Inga Magnusson

Haha:))! Åh, jag är tråkigt nog på jobbet, haft en tuff natt, mycket att göra på jobbet, så jag tyckte jag kudne cykla in redan...Anyways, jag såg några turister, eller massor med sina växkor och ryggor:).



Lustigt, jag åker faktiskt aldrig taxi i nån stad jag besöker, stor eller liten.



Äh, nu lantisar är söta med:)). Det var just den mamman som skrävlade å andra sidan kan Stockholmsmammor göra så med till mans fast med andra saker:).



Höjdrädd är jag född, så jag gillar inte höga höjder, men just tunnelbana fixar jag även om vissa är väldigt branta, men så vet jag vilka de är så jag har vant mig. I de vågade jag aldrig åka nerför med barnvagn kan jag säga:).



Fel kan du inte klä dig för här finns alla sorter så oavsett så smälter man in. Och dricksen är det nog många som gör fel på:).

Marie: Känner mig nog som just det; stolt lantis!



Noemi: Jag orkar inte reta upp mig på den här coola stockholmska attityden, jag blir bara fnissig. Och när vi hade lite högljutt roligt på Prinsen med historieberättande så märkte jag att de som satt bredvid också lyssnade vänligt och skrattade med. Jag tror faktiskt att det är "tillåtet" att vara töntig lantis i Stockholm, bara man inte skäms utan bjuder på det!

Inga M: Hahahaha...jag vet inte om jag tycker man kan urskilja urtyper i Stockholm längre, det har blivit en sådan mångfald där inne så det är svårt att avgöra vart var och en kommer ifrån, egentligen. Däremot är det nog så att man kan ha sina aningar..;-)).



Å andra sidan blev jag uttittad när jag besökte Ramsele...jag såg nog inte ut att passa in där :-). Jag vet inte om de tittade pga gott eller ont, men kikade på mig de gjorde det ;-)).

Ja men visst! Det är en mångfald i Stockholm, svårt att vara "off". Jag tror att det finns mer tex klädkoder i mindre städer, lättare att inte passa in och bli uttittad där?? Misstänker jag?



Dessutom är det så många som är inflyttade till Stockholm, jättemånga som kommer nån annanstans i från.



Apropå det där med att vara blasé. Det är väl inte så underligt? Vi ser ju det varje dag:). Men självklart förstår jag att det är kul då man inte är här härifrån. Tittar ju massor i andra städer...

Och jag som bott i och verkat i staden i hela mitt vuxna liv kan göra precis som du. Och det skäms jag inte ett dugg över. :-)

Visst är det så. När jag började jobba i Sthlm gjorde jag allt fel... Gick på fel sida i tunnelbanan, stod till vänster i rulltrappan, stod mitt framför tunnelbanetågsdörrarna osv. Efter ett tag så var jag lika blasé som stockholmarna och log roat åt turisterna. Numera är jag ju igen lantisen på besök:-) Mest märks det på takten. Alla går så snabbt! Just klädseln tycker jag nästan det är lättare att känna sig fel i en mindre stad. Där är verkligen alla i samma ålder klädda likadant, då det finns mycket mindre utbud på klädaffärer.

Har lite bråttom nu men jag ska bara snabbt kommentera en grej om det där med utrikiska som jag inte hann utveckla på min egen blogg. De utrikiska är snällare och mer positiva! Det är inte deras huvudstad, de behöver inte högt flabba om att det bästa med Stockholm är tåget hem och sånt. De vågar åka t-bana och de ringer inte hem och talar om så alla hör det hur ful Globen är.

Ja, vad ska man säga annat än att jag håller helt med dig Inga. Fast jag bor ju ändå i en stad med hela 92 000 invånare... :-)

Jag känner mig alltid bekväm när jag är i Stockholm, i Göteborg också. Jag har alltid känt att jag kan slappna av och vara som jag är och vill. Man försvinner i massan, om rätt någon fäster ögonen på mig av någon anledning eller om jag skrattar högt. Gör jag "fel" tänker jag bara att jag är "tokig turist" och då är allt tillåtet.



I småstan kan man få höra veckan efter att "värst vad ni skrattade på krogen". Det struntar jag iofs i här också, men det är mer avspänt där man är okänd bland andra okända.

Inga!! Jag är lantis och bor i Stockholm. Din beskrivning är på pricken mitt liv (förutom höjderna då...) en vanlig dag i stan ;)



"- Hisnar i branta tunnelbanetrappor

- Går / åker vilse ibland

- Väljer alltid taxi ( mest för att spara dyrbar tid när jag nu äntligen kommer till Sthlm, vill hinna allt)

- Går på krog med en glad, historieberättande o-cool attityd.

