Fantstiskt blogginlägg hos Rut om hennes mammas uppväxt på 1800-talet!
Läs det!
"Utvärderingsmonstret som slukar tid och resurser"
Jag bara älskar den här artikeln. Jag har läst den hur många gånger som helst. Skulle kunna falla ner på knä och tacka försynen för att det finns åtminstone en människa till i det här landet som är sunt skeptisk till det meningslösa utvärderingsraseriet som ockuperar den dyrbara arbetstiden för exempelvis oss lärare. Lena Lindgren är inte vem som helst heller. Hon är proffsutvärderare och ordförande i Utvärderingsföreningen (en samlinga av institut och individer som sysslar med just utvärdering). Tack, tack Lena för att Du vågar ta bladet från munnen och "svära i kyrkan". Jag har inte hittat någon länk till artikeln, hämtad från Dagens samhälle vecka 35, 2008, tidning för politiker + tjänstemän i kommuner och landsting, så jag har helt enkelt fotat av den. Det går att läsa även om jag förstår att den har blivit stor och kanske svår att få fram för någon. Försök läsa i alla fall för hon har ett guldbudskap. Jag ska läsa hennes bok i ämnet så fort som möjligt.
Läs gärna efter detta den skoldebatt som Marie länkar till här i sin blogg! Den belyser olika sidor av samma problem! Ska vi enbart bygga skolans verksamhet på det som är mätbart?
Här finns också läsbart
och här
Höst är det...
Köpte kräftor av god vän, fiskade i Vättern, signalkräftor. Ska ätas till helgen.
Ut i skogen varje dag efter jobbet har det varit, för att få frisk luft och rörelse som motvikt för att orka med. Så här är alltid våra höstar, mycket tid i skogen. Igår var vi på Lianes tak säger Roland. Det är högt uppe vid "tornet" som man säger här. Det finns ett jakttorn här tror jag någonstans. Man kan se till Tobyn och till Gängene härifrån.
Här fanns en liten tuva lingon som skyddats från frost antar jag. Annars så finns nästan inga lingon alls i år, bara ett här och där.
Svamp är det däremot gott om. Vi har med hem varje dag. Igår blev det ungeför 3 kilo. De sista vi såg tog vi inte ens. Sparar till nästa gång eller till nästa skogsvandrare.
En sån här uppriven stubbe kan vara björn, åtminstone om man är i Norrland. Men det här är nog bara grävling, men lite spännade är det i alla fall.
Det finns en hel del åt i luften som man brukar säga här. På gårdagens skogspromenad var det första dagen för säsongen med älgflugor. De kröp överallt, himla obehagligt. De lever i stora mängder på rådjur och älgar. På rådjur lever också en massa fästingar. Fästingar har Borrelia och en del annat. Undrar om smittan kan överföras med älgflugor till människa?
Dusch efter skogsvistelse är ett måste. Gårdagens skörd var ett okänt antal älgflugor och en fästing. Fästingen hade inte hunnit fastna, satt bara i resorkanten på sockorna och lurade. Jag får ofta fästingar som kryper omkring men i år hittills bara en som hunnit fastna och det var inte länge.
På Söder blev det...
Två söner har vi nu i Stockholm. Bengt Ekehjelmsgatan, till vänster om Fatbursparken, bor han nu då, den hemflyttande LA-sonen och jobbar vid Slussen ungefär och storebror bor alltså som tidigare bakom Kulturhuset. De borde kunna gå till varandra om det kniper, åtminstone om man ser det hela på DNs fastighetssidas kartor. Talade med storebror igår. De hade hjälpts åt med väskor och så när lillebror anlände till Stockholm och de gick ut och åt gemensamt igår. Deras far förmanar dem nu att nu leva ordningssamt i huvudstaden och se upp med alla faror och frestelser. De replikerar skrattande att de klarat sig drygt 10 - 15 år boende i stora städer. Det känns i alla fall skönt att ha dem båda på samma ställe och inom räckhåll. De har genom åren också delvis en gemensam bekantskapskrets eftersom deras arbetsfält tangerar varandra.
Som upplysning för nära och kära som läser bloggen och väntar på att se artikeln i NWT om LA-sonen så kan jag bara tala om att den kommer i september i en ekonomibilaga. NWTs lokalreporter i Årjäng hade också bott i USA och han var intresserad av dataspel så de hade suttit här och pratat en halv dag! Undrar vad som kan komma ut av det?
Som upplysning för nära och kära som läser bloggen och väntar på att se artikeln i NWT om LA-sonen så kan jag bara tala om att den kommer i september i en ekonomibilaga. NWTs lokalreporter i Årjäng hade också bott i USA och han var intresserad av dataspel så de hade suttit här och pratat en halv dag! Undrar vad som kan komma ut av det?
Magert med bloggande...
har det blivit. Jag har ju föresatt mig att detta med att skriva blogg inte någonsin ska bli en plikt utan enbart lust. Så då blir det inte mycket av vare sig skrivande i egen blogg eller kommenterande hos andra under perioder som denna. Sonen har varit hemma och vi har umgåtts så mycket vi kunnat för jobb och annat.
Jag har startat upp med en ny klass med ettor. Det innebär långa arbetsdagar där varje skoldag är ett planeringshantverk som bygger på framgångar och misslyckanden från föregående dag. Ingen klass är den andra lik så det går inte att köra på gamla koncept. Jag måste försöka vara lyhörd, kolla av vad som händer, konferera med kloka kollegor och så anpassa. Just nu ringer jag runt till alla föräldrar för att checka av att skolstarten varit ok för mina elever. Jag vill inte att någon ska behöva gå till skolan med en knut av oro i magen på morgonen.
Jag har startat upp med en ny klass med ettor. Det innebär långa arbetsdagar där varje skoldag är ett planeringshantverk som bygger på framgångar och misslyckanden från föregående dag. Ingen klass är den andra lik så det går inte att köra på gamla koncept. Jag måste försöka vara lyhörd, kolla av vad som händer, konferera med kloka kollegor och så anpassa. Just nu ringer jag runt till alla föräldrar för att checka av att skolstarten varit ok för mina elever. Jag vill inte att någon ska behöva gå till skolan med en knut av oro i magen på morgonen.
En dag till...
stannar LA-sonen här hos oss innan han drar vidare till Stockholm. Det har varit besök hos mormor och farmor förstås och möten med en gammal god vän K.P. Dessutom går det mycket tid till att packa upp alla lådor här i källaren, lådor som han ställde ner här för 6 år sedan när han flyttade till USA. Det är massor av saker och nu blir det två högar; en slänghög och en behållahög.
En hel del är förstås inte alls aktuellt att ha kvar, exempelvis gammal elektronik. Det märks verkligen nu hur mycket som har hänt på den fronten sedan han flyttade. Men det är en nostalgitripp på många sätt och det blir minnen som vi pratar om. Inte minst är det roligt att se gamla fina bilder som han gjorde då.
Hans stora intressen var och är bilder och musik. I bagaget från USA kommer också några gitarrer om jag inte är felunderrättad.
Jetlagen är marig och kommer för hans del att hålla i sig ett tag, det brukar den göra. Vet inte hur han ska orka upp idag på morgonen till kl 9. Fast han måste för då kommer en reporter från lokaltidningen NWT för att göra en intervju.
Det dataspel som sonen jobbat med i LA som lead artist (grafikansvarig ungefär) i 3,5 år nu Mercenaries2, släpps i hela världen samtidigt nu den 31:a augusti. Det är ju ett spännande ögonblick med en hel del spektakulära inslag i LA. Det blir lite konstigt att inte vara där tror jag.
En hel del är förstås inte alls aktuellt att ha kvar, exempelvis gammal elektronik. Det märks verkligen nu hur mycket som har hänt på den fronten sedan han flyttade. Men det är en nostalgitripp på många sätt och det blir minnen som vi pratar om. Inte minst är det roligt att se gamla fina bilder som han gjorde då.
Hans stora intressen var och är bilder och musik. I bagaget från USA kommer också några gitarrer om jag inte är felunderrättad.
