Röris har jag fått!

Nu har jag fått Röris gymping-cd. Jag skrev ju om mitt behov av att röra mer på mig nu som pensionär. Och jag kom på att när jag hade klass så körde jag Friskis och Svettis Röris 4 (Rörelse i skolan)  2- 3  gånger i veckan som pausgympa med min klass. De andra dagarna var det disco eller rörelser med instruktioner på engelska. Varje klass hade jag i ettan och tvåan sen blev det annan lärare i trean. Så jag som hade tre omgångar klass kom att gympa med Röris i sammanlagt 6 års tid och gillade det. Det var lagom ansträngande, man behövde inte ner på golvet, blev inte jätteutsliten  och bra musik till. Instruktionerna var lätta att förstå. Nu ska jag testa och se om det här funkar för mig som pensionär, tanken går osökt till det som på dialekt kallas  "igenbarna" Ha ha...!
 Jag återkommer med rapport när jag kört ett tag. 
 
 

Pension o kondition!

Nej det blev inte så bra. Efter några månaders pensionärstid så känner jag att jag tappar en del i kondition. Det var oväntat. Tycker nog att jag rör på mig till vardags med hundpromenader och annat. Och lärarjobbet var ju knappast ett kroppsarbete, men det blev väl ändå en hel del spring under dagen. Mitt arbetsrum låg i källaren och jag hämtade rätt ofta elever två våningar upp och på andra ställen i den stora skolan. 
 
Pensionärslivet innebär ju sovmorgnar med frukost och tidningsläsning på nätet  i sängen, den går ju att hissa upp bekvämt. Det är förstås inte konditionsbefrämjande att tillbringa mer tid i sängen.
 
Jag måste fundera ut något sätt att kompensera bortfallet av rörelse. Ett alternativ är förstås att springa 20 gånger upp och ner i källartrappen, men inte så kul. Ska försöka hitta rörelse med någon musik till eller så någon stund varje dag åtminstone. Jag har börjat leta. Det borde vara något som stärker ryggmuskler, nåt som kan hejda litet begynnande ryggont. Jag tror ju att  sånt kan bero på svagare muskelkorsett så där  runt mitten, eller hur man ska uttrycka det. ;-)). Jag får kolla vad som finns, som passar gamla kärringar. 
 
 
 

Om "tid" som pensionär.

Det får nog bli en kategori för pensionär här på bloggen. Det är ju en helt ny period i livet för mig och visst är den värd lite reflektioner. 
 
Min tid har ändrat sig när jag nu blev pensionär på heltid. Känslan av total makt över den egna tiden är en svindlande frihet fortfarande, men det går väl över och blir gammalt o vant. 
 
När jag jobbade så måste min tid liksom hackas sönder i småbitar med planering av sånt som måste göras, och sen sättas ihop igen i ett pussel som inte lämnade några glipor över av spill i tid eller rum. Nu kan jag göra färdigt utan att snegla på tiden för den känns helt oändlig. Det ger ett livslugn som inte är fel, en sorts harmoni i vardagsliv. 
 
Ett exempel häromdagen: Jag såg någon lort på vårt gamla röda kakel  (sedan 1977!) över diskbänken och spisen, började ta bort det och upptäckte att hela kaklet nog behövde en rejäl sanering. Det blir ju fort fett och smuts både på själva kaklet och på de svarta fogarna. Jag röjde bort allt som stod och hängde framför, skrubbade och fejade tills det var helt rent och fogarna kolsvarta igen. Putsade med fönsterputs sist. Det tog nog ett par timmar  sammanlagt men det var med stor tillfredsställelse som jag kollade in det hela när det blänkte färdigt. När man jobbar och jäktar omkring så får sånt bli bara en snabb torkning av det värsta och resten får anstå. 
 
Jag inser nu att huset är fullt av halvdana projekt och massor av saker som bara lagts undan. Nu har jag äntligen tid att göra färdigt och få känna mig nöjd med resultatet. Det ser jag fram emot. Fast jag sysslar med en hel del annat också mellan varven. Att bara städa och plocka vore trist, det får bli när jag får lust.