Dags för tunna dunjackan!
Jag är ju en frusen typ och byltar fort på mig vinterkläderna. Den här tunna dunjackan är suverän. Blev så glad när jag hittade den på CGC i Karlstad för några år sedan. Det är inte ofta jag köper kläder men den här behövde jag verkligen. Hade tunnare jackor utan dun och så tjocka jättevarma dunjackor, de där som man liksom hamnar i med armarna rätt ut.
Den här är precis lagom nu innan värsta vintern kommit, lite figursydd också så den blir inte bylsig. Många fickor som jag behöver för telefon och kamera och sånt.
Märket var helt obekant för mig och det är det fortfarande. Äger inget annat plagg med det här märket. Saknar CGC i Karlstad. Det var en butik som hade kläder som passade mig som köper kläder så sällan. De var inte så modebundna men ändå prydliga, kunde duga i flera år. Ångrar nu att jag inte köpte två lika jackor så jag hade haft någon när den här är utsliten. ;-)). Men får leta på nätet, kanske finns att skicka efter. Moderna människor gör ju det.
Älgen "Hängöra" har jag inte sett på länge
Det här är min första bild på "Hängöra". Den är tagen i början på 2017. Han har ett öra som hänger ner och i det andra är ett stort hack. Här har hornen inte kommit fram ordentligt än. Bilden är tagen vid Döverud
Men han fick rejäla skovlar så småningom.
Men nu har jag inte sett honom på ett bra tag, inte sedan tidigt i höstas. Hoppas han är kvar någonstans. Han sköts inte på älgjakten här i alla fall. Lite roligt att kunna följa ett enskilt djur så här. Det är sällan älgar har så speciella kännemärken så det går att känna igen dem år efter år. Jag ser fram emot att följa hans liv och leverne
Stekt grönkål! Nytt favvokäk!
Vi fick den här grönsaksrätten av goda vänner i somras. Nu har vi testat några gånger och gillar den verkligen. Det är inget vi har ätit förut, vet inte varför. Det borde vi ha gjort, den är både god och mycket nyttig, mycket smakrik. Man kan nästan äta den som chips.
Jag klipper bara grönkålen så det blir mindre bitar, steker på svag värme tills den är krispig men inte bränd. Man får se upp för det går kvickt att den blir brun. Går som sagt att äta som ensamrätt men också som grönsak till kött, vilt passar bra.
Mård i fälla igår!
Må
Mård fångad i fälla. Det är ett litet rovdjur som vi gärna fångar och fäller. Mårdar tar många smådjur typ hare, tjäder, järpe och annat smått.
Den här fångades på Liane i fälla igår och avlivades. Känns bra, har räddat livet på många andra djur.
Dunkerstövare Hej är en kelgris!
Han vill gärna sitta i knä fast han egentligen är för stor. Mår som en prins inne hos oss. Rullar ihop sig som en liten bulle i fåtölj eller soffa.
Det här jobbet vill jag inte ha! ;-)
Fönsterputsare på Kistatornet skulle jag inte vilja vara! Vilken svindlande känsla det måste vara att hänga där på fasaden och försöka lita på linor och kranar. Det är ju så många fönster, kanske någon är heltidsanställd för den uppgiften.
Lars Lerin har vunnit pris!
Det är som "Årets eldsjäl" och det är ett inslag i Morgonstudion. Så välförtjänt! Han är bara enstående. Man kan se inslaget på Svt Play. Dagen före julafton så kommer ett julprogram med honom och lärlingarna.
Kort rådjursjakt idag med Seffrin
Dom här två drev han på, fick se dem innan jag släppte honom förstås och öste genast på med drev. Det är nedanför Liane. Längre bort på vallen betade två till i lugn och ro, långt till vänster ytterligare ett. Dom är många här nu.
Seffrin tog snabbt spåret. Jag kunde följa honom på kartan på pejlen. Det gick förbi Litorpet, förbi Nobels björk och upp i trädgårdarna på Elgtån! Där var det roliga slut för Seffrins del för där har vi inte jakträtt. Så Roland hämtade honom. Men det blev nog en lagom liten jakttur för Seffrin. Och en halvtimmes spänning för mig och Roland. ;-))
Roligt för mig att ha både pejl med karta för att följa hunden och så radio som funkar.
Idag blev det säsongpremiär för värmevästen. Den har fyra värmelägen tror jag och det här är nog det lägsta. Betydligt varmare med orange eller röd färg. Så bra att ha som hundförare, för ibland går jag rätt snabbt och blir varm, skulle bli för svettigt med tjocka kläder. Sen står jag stilla längre stunder och då blir det fort kallt utan extra värme. Den funkar bra, ska sitta tajt. Den här har bara värme i ryggdelen så eventuellt investerar jag i en nyare som har värme både fram och bak. Det finns numera.
Son Mattias bor i Seattle
Det kom minnesbilder. Roland var i Seattle och hälsade på för några år sedan och då besökte de ett naturreservat med jätteträd en bit från staden, tror det är thujor. En märklig slump är att släktingar som då hade efternamnet Kylin emigrerade just till de här trakterna för länge sedan, Ivar, Hans o Gottvald och så två systrar bl.a. anmoder till Sölve i Brevika, Sölve som skrivit Katarinamusikalen med tema från mormoderns resa dit. Hon kom ju hem igen. Männen jobbade i skogen förstås, det var det de kunde hemifrån. En av dem var high climber, alltså en som kunde ta sig högt upp i såna här träd och börja fälla toppen på trädet. Efternamnet ändrades senare här i Sillerud från och med Alfred på Döverud, farfars far till Roland, och blev Kylén. Antingen ändrade Alfred medvetet eller också blev det bara felskrivet i kyrkboken.
De gamla släktingarnas skogshuggarläger låg här vid Crescent lake.
En märklig slump att sonen nu bor i Seattle, dit släktingarna emigrerade för länge sedan. Platsen tycks ha haft dragningskraft på min släkt också. Strax söder om Seattle ligger Tacoma. Dit emigrerade min pappas moster Anna. Hennes dotter Hazel, pappas kusin, brevväxlade vi med på 70-talet. Hon blev kvar i Tacoma och ligger begravd där. Roland o Mattias besökte graven
Mörker dagtid!
Vi bor där. Sedan flera veckor lever vi konstant halvmörker. Bilden är tagen mitt på dagen när det är som ljusast.!! Men det vägrar bli ljust, vi har mulet dag efter dag. Och molnen måste vara ovanligt tjocka för de släpper inte igenom något ljus. Och vi har inte sett solen här på flera veckor. Nu pratar alla om det och längtar efter några solglimtar. Väderprognosen är ivrigt studerad. Det kan bli sol och några minusgrader i slutet på den här veckan. Med lite snö också så skulle det bli mycket trevligare.
Mycket vatten är det nu!
Det är mycket vatten överallt, i älvar, bäckar och i sjöar. När man går på vallarna så är det vatten mellan grästuvorna hela tiden i stort sett. Det är gummistövelväder. Och jag gissar att grundvatten-nivåerna har repat sig efter ett par torra somrar.
Lyckad rådjursjakt idag!
En dryg halvtimmes jakt för lille Seffrin, bra och tätt skall, ingen tapt. Det märks att han är återställd från halsinfektionen. Det blev två varv i drevområdet och sen kunde Roland fälla spetsbocken. Han är rätt stor i kroppen även om hornen är blygsamma i storlek. Det blev en lagom lång jakt också för Seffrin. Enligt veterinären så ska han inte jaga för länge varje gång. Roland är väldigt nöjd med sin kombi och med det nya siktet. Inskjutningen har funkat bra.
Jag visste ju ungefär var bocken hade stått, så jag gick med Seffrin i band tills jag kom till säkert spår. Annars kan han fastna i betesområdet med spår som går i kors och tvärs. Nu blev det drev direkt på färskt spår.
Den här bocken hade också de här vita fläckarna på halsen. Vet inte om alla rådjur har det. Har inte uppmärksammat det förrän nu på den här och minnesbilden av geten för något år sedan.
The Crown!