- Gör fel med dricksen, för mycket eller för lite

- Klär mig bekvämt men "fel" förstås.

- Är "turistnyfiken" och vägrar vara coolt blasé"

Marie: Tror också att klädkoden i mindre städer är mer strikt, men också mer bekant för mig.



Noemi: Fast jag förstår ju inte varför man måste bli blasé på det man ser ofta. Jag beskriver för våra tyska gäster varje vecka med samma engagemang hur man ska bära sig åt för att få se älgar på kvällar och morgnar. Jag måste inte bli blasé.





Christina: När man räknar sig till invånarna kan man nog bära sig åt som man vill själv.



Lotten: Tror jag också.



Annaa: Känner inte igen mig i det Du beskriver som typisk svensk lantis.



Mrs Li: Det kanske är värre att vara lantis och bo i Stockholm än att bara vara på besök!



Tant: Oj är det så många i Din stad?!



Rutan: Det finns en vits med anonymiteten helt klart!

tja, hur kul är det att vara alldeles blasé på allt, inte se nyanserna och de små roliga sakerna, som barnen har förmåga att se. Klart att som turist, måste man ha lite bekväma skor och skrynkelfria kläder på sej... Vem bryr sej, vad tråkiga stadsbor tycker.

Hannele: Just den där blasé attityden har jag lite problem med, oavsett om den finns hos en stadsbo eller någon annan.

Nja, jag känner mig kluven här.

Själv kom jag direkt från vildmarken när jag flyttade hit för närmare 65 år sen och kände mig nästan genast hemma här.Det är klart att de reagerade på språket,det var naturligtvis som ensorts utländska för infödingarna.Men snart utjämnades det och snart jag lärt mig några glosor.

I fråga om kläder tycker man försvinner i mängden det är att vara anonym här.

Det är klart att vildmarken kallar ibland men nu tror jag att skulle känna mig ensammare och främmande där och Stockholm är en underbar stad.

Jag avskyr Stockholm, ja faktiskt alla städer. Har genom åren försökt vänja mig men blir uttråkad och rastlös. Numera utsätter jag mig inte så ofta.

Men alltså, nu är ni orättvisa mot det där med blasé faktiskt. Klart vi har förmåga att se, men liksom ni inte förundras över en å mitt i stan så förundras vi inte på samma sätt och tycker det är fantastiskt att gå på Drottninggatan. Ni tycker väl inte det är fantastiskt att gå på er shoppinggatan varje gång ni handlar tex?



Dessutom har vi saker att göra. Stockholmare åker ofta kommunalt, vi har dagishämtningar, jobb. Har inte direkt tid att vara storögd dagarna i ända. Har ni det där ni bor i vardagslivet? Det är det där jag menar att folk inte fattar...

Usch, jag känner mig hemsk! Men jag hoppas att jag inte uppfattas som en självgod, blasé Stockholmare. Även om jag uttalat mig lite nedlåtande om dalmasar. Den typen, som tror att de lever i himmelriket på jorden och att det absolut inte finns någon vackrare plats på denna jord än trakten runt Siljan. Men det står jag för. Tror jag.

Rut: Jag trivs verkligen i Stockholm som besökare och om jag skulle flytta till stad så skulle jag nog hellre bo i en större än i en mindre.



Blackout: Jag är lite sugen på att pröva storstadsboende en gång som vuxen, men det lär inte bli av förrän jag hamnar på hem.



Noemi: Du kanske har rätt.



Tjatis: Asch, Du är inte ett dugg hemsk. Vi gillar Dig allihop! :-)

Men Inga och Hannele, jag förstår inte det där med kläderna. Jag tror inte jag i den här vändan har klagat på någons kläder. Som några andra har sagt så är nog toleransen större för olika typer av stil och kläder i storstaden. Ingen bryr sig, och det tycker jag är väldigt positivt! Jag är ju faktiskt född och uppväxt och har dessutom tillbringat en del av mitt vuxna liv i småstaden. Minns när jag kom till Uddevalla i vanliga leggings och kort kjol sommaren 1986 och den införlovade släktingen himlade med ögonen och stönade över idiotin att klä sig i långbyxor och kjol! Hon var 19, jag 35.



