Inga Magnusson

... och det är som vanligt som att gå in i ett konstverk i sig! Hela museebyggnaden är som ett strandat fartyg på en karg sandäng, söder om Köpenhamn i Ishöj. Inne museet finns inga räta vinklar tror jag, det är mest mörka höga skeppsinredingar. Och egentligen skulle jag vara lite rädd att gå här ensam i mörkret. Men konsten gör sig bra mot en bakgrund av rå betong, stål och glas.

Det första vi gick in i var en riktig tågvagn hämtad från Kina. Den har gått från slutet på 1960-talet till mitten av 1970-talet i nordöstra Kina. Den väger 42 ton. Det var märkligt högt i tak inne i vagnen. I vagnen så fanns rörliga svartvita bilder från Kinas historia och politik. En rätt fascinerande vandring, lätt vaggande.





























Annars var den stora utställning för tillfället Monet, Pissaro, Renoir, van Gogh, Gaugin. Alltså vackra bilder och figurer som föreställer något och är begripliga även för oss amatörer.  Man hade hämtat många fina verk från museet i Jerusalem. Och verken var i sín tur skänkta från USA av välbeställda judar, till minne av anförvanter döda i förintelsen.

Först tänkte jag att utställningen inte skulle vara så intressant eftersom man kan se många verk av de här konstnärerna överallt i Europa. Men här fanns alltså, vid sidan av välkända verk, också en hel del sånt som jag inte sett förut.