Inga Magnusson

... fast det är fortfarande lågt vattenstånd på många håll i sjöar och vattendrag. Vackert är det i skogen med små rännilar och så låter det så fint när det porlar.

 

Kuriosa är det att äga en bunt handdukar från krigsmakten Sverige! ;- )) De är vävda av grovt tjockt linne, perfekta att ha till att torka kött torrt exempelvis. Jag köpte dem för många år sedan på ÖB som då hette Överskottslagret, eller kanske Överskottsbolaget, vilket betydde att man sålde ut sånt som försvaret inte behövde längre när det i princip skrotades. . Och jag kan tänka mig att handdukar märkta med KRIGSMAKTEN inte längre var aktuella att använda när man bytt namn till Försvaret. Vore roligt att veta när namnbytet skedde. Kanske någon gång på femtiotalet? I så fall är handdukarna minst 70 år gamla. Men funkar perfekt som handdukar ännu. 

Häromdagen var det en flock såna här fåglar bakom vårt hus. Jag kollade och försökte känna igen dem men de var nya för mig. De hade en liten blodröd fläck ovanför näbben men inget mer rött. Färgteckningen på kroppen var i skarpt mönster, särskilt det vita på vingarna. Jag tog hjälp av min gamla fågelbok och av google förstås. Och kom fram till att det borde vara gråsiska, men jag är inte helt säker. De ser enligt boken ut som grönsiskor men har inget gult och grönt på sig. De lever här bl.a. gärna i flockar del av av året. De väntas flytta neråt mellaneuropa under den kalla årstiden. Kanske samlar sig i grupper nu för att dra tillsammans på den långa resan.

Han gläder oss varje år med Packmopedsturné som uppträder här och där i Värmland, bl.a hos oss här på Silleruds Hembygdsgård. Det evenemanget drar så där 500 - 1000 besökare. Göran bor ju förstås i Värmland och hn har en del  att visa besökare på gården. Vi besökte honom för några år sedan och fick med oss den här. En favvo är det. (Lite översättning för den som inte är van vid värmländska; "dreten" betyder "skiten") 

Det är klart att hon kommer att kunna skrämmas med den här!

 

Precis när jag tog en bild så kom en talgoxe och flög  framför kameran. Den fastnade också på bilden förstås. Så här ser en flygande talgoxe ut! ;-))

 

Här var hon ganska liten, kanske ett år gammal. Ögnen var blåaste blå och det är de fortfarande. Tänk så dumt att man inte skriver på bilderna när de är tagna. Sen efteråt får man gissa. Den här bilden har vår gode vän fotografen fixat till så här fint. Känns viktigt att ha en del pappersbilder också. Bilder som vi tar med nya tekniker kanske inte går att se alls om 20 år för vi saknar den apparat vi skulle behöva för att ta fram dem. Papper finns länge, särskilt detta som är rätt åldersbeständigt. 

Inte så lätt med branta sluttningar och väg nedanför. Flera hjälpte till och det blev fint.  Huset ligger tjusigt med utsikt över vatten, Bäcketjärn. Träden var stora och det blev mycket rester, men med rätt maskiner så försvinner det också. 

... stod på samma plats nedanför Liane igår igen. Hon åt länge och väl utan att låta sig störas av oss som satt i bilen på vägen. Hon är ljus i huvudet, på fotot häromdagen såg det ut som om hon hade bläs. Men kroppen har mörk fin färg så hon är nog inte gammal.  Nu syns att det i alla fall att det  är ett hondjur, ko som mist kalven under jakten eller en kviga. Älgar ser ganska dåligt, de litar mer på det de känner på lukt och det de hör. Man ser att hon vrider på öronen för att få koll på läget.  Roland såg henne i går morse också och då hade hon en liten tjur med sig.  Film på henne på min facebook.