Den här tv-serien verkar vara en folkrörelse, alla har sett utom vi. Men nu har vi börjat. Vanlig tv igår lördag var så dålig så vi letade efter nåt på Netflix. Och där fanns The Crown. Nu har vi sett några avsnitt och det var förstås väldigt bra. Vi är också fast. Vilka pampiga inspelningar, man har verkligen satsat på att få med det tidstypiska och lyxiga. Undrar hur mycket som är sant av det som beskrivs?
Avslutade vildsvinslåret idag!
Det blev ju en stor gryta med kött av vildsvinslåret o grönsaker som jag beskrev i tidigare inlägg. Sen kokade jag resten. Idag fixade jag till det kokta, en omgång god buljong till gryta eller soppa. Och så kött till morgondagens pytt i panna. Pytt är en god maträtt om man har bra ingredienser. Tror det var Tore Wretman som sa att om han ville kolla om en restaurang hade hög klass så beställde han in just pytt i panna. Och det blev godkänt om den var riktigt finskuren och hade gott kött ( inte gårdagens korvrester!) . Nu är det ju inte Tore som kommer hit, det blir bara vi. Det får duga. Resterna blir hundmat ( men inte själva benet) Inte mycket som går till spillo! Det blir rätt många måltider på ett vildsvinslår, men i fortsättningen gör jag nog stek istället. Det här blev mycket god mat men onödigt mödosamt
Rådjursjakt med Seffrin igår fredag
Jag hittar ingenstans i skogen, saknar lokalsinne. Roland vet precis, visar vägen med hela handen. Vi jagade rådjur en stund i går eftermiddag med Seffrin. Han medicinerar men har lov av veterinär att göra kortare jakter på upp till en timme. Och det blev det ungefär igår
Seffrin letar direkt ivrigt efter rådjursspår
Jag traskade efter Roland. Taxen gjorde som vanligt rätt stora lovar till höger och vänster om oss. Han har bra sök. När han är utom synhåll så står vi still och väntar, när han kommer till oss så går vi. Så funkar det liksom alltid.
Vi gick genom vackra skogsområden. Ägaren här har vårdat sin skog som en park under många år. Där uppe på mossbeklädda bergknallar är det typiska tjäderplatser men också attraktivt för rådjur att ligga eller röra sig. När den här bilden togs hade Seffrin redan fått upp rådjur, visade sig sen vara två.
Vi såg spillning och spår här och där. Drevet gick mellan oss och en annan pass-skytt i ett par varv. Vi såg rådjuren vid ett tillfälle men för långt bort och den andre pass-skytten likaså.
En fin eftermiddag och en spännande jakt hade vi men inget fällt. En märklighet är att kartorna på pejlen stämde inte. Det såg ut som om Seffrin sprang direkt ut i sjön, simmade och drev med skall samtidigt. Det är liksom inte möjligt. Kanske fallerar kartorna när det är så mulet som igår.
Älskar den här väggmålningen!
Vi var i Årjäng idag för att köpa mer mediciner till Seffrin. Den här väggmålningen vetter ut mot E18 så man ser den vid infarten. Jag bara älskar att se den. Den har funnits här några år och är lika fin, har inte blivit sliten av tidens tand.En fantastiskt finstämd bild, mannen som ser med stor ömhet på den lilla fågeln på axeln. Nyanser, färger och stämningen är så suveränt förmedlat! Vilken skicklighet! Tror konstnären kallas just Smug.
Info från Marie, kulturanställd i Årjängs kommun. Smug är artistnamnet på målaren som kommer från Australien men bor i Skottland. Han reser omkring och målar. Mannen han målat av är Tim från Karlstad som var med vid projektet. Hoppas jag fattat allt rätt.
Imorgon blir det en del från dagens rådjurjakt med Seffrin!.
Nystekt vemma!
Snälla grannar gav oss en påse. Roland rensade och stekte och åt. Jag äter inte men detta är nog hans favoritfisk! Vemma heter den på bygdens dialekt och har nog alltid hetat så. På svenska skulle man säga siklöja. Det är en liten laxfisk, fiskas under en kort period nu på hösten i vår sjö Östra Silen, lämpligen med nät.
Präktig var jag idag! ;-)
Det varslades om regn hela dagen idag så jag tog opp en del kött för stormatlagning. Det känns som helt ok sysselsättning när det inte går att gå ut. Seffrin vill inte heller gå ut när det regnar så mycket som det gjort idag.
Det blev några kilo älgfärs blandat med lite fläskkött och lök. Jag mal ihop det direkt och fryser i små platta portionspaket som är lagom att tina upp till en måltid. Då är det färdigt bara att lägga i pannan och steka eller ta till köttfärssås. Vi använder älgfärs istället för vanlig köttfärs till allt. Fast idag tog jag upp för lite malkött. Det blev mycket väsen för lite ull. Det är mycket möda bara att få fram apparateran som måste till och sen få rent alltsammans igen.
Jag tog upp en vildsvinsskinka. Så här ser det ut. Jag gjorde grytbitar av den men det var dumt. Mycket jobb att skära så rent som jag vill ha. Det blev inte så mycket som jag tänkte mig.
Bara så här när det var renskuret.
Det blev i alla fall till sist en rejäl gryta med vildsvin, men som sagt i fortsättningen gör jag nog stek på vildsvinsskinka istället. Det var rätt mödosamt med skärandet till grytbitar, jag är så petig. När det har svalnat fryser jag in i lagom stora portioner. Den här vill jag nog bjuda på så det blir stora förpackningar. I den är det lök, kantareller, vitlök och olika rotgrönsaker.
Här kokade jag buljong på benet i skinkan och lite annat kött som blev bortskuret.
Till slut en älggryta med bara lök och kantareller i. Den får sina grönsaker när jag ska ta upp och servera den. De svarta pluttarna är enbär, de passar bra till älg.
Jag är glad över att ha tillgång till så mycket smakrikt viltkött. Det är närproducerat och utan tillsatser. Djuren har haft ett fint liv i skogen, heller inte lidit i långa transporter och slaktprocesser. En stor del av vår mat är sånt här hämtat direkt från skog och mark och sjö.
Solen är i Karlstad! Inte här!
Solen är alltså i Karlstad! Vi fick se den i så där fem sekunder igår onsdag och passade på att njuta av anblicken. Sen var den borta igen bakom molnen. Här i Sillerud har den inte varit synlig på flera veckor, vi har nästan glömt hur den ser ut. Men den får alltså gärna komma hit också, vi längtar efter solljus nu. Jag gräver djupt i D-vitaminburken, det kanske hjälper mot vitaminbrist men inte kan de vita pillren ersätta riktigt solsken.
Prognosen framöver är tyvärr helt solfri den närmaste veckan! Fast det är ju en prognos, förhoppningsvis kan det ändra sig.
Två dagar med kompakt regn har vi framför oss här i Sillerud. Det räcker nu!
Nej, inte riktigt bra!
Här är bilder från veterinärens undersökning med bilder. Text om läget längst ner här.
Vi var på återbesök med Seffrin idag hos veterinär och vi hoppades förstås få beskedet att han var helt bra nu. Men det fick vi inte. Det var mycket bättre men han har fortfarande en liten svullnad på tonsillerna så det får bli en ny pencillinkur. Men nu kan han jaga lite lätt, någon timme i alla fall, men inte halva dagar eller flera timmar. Sen ska vi på återbesök om tre veckor. Kanske måste man på sikt ta bort hans halsmandlar.
Nostalgibild!
Slutet 90-tal är det. Då hade de fyra championhundar tillsammans, har nog inte hänt sedan dess, en kombination av tur och stort intresse. Bosse och Roland har alltid haft hundar ihop, fast tikarna har varit hos Bosse och hanarna hos Roland, undantag Sjunga här på bilden.
Från vänster Leverhögens Brusa 2 dubbelchampion, Leverhögens Polka dubbelchampion, Leverhögens Hambo dubbelchampion och norsk jaktchampion, Lalabons Sjunga svensk jaktchampion.
Dubbelchampion innebär att hunden blivit champion på utställning och champion på jaktprov.
