vi människor ska bruka naturen på ett långsiktigt hållbart sätt
Det går väldigt bra för alla de fyra stora rovdjuren. Många människor tycker att det är positivt att rovdjuren inte längre är hotade.
Visst ska vi ha stora rovdjur i Sverige. Men parallellt med rovdjursstammarnas ökning har också konflikterna ökat. Frågan är alltså inte "om" vi ska ha stora rovdjur i Sverige, utan hur många de ska vara.
För oss jägare, för samerna, för markägarna och för djurägarna innebär dagens stora rovdjursstammar väldiga påfrestningar. Vi förlorar otroligt stora ekonomiska och sociala värden. Markägarna och jägarna förlorar cirka en halv miljard varje år till de stora rovdjuren. Rennäringen tappar cirka 30 procent av hela årsproduktionen av ren, vissa samebyar förlorar hela årsproduktionen.
Djurägarna kan få bidrag, men inte alltid, för förebyggande åtgärder. Men för merarbete och oro för djuren ges ingen ersättning. Dessutom finns det många människor som känner olust och rädsla av att veta att de bokstavligt talat kan stå öga mot öga med något av de stora rovdjuren på den egna farstubron.
Samtidigt finns organisationer, som Rovdjursföreningen och Naturskyddsföreningen, som i princip motsätter sig all reglering av rovdjursstammarna. För dem tycks maximering av stammarna vara ett självändamål. I stället för att visa förståelse för de ovan beskrivna problemen försöker man förringa dem och misskreditera oss. Inte minst vi jägare utpekas som rovdjurshatare, bara för att vi vill begränsa antalet rovdjur. Inte hatar vi älgar bara för att vi även begränsar den stammen.
Nu senast är det Gunnar Gillberg, Göteborg, som i Aftonbladet bestämt uttalar sig. Gillberg titulerar sig biträdande forskare, forskningen visar sig dock inte handla om rovdjur utan om arbetsvetenskap. Precis som många andra debattörer polariserar Gillberg debatten genom att antyda att de bara finns två val, fri tillväxt eller utrotning. Så är givetvis inte fallet. Ingen, framför allt inte rovdjuren, tjänar heller på att svartmåla människor som ska leva med de negativa sidorna av rovdjursförekomsten, som Gillberg gör.
Hur kan det då komma sig att vi har så svårt att hitta en samsyn, när vi är eniga om att inga arter ska utrotas? Jag tror att det handlar om olika värdegrund. Vad vi egentligen diskuterar är hur vi ska förhålla oss till naturen. Ska vi vara betraktare eller brukare?
Vissa grupper, egentligen väldigt få, tycker att naturen sköter sig bäst själv med människan som utomstående betraktare. De talar ofta om att rovdjuren ska återta sin ekologiska funktion och menar att rovdjuren var här först. "Vargen har mer rätt till älgarna än ni", är en vanlig kommentar.
För mig som markägare, jägare, samlare och allmänt naturintresserad är det tvärtom självklart att vi människor ska bruka naturen på ett långsiktigt hållbart sätt.
Jag står för att jag tycker att det är bättre att begränsa antalet vargar och lodjur så att jag även i framtiden kan täcka mitt årsbehov av rådjurs- och älgkött genom jakt. Ingen annan föda är så ekologisk, klimatsmart och nyttig som just viltkött.
Ett vargpar dödar upp till 140 älgar om året, mer än vad de flesta jägare fäller under sin livstid. Det finns redan i dag områden där älgjakt inte längre är möjlig. Självklart måste rovdjuren också få äta, men man ska inte behöva vara varg för att få äta älgkött.
Jag har full respekt för att människor finner glädje och stolthet över vetskapen att det finns stora rovdjur i Sverige, även om man inte bor i rovdjursområden och kanske aldrig själv kommer att se dem.