Det var länge sedan, har mest haft grönt nu ett tag. Snapsglasen är Nobelservisens och vattenglasen är de gamla slipade Kostaglasen som mina föräldrar  köpte på fabriken någon gång på femtiotalet. En kusin till min pappa jobbade där, inte med att blåsa glas men med nåt annat, vet inte vad. Men vi fick i alla fall gå in och se alla delar av produktionen. Jag minns det besöket än. 

 

Den här står just nu nedanför Liane och mumsar och äter gräs. Jag kan inte se riktigt vad det är för älg, men gissar på en kviga. Hon är ljus i huvudet och har en liten hakpåse, inga horn som jag kan se. Men osvuret är bäst.

Jag vet att man kan övervintra pelargoner men jag orkar inte med projektet. Mamma hade pelargoner som levt många år ute på sommaren  och i jordkällaren på vintern. Men jag slänger och investerar i nya varje år. Det är ingen jättekostnad, jag har inte så många. Nu har ljungen kommit på plats, den som ska lysa upp runt huset under vinterhalvåret. Och jag ska vattna dem tills frosten kommer enligt info från hjälpsamma vänner på facebook och här på bloggen.

En hel del ser ut så här också. Det är kött som ska skäras till  grybitar eller malkött. Och det som blir över blir hundmat. Numera är det rimliga mängder efter jakten, tror det var 12 kilo på varje köttlott. Men några av oss var med på den tiden det kom balja med så där 60 kg obearbetat älgkött, direkt från slakthuset. Det var slitsamt. Det vi får nu är lagom. 

Sån lyx blir det bara en gång varje år. Jägarens belöning för strävsam insats och det blev det igår. Köttet hämtades i Nysäter hos Frank. Jag frös in det stora bitarna och så åt vi det här fantastiska köttet. Imorgon ska jag skära det som är mindre stycken. Marigt att känna igen bitarna när de är så små som nu. Blir osäker om det är framdelskött eller bakdelskött. Och det är ju viktigt att veta för matlagningen sen. Men det löser sig. Roland hittade gula kantareller på morgonens harjakt och de räckte precis till såsen. 

Här är min tallrik; längst upp till vänster rödkål hemmagjord (måste få recept på den!), till höger uppe är baconrullad rödkål, nedanför en bit av harsadeln också omlindad bacon, potatis och god sås.

Vi hade med bubbel Fürst Metternicht och de andra två gästerna fixade smarrigt tilltugg; en variant med räkröra och en med salt kött + pepparrot. Fast man får passa sig och inte äta sig mätt redan.

 

Det vill bli som små grupper  i huset. Här på min mammas gamla byrå så finns en sån. Byrån var från början en del av hennes möblemang med röda och svarta lackfärgade möbler. Det fanns en piedestal, ett nattduksbord, tvättkommod,  en byrå och ett par stolar. Sen blev möblerna avlutade av min mamma och målade i ljust gul färg och till slut lutade jag av all färg på byrån. Grupparrangemanget består av två akvarellbilder som en god vän har gjort och som jag är väldigt förtjust i, en blombukett från trädgården och ett litet vildsvin som vi fått av goda vänner inhandlat i Brunskog tror jag på hantverksmässa.  Sen gäller det att hålla sitt arrangemang fritt från grejer som bara vill hamna där för tillfället. ;- )). Nästa inlägg blir recept och bilder från den fantastiska måltid vi åt igår kväll med hare som tema. 

Nytt tak, nya knutar, nya rännor och rör, målat det vita. Nu är det färdigt och ställningarna hämtades idag. Taket är snyggt ljusbrunt, det som heter tegelrött, är inte rosa som det ser ut här.  Klätterväggen har fått en fin bakgrund. Roligt att se det färdigt. Lite i taget får man hålla hus och uthus i ordning. 

