År två som pensionär startade idag för mig!

Kollegorna började jobba idag. Jag tänker på dem och önskar dem ett gott nytt läsår!  Det var för min del alltid en dag med  positiv förväntan och glädjens återseende efter sommarlov.  Jag har haft ett roligt jobb och tänkte nog före pensioneringen att det skulle bli svårt att sluta helt. 
 
Men det är inga problem, jag känner ingen sorg över att vara kvar hemma idag. Det har varit en fin dag med vackert väder och bokläsning. Inte en så himla bra bok, men den duger och den skulle liksom läsas. Jag återkommer till den när jag är klar.
 
Det blev en njutbar dag idag och jag är glad att jag till slut, för drygt  ett år sedan, bestämde mig för att sluta jobba. Jag accepterade att bli avskedad vid ålder 67 så som praxis är i kommunen, ville inte hänga kvar på timtjänst.
 
Tiden går fort men utan stress. Jag hinner göra färdigt sånt som påbörjats och i lugnt tempo. Men det blev inte alls långsamt som jag fruktade innan. Känner mig frestad att använda en sliten klyscha; fattar inte hur jag hann med att jobba förut. 

Pensionärstiden

Nu har jag varit heltidspensionär ett tag, nästan ett halvår. Pensionärslivet börjar ta form, hitta sina rutiner.
 
Först får jag väl konstatera att det inte alls blev så illa som jag tänkte mig innan. Visst kan jag sakna elever och kollegor och de meningsfulla  arbetsuppgifterna som lärare, men samtidigt innehåller  vardagen rätt trevliga saker. Nya rutiner börjar komma på plats.
 
Noll  stress är det. Allt görs i lugnt tempo, jag behöver aldrig jäkta eller skynda mig. Skönt efter ett liv som ofta gått på högvarv med heltidsjobb, familj och andra åtaganden!
 
Långa sovmorgnar och långa frukostar som jag har längtat efter. 
 
Gott om tid att laga mat från grunden. Det är roligt och vi har bra råvaror i form av viltkött 
 
Kan gå långpromenader med Seffrin när det är som ljusast mitt på dagen. Känns otroligt skönt nu på vintern. Blir väl upp emot en timme dagligen. 
 
5:2 fortsätter vi med nu på fjärde året. Funkar fortfarande bra för mig. Det håller vikten på plats och säkert nyttigt för kroppen att få vila från fett - och sockerbearbetning två dagar i veckan. Hinner göra egen kalorifattig soppa för svältdagarna och slipper därmed huvudvärken.
 
Röris 5 + lite extra ryggstärkarövningar försöker jag göra varje dag. Tränar balans, smidighet, avslappning  och lite styrka. Det behövs som komplement till hundpromenaderna för att inte tappa ork. 
 
Äter, fikar och pratar med Roland av och till under dagarna, han jobbar ofta i närheten och tar en tur in då och då.
 
Jag har tid att hålla mer snyggt och rent i huset. Det känns absolut bra. Jag har upptäckte en ordningsam sida hos mig själv på gamla dar. Har alltid tidigare betraktat mig som en slarvmaja.  ;-)) 
 
Döstädning blir det av och till och det gillar jag. Det innebär bl.a.  att jag tar mig igenom högar av foton, grejer och papper som bara blivit liggande. Skönt att få rensa, slänga, skicka till second hand. Det är inte fel heller att  uppleva nostalgitripparna det innebär att konfronteras med minnen. Ska ta mig an släktforskningen så småningom.
 
Mer tid att läsa. Det gäller böcker förstås, men också tidningar. Jag har flera digitala prenumerationer på dagstidningar, men läser även alternativa media på nätet. Det behövs  för att få bra info. 
 
Mer tid för bilder,  blogg och fb blir det också förstås. Det är lättare att hålla kontakt med vänner som bor långt bort. Jag har också nätvänner som  har hängt med i flera år. Nätet känns som ett  allt viktigare socialt forum nu när dagliga  jobbkontakten  med kollegor är borta. 
 
Det ovan beskrivna handlar om vardaglig tillvaro just nu som pensionär. Sen händer förstås annat också mellan varven, livet är inte bara rutiner. Vi träffar vänner och tar turer hit och dit på numera valfri tid och vi har tät kontakt med barn och barnbarn. Så länge hälsan står bi så är mitt pensionärsliv rätt bra, mycket bättre än jag trodde innan för att sammanfatta.