Men jag har samtidigt mycket liten respekt för de människor som inte visar någon empati för de människor som faktiskt ska leva med dem i sin vardag och vars livsstil är hotad. Att vara jägare är sätt att leva och vi är stolta över vårt intresse. Att vi jägare, genom klok viltvård, lyckats bygga upp fina viltstammar som vi kan beskatta år efter år visar att vi kan viltförvaltning.
Dagens rovdjurspolitik äventyrar delar av denna viltförvaltning, till förmån för fundamentalistiska värderingar. Att fördubbla rovdjursstammen gör inte svenska folket dubbelt så lyckligt, men det kommer att finnas minst dubbelt så många olyckliga.
Gunnar GlöersenSom jag misstänkte,...
Jag anade det när det plötsligt blev ett sådant mediapådrag i Efterlyst om "hemska jägare" + "stackars vargar" och i ett par andra artiklar i olika ärenden i rikspressen. Det är alltid så här när man väntar viktiga rovdjursbeslut, någon på miljödepartementet / Naturvårdsverket läcker till media som alltså plötsligt just då "råkar få information" om något förfärligt som någon / några jägare har gjort eller / och något extremt gulligt om vargar. Den "informationen" ska alltså balansera över den mediala bilden till det som de uppfattar som rätt sida. Det är smart gjort och brukar lyckas. Det är bara en liten krets som varit med länge som kan genomskåda det hela. De allra flesta av oss sväljer betet utan att ana. Jag undrar hur ofta media fungerar så här, som lydiga medhjälpare till välfokuserade lobbyister?
Vill bara påpeka att den här informationen om viktiga rovdjursbeslut inom de närmaste dagarna kom inte fram vid Rolands besök hos Carlgren idag. Vid det besöket gick informationen mer åt andra hållet, alltså från de uppvaktande till ministern.
Min misstanke kom direkt när jag läste om Efterlystprogrammet. Informationen om beslut på gång har kommit från andra källor. Vi har ett stort kontaktnät i de här frågorna och jag skrev ju om min misstanke redan direkt efter att ha sett programmet. Lössen känns igen på gången, eller hur man ska uttrycka det.
Roland besöker miljöminister Andreas Carlgren idag.
Man ska träffa ministern kl 10.00 idag och kräva licensjakt på varg nu så att stammen hålls nere på 200 vargar i avvaktan på att man fattar beslut om målnivåerna.
Kraven ställs utifrån att det är stora problem med varg i de vargtäta kommunerna. Det beror inte på att människor i rovdjurskommuner har läst Rödluvan för mycket eller styrs av något slags blint varghat eller, som Leif GW var inne på, är genetiskt betingade för tjuvjakt på varg. Det beror på att det finns alldeles verkliga problem med att leva tillsammans med rovdjur på det sätt som människor drabbas av i de här kommunerna.
Sen efter uppvaktningen så hoppas Roland förstås på att kunna träffa sönerna och äta lunch med dem innan det bär av hemåt igen. Ikväll måste han göra i ordning båtar till fiskegäster som anländer i morgon. Nu är det verkligen slut på semestern! Vi är i alla fall tacksamma att isen har försvunnit så att det går att ta sig ut och fiska med båt. Isen gick upp igår tror jag.
Jag ska kolla i stugorna om något fattas och ska köpas in. Säsongsstädningen har gjorts av firman Er städhjälp här i Sillerud. Jag har skrivit om Kerstin och hennes företag förut här på bloggen. De gör ett bra jobb.
Sen ska jag dona lite med bilder från semestern. Och tvätta en hel veckas semestertvätt. Och besöka modren. Och packa upp det sista. Och fixa lite runt huset som har blivit eftersatt under tiden vi varit borta. Och gå igenom en veckas post. Och börja läsa igen och kommentera på mina favvobloggar, det har inte hunnits med under semsterveckan. Och ta hand om disken efter gårdagskvällens lilla sparrisfrossa här hemma där vi firade av semsterslutet med de tyska delikatesserna; kokt färsk sparris och rökt skinka.