Oj vilka minnen det finns förknippade med de här hundarna. Gamle Hambo är en av de bästa och finaste hundar vi har haft. Alltid lugn och lydig. Sjunga var ett näpet litet charmtroll, påminde om en beagle i modellen, mycket jaktlust. Roland har alltid ångrat att han inte parade Hambo och Sjunga. Det kunde ha blivit bra
Leverhögens uppfödning är ju Bosses. Lalabonshundarna kom från vår gode vän Olle Melkersson från lite längre ner i landet. Han omkom tragiskt i en olyckshändelse alldeles för tidigt i livet, nu många år sedan. Men vi har många fina minnen av honom, duktig hunduppfödare.
Om jag ska återgå till nutid och dagens agenda så blir det återbesök hos veterinär med tax Seffrin. Han har ätit upp sitt pencillin och verkar pigg så vi får hoppas han får "godkänt".
Rådjursjakt med lille Seffrin idag tisdag!
Han har ju haft en halsinfektion och pencillinkur en dryg vecka så nu är det nästan två veckor sedan han jagade senast. Oj, va glad han var när jag släppte honom idag. Strax och på långt håll fick han se ett rådjur, satte fart för att fösa på det. Det visade sig vara två, get och bock. Han växlade lite mellan dem och det gick runt i ett skogsområde.
Till slut gick drevet till en bäck med mycket vatten, tack o lov så stannade Seffrin där och Roland kunde ta honom och avbryta. Det räckte med någon timmes drev så här första gången på länge. Bra skall och tätt har han nu igen. Och en glad hund har vi!
Törebrasa
En brasa med töre (tjärved) värmer gott när det blir lång stillasittande väntan vid harjakt. Bilden kom från Roland tidig morgon. Nu har vi haft regn och mulet i rätt många dagar. Utan snö på marken blir det mörkt också.
"Allt för Sverige" var hos våra arrendatorer!
Igår söndag var tv-programmet "Allt för Sverige" med sina amerikaner hos våra arrendatorer bröderna Jakobsson på Guterud i Långserud! De fick arbetsuppgifter att genomföra på gården och Olle var chefen som fördelade jobben.;- )) Bilderna här är från vårt besök på Guterud i somras. Det är en fin gård med mjölkkor. Roligt att se hur bra kor kan ha det numera när de går lösa inomhus och utomhus.
De får bra mat som i stort sett bara odlats på gården. Gårdens kvigor går här hos oss på Liane - Prästgården hela sommaren innan de ska in i produktionen. Vilken semester!
Här är bilder på Olle och Roland från i somras när kvigorna hämtas.
Nu säger man ju inte var gårdarna ligger som amerikanarna besöker men vi tror bestämt att grisgården som var den andra arbetsplatsen i tv-programmet är på Segerstad utanför Karlstad. Vi kände igen en av bröderna som var bönder där från rådjursjakten som vi var på med Seffrin för ett tag sedan. Men det är som sagt en gissning. Programmet har alltså redan gått men man kan se det igen på svt-play. Det var i 1:an. Länk finns via svt:s facebook
Julmarknad på Tjolitta igår
Välbesökt julmarknad på Tjolitta var det under helgen. Och mycket fint fanns att köpa, även möjlighet till gott fika. Namnet på "Årets Sellering" offentliggjordes under jubel. Det blev föreningen "Idé & hantverk"!! Den föreningen har i många år varit ett nav i bygdens gemenskap och kulturliv, även anordnare av julmarknaden. Ett riktigt bra val! Ukuleleorkestern "Sellererompers" spelade fint.
Den här gossen är inte så gammal men har redan flera år bakom sig med egen tillverkning och försäljning av träsaker, fågelholkar och insektshotell bl.a. Vi investerade i något härifrån och så blev det bl.a. Ingrids bok om Marja i Myrom, tomtar, kort och en del sylt.
Den här julmarknaden är en uppskattad tradition och vi är många som är glada över att den ordnas.
En fin dikt
Kanske är det först vid dagen slut
(ur "En aning av evighet")
Kanske är det först vid dagen slut
när tidens timglas rinner ut
ja, kanske är det då man får
en aning om vart vägen går,
kanske är det först i kvällens ro
man anar att det går en bro
från världen, den man hör och ser,
mot något större, något mer
Atle Burman
(ur "En aning av evighet")
Kanske är det först vid dagen slut
när tidens timglas rinner ut
ja, kanske är det då man får
en aning om vart vägen går,
kanske är det först i kvällens ro
man anar att det går en bro
från världen, den man hör och ser,
mot något större, något mer
Atle Burman
Ikeas julbord 2019
Sedan ett par dagar så kan man äta årets julbord på Ikea i Karlstad. Vi testade igår lördag. Vi har ju läst rubriker om att Ikea inte ska servera kött på sitt julbord, men det var tydligen i ett annat land. Och det heter fortfarande julbord, inte vinterfest. Då blir man tacksam. Lite axplock nedan av det som serverades! Gott var det, rekommenderas! Priset 149 kr för family-medlem och för medföljare är ju rimligt, 249 kr för icke-medlem.
Min portion. Det fanns många vegetariska rätter med sallader och gratänger
Rolands portion, (första), tallrikarna är ju inte så stora, det blev omtag förstås. :-)
Sillavdelningen
Kallskuret
Varmt fanns också, typ prinskorv, isterband (goda sa Roland), revbensspjäll, Jansson och så köttbullar förstås.
Lax
Desserten. Bilden gör den inte rättvisa. Det var ris a la malta, ostkaka, och en lingonpaj. Och sen har Ikea väldigt gott kaffe
Lars Lerin träffade vi idag....
... och det gjorde några hundra andra också. Han signerade böcker ett par timmar på sitt konstmuseum Sandgrund i Karlstad. Vi var där förstås för att be honom skriva lite i några böcker som vi köpte. Det var lång kö så vi fick vänta någon dryg halvtimme innan det blev vår tur. Lars är som alltid vänlig och tillmötesgående. Vi ser fram emot att få kolla på julfirande hos honom på tv dagen före julafton!
Sen var vi på Ikea och åt julbord men mer om det senare.
Till slut var vi idag på Tjolitta här i Sillerud på julmarknad, Idé o hantverks, där vi shoppade lite. Där fanns festliga lamor utomhus och himla fint hantverk inomhus. De har försäljning imorgon söndag också. Då utses Årets Sellering och Sellererompers spelar. Tror det är kl 12.00.
Vi hade tänkt besöka Nysäters julmarknad på vägen hem från Karlstad men det ösregnade och blåste så vi avstod.
Utsikt från Liane mot Prästgården!
Barnbarn Elias i Umeå är duktig fotograf och tog den här fina bilden från Liane när han var här senast! Gården där nere är alltså Silleruds Prästgård med arrendatorsbostaden och ladugård. Själva prästhuset syns inte här. Det ligger utanför bild till vänster. Husen är förstås privatägda nu. Och marken hör till Liane. Kyrkan slog samman fastigheterna innan de såldes. Dungen mitt på åkern lite till höger i bild heter Bobergskuel. Vet inte varför men Bobergare var ju arrendatorer både på Prästgården och på Liane. Två systrar Boberg bodde på Prästgården. De var barnmorska respektive klockare/ vaktmästare vid kyrkan som låg nära då. Rolands farmor var också en Boberg. Så det finns många möjligheter till namnet på skogsdungen.
Rådjursjakt på Liane idag!
Rådjursjakt blev det på Liane idag. Åtta förhoppningsfulla gubbar samlades i morse i grillhuset. Eller ja, PG och Arne är väl inte riktigt gubbar än men de blir väl. ;- ) Kanske någon mer ungdom var med, jag har inte koll. Jag och Seffrin fick hålla oss hemma, han äter pencillin än och får inte jaga.
Det blev två såtar, den första tom men jakt i den andra, dock inget fällt. Sen bröt Roland och några till upp för andra åtaganden, men jag tror att PG och någon / några till fällde ett rådjur senare under dagen. Det är gott om dem nu.
Det är fint att elda i grillhuset nu när det är lite kallt och runt nollan.
Köra skolbuss skulle jag aldrig klara av!
Grannarna kan dom och jag är full av beundran!! Tänk att köra såna här stora bussar på våra smala byvägar för att hämta upp och lämna av skolbarn! Och göra det i alla väder och väglag!