Röris har jag fått!

Nu har jag fått Röris gymping-cd. Jag skrev ju om mitt behov av att röra mer på mig nu som pensionär. Och jag kom på att när jag hade klass så körde jag Friskis och Svettis Röris 4 (Rörelse i skolan)  2- 3  gånger i veckan som pausgympa med min klass. De andra dagarna var det disco eller rörelser med instruktioner på engelska. Varje klass hade jag i ettan och tvåan sen blev det annan lärare i trean. Så jag som hade tre omgångar klass kom att gympa med Röris i sammanlagt 6 års tid och gillade det. Det var lagom ansträngande, man behövde inte ner på golvet, blev inte jätteutsliten  och bra musik till. Instruktionerna var lätta att förstå. Nu ska jag testa och se om det här funkar för mig som pensionär, tanken går osökt till det som på dialekt kallas  "igenbarna" Ha ha...!
 Jag återkommer med rapport när jag kört ett tag. 
 
 

Pension o kondition!

Nej det blev inte så bra. Efter några månaders pensionärstid så känner jag att jag tappar en del i kondition. Det var oväntat. Tycker nog att jag rör på mig till vardags med hundpromenader och annat. Och lärarjobbet var ju knappast ett kroppsarbete, men det blev väl ändå en hel del spring under dagen. Mitt arbetsrum låg i källaren och jag hämtade rätt ofta elever två våningar upp och på andra ställen i den stora skolan. 
 
Pensionärslivet innebär ju sovmorgnar med frukost och tidningsläsning på nätet  i sängen, den går ju att hissa upp bekvämt. Det är förstås inte konditionsbefrämjande att tillbringa mer tid i sängen.
 
Jag måste fundera ut något sätt att kompensera bortfallet av rörelse. Ett alternativ är förstås att springa 20 gånger upp och ner i källartrappen, men inte så kul. Ska försöka hitta rörelse med någon musik till eller så någon stund varje dag åtminstone. Jag har börjat leta. Det borde vara något som stärker ryggmuskler, nåt som kan hejda litet begynnande ryggont. Jag tror ju att  sånt kan bero på svagare muskelkorsett så där  runt mitten, eller hur man ska uttrycka det. ;-)). Jag får kolla vad som finns, som passar gamla kärringar. 
 
 
 

Om "tid" som pensionär.

Det får nog bli en kategori för pensionär här på bloggen. Det är ju en helt ny period i livet för mig och visst är den värd lite reflektioner. 
 
Min tid har ändrat sig när jag nu blev pensionär på heltid. Känslan av total makt över den egna tiden är en svindlande frihet fortfarande, men det går väl över och blir gammalt o vant. 
 
När jag jobbade så måste min tid liksom hackas sönder i småbitar med planering av sånt som måste göras, och sen sättas ihop igen i ett pussel som inte lämnade några glipor över av spill i tid eller rum. Nu kan jag göra färdigt utan att snegla på tiden för den känns helt oändlig. Det ger ett livslugn som inte är fel, en sorts harmoni i vardagsliv. 
 
Ett exempel häromdagen: Jag såg någon lort på vårt gamla röda kakel  (sedan 1977!) över diskbänken och spisen, började ta bort det och upptäckte att hela kaklet nog behövde en rejäl sanering. Det blir ju fort fett och smuts både på själva kaklet och på de svarta fogarna. Jag röjde bort allt som stod och hängde framför, skrubbade och fejade tills det var helt rent och fogarna kolsvarta igen. Putsade med fönsterputs sist. Det tog nog ett par timmar  sammanlagt men det var med stor tillfredsställelse som jag kollade in det hela när det blänkte färdigt. När man jobbar och jäktar omkring så får sånt bli bara en snabb torkning av det värsta och resten får anstå. 
 
Jag inser nu att huset är fullt av halvdana projekt och massor av saker som bara lagts undan. Nu har jag äntligen tid att göra färdigt och få känna mig nöjd med resultatet. Det ser jag fram emot. Fast jag sysslar med en hel del annat också mellan varven. Att bara städa och plocka vore trist, det får bli när jag får lust.