Uppdaterat idag fredag: Ringde precis och hurrade för Suss som fyller år idag! Ringde också till vår ängel Jessica som tar med klassens bilder från Värmlands museum i Karlstad innan de slängs efter årets påskbrevstävling. Vore roligt för föräldrarna att få se våra vinstbilder! Gubben ringde från Centralen, han väntar på tåget till Karlstad och han var nöjd med uppvaktningen hos ministern. Alltid något!
Jägare har inte förgiftat kött i skogen...
Nej, här ligger någon annan / några andra bakom. Tidpunkten för fynden talar snarare för att det är militanta jaktmotståndare som försöker döda jakthundar! Men det kan vara andra också!
Dessutom kan man grubbla på varför det är så att just de här kadavren blir upptäckta av naturbevakare / polis, det måste finnas tusentals kadaver som ligger i skogen utan att någon går in med en analysapparat och letar rester av gift.
Sen kan man ju fundera på om Leif GW (Efterlyst 16/4 09) får häva ur sig vad som helst om jägarkåren i Sverige; typ att jägare skulle vara genetiskt förutbestämda för tjuvjakt på rovdjur! Och att de reflektionslöst skjuter på varg, lodjur och andra rovdjur. Han yttrar sig om närmare 300.000 människor!
Det skulle vara ungefär lika intelligent som att påstå att detta med hedersvåld mot unga flickor är genetiskt betingat hos invandrare.
Eller att påstå att alla med blå ögon är genetiskt betingade för tjuveri!
"Tryck stjärna"
har jag läst nu på semestern och den är riktigt läsvärd. Det är en typisk Bodil Malmsten - bok. Massor av vackert språk, många goda tankar. Fast det här är också en sån där bok med ett innehåll som är väldigt löst sammanhållet. Man kan hoppa in och läsa här och där med behållning. Det är alltså en bra resebok.
Den är läsvärd, fast inte hennes bästa!
Tack för lånet Ingrid! Nu ska Du få tillbaka dem! Alla är lästa!
"Låt den rätte komma in"...
Jag antar att den har blivit en riktigt grym film, det borde den kunna bli med den här storyn i bakgrunden, men jag vill inte se den heller!
Läs den inte, om det finns något bättre att ta till! Det blir i alla fall mitt råd!
Vilket vargbeslut...
Just nu ägnas stor uppmärksamhet ¨åt förgiftad mat som lagts ut för att förgifta varg, men som ätits av andra djur. Jag har inte sett programmet. Men jag måste ändå fundera över varför människor som normalt inte är kriminella riskerar 6 års fängelse genom att lägga ut förgiftad mat. Och jag undrar varför ingen har dömts för detta.
Jag kan inte försvara kriminella handlingar och jag tror inte att eventuellt förgiftad mat löser problemen med alldeles för mycket stora rovdjur i en del områden. Men det måste väl ändå vara dags att försöka få fram en vettig rovdjurspolitik!! Så att människor som lever i vargrevir får en chans att behålla sin livskvalitet. Det handlar inte om fördomar mot rovdjur, det handlar om verkliga problem i vardagslivet tillsammans med de stora rovdjuren.
Uppdaterat efter att ha sett programmet!: Det mesta av de här fallen av förgiftat kött som har lagts ut i skogen har förekommit under jaktsäsong, alltså under december, januari och februari. Ingen jägare skulle lägga ut gift i skogen då och riskera jakthundars liv. Tidpunkten för fynden talar snarare för att det är militanta jaktmotståndare som försöker ta död på jakthundar! Det är nog där man ska söka gärningsmännen / gärningskvinnorna!
Länk till min klass påskbrevsbilder
PÅSKKÄRRINGAR, GLAD PAASK!!!
Om vi hade varit hemma saa kanske det sett ut saa här idag! Nu är vi inte det saa vi faar tänka oss paaskkärringarna.
(Jag hittar inte rätt bokstäver här pü den tüska datorn saa det faar bli lite improviserat.