Djurlivet på Liane idag torsdag
Två älgar var det men en försvann innan jag fick opp kameran. Den här tjuren är samma som gick o brölade häromdagen. Fast idag var han tvärtyst, kollade bara noga på mig när jag gick förbi med Seffrin.
Tre rådjur såg jag och inte minst Seffrin när vi var ute och gick. Seffrin tittade förebrående och strängt på mig, förstod inte alls varför han inte fick fösa på dem! ;-)) Men han äter pencillin än och får inte jaga förrän till helgen
Blåmesarna och talgoxarna har fått sällskap av nötväcka och nötskrika. Nötväckan kallades förresten trädrännare i Närke när jag var barn.
Och på ladugårdstaket på Liane såg Roland hökugglan idag igen. Den var ju här i förrgår också. Gillar att sitta högt och speja / lyssna efter gnagare att fånga och äta.
Sista Vätternkräftorna åt vi igår!
Det är pensionärers privilegium att kunna mumsa kräftor med goda vänner en vanlig vardag, en onsdag. Vi ska ju inte upp och slita för brödfödan tidig morgon dagen efter.
Himla goda är de här kräftorna, vi ska beställa fler nästa år.
Nej, inte Nygårds i Åmål igen!
Ibland har vi ärenden i Åmål som inte ligger så långt härifrån och passar på att äta lunch då. Vi brukar välja tisdagar för då serveras numera fläsk på i stort sett alla matställen. Igår var det service på min bil så det var dags för ett åmålsbesök. Förr åt vi gärna på Stadshotellet men efter några besvikelser där så bytte vi till Berga Bistro en bit utanför stan. Det är fortfarande en favorit. Men flera hade rekommenderat Nygårds så igår testade vi det. Det var nog tyvärr sista gången
Det såg bra ut när vi kom dit. Buffé och en stor sådan med olika alternativ samt ett dessertbord vid kaffet. Och priset är rimligt. Mycket folk var det.
Men Rolands fläsk var dåligt stekt, riktigt sladdrigt. Och mina baconrullade kycklingbitar var i ändarna så hårda att de inte gick att skära igenom. Jag fick hugga gaffeln i mitten på rullen och gnaga mig in en bit. Kniven gick igenom köttet på mitten av rullen. Men gnagandet var inte så aptitligt för mig och inte heller för dem som satt omkring oss.
Synd! Det blir nog Berga Bistro i fortsättningen i alla fall. Det är bra.
Matningen av småfåglar har startat
Och har man väl börjat så gäller det att hänga i, när man nu lurat hit en massa fåglar till käket. Så de stackarna inte svälter ihjäl. Mest populärt är förstås i vanlig ordning talgbollarna. Men fröna går också åt, mycket ramlar ner på marken och äts upp där. Mest talgoxar och blåmesar och blåmesarna är som vanligt ilsknast. De bråkar så fort de kan med de andra fåglarna. Några få entitor dyker upp och så de där stora fåglarna som jag glömmer namnet på.
Trevligt att träffa Arne o Nadin igår kväll. Och älgköttet blev bra. I kväll ska vi mumsa på de sista Vätternkräftorna med goda vänner.
Ha ha... det gick att åka skidor idag också!
Ha ha..det gick att åka skidor idag också, på förmiddagen. Jag startade i täckjacka men fick byta till regnkläder för det regnade ordentligt, så pass att det var svårt att använda kamera och telefon också. Men om det gick trögt igår i spåret så var det suveränt glid idag. Alltså packad blötsnö med lagom regn ovanpå var perfekt. Hade inte gått med några uppförsbackar förstås men det är det inga. Jag gjorde ett par varv i lilla spåret, det tog väl bortåt en timme. Men nu är det obönhörligen slut på skidåkningen, har regnat hela dagen.
Sista biten, där borta bor jag!
Vi ser fram emot en trevlig kväll med Arne och sällskap. Det blir lite älgkött, pepparrotskött. Och imorgon äter vi Vättern-kräftor med andra goda vänner. Det får väl bli kompensation för en medioker lunch idag på Nygårds i Åmål. Men mer om den i senare inlägg.
Nu blir det powernap!
Har Seffrin blivit bortskämd?
Kanske lite bortskämd! Han har ju varit sjuk och vi har förstås pjåskat rejält med honom. Det har blivit mycket promenader, kelning och prat. Av och till vill han sitta i knä hos mig och det är inte så lätt med 13 kilo tung tax som dessutom är lång. Det får bli arrangemang med kuddar och stol bredvid. ;-))
På soffan är det lättare när husse vilar middag
Nu verkar han helt frisk. Har slutat dricka så mycket vatten, behöver inte ut och kissa mitt i natten, äter bra, är glad och nöjd.
Hökugglan stirrade strängt på mig...
... idag när jag åkte skidor i spåret. Den satt still på stolpen, vred på huvudet och tittade på mig. Jag stannade flera gånger för att fota och filma. Och varje gång så fastnade skidorna i den blöta snön och jag var på väg att stå på näsan. ;-)) Till slut, när jag var rätt så nära, flög den i alla fall, då rakt emot mig och försvann över mitt huvud!
Läste på lite om hökuggla. Den är rätt vanlig så det blir inte avverkningsförbud på skogen! Det är man glad för :-) Den har god syn och hörsel, sitter gärna och kollar efter gnagare, kan höra dem under snö till och med! Huvudet kan den vrida nästan runt.
Jag åkte några kilometer skidor idag i spåret. Det hade snöat i natt och regnat lite på förmiddagen. Det gick att åka och skidorna gled motvilligt på underlaget, det var inte så mycket spår kvar. Det var kämpigt för axlar och armar den här gången. Kom ihåg vad min pappa brukade säga när han lärde mig åka skidor då jag var åtta - nio år, att jag skulle tänka på att slappna i armar och axlar mellan stavtagen , då fick kroppen vila och man orkade längre. När jag väl hade åkt en omgång så var spåret riktigt fint
Fast nu är det nog slutåkt för den här omgången. Det ska bli plusgrader och småregnigt framöver. Får vänta på nästa chans
Igår vid sjön! Igen!
Som sagt, vi får trava och gå mycket nu när Seffrin inte får jaga medan han äter pencillin. Vi gick ner till sjön igår också, bra väg, inga bilar! Det var nästan ännu finare än i förrgår. Solen blänkte lite mellan molnen. Sen blev det lite mer snö. Det är i alla fall ingen is på sjön Östra Silen, bara på mindre sjöar och tjärn.
Jag såg ett spår som påminde lite om harspår, Roland vill ju veta för valpens skull. Men jag haffade en expert och han tyckte det såg ut som räv eller hund.
Skyltarna om gravfält har kommit upp vid gamla kyrkplatsen och det är ju bra. Den här vid vägen och den nedan en bit in på vägen till sjön. Fast de är inte så tydliga, verkar gamla och slitna. Kanske behövdes nya.
Jag kavade runt i skidspåren ett par timmar igår. Roligt att kunna gå ut direkt vid huset och bara åka iväg. De funkar än, för det har varit kallt. Hoppas det inte blir plusgrader. Just nu snöar det lite.
Älgtjur såg jag idag, han gick och ruffade!!
Älgtjurar brukar gå och ruffa / skälla när korna brunstar. Och det ska alltså vara i september / oktober här, inte nu i mitten november. Fast Roland säger att det kan finnas en ko i närheten som inte blivit dräktig i rätt tid och som brunstar om. Han har sett den här tjuren och ytterligare en tjur tillsammans med en ko nyligen. På filmen som jag lägger ut på facebook ser det ut som om han typ markerar med urin också flera gånger. Men det är svårt att se exakt.
Sen är det svårt att se hur många piggar han har på hornen. Verkar vara två klypp plus en pigg på ena sidan och tre piggar på den andra. I så fall fem på ena sidan och tre på den andra; åtta tillsammans. Lite ovanlig variant i så fall, men som sagt svårt att se.
Det finns några älgar kvar i bygden. Idag på eftermiddagen sågs en 14-taggare på Elgtån. Hann inte dit för att ta bild, det var för mörkt.
