"Sommarbarn" av Katerina Janouch (stavningen?)
För mig hamnar boken i samma fålla som "Svinalängorna", realistisk skildring av speciella levnadsomständigheter, nyttig och intressant att läsa, fast utan skönlitterära kvaliteter i övrigt.
Motvilligt dragen till den så går jag nu vidare med Jens Lapidus uppföljare till Snabba Cash, motvilligt för jag ville inte gilla cashboken, men kan inte låta bli. Den blev bättre nu vid omläsningen. Första gången var jag för trött och läste för osammanhängande, blandade hela tiden ihop de många personerna i storyn. Men vid omläsningen så var jag mer utvilade och kunde reda ut sammanhangen. Det gav mersmak, som en logisk efterföljare till alla de maffiadokumentärer jag läst nu en period.
Kanske nåt jag borde läsa alltså:)? Men visst är det så att självbiografier brukar sällan vara litterära höjdare. kanske intressanta ur nåt perspektiv, men inte den litteratur man önskar!
Intressant. Mor är på besök och läser just den boken, tydligen har hon försökt tidigare utan att fångas men den här gången är det annorlunda och hon läser i ett. Pappa älskar den men själv övergav jag den efter 20 sidor. Får väl göra ett nytt försök vad det lider.
Verkar inte så spännande men på mej blir det mycket läst just nu, vet inte vad för fel på ögonen och har varit hos optikern för att höra om jag behövde byta till starkare glas.
Har tid hos ögonläkaren 4 sept. Opererade båda ögonen för 4 år sedan.
Tiden tar på gumman även på andra områden.
Hälsningar Rut.
Noemi: Asch jag var nog orättvis, det finns visst litterära kvaliteter i Sommarbarnsboken, men inte tillräckligt höga för att jag ska läsa den pga detta.
Blackout: Ibland lönar det sig att återkomma till en bok.
Rut: Jag håller tummarna att det ska gå bra för Dig vid besöket hos ögonläkaren och att det inte ska vara något problem som kommer tillbaka och kräver ingrepp. Ha det gott!
Jag har läst en av Janousch böcker och någon nobelpristagarkandidat är hon inte.
Däremot tyckte jag väldigt bra om Svinalängor. Om det bara berodde på hög igenkänningsfaktor (finsk invandrare på 60-70-talet, utan alkoholproblematiken dock) vet jag inte. Jag tyckte den var bra.
Anne: Jag gillade Svinalängorna ur utgångspunkten socialreportage och jag kunde känna igen tidstypiska fenomen bortsett från invandraraspekten och stadsboendet.
Jag äälskar barndomskildringar och gillade Svinalängorna. Speciellt de partier som handlade och städning. Ja, alla har ju sina konstiga böjelser. Sommarbarn har jag inte läst, men jag skulle själv ha en del att komma med i det ämnet.
Tjatis: Hmmm ja det där med städning kan ju vara en passion. Jag vet inte om Du skulle känna igen Dig som sommarbarn rent praktiskt i Sommarbarnboken, men kanske i själva upplevelsen. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att Janousch beskrivningar är lite kallsinniga; kände hon verkligen inte mer och djupare? Jag menar att bli deporterad ut till den svenska landsbygden för 6 veckor en sommar bort från den egna familjen. Och på den tiden fanns ju inte någon mobil eller mail. Jag skulle ha gallskrikit i ett par veckor åtminstone.