Vi har idag varit paa cükeltur i det vackra Rethem. Vi blev överraskade av att det var saa fint här, ett saa vackert landskap. Jag aterkommer med bilder. Vi avslutade dagen med att bevista den lilla stadens paaskbrasa, arrangerad av stadens brandmän, bakom brandstationen. Människor har under ett par veckor kört hit allt sitt trädgaardsavfall för bränning paa brasan och före tändning saa lüfte man paa allt för att jaga bort djur som gömt sig i den stora högen. Man kunde köpa grillat kött, pommes och bratwurst och drück. Trevlig tradition!
Imorgon kommer goda vännerna fraan Bremerhaven Maik och Ina samt Wolfram o Angela fraan Badow. Vi ska laga mat tillsammans och ha trevligt!
Det är sommarvarmt här idag, 25 grader. Vitsipporna blommar för fullt och paaskliljorna.
VI VANN, VI VANN!!!!!!!!
Grattis till alla barnen och till Annika och Ingrid som ansvarade för tävlandet!
Tyvärr hittar jag inget på nätet om tävlingsresultatet att länka till.
Här är länken till bilderna:
Louisiana startade vi med imorse..
.... idag långfredagen 2009. Den här bilden är från ett tidigare tillfälle och ser kylslagen ut. Idag hade vi strålande sol och 15 - 20 grader varmt. Museet ligger precis vid sundet och det var folk som badade. När man är här på sommaren så ligger många här nere och badar, surfar och flyger med drake.
Jag bara älskar Louisiana!! Jag vill alltid bara stanna kvar här. Just idag var det inbjudande att gå runt i den gigantiska och vackra museeparken med alla skulpturerna. Jag ska återkomma med bilder från den senare.
Max Ernst var huvudnumret nu! Han är väl ingen av mina favoriter men alltid roligt att se så mycket av en och samma konstnär. Många av tavlorna har jag sett förut på olika museer i Europa. Roligast att se en tavla som jag minns från mitt enda besök i Aalborg! Grön vacker! (Fast man får inte säga att konst är vacker, jag vet!) . Här finns mitt favvokonstverk, alla kategorier; Den flygande stenen av japanen Nobuo Sekine född 1942. Fast den heter "Phases of nothingness" 1970
Den ser verkligen ut som om den svävar i luften. Bättre nu på våren än på den här bilden. Jag har sett den hur många gånger som helst men det är den här jag vill se först varje gång och tar massor av bilder. De som jag tog nu blev nog bra, de kommer senare.
Sen har museet en shop som är jättestor och som man verkligen kan frossa i. Det blev en tröja, ett halssmycke, ett skärp och en halsduk. Och sen lite smått och gott till presenter.
Vi började dagen med bron mellan Malmö och Köpenhamn och slutade nu med Stora och Lilla Bält. Här åks ingen färja!
Nu har vi fredagsmys i Kolding på Jylland och far vidare till Diether och Gisela i morgon lördag påskafton.
Hälsningar till vovvarna där hemma och S som håller ställningarna när vi är borta.
Arken var vi på idag, långfredagen...
... och det är som vanligt som att gå in i ett konstverk i sig! Hela museebyggnaden är som ett strandat fartyg på en karg sandäng, söder om Köpenhamn i Ishöj. Inne museet finns inga räta vinklar tror jag, det är mest mörka höga skeppsinredingar. Och egentligen skulle jag vara lite rädd att gå här ensam i mörkret. Men konsten gör sig bra mot en bakgrund av rå betong, stål och glas.
Det första vi gick in i var en riktig tågvagn hämtad från Kina. Den har gått från slutet på 1960-talet till mitten av 1970-talet i nordöstra Kina. Den väger 42 ton. Det var märkligt högt i tak inne i vagnen. I vagnen så fanns rörliga svartvita bilder från Kinas historia och politik. En rätt fascinerande vandring, lätt vaggande.
Annars var den stora utställning för tillfället Monet, Pissaro, Renoir, van Gogh, Gaugin. Alltså vackra bilder och figurer som föreställer något och är begripliga även för oss amatörer. Man hade hämtat många fina verk från museet i Jerusalem. Och verken var i sín tur skänkta från USA av välbeställda judar, till minne av anförvanter döda i förintelsen.