Vi gick ner till sjön igår - vacker gråskala!
På sommaren gnistrar den här vyn av färg, vackert blått i vatten o himmel, gröna skogar och gul sol. Nu när vi går mot vinter är det istället en gråskala som på sitt sätt är lika fin. Till och med svart tax passar in!
Seffrin får inte jaga så länge han äter pencillin och det är några dagar till. Så vi får försöka ta långa promenader istället så han får röra på sig. Nu är det lite snö att gå i och massor av rådjursspår att stoppa näsan i.
Jag har letat opp mina Ice bugs. Så skönt att vara dubbad på fötterna nu. Gamla kärringar ska inte bryta benen! ;-)
Premiär skidåking idag lördag!
Jag plockade ner mina gamla Fischer, inköpta till äldste sonen ungefär år 1987, så där 30 år sedan. De har ett oslagbart glid och jag har nog aldrig vallat dem. Vet inte hur man gör. Det finns inte pjäxor att köpa till dem och det var panik ett tag förra vintern när de här gick sönder. Men skomakaren i Åmål lagade dem så nu funkar både skidor och pjäxor.
Roland lade spår med spårläggaren.
Jag åkte i dem men gjorde lite egna. Visst var det lite gräs i dem men inget som störde direkt. Jag kör ju inte så fort. Så där en dryg halvtimme blev det allt som allt. Känns att man använder en del muskler vid skidåkning som annars ligger i träda. Ont blir det nog imorgon. Men så roligt att kunna starta redan nu med skidor, i början på november!! Med lite tur så blir spåren kvar ett tag.
I kväll ska vi se på minnesbilder från Berlinmuren på TV2. Det blir den fantastiska Mur-konserten som filharmonien bjöd in östberlinare till. Sen hur muren byggdes och gränsen stängdes på en natt. Därefter människors förtvivlan över att leva som i ett fängelse under 28 år. Och till slut vändningen
Berlinmuren föll för 30 år sedan!
Jag har en bit av Berlinmuren här! Och jag är stolt över att ha en liten bit av Europas historia på bordet i vardagsrummet. Vi pratade igår kväll med den gode vän som ur muren hackade loss den här biten och senare gav den till oss. Han gjorde det bredvid hundratals andra medan en beväpnad vakt stod uppe på muren och tittade på vad de gjorde. Vakten såg bara förvirrad ut och visste inte vad hans jobb var längre. Han hade inga bestämda order. Men han sköt inte. Och det gjorde ingen annan vakt heller. Det kunde ha blivit ett blodbad, men det blev en helt oblodig revolution när muren föll, inte ett enda skott avlossades.
Man visar idag i Tyskland filmer från Berlinövergången. Det är gränsvakten som först vägrade att öppna bommen trots att många östberlinare ropar i kör och krävde att få gå igenom. Det har varit ett tryck sedan en tid från kyrka och kultur på att muren ska tas bort. Man kan se hur gränsvaktchefen gång på gång försöker ringa till någon överordnad för att få instruktioner om hur han ska agera. Det var vanligt i öst med detaljerad information uppifrån. Men han får inte svar alls. Och till slut beordrar han sina underlydande att öppna bommen mellan Öst- och Västberlin och att göra det utan skottlossning. Helt fantastiskt att muren öppnades utan att ett enda skott avlossades! Hoppas att den mannen fått några medaljer för det han gjorde. Han förtjänar dem mer än exempelvis H Kissinger om jag nu ska vara kritisk!
Det finns också en berättelse om gränsvakten som har haft nattskiftet och kommer hem till sin fru. Hon frågar kort hur det har varit på jobbet innan hon går till sitt dag-jobb. Han svarar att han har öppnat gränsen. Hon tror honom inte, fnyser bara och ber honom bara gå och lägga sig.! Vet inte om den historien är sann men den är trovärdig. För den plötsliga gränsöppningen mellan öst och väst var oväntad. De som hackade loss bitar ur muren den här första natten stod bredvid varandra och grät av glädje. Många hade vänner och släktingar på andra sidan!
Sen blev inte allt frid och fröjd. Väst-tyskland fick i sina händer ett nedgånget Öst-tyskland som behövde totalrenovering: Nya system för avlopp, vatten, el, ny tunnelbana, nya vägar, nya industrier osv. Det var en oerhörd kostnad och gick inte att genomföra över en natt. Arbetslösheten i öst är fortfarande hög. Idag är många i den forna östbefolkningen missnöjd och särskilt i ljuset av de fördelar som ges nyanlända migranter från andra länder. AFD, det konservativa och migrationskritiska partiet, skördar framgångar. Man vet inte riktigt hur det slutar än.
Vid gamla kyrkplatsen i Signebyn för länge sedan
Här nere vid badplatsen låg för länge sedan en brygga för båttrafiken på sjön. Det var ångbåtar som trafikerade Östra Silen och lade till vid ett flera bryggor för att last / lossa gods och människor. Före bilarnas tid så var det enklast att använda sjöar, vattendrag och båt.
Hamnen här sköttes av någon som jag tror benämndes kalfaktor eller hamnfogde. Den personen bodde vid prästgården, alltså på andra sidan vägen.
Till vänster här bodde prästgårdsarrendatorn. Det var två lägenheter i bostadshuset, byggt ungefär 1950, liksom Liane. I syrenbersån, Mineträgården, rakt fram låg församlingshuset ( gamla träkyrkan var ju bakom platsen där jag står och tar bilden). I församlingshuset bodde kalfaktor / hamnfogde Carolina ( som skötte hamnen) som också var som dögrävare och klockare, samt barnmorskan Vilhelmina. De var kvinnliga släktingar till Roland med efternamn Boberg. Dom var troligen systrar till Rolands farmors far, Carl Boberg som var arrendator på Liane. Huset till höger, det vita är den gamla prästgården, alltså huset där prästen skulle bo, ha en sin expedition och utrymme för en del kyrkliga aktiviteter så som söndagsskola, vigslar o.dy. Det är sålt till privatperson liksom arrendatorsbostaden. Och huset som fanns i Mineträgården är borta.
Från stenmuren vid gamla kyrkplatsen kan man se vårt Liane. Det hörde också till kyrkan och gjorde så århundraden tillbaka. Där fanns också en arrendator. Kyrkan ägde mycket jordbruksmark och mycket skog i området. Under Hannibalfejden så ockuperades båda gårdarna av danskar ( norskar). Det var stridigt vid gränserna.
På hösten 1644 anföll Hannibal Sehested med 4 000 man i Värmland och vann i början ganska stora framgångar. Man tog sig in vid Charlottenberg, både Åmål och Vänersborg brändes ner. Ett försök att hejda Sehested på isen på Bysjön 22 december 1644 slutade med svenskt nederlag, men sedan svenskarna en tid senare fått förstärkningar måste norrmännen åter gå tillbaka över gränsen.
Nedan några bilder på arrendekontrakt som vi har. Mer om det här finns på bloggen under kategori Bygden.
Karlstad igår torsdag!
Vi skulle alltså besöka Karlstad igår för att ta Seffrin till veterinär. Men vi gjorde en del andra ärenden också. Jag gick till tandläkaren. Och Roland shoppade. Och vi åt förstås
Vi velade mellan att åka till Claessons på Karolinen och "Claessons andra" för att äta. Det senare ligger på Kronoparken och drivs tror Roland av sönerna till Claesson själv. Han Claesson har Roland kontakt med sedan länge om hundar och jakt och annat. Han var son till Prästgårdsarrendatorn i Årjäng och de är väl ungefär jämngamla. Söner Claesson är alltså också i branschen och är framgångsrika. En son lär vara i USA någonstans i samma gebit. Vi åt i alla fall på Claessons på Karolinen och blev inte besvikna. Det får bli "Claessons andra" nästa gång
Fina skulpturer finns det på Claessons i Karolinen.
Vem som har gjort figurerna ovan lyckades jag inte hitta uppgift på.
Och vid uppgången finns den här snygga figuren. Jag har väl gått förbi den många gånger utan att stanna, men den är så fin, verkligen värd att kollas på, finns vid uppgången till Claessons. Kanske fanns här redan på den tiden civilförsvaret hade byggnaden.