Efter gårdagens husvård, inne och ute, så var det fortfarande 3- 4 timmars dagsljus kvar. Vi diskuterade olika alternativ för resten av dagen, plikter eller inte. Och det blev inte plikter, det blev rådjursjakt med Seffrin. Han är ju alltid superentusiastisk. Vi släppte honom och hittade rådjursspår och fejningar efter några minuter. Seffrin fick upp rådjur efter ytterligare 5 minuter. Sen drev han bra med hörbart och tätt skall,  höll spåret i 1,5 timmar med bara kort avbrott. Vi såg rådjur två gånger men varken hos oss eller hos en god vän blev det skottchans. Till slut fick vi ta bilen och genskjuta Seffrin då han drev ut på stora vägen. Det var en hel del bilar på den och vi var tacksamma att vi kunde haffa honom direkt. Tack pejlen! Sen avbröt vi, släppte inte om,  för det är inte så trevligt att jaga när mörkret närmar sig. 

Frostade av en frysbox och medan den tinade så tog jag mig för att putsa ett litet fönster. Vi har såna där 70-talsfönster som ska skruvas isär och putsas mellan. Men det var ingen bra idé. Det var alldeles för kallt idag. Jag gnodde och gnodde med hushållspapper men det blev ett slit innan rutan var torr.Lade ner projektet när det här fönstret var klart. Får ta de som återstår en varmare dag. 

Vi hade gäster till eftermiddagskaffet idag. Himla spännande pratstund! En av dem har vandrat i Sarek flera gånger, tre veckor varje gång, och inte Kungsleden utan egen vandringsväg med tält!! . Vi fick se video tagen på lekande brunbjörnar därifrån, tagen på bara 10 meters håll!! Föreståndaren för Nationalparken hade inte sett något liknande på 20 år. Och vi pratade jakt i Sverige och Tyskland. Bl.a. fick vi klart för oss att i hela Tyskland gäller krav på jaktlicens för jakthundar. De måste göra prov, beroende på ras, som visar lydnad och jaktskicklighet. Det unga paret äger en tiroler bracke-hund på 5 månader. Så söt! Man jagar mest vildsvin förstås. 

 

Och så till föremålsamlingen som var med i dukningen till eftermiddagskaffet:

I mitten en bit av Berlinmuren, den som föll 9 november 1989

En ensam sten i glasburk från en av pyramiderna

Korall från söder om Japan, Okinawa tror jag

Stenar i den svarta muggen från Crescent lake utanför Seattle, där Rolands släktingar jobbade i skogen för länge sedan

Och en trädfossil från USA någonstans. 

Dukningen blev på vilttema och maten också.  Mattallrikarna har alla olika motiv från vilda djur. Assietterna är målade av Harald Wiberg med olika motiv och jag skulle gärna köpa fler.  Letar ibland på Blocket Dryckesmuggarna är från klostret Taizé i Frankrike alla med lite olika glasyr.  Roligt att kunna ha ljus på bordet igen nu när mörkret faller på. 

 

Agenda för dagen är att försöka frosta av en frysbox nu innan älgköttet kommer. Hoppas jag klarar det utan ryggskott. Inte så himla bekvämt projekt. Och eventuellt putsa ett fönster.  Sen har vi nog ett par gäster till eftermiddagskaffet tror jag. 

Till vänster barnbarn Lou och till höger hennes kusin Bonnie. De trivs bra ihop, ungefär lika gamla. De träffas ofta och växer upp nästan som syskon.

... tillbringade hela gårdagen i modrens höstastrar. Jag såg den av och till flera gånger när jag var ute och pysslade i det fina brittsommarvädret. Till slut tog jag en bild, räknar med att det kan vara säsongens sista fjäril. Fantastiskt att höstastrarna blommar så rikligt i år. Jag tog med från mitt barndomshem för länge sedan och de har snällt spridit sig, utan minsta omvårdnad. Tyvärr blommar de inte alls om hösten är tidig och tvärkall. Är nog egentligen tänkta till en annan klimatzon än här, för jag minns att de blommade varje höst i Bäck, zon 3.  Men som sagt i år är det blomprakt, vackert blått och gult. Det är bara att njuta av dem.