Först tänkte jag att utställningen inte skulle vara så intressant eftersom man kan se många verk av de här konstnärerna överallt i Europa. Men här fanns alltså, vid sidan av välkända verk, också en hel del sånt som jag inte sett förut.
Attack mot svenskar i Afghanistan!
Maud Fredin Fredholm
Vi var på Röhsska (stavning?)museet i Göteborg idag. 90-åriga Mauds textila verk var en fröjd att skåda och intressant att lyssna till hennes berättelse på video om livet och textilkonsten. Hon var en ledande modedesigner och tygtryckare under rätt många år. Hon är och förblir på många sätt intimt förknippad med flera decennier av kläder och vackra inredningsskapelser. En hel del vackert och nostalgiskt!
Jag stannade länge där och kom ihåg en tid då jag själv tyckte om att sy kläder till framför allt äldsta barnet, dottern. Jag letade mönster och broderiet och sydde. Det hade jag nästan glömt bort. Jag blev länge kvar på utställningen. Sen fanns det en utställning bredvid om slöjd och den var himla fin. Museet är absolut värt ett besök när man besöker Göteborg. På vägen mellan museet och Vasakyrkan sprang vi förbi en second hand affär med lite finare urval, himla kul. Den ska jag visa bilder ifrån sedan när vi kommer hem.
Sen hälsade vi på goda vänner i Varberg på vägen ner till Malmö. Det har blivit en riktig liten Bullerby nu med tre hus på rad, ett barn med familj på var sida och farmor - farfar (= mormor och morfar!) i mitten. Roligt att få se både nya hus och nya barn (och "de gamla" föräldrarna och barnen förstås!). Jag visar lite bilder när vi kommer hem.
Imorgon blir det alltså Louisianna (stavning?) i Helsingör och eventuellt också Arken i Köpenhamn. Vi får se vad vi hinner på vägen.
Krama Leta och Oskar och Jazz där hemma från oss!
GLAD PÅSK!!
Jag önskar alla mina bloggkontakter en riktigt GLAD PÅSK!!
Och detsamma till S som passar huset och hundar! (Letas tuggben ligger i skrubben!)
Och till dotter + barnbarn i Umeå
Och till son med vänner i ett sommarvarmt Rom, + 20 grader
Och son i Stockholm
Och alla andra förstås!
I morgon blir det Louisiana i Helsingör.
(På resande fot blir det inte så mycket tid att kommentera hos andra eller svara på kommentarer, men några inlägg kan det bli då och då)
Här var vi igår...
Det är fint här på Olivedalsgatan och det var trevligt att träffa goda vännerna Leif och Stina och även hälsa snabbt på sonen Daniel. Vi åt på en ny restaurang den här gången; "Jag och min bror".
Innan dess var vi på en fantastisk utställning på museet: "Annan konst". Det var bilder och figurer gjorda av självlärda konstnärer. Vi hade verkligen en trevlig rundvandring. Det var mycket humor och mycket burleskt. Och till vår häpnad två representanter från vår egen kommun: Fraxe, den stora draken gjord av Leif, tandläkaren och Linder Eriksson. Leifs stora lekdrake ligger till och med utanför museet på Götaplatsen!! Jag ska lägga ut bilder på det hela sedan. Konstigt att vår lokalpress inte uppmärksammat det här. Det måste vara stort att få ligga på Götaplatsen från mars till maj! Den gjorde sig bra där i alla fall och alla barn ville gå fram och titta på den. Den hade hela tiden publik.
Uppdaterat: Utställningen recenseras idag torsdag i DNs kulturbilaga med rubriken "Konst från andra sidan". Man frågar sig om det handlar om "ogräs i finkonstens rabatter". I recensionen diskuterar man problemet med att rubricera den här utställningen. Vad har de eg. gemensamt? Inte så mycket. Några är verkligen särlingar, varav det finns exempel på människor som tillbringat sina liv på¨mentalsjukhus och skapat där. Men sedan finns hela skalan till män som lever ensamma i glesbygd och aldrig konfronterats med etablerad konst utan skapat helt utifrån egna idéer. Och till Leif Andersson, drakens skapare som väl kan betraktas som ett rätt etablerad konstnär, som har nått en stor skicklighet som bildhuggare och som säljer sina alster.