Sen hann jag in snabbt på gamla CGC, som nu är Popup. Det verkar vara en galleria med olika butiker. De var inte alls fel och fiket mellan våningarna var kvar. Fast visst saknar jag CGC.
Det var en bl.a. en leksaksaffär och den här för småttingar såg mysig ut.
Senare hann vi in på Granngården och såg detta. Gissar att det är fågelmat för vem annars vill ha mjölmaskar ;-)
Sen träffade jag två personer i Karlstad den här gången, helt av slump. En 18-åring, Leo B som jag haft som elev i skolan för länge sedan. Så roligt att han kände igen mig! Jag mindes honom, vet exakt var han satt i klassrummet! Sen en 70+ -åring, Åke E. som är en kollega och hans fru också men nu bor de sedan länge i Karlstad. Roligt med såna möten och nostalgiprat!
Det blir inlägg om gamla kyrkplatsen senare, kanske i kväll.
Med Seffrin hos veterinär!
Vi var på Solstadens djurklinik i Karlstad, en etablerad veterinärklinik som funnits länge. Vi har varit där förr med hundar och det har alltid varit bra.
Seffrin blev undersökt av proffsig veterinär. Man tog vårt urinprov från natten (!) på analys och så blodprov. Enligt proverna fanns inga fel såsom diabetes, bakterier i urin eller protein. Blodprovet visade heller inget fel på njurar och lever.
Men det han har och som säkert orsakat hans onormala vattendrickning är röda och svullna tonsiller. Han har tonsillit, alltså en rejäl infektion i halsmandlarna. Det kan ha orsakat drickande eftersom han har haft ont och det har varit varmt där. Han har helt enkelt velat dämpa smärtan och irritationen med kallt vatten.
Det hade jag inte kunnat tänka mig, men rätt logiskt. Han har också gnott halsen / huvudets sidor ovanligt ivrigt mot trasmattan ett tag, inte bara när han varit blöt i mustascherna, det har nog helt enkelt gjort ont i halsen.
Tack o lov att det inte var något allvarligt. Nu har han fått 10 dagars antibiotikakur och smärtstillande så han kan äta och dricka normalt. Men ingen jakt på 10 dagar och så återbesök.
(Ingen fara Arne, vi kan bjuda in andra hundägare på rådjursjakt ! ;-) )
Det blev en lustig dag i Karlstad, två oväntade möten blev det, jag återkommer till dem imorgon. Och senare till info om gamla kyrkplatsen
Urinprov!
Vi ska ta Seffrin till veterinär idag och var beordrade att medtaga ett styck urinprov. Och inte vilken urin som helst utan morgonurin! Om man nu har en tax som dricker bortåt ett par liter vatten per dygn så innebär det en procedur kl 03.30 på natten!! Det är då han vaknar och det är bråttom ut kan jag säga.
Vi förberedde oss innan noga, hade både kläder och burk i ordning för att göra en rusning ut i - 5 grader mitt i natten. Och det funkade!! Vi har ett prov färdigt att ta med till veterinär.
Seffrin ser egentligen inte ut att vara sjuk. Han är glad tax, viftar på svansen, fjäskar ibland med oss och vill bli kliad, äter normalt, vill gärna gå ut på promenad, lägger sig och kopplar av mellan varven (gärna i Jazz säng som här!). Problemet är att han med kroppsvikt på 13 kilo borde dricka 6-7 dl vatten per dygn. Men han trycker ner det dubbla och det kan vara tecken på sjukdom. Så nu ska han bli ordentligt kollad idag. Vi hoppas det ska gå bra!
Jag gör ett inlägg till om gamla kyrkplatsen senare idag.
Gravfält Signebyn
Vi fortsatte över gamla kyrkplatsen i Signebyn igår, jag och Seffrin. Där finns gravfält från järnålder och bronsålder.
Det finns sex högar och en domarring på ett område 140 meter * 30 meter. Den största högen kallas Kungshögen. Det har alltid sagts att här är en högt uppsatt person, en kung eller vikingahövding, begravd. Här syns Kungshögen med sjön Östra Silen bakom och Tobyn på andra sidan sjön. Det ska vara brandgravar på gravfältet, ett antal. Vad brandgravar är blir för skrymmande att berätta här. Den som är intresserad kan googla, det finns mycket info.
Här är utsikten mot båthamnen och badplatsen från Kungshögen.
Här syns delar av domarringen. Marken här och runt kyrkplatsen / gravfältet hör till vår gård Liane. Här brukar kvigorna beta på sommaren. Det var för många år sedan ett önskemål från Länsstyrelsen i Värmland för på det sättet hölls området öppet och man slapp bekosta mycket röjning varje år på fornlämningen. Förr var det våra egna djur, numera är det arrendatorerna Jakobssons. Signebyns skola syns längst bort
En del utgrävningar har gjorts här men området är inte helt undersökt. Liksom andra gravfält har det från början innehållit dyrbarheter och säkert blivit plundrat. Sen har området skadats vid utvidgningen av gamla kyrkogården 1850 så det finns osäkerheter i beskrivningar. Man kan läsa på riksantikvarieämbetets fornsök. Jag trodde länsstyrelsen hade men där fann jag inget.
En fin liten rastplats är iordninggjord med grill. Skolor gör ibland utflykter hit. Men vem som helst kan använda det.
Jag gillar ju stenmurar och här finns en vacker. Vårt Liane syns därborta
Jag fann tyärr inga kartor på nätet över fornlämningarna, så jag är lite osäker på den här. Har ett osäkert minne av att det ska vara någon stensättning från bronsåldern, men vet inte. Så det är ingen uppgift att lita på.
Så här ser det ut när man kommer från gamla kyrkogården och går ut till gravfältet. Förr fanns här en skylt med upplysningar, men den är borta. Och grinden är något svårforcerad med ett par ihopbundna plankor som håller den. För sånt ansvarar länsstyrelsen och jag har sökt dem idag för att fråga om den kommer tillbaka, liksom skylten ute vid vägen, inte fått tag på rätt person. En del annan god info fick jag dock.
Från andra hållet ser man upp mot gamla kyrkplatsen.
Jag fick kämpa med grinden, hoppas den blir fixad. Det blev ju entrén till kyrkplatsen så fint för några år sedan. Den var också havererad. Inte så lätt att hålla gamla minnen i trim
Senare, kanske imorgon, skriver jag lite mer om runt om den här platsen, hur det var när kyrkan fanns här.
Seffrin är pigg idag, äter normalt. Men gårdagsdygnets vattendrickning inger oro, han slafsade i sig 20 dl, men det borde utifrån hans kroppsvikt på 13 kilo bara ha varit 6- 7 dl. 1 dl per kilo kroppsvikt anses som sjukligt drickande. Idag har han tills nu kl 17.00 lyckats klämma ner 10 dl. Imorgon blir det i alla fall veterinärbesök för en genomgång.
Vi gick till gamla kyrkplatsen Signebyn igår....
... jag o Seffrin. Både han o jag behöver motion och nu blir det ju inget jagat med honom så vi får hitta på annat
Silleruds gamla kyrkplats ligger vid badplatsen / båthamnen i Signebyn, vid Prästgården. På Järnåldern var det en plats för dyrkan av andra gudar. På 1600-talet byggdes en träkyrka här. Den revs i slutet på 1800-talet. Då var barnkullarna så stora och befolkningen växte så kyrkorna räckte inte till. Den nya kyrkan byggdes på annan plats och blev större. Det fanns ångbåtstrafik här förr nere vid hamnen.
Ibland är det utegudstjänst här, väldigt fint. Vi döpte sönerna vid sådana tillfällenför drygt 40 år sedan. Båda gångerna var det på midsommardagen. Det var väldigt varmt och jag minns att Roland inte mådde så bra. ;-)
Klockstapeln finns kvar. Seffrin kollar på ett järnkors.
De här är de äldsta tror jag.
En del träd är gigantiska på den här platsen och de växer i gamla gravar.
Det är en pampig miljö, med stora träd och korpar som kraxar. Här trivs rådjuren också att döma av Seffrins ivriga nosande.