 

Uppdaterat om amiralfjärilen. Fjärilen på bilden är alltså en amiralfjäril, jag googlade förstås. De lever märkligt, flyger  till oss från medelhavsområdet på våren / tidig sommar, parar sig här i juni, lägger ägg på nässlor. De blir nya fjärilar i augusti. De nya fjärilarna  flyger ner mot varmare länder frampå höstkanten, medan föräldragenerationen går under i vår kalla vinter.  Något universitet i Bern ville ha hjälp att kartlägga amiralerna och tar emot rapporter om iakttagelser, så jag fyllde snällt i en liten rapport om min fjäril. Hoppas den här vackra amiralen överlever flygstrapatser som väntar den snart,  genom regn och storm, över alper och sjöar. Helt ofattbart att en liten bräcklig fjäril kan flyga till Medelhavet!!!  Och sen hitta tillbaka till sin födelseplats i juni nästa år igen.

 

... snossar med katten Morris. Två katter finns i familjen, Morris och Vilda,  och de tillhör en ras som är social, annars är katter inte sociala. Minns inte vad rasen  heter. Men de här två har hängt med länge nu. Tror det är korthårig oriental.

Det blev inget rådjur men väl svamp. Vädret är jättekonstigt men svamparna gillar det, fuktigt och varmt. Nu är det riktig höstvärme, med 10- 15 grader plus nattetid och runt 15 plus på dagarna och ibland varmare i solen. Ibland känns det som om vi haft sånt här väder sedan i våras. I somras var det 15 - 20 grader enligt termometern men det blåste en kall nordan varenda dag, urtrist! Det är trevligare att vara utomhus nu än det var då. 

Först i morse tidigt  jagade Roland o M.Z. hare. Det var bra jakt och haren kom till M.Z. men lite för snabbt för skott.  Sen släppte Roland o jag Jazz mitt på dagen, han gjorde någon repa runt men vi avbröt när han började cirkla runt gamla älgvåmmar! :-(

 

Vi släppte tax Seffrin istället och han fick opp rådjur  efter så där 10 minuter. Jag såg djuret ett par gånger rätt nära och gissar att det var en stor killing. Den fintade Seffrin i trånga bukter på ett sätt som vi nog aldrig sett ett rådjur göra förut. Det var flera gånger precis framför oss men vinklade bort bakom täta buskage och fortsatte runt oss i kors och krok.. Spännande var det i alla fall. 

Det vinet blev vi bjudna på igår kväll i Lianegrillen! Smakrikt  sydamerikanskt vitt vin, producerat i de kalla höga öknarna i Chile med mycket sol.  Vi har alltså haft fyra  jaktgäster på Liane över helgen. En av dem M.Z. sysslar med vin och sprit yrkesmässigt. Han och hans familj uppfann bl.a. glöggen Dufvenkrok som varit vår favorit i flera år. En himla rolig kväll hade vi och en av de medföljande kunde spela på den digeridoo som finns i Liane-huset!! Det är mirakulöst. Inte många kan spela det här australienska instrumentet som egentligen bara är ett trärör. Många skratt blev det under kvällen både p.g.a. digeridoon och annat! Grillknyte med oxfilé, rostad potatis, potatissallad, fläskfilé blev det. Mysigt i Lianegrillen när mörkret faller på och man har marshaller tända runt om. Till slut  får grillbädden bli en brasa som bara värmer och man lägger på några vedträn vartefter.

 

En kantig brun hatt, en murkla kan det vara? Jag är inte så bra på svamp och murklor vågar jag inte äta i vilket fall. Men det var en liten grupp såna här svampar på ett ställe i ett stenigt kalhygge. 

 

Lördagen har varit full av plikter för oss båda. Det var köttdelning hos Frank för en del av älgjägarna. Och delning av markägarkött. Styckning av ett rådjur som hängt några dagar. Och en hel del andra bestyr. I kväll blir det nog grillknyte i Lianegrillen. 