Vi passar på att skicka en vinkning till hus- och hundvakten, S, som flyttar in idag. !! Hej hej! Hoppas allt är bra. Ring om det är nåt!
Taxtrimning
Det här var första försöket att trimma taxen med trimkniv. Det har vi inte gjort förut. Men det funkar och han gillar det tror jag. Det är nog skönt att bli av med en massa päls nu när värmen och våren kommer. Vi har väntat tills nu så han inte ska frysa.
SOLPANELER...
När de blir färdiga så säger A med glimten i ögat att pengarna som han tjänar på detta ska gå till lite mer öl, eller till "Vin kvinnor och sång". Eventuellt hugade damer som vill hjälpa till att spendera pengarna kan svara med foto!
(Nu har jag skrivit precis som han ville att jag skulle skriva, jag bara säger det så jag frånsäger mig allt ansvar för fortsättningen!)
GRATTIS MATTIAS!
Vi gratulerar på födelsedagen! Du har ju blivit några år äldre förstås, men det goda glada leendet finns kvar!
(Om Ni skymtar en tanig, blåklädd, långhårig figur på väg upp i en stege där bakom så är det Roland! Det var 1979 när vi byggde verandan tror jag!)
Du får väl något mer från oss under dagen via storebror, men blogg-blommor blir det nu!
Svarat på kommentarer har jag gjort
Polisstationen i Årjäng - finns den?
Årjäng
Telefon: | 114 14 |
|---|---|
Telefax: | 054-18 30 04 (kontorstid) |
Besöksadress: | Storgatan 66, Årjäng |
Postadress: | Box 68, 671 22 Arvika |
E-postadress: |
Tjänster: Anmälan, Hittegods
Ovan syns infon på stationens hemsida.
Jag har inte haft anledning att kontakta polisstationen i Årjäng och det ska man väl vara glad för kanske, för när man behöver det så har det oftast hänt något tråkigt.
Vi har varit i Åmål och donat med passansökningar och nationellt id-kort för det görs inte i Årjäng. Sånt kräver speciella maskiner för foto och så.
Men jag var bara nyfiken på Årjängspolisens hemsida så jag gick in där och kollade också. Och blev lite konfunderad. Finns den på riktigt? Det står så frejdigt på någon startsida hos Rikspolisen att de flesta ärenden kan skötas om av den lokala polisstationen, men jag undrar hur man kommer in på den i Årjäng. Det finns bevisligen en besöksadress men öppettider saknas. Den kanske aldrig är öppen för allmänheten. Fast hur hanterar man då hittegods och anmälningar?
Telefonnumret går till något callcenter antar jag och där blir man väl kopplad till Årjäng om man vill.Telefaxen går till Karlstad. Pappersposten går till Arvika. E-posten går väl till Karlstad antar jag eftersom adressen är polisen i Värmland. Polisen i Årjäng verkar vara en ointaglig borg, åtminstone att döma av hemsidan.
Detta kan också vara ett smart sätt att lasta av polisen all administration så att de anställda får syssla med polisuppgifter. Alltså tvärt emot skolan och sjukvården som lastar på sina proffs en massa administration så att det blir för lite tid kvar för elever / patienter, alltså det man egentligen är utbildad för att jobba med.
Travpremiär imorgon söndag!
Då åker vi till Årjängstravet och ser på den häst som vi är delägare i, Sandrone. Det är en fyrahundradel i Rixallsvenskan! Han sköts och körs av Erik Berglöf. Det hela är något sorts tävling mellan hästarna och för eventuellt insprungna pengar blir det fest tror jag. Ja, eller nåt sånt. Vi ska se på den nya utställningen på travmuseet och få oss ett skrovmål på travrestaurangen.