På andra sidan kyrkplatsen finns en järngrind, inte så lätt att forcera numera. Förr fanns en skylt som förklarade vad som finns på andra sidan men den är borta. Där är i alla fall lämningar från bronsåldern och järnåldern. Men mer om dem i nästa inlägg. Jag får läsa på om brandgravarna.
Seffrin äter med god aptit, är pigg när han bjuds på promenad, dricker tyvärr allt mer. 12 dl söndagsdygnet, 15 dl måndagsdygnet och 20 dl tisdagsdygnet. Imorgon blir det veterinärbesök. Hon sa att det inte var bråttom om han mådde bra och det gör han ju.
Seffrin o jag gick ner till sjön idag
Det var vackert nere vid sjön, men kallt. Lite kallare än noll och något med blåst.
Sen gick vi opp på gamla kyrkplatsen och järnåldersgravarna men mer om det nästa inlägg.
Vi passerade Gunnars, Rolands brors, hästar. Jag har inte hängt med riktigt vad de heter, kan vara Moe Braga stot. Och kanske Tyra lill. Nej det var inte Tyra lill, hon är nog vuxen. Fölet heter Maj eller Majsan enligt Rolands bror.
Vi passerade ett rådjur, det finns många. Den här hade varningsskölden baktill utfälld. Vädrade oss säkert. Och någon såg 14 älgar på en åker en morgon, men det beror på att vi har vallar som drar hit älgar från områden runt oss.
På hemvägen var det en vacker solnedgång. Den infaller redan vid 4-tiden så här års. Bara en dryg månad kvar till vintersolståndet vid Lucia-tiden.
Seffrin är inte direkt sjuk så det märks men han dricker så mycket att det skvallrar om sjukdom. 1.2 liter till 1.5 liter per dygn. På torsdag ska han till veterinär för undersökning
Dags att bylta på!
Igår måndag var det bistert så jag byltade på mig tjockstövlar och tjockvantar. Det behövs när man är så frusen som jag. Det var inte så många minusgrader, bara några, men det blåste snålt och det lägger direkt mycket kyla på kroppen.
Och nu på tisdag morgon är det - 4 grader.
Taxen Seffrin drack 12 dl vatten söndagsdygnet och 15 dl igår måndagsdygnet. Det verkar vara i överkant om jag kollar på nätet vad en hund ska dricka, 0.5 dl per kilo kroppsvikt. Seffrin är 13 kilo tung så han ska normalt dricka 6- 7 dl vatten per dygn. Han dricker det dubbla, alldeles för mycket. Vi behöver nog fortsätta ha koll på det. Och idag tisdag tar vi kontakt med veterinär.
Tax Seffrin på bättringsvägen!
Gårdagsdygnet drack han 1,2 liter vatten, vet inte om det är mycket eller lagom, men behövde bara ut en gång i natt för att kissa. Han har idag ätit två normala portioner hundmat, kulor blötta i vatten gillar han bättre än färskfoder. Den sista blev utdrygad med lite älgfärs så då slank det ner något mer än vanligt. Vi har koll på hans drickande och har mätt upp två liter inne och en liter ute, så vi vet hur mycket som hamnar i magen. Han är förstås fortfarande mager men vi ska försöka få upp honom i normalvikt. Vi vågar inte jaga med honom än, men promenader befrämjar aptiten. Vi gjorde två turer idag, sammanlagt 4 kilometer. Han är alltid hungrigare när vi har gått en sväng. Eventuellt blir det veterinärbesök men vi avvaktar någon dag till för att se utvecklingen.
Glöggsäsongen har börjat!
Vi har ett par flaskor kvar av den godaste glöggen, köpta förra året. Vet inte om den finns kvar i år, måste kolla. Vi hade premiär i förrgår på glögg. Gott till skinka.
Trevlig kväll hade vi igår med goda vänner som var här på provsmakning av ny maträtt; fläskytterlfilé i sockerkaksform. Det låter bara motbjudande men blev riktigt bra i rostfri sockerkaksform, avlång. Måste göra lite mer sås nästa gång. Recept finns på nätet, det blir fler gånger. Kanske funkar på annat kött än kotletter ( som egentligen är fläskytterfilé). Desserten med äpplen blev rätt den här gången, krispig, inte kletig.
Förrätten som var 4-delad spetskål med St Agur-ost på, en halvtimme i ugn. Den måste stå längre tid och ha mer ost på sig.
Tax Seffrin är bättre. Han åt normalt i går eftermiddag och dricker inte så mycket vatten längre, behövde bara ut en gång i natt. Verkar piggare. Vi väntar nog med veterinärbesök och kollar honom noga idag också. Mäter hur mycket vatten han dricker så vi vet.
Halloween barnbarn Umeå!
Eftersom vi inte har några barnbarn i närheten så blir Halloweenfirandet inte så påtagligt. Och det är ingen helg vi har traditioner i. Men barnbarn Lovis i Umeå har firat förstås, det kom bilder
Kan också meddela att tax Seffrin verkar piggare. Han har ätit en omgång hundmat, har inte druckit så jättemycket under dagen men jag har mätt upp hans vatten så jag ska veta hur mycket det blir. Sen har han legat och slöat det mesta under dagen, men det är ju rätt vanligt. En hund vilar större delen av dygnet en normal dag. Han verkar vara på gott humör fast inte jättepigg.
I kväll ska vi testa en ny maträtt, inte så ofta. Det är fläskytterfilé i sockerkaksform. Jag fick tips i Hallsberg att den skulle vara god. Köpte en sockerkaksform i rostfritt för de jag har av aluminum vill jag inte laga mat i. Aluminium är inte så nyttigt. Jag har inte lyckats så bra med kotletter förut så det kan bli en chans. Sen får jag renovera min bästa efterrrätt som jag glömde bakpulver i förra gången, den blev bara klet. A och A kommer och hjälper oss med testandet, ev. dotter M med också om hon inte har något annat för sig.
För övrigt så har jag börjat komma i fatt nu med att landa hemma igen. Tvättberget är nästan besegrat. Tänk att det kan bli så mycket lortkläder av två pers på bara några dagar!
Seffrin jagade igår men mår inte bra ;-(
Han jagade ett par timmar igår som vanligt och verkade pigg och glad. Sprang 8 kilometer under jakten enligt pejlen. Men när han kom hem verkade han sjuk, drack kopiösa mängder vatten, kissade mycket och var hängig. Han har verkat skröpplig under natten också, druckit mycket vatten och varit ute och kissat ett par gånger. Tydligen hade han haft bekymmer med mycket vattendrickning och kissning när vi var borta också. Jag tänker förstås att det kan vara diabetes eller nåt med njurarna. Hoppas det går över och han blir frisk igen.
Mer från Hallsberg - Skogaholm
Vi gjorde en tur till Skogaholm.
Här fanns järnhantering, masugn. Malmen togs i huvudsak och från början i gruvan vid Skåle. Skåle klint var en höjd som vi ibland besökte när jag var barn. Idag är jag så höjdrädd och skulle inte frivilligt åka dit upp. Mer om masugnen finns på wikipedia
https://sv.wikipedia.org/wiki/Skogaholms_bruk
Skogaholms herrgårdsbyggnad flyttades till Skansen men det finns andra hus kvar
Här var nog centrum i Skogaholm, förr konsumbutik men idag bostadshus
http://www.arnesbilder.se/Gamla%20Sv-vad,%20Skogaholm/gamla_bilder_fr_Svennevad-3.htm
Länken ovan finns mer bilder från Skogaholms bruk
Här är en damm i Skogaholm och vid den här platsen inträffade en tragisk olycka år 1977. Två personer dog och en överlevde.
Pumphuset vid dammen
Hultsjön åkte vi förbi, vägen in. Det var min barndoms badsjö
På andra sidan sjön ligger ett fritidshusområde och badplats, det var nyheter för mig, aldrig varit här.
Vi passerade också Herrfallsängs naturreservat. Det var ett skyddat område även när jag var barn. Vårarna är fantastiska här med mattor av vitsippor, blåsippor och gullvivor.