Älgfräs på älgfärs som ska frysas för att kunna bli soppa, mackor eller köttfärssås snabbt. Vildsvinsgryta blev det också med mycket svamp i syns i pannan och rotsaker som jag gärna kokar först lite för att de ska behålla smaken i grytan och inte allt smakar lika. Vilsdvinsgrytan får också enbär och andra kryddor. Bra att ha för att tina upp snabbt och äta till vardags. Roligt att laga mat när det är gott om tid som det är numera! ;- ))  Det blev rådjursjakt också men mer om den imorgon, hinner inte göra i ordning bilderna nu. 

 

Här är Therese recept på vildsvin

 

Halv dl honung, färsk timjan,  en citron pressad

2 kg vildsvin

 

Bryn i pannan med salt och peppar

In i ugnen med övrigt,  110 grader så där en och en halv timma (platt stek) till 70 grader inne i steken.

Vila

Gör sås på skyn med grädde.

 

 

Barnbarn Lou är drygt två år och det mesta går i "vardagsbestyr", dvs säga "lägga barnen" och som längst ner "laga mat". 

 

Och jag kan slå vad om att både inredning och möbler är desamma som när jag var här första gången på 70-talet, alltså säkert  50 år gammalt. Och det håller än,  träpanel på väggen, korslagda värjorna, heltäckningsmattan, älgtrofén, bilden på bron osv. Möblerna kan var omklädda men tror att de är samma annars.

 

Vi hade anledning att besöka Karlstad igår eftermiddag och framåt kvällen tog hungern ut sin rätt. Första matstället vi besökte hade bara vegetarisk buffé och så högrev!! Det var inget för oss. Nästa ställe berättade direkt i entrén att gästerna  bara kunde beställa via app, alltså ingen serveringspersonal till det. ;- )) Vi som gärna vill veta mer om maten och diskutera olika alternativ på  menyn, vände direkt på klacken och gick ut.  Till slut stegade vi iväg till klassiska Freden vid torget. Och där var allt som vanligt. Det går till och med att få den traditionella lövbiffen med kålsalladen och bearnaise.  Den tog vi, blev nöjda och mätta.

 

Jaktlaget med drivare samlade på Liane idag! Älgjakt är mycket väntan. 

Detta var en råget, rätt så klart. Hon mumsade och åt ivrigt. 

 

 

Och vi är förtjusta i den. Hela kvällen igår brann det en fin brasa i den här Wamslern medan vi 6 stycken  babblade på och firade födelsedagsbarnet i hans hus. Nu drömmer vi om en sån här spis  på varje våning på Liane. Det skulle vara kanonfint. De vedspisarna som är där funkar men har nog gjort sitt. De är väldigt gamla och har använts flitigt  genom åren. Vitsen med en Wamsler är att man ser hur det brinner hela tiden, så himla fint är det och värmer ordentligt, samtidigt som det går utmärkt att laga mat på den.  Sen är jag väldigt avundsjuk på stekgrytan som står på spisen! Jag har en sån efter min mamma fast modell mindre och den är urgammal. Fast det är en annan historia.

 

 

Mikael, grannen, har skjutit en älgkalv öst om Långtjärn för Ringo.  Inga rapporter om drevlaget.

Ca 65 pers.

 

Så här kommer det att se ut i skogarna några dagar framöver, jägare på pass.  Jag skriver väl som vanligt lite här på blogg och facebook när jag får rapporter om älgar som fällts.

 

Det kommer att vara ca 65 deltagare i jakten på Harnäs Viltvårdsområde, som är det område Lianes mark hör till. Harnäs VVO är rätt stort, 3750 hektar.  Liane är bara så där 160 hektar, det skulle inte vara särskilt effektivt att jaga älg på så litet område.  Det finns alltså  lagreglerat att älgjakt ska ske  i större områden. 

 

De flesta som är med på Harnäs är skyttar och kommer att sitta på pass. Några har hundar (ofta jämthund eller gråhund)  med till jakten. Numera är det rätt få som går med i jakten som drivare, bara  9- 10 st. Man brukar dela upp jaktlaget och jagar av mindre områden i tur och ordning. Drevlaget börjar idag i  Västra Boda, sen till Gyltenäs. Hundlaget startar vid  Långtjärn, väster om Lintjärn, sen Bryngelsbyn.   Det var samling på Tjolitta igår kväll för deltagarna med genomgång av årets jakt. I stort sett alla deltagare var med.