Jetlagen är marig och kommer för hans del att hålla i sig ett tag, det brukar den göra. Vet inte hur han ska orka upp idag på morgonen till kl 9. Fast han måste för då kommer en reporter från lokaltidningen NWT för att göra en intervju.
Det dataspel som sonen jobbat med i LA som lead artist (grafikansvarig ungefär) i 3,5 år nu Mercenaries2, släpps i hela världen samtidigt nu den 31:a augusti. Det är ju ett spännande ögonblick med en hel del spektakulära inslag i LA. Det blir lite konstigt att inte vara där tror jag.
Melkers dop idag...
Vi var bjudna på dop idag i Silleruds kyrka. Det var barnbarn till Rolands dubbelkusin som skulle döpas. Melker blir namnet, Karl Melker. Och här syns de stolta föräldrarna. Det var en fin ceremoni med mycket sång och musik. Melker själv var nöjd mest hela tiden. Efteråt träffades vi alla i Sockenstugan, så där ett 70-tal gäster och hade trevligt med god mat och kaffe. Det var fullt. LA-sonen fick chansen att träffa gamla bekanta och förhöra sig om senaste nytt.
Melker fick gå med prästen runt i kyrkan för att hälsa på alla och alla kunde få se honom på nära håll. Fint!
Här är han ombytt efteråt, nymatad och godmodig. 'Ett litet charmtroll är det, skrattar åt alla.
Såna här söta servetter hade vi !
LANDAT!
Planet landade lite tidigare till och med än beräknat, 19. 45
Men det hade varit för kort tid i London för att få med bagaget, så det kommer i morgon med bud. Han har i alla fall handbagaget. Och så här kan han se ut fast väldigt suddigt och inte så likt i verkligheten, fast han är så där lång som han ser ut här.
Välkommen hem son!
Nu är de på väg hem hit från Oslo, det tar ett par timmar.
Fjompar mig för fullt...
Med sonen i luften mellan LA och Oslo så fjompar jag mig för fullt förstås: Kollar "estimated arrival" på Brittish Airways hemsida för flight BA 268 mellan LA ( som heter LAX på flygspråk av någon underlig anledning) och London. Hittills verkar planet vara i luften fortfarande och beräknas landa i London fem minuter senare än tidtabell. På nyhetsportalen finns inga rubriker med flygolyckor heller, bara en helikopterliknande sak som drattat ner någonstans i Sverige.
Men jag håller kollen!
Fram till 19.50 i kväll då han bör landa i Oslo.
Uppdaterat. Han har landat i Oslo, fem minuter för utsatt tid faktiskt, 19.45 enligt hemsidan. Åtminstone planet är alltså framme, att han var med har jag inte fått bekräftat än. Men fader ringer väl snart.
I LUFTEN!!!
NU ÄR HAN I LUFTEN PÅ VÄG HEM EFTER 6 ÅR I USA! VI LÄNGTAR SÅÅÅ MYCKET!! ÄNTLIGEN KOMMER HAN ATT FINNAS PÅ SVENSK MARK. JAG SER REDAN FRAM EMOT ATT KUNNA BESÖKA HONOM OCH STOREBRODERN I STOCKHOLM.
ROLAND HÄMTAR LA-SONEN I OSLO I KVÄLL.
Stilla morgon har jag, Roland o Jazz är ute i skogen på jakt (utan vapen än så länge). Nu har regnet slutat verkar det som. Solen skiner och dimmorna dansar neröver ängarna mot Liane. Vi grillade igår kväll på altanen med vännerna i Hol. Det första umgänget på en hel vecka. (Nja inte riktigt, vi grillade ju i torsdags i regnet hos tyska gäster och var i Fågelvik på möte i tisdags, fast det räknas inte på nåt sätt)
Jag har ju varit i stort sett medvetslös av trötthet varje dag, sovit en stund efter jobbet och sen gått ut i skogen. Men nu är det helg och ledigt och jag ska göra i ordning gästrummet.
ROLAND HÄMTAR LA-SONEN I OSLO I KVÄLL.
Stilla morgon har jag, Roland o Jazz är ute i skogen på jakt (utan vapen än så länge). Nu har regnet slutat verkar det som. Solen skiner och dimmorna dansar neröver ängarna mot Liane. Vi grillade igår kväll på altanen med vännerna i Hol. Det första umgänget på en hel vecka. (Nja inte riktigt, vi grillade ju i torsdags i regnet hos tyska gäster och var i Fågelvik på möte i tisdags, fast det räknas inte på nåt sätt)
Jag har ju varit i stort sett medvetslös av trötthet varje dag, sovit en stund efter jobbet och sen gått ut i skogen. Men nu är det helg och ledigt och jag ska göra i ordning gästrummet.
Björnpremiär idag!
Det är premiär för björnjakt idag också. Roland följde gode vännen från Karlstad Lennart J via sms och mms på hans björnjakt. Det var i Valsjöbyn i Jämtland ett område med mycket björn. Den här björnen sköts där idag, en kraftig nalle. Den lycklige skytten är en norrman tror jag. Det får skjutas drygt 300 björnar i Sverige i år. Man måste börja hejda tillväxten i stammen. Den var mycket större än man trodde och det har hänt tragiska olyckor med björn under det senaste året.
Hundpremiär idag den 21:a augusti
Idag är första dagen vi kan släppa stövaren till att träna jakt i skogen. Vi var nog ute ett par timmar sammanlagt med Jazz lös. Oskar fick följa med i koppel. Skönt med skogsluft, nu kommer vi att vara mycket ute i skog och mark framöver och inte bara gå efter vägarna.
Såna här hus är så tragiska på något vis. Det står mitt inne i skogen och förfaller. Jag kan inte låta bli att tänka på alla planer och förhoppningar som funnits när någon med möda och ett litet kapital byggde huset till sig själv och sin familj.
Den här mossan fanns på stigen, växte liksom inne i den gröna mossan. Någon som vet vad det är? Ser ut som en lav, skimrade i blågrått nästan.
Dagens skörd av kantareller. Det är mycket svamp i skogen. Den här gången delar jag mellan mor och svärmor. De kan inte plocka själva längre. Nu när jag lägger ut den här bilden så hoppas jag lite på att få se Johanna i Sillerud igen :-)
Andreas Carlgren stoppar blyskatten
Tacksamt konstaterar vi att Andreas Carlgren stoppar förslaget om skatt på blyamunition. Sms kom nu.
Inte så mycket blogg...
Det blir lite magert med bloggande och kommenterande och bloggläsande nu en period. Jag har startat upp med en klass ettor och det tar många timmar arbetstid per dag. Varje dag är ett hantverk som snickras ihop minut för minut utifrån hur dagen före har gått. Det gäller att hitta en modell som passar just den här klassen. Ingen klass är den andra lik så det går inte att gå på slentrian. Den lilla fritid som blir över går till att sova en stund vid hemkomst och sedan drar gubben ut mig på promenader eller annat motionerande. Idag har vi stekt kålbullar med tyska gäster från Memmingen neråt Bayern. De är liksom Tysklands värmlänningar, lite glada, festande, musicerande, historieberättande.
Fel i kommentarsfunktionen
Jag får mail från bloggläsare som skriver att det inte går att kommentera på bloggen. Det komer också ovanligt många konstiga spamkommentarer, eller sådana där masskommentarer. Har det hänt något specíellt på blogg.se tro?
Burger King, lite tjockare men träiga!
Nu är det mer konsumentvägledning: Jag har idag ätit glutenfri hamburgare på Burger King, mest för (det tvivelaktiga) nöjet att jämföra. Den är lite tjockare än Mac Donalds tror jag men bara obetydligt. Jag tog av det jättetjocka locket här också. Dessutom är hamburgaren mycket träigare och trådigare i smaken. Mycket hamnar mellan tänder och ska sedan mödosamt dragas loss med konster och knep. Man kanske väver hamburgare numera? Nödproviant är en bättre beteckning än mat.
Det mesta ligger på plats, ser bra ut...
