Björnpass
Nu bor jag ihop med en björnjägare!
Nej jag har inte bytt gubbe. Det är densamme som har gått på kurs för att få björnpass. Det är inte så lätt att jaga björn så han säger att någon björnjägare är han inte ändå. Men det kan vara bra att veta lite mer om björn och träna praktiskt skytte på björntavla för att bli bekant med träffområdet och få ta del av björnjägares erfarenheter. Dels blir det alltmer björnjakt i Sverige vartefter stammen ökar (= bl.a. att inventeringsmetoderna blir bättre om man nu väljer att vara lite ironisk!), dels jagar gubben hare ibland i mycket björnrika områden. Björnar kan bli irriterade på hundar och attackera hundförare. 
Så här ser en björn ut och träffområdet är bara den lilla trekanten vid hjärta - lunga, dvs ett par handflator stort. Det ligger lägre ner och längre bak än på hjortdjur. För att få ett godkänt björnpass ska på 80 meter 4 skott inom 40 sekunder sitta i träffområdet. Enkelt stöd ska användas men inte skjutbänk eller liggande. Det är alltså bättre att försöka skjuta på lite avstånd och det är olämpligt att närma sig ståndskall i tät vegetation där man riskerar att komma för nära. När en björn är sårad så går han i en metkrok och lägger sig för att bevaka spåret och gå till anfall mot efterföljare. Därför får ett eftersök aldrig göras av ensam person.
Samma sak i princip på 40 meter och sedan på 20 meter frontfigur med två skott inom 4 sekunder. Problemet med björnjakt är att björnen är så ruggigt snabb, 40 meter på 3 sekunder gör en björn!. Det är uppmätt han gör attacker på 45 - 65 km / timme i en rusning. Den gör ofta skenattacker som kan avvärjas genom att man står kvar och eventuellt skriker åt den. (Vem ska ha nerver till det? Fast folk som är vana gör det. ).
Björnar äter en hel del bär på hösten för att få i sig socker så att fettlagret blir tillräckligt tjockt för vintervilan med vidhängande fasta. Man har mätt upp att en björn kan äta 92 kg bär per dygn och då ska man ha i åtanke att björnen är mest aktiv på natten från ungefär halv tio till fram på morgonen vid 5-snåret. När det kommer en ny stor hane inom en honas område så dödar han ungarna direkt. Då brunstar honorna om inom något dygn och han får para sig. Men den hona han parat sig med dödar han inte ungarna för. På något sätt så vet han att det är hans ungar och skonar dem. Så en hona låter ofta flera hanar para sig med henne och skyddar på så sätt avkomman. Hon kan ha flera fäder till ungarna i samma kull. Det är bara de stora hanarna som får para sig. 
Isch, jag har stor respekt för björnen. Den tassar runt vid mitt sommarland... hundarna vet var den finns och känner sig inte komfortabla med att den stryker runt.
Björnjaktlaget där måste vara ungefär fem man, som går tillsammans... och med en jaktledare. Om jag inte minns fel.
Jag skulle då inte ha nerver att bara stå kvar och skrika åt björnen om den gör skenanfall. Jag hade dött!
Tack och lov att jag bor björnfritt... har dock hört talas om en galen vildsvinsgalt lite längre bort på mitt stavgångsstråk...
Ett korp-par bor utmed vägen, de stör mig inte, och en mängd rådjur brukar jag se, då blir jag bara glad.
Men björnar ser jag helst på bild...
Nina: När man jagar björn så är man nog ofta som Du skrver ett jaktlag och flera hundar. Det är antagligen säkrast.
Bloggblad: Din åsikt är som de flestas (min också), man gillar björn i princip men vill inte ha den i de egna strövområdena. Undrar om det kan vara så att merparten av dem som fattat beslut om den här stora björnstammen i Sverige kanske inte själva bor i björnrika trakter. :-)
Ojojoj, här gäller det att ha nerverna under kontroll och kunskap i djurets "träffområde".
ja det känns så där att veta att det finns björn runt knutarna ...respekt är bara förnamnet här..ha en fin helg../ kram
Peter min gubbe var in till Britt marie på jaktårdsförbundet i förrgår, då skulle hon iväg och ha kurs för Björnjägare, var din gubbe med där kanske...idag har vi tränat gubben och jag, han har skjutit och jag stått bredvid med tidtagarur, är man skadad eller...
Ha det gott min vän..
Jag är lite osäker på om jag ska gratulera dig till att nu bo ihop med en björnjägare, själv är jag alldeles för oroligt lagd för att vilja att min man skulle möta en björn i skogen.. Däremot har du ju en sen tidigare erfaren jägare i huset (min har aldrig jagat överhuvudtaget), så jag tror kanske att det passar med en gratulation ändå..;-))
Mia: Ja, jag tror att när det blir ett läge så är de inte tid att fundera, då måste det som ska ske, ske med ryggmärgen så att säga.
Britten: Ja, de här djuren ska man ha respekt för. Ett spår från en hane här i kommunen var 14 cm.
Kicki: Exakt! Det var säkert min gubbes kurs, de var ett 20-tal som deltog i den här provkursen och Britt- Marie som höll i den. Då vet Du allt om de där 4 sekunderna! :-))
Marie: Tackar! Det känns tryggt att gubben vet vad han ska göra om / när vi möter björn i skogen under höstens jakt. På vintern har de ju den goda smaken att sova så då är det inget problem!
jag har smakat på björnkött... (trubbel med bloggen, hoppas det fixar sej, håller till här tillfälligt)
Hannele: Det har inte jag, skulle vara spännande att få pröva! (Hoppas Du får ordning på bloggen)