Vi ringer...
Sönerna är tillsammans idag fredag! De är ute med goda vänner och festar av Martin som ska flytta med sin familj till Panama.
Sen åker Stockholmssonen och några vänner tillsammans på semester till Rom under påskhelgen., Det låter roligt !
Skönt att de alla har det bra!
Bird spotting!!??
Är det det jag håller på med? Bird spotting??
Ungefär på den nivån är det väl det här att registrera en massa fåglars ankomst. Man vet ju att de kommer varje år, precis som den i våra ögon galne engelsmannen vet att tåget kommer. Ändå registrerar vi och funderar och undrar. Varför, när var, hur?`
Fast jag har hållit på med det här hela mitt liv tror jag. I mitt vuxna liv har jag alltid haft koll på fåglarna i närheten. I min uppväxtfamilj var de olika vårfågelarternas ankomst självklara samtalsämnen. Vem såg de första? Var ? Hur många?
Här fortsätter det alltså: BIRD SPOTTING!
Svanarna är kvar även idag fredag, Vi gick till badbryggan med hundflocken; Jazz, Leta och Oskar. På norlare Smörhôla såg vi svanarna idag igen. Bakom dem, på mellare Smörhôla stod två tranor. Dessutom fanns här så där 15-tal kanadagäss, en flock kajor i träden på Prästgården, glädjande nog också 5-6 tofsvipor. Tofsviporna såg vi singla runt i luften som stora konfetti. Nu hoppas vi att det blir flera par som stannar. De ser ut att slåss i luften, undrar om de hävdar revir? En liten falk såg vi också, samt en starflock.
Bakom fåglarna syns Signebyns skola. Där jobbade jag mellan 1972 och 1982. Då hade vi barn i fem åldersgrupper tillsammans ( 5- 9 år) och barnen kunde exempelvis lära sig läsa när de själva ville mellan 5 års ålder och 9. Vi hade under de 10 åren här inte en enda elev med läs- och skrivsvårigheter. Alltså funderar jag ibland om inte det är så att skolan skapar bekymmer för barnen istället för tvärtom, att barnen skapar bekymmer för skolan. Vi kanske inte är tillräckligt lyhörda. 
Isen är idag för första dagen svart. Man säger att isen "ruttnar". När den blir svart så är den på väg att bli porös och tina. Våren kommer till slut. Idag var det + 13 grader i solen på skolan.
Isläget nere vid bryggan!" 
Så här mycket öppet vatten har vi just nu.
Det här är en enträgen hane av gåsfågelsläktet. Det ´är inte en kanadagås fast han konkurrerar med en kanadagåshane om en kanadagåshona. Men kanadagåshanen som uppvaktar honan låter som morrningar omväxlande med vanliga kanadagässtjut. Den här hanan låter på ett helt annat sätt och vi sitter en stund och kollar. Han ger till slut upp ser det ut som. Vi undrar som det kan vara en salskrake eller en vitkindad gås? Jag vet inte fast jag kollar i fågelboken. Fågelboken var en av de första böcker jag fick i mitt liv. Vi tittade ofta i fågelboken i min uppväxtfamilj. Den var framme hela tiden. Fast den här fågeln liknar mest av allt en salskrake. Fast varför en salskrake ska utmana en kandagås vet jag inte.
Hemväg är det här. Mannen i mitt liv. Efter så många år tillsammans, så är han fortfarande nurmmer ett, alla kategorier. Vi är ofta tacksamma för att vi har fått ett gott liv!
Dagens svanrapport, torsdag.
De två svanarna framhärdar i att bo just här på åkerkanten vid Smörhôlera. . De är stora och stiliga. Undrar varför det var tre st där häromdagen och en granne säger sig ha sett att det har varit fyra stycken på platsen. Men alltså idag och för det mesta bara två. Fast gubben säger att de häckar i Norrland och bara är på genomresa, så de egentligen bara ligger här och latar sig ett tag inför vidare färd norrut. Jag är ingen fågelexpert men för mig ser det ut som sångsvanar och i så fall är de fridlysta. Undrar förresten varför man skulle vilja ta död på en svan? Det låter inte aptitligt att äta dem.