I mitt jobb har jag så många kontakter varje dag med så många människor. Jag pratar varje dag med många och det är svårt att alltid säga exakt rätt och göra exakt rätt. Jag försöker i alla fall så gott jag kan. Fast ibland blir det fel. Igår sa jag inte nåt som jag borde ha sagt och jag har grämt mig rejält och idag så sa jag nåt jag inte borde ha sagt.
Om det vore så enkelt som att alltid vara tyst.
Men det är det inte. Jag måste prata på mitt jobb och mycket.
Det är bara att fortsätta prata på och hoppas att det blir rätt nästa gång!
Jag håller mest på och drar upp strukturer nu för jobbet, tränar barnen på olika sätt att "skoljobba"; "nu är det tyst jobb" "nu är det jobb när man kan prata lite med varandra" osv. Vi pratar mycket om huruvida barnen vill "göra en bra klass, en klass som alla vill gå i".
Alla barn vill det och jag har lovat att hjälpa dem och jag tror att föräldrarna också ställer upp på den strävan. Om vi alla drar åt samma håll så är vi oövervinnerliga, då blir det bra.
Om det vore så enkelt som att alltid vara tyst.
Men det är det inte. Jag måste prata på mitt jobb och mycket.
Det är bara att fortsätta prata på och hoppas att det blir rätt nästa gång!
Jag håller mest på och drar upp strukturer nu för jobbet, tränar barnen på olika sätt att "skoljobba"; "nu är det tyst jobb" "nu är det jobb när man kan prata lite med varandra" osv. Vi pratar mycket om huruvida barnen vill "göra en bra klass, en klass som alla vill gå i".
Alla barn vill det och jag har lovat att hjälpa dem och jag tror att föräldrarna också ställer upp på den strävan. Om vi alla drar åt samma håll så är vi oövervinnerliga, då blir det bra.
Tunn hamburgare!
Det här är en bild på en Mac Donalds glutenfri hamburgare. Alltså, själva hamburgaren är väldigt tunn, kan bara vara några millimeter. Kanske är alla hamburgare lika tunna, inte är det mycket för världen. Jag brukar ta bort över-brödet för att åtminstone känna lite smak av kött, annars smakar allt bröd.
Rolig förstadag - men jobbig!
Första dagen med nya ettor är rolig men jobbig. Det kräver total närvaro från 8 på morgonen till kvart över ett när sista eleven gått. Sedan ska vi planera ihop oss för nästa dag. Vi gjorde en grovplanering fram till 4, sedan åkte jag hem, åt lite, nu ska jag sova en stund och planera resten. Det här blir bra tror jag.
Var på skolan i går söndag också och gjorde en arbetsdag. Av någon märklig anledning så går det inte att använda tillräckligt mycket av veckan före skolstart till förberedelsearbete utan många av skolans lärare använder åtminstone en dag under helgen till förberedelsejobb. Några har varit där båda dagarna. Och ändå hinns det inte med någon värre pedaogoisk planläggning utan den får komma sedan. Det kan var något avtal som spökar när det gäller fördelningen av tid. Men samma fenomen dyker upp år efter år.
Var på skolan i går söndag också och gjorde en arbetsdag. Av någon märklig anledning så går det inte att använda tillräckligt mycket av veckan före skolstart till förberedelsearbete utan många av skolans lärare använder åtminstone en dag under helgen till förberedelsejobb. Några har varit där båda dagarna. Och ändå hinns det inte med någon värre pedaogoisk planläggning utan den får komma sedan. Det kan var något avtal som spökar när det gäller fördelningen av tid. Men samma fenomen dyker upp år efter år.
Sagor
Man kan ju ha många olika sätt att sysselsätta sig när man inte har något annat att göra. Jag menar sådan där dötid när inget annat pockar på uppmärksamhet. I mitt huvud valsar det alltid omkring sagor i olika former. Jag funderar på att göra en kategori på bloggen som handlar just om sagor. Det är såna där fantasier som plötsligt flyger in i huvudet och planterar sig där och blir en liten sekvens, ett litet händelseförlopp som liksom sprungit fram utan styrning. Det bara finns där färdigt helt plötsligt. Det är säkert ingen som vill läsa men det spelar ju ingen roll. Sagor lever sina egna liv liksom. Får fundera över det.
Trevlig dag!
Idag lördag var det bra! Först en fantastisk orgelkonsert med Lars Hagström i Silleruds kyrka! Han är en mästare på orgel, spelar med fötterna lika bra som med händerna och Bach...underbart!
På kvällen var vi bjudna till en av våra fiskestugor, till familjen G. = föräldrar och vuxen son den här gången. De har varit här hos oss i flera år nu och vi känner dem rätt väl och deras familjeförhållanden. Ibland har de hyrt båda husen för de har varit så många. De bor en bra bit ner i Tyskland nära gränsen mot Tjeckoslovakien och Polen.
Mannen är läkare. ( Och sonen går läkarutbildning nu i Budapest) Han är delägare i en privatpraktik med ortopedi som specialitet. Vi pratade olika sätt att operera in nya knäleder och höftleder och vi pratade också om tysk byråkrati. För han som är en erfaren och duktig kirurg får inte operera mer än ett visst antal patienter per år med försäkringskassepengar. Sen måste patienten betala allt själv och det är orimligt dyrt. Och han är så driven och gör det här så bra att han fyllt denna kvoten i god tid innan året är slut. Resten av året vill han eventuellt jobba i Sverige och utöva sin specialitet. Han är verkligen framstående på det här området. Vi ska kolla runt om han behövs på något sjukhus i Sverige så där en 4 veckor per år.
Sen vill han gärna göra ett studiebesök på Årjängs vårdcentral. Fast vi fattar inte varför. För det är lite så där just nu, med alldeles för få fasta läkare anställda och ett antal stafettläkare som kommer och går. Tror vi i alla fall, för så har det varit ett tag, senast i våras.
Detta att hyra ut stugor ger många märkliga kontakter och erfarenheter.
Näringslivsmässa i Årjäng igår och idag lördag!
Det är stor näringslivsmässa i Årjäng. Den startade i går fredag och pågår idag lördag också från 11.00 till 16.00. Platsen är sporthallarna vid skolan. Här syns gubben i Jaktvårdskretsens monter. Han kör film om björnjakt och vildsvinsjakt och pratar mycket rovdjur förstås och älgjakt och hundar osv.
En dam visade upp hur hon spann på en nygjord spinnrock. Den funkar väldigt bra säger hon, tillverkad i en för oss ny modell, väldigt välbalanserad och lättjobbad. Hon spinner av angorakaninull och utan att karda först. Det såg lätt ut men krävs stor skicklighet att få detta fint tror jag. Angora är ju så otroligt finfibrig ull, mycket finare än fårull.
Så här trampade hon.
Av garnet väver hon samt stickar och virkar plagg. En del blandar hon med silke och det blir fin lyster. Det blir otroligt lätta plagg som ändå är varma eftersom den tunna angorafibern håller mycket luft
Här var en söt liten angorakanin med också.
Man kunde få handmassage också, gratis tror jag samtidigt som man informerades om hälsoprodukter.
De olika delarna av kommunen hade info. Från Blomskog hade man bl.a. en förteckning över emigrationen, roligt att läsa.
Det fanns också möjlighet att köpa matvaror från orten och en hel del andra företag representerade. Ett ReggioEmilio - kommunalt fridagis (tror jag det var) fanns också med och beskrev sin verksamhet. Den görs tillsammans med gymnasieskolan på orten och någon form av lärlingsutbildning.
Sammantaget en spännande mässa, väl värd ett besök. Håller alltså på till kl 16.00 idag lördag också men stänger sedan.
Soulshake Express! Hårdrock!
Nu har jag varit på rockkonsert också! Vid båtmagasinet i Årjäng. Det var en del av evenemanget Allskönsmusik. Fast jag vågade inte gå ensam kärring förstås. Hade konspirerat ihop mig med en annan gravt medelålders kollega. De är väldigt bra, Soulshake Express. Och bäst av allt; de gör mycket musik själva. Har spelat in en skiva (minst!), har spelat i Paris och ska ut på en liten turné till Tyskland.