Mer från Hallsberg, minnen och platser
När jag var barn var detta svinstallar med ägare familjen Knutsson. Det brann. Dels kommer jag ihåg att vi såg det hemifrån, dels glömmer jag aldrig skriken från hundratals brännskadade grisarna när vi cyklade dit. Många var de och det märkliga var att de försökte hela tiden springa tillbaka in igen i elden! Många människor försökte förkorta lidanden och sticka ihjäl de stackars djuren som måste ha plågasts oerhört mycket. Jag hade en täljkniv med mig som jag lånade ut till en man som hjälpte till att avliva dem. Lukten var också så grym!
Hallsbergs stationshus är fortfarande en stilig byggnad. De såg ut så här stationshusen från andra hälften 1800-tal. Här blev järnvägsstation 1862 eller strax därefter så det måste ha varit ungefär då. På övervåningen var det bostad för stinsen. Han hette Dalhielm när jag var barn, respekterad i lilla samhället.
Tjejstatyn har stått länge framför stationshuset. När jag var barn så var det förstås populärt rundkör här.
På senare år har rallaren kommit hit. Han är tydligen gjord med motorsåg och har varit omdiskuterad. Fast jag tycker han är fin.
Berga gård är i sina ursprungliga delar väldigt gammal, kanske k-märkt. Här lär ha varit någon sorts kaptensbostad, i alla fall för officer, tillhörande Sannaheds kompani en liten bit härifrån. Men man kan tänka att kompanichefen skulle inte behöva bo mitt smeten utan lite mer anständigt en bit ifrån.
Numera sysslar man med klassisk byggnadsvård här
Höghus byggdes i Hallsberg redan på 60-talet tror jag. Och vi var många som undrade varför man måste bygga höga hus när hela Närkesslätten bara väntade på att bli bebyggd. Men säkert var det ändå klokt. Nu byggs ett par nya en liten bit längre bort. Verkar vara kommunala hyresrätter till rimliga priser och många står i kö, kanske många äldre som vill avsluta hus-boende.
Blackstabacken har en tradition som jag inte ska skriva om. Men Håkan Nesser nämner den i alla fall i en av sina böcker, kanske i "Kim Novak badade inte i Genesarets sjö"
Ok, vi var i Kumla också för att äta god lunch!
Kumla har ett konstverk på torget, vet inte vad det kallas i folkmun
Det här huset passerade vi mellan Herrfallsäng och Kyrkbyn. Det minns jag, glada minnen. Mina föräldrar var IOGT:are och här höll föreningen till. Säkert ett gammalt missionshus med det tornet. Vi barn lekte här och det var ett hus man kunde springa runt i, dvs murstock o skorsten var i mitten och så kunde barn jaga varandra i rundbana, och det gjorde vi. Sen började mamma sätta eget vin och då avslutades IOGT-perioden. Men så många procent blev det inte i mitt föräldrahem
Tja och det här huset växte jag upp i. Ville inte åka för nära och inkräkta. Det är numera sommarhus och väl omhändertaget. Uteplatsen här är byggd på senare år.
Mer om besöken i Skogaholm och Hultsjön senare.
Livligt djurliv runt Hallsberg!
Vi åkte runt och spejade på platser att minnas från min barndom, pratade om vilka som bodde där då och nu. Och då såg vi en hel del djur, bl.a. dovhjort som här. Ofta är de skygga men här gick tre stycken nära vägen uppe i Skogaholm. Vi såg också kron men jag lyckades inte fånga någon på bild.
Tydligen är hjort vanligt djur numera. När jag var barn var det en ovanlig syn och då sa man alltid att de kom från Boo, Brevens bruk
Rådjur var det också gott om. De var däremot inte särskilt skygga, vana vid att leva nära människor. De här två låg precis bredvid det som var Lekmans när jag var barn. De fortsatt lugnt att ligga kvar, mumsa och äta fast vi stannade med bilen! De reste sig inte ens upp!
Hallsberg ligger ju på Närkesslätten, det finns alltså stora fält. Där fanns just nu rekordmånga svanar och gäss som vilade sig på resan neröver till varmare länder. Varje flock var så där 50 - 100 fåglar och vi såg säkert minst 6 - 7 såna här samlingar på en rundtur
Fortsätter senare idag med mer bilder från Hallsbergsresan, mer av platser och hus och minnen
Byggnader i Hallsberg
Jo, jag har varit några dagar i min barndoms bygd, Hallsberg. Här kommer några första reflektioner från det besöket; byggnader och annat
Pampiga Kyrkskolan där jag gick i sex år. Det fanns bara tre klassrum i det här slottsliknande huset. Ovanpå var två lägenheter då, en stor och flott till folkskolläraren / kantorn och en liten till småskollärinnan som inte förväntades ha familj. Mina första år här, 1957 - 58 fanns inte innetoalett på skolan utan det var en länga med utedass längst ner i trädgården. ;-). Oj så gammal jag måste vara som har upplevt det! Ha ha...!
Skolan byggdes av välbärgade Bäckabönder i slutet på 1800-talet tror jag. Då hade det nya Hallsberg växt fram. Byggarna av Västra Stambanan från Göteborg o från Stockholm möttes i det som idag är Hallsberg och det var år 1862. Då var många av husen i Hallsberg matställen och övernattning för järnvägsresenärer som bytte tåg och för rallare. Olika typer av service erbjöds ( inga detaljer!) Men kanske ville de ofta religiösa och rekorderliga bönderna visa upp en fin skola som motvikt mot det lättsamma livet inne i det lilla samhället. För det här ser ju lite överdrivet ut för att vara en enkel byskola med tre klassrum. ;-). Det är bara mina tankar, jag vet förstås inte
Så småningom hamnade jag i realskolan i Hallsberg, ett snyggt hus från framsidan, bild nedan.
Där upp på översta våningen hade vi kemi och fysik inkl lab.
Pampigt hus är det, gamla realskolan. Numera privatägt tror jag, inte skola i alla fall. Gissningsvis byggt i slutet 1800-tal att döma av arkitekturen. Jag gick där. Första året i sal H7 högst upp mot tingshuset. Och jag hade fönsterplats, såg uppståndelsen runt Olle Möller-rättegången i tingshuset bredvid när det begav sig för länge sedan
Här var ingången. Säkert är huset sålt idag till privatperson, men jag vet inte. Till höger det som då var aula, där morgonsamling hölls innan skoldagen startade. Det var då värdegrunden trummades in i oss om man nu ska använda ett modernt uttryck. Morgonsamlingen handlade mycket om hur vi skulle vara mot varandra, ofta med kristen bakgrund i tal och sång och musik. Kanske behövdes det i någon form i dagens skola också, tid avsatt för värdegrund att starta varje dag med?
Tingshuset bredvid skolan är pampigt. Fast inte tingshus nu förstås. Vet inte vilken ägare det är men där huserar ett företag i alla fall
Motalabommarna hette det här stället alltid förr och tydligen nu också. Men enligt rykten så ska den här platsen bort om några år, spåren ska tas upp och spåren till Motala gå på annat plats i Hallsberg. Järnvägen till Motala ska visst fortsätta gå i alla fall sägs det.
Terasshus finns både i Hallsberg och Kumla, himla fina. Bror och svägerska bor i ett av dem
Tripp, Trapp Trull hette de här tre husen efter Storgatan, fast ett är borta, kanske Tripp. Trapp är i alla fall under renovering eller rivning, vet inte vilket.
Mer senare om det här besöket
Gamle Jazz kommer hem idag!
Jazz har varit med Roland och Hej i Norrland för några dagars harjakt. Den blev lyckad, han hade fart på tre stycken som fälldes. Idag kommer han hem igen. Jazz är 14 år, en snäll och duktig hund. Och fortfarande fin. Han har alla fina mörka färger kvar och bruna vackra ögon. På huvudet har han alltid haft som en tuppkam. Svansen blev lite kort. Han fick kallbrand i svanstippen så den måste kapas, men det är inte så viktigt. ;-) Vi har god åldringsvård på Liane. ;- )) Jazz kan välja sina liggplatser fritt och gör lite som han önskar och vill numera gärna vara i fred för busiga valpar. Man bara älskar den här hunden. Gott att allt gick bra i Norrland och att han kommer hem idag!