 

Jakträtten är knuten till markägande.Om jag fattat det rätt så ger en fastighet på  minst ungefär 2 hektar jakträtt. Tror länsstyrelsen bestämmer vilka fastigheter som har jakträtt. På Harnäs har två personer rätt att jaga på fastighet som är upp till 50 hektar. Sen blir det rätt att jaga  för  två personer till för varje 50 hektar ytterligare  som fastigheten består av. Tror att det är så, men jag är inte helt säker,. Varje viltvårdsområde bestämmer det. 

 

Jakt med drivare går i princip till så att skyttarna placeras efter en skyttelinje med ofta i förväg utmärkta / röjda pass. Jaktlaget har arbetsdagar till sånt. Det finns ofta också sidopass. Drivarna går mot skyttarna, i bästa fall med älg framför sig. Man håller kontakten med varandra genom rop eller visslor eller tutor. Kompass o karta är bra att ha med också. Någon har ansvar för att sätta ut drivarna  på en linje innan man startar på given signal / tid. Det låter farligare än det är, terrängen är bra kulfång och skyttarnas skjutvinkel är given. Drevet avslutas en bra bit innan man når fram till skyttarna och de gör då patron ur. 

 

Älgjakt med hund går till så att skyttarna i princip ställs ut  runt ett område. Inne i området  går hundförare med hund. Hunden letar vittring av älg. När den hittar älg så skäller den på älg som står stilla, ståndskall och går tyst efter älg som förflyttar sig. Det syns på hundpejlen var ekipaget befinner sig så skyttar som ska se upp för älg kan förvarnas på radio. En spännande jaktform om hundföraren rapporterar via radio vad som händer. 

 

Roland och Dan Wahlström är ordinarie jaktledare här på Harnäs, biträdande / ersättare är Lars-Åke på Elgtån, Johan Hofström och Anders Gunnegård. Roland har varit med på älgjakten sedan han var 14 år, så det blir 50-årsjubileum i år för hans del. ;-))

Imorse sköt Roland en hare för gamle Jazz. Han jagade lagom länge, någon dryg halvtimme

 

 Som sagt; det är Rolands pappa Thyko i mitten sittande med spaden framför sig. Och bröderna Sven och Ragnar på Holstorpet längst upp till höger. De andra känner jag inte igen. Det måste ha varit ett kämpaarbete att bygga en travbana med enkla hjälpmedel på den tiden, hästar och handkraft. Den lär ha byggts på rekordtid. Innan man hade en bana att tävla på så kunde man enbart använda sjöisarna, alltså bara på  vintern.

 

Sen kan jag tycka att det var dåligt gjort att inte den / de som fanns kvar av de här tappra kämparna inte blev bjudna när banan firade något jubileum för rätt länge sedan.

Viltsoppa blir det ikväll helt enligt tradition.  Vi bjuder älgjägarna på det och lite prat inför kommande veckas jakt. Den börjar på måndag och pågår tills årets kvot är fylld.  Det är mycket soppa och den går nog inte åt, men går bra att frysa i lagom portioner. 

 

Vi började bygga i april 1977 precis när jag kom hem från BB med lille Mattias,  yngsta barnet. Markus var ett och ett halvt och Malin tre år då.  Och vi flyttade in till älgjakten i oktober det året, helt enligt planerna. Ok, allt var inte klart i huset men det gick i alla fall att bo där. Ett bra hus blev det. Tre ungar,  hundar och en katt  rymdes också i det. Fast visst kan man fundera över om det är vettigt att vi två personer fortfarande  bor kvar i ett så stort hus.