Före rockkonserten så var jag med gubben i kyrkan på invigning av Allsköns musik och lite mer klassisk musik. Det var också suveränt. Idag lördag ska jag gå på klassisk orgelmusik i Silleruds kyrka kl 12.00. Det är musik överallt i kommunen nu i tre dagar. Jag köpte ett kort till alla konserter för 200 kr. Bra idé så man slipper bli ruinerad om man nu vill höra mycket.
Före rockkonserten så var jag med gubben i kyrkan på invigning av Allsköns musik och lite mer klassisk musik. Det var också suveränt. Idag lördag ska jag gå på klassisk orgelmusik i Silleruds kyrka kl 12.00. Det är musik överallt i kommunen nu i tre dagar. Jag köpte ett kort till alla konserter för 200 kr. Bra idé så man slipper bli ruinerad om man nu vill höra mycket.
Ormbiten...
...ska man inte bli helst. Jag trodde att det var som ett getingstick eller så men det var det alltså inte. Det är inte jag som är drabbad men tyska gäster, dock inte i våra stugor. Detta skedde i lördags men de åkte hem idag till Tyskland.
Mannen var ute och fiskade. Vid landstigningen så tappade han sitt spö och när han skulle ta upp det igen så blev han biten av en huggorm. De ringde till oss direkt. Vi ringde 112 som hänvisade till giftinformationen. Där fick vi veta att det var stillhet och högläge som gällde. OCH OMEDELBAR LÄKARVÅRD! Eftersom närmaste öppna vårdcentral på lördag var Arvika, 8 mil härifrån, enligt 112 så skulle det vara ambulans. Vi blev kopplade till föraren och guidade honom till en bestämd plats. Sedan ringde vi en god vän i närheten som mötte upp där och visade vägen till mannen. Och faktiskt bara knappt 10 minuter efter telefonsamtalet så låg mannen i ambulansen för transport till Arvika.
Under vägen svullnade han upp, fick svårt att andas och tungan svällde ordentligt, men han kunde alltså få behandling. I Arvika blev han inlagd på intensivvård direkt, fick cortison och serum. Armen var (och är fortfarande) dubbelt så tjock som normalt. Sjukhuset ville behålla honom minst tre dagar för vård o obs men han valde att gå hem på egen risk efter en natt. Han hade en 11-årig son med sig som han skulle semestra med.
Jag är jätteglad att det finns ambulans i Årjäng som kan rycka ut direkt. Detta kunde han slutat riktigt illa om han inte kommit under vård snabbt. Det sas dessutom på sjukhuset att man haft ovanligt många ormbitna i år och att ormarna verkade vara ovanligt giftiga. Det blir alltså svampplockning med gummistövlar.
Mannen var ute och fiskade. Vid landstigningen så tappade han sitt spö och när han skulle ta upp det igen så blev han biten av en huggorm. De ringde till oss direkt. Vi ringde 112 som hänvisade till giftinformationen. Där fick vi veta att det var stillhet och högläge som gällde. OCH OMEDELBAR LÄKARVÅRD! Eftersom närmaste öppna vårdcentral på lördag var Arvika, 8 mil härifrån, enligt 112 så skulle det vara ambulans. Vi blev kopplade till föraren och guidade honom till en bestämd plats. Sedan ringde vi en god vän i närheten som mötte upp där och visade vägen till mannen. Och faktiskt bara knappt 10 minuter efter telefonsamtalet så låg mannen i ambulansen för transport till Arvika.
Under vägen svullnade han upp, fick svårt att andas och tungan svällde ordentligt, men han kunde alltså få behandling. I Arvika blev han inlagd på intensivvård direkt, fick cortison och serum. Armen var (och är fortfarande) dubbelt så tjock som normalt. Sjukhuset ville behålla honom minst tre dagar för vård o obs men han valde att gå hem på egen risk efter en natt. Han hade en 11-årig son med sig som han skulle semestra med.
Jag är jätteglad att det finns ambulans i Årjäng som kan rycka ut direkt. Detta kunde han slutat riktigt illa om han inte kommit under vård snabbt. Det sas dessutom på sjukhuset att man haft ovanligt många ormbitna i år och att ormarna verkade vara ovanligt giftiga. Det blir alltså svampplockning med gummistövlar.
LA
Ungefär så här ser han ut den hemflyttande sonen. Kortet är taget där han jobbar i LA, några våningar upp i Westwood. Men ser utanför fönstret utsikten över torget nedanför. Nu kommer han alltså snart hem. Vi väntar otåligt. Hans grejer är packade och guppar nu omkring på Atlanten någonstans på väg hem. Nästa helg hoppas vi se honom här.
Virke
Någonstans bakom här ligger vårt hus. :-)
Det här har den idoge maskinisten lagt upp, eller maskinisterna rättare sagt och en hel del är ju hämtat förstås, vartefter. De har ju varit minst två stycken som har kört ut virke dag och natt ur haget bakom vårt hus och i hägnet. Jag har i några veckors tid somnat till maskinljud och vaknat till maskinljud. Nu fortsätter han längre upp mot Döverud och det blir tystare runt huset.
Grattis till seger på travet!
Vi gratulerar till segern på travet förra helgen. Det är gubben till Rolands systerdotter och deras dotter M (mycket travintresserad!). Prisutdelare är Hermanssons gräv. Minnesgod läsare minns honom frän grävinlägget tidigare.
Hästen som vann heter Fugar om jag minns rätt nu.
Roland o jag spelade också och han gav nästan 5 ggr så det räckte till middagen på travrestaurangen. En får tacke!
Duktiga kollegor...
Vi hade en studiedag igår som var planerad och genomförd av duktiga kollegor. Den blev väldigt bra Vi jobbade med att finna en röd tråd i undervisningen från förskola (dagis) upp till årskurs 9. Det var personal från hela kommunen med. Det blev mycket bra diskussioner och de lärarkollegor som hade planerat den här dagen hade gjort ett fantastiskt jobb. Jag fick nya impulser och kunskaper som jag har nytta av i jobbet framöver. Och jag slås av tanken att vi nog borde utnyttja varandra som "kunskapare" mycket mer. Det finns så många bra idéer att ta vara på där, alldeles inom räckhåll och det kan bli en uppföljning. Jag tror att vi lyckades förtränga mögelproblematiksdiskussionen under dagen.
Fast lite oro över mögeldiskussionerna fanns förstås med och en fackligt engagerad kollega (skyddsombud) måste gå ifrån gruppen för att tala med någon tevekanal, TV 4 tror jag det var. Vår situation har väckt uppmärksamhet tydligen. Men skyddsombudet säger att hon inget kan göra förrän vi har fått skriftliga besked om vad som gäller. Muntliga räcker inte.
Vi lär ska få något slags besked idag torsdag morgon med samling kl halv nio. Sedan har vi egen planering och jag hoppas att vi kan börja göra i ordning i klassrummet för att ta emot barnen på måndag. Det ska bli så roligt, jag väntar verkligen på det nu och vill bara att den här veckan ska ta slut så vi äntligen kan börja jobba på riktigt.
Fast lite oro över mögeldiskussionerna fanns förstås med och en fackligt engagerad kollega (skyddsombud) måste gå ifrån gruppen för att tala med någon tevekanal, TV 4 tror jag det var. Vår situation har väckt uppmärksamhet tydligen. Men skyddsombudet säger att hon inget kan göra förrän vi har fått skriftliga besked om vad som gäller. Muntliga räcker inte.
Vi lär ska få något slags besked idag torsdag morgon med samling kl halv nio. Sedan har vi egen planering och jag hoppas att vi kan börja göra i ordning i klassrummet för att ta emot barnen på måndag. Det ska bli så roligt, jag väntar verkligen på det nu och vill bara att den här veckan ska ta slut så vi äntligen kan börja jobba på riktigt.
Djuren runt vårt hus...
Den här lille gynnaren bor någonstans i närheten eller rent av på tomten. Han härjar uppe på taket på nätterna ibland och ackompanjerar ljudet av skogsmaskinen. Vem sa att det var tyst och lugnt på landet?