Blasé förstår jag inte heller. Vad är det vi är blasé inför? Jag visar gärna runt besökare i stan precis som du gör i din miljö. Varför skulle stockholmare vara mindre benägna att se nyanserna och de små roliga sakerna? Det tycker jag är en typisk fördomsfull kommentar om huvudstadsbor. Helt i stil med dem som inte tålde att 08-dagen firades i fredags med lite fest på stan. Efter alla år i sammanhang där hitresat utsocknes och stockholmsboende mötts så är jag så trött på dem! Det är så sällan någon glimt i ögat när de fälls.



Jag bodde i Gamla Stan under några år. En fantastisk miljö som vi var jätteglada att få möjligheten att bo mitt i. Jag kunde slå upp mitt fönster mot Stortorget, luta mig ut och jubla tyst för mig själv "Jag bor här!" Men förstås var jag ibland tvungen att tränga mig förbi någon guidad tur eller några flanerande turister för att hinna till t-banan. Inte hade jag en tanke på att någon skulle kalla mig blasé och oförmögen att se nyanser bara för det, jag skulle nog blivit väldigt ledsen över det. Det handlade ju om krass vardag och jag inbillade mig att besökare tyckte det var lite kul att det faktiskt förekom ett levande stadsliv också, att stan inte bara var ett museum, att vi var några som skenade över torget för att hinna köpa mjölk på konsum innan stängningsdags!



För dricks finns det inga bestämda regler, de flesta av oss gör lite olika, det finns inga koder att knäcka. Vilse går vi alla någon gång, jag har ofta med mig enirokartor i fickan. Höjdrädsla har så vitt jag vet inget med storstad att göra, det kan man vara mitt ute på vischan också och det finns storstadsbor som inte kan åka varken rulltrappa eller hiss. Taxi åker jag i stort sett aldrig i storstäder, jag tycker det är synd att så många besökare framhärdar med sina taxiresor som de oftast förklarar med rädsla, inte tidsbrist.

Annaa: Jag kan bara konstatera att man upplever storstaden olika om man bor där eller om man är där på besök och det verkar som om vi båda har människor som delar våra respektive erfarenheter.



Kunde ha tillagt att jag var rädd också förr när jag åkte tunnelbana, men det är inte därför jag åker taxi, det handlar verkligen om tiden. Rädd i tunnelbanan är jag bara kvällstid. Kommer ihåg när jag var ensam på stationen i Solna och de enda övriga var ett rätt rått killgäng av invandrarpojkar som kastade en pistol emellan sig och lekte. Då var jag väldigt liten kan jag säga.



Men återigen, jag gillar verkligen Stockholm och åker gärna dit.

Det är väldigt sällan nåt händer på tunnelbanan. Jag har åkt utan rädsla mitt i natten. Riskanalysen är att det är medelålders män som råkar mest illla ut typ i söder (har jag läst) på tunnelbanaområde (medelålders= tjock plånbok) unga killar mitt i stan (andra kaxar sig, muckar, de kaxar sig, elelr bara råkar illa ut), kvinnor på väg hem i förorten på natten på mörka vägar.



Men jag kasnke är naiv, men jag har aldrig känt mig otrygg om natten i tunnelbanan. En enda gång hände nåt läskigt och det var på dagen och nån som var typ snedtänd. Och detta på 11 år.



Annars håller jag med Annaa. Visar gärna staden med, men jag lever faktiskt ett vardagsliv och är jag redan sen till dagis för jag har jobbat längre än vad jag velat och har bråttom, ja då suckar jag över de som inte är på rätt sida på rulltrappan, en skock svenska eller utrikiska turister som såsar så man kan knappt komemr förbi. Od. Just för stunden. Och då suckar småstadsborna "det kommer ju en tunnelbana om tre minuter, varför skynda" men jag vet ju, exakt, hur ång tid jag har på mig om jag har tight om tid att byta till bussen och 3 minuter kan innebära en kvarts väntan på bussen om jagvmissar den för att jag missade tunnelbanan tre minuter innan pga slöa turister = ännu senare till dagis. Så, gå en vecka i våra skor så fattar ni!



Men blasé och allt, nej. Vi lever faktiskt ett vardagsliv där.

Noemi: Jag tror att vi som är i Stockholm på besök har en benägenhet att överdriva rädslan för våldet i storstaden. Och jag märker att jag blir lite harigare med åren. När jag var yngre så var jag mer övertygad om min egen odödlighet i alla sammanhang, på gränsen till dumdristig. Låter betryggande att man som gravt medelålders kvinna inte är högriskobjekt inne i stan i alla fall.