Idag fredag blev taket på magasinet på Liane klart! Det var ju beställt i rätt mått och gick rätt fort att sätta opp. Nu fattas bara stuprör tror jag, rännor ser ut att vara på plats. Evert och Erik sitter på nocken.  Skönt att det blev färdigt till älgjakten. Imorgon lördag börjar älgjaktgästerna in och jag ska bjuda på soppa imorgon kväll, viltsoppa. Nu ska vi åka o fira en födelsedag och att vi bott i vårt hus exakt 40 år. Det är ofattbart länge!  Vi började bygga när jag kom hem från BB med yngste sonen, Mattias. Det var i april och så var det klart för inflyttning till älgjakten, vilket var målet.

 

Och rör o rännor! Hela paketet skickas upp på ställningen vid magasinet. Ett varsamt precisionsarbete styrt av handrörelser som är magi för oss som inget begriper.;-)) . Roland och Erik tar emot. 

 

Fantastiskt väder har vi haft idag. Det började i morse med lite frost och fin soluppgång. I solen var det varmt under dagen, så jag  plockade bort vinterståndare nere på Liane i solgasset och kapade buskar och rensade runt vårdträden. Det gick inte att vara inne och putsa fönster i det vackra vädret som jag hade tänkt. Grovtvätt har jag gjort i alla fall med en del bäddmadrasser och täcken. Bra tork med lite vind och mycket sol. Sen får tumlaren göra resten. Och en långpromenad med Seffrin blev det, drygt 3 kilometer. Nu ska vi snart begå ankan! Så spännande. 

Det är vackert på hösten när löven är gula, organge och röda. Det är ett färgskådespel när solen skiner.  Men nu är det förstås, som alltid, slut när höststormarna sätter in och blåser bort lövverket. Kala träd har också sin tjusning men det låter vänta på sig ett tag. Och visst märks det att det är höst, på måndag börjar älgjakten här. Men redan under helgen kommer de första jaktgästerna.Det blir liv och rörelse i bygden. Barnen är lediga från skolan under älgjaktsveckan, en tradition sedan länge. Egentligen är det samma lov som andra kommuner har i skolorna vid Allhelgona, som höstlov.

 

I kväll ska vi till goda vänner och äta något jag tror vi aldrig ätit förut; anka. Det ska bli spännande och jag ska ha med förrätt enligt önskemål från värdparet. Vi gläder oss åt att ha flera goda vänner som är matglada, det blir trevliga sammankomster. Dagen annars idag blir fylld med grovtvätt, sånt som behöver solsken för att torka, strykning, kanske något fönster till puts och någon timme jobb vid datorn. Och något gående med tax. 

Det tickar på med magasinet på Liane. Roland strävar och spikar. Vita knutbrädor blev det idag och imorgon kommer kanske taket. Det blir enkelt plåt, är ju bara ett uthus. På bilden ovan syns väl hur mycket större det nya taket blir och det har fått vita breda vindskivor. Tror det ska bli vita rännor och stuprör också, men det får tiden utvisa. Klätterväggen är på andra gavelsidan. 

 

Jag tog två älglöss  i skogen igår eftermiddag trots heltäckande klädsel och huva, men det kliade fortfarande  när jag kom hem. Jag tog då fram den nyinköpta luskammen och drog genom håret. Och minsann där fastnade en liten otäcking till!!  Jag hittade bara den och det kliar inte längre.  Är tacksam att luskammen fungerar, jag var osäker när jag köpte den. De här små krypen är svåra att hitta annars, de är som små trådnystan. Och nu är det massor av dem i skogen. Luskammen rekommenderas, finns i någon form på de flesta apotek.

 

Idag ska jag komma ikapp med tvätta / stryka och en del annat inne. Men fönsterputs får anstå, det regnar.

Det slutade regna och solen kom fram så det blev varken fönsterputs eller tvätthantering i dag på eftermiddagen. Vi gick till skogen med taxen Seffrin istället. 