Så här fin är bocken som jagar en get här. Bockar får slita för sitt kärleksliv. Han springer efter, jäktar, geten i många dagar först, innan hon blir villig. Ibland går det runt, runt i cirklar som kallades Häxringar förr, innan man var säker på att det var gjort av djur eller människa. Ringarna i gräset såg mystiska ut. Kerstin Ekman har travesterat detta uttryck i titeln på en bok med det namnet. Boken handlar just om kvinnors evig kretsgång i generationer. Hur män och kvinnor är fastlåsta i sina respektive roller.
Maskin hela dygnet...
Jag är inte så himla lättirriterad när det gäller ljud, men nu börjar det bli mycket. I flera veckors tid har den här maskinen gått utanför väggarna. Ja, först var det en maskin som klippte av träden ( om jag försöker säga vad den heter så blir det bara fel) Sen kommer den här och kör ut och lägger upp i långa höga rankor. Och det handlar inte om något 7- 5 jobb. Den går dygnet om i stort sett, de kör skift. Jag tittade på hur han kör den här kranen, det är suveränt.
Detektivarbete och ledarskap
Efter lite detektivarbete i söndagskväll så lyckades vi redan ut vad vi skulle göra första arbetsdagen igår måndag. Enligt traditionen sedan hur många år som helst så ska det komma ett trevligt litet brev med blomdekorationer och pigga utrop hem veckan före skolstart med "välkommen tillbaka till jobbet och hoppas att sommaren varit bra" osv. Och där ska information finnas om vad vi förväntas göra första veckan innan barnen kommer.
Men det kom inget brev hit. Kollega ringde hit och frågade vad vi skulle göra, men ingen hade fått något brev upptäckte jag när jag också började ringa runt till kollegor. Men någon hade ett svagt minne av att det nog låg något papper på skolan om att det skulle vara någon föreläsning i aulan. Och det var så.
Den visade sig vara riktigt bra. Den handlade om hur man kan arbeta för att få arbetsro i klassrummet och hur lärare kan erövra ledarskapet; Birgitta Kimbers metod, SET, bl.a. Bra ämne, bra initiativ och en bra föreläsning! Det glädjer mig att detta som jag efterlyst länge börjar komma på fortbildning. Och jag blir extra nöjd eftersom tankarna i just den här metoden stämmer väl med hur jag väljer att lägga upp min undervisning. :-) Det finns säkert en massa andra sätt också att göra det på.
Efter föreläsningen så fortsatte detektivarbetet för att försöka ta reda på vad vi ska göra idag tisdag, men ingen lyckades utröna vad vi förväntades göra, eller var eller när. Det enda som var klart var att det som planerades i våras skulle utgå. Så vi får se vad det kan bli idag.
Om vi har tur så får vi börja göra riktigt arbete och förbereda i klassrummen. Allt står på ände och är ihopforslat i en hög mitt på golvet för att huset skulle mögelundersökas.
I morgon börjar skolan - för lärare!
I morgon måndag börjar skolan för oss lärare. Och jag förstår inte varför den här bilden pockar på publicering just nu! När jag betraktar den så kommer jag osökt att tänka på den där AFA enkäten / utvärderingen / förbättringen eller vad det var som vi gjorde mitt i bråten av utvärderingar under det gångna läsåret. Jag skrev nog om den på bloggen.
Suck, livet går väl vidare på nåt sätt! Eller ?
Jaaaa...han kommer hem!
Han kommer hem, minstingen, LA-sonen! Och vi är jättelyckliga över att få ha alla barn inom landets gränser.
Han flyttar till Sverige, till Stockholm i slutet av augusti ungefär och börjar jobba på DI den 1:a september!
Men han kommer hit till oss först hoppas vi några dagar, landar i så fall i Oslo.
Han är ju lite större nu än på den här bilden, något över 30 faktiskt men jag hittade ingen bra bild. Ska leta lite till. Den här bilden är lite rolig för den visar honom under den korta tid då han faktiskt hade framtänder. Innan hade han ramlat och slagit upp dem i tandköttet som när man slår in spik. De kom ut så småningom men då lyckades han ramla med cykeln och slå ut dem i stället. Så det blev tandlöst fram till de riktiga tänderna kom.
Lantis som gillar att vara i stan!
Jag läser på en blogg några stockholmares diskussion om lantisars uppförande när de kommer till huvudstaden. Och jag kan bara med ett igenkännande leende konstatera att jag nog är urtypen för en sådan och inser att jag knappast försökt vara något annat heller. Ungefär så här skrev jag i kommentaren:
"Fnissar när jag läser diskussionen här på kommentarplats om olika kategorier av turister i huvudstaden = de trevliga utrikiska och de, underförstått, otrevliga lantisarna!
Jag känner föga sympati med den här demonstrativa mamman som Annaa beskriver, men annars kan jag med ett glatt leende på läpparna känna igen mig som den oskämmigt töntiga lantisen:
- Hisnar i branta tunnelbanetrappor
- Vågar inte åka upp i höga hus (gubben tog korten i sonens lägenhet!)
- Går / åker vilse ibland
- Väljer alltid taxi ( mest för att spara dyrbar tid när jag nu äntligen kommer till Sthlm, vill hinna allt)
- Går på krog med en glad, historieberättande o-cool attityd.
- Gör fel med dricksen, för mycket eller för lite
- Klär mig bekvämt men "fel" förstås.
- Är "turistnyfiken" och vägrar vara coolt blasé.
Jag gillar Stockholm jättemycket och besöker staden så ofta jag kan".
"Fnissar när jag läser diskussionen här på kommentarplats om olika kategorier av turister i huvudstaden = de trevliga utrikiska och de, underförstått, otrevliga lantisarna!
Jag känner föga sympati med den här demonstrativa mamman som Annaa beskriver, men annars kan jag med ett glatt leende på läpparna känna igen mig som den oskämmigt töntiga lantisen:
- Hisnar i branta tunnelbanetrappor
- Vågar inte åka upp i höga hus (gubben tog korten i sonens lägenhet!)
- Går / åker vilse ibland
- Väljer alltid taxi ( mest för att spara dyrbar tid när jag nu äntligen kommer till Sthlm, vill hinna allt)
- Går på krog med en glad, historieberättande o-cool attityd.
- Gör fel med dricksen, för mycket eller för lite
- Klär mig bekvämt men "fel" förstås.
- Är "turistnyfiken" och vägrar vara coolt blasé.
Jag gillar Stockholm jättemycket och besöker staden så ofta jag kan".
Fyrkantigt och själlöst OS-referat!
Alltså, nu har jag lyssnat till två olika OS-invigningsreferat och båda har varit totalt oinspirerade, fyrkantiga och själlösa. Överraskande och makalösa effekter har mötts med platta kommentarer, typ;
- Oj då nu springer det omkring människor här nere på golvet och gör.....
eller lakoniskt suckande konstateranden;
- Över OS-arenan så kommer nu ett fyrverkeri....
eller
- Ja, förut idag så var vi där och slog på just de här trummorna...
Varför sätter man män som egentligen bara kan referera sport att berätta för lyssnare / tittare om en spektakulär invigning????? De har inte språket som behövs, inte inlevelsen, inte kunskapen för att levandegöra ett sådant evenmang.
http://www.svd.se/sportspel/sommar-os/artikel_1539751.svd
- Oj då nu springer det omkring människor här nere på golvet och gör.....
eller lakoniskt suckande konstateranden;
- Över OS-arenan så kommer nu ett fyrverkeri....
eller
- Ja, förut idag så var vi där och slog på just de här trummorna...
Varför sätter man män som egentligen bara kan referera sport att berätta för lyssnare / tittare om en spektakulär invigning????? De har inte språket som behövs, inte inlevelsen, inte kunskapen för att levandegöra ett sådant evenmang.
http://www.svd.se/sportspel/sommar-os/artikel_1539751.svd
Uppdaterat om björn och björnjakt!
Jag har uppdaterat en del om björn och björnjakt i det inlägget här nedan. Den som är intresserad kan läsa!
Här finns film om björnjakt och om skenattack
Britt- Marie N, anställd på Jägareförbundet i Värmland, Molkom, är speaker i filmsnutten om skenattack från björn. Det sägs också att mannen som avvisar björnattacken bodde nära björnar och kände dem sedan förut.