Jag passerade bredvid dem på vägen när jag var ute på en liten motionsrunda med Oskar och de är inte speciellt rädda längre. Jag gick till Signebyn och mötte Roland när han kom med verktygskärran från Bergmans så jag fick skjuts hem. Det var varmt ute men blåste en del.
Bålerud
Här försvinner tre rådjur in i skogen bakom Bålerud. Fast det uttalas inte Bålerud utan ungefär Bårdere med tonvikt på första stavelsen. Rådjuren fäller upp den vita "backspegeln" för att varna andra. Här finns också en foderhäck, men jag vet inte om den är i funktion. Vi ser i alla fall en hel del mer rådjur nu än förra året. Bättre vinter och färre lodjur kanske.
PÅ Bålerud var det förr marknad. Nu är det ett de finaste husen i Sillerud. Mycket av den gamla vackra inredningen bevarad, breda golvtiljor och fina kakelugnar.
"Starebleg"
"Starebleg" kallade Oskar på Liane, Rolands farmors bror, en sån här starholk. Vi antar att han menade att stararna satt där och bligade ut, ja, eller nåt sånt. Igår satte Roland upp ett antal nya holkar i trädgården.
Några mesholkar blev det också. Nu väntar vi bara på "hyresgästerna". De har inte kommit hit än. Förr hade vi katt, Smurfen, som blev 23 år gammal. Han var en stor fågeljägare. Då måste vi alltid sätta upp en kjol av hönsnät under holkarna, annars satte han sig på holktaken och drog ut fågelungarna en efter en och mumsade i sig.
Just nu kommer gubben och säger att han sett de första stararna i trädgården på morgonen!! Va roligt!
Vårsol på friskvårdstimmen...
Jag gick ner till sjön på min friskvårdstimme idag. Brukar ta ut den på tisdag eller onsdag, mitt i veckan. Det börjar bli lite öppet i isen just vid älvmynningen.
Men därute kan man utan vidare köra bil på isen, den är 40 cm och kärnis.
Svanarna var kvar på nästan samma ställe som igår.
Runt Brogärdet tinar det nu och Bäcketjärn, den lilla sjön, är öppen till stor del.
Jag mötte en del människor, många var ute i det vackra vädret. En av dem var Rolands farbror som går varje dag ett par kilometer med stavar trots sina drygt 90 år! Men så håller han stilen och vikten också.
Oskar, taxen, gillade det strömmande vattnet.
Vattnet i dikena går upp i jämnhöjd med vägen och med åkrarna runt om.
Och när jag kom hem hade gubben fixat i ordning mat. Sen for han på polisens kurs i eftersök på trafikskadat vilt
Äntligen ska staten börja ge åtminstone en symbolisk ersättning till de jägare som ställer upp med hundekipage för att spåra upp trafikskadat vilt. Då ska alla som begär ersättning ha gått den här kursen så man vet vad man får göra och inte. Under alla år förut har jägarkåren i Sverige ställt upp på detta utan ersättning, bara fått tillfredsställelsen av att veta att man lindrat ett djurs lidande. I Årjäng har vi ett trettiotal viltolyckor varje år som rapporteras till polisen. Sen kan det finnas ett mörkertal förstås.
Lodjur
Så här ser ett lodjur ut. Det här är förstås uppstoppat men himla ståtligt. Tassarna är underligt stora och benen tjocka i förhållande till kroppen. Just nu verkar det som om ett djur rör sig i omgivningarna, vi såg spår häromdagen uppe vid Hopbrôten.
Staren kom i lördags...
Känns som om jag bara jobbat i två dagar, långa arbetsdagar med först elever sedan konferenser till halv fem resp fem. Och dessutom ska ju verksamheten med eleverna planeras. Försummar bloggen bl.a.