Bonnie och Bobo, som är barnbarnens kusiner i Stockholm, var ju med och plockade upp vår potatis. De åkte bil hem och kunde ta med sig en kasse potatis. Nu har det blivit chips, högt uppskattade. Så roligt att äventyret i potatislandet fick en så fin final! Vi glädjer oss åt att få träffa de här fina barnen och deras föräldrar rätt ofta, det är nästan som bonusbarnbarn.

 

Idag tisdag är en mellandag utan stora förpliktelser. Ska avsluta gårdagens flitiga tvättande med inplockning och sortering och lite strykning. Någon matlagning blir det och så hinner jag kanske putsa något fönster. Någon timmes jobb vid datorn kan det bli (inte surf och nöje utan jobb!) Och gå ut med Seffrin förstås.  Vädret får styra hur det blir. Inte fel att vara pensionär. Jag kommer att stå ut, absolut.

Utsikt genom fönstret hela dagen! Fast jag tycker om hösten, med solsken + frost eller lite lagom ruskigt väder, regn och blåst. Det inbjuder till att vara inne, ingen stress att gå ut i friska luften. Jag har tvättat, strukit och gjort en del jobb vid datorn. Glad att jag gjorde utepyssel igår, med diverse släng av sommarblommor och plantering av vinterväxter. Längst ner i bilden syns ljungen som nu finns i blomlådorna under fönstren. Och som vanligt kommer jag inte ihåg om man ska vattna ljung eller inte. Kanske någon som vet?

På vanliga pejlhalsbandet sätter man på Easy Hunt så här.  Om inte pejlen funkar så funkar oftast Easy Hunt. Det är en extra livförsäkring för hunden, viktigast i vargområden där man aldrig vet om hunden kommer tillbaka levande. Pejlen har sitt eget spårningssystem med handenhet med karta inlagd, skallindikator osv. Easy Hunt  går överallt där mobilen har täckning, man ser på karta i mobilen var hunden är och man kan ringa upp och höra om han skäller. ;-)) Till o med lille taxen Seffrin kan ha både pejl och Easy hunt på sig och blir inte hindrad. Nu är han ju en stor tax, vet inte hur det funkar på en som är snäppet mindre.

1:a oktober börjar rådjursjakten med hund. Seffrin fick komma ut imorse förstås välutrustad med nyuppdaterad pejl och Easy hunt spårning för mobilen. Han kan också ha båda på sig. Men av någon märklig anledning så fick han inte opp alls. Underligt eftersom vi sett rådjur i stort sett varje dag den senaste tiden, man kan nästan tro att de har en almanacka! Enda förklaringen kan vara att det blåste rejält. Det kan vara en svårighet men borde inte vara ett hinder. Bättre lycka nästa gång om han inte drabbats av noskvalster! ;-)) Fast det är nog inte det, när vi korsar rådjursspår på vägen så känner han vittringen och driver i kopplet. 

Igår kväll festade vi på Gunnar Glöersens röding. Han är den duktigaste jägare och fångstman vi känner och från honom kom alltså den här rödingen fångad i Vätterns djupa vatten. Den har legat i boxen några veckor och väntat på rätt tillfälle. Igår kväll kom det. Röding heter alltså Saibling på tyska och Arctic Char på engelska.  Har aldrig gjort hel röding förut så jag kollade på recept på nätet. Där stod att man skulle snitta skinnet (vet inte varför) krydda med salt och peppar utanpå och inuti och fylla med dillkvistar, sen 20 minuter i ugnen 200 grader. Därefter en stund i folie. D. skar upp den snyggt och vi kunde lägga upp  fiskbitar nästan utan ben. Till fisken blev det kokt potatis och ärtor (skulle ha varit morötter men jag hann inte skala) och så drack vi den goda Chablin som vi fick av Peter F.  Såsen blev 5 dl creme fraiche (kunde ha varit mer till oss fyra personer!)  blandad med  en burk Vänerlöjrom från Lillängshamnen och en hackad dillknippa.Alltså den här fisken var så otroligt god!!! Lyx att få äta vildfångad laxfisk från rena vatten, nästan omöjligt att få tag på. Den var lagom för oss fyra personer, allt gick åt.