Det finns en kille som heter Rasmus Boström Älvdalen som är en mycket erfaren björnjägare. Han har tagit hem Plotthundar till Sverige för rovdjursjakt. Jag visade dem på ett blogginlägg för länge sedan från mässan i Forshaga förra året. Rasmus har skjutit flera björnar. Han skjuter helst snett framifrån när han smyger in på ett stånd, men så är han en man med erfarenhet också. Kanske inget att rekommendera en nybörjare.
Här finns film om björnjakt och om skenattack
Britt- Marie N, anställd på Jägareförbundet i Värmland, Molkom, är speaker i filmsnutten om skenattack från björn. Det sägs också att mannen som avvisar björnattacken bodde nära björnar och kände dem sedan förut.
Det finns en kille som heter Rasmus Boström Älvdalen som är en mycket erfaren björnjägare. Han har tagit hem Plotthundar till Sverige för rovdjursjakt. Jag visade dem på ett blogginlägg för länge sedan från mässan i Forshaga förra året. Rasmus har skjutit flera björnar. Han skjuter helst snett framifrån när han smyger in på ett stånd, men så är han en man med erfarenhet också. Kanske inget att rekommendera en nybörjare.
Björnpass
Nu bor jag ihop med en björnjägare!
Nej jag har inte bytt gubbe. Det är densamme som har gått på kurs för att få björnpass. Det är inte så lätt att jaga björn så han säger att någon björnjägare är han inte ändå. Men det kan vara bra att veta lite mer om björn och träna praktiskt skytte på björntavla för att bli bekant med träffområdet och få ta del av björnjägares erfarenheter. Dels blir det alltmer björnjakt i Sverige vartefter stammen ökar (= bl.a. att inventeringsmetoderna blir bättre om man nu väljer att vara lite ironisk!), dels jagar gubben hare ibland i mycket björnrika områden. Björnar kan bli irriterade på hundar och attackera hundförare. 
Så här ser en björn ut och träffområdet är bara den lilla trekanten vid hjärta - lunga, dvs ett par handflator stort. Det ligger lägre ner och längre bak än på hjortdjur. För att få ett godkänt björnpass ska på 80 meter 4 skott inom 40 sekunder sitta i träffområdet. Enkelt stöd ska användas men inte skjutbänk eller liggande. Det är alltså bättre att försöka skjuta på lite avstånd och det är olämpligt att närma sig ståndskall i tät vegetation där man riskerar att komma för nära. När en björn är sårad så går han i en metkrok och lägger sig för att bevaka spåret och gå till anfall mot efterföljare. Därför får ett eftersök aldrig göras av ensam person.
Samma sak i princip på 40 meter och sedan på 20 meter frontfigur med två skott inom 4 sekunder. Problemet med björnjakt är att björnen är så ruggigt snabb, 40 meter på 3 sekunder gör en björn!. Det är uppmätt han gör attacker på 45 - 65 km / timme i en rusning. Den gör ofta skenattacker som kan avvärjas genom att man står kvar och eventuellt skriker åt den. (Vem ska ha nerver till det? Fast folk som är vana gör det. ).
Björnar äter en hel del bär på hösten för att få i sig socker så att fettlagret blir tillräckligt tjockt för vintervilan med vidhängande fasta. Man har mätt upp att en björn kan äta 92 kg bär per dygn och då ska man ha i åtanke att björnen är mest aktiv på natten från ungefär halv tio till fram på morgonen vid 5-snåret. När det kommer en ny stor hane inom en honas område så dödar han ungarna direkt. Då brunstar honorna om inom något dygn och han får para sig. Men den hona han parat sig med dödar han inte ungarna för. På något sätt så vet han att det är hans ungar och skonar dem. Så en hona låter ofta flera hanar para sig med henne och skyddar på så sätt avkomman. Hon kan ha flera fäder till ungarna i samma kull. Det är bara de stora hanarna som får para sig. 
Ursäkta mig - någon Anders!
Du hade gjort en from kommentar nu om Sverigefacklorna i ett inlägg som jag skrev för länge sedan och när jag skulle publicera den så råkade jag ta bort istället. Ville bara säga att det var inte meningen om Du undrar.
Källbo
Det här huset ägdes av min morfar och mormor ¨på 40- 0ch 50 och 60-talet. Det ligger nära Gnesta och Sparreholm och Stjärnhov. Så vi åkte upp för att kolla hur det var. Det kan hittas om man åker vägen ut mot Hasselön och tar till höger efter en liten bit. Förra gången jag var där var för tre år sedan och då var det förfallet. Nu var det inköpt av en flygkapten från Lidingö och hans familj som sommarbostad och så fint.
Jag lovade den vänliga familjen att lägga ut lite bilder här från förr på Källbo och jag kommer nog att lägga ut fler bilder här de närmaste dagarna vartefter jag hittar fler. Bilden ovan är från 50-talet tror jag. Mitten 50. Bilderna kommer att ligga kvar någon vecka eller så men inte mer. Sedan tar jag bort dem eftersom jag inte har lov av personerna att publicera dem. Sin första barndom tillbringade min mamma vid Norsborg, ett hus som låg vid vattnet (
Båven) nära Torp som Göran och Anitra köpte. Mamma lekte med barnen på Torp när hon var liten, det var många barn där.
Till vänster sitter snälla faster Selma(min mammas faster), min bror och min mormor Axelina. Till höger min bror, min morfar, min mormor och jag i knät. Måste ha varit 1952 ungefär.
Min morfar och mormor utanför köksfönstret. Sent 50-tal eller tidigt 60-tal
Min mormor och morfar på Flaggstångsudden på Hyltingö
Min mormor och snälla faster Selma 1941. Inte taget vid Källbo, utan där fastern bodde. Vet ej var.
Sthlmresan - konst!
Måndagen blev shoppingdag och tisdagen ägnade jag åt att kolla på utställningarna på Moderna Museet och på Nationalmuseum. Det blir ju hårt prioriterat, det går inte att hinna så mycket. På Moderna var det en utställning som inte sa så mycket och samlingarna är ju bra som vanligt men inte så uppehetsande att se igen. Utställningen Eklips - Konst i en mörk tid tog upp temat som jag kan hålla med om-. Vi säger oss leva i en upplyst tid, men ur många aspekter är det en mörk tid; om man ser till övervakningssjukan, kulturen, demokratin osv..
Men arkitektmuseum hade en bra utställning om Gert Wingårdh. G W har ritat ambassadbyggnader bl.a. och han gör reklam för rum som är 3 gånger 3 gånger 3 meter ungefär. Kan också vara något större, upp mot 4 meter, men inte mer och absolut inte mindre. Han menar att med den storleken så är ett rum användbart till allt; sova, äta, laga mat, umgås, ha affärslokal i osv. Och det har genom historien varit ett hållbart rum. Det finns rum i den här storleken i Medelhavsområdet byggda för 1000 år sedan som fortfarande är i bruk och om man ser så på byggnation så har man råd att rita bra och bygga bra.
Jag gillar hans tanke och kommer osökt att tänka på min skola som har en gammal påkostad del från början på 1900-talet. Den är byggd i sten och järn och kommer att hålla hur länge som helst. Sedan har vi en del som enligt undersökningarna verkar vara ett mögelbo. Det byggdes för bara drygt 30 år sedan och som har läckt in vatten hela tiden och borde rivas. Det är en dyr byggnad med så kort livslängd.
Sen gick färden till Nationalmuseum. Man har fjäskat lite med Pride och bjöd på konst över tid med erotiska / homoerotiska förtecken. Den utställningen gillade jag. Jag har ju alltid hävdat att det kan inte vara en slump att en mängd historiska figurer (änglar och annat )målas av så nakna och i så utmanande ställningar. Visst var det beställda och betalda måleriet (nästan allt måleri) ofta ren pornografi, den enda dessutom. Bra grepp att visa bilder utifrån det här temat! Det var många besökare och påfallande många samkönade par!
Dessutom hade man en utställning med konst av olika konstnärer från samma tid. Det var lärorikt för en okunnig att se hur de måste ha inspirerat varandra. Tiden var förra sekelskiftet.
Men utställningen om klockor och tid var för mig helt ointressant och bortkastad.
På moderna åt jag den här alldeles vansinnigt goda desserten. Det är kluvna jordgubbar och en slags strösocker smaksatt med lime och basilika tror jag. Gissar jag. Detta är bland det godaste jag någonsin ätit i alla fall. Tog två stycken för säkerhets skull.
Sthlmresa - gatukonst
Utanför hotellets entré inne i hörnet fanns den här festliga figuren av Lena C. Den gillar jag. Hennes bilder och figurer är fascinerande!
Längre ner på Brunkebergstorg hittade jag den här. Om den vet jag intet så jag tar gärna emot upplysningar. Det ser ut som en påfågel eller en fasan.
Sthlmresa - Prinsen!
Vi har ätit på Prinsen vid Stureplan förut när vi varit i Stockholm och det är suveränt varje gång. Sonen bekräftar det och säger att här har han aldrig fått annat än bra mat. Särskilt bra är Wallenbergarna och råbiffen. Vi satt här en kväll nu och stimmade med Rolands systerdotter med familj som råkade vara i Stockholm samtidigt med oss. De bodde med husbil på Långholmens husbilscamping.
Jag åt den här goda fiskrätten, en gryta med olika fisk- och skaldjurssorter. Mycket god!
Dagen efter så gick Roland med systerdotter och familj på visning på Hovstallarna. Och de fick se prinsessan Madeleine som har sin bostad där. (Ja inte direkt i stallarna men i huset bredvid och pojkvännen har sin lägenhet där också.)
Sthlmresa - Vattugatans hängande trädgårdar!
Sonen bor alltså på Vattugatan, bakom Kulturhuset. Han bor på 14.e våningen, men det kan man inte tro. Det är ett hus med först 10 våningar och sedan påbyggt med 4 våningar till. Så på taket till de första 10 våningarna finns det trädgårdar och uteplatser och sandlådor. Ja, det är som om det vore på marken. Här är utsikten ner från mot trädgårdarna från hans lägenhet.
Bild från takets trädgårdar.
Sthlmresa - Hotell Scandic Sergel Plaza
Hotell Sergel Plaza var en ny erfarenhet för oss. När sonen bodde på Kungsholmen så bodde vi på Amaranten men nu valde vi alltså detta istället eftersom det blev nära hans nya bostad bakom Kulturhuset vid Sergels torg.
Entrén är rakt in i restaurangen liksom. Det ger ett gyttrigt och trångt intryck. Receptionen blir också en rätt trång gång när det är många som ska checka ut och in samtidigt. När man sitter här och äter så får man känslan av att sitta i hallen på något sätt. Kan inte låta bli att tänka på Amarantens himla snygga och rymliga entré.
Ljuset uppifrån de stora välvda takfönstren var trevligt, det gav intryck av innergård, atrium på något sätt. Hade kunnat bli en tjusig entré och bar om man struntat i att göra det till restaurang också. Bra med gratis tillgång till uppkopplat internet med två datorer och lite ombonat ordnat med det. Även gratis internet för medhavd dator om man vill det. Bra!
Bemötande och service var suveränt! Alla var trevliga och hjälpsamma både på boknigen och på hotellet. Stämningen bland personalen verkade avslappnad och glad. Sånt påverkar gästerna. (Enda undantaget var den unga dam som dängde tillbaka växeln i bordet när hon tyckte sig få för lite dricks i baren. Ok det var säkert för lite med Stockholmsnorm mätt, men vi hade inte särskilt dåligt samvete för vi hade gett alldeles för mycket dagen innan. Sedan måste man nog också som anställd kunna ha överseende med att gäster från landsorten eller från andra länder inte är helt uppdaterade på vad som råkar gälla i just Stockholm och det finns ingen skyldighet att lämna något alls utöver det som står på notan) .
I entrén på hotellet fanns lite kitschiga figurer med kopior av Sergel. Jag hoppas det var kitschigt tänkt för det var intrycket.
Rummet (217) var jättefint och rymligt. Men sängarna en katastrof; stenhårda. Vi bor ju på hotell ibland och har en del erfarenhet sedan några år men vi har aldrig haft bekymmer med detta. Efter en natt här var vi rätt mörbultade och hade ont i ryggen. Det hade inte gått att ligga här två nätter till så vi bad att få lite mer madrass. Det fick vi också och det blev acceptabelt, om än inte bra. Vad vi däremot inte fick, var påfyllning av choklad och Ramlösa i rumsbaren, trots påpekande att det var slut.
Vi hade fin utsikt från rummet mot Brunkebergstorg. Stockholm är vackert tycker jag. Det finns vatten och grönt till och med så här centralt. Vi kommer att bo här igen tror jag om sonen bor kvar. Det tar 30 sekunder att gå till hans lägenhet runt hörnet.
Så här fundersam såg gubben ut sista dagen när han betalat räkningen. :-)
Sthlmresa - Gnesta Strand - jättegod mat!
Här hittade vi goda vänners nystartade krog Gnesta Strand! Den ligger på andra sidan järnvägen och var inte så alldeles enkel att finna. Vi hade inte förvarnat om vår ankomst men tänkt göra ett brejk här och äta på väg till Stockholm.
Men den här roliga skylten ute vid genomfartsvägen gav lite hjälp att hitta fram. Vi räknade och det blev 162 steg.
När vi kom så här långt förstod vi att det var rätt.
Krogen är inrymd i den gamla banvaktarstugan i Gnesta om jag förstod det rätt. Förr var ju järnvägen viktig i samhället och den sysselsatte många. Nu tror jag pendeltåg går hit från Stockholm och samhället har blivit en oas för utflyttade storstadsbor som vill ha ett billigare boende med lugnare tempo, bra miljö och plats för barn.
Köket har kontakt med matsalen och vi pratade lite med dem som jobbar här, men bara lite för det var många gäster och stressigt för dem. Det är tydligen gamla vänner till D som flyttat med hit och jobbar med maten, matproffs från, som de sa, det gamla Greitzgänget. Krogen öppnade första juni i år och detta var tyvärr första helgen som D (och maken H) tagit sig ledigt. Vi messade lite med dem under tiden vi åt och de befann sig ute i Skärgården med barn. Vi hoppas i alla fall att de kan komma till Värmland och jaga igen i höst några dagar.
Så här trevlig var menyn. Vi åt väldigt gott här!
Jag kunde inte låta bli den här vackra och läckra desserten; kall jordgubbssoppa med limesorbet! Måste ringa till D och få receptet på den!
Sthlmresa - Åsbro -bror - bra planlösning!
Första stopp på väg till Stockholm blev hos min bror i Åsbro med en övernattning. Han är till skillnad från mig en händig typ som fixar allt när det gäller byggen, motorer osv. Det här är jag avundsjuk på:
Mitt på långsidan mot söder på hans hus finns en stor inglasad altan med öppen spis som syns här i bakgrunden. Himla trevligt är det. Glasdelarna kan man dra bort förstås. Altanen täcker inte hela långsidan utan det bildas alltså naturligt en uteplats på var sida; en mot sydost vid köket och en mot sydväst på andra sidan. Helt perfekt tänkt och lite ovanligt.
Taket är rejäl plast som släpper igenom ljus.
Det blev ett trevligt möte och mycket prat om gemensamma bekanta och vad som hänt sedan sist. Sedan gick färden vidare mot Gnesta.
4 dagars semester...
Vi har varit borta på 4 dagars semester Åsbro och Gnesta och Stockholm. Därav torftigt med blogginlägg och inte så mycket läsande och kommenterande runt i bloggen. Men nu ska det bli bättre. Gubben ska vara borta hela dagen på björnjaktkurs i Sunne så jag kan göra som jag vill utan avbrott för kaffe och mat och sånt!
Äntligen sömnlösa nätter...
Att vara sömnlös på nätterna är ett elände när man jobbar och måste vara utvilad kl 7 på morgonen varje dag! Men att vara sömnlös nattetid på ledigheten är suveränt! Ok, jag vet att det är omoraliskt att vända på dygnet, ligga vaken på nätterna och sova på dagarna, men sååååå läckert! På nätterna kan man äntligen få tänka långa tankekedjor färdigt. Jag har under nattimmar planerat för hur många hus som helst, gjort planlösning, inrett, färgsatt, möblerat osv. Fast det är bara två av dem som blivit byggda i praktiken = våra uthyrningsstugor. Och tankarna kan få hänga ihop utan att bli avbrutna av mat, sällskapskrav o. dy. Jag har också planerat för praktisk matematik, läsprojekt, resor, blogginlägg, ja allt under snabbt flyende nattimmar! Minns att det svåraste att avstå under tiden med egna små barn var just detta; tiden att tänka kreativt och tänka färdigt utan att bli avbruten. Jag trivs i mina tankars sällskap. Oj det lät nästan poetiskt!!
På torsdag ska jag försöka lägga ut bilder från länge sedan. Skriver det eftersom jag vet att några / någon väntar på det. Hamnar nog under rubriken nostalgi här bredvid. Glömde säga när de kunde komma.
På torsdag ska jag försöka lägga ut bilder från länge sedan. Skriver det eftersom jag vet att några / någon väntar på det. Hamnar nog under rubriken nostalgi här bredvid. Glömde säga när de kunde komma.
"Sommarbarn" av Katerina Janouch (stavningen?)
Så har jag då äntligen läst den färdigt, Sommarbarnboken. Den är ok, värd att läsa, men ingen höjdare. Jo, kanske ändå om man har en bakgrund som liknar hennes; invandrare på 60 - 70-talet. Hon skildrar invandringen ur barnets perspektiv och hon gör det med stor autenticitet. Det känns äkta och rätt in i ryggmärgen, självutlämnande; visst var det så och så där måste en invandrare ha uppfattat den tidens fenomen. Men jag kan reta mig lite på titeln. Sommarbarn är hon ju bara någon dryg månad i sista kapitlet, resten beskriver tiden i Tjeckoslovakien före flytten till Sverige och den allra första tiden i Danmark och Sverige.
För mig hamnar boken i samma fålla som "Svinalängorna", realistisk skildring av speciella levnadsomständigheter, nyttig och intressant att läsa, fast utan skönlitterära kvaliteter i övrigt.
Motvilligt dragen till den så går jag nu vidare med Jens Lapidus uppföljare till Snabba Cash, motvilligt för jag ville inte gilla cashboken, men kan inte låta bli. Den blev bättre nu vid omläsningen. Första gången var jag för trött och läste för osammanhängande, blandade hela tiden ihop de många personerna i storyn. Men vid omläsningen så var jag mer utvilade och kunde reda ut sammanhangen. Det gav mersmak, som en logisk efterföljare till alla de maffiadokumentärer jag läst nu en period.
För mig hamnar boken i samma fålla som "Svinalängorna", realistisk skildring av speciella levnadsomständigheter, nyttig och intressant att läsa, fast utan skönlitterära kvaliteter i övrigt.
Motvilligt dragen till den så går jag nu vidare med Jens Lapidus uppföljare till Snabba Cash, motvilligt för jag ville inte gilla cashboken, men kan inte låta bli. Den blev bättre nu vid omläsningen. Första gången var jag för trött och läste för osammanhängande, blandade hela tiden ihop de många personerna i storyn. Men vid omläsningen så var jag mer utvilade och kunde reda ut sammanhangen. Det gav mersmak, som en logisk efterföljare till alla de maffiadokumentärer jag läst nu en period.
Sellereveckan på Silleruds hembygdsgård!
Igår fredag var vi traditionsenligt på Silleruds Hembygdsgård på Sellerevecka. Det ges möjlighet att äta gammaldags mat och det vill inte gubben missa.
Det här är maten. Uppifrån kan det vara motta (någon variant av nävgröt), lingonsylt, stekt fläsk, môrske (förstadium till mesost ?) kalvdans och sylt.
Många är gammaldags klädda på Sellereveckan, bl.a. lilla granntjejen J.
Här är vår minglande lanthandlare R. Han var idag helt utan förpliktelser för en gångs skull och kunde enbart gå runt och vara trevlig och berätta historier och lyssna på andras.
Temat för årets vecka var emigrationen. Och man kunde kolla i emigrantregistret från Sillerud. Många hade lämnat in dokument från utvandrande släktingar, bilder och brev. Vi ångrade efteråt att vi inte lämnat in något om vår nutida emigrant i familjen, LA-sonen, några bilder, mail och annat. :-)
Det här med Sellereveckan är en rolig tradition och den är välbesökt minst sagt. Arrangörerna slet i sitt anletes svett.
Gårdagen avslutades med en sista sväng på sjön. Nja inte sista kanske men nu ska det vara slut på det vackra vädret så vi tog chansen. Det gjorde många andra också kunde vi se, det var gott om båtar ute. Vi testade det lagade fiskespöet. Det fungerade att kasta med i alla fall, även om vi inte fick nöjet att gå i närkamp med någon fisk.
Kulturvårdarens adelsmärke!
Armar med vita märken av målarfärg är adelsmärke för vårdare av svensk kultur. Så här känns vi igen alla vi som nu målat det vita på våra röda stugor med vita knutar, det mest svenska som går att uppbringa.
Målningsuppgifter är alltid mina här i huset. Jag målade verandan idag. Jag kan bara försäkra att det finns hur många sidor som helst på varje liten bräda!!!
Detta var ett jobb som jag ville vänta med tills barnbarnen åkt hem. Det hade nog inte gått att få dem att komma ihåg att det var nymålat.
Efter väl förättat värv bjöd gubben på espresso med kaka och Amaretto på den fina verandan. Tänker på en del andra som inte håller på och vårdar hus hela sommaren ( Annaa, Tjatis, Rutan, Rut exempelvis.) Ni kan sitta där på balkongen med en god bok istället. Ibland funderar jag på om inte lägenhet vore enklare.
Sen fortsatte vi med att städa i garaget och i källaren och i uthuset. I morgon blir det ett stort lass till sopstationen. Känns som katarsis (stavningen?) på hög nivå.
Lagad spötopp!
Vi lyckades naturligtvis knäcka spötoppen häromdagen på det nyinköpta kastspöet! Eländes elände! Och vi var på väg att kasta det. Kunde inte komma på något sätt att laga det så det skulle hålla. Men vi funderade ut ett sätt: Stack en nål trångt igenom inne i spöet, på med speciellt starkt lim och ihop. Det verkar hålla. Jag ville linda om folie och en del metrev också men det skulle inte behövas enligt gubben. Det verkar stark och hållbart. Vi får testa imorgon, sista fina dagen den här perioden, kanske för hela sommaren. (Pennan pekar där brottet var!)
Camp Grinsby
Här var vi igår kväll på kräftätning, hos Rolands systerdotter m familj. De har en camping här i Sillerud, en stor vildmarkscamping som heter Camp Grinsby. De jobbar där hela sommaren så när vi vill träffa dem så får vi åka hit. Att ha ansvar för en så stor camping med hundratals gäster är ett stort ansvar och inte bara att lämna över till andra. I det här huset bor de tillfälligt då. Vi satt på verandan här och åt. Mysigt och trevligt var det.
Yngsta dottern har en kanin.
Det här med att elda är favoritsysselsättningen på kvällarna. Gästerna sitter gärna utanför husvagnar och tält och eldar i plåtbehållare som finns på plats. Det får man inte göra i länderna neråt Europa och är exklusivt för många. Inte så få satt och läste saga för sina barn i eldens sken när vi gick med A och A på sista kvällsvandringen runt området vid 10-tiden på kvällen.
Här i änden på campingen vid sjön Stora Bör gick förr en järnväg som drog flottningstimmer i sjön. Det började samma år som kyrkan byggdes 1887 och man höll på till 1924 med detta. Jag har skrivit om den här flottningsleden förut. Den gick på land och i vatten och ut i Östra Silen.
Jag försökte få någon bra bild på den plats där rälsen började och gick ut i sjön. Det ska ha varit där stenarna är här. Men gubbarna bara spexade hela tiden.
Här är i alla fall A och Mä.